Hur kan vi lösa det på
hemmaplan?
En kvalitativ fallstudie om elva kommuners alternativ till placeringar
av barn och ungdomar
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Amelia Albinsson och Sofie Svensson JÖNKÖPING maj 2020
Förord
Det finns flera personer som har haft en betydelsefull roll i denna studieprocess. Vi vill börja med att rikta ett tack till kommuner som har samarbetat och lämnat ut givande dokument samt till de som ställt upp på intervju. Vi vill även tacka vänner och familj som har stöttat och pushat oss när vi behövt det som mest.
Sedan vill vi tacka vår handledare Emme-Li Vingare som gett oss en god handledning. Vi vill även tacka Torbjörn Kallin för värdefulla tips under studieprocessen. Slutligen vill vi tacka varandra för ett härligt samarbete under skrivprocessens gång.
Abstract
Title: How can we solve it at home? - A qualitative case study of eleven municipalities alternatives
to residential care for children and youth.
Authors: Amelia Albinsson och Sofie Svensson Tutor: Emme-Li Vingare
Examinator: Disa Bergnehr
The aim of this study was to examine how social services work with home-based solution which aim to replace residential care for children and youth. Furthermore, our intention was to see how social services argue for the interventions through policy documents and interviews. The data consisted of policy documents from eleven municipalities and two interviewees with three professionals. The result of the study was processed through a qualitative content analysis and was analysed in relation to previous research, systems theory and institutional theory. The study presented that social services strive to replace placements with other alternatives at home. Interventions, such as home-based solutions and qualified home-based care and family-oriented methods was central in the study. The analysis of the collected material resulted in three approaches to the case “alterative to placements”: home care, efficiency and eclecticism. Furthermore, it showed that home-based solutions develop in order to receive more financial gains. On the other hand, there is also an uncertainty in the way the interventions should be implemented since they are under process. One conclusion is that it is ambiguous whether home-based solutions aim to replace institutional care or if they apply as supplementary intervention for children and youth. Regardless, the municipalities described that they want to develop comprehensive home-based solutions that enable the child to grow up in his or her home environment, if not for the rights of the child and for the parents, for a sustainable social service.
Keywords: Case Study, Residential Care, Home-based-solutions, Network, Open-Care, Social Services, Children and Youth
Sammanfattning
Syftet med fallstudien var att undersöka hur socialtjänsten i Sveriges kommuner argumenterar för öppenvårdsinsatser som ett alternativ till placeringar av barn och unga. Vidare har intentionen varit att undersöka hur socialtjänsten genom måldokument och intervjuer argumenterar för sina insatser. Som datainsamlingsmetod användes elva måldokument följt av två intervjuer med tre informanter. Studiens resultat bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys och analyserades i relation till tidigare forskning, systemteori samt institutionell teori. Resultatet utgörs av en fallbeskrivning bestående av tre förhållningssätt till ”alternativ till placering”: vård på hemmaplan, kostnadseffektivisering och eklektism. Studien visade att socialtjänsten har ett flertal insatser att tillgå för att minska placeringar men att insatserna varierar mellan kommunerna. Det framgick att kommuner framförallt vill tillämpa omfattande öppna insatser på hemmaplan för att ersätta placering utanför det egna hemmet. Begrepp som hemmaplanslösningar och kvalificerad vård på hemmaplan återfinns i måldokumenten där kommunerna skriver att de vill utveckla och implementera familjeorienterade metoder. Vidare beskriver kommunerna att utvecklingen av insatser på hemmaplan är kopplade till mindre kostnader för kommunerna. Dessutom framgick det att öppenvårdsinsatser är under en pågående process och att det finns en otydlighet kring hur insatserna ska genomföras. Slutsatsen är att det är tvetydigt om öppenvårdsinsatser används i syfte att ersätta institutionsvård eller om de tillämpas som kompletterande insatser till barn och unga. Oavsett fanns det i det insamlade materialet en beskrivning av att utveckla omfattande öppenvårdsinsatser som möjliggör att barnet kan växa upp i sin hemmiljö, om inte för barnets bästa, för att resurserna ska räcka till.
Nyckelord: fallstudie, placeringar, hemmaplanslösningar, nätverksarbete, öppenvård, socialtjänst, barn och unga
Innehållsförteckning
Förord ... Abstract ... Sammanfattning ...
Inledning...1
Syfte och frågeställningar ...3
Bakgrund ...4
Begreppsdefinitioner ... 4
Öppenvårdens framväxt och utveckling av hemmaplanslösningar ... 5
Nationellt läge inom - Socialtjänstens riktlinjer och utmaningar ... 6
Lagstiftning och riktlinjer inom den svenska barnavården ... 7
Tidigare forskning ...8
Placeringar utanför hemmet... 8
Avveckling av institutionsvård ... 10
Öppenvårdsinsatser... 10
Sammanfattning och kunskapsluckor ... 14
Teoretiska utgångspunkter ...15
Systemteori ... 15
Systemteorins praktik: arbete, interventioner och behandling ... 16
Institutionell teori... 17
Organisationer efterliknar varandra ... 18
En effektiv Socialtjänst ... 19
Metodbeskrivning ...20
Kvalitativ fallstudie som design ... 20
Måldokument som data ... 21
Kvalitativ semi-strukturerad intervju ... 21
Kvalitativ innehållsanalys ... 22
Urval och bortfall ... 23
Studiens tillförlitlighet ... 24
Etiska överväganden... 25
Resultat och analys ...27
Gemensamma aspekter ... 27
Förhållningssätt 1: Vård på hemmaplan ... 28
Öppenvårdsinsatser ... 31
Skydd och säkerhet för barn och ungdomar ... 33
Förhållningssätt 2: Kostnadseffektivisering ... 34 Förhållningssätt 3: Eklektism ... 37 Diskussion ...39 Metoddiskussion ... 42 Slutsatser ... 43 Litteraturförteckning ...45 Bilaga 1. Informationsbrev till socialtjänsten ... Bilaga. 2 Samtyckesblankett ...
Inledning
Kanske får vi nu en Lex Lilla Hjärtat, som stärker barnens rätt på bekostnad av föräldrarnas- som gör att barn som far illa äntligen får det skydd vi tyvärr allt för ofta lurar oss att tro att de redan har.
(Hallands nyheter, 2020) Den pågående diskussionen om barns utsatthet och samhällets ansvar har under våren aktualiserats genom en händelse där en flicka dog efter att ha återförts till sina biologiska föräldrar efter att ha bott i ett familjehem i tre år. Bedömning av vilken insats ett barn är i behov av åligger alltid samhällets ansvar men när föräldrarnas rätt går före socialtjänstens bedömning av barnets bästa kan det få förödande konsekvenser. I Lilla Hjärtats fall var det en avslutad placering i familjehemmet och en återförening med de biologiska föräldrarna som orsakade hennes död. Den opinion som skett mot bakgrund av fallet Lilla Hjärtat ställs emot den allmänna diskussion inom svensk barnavård som valt en linje att försöka undvika placeringar i så lång utsträckning som möjligt. Socialstyrelsen skriver att en placering av barn och unga utanför det egna hemmet är en av de mest ingripande interventioner samhället kan göra. När ”samhället blir förälder” påverkas och utsätts inte bara barnet för fler risker utan hela familjen (Socialstyrelsen, 2020; Barnombudsmannen, 2019). Rapportering om ohälsa hos de barn och unga som har varit eller är placerad avlöser varandra och de benämns ofta som en högriskgrupp. Rapportering visar även att barn som placeras riskerar att drabbas av hälsorelaterade och psykosociala problem i vuxen ålder. Som grupp riskerar dessa barn i högre grad att utvecklas ogynnsamt över tid gällande kriminalitet, missbruk och bidragsberoende jämfört med barn som inte varit placerade (Socialstyrelsen, 2013; 2020; Barnombudsmannen, 2019; Vinnerljung & Sallnäs, 2008). Frågan om det är placeringar i sig som orsakar negativa konsekvenser är komplext. Det går sällan att jämföra med hur det hade blivit för barnet om det, utifrån samma förutsättningar, hade vuxit upp i hemmet (Vinnerljung, 2015). Insikten om de negativa konsekvenser som institutionsvård kan resultera i för barn och ungdomar har varit en bidragande anledning till att landets kommuner har valt att utöka öppenvården. Samtidigt är val av insatser en ekonomisk fråga för kommuner runt om i Sverige. När kommuner inte kan möta behov lokalt köps insatser in externt vilket oftast innebär en större kostnad (LT, 2015). Ahlgren (2014) menar att kritiken mot institutionsplaceringar i Sverige samt att kommuners strävan efter mer kostnadseffektiva alternativ har lett till att öppenvården ökat.
Det verkar emellertid som att det fortfarande finns ett stort behov av social dygnsvård. Enligt de senaste siffrorna var 38 800 barn placerade i samhällets vård under 2018. Trots en vilja om att utveckla andra insatser som ska möta placeringsbehoven tyder statistiken på att både öppna insatser och placeringar ökar (Socialstyrelsen, 2020). Även av egna yrkeserfarenheter inom socialtjänsten har vi sett att det nu sker en utveckling av mer omfattande öppenvårdsinsatser vilket har väckt ett intresse för oss att undersöka vidare hur kommuner i Sverige arbetar med detta.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att genom måldokument och intervjuer undersöka hur kommuner beskriver att de arbetar med öppenvårdsinsatser som ett alternativ till placeringar av barn och unga utanför det egna hemmet.
Följande frågeställningar står i fokus:
• Vilka öppenvårdsinsatser skriver kommunerna att de arbetar med till barn och unga?
• Hur argumenterar kommunerna för öppenvårdsinsatser som ett alternativ till placering av barn och unga?
Bakgrund
I följande del av studien ger vi en övergripande förklaring till framväxten av öppenvård, socialtjänstens uppdrag, relevant lagstiftning samt begreppsdefinitioner. Vidare presenteras tidigare forskning inom området som ämnar att förklara framväxten av hemmaplanslösningar. Denna del syftar till att tydliggöra i vilken kontext studiens problemformulering har utformats.
Begreppsdefinitioner
Barn-och unga- med begreppet antas socialstyrelsens definition som innebär ett samlingsbegrepp för
åldersgruppen 0–20 år (Socialstyrelsen, 2020).
Social barnavård- är ett samlingsbegrepp som innefattar den verksamhet i samhället, främst
socialtjänsten, som ansvarar för att barn som far illa eller riskerar att fara illa får stöd (Andersson, 2013). Social barnavård innebär att kommunen eller stat övertar uppgifter och ansvar som vanligtvis tillskrivs ursprungsfamiljen. Barn aktualiseras inom den sociala barnavården genom en ansökan eller anmälan.
Öppenvårdsinsats- är en insats inom socialtjänsten som kan innebär ett generellt förebyggande
arbete som avser råd och stöd såväl som behandling i syfte att ersätta placeringar utanför det egna hemmet. Det kan exempelvis innefatta strukturerade öppenvårdsprogram, kontaktperson eller annat personligt stöd. Förebyggande insatser eller öppenvårdsinsatser kan tillämpas med eller utan stöd av beslut. En öppenvårdsinsats tillämpas efter beslut om bistånd från socialtjänst (Socialstyrelsen, 2020).
Hemmaplanslösning- med hemmaplanslösningar avses vanligtvis omfattande och ingripande
insatser till barn och unga som bor kvar i det egna hemmet och insatserna kan fungera som ett alternativ till placering utanför barnets egna nätverk. Hemmaplanslösningar avser behovsprövade stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär såsom familjebehandling, kontaktperson eller rehabiliterande insatser och är en del av öppenvården (Beijer & Forkby, 2005).
Placeringar (Social dygnsvård) - innebär när barn och unga omhändertas i samhällets dygnsvård.
Efter beslut från socialtjänsten kan dygnsvården falla ut i jourhem, familjehem, särskilt ungdomsboende (SiS), stödboende eller hem för vård eller boende (HVB). Placeringar på SiS och HVB går i denna uppsats under samlingsbegreppet institutionsvård. Placering i familjehem är idag den
mest förekommande typen av vård utanför det egna hemmet. Detta kan antingen vara ett hem i barnets nätverk, ett så kallat nätverkshem, eller ett hem där familjehemsföräldrarna inte har någon tidigare relation till barnet (Socialstyrelsen, 2020).
Öppenvårdens framväxt och utveckling av hemmaplanslösningar
Under början av 1900-talet var det vanligt förekommande att barn och ungdomar placerades på institution som inte kunde bo kvar i hemmiljön (Forkby, 2005). Utvecklingen av vård på hemmaplan började redan då barnavårdslagen trädde i kraft år 1960 (Ahlgren, 2014). Enligt Ahlgren (2014) förändrades synen på socialt utsatta barn under 1800-talet vilket innebar att den sociala barnavårdens synsätt blev mer pedagogiskt och behandlande. Ahlgren förklarar att det nya synsättet på samhällets utsatta barn framförallt innebar att uppfostran kunde förändra oönskade egenskaper till något bättre. Det nya synsättet präglade även barnavårdslagarna på så sätt att det fördes diskussioner kring att samhällsförhållanden skulle förändras i syfte att lösa problem, samtidigt som det argumenterades för att skapa mer individuella åtgärder. Orsaken till barns problem under denna tid sågs som ett resultat av odugliga mödrar och det dåliga hemmet och av den anledningen fanns det förutom individuella åtgärder en ambition att erbjuda behandlingsinsatser till barnets biologiska familj (Ahlgren, 2014). Behandlingsinsatser till familjen var en typ av insats som utgjorde dåtidens öppenvårdsinsatser vilka ofta genomfördes av präster eller lärare. I de fall öppenvårdsinsatser inte var tillräckliga för att lösa en familjs problem omhändertogs barnen och placerades. I huvudsak skulle barnen placeras i fosterhem vilket de barn som vanvårdades och for illa i hemmet gjorde, medan de barn som hade provocerande beteenden eller ansågs vara onormala placerades på institution. I en annan studie av Ahlgren (2007) kopplar författaren den nya barnavårdslagen som trädde i kraft 1960 till ett nytt sätt att förhålla sig till familjer på. Insatserna skulle vara behandlande och det fanns en intention i lagen om att utveckla, utöka det förebyggande arbetet samt att behandlande insatser som råd och stöd skulle erbjudas till barn och unga i första hand. Precis som föregående lagstiftning innebar den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft 1989, ytterligare förändring i socialtjänstens arbetssätt. Lagen innebar att socialtjänsten, förutom att se till barnets bästa, nu även skulle beakta det systematiska sammanhanget som barnet eller den unga befann sig i. (Ahlgren, 2007).
Det finns således flera förklaringar till framväxten av öppenvårdsinsatser i Sverige och både Ahlgren (2014) och Forkby (2005) såg institutionsplaceringars höga kostnad som ytterligare en. Det huvudsakliga syftet med implementeringen av öppenvårdsinsatser var att de skulle fungera som ett
alternativ till institutionsvård och generera bättre vård till en lägre kostnad. Vidare menar Forkby (2005) att hemmaplanslösningar växte fram efter att det funnits ett missnöje gentemot socialtjänstens insatser, som inte ansågs vara tillräckliga. I samband med den förnyade lagstiftningen, minskad institutionalisering, intresse för familjearbete samt att Barn- och ungdomspsykiatrin avsade sig från att behandla barn och ungdomar med beteendestörningar, lades grunden för behandlande insatser såväl som insatser på hemmaplan (Ahlgren, 2014).
Nationellt läge inom - Socialtjänstens riktlinjer och utmaningar
Enligt en rapport från Socialstyrelsen var 38 000 barn placerade någon gång under 2018, siffror som enligt den senaste lägesrapporten från Socialstyrelsen (2020) har ökat. Insatserna innebär en kostnadsökning på 13,3 procent mellan 2014–2018 men kostnader samt omfattningen av insatser inom socialtjänstens sektion för barn och unga ökat under hela 2000-talet (Socialstyrelsen, 2020). 33 800 barn och unga hade minst en öppenvårdsinsats 2018 vilket var en ökning på 1200 jämfört med året innan. Medan det har skett en expansion av öppenvårdsinsatser under de senaste tjugo åren har det parallellt skett en ökning av barn och ungdomar i social dygnsvård (Ahlgren, 2014; Socialstyrelsen, 2020). Det har i de senaste rapporteringarna från Socialstyrelsen visats att både flera öppenvårdsinsatser och placeringar har ökat i landet, vilket också leder till höga kostnader för kommunerna (Socialstyrelsen, 2020). Sedan 1990-talet har det pågått ett arbete för att kunna erbjuda fler kvalificerade öppenvårdsinsatser som ett alternativ till vård på institution. Arbetet startade mot bakgrund av att Sveriges kommuners försämrade ekonomiska förutsättningar samt utifrån att det funnits en kritik mot institutionsvårdens kvalitet såväl som effekter på barn och ungdomar (Forkby, 2005; Ahlgren, 2014). Kommuner arbetar jämt och ständigt med effektivisering då socialtjänstens ekonomi liksom resterande delar av välfärden är begränsad (Socialstyrelsen, 2013). Riktlinjer kring hur kommunerna ska fördela sina resurser har tidigare efterfrågats och 2009 gav Socialstyrelsen ut dokumentet En kostnadseffektiv socialtjänst: Att fördela resurser och använda dem effektivt som avsåg att vägleda kommunerna i hur de kan fördela sina resurser, vara effektiva och samtidigt nå sina mål. Det framgick av rapporten att det fanns en svårighet gällande fördelning av resurser inom kommunen och att tillgång av resurser skiljer sig mellan kommunerna (Socialstyrelsen, 2009). I takt med att människor i Sverige generellt sett är friska och befolkningsgruppen äldre samt barn och unga ökar, har grupper som är i arbetsför ålder fått fler att försörja. Idag står kommunerna inför nya utmaningar då det pågår en
pandemi i världen, Sverige går in i en lågkonjunktur samt en ökning av befolkning, det som SKR kallar för ett demografiskt högt tryck (SKR, 2020).
Lagstiftning och riktlinjer inom den svenska barnavården
Bestämmelser om vad barn i Sverige har rätt till har sedan länge fastställts genom Förenta nationens konvention om barns rättigheter (Unicef, 1989) och gäller sedan 1 januari 2020 som svensk lag. Syftet med barnkonventionen är att stärka barns rättigheter och har sedan Sverige ratificerade konventionen 2009 gjort Sverige skyldiga att vidta åtgärder som resulterat i svensk lagändring. Införandet av Barnkonventionen som svensk lag innebär ett förtydligade hur socialtjänsten ska tillämpa lagtext i förhållande till konventionen. Barnkonventionens 19e kapitel reglerar samhällets ansvar för barns skydd och säkerhet. En intervention från samhället kan vara förebyggande och behandlande och syftar till att ge stöd till barnet och de som tar hand om barnet. Enligt det 20e kapitlet ska samhället säkerställa vård och boende för det barn som inte kan bo kvar i sin familjemiljö. Barn ska enligt 9e kapitlet inte skiljas från sina föräldrar om inte så är nödvändigt men om barnet är i behov av en placering kan detta ske i ett familjehem eller, om nödvändigt, en placering i lämplig institution för omvårdnad av barn (Unicef, 1989).
I Sveriges socialtjänstlag (SFS 2001:453) regleras samhällets grundläggande ansvar för att barn och ungdomar ska växa upp under trygga förhållanden. Socialtjänsten ska sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får skydd och stöd i nära samarbete med hemmen. Varje kommuns socialnämnd ansvarar för att det finns tillgång till öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och vårdnadshavares olika behov i enighet med 3 kap. 6 § a Socialtjänstlagen. När ett barn inte kan bo i sin hemmiljö, och barnets bästa motiverar det, kan de placeras i samhällets vård, vilket innebär att socialtjänsten sörjer för barnens fostran. Om placeringen inte kan ske i samråd med vårdnadshavare kan beslut om en placering tas utan samtycke i enlighet med Lagen med särskilda bestämmelser om vård av Unga (SFS 1990:520).
I nationell liksom internationell lagtext framgår det att barn ska, i så lång utsträckning som möjligt, få växa upp i sin ursprungliga familjemiljö, och om så kräver, ska samhället ge lämpliga stödinsatser till familjen. Om barnet är i behov av dygnsvård initierar internationell liksom nationell lagtext att möjligheten till att placera barnet i familjens nätverk först bör utredas. Om barnet placeras ska socialtjänsten verka för att barnet har kontinuerlig kontakt med sina anknytningspersoner (SFS
2001:453). Även nationella riktlinjer påvisar barns rätt till att växa upp i en hemmiljö och att ha rätt till en familj. I Förenta Nationernas (FN) allmänna råd (2009) fastställdes barns rättigheter till en familj då den anses vara den mest naturliga miljön för barn att växa upp i. Barns rätt till en familj fastslogs i en nyare resolution från FN som förstärker ställningstagandet i de allmänna råden om barns rättigheter (FN, 2019).
Tidigare forskning
När det gäller forskning om social dygnsvård är placeringar av barn och ungdomar relativt väl undersökt och har i flertalet studier visats vara problematiskt särskilt när det gäller placeringar på Statens institutionsstyrelse (SiS) och hem för vård eller boende (HVB) (Enell, 2015; Vinnerljung & Sallnäs, 2008). I Sverige har man främst fokuserat på att studera utfall av placeringar genom register men det saknas studier som mäter långsiktiga utfall av vården ur ett klientperspektiv. Öppenvården och dess tillämning är till skillnad från dygnsvård ett mindre utforskat område såväl nationellt som internationellt. Inom den svenska forskningen har utfallet av olika metoder som används inom öppenvården studerats vilket har visats ge positiva resultat på barn och ungdomar (Stattin et al., 2015; Neander & Mothander, 2015). Den forskning som genomförts har visat att öppna insatser fungerar väl som ett förebyggande arbete och komplement, men insatser som skulle kunna fungera som ett alternativ till placering är ännu ett relativt outforskat område. Både nationell och internationell forskning inom den sociala barnavården har dock visat att intensiva familjeprogram kan förebygga placeringar i framtiden eller förkorta placeringstiden på institution (Kauffman, 2007; Westermark, 2011).
Placeringar utanför hemmet
Bo Vinnerljung och Marie Sallnäs (2008) har i sin artikel Into adulthood analyserat nationella register i syfte att undersöka långsiktiga utfall för svenska ungdomar som varit placerade i dygnsvård under sina tonår. Analysen av register visade att ungdomar som varit placerade på grund av en beteendeproblematik hade högre risk för tidigare död, kriminalitet, lägre utbildning och psykiska hälsoproblem jämfört med jämnåriga som inte varit placerade i dygnsvård. De ungdomar som varit placerade på grund av andra skäl påvisade bättre resultat men visade fortfarande sämre resultat än
jämnåriga som inte varit placerade. De som erhölls mest fördelaktiga effekter av placeringen var unga kvinnor oavsett skäl för placering (Vinnerljung & Sallnäs, 2008).
Även i den internationella litteraturstudien Young people leaving care genomförd av Mike Stein (2005) undersöktes effekterna av dygnsvård för ungdomar placerade i familjehem. Studiens resultat visade att ungdomar som lämnat dygnsvården generellt sett påvisat en högre risk för att bli socialt exkluderade samt att dygnsvård genererade tre olika utfall för ungdomar; de som “går vidare”, “överlever” samt de som blir “offer” för dygnsvård. Stein (2005) förklarar att dessa olika utfall för ungdomarna kan ha berott på kvaliteten på vården, övergången från vården eller vilken typ av eftervård som ungdomarna fått efter placeringen. En framgångsfaktor var när det fanns en stark koppling mellan ungdomen och en familjemedlem, partner eller en nätverksperson. En liknande studie är Under one roof (2008) där forskarna Knorth, Harder, Zandberg och Kendrick genom en metaanalys undersökt effekterna av dygnsvård. Studien visade emellertid att vården för de ungdomar som placerats på institution gav ett bättre resultat jämfört med de som erhållits vård i hemmet. Ungdomarna som varit placerade under en längre period påvisade även en generell förbättring i sitt psykosociala välbefinnande. Utifrån studien framkom även att ett familjefokuserade arbetssätt i behandlingen tydde på ett positivt resultat (Knorth et al., 2008).
Pia Kyhle Westermark (2011) tog i sin avhandling, den amerikanska behandlingsmodellen Multidimensional treatment foster care (MTFC, sedan 2015 kallad TFCO) till Sveriges forskningsfält. Metoden är en intensiv familjevårdsmodell där fokus ligger på stöttning och utbildning i familjehemmet. Metoden utvecklades i USA och avsågs att fungera som ett alternativ till institutionsvård på exempelvis HVB och SiS. Det manualbaserade programmet har två huvudmål: att minska avvikande beteende och att öka pro-socialt beteende. Behandlingsprogrammet inkluderar ett formellt samarbete mellan ett behandlingsteam och ungdomens biologiska föräldrar, skola samt sociala myndigheter. Resultatet i studien visade att MTFC hade en god potential att behålla ungdomar i behandling jämfört med traditionell dygnsvård i Sverige. En slutsats författaren drar är att MTFC kan vara en effektiv metod för att behandla ungdomar med allvarliga beteendeproblem samt att behandlingen borde vara av stort intresse för svenska socialtjänster som ett alternativ till traditionellt arbete med familjehem. Metoden kan också fungera som en överslussning mellan institutionsplacering och återvändning till de biologiska föräldrarna. Westermark (2011) menar dock att resultatet inte innebär att MTFC kan ersätta den traditionella institutionsvården då det även i framtiden kommer att
behövas institutioner med hög personaltäthet och möjlighet till inlåsning för ungdomar.
Avveckling av institutionsvård
I Australien genomfördes ett försök att avveckla institutionsvård, motsvarande Sveriges SiS institutioner, för barn och ungdomar under tidigt 2000-tal. Ainsworth (2005) hävdar i sin artikel A dream come true- no more residential care att “drömmen” om att inte längre ge någon mer institutionsvård till ungdomar inte uppfyllts. Istället för placering på institution var intentionen att placera individerna i familjehem. Studien visade att avvecklingen av institutionsvården resulterade i en överbelastad familjehemsvård som inte kunde möta ungdomarnas problematik och behov. Resultatet av studien visade även en ökning av kriminalitet, hemlöshet och missbruk hos de ungdomar som, istället för institutionsvård, inte erhölls någon vård alls eller fick en icke-anpassad öppenvårdsinsats.
Ahlgren (2014) har i sin avhandling Institutionalisering på hemmaplan: En idés resa i den sociala barnavården studerat forskningsområdet social barnavård på hemmaplan som ett alternativ till placering på institution. Med avhandlingen utforskar författaren idén om den nationella framväxten av öppna insatser inom den sociala barnavården i Sverige. I resultatet fann Ahlgren (2014) att det finns olika föreställningar om varför öppenvården kan fungera som ett alternativ till öppenvård vilket har påverkat utformningen av fältet. Ett fynd som författaren gör i sitt resultat är att framväxten av öppenvården inte enbart beror på utökade behov, det beror delvis även på att politiker och chefstjänstemän är eniga om att öppenvården som alternativ är ekonomiskt fördelaktig för kommunerna. Med hjälp av den nyinstitutionella teorin förklarar Ahlgren (2014) att framväxten av öppenvård som ett alternativ till institutionsvård delvis berott på en likgiltighetsprocess. Processen kan uppstå när det finns en osäkerhet i en organisation och man efterliknar andra, framgångsrika, organisationer och kan även uppstå när lagtext inte är tvingande eller tydlig och professionen får en stor handlingsfrihet. Ett konstaterande författaren gör är att han genom studien inte har kunnat utläsa något resultat kring hur barn, unga och deras familjer upplever öppenvården (Ahlgren, 2014).
Öppenvårdsinsatser
Som tidigare nämnt är öppenvården till skillnad från dygnsvård ett mindre utforskat område såväl nationellt som internationellt. Till skillnad från den forskning som avser placeringar ser forskningsfältet som berör öppenvård relativt annorlunda ut. När det gäller öppenvården har forskare
intresserats för att undersöka metoder och program för att bland annat mäta dess effektivitet och tillämpning.
I Sverige har det genomförts en nationell effektutvärdering av insatser inom socialtjänsten där man bland annat jämfört föräldrastödsprogrammen Komet, De otroliga åren och Cope samt en självhjälpsbok om föräldrastöd (Stattin, Enebrink, Özdemir & Giannotta, 2015). Jämförelsestudien genomfördes på uppdrag av Socialstyrelsen då det fanns ett behov av en utvärdering av sådana program samt i syfte att få kunskap om föräldrastödsprogram är effektiva i familjer där barn och ungdomar har en beteendeproblematik. Urvalet i studien hade en omfattning om drygt 1000 föräldrar och riktades till föräldrar som hade barn i åldrarna 3–12 år. Resultatet i studien baseras på uppföljningar av programmen som genomförts första gången efter ett år och andra gången efter två år. Resultatet från jämförelsestudien visade att föräldrastödsprogram överlag kan stärka föräldraskap samt minska barn och ungdomars beteendeproblematik. En effekt som studien tydde på var att 92% av barnen, vars föräldrar deltog i föräldrastödsprogram, minskade risken för beteendeproblematik. För resterande barn kvarstod problematiken efter genomförandet av programmet. Föräldrastödsprogrammen visade även ha resulterat i att föräldrarna upplevde mindre stress, fick färre utbrott såväl som minskat aggressivt beteende. Det tydde även på att föräldrarna upplevde en utökad kompetens i sitt föräldraskap. Användningen av självhjälpsboken visade även på positiva effekter för barnen men ansågs inte vara lika effektiv som föräldrastödsprogrammen. Stattin et al. (2015) menar att det positiva resultatet från föräldrastödsprogrammen kan ha berott på att den ökade kunskapen som föräldrarna får genom programmen ökar deras förmåga att handskas med konflikter som uppstår inom familjen.
En annan metod som riktar sig till att förbättra föräldraskap är Trygghetscirkeln och denna metod har utvärderats genom ett projekt i Sverige (Neander & Mothander, 2015). Trygghetscirkeln är ett program som syftar till att öka föräldrars förståelse för barns behov av känslomässigt stöd. Genom att arbeta med föräldrars egna svårigheter i programmet syftar det till att stärka medvetenheten kring hur ens egna förhållningssätt påverkar föräldrarollen. Detta projekt avsåg att genomföra en prövning av föräldrastödsprogrammet på olika verksamheter i Sverige till föräldrar med barn i åldrarna 0–3. Innan projektet startade ansågs barnen löpa stor risk för ogynnsam utveckling på grund av den problematik som fanns i familjen. Av projektet framkom det att Trygghetscirkeln verkar fungera som ett bra “tillskott” till ordinarie behandlingar som familjerna genomgår, det vill säga att metoden fungerar bra
tillsammans med andra metoder men inte som enskild behandlingsmetod. Utvärderingen av studien visade att Trygghetscirkeln uppskattades av föräldrarna och att den resulterat i att barnens socioemotionella utveckling påverkats positivt. Föräldrarna som deltagit påvisade även en reducering av stressfaktorer samt en förbättring i sin föräldraroll vilket i sin tur påverkat samspelet mellan dem och barnet positivt. Det tyder även på att implementering av Trygghetscirkeln inte kräver några extra resurser i verksamheterna och har således visats vara kostnadseffektivt (Neander & Mothander, 2015).
Hansson, Johansson, Drott-Englén & Benderix (2004) genomförde en studie i syfte att jämföra öppenvårdsinsatserna funktionell familjeterapi (FFT) med sedvanlig vård som åtgärd vid ungdomskriminalitet. Studien innefattade en behandlingsgrupp och en jämförelsegrupp som avsåg jämföra återfallsfrekvens i kriminalitet. Resultatet pekar på att familjemedlemmarna som fått FFT hade signifikant lägre återfall att hamna i vård samt upplevde en ökad närhet och ett minskat kaos och distans i familjen. Visionen med studien var att behandlingsinsatsen skulle sättas in i tidigt skede och att söka efter samarbetsformer mellan socialtjänsten och andra myndigheter kring ungdomen. Urvalet till studien utgjordes av ungdomar som hade polisanmälts misstänkta för brott. Eftersom behandlingen kategoriseras som familjeterapi var det av särskilt intresse att fånga in familjefunktionen, som förhoppningsvis skulle förbättras efter terapin. Slutsatsen av studien var att ungdomarna såväl som deras familjer var nöjda med FFT behandlingen och det visade även att familjerna efter behandlingen hade fått förhoppningar och tro på framtiden (Hansson et al., 2004).
En internationell studie som genomfördes i USA av Frank G Kauffmans (2007) syftade till att undersöka familjer som deltagit i ett familjeprogram. Med studien avsåg Kauffman att försöka förstå sambandet mellan intensivt familjearbete och familjefunktionen i de familjer som deltagit i programmet. Programmet erbjöds till familjer där barnen i familjen ansågs löpa stor risk att placeras utanför det egna hemmet på grund av exempelvis försummelse eller där det fanns en missbruksproblematik hos föräldrarna. Tre centrala teman som det intensiva familjeprogrammet behandlade var följande; förebyggande åtgärder till placeringar, familjeåterförening och familjefunktion. Resultatet visade att familjeprogrammet resulterade i att familjerna överlag ansåg att programmet genererat en positiv effekt på familjen gällande kommunikation, interaktion och familjefunktion. Ett flertal familjer påpekade den goda effekten av kommunikation inom familjen och ansåg att detta va en faktor till att konflikterna i hemmet minskade. Kauffman (2007) kom genom sin studie fram till att ett förändringsarbete kräver ett bra samarbete mellan socialarbetare och familjen då
han anser att familjen är experten på sitt eget liv och ska således få möjlighet att uttrycka sina behov.
Nelson-Dusek et al. (2016) har genomfört en pilotstudie i Minnesota, USA, som undersökt tillämpningen av arbetsmetoden Signs of Safety i familjer där barn löpte risk för försummelse och övergrepp i hemmet. I studie undersöktes hur ett skyddsarbete och säkerhetsplanering upprättas med hjälp av metoden samt hur användningen av metoden kan förbättra situationen för familjen och på lång sikt öka sannolikheten till fortsatt säkerhet för barn i hemmiljö. Bakgrunden till studien var att familjers utökade behov av stöd från samhället ger stora utmaningar för välfärdssystemet. Av den anledningen var förhoppningen att Signs of Safety skulle generera en resurseffektivisering genom att använda familjens egna resurser och nätverk. Med nätverk avses personer som individer har förtroende för såsom familjemedlemmar, släktingar, grannar eller vänner. Nelson-Dusek et al. (2016) kom genom sin studie fram till att en ökad användning av säkerhetsplaneringar kan förebygga övergrepp och försummelse av barn. Det visade även att arbetet med familjen och nätverket har skapat ett starkare säkerhetsnät för barnen på så sätt att nätverket inkluderats i arbetet. Vidare visade resultatet att Signs of Safety samt arbete med nätverket också kan motverka förekomsten av att barn eller familjer blir i behov av vård i framtiden (Nelson-Dusek et al., 2016).
Lee et al. (2014) har i sin litteraturstudie Program and practice elements for placement prevention undersökt sociala insatser och program som syftar till att minska placeringar utanför hemmet. Denna studie avsåg även att identifiera gemensamma och vanliga metoder som kan förbättra effektiviteten inom den social sektorn. I studien kom Lee et al (2014) fram till att man genom prevention, lättillgängliga insatser, praktiska platser och flexibla schemaläggningar av insatser kunde förhindra placeringar utanför hemmet. Resultatet pekade även på att familjefokuserade metoder, familjeterapi och att bygga ett stödnätverk kring individen var viktigt. Vidare tyder resultatet på att det är fördelaktigt med ett individanpassat stöd samt ett preventivt arbete med ungdomen för att möjliggöra att placeringar utanför hemmet ska minska. Ungdomar behöver även mer intensiva insatser än vanliga metoder och sådana insatser kan enligt Lee et al. (2014) vara exponering, anger-management samt individanpassat stöd till individen så hen kan utveckla egna strategier.
Sammanfattning och kunskapsluckor
Utifrån den forskning vi funnit som studerat det aktuella området går det att konstatera att det till synes finns få studier som undersöker öppenvårdsinsatser och dess effekter på barn och ungdomars utveckling, däremot finns det flertalet studier som undersökt effekterna av institutionsvård. Vilka effekter dygnsvård genererat för barn och unga går utifrån tidigare forskning att tolka som splittrad då det finns ett par studier som tyder på att dygnsvård ger en ogynnsam utveckling för individer (Vinnerljung & Sallnäs, 2018; Stein, 2008), medan en annan studie visat att dygnsvård ger bättre resultat för de som varit placerade i dygnsvård jämfört med de som erhållits vård i det egna hemmet (Knorth et al., 2008). Den studie vi funnit som studerat resultatet av avveckling av institutionsvård visade att det inte gett det resultat som önskats (Ainsworth & Hanssen, 2005). Avvecklingen resulterade i att barn och ungdomar, istället för placering, fick icke-anpassade öppenvårdsinsatser alternativt ingen vård alls vilket genererade en ogynnsam utveckling för individerna. De studier som studerat effekter av öppenvårdsinsatser är främst insatser som berör familj-och nätverksarbete. Det har visat sig att familj- och nätverksarbete generera positiva effekter för barn såväl som familjer och har även bidragit till att barn eller familjers behov av stöd minskat. Öppenvårdsinsatser har även konstaterats varit ekonomiskt fördelaktig (Neander & Mothander, 2015; Forkby, 2005).
I forskningsöversikten kan vi se att forskningsfältet som ämnar att undersöka effekten av insatser till barn och unga skiljer sig något internationellt. Vi har upplevt en viss svårighet med att finna svenska studier som undersöker effekten av öppenvårdsinsatser, desto fler undersöker effekten av institutionsvård vilket Vinnerljung (2015) menar är ett svårt och outforskat område. Det har gjorts ett par effektstudier av olika metoder men dessa metoder är oftast generella och inte riktade till en specifik population. Vinnerljung skriver i sin rapport att Khyle-Westermark är en av få som har utvärderat effekten av TFCO som visade positiva resultat för ungdomarna. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) (2018) har konstaterat att TFCO har positiva effekter för ungdomar samtidigt som den är fördelaktig då den sker i familjehem istället för ett boende och kostar mindre för kommunerna. Trots dessa fördelar med metoden har den ändock inte fått ett stort genomslag i Sveriges kommuner. SBU menar att det är en kunskapsbrist om metoders effekter som kan leda till att kommuner inte implementerar metoder. Ett konstaterande SBU (2020) gör är att det behövs fler svenska primärstadier som undersöker effekten av framförallt öppna insatser men även institutionsplaceringar. Det saknas även studier som redovisar hur barn och familjer upplever insatser
från socialtjänsten och som mäter effekter över tid för att kunna utläsa förändringar eller utveckling hos barnet eller den unga (SBU, 2020; Socialstyrelsen, 2020; Vinnerljung, 2015).
Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt presenteras det teoretiska ramverket för studien som senare används som verktyg i analysen. Initialt presenteras systemteorin som valts utifrån aspekten att varje enskild individ ingår i ett större sammanhang viket kan vara både familj och samhället i stort. I syfte att förstå hur socialtjänsten förhåller sig till barnets sammanhang vid val av insats samt för att förstå hur insatser ska bemöta barnets behov genom att beakta dess nätverk blir systemteorin relevant. Med utgångspunkt att allt arbete inom socialtjänsten utförs i någon form av organisation tar vi även ansats i den institutionella logiken och den nyinstitutionella teorin för att förstå och förklara socialtjänsten som organisation. Den institutionella teorin kan kopplas till föreliggande studies syfte på ett relevant sätt då socialtjänsten anses vara en organisation som ständigt behöver anpassa sig till en föränderlig omvärld. Den institutionella teorin såväl som systemteorin är betydelsefulla i vår studie då de kan hjälpa oss att förstå vilka verktyg som bidrar till en förändring inom en organisation likväl som inom en familj, och även hjälpa oss att förklara komplexiteten i ett förändringsarbete.
Systemteori
Inom den moderna samhällsvetenskapen har förhållandet mellan samhällets system och människan alltid varit ett återkommande dilemma (Jönhill, 1995). Systemteorin gör det möjligt att förklara hur förhållandet mellan människor och samhället fungerar. Sociologen Niklas Luhman menar att människor ständigt befinner sig i sociala system och genom att betrakta människor utifrån systemteorin innebär det att man kan förstå dem på ett mer komplext sätt (Jönhill, 1995). En central utgångspunkt enligt Luhmans systemteori är funktionell differentiering vilket innefattar att samhället består av olika funktionella system i syfte att kunna hantera komplexiteten i samhället. De funktionella systemen är bland andra det politiska systemet, ekonomiska systemet och familjesystemet. Luhman menar att de funktionella systemen utgör olika funktioner i samhället, familjesystemet fyller exempelvis funktionen att tillförsäkra trygghet medan det politiska systemets funktion är att hantera olika beslut (Jönhill, 1995). System brukar även beskrivas utifrån olika nivåer i systemteorin där första nivån är mikro, följt av meso och slutligen makro (Payne, 2015). Inom ett familjesystem har varje medlem ett
mikrosystem samtidigt som de tillsammans utgör ett mesosystem, makrosystemet däremot innefattar det övriga samhället och dess ideal eller värderingar. Utifrån systemteorin studeras de olika systemen som individer ingår i samt hur de samspelar med varandra (Öquist, 2008; Payne, 2015).
Under 1970-talet fick systemteorin ett starkt inflytande inom det sociala arbetet (Payne, 2015). En systemteoretisk förståelse på världen skapar verktyg att åstadkomma förändringar eller lösningar till ett problem genom att beakta bakomliggande faktorer eller strukturer till det aktuella problemet (Öquist, 2008). Att se till helheten är ett grundläggande synsätt inom teorin och detta kan förklaras genom att alla människor är en del av ett system och att vi även blir styrda av system. Delar av ett system kan exempelvis vara enskilda individer, samhällen, grupper eller organisationer och dessa delar är ömsesidigt beroende av varandra. Oftast ingår individer i många olika system som i sin tur påverkar varandra. Varje enskilt system utgörs av en hierarkisk uppbyggnad och i denna finns olika nivåer. För att kunna uppnå ett mål med ett arbete menar Öquist (2008) att de olika delarna i ett system måste vara kopplade till varandra. Gemensamma normer och värderingar kan exempelvis vara kopplingar som krävs för att utföra ett arbete i systemet. Vid ett förändringsarbete behöver systemen vara öppna för utveckling och förändringar, vilket kräver att det finns en balans mellan de befintliga traditioner som finns inom systemet och vara flexibel för att anta nya (Öquist, 2008).
Inom det sociala arbetet är systemteorin väsentlig på så sätt att den används för att kunna inkludera och beakta flera olika sociala såväl som psykologiska funktioner hos individer (Payne, 2015). Utgångspunkten i systemteorin är att se till individers system såväl som sammanhang och därigenom undvika att enbart se till individen. Genom att inkludera individers familj, nätverk och sociala myndigheter kan det systeminriktade arbetet hjälpa individer i olika situationer och även hjälpa till att få en vidare förståelse för de situationer individer befinner sig i (Öquist, 2008; Payne, 2015).
Systemteorins praktik: arbete, interventioner och behandling
I praktiken handlar systemteorin om att inte enbart fokusera på enskilda individer. Öquist (2008) förklarar att man med en systemteoretisk syn utgår från helheten vilket betyder att individer och organisationer ska förstås utifrån sitt sammanhang. En utgångspunkt i systemteorin är att hela systemet kring en individ tas i beaktning, vilket innebär att människors problematik kan förstås som något som uppkommer i interaktion med andra människor och i olika sammanhang (Payne, 2015; Öquist, 2008). Utgångspunkten när det kommer till metoder och insatser är att dessa bör riktas till
nätverkspersonerna snarare än att erbjuda individuella metoder till individer. En viktig aspekt i systemteorin är således att låta de sociala nätverken och systemen vara mål för insatser och dess möjligheter såväl som hinder ska tas i beaktning. Socialt nätverksarbete är enligt Payne (2015) ett tillvägagångssätt att för att tillämpa systemteorin och detta arbete innebär att man identifierar individers nätverk, så som familj, skola och närsamhälle, för att sedan stärka detta.
Utifrån systemteorin är det fördelaktigt att arbeta med de olika delarna av systemet i ett förändringsarbete och att man genom små förändringar kan åstadkomma stora förändringar på lång sikt (Öquist, 2008). Utifrån ett systemteoretiskt synsätt kan sjukdomar eller diagnoser betraktas som en del av en social situation, men även som en funktion i individens familj eller nätverk. Inom behandling menar Öquist (2008) att sjukdomar eller diagnoser kan betraktas som något som driver systemet framåt, exempelvis inom familjeterapi. Istället för att se sjukdomar, diagnoser eller symptom som något negativt och som ska botas, kan det enligt denna teori generera ett funktionellt tillstånd inom familjen.
Institutionell teori
Institutions are social structures that have attained a high degree of resilience. They are composed of cultural-cognitive, normative, and regulative elements that, together with associated activities and resources, provide stability and meaning to social life.
(Scott, 2001)
Institutionell teori är inte en enda teori utan ett metodiskt ramverk i vilket vi kan analysera relationen mellan institutioner, individer och organisationer. Teorin växte fram redan under 1800-talet och det centrala är att framväxten av en institution skapas när människor konstruerar deras sociala verklighet (Eriksson-Zetterquist, 2009). Författarna menar att ett klassiskt sätt att se på organisationer är att de är rationella verktyg som syftar till att uppnå vissa mål. Medan resterande omvärld influeras av moden och idéer står organisationen stadigt och genomgår förändringar först efter noga övervägande (Eriksson-Zetterquist (2009). Organisationen förändras kontinuerligt då dess institutionella karaktär anpassar sig till samhälleliga förändringar. Det som är karaktäristiskt för den institutionella
organisationen är att den anses vara självständig då den består av etablerade procedurer och regler.
I svensk kontext har den nyinstitutionella teorin haft en stor genomslagskraft inom människobehandlande organisationer såsom socialtjänsten under de senaste tre decennierna (Johansson, 2009). Teoretiker har fokuserat på att förklara organisationer såsom socialtjänsten sätt att anpassa sig till en föränderlig omvärld, klientcentreringsprocesser och professionalisering av det sociala arbetet. Det vanligaste analysverktyget för att studera socialtjänsten är med hjälp av nyintitutionell teori och är det som har präglat den svenska organisationsforskningen åtminstone under 1980–1990-talet (Johansson, Dellgran och Höjer, 2015).
Organisationer efterliknar varandra
Teoretiker inom nyistitutialismen intresserar sig bland annat för varför befintliga organisationer har svårt att förändra sig. Anledningar till att organisationer förändras kan förstås som att de följer vissa moden eller uppsättning av idéer influerade av omvärlden eller andra organisationer. För att ett mode ska få genomslagskraft inom ett fält krävs det att idéer som uppkommit i en organisation kan översättas till andra aktörers organisation och användningsområde som i sin tur kan leda till en handling. Den nyinstitunella teorins styrka är att förstå förändring genom att förstå vad som händer i relationen mellan organisationerna istället för inom den enskilda organisationen (Eriksson-Zetterquist, 2009). En förklaring till varför organisationer inom samma fält förändras och efterliknar varandra och således blir mer homogena är institutionell isomorfism. Teoretikerna DiMaggio och Powell (1983) myntade begreppet isomorfism vilket har kommit att bli centralt vad gäller att försöka beskriva hur organisationer efterliknar varandra och blir homogena. Ett sätt att förklara detta fenomen är att organisationerna eftersträvar att efterlikna varandra för att lösa olika problem som genererats av olika samhälleliga förändringar eller för att vinna en viss legitimitet av samhället. Med hjälp av begreppet försöker DiMaggio och Powell (1983) förklara hur mekanismer som ceremonier och politik påverkar organisationen och bidrar till institutionalisering. Vidare beskriver DiMaggio och Powell att begreppet delas in i tre olika former, tvingande, mimetisk och normativ. Den tvingande isomorfismen kan innebära lagkrav eller mer informella förväntningar på en viss organisation från antingen samhället eller staten, där organisationen mer eller mindre upplever kravet om en förändring som påtvingad. När organisationer mer självmant väljer att efterlikna andra kan uppstå när det finns en otydlighet av vilka mål eller krav som ställs från omgivningen vilket leder till att organisationen tar efter en organisations styrning eller struktur, detta kallas för mimetisk isomorfism. Den tredje formen kallas för normativ
isomorfism och innebär att professionellas normer och kunskaper avgör beslutsfattandet i organisationen.
En effektiv Socialtjänst
Det finns de teoretiker som menar att fler företeelser har en påverkan på organisationers förändring, liksom socialtjänsten. Socialtjänsten är en den av den offentliga sektorn i Sverige och likväl ett föremål för förvaltningspolitiska förändringar (Ahlgren, 2014). Sedan sent 1990 tal har den svenska politik och förvaltning präglats av målinriktade principer och kostnadseffektivisering inom organisationer och myndigheter vilket har utgjort en styrmodell. Denna tanke om hur organisationen ska styras har hamnat under samlingsbegreppet New Public Manengment (NPM) vars logik är sprungen ur det marknadsekonomiska fältet (Ahlgren, 2014; Johansson,2009). Johansson (2009) menar att det finns likheter mellan socialt arbete och företagsekonomisk inriktning. Genom att uppmärksamma NPM vars komponenter innebär en eftersträvan av effekt och resultat, kostnadseffektivisering inhyrning av tjänster kan vi närma oss en förståelse av vilka utmaningar socialtjänsten som organisation har stått och kommer att stå inför (Johansson, 2009). Ahlgren (2014) ser denna typ av marknadsprincip och resultatstyrning som en faktor som har kommit att påverka synen på socialtjänsten som organisation och framväxten av öppna insatser i svensk barnavård, en organisation som annars varit präglad av en lång tradition av institutionsvård.
Metodbeskrivning
I föreliggande studie har en kvalitativ fallstudie tillämpats som forskningsdesign där vi tagit del av kommuners måldokument i form av verksamhetsplaner, handlingsplaner och styrdokument samt genomfört kvalitativa intervjuer. Urvalet bestod av elva måldokument från olika kommuner i Sverige samt semistrukturerade telefonintervjuer med tre yrkesverksamma från två av kommunerna. Det empiriska materialet har studerats med stöd av en innehållsanalys. Genom analysen av dokumenten kunde vi identifiera tre sätt av hur kommunerna förhåller sig till ”alternativ till placeringar” och hur de beskriver att de arbetar med insatser. I sex kommuner lades fokus vid att beskriva öppenvårdsinsatser och hur de kunde möta behovet av placeringar. Tre kommuner lade fokus vid att hitta kostnadseffektivare lösningar än placeringar utanför det egna hemmet och de sista två kommunerna var mindre tydliga i hur de argumenterade för öppenvård som ett alternativ till placering. Dokumenten väckte i sin tur frågor och intressen som motiverar vårt val av att som ett ytterligare steg genomföra kvalitativa intervjuer. I följande avsnitt kommer en mer ingående redogörelse för val av metod, tillvägagångsätt samt etiska aspekter att redovisas.
Kvalitativ fallstudie som design
Ett vanligt sätt att förstå en fallstudie är enligt Bryman (2018) att forskaren studerar ett “fall” som intresserar denna och som frambringar en bredare förståelse ett visst fenomen. Ett fall menar Bryman (2018) kan vara en händelse, en viss del av samhället eller en organisation som man sedan angriper från flera håll. Innan påbörjad studiekände vi båda till framväxten av omfattande öppenvårdsinsatser som kan ersätta placeringar och då vår intention var att finna variation i hur kommuner arbetar med dessa insatser valde vi att samla in material från kommuner över hela Sverige. Det vi fann i vårt resultat gav incitament till olika beskrivningar av fenomenet i kommunerna vilket resulterade i fallstudie som design. Fallet i denna studie avser kommuners öppenvårdsinsatser som alternativ till placering för barn och unga och har studerats med hjälp av granskning av måldokument vilket är en vanlig källa vid fallstudie (Merriam, 1994). I syfte att konkretisera och exemplifiera delar av den första insamlingen och få förståelse för hur socialtjänsten arbetar utifrån kommunens måldokument genomfördes intervjuer med tre yrkesverksamma inom socialtjänsten. Att studera intresseområdet kring ”alternativ till placeringar” med ovanstående två metoder är vad Bryman (2018) menar är att angripa ett fenomen eller intresseområde från flera håll vilket är typiskt för en fallstudie. Fallstudie som metod har en kvalitativ grund och är användbar när en del av ett fenomen ska undersökas i syfte att besvara hur och
varför det aktuella fenomenet uppstår eller hur exempelvis organisationer förhåller sig till det. Den mest uppenbara fördelen med att genomföra en fallstudie menar George och Bennet (2005) är att den skapar möjlighet till en detaljerad analys inom det specifika fallet. Vi har under studieprocessen tagit del av tidigare studier som undersökt öppenvårdsinsatser som ett alternativ till placeringar vilket George och Bennett (2005) förklarar är fallstudiens fördel då det går att angripa ett redan studerat fenomen för att förstärka eller bekräfta tidigare forskning. Föreliggande studies fenomen har undersökts genom måldokument samt intervjuer.
Måldokument som data
Det empiriska materialet består av måldokument från 16 kommuner som avser beskriva socialtjänstens mål för insatser till barn och unga under åren 2018–2022. Majoriteten av måldokumenten är verksamhetsplaner, men även handlingsplaner, verksamhetsbeskrivningar och styrdokument. I forskarrollen bör man emellertid vara uppmärksam på dokumentens tydlighet, begriplighet eller om de uppvisar en skevhet. Bryman (2018) skriver att en skevhet i dokument kan vara intressant då den kan säga något om exempelvis situationen, eller som i vårt fall, socialtjänstens organisation i sig. Fördelar med att ta del av kommuners offentliga dokument är att de ofta syftar till att ge en övergripande och beskrivande inblick i verksamheterna. Enligt Merriam (1994) ska man som forskare alltid fråga sig själv om dokumentens innehåll är relevant för studiesyftet. Forskaren behöver även vara medveten om att dokument sällan är skrivna i forskningssyfte vilket kan göra dem svåra för forskaren att förstå men då denna studie är skriven ur ett induktivt förhållningssätt är frågan om huruvida dokumenten är passande inte väsentlig då de inte ska matcha en redan befintlig teori (Merriam,1994). En annan fördel att dokumenten inte är skapade specifikt för studiesyftet är att de i mindre utsträckning kan påverka forskarens uppfattning av materialet (Bryman, 2018).
Kvalitativ semi-strukturerad intervju
I syfte att exemplifiera hur socialtjänsten förhåller sig till måldokumenten tog vi kontakt med yrkesverksamma inom socialtjänsten i två kommuner för telefonintervju. Den semistrukturerade intervjun utformades av att vi hade en viss förkunskap kring områden vi ville undersöka vidare men lämnade samtidigt plats för nya insikter genom intervjun (Merriam, 1994). För att få ta del av personliga uppfattningar kring ett studerat område menar Bryman (2018) att kvalitativ intervju är fördelaktig. Kvale och Brinkman (2014) menar att den kvalitativa intervjun är ett sätt att tillhandahålla
respondenternas upplevda erfarenheter och skapa en förståelse utifrån de erfarenheterna vilket ligger till grund för våra intervjuer. Att exemplifiera ett fall är enligt Bryman (2018) ett sätt att undersöka hur fenomenet implementeras och vilka effekter det genererar. När vi tog del av materialet utgick vi från generella frågeställningar som lät skapa en struktur i hur vi skulle få fram relevant information (Merriam, 1994). Frågorna i intervjun utformades efter aspekter som framkommit i granskning av måldokumenten. I en fallstudie är det information som skapar nya frågor eller väcker intresse som i sin tur leder till hur följande steg i undersökningsprocessen ser ut. I denna studie var det identifieringar i måldokumenten som väckte intresse för vad vi ville fråga efter och söka information kring genom intervjuer. Frågor i intervjun bör i en fallstudie utformas utifrån den information forskaren redan har från exempelvis en tidigare intervju (Merriam, 1994). Intervjufrågorna var utformade efter varje enskild kommuns måldokument vilket innebar att frågorna var riktade vilket vi medvetengjorde de som ville medverka i intervjun. I de frågor som inte var direkt kopplade till verksamhetsplanen undvek vi ledande frågor för att undvika att härleda intervjupersonernas svar. Studiens två intervjuer varade mellan 15–30 minuter och fokus lades vid att samtala om arbetet kring öppenvårdsinsatser och alternativ till placeringar med utgångspunkt i måldokumenten. I de fall där det inte fanns någon direkt information om det aktuella ämnet i måldokumenten ställdes öppna men riktade frågor till respondenterna för att få en bild av om och hur de arbetade med det denna studie syftar till att undersöka.
Kvalitativ innehållsanalys
Analys av dokument kan inom den kvalitativa forskningen förekomma på olika sätt, i denna studie har det empiriska materialet analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Enligt Bryman (2018) är en kvalitativ innehållsanalys den vanligast förekommande metoden att använda vid analys av dokument av kvalitativ karaktär. En innehållsanalys syftar till att söka efter bakomliggande teman i materialet som studeras, vilket innebär att forskaren samlar in data som sedan analyseras för att komma fram till relevanta samband eller information. Med hjälp av en innehållsanalys vill forskaren ofta koda det empiriska materialet i teman utifrån den eller de fenomen som studien syftar till att undersöka (Bryman, 2018). Vår studie har ett induktivt förhållningssätt vilket betyder att den inte förutbestämts av teorier och begrepp. Ett induktivt förhållningssätt menar Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) kännetecknas av ett sökande efter mönster där forskaren genom analysen letar efter likheter respektive skillnader i data, vilka sedan beskrivs genom olika teman eller kategorier. I vår studie har innehållet i materialet skapat tre typer av förhållningssätt till ”alternativ till placeringar”.
I syfte att kunna besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ innehållsanalys använts för att undersöka huruvida måldokumenten benämner och uppmärksammar alternativ till placeringar samt vilka målsättningar socialtjänsten har gällande insatser till barn och unga. Det första steget i bearbetningen av data var att läsa igenom samtliga måldokumenten noggrant för att på så sätt bekanta sig med det empiriska materialet som sedan skulle analyseras. Följande steg i processen var att finna information i måldokumenten som vi ansåg var av relevans för studiens frågeställningar samt söka efter eventuella kategorier och teman i de olika dokumenten. Återkommande i materialet var exempelvis mål, beskrivning av insatser eller utmaningar för kommunerna. Under bearbetningen av materialet utgick vi inte från förutbestämda teman eller kategorier, utan dessa har framkommit under studiens gång, vilket enligt Bryman (2018) är grundläggande vid en kvalitativ innehållsanalys då tonvikt ska läggas på att låta teman skapas ur data. Analysen påbörjades redan vid första granskning av kommunernas måldokument då potentiella teman utskildes och skrevs ner. Därefter genomfördes en analys för att urskilja eventuella samband eller skillnader. Då analysen visade att kommunerna skiljer sig i hur de beskriver att de arbetar valde vi slutligen ut och fastställde tre typer av förhållningssätt till fallet ”alternativ till placering”: vård på hemmaplan, kostnadseffektivisering, ekelektism.
En del av studiens metodik var att genomföra kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma. Följande steg i analysprocessen var således att analysera materialet från intervjuerna. Vid transkriberingen valdes endast det väsentliga ut från intervjuerna och det som vi ansåg vara av relevans till studiens frågeställningar då intervjuerna var en kompletterande del av metodiken samt att fallstudiens huvudsakliga syfte är att studera en avgränsad del av fenomenet (George & Bennett, 2005). Enligt Bryman (2018) går det i vissa fall att välja att endast transkribera delar av intervjuer om forskaren anser att all information från intervjuerna inte är relevant för ämnet som studien syftar till att undersöka. Efter att transkriberingen genomförts lästes materialet igenom noggrant för att kunna urskilja teman i materialet. Slutligen gjordes en jämförelse mellan de teman som valts ut utifrån verksamhetsplanerna med de teman som framkommit i intervjuerna. I resultatet refereras citering från måldokument med ”kommun 1–11” och intervjuerna med ”intervjuperson A-C”.
Urval och bortfall
Studiens data är insamlad genom ett målinriktat urval och är av strategisk karaktär då vi inriktat oss på att få fram måldokument för en specifik myndighet (Bryman, 2018). Även telefonintervjuerna är
målinriktade då syftet var att intervjua yrkesverksamma som delvis kunde tänkas ha kunskap om det studien avser att undersöka samt att vi valde kommuner vars verksamhetsplaner skiljde sig utmärkande från övriga. Valet av kommuner har genomförts med ett randomiserat slumpmässigt urval vilket innebär att alla kommuner har haft samma chans att bli utvalda (Bryman, 2018). Samtliga kommuner i Sverige delades upp i tre kategorier; 1. kommuner med minst 200 000 invånare, 2. kommuner med minst 50 000 invånare 3. kommuner med minst 15 000 invånare. Utifrån dessa tre kategorier lottades 2 kommuner från första kategorin, 5 kommuner från andra och 10 kommuner från tredje kategorin. Denna fördelning gjordes för att få ett representativt urval av de olika kommunstorlekarna. Måldokumenten eftersöktes i första hand genom personlig överlämning av ansvarig inom verksamheten för barn och unga via mailkontakt i syfte att få tag i de dokument som verksamheten själva ansåg beskriva deras mål och plan för verksamheten. Vi kunde även nå dokument via kommuners hemsidor i de fall vi inte kunde komma i personlig kontakt med ansvarig. Vid kontakt med kommunerna presenterade vi oss själva kort med namn och studiesyfte samt bad om att få komma i kontakt med någon som arbetade med eller kände till måldokument inom socialtjänstens myndighet för barn och unga. De som delgav dokumenten var sektionschefer, verksamhetschefer, verksamhetsutvecklare eller enhetschefer på olika avdelningar inom socialförvaltningen.
Studien har ett bortfall av fem kommuners måldokument. Anledningarna till bortfallen har varit att dokumenten inte funnits tillgängliga på kommunens hemsida eller att vi inte har fått någon respons via vare sig telefon eller e-post. En kommun svarade att verksamhetsplanen var under process och inte färdigställd att lämnas ut. En annan kommun uppgav att de inte kändes vid någon verksamhetsplan. Ett dokument som vi fick till oss belyste inte det ämne vi efterfrågade och av den anledningen användes inte dokumentet. Bortfallet innebär att elva måldokument kommer att presenteras i kommande resultat. Ambitionen var att genomföra tre intervjuer men på grund av utebliven respons samt tidsbegränsning kunde endast två intervjuer med tre respondenter genomföras, vilket innebär att material från två intervjuer kommer presenteras i kommande resultat.
Studiens tillförlitlighet
Användningen av kvalitetskriterier skiljer sig mellan den kvalitativa och den kvantitativa forskningen. Inom den kvantitativa forskningen är begreppen validitet och reliabilitet huvudsakliga, medan det inom den kvalitativa forskningen talas om tillförlitlighet. Tillförlitlighet är ett grundläggande kvalitetskriterium vid bedömning av kvalitativ forskning. För att studien ska uppfylla kriteriet
tillförlitlighet inom den kvalitativa forskningen krävs det att de fyra delkriterierna pålitlighet, möjlighet att styrka och konfirmera, trovärdighet samt överförbarhet tas i beaktning (Bryman, 2018). Delkriteriet pålitlighet kan motsvaras till den kvantitativa forskningens reliabilitet och innebär att det ska finnas en tillgänglig och fullständig beskrivelse av studiens process. I studien har pålitlighet beaktats genom att informationsbrev finns tillgängligt för läsaren där det utformats en beskrivning av studien. Möjlighet att styrka och konfirmera innefattar att utförandet och slutsatserna inte påverkas av en teoretisk inriktning eller egna värderingar. Bryman (2018) menar att forskaren behöver säkerställa agerandet i god tro genom att styrka och konfirmera. Kriteriet har säkerställts genom att studiens teoretiska utgångspunkt valts efter det empiriska materialet analyserats och på så sätt har inte någon teori styrt studiens resultat. Delkriteriet trovärdighet handlar om hur troliga eller sannolika studiens resultat är. Studiens trovärdighet kan säkerställas genom intervjuerna spelats in och sedan transkriberats vilket möjliggjort att vi kunnat ta del av materialet ett flertal gånger för att bilda oss en så ärlig bild av respondenternas svar som möjligt. Det sista delkriteriet är överförbarhet och innebär att forskaren ska beakta om studiens resultat kan tillämpas till en annan kontext (Bryman, 2018). För att möjliggöra en överförbarhet av studien i en annan kontext har vi först och främst gjort en tydlig redogörelse för studiens urval samt redogjort för de kriterier vi hade av intervjupersoner som valdes ut. Studiens överförbarhet är i denna kvalitativa studie svårt att säkerställa även om vår ambition varit att få ett representativt urval för studiens syfte genom att undersöka olika kommuner i Sverige och att vår förhoppning är att resultatet ska vara användbart till andra kontexter i framtiden. I syfte att upprätta god kvalitet i studien har vi innan genomgång av dokumenten kommit fram till en gemensam strategi att bearbeta dem för att möjliggöra ett enhetligt tillvägagångsätt vid innehållsanalysen. Intervjuerna genomförde vi tillsammans liksom transkriberingsprocessen i syfte att tillförsäkra enighet kring studiens empiri.
Etiska överväganden
Ett reflekterande etiskt förhållningssätt är grundläggande när det kommer till forskning och att förhålla sig till individskyddskravet är forskaren ansvarig för (vetenskapsrådet, 2017). Närmare konkretisering av individskyddskravet anges i Bryman (2018) där fyra etiska krav beskrivs; informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet. I vår studie upprätthölls informationskravet och samtyckskravet genom att information om studiens syfte gavs till forskningens berörda personer samt att deltagandet är frivilligt. Konfidentialitetskravet beaktade vi genom att vi var varsamma med hur vi
