Anteckningar om Jenny Lind

(1)

(2)

ANTECKNINGAR OM J E N N Y LIND

Av DANIEL

FRYKLUND

(Hälsingborg)

e t har under de senaste decennierna firats Jenny Lind-jubileer

D

med anledning a v hundraårsdagen a v sångerskans födelse och

femtioårsdagen a v hennes död: Jenny Lind-utställningar ha anordnats såväl i Sverige som i Amerika, och e t t stort antal litterära arbeten, som behandla den berömda svenskan, ha sett dagen. Även under tiden mellan dessa bemärkelsedagar har sagan om Jenny Lind ofta dykt upp såväl i den inhemska som den utländska pressen. För övrigt kunna vi också i dessa dagar högtidlighålla e t t hundraårsminne av Jenny Lind. Det var nämligen den 13 december 1844, som hon i

Berlin vann en glänsande framgång som Norma och med ens firades som en a v den tidens främsta sångerskor. Det var hennes debut ute i den stora världen, och den följdes i Berlin den 5 januari 1845 a v triumferna i Meyerbeers Fältlägret i Schlesien.

Vi ämna nu i det följande offentliggöra några anteckningar om Jenny Lind, som möjligen i någon mån kunna bidraga till a t t öka kännedomen om vår berömda sångerska. Det rör sig härvidlag om autografer, bilder, dikter, kompositioner, program och litteratur, som på något sätt höra samman med Jenny Lind. Materialet förefinnes i författarens samling, såvida icke annat meddelas.

Bland autograferna intressera främst 23 brev från Jenny Lind, avfattade på tyska, engelska, franska och svenska. De flesta äro egenhändiga, några få ha skrivits a v andra och äro endast undertecknade av Jenny Lind.'

1 Jenny Lind-breven, i synnerhet de utförliga, stå högt i kurs, och det är därför naturligt, a t t aven i fråga om dem förfalskningar förefinnas, Som exempel på dylika kan anföras ett brev, daterat Hamburg den 4 juni 1856, som figurerar i en katalog över en stor autografsamling, som såldes i Paris, Hôtel Drouot, 4 och 5 juni 1928. Auktionen leddes av en av Paris' skickligaste experter i autografer, och i katalogen läses som vanligt: “L'authenticité des autographes est garantie,. Brevets sista sida hedras med ett återgivande i faksimile, vilket styrker, a t t experten befunnit sig i god tro. Redan en flyktig blick på brevet gör det i hög

Vi återgiva här några a v samligens tyska brev.1

Det första här meddelade brevet ä r daterat Wien den 2 januari 1847 och riktat till fru von Kaulbach, maka till Münchenmålaren professor Wilhelm von Kaulbach.

Jenny Linds bekantskap med fru von Kaulbach härrörde från slutet av 1846. Det uppstod snart en varm vänskap dem emellan, och de växlade e t t flertal brev med varandra.

Jenny Lind hade lämnat München de sista dagarna 1846 och

kom till Wien den 31 december. Hon framför nu i brevet sitt tack till fru von Kaulbach, i vars hem hon varit en kär gäst.

Wien den 2 januari 1847.

Kära snälla Fru Kaulbach!

Jag skriver på blått papper, emedan den blå färgen hos oss betyder trohet. Och jag vill med det säga Eder här långt borta från Eder, a t t jag hela mitt liv skall bevara samma kärlek och vänskap för Eder, som jag nu hyser. Och om Ni kände mig närmare, skulle Ni även veta, huru Ni efter denna bekännelse har det med mig, och a t t jag, om jag en gång älskar någon, gör det för hela livet, och detta är ju den enda lönen för allt, som Ni gjort för migl!

grad misstänkt, fastän det betecknas med “Lettre autog. sig.”. Det är nämligen skrivet med tysk stil, och Jenny Lind har väl aldrig använt dylik

-

vi ha visserligen sett brev från Jenny Lind med tysk stil, men i dessa har endast underskriften varit Jenny Linds. Brevet är vidare avfattat på en tyska, som näppeligen kan sättas i samband med Jenny Lind. Härtill kommer, a t t brevets datering är omöjlig

-

Jenny Lind vistades den 4 juni 1856 i England -, och a t t brevet är under- tecknat Jenny Lind och icke Jenny Goldschmidt med eller utan tillfogat: född Lind. Brevet innehåller f. Ö. uttalanden om Wagner, som vore synnerligen in- tressanta, om icke brevet vore ett tydligt falsarium.

1 Vi ha emellertid ansett det lämpligast a t t på grund a v den bristfälliga språk- liga formen i de på tyska avfattade breven meddela dem i svensk översättning.

-

Jenny Lind hade redan från barndomen goda kunskaper i franska, vilka sedermera ytterligare vidgades under vistelsen i Paris. Tyskan, som i allmänhet icke odlades av dåtidens unga svenska damer, hade hon däremot mycket besvär med under sin första Tysklandsvistelse, då hon flitigt studerade detta språk, bl. a. för författarinnan Charlotte Birch-Pfeiffer. Denna Jenny Linds svaghet i fråga om tyskan framhålles även i Holland-Rockstros arbete i samband med e t t brev av den 12 november 1846 till fru von Kaulbach: »Det är rörande a t t lägga märke till den varma, tacksamma erkänsla, som här så okonstlat uttrycktes på det ännu något främmande tyska språket, vars grammatikaliska konstruk- tion även här bar spår av dessa idiomatiska svårigheter, vilka driva så många utlänningar till förtvivlan. Men i hjärtats språk äro idiomatiska egendomlig- heter okända, och det var på detta språk, som Jenny Lind förde sin brevväxling med sina tyska vänner”.

(3)

Allt vad den ena människan kan önska den andra, önskar jag Eder, kära Fru Kaulbach, och Edra anhöriga. Det goda

-

och tyvärr även det onda

-

skall väl städse behålla allt sitt; därpå måste vi vara be- redda. Men med en glad blick på livet och förtroende till den allra- högste går man dock med säkra steg Över mången avgrund. Och något

är det dock, som vi icke kunna förneka, om vi än så gärna ville det! Må vi alla städse troget hålla på detta enda goda, och vi behöva icke mycket mera under detta och alla andra nya år!

Min resa gick m y c k e t bra, fastän det mången gång såg riktigt farligt ut, men betjänten var så ytterst påpasslig och gick så troget bredvid vagnen hela natten och höll fast hjulet, så a t t jag verkligen bör vara tacksam för hans tjänstvillighet. Säg honom därför ett vänligt ord, då han kommer med detta brev. Ty det gör en så gott, då man ser, a t t någon gör sin plikt.

Jag har icke kommit in i arbetet, och därför trivs jag icke ännu riktigt bra. I går var jag på en opera, och jag blev så förargad

-

jag grät över konsten, sådan som den nu ser ut. Och svårligen kan en

hjälpa, som menar väl. Alltså bort, bort

-

det är det bästa.

För övrigt bor jag riktigt bra hos Pokornys1 och gläder mig å t den belöning, som väntar mig, då jag kommer tillbaka till Eder. Kära goda vänner! Glöm mig icke under tiden! Oh, dumheter! Ni voro ju om möjligt ännu vänligare mot mig efter min återkomst från Nürn- berg. Jag hoppas alltså, a t t jag även denna gång icke har något a t t frukta i detta hänseende, Låt snart höra av Eder, käraste, och

-

skriv då något annat än Fröken. Jag kan icke höra det a v Eder. Tusen hälsningar till Herr Kaulbach från Eder

Louise2 sänder många hälsningar. Hälsa riktigt hjärtligt Gasser3 från mig. Och en soldathälsning till Herr Guido Görres.3 Och hälsa hans lilla trevliga söta musikaliska Fru och alla andra som komma ihåg mig. Och Johanna, Marie4 och folket i huset, alla önskar jag ett

gott nytt år.

E t t brev a v den 26 juli 1847 handlar om de av Sagert stuckna stålsticken a v Jenny Lind, som gjorts efter Eduard Magnus’ olje- målning, nu i Berlins Nationalgalleri. Dessa stålstick hade just

1 Pokorny, greve, direktör för Theater a n der Wien. Han hade engagerat Jenny Lind för 5 uppträdanden mot 50 engelska pund för varje föreställning samt en recettafton.

2 Louise Johansson (d. 1894), Jenny Linds barndomsvän, som följde sångerskan

under resorna i Tyskland och den första Englandsresan, sedermera gift med destillator Celsing. Hennes dagboksanteckningar från resorna ha delvis meddelats av Sigrid ElmbIad i hennes “Livsstudie” över Jenny Lind.

3 Bland dem, som Jenny Lind träffat nästan varje afton i professor von Kaul- bachs hem, nämnas i Holland-Rockstros arbete Gasser, en ung bildhuggare, vilken sedermera vann högt anseende i Wien, Joseph von Görres, professor i historia vid Münchens universitet, Guido von Görres, hans son, och fröken Marie von Görres, hans dotter.

Jenny.

4 Marie, möjligen identisk med Marie von Görres.

denna juli månad utkommit: “Gest. von Hermann Sagert. Verlag von L. Sachse & Comp. Berlin Published July 1847”, och Jenny Lind uttrycker i brevet sin förtjusning över dem liksom över Magnus’ tavla.

Ärade Herre!

Mottag mitt bästa tack för de 6 kopparstick, som Ni haft vänlig- heten sända mig, och jag önskar, a t t jag i ord kunde uttrycka, vilken glädje jag har av dem.

Jag tycker, a t t de äro så präktigt stuckna, och det hela gör sig mycket bra.

Herr Sagert har enligt min mening löst denna uppgift mästerligt, och jag tycker, a t t Ni skulle skicka dessa kopparstick till England. Ty här har man m å l a t och gjort mig i alla möjliga och även omöjliga genrer, och det ena är ohyggligare än det andra.

Än en gång

-

denna bild gör mig den största glädje, och professor Magnus är för mig den främste av alla porträttmålare.1

Och jag tackar Eder uppriktigt för Eder vänlighet a t t h a sänt mig de 6 exemplaren och tecknar med all högaktning

Eder tillgivna Jenny Lind. Claireville Old Brompton

d. 26 juli 1847.2

I slutet a v 1849 kom Jenny Lind till Lübeck, och där stannade hon ända till maj följande år, då hon avreste till Sverige. Hon hade i Lübeck planer på konsertresor till Ryssland, men snart riktades hennes tankar å t annat håll, och den 9 januari 1850 undertecknade hon i Lübeck kontraktet med Barnum om Amerikaresan. Julius Benedict, som i London den 15 december 1848 hade anfört Mendels- sohns Elias, vari Jenny Lind då firat så stora trumfer, skulle medfölja som ackompanjatör, och det gjorde han också, tills han i maj 1851 måste avbryta färden och resa till London för a t t bli kapellmästare vid Her Majesty’s Theatre. Och det ä r om Amerikaplanerna och förberedelserna till resan som följande brev handlar.

1 Eduard Magnus (1799-1872), framstående tysk målare. Porträttet av Jenny Lind utfördes huvudsakligen i februari 1846 i Berlin under en tid, då Jenny

Lind på grund av fotvrickning måste stanna hemma,

2 Vid denna t i d spelade Jenny Lind i London Amalias roll i Verdis I Mas- nadieri, som där uppfördes första gången den 22 juli 1847.

(4)

Lübeck den 9 april 1850. Ärade Herr Benedict!

Tack för Edra sista rader! De voro gudskelov något gladare. Min gode vän! Ni får dock icke förlora modet, t y då gör jag mig de rysligaste förebråelser för a t t jag någonsin talat med Eder om en Amerikaresa !

Jag är nu åter i Lübeck och har, Gud vare tack, funnit min Josefina1 mycket bättre.

Min lilla resa var mycket m y c k e t skön! Tyskarna äro varma! Jag, har känt idel solsken i hjärtat. O c h musik kunna de då verkligen upp- fatta som ingen annan nation.

Det gör mig ont om Her Majesty’s Theatre. Men så länge den onde anden spatserar omkring, så länge blir det icke heller där någon för- bättring.

Ja

-

vi göra väl bäst i a t t ta idel gamla vanliga saker i Amerika och det är skada!

-

Jag tror icke, a t t amerikanarna skola tilltala oss så som t. ex. engelsmännen

-

oh! säkert icke! Men vi skola för- söka a t t där förtjäna duktigt med pengar2

Mr. Wilton3 skriver, a t t allt redan väl förberedes

-

och snart kommer han (Wilton) j u dessutom tillbaka till England, och då får Ni veta ännu mycket mera om våra amerikanska förhållanden.

Tyska sånger och ballader, j a

-

det finns ju en hel mängd riktigt vackra

-

men det blir bättre (tycker Ni icke det?), om Ni t a r engelska,

då behöver man ju icke göra någon översättning

-

genom en sådan går dock alltid i dylika saker mycket förlorat. Det var snällt av Eder, att Ni vill komponera för mig! Tyvärr kan jag icke nu finna Mr. Viviers4 sånger. De ligga så djupt inpackade bland mina noter, som skola skickas till Sverige.

1 Josephina Ahmansson (1814-1899), Jenny Linds sällskapsdam efter Louise Johansson. Fröken Ahmansson var liksom Jenny Lind djupt religiös och hade stort inflytande över henne. I flera brev från Lübeck har Jenny Lind talat om fröken Åhmanssons sjukdom, och det tycks, som om denna till stor del förorsakat det långa uppehållet i Lübeck.

2 I ett brev till baronessan French, Lübeck den 6 december 1849, framkom- mer också tanken på a t t förtjäna pengar: “Vi stanna i Berlin några veckor, skulle jag tro, och sedan resa vi sannolikt till Ryssland. Jag måste försöka förtjäna.)) Och i ett senare brev till samma dam, skrivet dagen efter vårt brev, den 10 april 1850, återfinnas både förvärvstanken och uppfattningen om engelsmän och amerikanare: “Ja, jag har beslutit a t t resa till Amerika och förtjäna så mycket pengar som möjligt för a t t kunna fullfölja och utföra min älsklingsplan

-

en skola, en stor skola för stackars vilseförda barn i mitt fädernesland. Jag vet, a t t jag aldrig skall tycka om amerikanarna så, som jag tycker om engelsmännen. O nej !”

3 J. H. Wilton, agent för Barnum, avslöt bl. a. ovannämnda kontrakt mellan

Barnum och Jenny Lind.

4 Vivier, Eugène Léon (1817-1900), berömd hornblåsare, vän till Benedict. Vivier har komponerat romanser, vilkas melodier enligt Fétis i allmänhet äro utmärkta. Jenny Lind sjöng den 6 augusti 1850 i Baden-Baden till förmån för Vivier.

Vad säger Ni om det? Skola vi ett par gånger samarbeta i Liverpool? Jag ville det så gärna

-

men jag tror icke, att min tid tillåter det,1 t y jag måste ju dessutom till Ems och Schlangenbad,2 och jag vet icke säkert ännu, när jag kan resa från Sverige.

Jag har genom Messrs Bald i Liverpool låtit säga herrarna, a t t jag icke tror, a t t det blir mig möjligt

-

men säg mig vid tillfälle, om Ni ä r m y c k e t hågad för det, t y då ville jag även göra det.

Jag har måst skriva det där rekommendationsbrevet, som ju måste plåga Eder

-

var inte ond på mig för det, Och nu kommer därtill min landsman Herr Hjortsbergs och frågar, om jag icke skulle vilja framföra en bön till Eder för en vän till honom, en tysk. Tysken lär nämligen h a gjort en musikalisk u p p f i n n i n g och skulle vilja höra Edert vänliga råd om den, Om det nu är något med den, det vet jag verkligen icke, och jag betvivlar det i hög grad, men hans bön kan jag icke gärna avslå. Bli inte ond på mig för det!

Ni är väl mycket sysselsatt! Vad gör Eder Fru och barnen?

Den kära Nina Macready! Ack, så ont det gjort mig om henne! Nu börjar våren! Vintern har varit alldeles förskräcklig. Jag kan icke fara till Sverige än på ett par veckor, t y för 9 dagar sedan hade de där ännu 16 grader kallt.

Det är icke nödvändigt, a t t Ni skickar mig brev omedelbart

-

Ni är alltid så vänlig och skriver till mig genast, så snart som Ni fått e t t par rader från mig. Men det behöver Ni icke. När Ni kan och vill, låt mig då veta, huru det går Eder, min gode vän.

Himlen skall bevara oss! Gud skall hjälpa oss! Förlita Eder därpå!4 Mina bästa hälsningar till Eder Fru från Eder tillgivna

Jenny Lind,

Bland samlingens autografer märkes också originalet till Jenny Linds 8-sidiga tyska brev till fru von Jaeger i Wien, daterat London den 5 maj 1847, som redan återgivits i engelsk översättning i Holland- Rockstros arbete, II, s. 83-85, och i svensk översättning i detta

1 Jenny Lind konserterade den 16 och 19 augusti i Liverpool. Den 21 augusti reste hon från Liverpools hamn till Amerika.

2 I ovannämnda brev till baronessan French av den 10 april 1850 har Jenny Lind också uttalat sin avsikt att resa till Ems och Schlangenbad. Någon vistelse i Ems tyckes icke ha ägt rum. Däremot tillbragte hon juli månad i Schlangenbad för a t t få vila ut.

3 Lars Hjortsberg hade tjänstgjort vid Kungl. teatern samtidigt med Jenny

Lind och hade då prisat henne som dramatisk artist.

4 Jmfr den religiösa grundtonen i slutet av detta brev med slutet i ett brev

till Augusta von Jaeger, professor von Jaegers dotter, skrivet vid denna tid: »Min bibel har aldrig varit mig nödvändigare

-

aldrig till större tröst än nu. Jag hämtar däri vila, sj älvkännedom, hopp, tro, kärlek, vaksamhet och gudsfruktan, så a t t jag nu betraktar livet och världen på e t t helt annat sätt än förut.

-

Må himlen välsigna Dig!”

(5)

arbetes svenska upplaga, II, s. 73-73. Brevet ä r riktat till Theu- erste Mutter

-

“Mutter” kallade Jenny Lind i breven bl. a. fru von Jaeger och fru Birch-Pfeiffer. Hos Holland-Kockstro uppgives original- brevet vara i fröken Jaeger von Jaxthals ägo: “Translated by per- mission, from the original letter, in t h e possession of Fräulein Jaeger von Jaxthal”. Emedan den svenska översättningen följt den engelska, har det tyska Du, som Jenny Lind använt till fru von Jaeger, kommit att på svenska återgivas med “ni)” utom på e t t par ställen i slutet av brevet, där man finner “du”. Det i det tyska brevet förekommande “mein Gott, mein Gott” har den engelske översättaren ansett lämpligt tolka med “Mon Dieu! Mon Dieu!)), men den svenska översättningen har valt det svenska “Min Gud)), vilket j u mera överensstämmer med originalets stilisering. För övrigt återgives hela brevet i över- sättningarna, bortsett från e t t par obetydliga adressuppgifter.1

Vi anföra även från e t t albumblad några karakteristiska ord, som äro skrivna mitt under triumferna i Darmstadt 1846, då Jenny Lind i oktober 3 gånger sjöng på Hovteatern, i Sömngångerskan den 13, i Norma den 16 och i Regementets dotter den 18. Album- bladet ä r daterat den 19 oktober 1846: “Guds vackraste gåva ä r dock e t t ädelt rent sinne.

-

Ni vet, vem jag syftar på med det, Herr Baron; och även vet Ni, a t t jag alltid skall förbliva Eder uppriktiga väninna.))

Vi meddela också en biljett från Jenny Lind, som visserligen i och för sig ä r obetydlig, men som innehåller den i Jenny Linds brev så ofta återkommande vädjan, a t t man icke skulle glömma henne

-

denna gång avfattad på franska, därför a t t hon kort förut vistats i Paris:

N’oubliez pas

Jenny Lind Schlangenbad 26ten July 1849.

I samlingen finnas även flera brev, som handla om Jenny Lind, men som icke äro riktade till henne. Det är brev från Otto Gold- Schmidt, Joseph Fischhof, Albert Lortzing, Eduard Magnus, Joseph Dente, John Ella, August Bournonville o. a. Bland breven från Bournonville ä r i synnerhet e t t a v intresse, som skrivits till kam- reraren och kassören vid Kungl. Teatern i Stockholm Gustaf Fredrik Törner. Brevet, som ä r daterat Köpenhamn den 24 februari 1848,

1 En blyertsanteckning i början på brevet är a v engelsk hand: “Almost the entire letter. Deserving.)) “Almost” har sedan överstrukits.

andas en viss bitterhet mot Jenny Lind, men denna tillfälliga miss- stämning kom icke att i det följande störa den mellan Bournonville och Jenny Lind rådande vänskapen, som j u var a v gammalt datum. A t t Jenny Lind var “lunefuld”, visade sig f. ö. vid åtskilliga andra tillfällen och framgår ej minst a v ovannämnda dagboksanteckningar a v hennes sällskapsdam Louise Johansson. Vi citera den del a v brevet, som handlar om Jenny Lind och Bournonvilles elev och Törners blivande maka Maria Charlotta Norberg, premiärdansös vid Kungliga Teatern i Stockholm:

“Jeg vil altsaa begynde med den Underretning at jeg om Gud vil indtræffer til Stockholm i de förste fjorten Dage af April, efter a t jeg nu har afsluttet Engagement paa Vilkaar der lover at blive fordeel- agtige baade for mig og det kongelige Theater.

-

Der vil ikke fattes paa Arbeide for lille Norberg, og jeg glæder mig ret til at fornye de for hende saa nyttige Lectioner. Jeg haaber a t hun ved min Haand skal optræde paa en Maade, der skal give min charmante Jenny Lind en Dementi i den förste Sætning af hendes Motiver til sit Löftes Tilbage- tagen.

-

Jeg har ikke kunnet tilbageholde et Smil ved den hele Historie;

J e n n y er vel rask til a t gjöre Tilbud som Ingen forlanger af hende; Jeg havde bedt hende om et ganske lille Engagement for Mlle Norberg,

og hun besvarer det med at indbyde ikke alene hende, men min Hustrue og min Datter til sig.

-

Vi betakkede os, vi kunne Vel have Glæde af henne som G j æ s f , men ikke som V e r f i n d e , dertil er Nattergalen for lunefuld. - Dog, netop for Norbergs beskedne Talent, Skjönhed, Væsen og Fordringer, kunde hun have været sin store Landsmandinde

uforargerlig, og da der kun var Question, om at see god Dands og

modtage gode Lectioner, saa behövede J e n n y ikke at anstrænge sit

Kjenderblik for at opdage, at det Lys der staar under Skæppen, ikke kan brænde som det der sidder i Stagen, ei heller a t begaae en In- delicatesse der var ligesaa uqvindelig og uchristelig som uopdragen og ugrundet,

-

Jeg kan godt begribe at den stakkels Charlotte, i den Kunstkreds hvori hun befinder sig, ikke kan udfolde sine Vinger, men Gud har givet hende Fuglens Lethed som han har givet J e n n y

den klare Strube. Jeg illuderer mig ingenlunde om hennes Værd som Danserinde: Jeg har aldrig sagt a t hendes Talent vilde henrive den hele Verden, men jeg vover a t paastaae, med ligesaa stor Bestemthed som jeg forudsagde J e n n y s Berömmelse, at Charlotte Norberg maa

behage overalt hvor man sætter Priis paa ungdommelig Ynde og Lethed, tilfredsstille enhver der forstaaer sig paa virkelig D a n d s , og man kan sætte hende paa hvilken Scene man vil, hun skal overalt gjælde for en god Dandserinde. Denne dom underskriver jeg ikke som hendes Lærer, men som en Mand der har Öine i Hovedet og Hjertet paa det rette Sted. For Resten anseer jeg ikke Sagen for noget Betydeligt for Nor- berg. Naar hun engang skal reise vil der nok findes Leilighed, og derfor raader hverken J e n n y L i n d eller dem der tuder hende i Orene. -Dog vil jeg bemerke, a t Deres Forlovede ikke bör have sin Tanke formeget vendt mot Udlandet; hun bör holde Modet og Lunet vedlige og af al

(6)

Magt söke og forbedre sin Stilling i Sverrig. Hendes Skjæbne synes ikke a t ville före hende til en larmende Lykke, hun er af den Slags Blomster der trives i den stille Urtegaard og hvem veed om hun ikke kan vente en langt blidere Fremtid end hiine verdensberömte Virtuo- sinder.

-

See, J e n n y L i n d har nægtet en ung Kunstnerinde, der havde saa meget Godt tilfælles med hende selv, sin Bistand, som hun i et velinspireret Öieblik selv havde tilbudt: medens hun udöser sit Talents Skatter for a t grunde et Academie for unge dydige Sangerinder!! men den Dyd som hedder Taknemlighed vil ikke komme til at blomstre der, og jeg spaaer, at sin dybeste Krænkelser vil J e n n y höste, fra den Kant, hvor hun venter Udödelighedens Lön.

-

En eneste glimrende Prima-Donna udsprungen fra den projecterede Sang-skole vil være nok til a t besaae Jennys Alderdom med Ligegyldighedens og For- glemmelsens Torne.

-

Nok herom indtil videre.))

Slutligen vilja vi även nämna en Notizenbuch i manuskript, som avfattats av Henrich Marschner och vari ingår en Theater-Journal för Teatern i Hannover från den 31 augusti 1844 till den 13 juni 1850. Den innehåller åtskilligt om Jenny Lind, och för mars 1845 står det bl. a. om henne: sehr gut, vortrefflich, erhöhte Preise, 6 mal gerufen, es regnete Blumen u. Kränze, o. s. v.

Sedan gammalt dominera i fråga om Jenny Lind-bilder litografien a v C. Wildt efter teckning a v L’Allemand och sticken efter Eduard Magnus’ oljemålning i Nationalgalleriet i Berlin och deras varianter. På senare tiden har också Louis Ashers olj emålning i Nationalmuseum ofta återgivits, så i de specialverk, som äro ägnade å t bilder i musiken: Ewers (1912), Gauffin (1913), Sauerlandt (1922), Kinsky (1929) och Moreck (u. å.).

Det finns ju f. ö. e t t mycket stort antal Jenny Lind-bilder a v olika slag, och samlingen förfogar över en mängd dylika: litografier, stål- stick, träsnitt, fotografier och medaljer: De flesta av samlingens bilder, äro beskrivna i Jenny Lindikonografien i STM 1920, s. 234-272, och vi fästa oss här endast vid en del bilder, som icke äro omtalade i denna ikonografi eller som äro märkliga i e t t eller annat hänseende. Många av samlingens bilder förete betydligt större m å t t ä n de i STM 1920, angivna. Detta ä r exempelvis fallet med Cardons litografi med näktergalen: 35.5

x

46 (STM no 5 b: 27

x

36), Lemons stålstick a v Norma: 49.5

x

69 (STM no 67: 27

x

32), Alzingers litografi a v Maria: 34 x 48 (STM no 70: 13.5

x

23.2) och Michêlis’ gravyr av Alice: 52.5

x

72.5 (STM no 100: 41.3

x

56.8). Även e t t exemplar a v den ursprungliga L’Allemand-Wildt-litografien har ovanliga mått: 50 x 64 (STM no 6 a: 34

x

38.5).

L’Allemand-Wildt-litografien återfinnes även på en vacker, synnerligen sällsynt “Lichtbild” a v Jenny Lind, som härrör från König- liche Porzellanmanufaktur i Berlin, 19

x

24 cm. Märke: K. P. M.

315 N

E n litografi efter L’Allemand är signerad: London, Richard Bentley, 1847, L’Allemand del., J. Cook sc., och en annan med märket: Har- wood, London, har anbragts på e t t brevpappersark

-

e t t bevis på Jenny Linds stora popularitet i England.

E n fransk litografi av denna typ: Ch. Vogt, 1836, Lith. Bertauts, P. Cadet, Paris, Publication Ad. Carlin, Les Perles du Théâtre, företer olikheter. Så

t.

ex. äro armarna förenade, och vänster hand, som har armband, håller en blombukett (jmfr en bild: Jenny Lind i sällskapsdräkt, i Sv. Dorph, Jenny Linds triumftåg, s. 337).

I Jenny Lind, die schwedische Nachtigall, Hamburg, B. S. Be- rendsohn, 1845, finnes den litografi, som återgives som titelbild i Sv. Dorph, Jenny Lindiana, och där omtalas som sällsynt ungdoms- porträtt a v Jenny Lind. Bilden har inskriften: Verlag v. B. S. Be- rendsohn. Ett annat exemplar i samlingen a v denna bok företer emellertid en annan litografi med påtryck: Verlag von S. Berendsohn in Hamburg. Denna senare litografi påminner om den föregående, men har avvikelser med avseende på ansiktet, håret och klänningen. Därjämte har Jenny Lind på den senare halsband

-

det saknas på den föregående

-

och en bukett a v rosor på bröstet i stället för smycke. Vi ha icke kunnat finna denna synnerligen vackra litografi i de svenska förteckningarna över Jenny Lind-bilder. Den svenska upplagan a v denna bok: Jenny Lind, den svenska näktergalen, Norr- köping 1845, har ingendera av dessa bilder, utan en “Lith v. D. Leudesdorf”: Jenny Lind, Königl. Schwed. Kammer-Sängerin, vilken hör till L’Allemand-Wildt-litografien.

Om den i Jenny Lindiana återgivna titelbilden påminna i hög grad 2 litografier: den ena Jenny Lind, Königl. Schwed. Hof-Opern- Sängerin, Lith. v. Gutsch & Rupp in Carlsruhe (Das neue Europa 1845), och den andra, Druck und Verlag von C. Dittmarsch’s Kunst- anstalt in Stuttgart. Emellertid bär Jenny Lind på dessa litografier icke något smycke på bröstet.

På en litografi från Amsterdam efter Eduard Magnus’ tavla finnas några avvikelser, bl. a. i fråga om blommorna i håret: Jenny Gold- Schmidt

-

geb: Lind, Lith. v. W. Binger, Amst., de Erve H. van Munster & Zoon.

(7)

E n litografi efter J. O. Södermarks oljemålning visar endast en bröstbild: Jenny Lind. Nach einer Zeichnung von O. Södermark. Verlag v. Baumgärtner’s Buchh. Lpzg., och en annan litografi, troligen av danskt ursprung, vilken bl. a. återfinnes i danska Magazin for Natur- og Menneskekundskab, 2 juli 1845, har tydligen inspi- rerats a v busksnåren på Södermarks tavla, men det finnes där ingen näktergal, och ansikte och hår äro a v helt annan t y p än på Söder- marks Jenny Lind.

Märklig ä r en vacker färglitografi: Gez. u. lith. v. C. Paalzow, Druck b. H. Delius, Verlag u. Eigenthum v. W. Zawitz in Berlin, König’s u. Poststrassen Ecke, som föreställer Marie, die Tochter des Regiments. Denna litografi ä r den enda, där Jenny Lind fram- ställes slående trumma i Regementets dotter. För övrigt ser man soldater, gevär, vaktkur, tält, träd, buskar och berg. Litografien saknas i de offentliga svenska samlingarna. Dock finnes i Musik- historiska Museet i Stockholm en “Lichtbildo efter denna litografi. Danska tidskriften Nutiden har den 13 november 1887 en bild- framställning; Jenny Lind i hendes beromteste Roller og som gammel. 1. I Verdi’s “I Masnadieri”. 2. I ”Lucia di Lammermoor”. 3. Jenny Lind som gammal. 4. Som Alice i “Robert af Normandiet”. 5. Som Maria i ))Regimentets Datter)). 6. Som Suzanna i “Figaros Bryllup)). Det ä r samma bild, som publicerats i Illustrated London News

den 12 november 1887. Enda skillnaden är, a t t den tredje bilden i den engelska tidskrif ten “I Mendelssohns oratorium ’Elias’ (i Exeter Hall))) i “Nutiden” utbytts mot “Jenny Lind som gammel)).

Vi lägga även märke till en utsökt färglitografi med 6 rollbilder av Jenny Lind.1’ 2, 3

Talrika äro samlingens karikatyrer a v Jenny Lind eller av sådant, som står i samband med henne, som Jenny Lind-febern, Amerika- resan o. s. v.: svenska a v F. L. von Dardel och från Kasper 1887, danska från Corsaren 1845 och Illustreret Fam lie-Journal 1917, tyska som e t t Spottblatt auf die Begeisterung der Hamburger für Jenny

1 Litografien har tyvärr inramats och därvid berövats alla identifieringsmöjlig-

heter, men den uppges förvärvad i London. Den har emellertid icke samma roll- återgivningar som ovannämnda träsnitt i Illustrated London News.

2 Vi påpeka en bild av Jenny Lind som Vielka i Ein Feldlager in Schlesien

-

tamburinen hålles här mot vänster sida. Bilden, som återgives i J. Kapp, Giacomo Meyerbeer, finnes icke i de svenska förteckningarna.

3 Vi nämna även en teckning i danska Ugebladet, 1925, en gruppbild med bl. a. Jenny Lind och H. C. Andersen, som illustrerar den scen, då Jenny Lind sade till Andersen: “Jeg vil blandt Dem alle vælge een som min Broder vil De, Andersen, være min Broder?))

Lind: “Wir sind beglückt! wir sind entzückt! die Lind h a t uns den Kopf verrücht.”, och en serie bilder ur Düsseldorfer Monatshefte 1855, franska som 3 karikatyrer a v Cham, “Les concerts de Jenny Lind à New-York)): 1. Riche Américain se rendant au théâtre avec les fonds nécessaires pour la location d’une stalle. 2. Américain vendant sa maison e t sa femme pour pouvoir acheter un billet de concert de Jenny Lind. 3. Position des Américains pendant toute la durée du concert.1

E n del av samlingens bilder nämnas i det följande, då dikter, kompositioner och litteratur avhandlas, som höra samman med Jenny Lind.

Vi övergå nu till a t t säga några ord om de medaljer, som slagits över Jenny Lind. Det har skrivits åtskilligt om dessa medaljer i B. E. Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor, 1860, och i Numismatiska meddelanden XVII: 2, 1915, s. 199-204, jämte äldre årgångar av desamma. Numismatiska meddelanden, 1915, omtala 15 nummer och med varianter 23, och härtill fogas som en slutanmärkning a t t “i herr Burmesters samling finnes en ensidig minnespenning öfver Jenny Lind, m. bilden framåtvänd, utan omskrift. Oval: h. = 23 mm. Utländskt arbete. RRR.”) Det sista, som publicerats i Sverige, är Minnespenningar i STM 1920, s. 250-253, där 23 Jenny Lind-medaljer avhandlas. Sedermera ha dylika medaljer beskrivits a v Berta Holmberg i den amerikanska tidskriften The Numismatist, sept. 1923, med avbildning av A. Lindberg-medaljen: Medals and Plaques in “Musikhistoriska Museet” a t Stockholm. Aven har e t t litet elegant amerikanskt specialarbete utkommit: The Jenny Lind Medals and Tokens by Leonidas Wester- velt, New York 1921. I detta arbete behandlar den kände Jenny Lind-samlaren 32 Jenny Lind-medaljer: 17 från hans egen samling och de övriga från museer och enskilda samlingar. Arbetet har 9 plates, varpå 12 medaljer äro avbildade. Flera av de medaljer, som här beskrivas, återfinnnas icke annorstädes. No 22 är en variant till den medalj, som slogs i New York i anslutning till Jenny Lind-konserten den 11 september 1850 (no 4): “Obv. Similar t o No. 4. Rev. To the Queen of Song, in laurel wreath. Size 14 mm. Milled edge. Silver.)) No 13, en Lauermedalj, har vanlig åtsida, men frånsidan beskrives: »Within a wreath of laurel and oak branches tied with a knot, Spielpfennig)) (jmfr i STM 1920, en Lauermedalj med “Rechen-

1 Cham har också gjort flera karikatyrer av Kristina Nilsson. Se STM 1943,

~ _ _

s. 189.

(8)

pfennig” inom en lagerkrans på frånsidan

-

denna betecknas där som unik

-,

en Lauermedalj med “Spielmarke” inom en t ä t lagerkrans och 2 Lauermedaljer med “Jeton” på frånsidan, den ena inskriften inom eklövskrans, den andra inom lagerkrans). Av C. Rad- nitzkys österrikiska medalj beskrives i arbetet e t t exemplar a v guld (no 16) och e t t a v “dark red composition)) (no 17). STM omtalar endast exemplar a v silver och brons.1

Ett par äldre arbeten, som avhandla Jenny Lind-medalj er, synas icke h a beaktats a v Jenny Lind-forskningen i Sverige: Mittheilungen des Clubs der Münz- und Medaillenfreunde in Wien, no 115, dec. 1899, s. 564, med “Eine unbekannte Jenny Lind-Medaille)), och Musica in nummis, herausgegeben von Karl Andorfer und Richard Epstein, Wien 1907. Mittheilungen omtala tvenne ensidiga Guss- plaquetten à 90 och 120 mm., de största Jenny Lind-medaljer, som existera. Musica in nummis beskriver 17 Jenny Lind-medaljer med utmärkta avbildningar av C. G. Qvarnström-medaljen. Under no 380, Lauer-medalj med inskriften I n unitate fortitudo, nämnes här e t t exemplar utan Lauer-signering

-

även andra Lauer-medalj er äro osignerade. För no 384 med bröstbild på åtsidan och lyra och näktergal jämte inskriften “Born 1821” på frånsidan uppgiver In nummis: “Nähere Beschreibung leider unmöglich, da uns dieses Stück nur aus einem Auctions-Katalog bekannt”.2 I författarens skrift Musica, 1929, ha vi uppgivit oss äga en tennmedalj, som mot- svarade beskrivningen i In nummis. Sedermera ha vi emellertid upp- täckt e t t A & M på lyrans fot

-

det ä r dock svårt a t t skönja denna signering. Vår tennmedalj ä r således en av firman Allen & Moore i Birmingham förfärdigad medalj, som för övrigt är sällsynt

-

det ä r den minsta Allen & Moore-medaljen à 27 mm., som saknas hos Westervelt. Det ä r väl a t t förmoda, a t t utgivaren av den i In nummis nämnda auktionskatalogen likaledes förbisett e t t å dess medalj be- fintligt A & M, och skulle i så fall även denna medalj vara en Allen & Moore-medalj. Måtten för medaljerna i In nummis avvika stundom något från dem, som angivas i STM. Westervelt har i allmänhet samma m å t t som In nummis. Så t. ex. har In nummis-Westervelt för den ena Allen & Moore-medaljen 38½ mm. och STM 39 mm.

1 Jenny Lind-medaljer behandlas även i en annan amerikansk publikation: Jenny Lind Association New York, Brooklyn, New York 1923, där det finnes en uppsats: The Jenny Lind Medals and Token (s. 37-41).

2 Vi ha sett uppgiften om denna medalj i Adolph E. Cahn, Versteigerungs- Katalog XXXIV, no 2222.

För den amerikanska medalj en med Mil ton-inskriptionen äro mot-. svarande siffror 40 mm. och 39 mm och för medaljen med inskriptionen Wer wagt-Gewinnt respektive 1 6 ½ och 17.1

Få svenska kvinnor, om ens någon, ha varit föremål för skaldernas hyllning som Jenny Lind. De svenska diktare

-

skalder och till- fällighetspoeter

-

som sjungit hennes lov, äro många, och vi nämna här endast några kända namn: Erik Gustaf Geijer, Herman Säther- berg, Frans Hedberg, Aug. Blanche, Johan Börjesson, Johan Jolin, Johan Nybom, Ad. Fredrik Lindblad, Ludvig Josephson, Johan Henrik Thomander och sist i tiden Selma Lagerlöf, som 1887 publi- cerade t v å sonetter: Jenny Lind. Och så är det en skara utländska skalder, som strängat sin lyra till hennes pris, och bland dem danskar som Oehlenschläger och H. C. Andersen, finnar som Topelius, tyskar som Grillparzer, österrikare som Rollet och en hel rad engelsmän och amerikanare. E n stor del a v dessa Jenny Lind-dikter ha åter- givits i de svenska biografierna över Jenny Lind, och vi inskränka oss här till a t t nämna några, som vi icke sett anförda i svenska arbeten eller till vilka några tillägg kunna göras.

Sv. Dorph omtalar i Jenny Lindiana, s. 46, “ett litet tryckt häfte, innehållande e t t avskedskväde till Jenny Lind)), författat av en hennes väninna Amalia Lundeberg, “vid dess avskedskonsert i Ladu- gårdslandskyrkan den 21 juni 1841”. I samlingen finnes emellertid e t t häfte “Afskeds-sånger till Jenny Lind, af Amalia Lundeberg”, Stockholm 1841, som, utom den a v Dorph anförda dikten, som är no 2, innehåller ytterligare 2 dikter: Vid dess sista representation i Norma, den 19 J u n i 1841 (O! Norma tillåt a t t jag sänder) och Vid dess afresa med ångfartyget Gauthiod till Lübeck, den 1 Juli 1841 (Ack! re’n Lucie på lätta vingar). Jenny Lind har även inspirerat en “capitaine” Gustave Backman, som i en Recueil de poésies fran- çaises, Stockholm 1845, skrivit Vers adressés à Mademoiselle Jenny Lind, avec un bouquet, à la fin de la 21:e représentation de l’opéra de Robert, Dimanche, le 17 novembre 1839 (Quand on a le bonheur de pouvoir Vous entendre).

Den av Sv. Dorph i Jenny Lindiana, s. 69-70, återgivna dikten: Till Jenny Lind, ä r offentliggjord i danska Fædrelandet för den

1 Som exempel på Jenny Linds popularitet kan nämnas, a t t det i författarens

samling, som omfattar 13 Jenny Lind-medaljer, finnes en förgylld Jenny Lind- medalj av typen Nescit occasum Nata 1821, som försetts med urnyckel och ögla och som tydligen burits som prydnad på klockkedjan. E t t på återsidan anbragt M J betecknar antagligen ägarens initialer.

(9)

16 september 1843 av signaturen P. R. Följande dag, den 17 september, skrev dansken O. Siesby en dikt Sangerinden: Hist oppe i Guds Himmel var idel Sang og Lyst, som publicerades i Ny Porte- feuille. Slutstrofen lyder:

Og Alt, hvad kun bevæger et Menneskebryst, I Glæde og i Sorrig, det tolker hendes Röst. Med sig hun lofter Stovet i Sangens Himmel ind, Og Herrens Engle lytte nu selv til Jenny Lind!

Och i september 1843 kom också en annan dansk dikt, Jenny Lind, a v C. Ploug, Med slutet:

Og dette Vemod i din Stemme bæved, Og denne Længsel sítred i din Trille;

I hver en Klang, som fra Din Læbe svæved, Udstrommed Kjærlighedens rige Kilde:

Og hvad Naturen taler uden Mæle,

Og hvad den drømmer, men ej kan udtale, Det blev det givet Dig i Sang a t male, Ved Toner at forklare og besjæle!

År 1545 förde med sig Oehlenschlägers och H. C. Andersens dikter till Jenny Lind, men det skrevs då även andra danska dikter till Jenny Linds ära, både privat som av gehejmekonferensraad Jonas Collen, och offentligt som i Berlingske Tidende. Denna Jenny Lind- feber blev naturligen e t t utmärkt fält för Corsarens satir, och en stor del a v no 264 för den 10 oktober 1845 ägnades också å t Jenny Lind. Av “Blandede Bekjendtgjorelser” märkes här en från RI. W. Bruun: “For Familier og Venner bekjendtgjores herved, a t min inderlig el- skede Muse, Løverdagen d. 4de Oct. d. A. nedkom med noget godt og velskabt Vaas, der ved Hjemmedaaben fik navnet: “Til Jenny Lind”. Den duelige Jordemoder Mad. “Berlingskeo takkes på det Forbindligste for hendes nidkjære uegennyttige Hjælp ved den haarde Forlosning. Al Gratulation frabedes. Aerbødigst M. W. Bruun.)) Och en annan “Bekjendtgjorelse” lyder: “Tilkjøbs ønskes e t nyt, ikke forhen brugt Riim på Jenny Lind; det betales til aller- høieste Priis, naar man vil behage a t henvende sig til hvilkensomhelst skandinavisk Pegas”. Numret innehåller också en dikt Jenny Lind ( E n Digtning paa anden Hand af Pseudo-Brun, Indholdet bear- beidet efter Qvædlinger i “Berlingske Tidende, af Carlo Andrea og

M.

W. Brun; Lyriken efter Høedt,1 Jamberne efter Blok Tøxen.). Vi anföra de 2 sista stroferna:

1 Sv. Dorph återgiver i Jenny Lindiana en dikt av F. L. Høedt, som sjöngs

i Köpenhamn den 19 september 1843 vid en serenad för sångerskan.

Din himmelrene englemilde Stemme

Forglemme la’er mig hver e t Smertens Saar, Og Nattergalen selv i Buskens Gjemme

Ei slaaer saa smukt, som Jenny Lind, naar hun slaaer. Men een Ting dulmer dog min Længsels Smerte, Som al min Kummer mildt forjage vil:

Som Skandinav jeg deler hendes Hjerte, Thi

-

Jenny horer hele Norden til! ! ! ! ! ! ! ! ! !1

Även i Tyskland skrevos dikter, där Jenny Lind-febern angreps, som i följande båda dikter i “Leuchtkugeln”, München, band VI, där motsatsen mellan virtuosen-sångerskan och den skapande konstnären framhäves:

1. Die Sängerin.

Mit einem einz’gen langgezog’nen Triller Verdient sie mehr, als unser Friedrich Schiller Vordem mit )>Wilhelm Tell” und “Wallenstein”; Fürwahr, die schwed’sche Nachtigallensteuer Scheint, ruhig überlegt, doch etwas teuer, Zumal in gar so teurer Zeit zu sein.

2. Der Komponist.

Doch, ach, der Komponist!

-

Gebleicht von Kummer Entzieht er sich für seine Kunst den Schlummer, Gesundheit, Musse, Laune, Munterkeit.

Ihr lohnt die Welt mit tausenden Dublonen,

Ihm lohnt die Welt, nun?

-

mit Rezensionen! Was bleibt ihm weiter?

-

Die Unsterblichkeit.2

Likaledes offentliggjorde Düsseldorfer Monatshefte för 1855 en längre dikt med illustrationer mot Jenny Lind-febern: Die Völker- wanderung zu Jenny Lind im Jahre 1855. Vi citera några strofer:

1 Det är j u toner i samma stil som Heines från Paris år 1847, fastän Heine an- vänder åtskilligt skarpare och giftigare uttryck, då han förklarar Jenny Lind för tyska (se i det följ.).

2 Detta om sångerskan och kompositören för tanken osökt till vad Franz

Berwald antecknat på programmet till sin konsert i Wien den 26 januari 1847: “Visserligen sjöng mams. Jenny Lind enligt löfte på denna Theater-Concert, men visade en så fullständig likgiltighet för mina Compositioners framgång, a t t hon, som bara behövde yttra e t t ord rörande e t t tillräckligt inövande av nämnda tonverk - och man hade spelat ihjäl sig därå - åtnöjde sig med en enda

repetition, hvilket också hade till följd, a t t visserligen hon för sin del lyste till- rackligt, men a t t för öfrigt det hela gick så illa, a t t mina arbeten framstodo uti en mer än medelmåttig dager.

. . .

När skall den tiden inträffa, a t t exekutörerna endast uppträda i och för konstens skull och icke mera betrakta författarens arbeten såsom blott och bart ett medel för deras individuella fåfängliga syften?!”

(10)

Die Jenny kommt, Hurra! Hurra! Welch’ freudig erregende Kunde! Die Nachricht machte per Telegraph Schnell durch die Welt die Rundel Der Diplomat verlässt gar schnell Die Konferenzen, die toten, Und eilet, zu erquicken sich, An Jenny Lindens Noten! Das wird auf Taille ein Genuss, Wie nie vorher noch werden, Hör ich die schwed‘sche Nachtigall, Und “Es muss Frühlung werden!” Es kam auch ein Pressbengel daher Und Kritiker vierten Ranges Und sprach: Geehrte Nachtigall! Königin des Gesanges !

Hast du was nötig in Verselein, Herausruf oder Da Capo’s,

So denk an mich! Ich reis’ und mach’ In Blumen, Tuschs und Bravos. Denn alle wollten neuen Mut Aus ihren Tönen saugen, Man zählte an die drei Million Zerquetschte Hühneraugen!

Bland äldre Jenny Lind-dikter nämna vi även en tysk dikt, som återfinnes i Jenny Lind, Eine Skizze ihres Lebens (se i det följ.). Den har överskriften: An Fräulein Jenny Lind! och består a v 2 strofer, a v vilka den sista lyder:

Ist es nicht, was Dich durchbebet, Reines, glühendes Gefühl.

Ist es nicht, was Dich belebet, “Weihe” in Gesang und Spiel? Darum auch bei Deinen Tönen Jede Brust begeistert schlug; Tausend Herzen zu verschönen, Ist Dein Sängerherz genug.

Dikten är undertecknad: Cöln, den 26. August 1845. Die Mitglieder des Cölner Stadttheaters.

Till sist vilja vi framhålla den poetiska karaktären i arbetet: F. W. N. Bayley, The souvenir of the season. The wake of extacy,

a memory of Jenny Lind, London 1848. Det är j u en utförlig versi- fierad hyllning till Jenny Lind:

Then Lind fulfilled her mission, and there grew More glory

-

as she sprang from phase to phase Of its bright purpose.

I samlingen finnas en del kompositioner, som ha samband med Jenny Lind. Svenska äro:

Andeliga sånger med accompagnement af Pianoforte eller Guitarre, componerade samt Demoiselle Jenny Lind vördsammast tillegnade af Oscar Ahnfelt. Stockholm1

Jenny Linds Farväl, sjunget på dess Afskeds Concert i Stockholm, d. 21 Juni 1841. Ord och Musik af A. F. Lindblad. Abr. Hirsch, Stock- holm.

Farwäl till Jenny Lind (se Sv. Dorph, Jenny Lindiana, s. 50-51). Till Fru Jenny Lind-Goldschmidt. Perlbandet Folkvisor och Ro- mancer sjungne af Jenny Lind, Mathilda Enequist och Signe Hebbe för en röst vid piano samlade och utgifne af W. Elkan & Schild- knecht, Stockholm. Så lyder titeln för första häftet. Å det andra häftet är Ida Basiliers namn tillfogat.’

Ett häfte “Jenny Lind)), utgivet i Köpenhamn a v Horneman & De Meza, innehåller “Polska sunget af Jenny Lind den 30te Sept: 1843, i Kjöbenhavn”.

I Tyskland ha utkommit:

Sechs Gesänge von Wielfried von der Neun für eine Singstimme m i t Begleitung des Pianoforte componirt von Robert Schumann. Op. 89. Fr. Kistner, Leipzig. Efter titelbladet följer e t t blad med en vacker lagerkrans och orden: “Fräulein Jenny Lind)).

Jenny Linds-Polka für das Piano Forte componirt von V. Hamm? J. A. Endter’sche Buch- und Kunsthandlung, Nürnberg. Å titelbladet finnes en originell Jenny Lind-bild, en variant av L’Allemand-Wildt- litografien.4

1 Detta är titeln på första häftet. I de följande häftena heter det “dels componerade, dels samlade samt Fru Jenny Lind-Goldschmidt

-

-”.

2 Av svenska kompositioner, som tillägnats Jenny Lind, kunna dessutom

anföras: E. G. Geijer, Mod och försakelse, solosång, manuskript 21/12 1839, tryck med musik i Linnæa borealis, poetisk kalender, 1841; J. J-n (= J. A. Josephson), Fem sångstycken med pianoforteackompanjemang, Demoiselle Jenny Lind tillegnade; Franz Berwald, Ein ländliches Verlobungsfest in Schweden, nationales Tongemälde in I Akt, für Jenny Lind komponiert, klaverutdrag hos Haslinger i

Wien, tonmålningen given i Wien den 26 januari 1847, där under medverkan av Jenny Lind, samt f. ö. i Linz, Nürnberg, Salzburg o. s. v., men icke i Sverige.

3 Johann Valentin Hamm (1811-1875), tysk kompositör av populära danser,

marscher etc.

4 Beträffande tyska Jenny-Lind-kompositioner kan här erinras om Wilhelm

(11)

3 kompositioner i samlingen, tryckta i Paris, hänföra sig till Jenny

Karina, Chant populaire suédois, paroles de Mr C. de Charlemagne, L a Syrène, Ballade suédoise, paroles de Mr C. de Charlemagne, Båda äro: Publication de la France Musicale, 6 Rue neuve St Marc. Valse favorite de l’entracte de L a Fille du Régiment de Donizetti, arrangée pour le piano. Schonenberger, Paris. Häftet är prytt med en vacker och originell litografi av “Jenny Lind dans le rôle de Marie”, med hatten i höger hand och vänster hand i sidan.

Lind:

chanté par Mlle Jenny Lind. chantée par Mlle Jenny Lind.

Av de 13 engelska kompositionerna äro 10 försedda med en bild a v Jenny Lind. Av dessa 10 bilder finnas 7 å häften med sång och musik ur Regementets dotter. 5 bilder framställa Jenny Lind i militärkostym:

1. Musical bouquet. Polka on airs from La Fille du Régiment. Lito- grafien återgiver “Jenny Lind as Maria)). Hon har hatt med fjäder på huvudet och tunna på ryggen. Högra handen är riktad framåt-uppåt och den vänstra hänger ned. I bakgrunden ses tält och 2 soldater, den ene med gevär, den andre med fana. Vårt exemplar är daterat “May 1849”. Sånghäftet och bilden nämnas i STM 1920, s. 154, 258, 268.

2. The Songs in L a Figlia del Reggimento. In Italian & with English words by Charles Jefferys. No 5: Yes, we must part (Convien partir). Sung by Madlle Jenny Lind. Arranged by Charles W. Glover. Charles Jefferys, London. Litografien framställer: “Madlle Jenny Lind as Marie)). Hatten på huvudet är försedd med 2 band, och armarna sträckas fram. Det finnes ingen bakgrund. Signeringen på bilden synes vara ett: J. B. I S T M 1920, s. 257, beskrives en litografi, som tydligen hör till samma kategori som samlingens, men den förra är en färg- litografi

-

Jenny Lind har röd kjol

-,

och den har signeringen: J. Brandard.

3. Operatic Celebrities. No 2. Popular Airs, sung by Jenny Lind, arranged for the piano forte by C. W. Glover. Häftet innehåller 2 utdrag ur »La Figlia del Reggimento)): Rataplan-Rataplan och Chi naque al rimbombo och därjämte några andra musikstycken. Jenny Lind-bilden har underskriften: Madlee1 Jenny Lind, as Maria, in Donizetti’s Opera la “Figlia del Reggimentoa, och den hör till samma genre som föregående, men detta är en färglitografi med röd kjol och andra röda inslag: högra handen lyftes upp med höjt ringfinger, och bakgrunden utgöres av en sjö, berg och 2 träd. Bilden har signeringen: J. Brandard. Denna litografi är liksom de 2 följande okänd i den svenska litteraturen om Jenny Lind.

4. Madlle Jenny Lind’s songs in La Figlia del Reggimento. No 3: Yes we must part, Written by Harcourt Russel Esqr. Duff & Hodgson,

1 Tryckfel för Madlle.

London. Litografien föreställer Jenny Lind med vänstra handen något utsträckt och den högra placerad på ett förkläde. Hon har hatt med fjäder på huvudet och tunna på ryggen. Bakgrund saknas.

5 . The Daughter of the Regiment’s song, All do allow it, march where we may, sung by Madlle Jenny Lind in the opera of La Figlia del Reggimento composed by Donizetti. D’Almaine & Co, London. Jenny Lind har på bilden hatten i höger hand, under det att vänster hand hålles mot midjan. Hår och klänningsliv äro svarta. Ansiktet påminner föga om Jenny Lind. Bakgrunden utgöres av gräsmatta och träd.

Två häften med sång ur Regementets dotter återgiva Jenny Linds bild i sällskapsdräkt.

1. La Figlia del Reggimento, in Italian and with English words by Charles Jefferys. Ko 2: The Child of the Regiment (Quando il destino). Second act. Sung in Italian by Madle Jenny Lind. Sung in English by Miss Rebecca Isaacs. Music by Donizetti, arranged by C. W Glover. C. Jefferys, London. Färglitografi av Jenny Lind med vänstra handen lyft och näsduk i höger hand. Stol till vänster. Bilden är reproducerad i Sv Dorph, Jenny Linds triumftåg genom nya världen, s. 73, och beskrives i STM 1920, s. 259. I häftets inledning säges, a t t sången “is so exquisitely sung by the renowned Cantatrice, Jenny Lind, in the Opera of “La Fille du Regiment)), as to entitle it to be called the Gem of the Opera”.

2. Madlle Jenny Lind’s songs in La Figlia del Reggimento. No 2: Our parting is near ( I know that the hour). Duff & Hodgson, London.1 Litografien framställer Jenny Lind efter L’Allemand-\Vildt-litografien med vänstra handen på bordet, men vasen synes icke.

De 3 övriga engelska kompositionerna med bild av Jenny Lind äro: 1. Jenny Lind’s song. “Farewell My Fatherland)) (Lebe wohl mein Vaterland) by Felix Gautier. C. Jefferys, London. Färglitografien efter L’Allemand-Wildt avbildar Jenny Lind med vänster hand på bordet, där rosorna i vasen äro något varierade.

2. Jenny Lind’s good night. A serenade Composed by H. West. 10th edition. London, H. Tolkien, Piano Forte Warehouse, 28, King William St London Bridge, where may be had Jenny Linds secret. Knäbilden av Jenny Lind är reproducerad efter Eduard Magnus’ oljemålning.

3. No 1. Les deux sirènes. Brilliant Fantasia, for the Piano Forte, Introducing Popular Airs sung by Marietta Alboni, Composed and Dedicated t o the Young Ladies a t Mrs Sumond’s establishment by Henry G. Nixon.2 Shepherd & Jones, London. Å omslaget finnas 2 sammanförda bilder av Jenny Lind och Marietta Alboni, som sjöngo tillsammans i London 1847-1849. I STM 1920, s. 242, har en

1 Jfr i det föregående no 3 i samma serie.

2 Henry George Nixon (1796-1849), engelsk organist, kompositör av mässor,

(12)

litografi, som återgiver dem båda, vardera med ett nothäfte, men de på Nixons komposition befintliga bilderna äro bröstbilder, som för övrigt både i klädsel och anletsdrag påminna om de i STM reproducerade

-

Jenny Linds bild tillhör Eduard Magnus-serien. Häftet n:o 1 är således ägnat å t Marietta Alboni, under det a t t “No 2 of 'Les deux Sirènes'1 contains favorite airs, sung by Madlle Jenny Lind”.

Samlingens 3 i London offentliggjorda sånger, som ha samband med Jenny Lind, men icke återgiva hennes bild, äro:

1. The Lonely Rose, Ballad, The Poetry by E. Fitzball, The Music Composed for & sung by Madlle Jenny Lind, t o whom i t is inscribed by M. W. Balfe.3 Cramer, Beale & Co, London.

2. 3. Samlingen har no 3 och no 4, som båda äro ))arranged by Ahl- ström)), av National Swedish Melodies, with the original words &

an English version, Respectfully Inscribed to Madlle Jenny Lind, Edited by James Hine Esqe, Voice. Pianoforte. C. Lonsdale, London. 3. The Reproach. Swedish Song. 4. The Bold Hunter. “Jagaren3 med hurtigt mod”. Härefter följer en beskrivning: This is a Ring-dance from the province of Smoland etc. No 1 av denna serie meddelas å

omslagen till no 3 och no 4 “arranged by Boman”: Alas! Thine eye betrays thee, men för no 2 är intet närmare angivet.

I samlingen finnas 3 amerikanska kompositioner, som ha samband med Jenny Lind, a v vilka endast en har en Jenny Lind-bild:

1 My home my happy home, Ballad, Composed expressly for Mlle Jenny Lind by G. A. Hodson. Firth, Pond & Co, New York. Bilden av Jenny Lind uppgives vara “From a Daguerreotype by Root. Lith of Sarony New York)). Den påminner om bröstbilderna å A. F. Fäger- plans oljemålning och Maria Röhls pennteckningar (STM 1920, s. 235, Nr 1; s. 236, 2 a; s. 237, 4), men Jenny Lind förefaller a t t vara åtskilligt äldre på Root-bilden.,En ros är där placerad på bröstet och en annan mellan händerna, som äro nedsträckta och förenade.4

2. Romanza Española. The Gipsy Maid Composed Expressly for

Mlle Jenny Lind by W. V. Wallace.5 Written by E. Fitzball. William Hall & Son, New York.

1 Tryckfel för “Sirènes”.

2 Michael William Balfe, f. 1808 i Dublin, d. 1870 i Rowney Abbey, kompositör

och sångare. Vid Jenny Linds uppträdanden i England var han stundom orkester- anförare.

3 Jägaren.

4 I en katalog från e t t stort antikvariat i London uppgives denna komposition

vara från år 18301

5 William Vincent Wallace (f. 1812 i Waterford (Irland), d. 1865 på slottet Bages (Haute Garonne), pianist och kompositör. Vistades långa tider i Amerika.

3. Polka Favorite de Jenny Lind par A. Wallerstein? Piano. A. Fiot, Philadelphia.2

I

skildringarna av Jenny Lind meddelas e t t stort antal program från teaterföreställningar och konserter, många i faksimile. Vi an- föra här några a v samlingens program, som icke äro nämnda annor- städes.

Två äro från besöket i Köpenhamn hösten 1843, då Jenny Lind hade e t t hem hos Bournonville. Det ena meddelar, att “Robert af Normandiet” uppföres “paa det kongelige Theater)) den 10 sep ember “Mslle. Jenny Lind, første Sangerinde ved den kongelige Opera i Stockholm, udfører Alice, som Gjæst)). Det andra programmet ä r från en ))musikalsk Soirée i den store Sal i Hotel d'Angleterre” den 16 september. Jenny Lind sjunger “Aria af 'Norma' af Bellini)), ,Duett af 'Norma'” (tillsammans med fru Simonsen). “Aria af Pac- cini” och till sist “Svenske Romancer)) och “Svenske Folkesange)). Övriga medverkande äro Kuhlau (piano), P. Schram (sång) och F. Schram (violin). 4 konsertprogram höra samman med Köpenhamns- besöket hösten 1845, då Bournonville åter var Jenny Linds värd. 2 a v dessa program avse Jenny Linds egna konserter i “Christians- borg Slots Ridehuus)). Det första har följande introduktion: “Med allerhøieste Tilladelse har Jenny Lind den Aere, med godhedsfuld Understøttelse af det kongelige Capels Medlemmer, under Anførsel af kongelig Capelmester Hr. Glaeser, samt Hr. Kammermusicus Billman fra Stockholm og Dhrr. F. og P. Schram, Tirsdagen den 30te September 1845, KI. 8, i Christiansborg Slots Ridehuus, at give E n Concert af følgende Indhold)). Jenny Linds nummer utgöras av: “Aria af 'I1 Crociato in Egitto', af Meyerbeer)), “Aria af 'Don Juan')), “Duet af 'Hugenotterne', af Meyerbeer)) (tillsammans med P. Schram),

1 Anton Wallerstein, f. 1813 i Dresden, d. 1892 i Geneve, violinist och kompo- sitör av l ä t t dansmusik.

* Bland kompositioner, tillägnade Jenny Lind, kunna även nämnas Anton Rubinsteins pianokompositioner: Hommage à Jenny Lind, Airs suédois tran- scrits, op. 7. För övrigt kan anföras, a t t Meyerbere komponerat Vielkas roll i

Ein Feldlager in Schlesien för Jenny Lind och år 1847 hos Schlesinger publicerat: Hændel, Rezitativ und Arie aus “Rinaldo” für Sopran, neu instrumentiert für Jenny Lind, a t t Verdi skrivit I Masnadieri för Jenny Lind, a t t Willem Nicolai gjort en kantat till Jenny Linds ära: Die schwedische Nachtigall, som uppfördes år 1880, då 25 år förflutit, sedan Jenny Lind stiftat musikerpensionsfonden ,De tonekonsto i Haag (kapital för några år sedan 100 000 fl.) samt a t t Jenny Lind inspirerat François Aubers opera Jenny Bell (text av Eugène Scribe) och genom H. C. Andersens Nattergalen indirekt influerat August Ennas opera Nattergalen (1912) och Igor Strawinskys opera Le Rossignol (1914).

(13)

A r i a af ’Figaros Bryllup’, af Mozart” och “Til Slutning: Svenske Sange)). I det andra programmet från hennes “sidste Concerto i “Chris- tianborg Slots Ridehuus)) den 16 oktober äro de medverkande desamma, med undantag av a t t “Dhrr. F. og P. Schram” ersatts a v “Md. Simonsen og Hr. Capelmusicus Mozar t Petersen)). Jenny Lind utför: “Aria af Norma (casta diva))), “Aria af Lucia (1ste Act)”, “Duet af ’Montechi e Capuletti’)) (tillsammans med fru Simonsen) och “Til Slutning: Svenske Sange, foredrages af Jenny Lind. 1) Riddaren och Jungfrun. 2) Sotaregossen (Skorsteensfeierdrengen). 3) Våren. 4) Dal-Polska.)) E t t tredje Köpenhamnsprogram från 1845 ä r från “Hof-Concert den 6te October

1845

då Jenny Lind utför: “Arie af Op. I1 Crociato, af Meyerbeer)), “Duet af Op. Seniiramide, af Rossini)) (tillsammans med P. Schram), “Duet af Op. Montecchi e Capuleti, af Bellini)) (tillsammans med fru Simonsen). Programmets sjunde och sista nummer är Jenny Linds “Svenske Sange)). Medverkar dessutom Billman (basun). Det fjärde programmet från 1843 har överskriften “Det kongelige Hoftheater)), varpå följer: “Efter Demoiselle Jenny Linds velvillige Tilbud, a t ville assistere ved en Forestilling til For- deel for Foreningen af 1837 til forsømte Børns Frelse, gives, med allernaadigst Tilladelse, Fredagen den l0de October 1843, K1. 7, E n Forestilling af folgende Indhold)). Jenny Linds del av programmet omfattar: “Scene og Arie af Jægerbruden (2den Act) Agathe: Demoi- selle Jenny Lind” och “Scene og Arie med Chor af Lucia (Vanvids- scenen) Lucia: Demoiselle Jenny Lind, Raimond: Hr. Schram.)) Av de 4 sist anförda programmen ha alla utom hovkonsertprogrammet e t t “N B”: “Alle Billetter ere udsolgte)). Ett tyskt program försätter oss till januari 1846 i Weimar, där Jenny Lind då gav 3 konserter vid hovet och 2 å teatern: Koncert im Königlichen Schlosse. Dienstag, den 20sten Januar 1846”. Jenny Lind sjöng “Arie aus: die Schöpfung, von Haydn)), “Finale aus: der Wasserträger, von Cherubini)) (medverkande: fröken Tuczeck, Mantius, Pfister, Bötticher och Behr), “Terzett aus: Robert, von Meyerbeer (medverkande: Mantius och Bötticher) och “Finale aus: Euryanthe, von C. M v. Weber” (medverkande: fröken Tuczeck, Mantius och Böt ticher). För övrigt mär- kas å programmet “Arie von Persiani”, utförd a v fröken Tuczeck, och “Fantasie f Ür Violine, von Haumann”, spelad a v Léonard.1

_ _ _ _ -

1 Vi meddela här även e t t program från en Jenny Lind-konsert i Ramlösa, som torde ha e t t visst intresse - programmet tillhör Hälsingborgs Stadsmuseum:

Med Vederbörligt tillstånd och benäget biträde af Amateurer, samt Skånska Hussar-Regementets Musik-Korps,

Det finns värdefulla förteckningar över Jenny Lind-litteratur i STM 1920, s. 273-283: Einar Sundström, Bidrag till en Jenny Lind- bibliografi, och i Tobias Norlinds arbeten: Jenny Lind, 1919, s. 244 -247; Allmänt Musiklexikon, uppl. 2, II, 1928, s. 46-48. Här meddela vi endast sådan litteratur, även tidskrifts- och tidningslitteratur, som saknas i dessa arbeten. Av den svenska litteraturen anföres så- ledes huvudsakligen senare litteratur:

Toilett och Theater Almanach för år 1842, Stockholm 1841: Jenny Lind, av O. O., s. 25-30. Med porträtt.

Toilett och Theater Almanach för å r 1845, Stockholm 1844: Mam- sell Jenny Lind, s. 6-8 (med bild a v Mlle Lind som Amina i Sömn- gångerskan). Mamsell J. Lind är uppförd bland Aktriser, s. (5).

427 Porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer. Stockholm 1847, s. 173-174. Med bild.

Ny illustrerad tidning, 1879, s. 139, 140: Jenny Lind i Paris. Ur dagens krönika, Stockholm 1887, s. 980, 981: Thomander till Jenny Lind 1841.

Hanslick, E., Ur E n Musikers Dagbok, övers. a v M. Boheman, Stockholm 1892, s. 5-37: Jenny Lind (Sundström nämner Hanslicks tyska arbete, men icke denna översättning).

gifver Undertecknad, i dag Lördag den 25 J u l i 1810,

E n Musikalisk Soiree,

hvarvid följande stycken komma a t t exequeras: Första Afdelningen:

uti Stora Brunns-Salongen vid Ramlösa,

1:o Ouverture för Orchester.

2:o Cavatina utur Operan Ines de Castro, af Persiani, sjunges af undertecknad.

3:o Adagio och Rondo för Clarinette, af C. M. von Weber, exequeras af

4:o Cavatina utur Operan Robert af Normandie, af Meyerbeer, sjunges af herr Angresius.

undertecknad.

Andra Afdelningen: 5:o Ouverture för Orchester.

6:o Recitativ och Aria utur Operan Lucie, eller Bruden från Lammermoor, af Donizetti, sjunges af undertecknad.

7:o Finale utur Symphonie, för Orchester. 8:o Romancer sjungas af undertecknad.

Biljetter, à 1 Rdr stycket, äro a t t tillgå hos Herr Bergström u t i Hotêlet vid Torget i Helsingborg, samt uti Stora Hotêlet vid Ramlösa, äfvensom vid ingången till Concerten, som börjas kl. 6 e. m.

Jenny Lind. Helsingborg. Trykt hos J. Torell.