Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2021
NJURMOTTAGARES
ERFARENHETER AV LIVET
EFTER EN TRANSPLANTATION
EN LITTERATURSTUDIE I OMVÅRDNAD
CECILIA HANSSON
SELMA ZILIC
1
NJURMOTTAGARES
ERFARENHETER AV LIVET
EFTER EN TRANSPLANTATION
EN LITTERATURSTUDIE I OMVÅRDNAD
CECILIA HANSSON
SELMA ZILIC
Hansson, C & Zilic, S. Njurmottagares erfarenheter av livet efter transplantation - En litteraturstudie i omvårdnad. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för
vårdvetenskap, 2020.
Bakgrund: Mer än 10% av den västerländska befolkningen lever med kronisk
njursvikt. Njurtransplantation är det effektivaste behandlingsalternativet vid svår kronisk njursvikt, och fler än 600 personer står på väntelistan för en ny njure i Sverige. Det är som sjuksköterska viktigt att se patienterna bakom sjukdomen och ha förståelse för deras individuella behov. Genom att få en uppfattning av
patienternas livsvärld, har sjuksköterskan möjlighet att främja njurmottagarnas liv efter transplantationen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa
njurmottagares erfarenheter av livet efter en transplantation. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Studiernas kvalitet granskades med hjälp av SBU:s granskningsmall och
analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre tema och nio undertema. De tema som framkom var: Utmaningar i det dagliga livet,
Livsförändringar och Självständighet. Slutsats: Njurmottagarna upplevde många
olika känslor efter transplantationen. De kände glädje och tacksamhet, för att de hade fått en ny chans i livet, men också för att de inte längre var beroende av dialysbehandling. De upplevde också känslor av rädsla och oro, som var
associerade till risken för njuravstötning och fysiska komplikationer. Dessutom hade anhöriga höga förväntningar som mottagarna inte kunde leva upp till, vilket bidrog till känslor av besvikelse. Genom personcentrerad vård och mycket information från sjuksköterskor, var njurmottagarna mer redo för livet efter transplantationen.
Nyckelord: erfarenheter, litteraturstudie, livsvärld, njurmottagare,
2
KIDNEY RECIPIENT’S
EXPERIENCES OF LIFE AFTER A
TRANSPLANTATION
A LITERATURE REVIEW IN NURSING
CECILIA HANSSON
SELMA ZILIC
Hansson, C & Zilic, S. Kidney recipient’s experiences of life after a
transplantation - A literature review in nursing. Degree project in nursing 15
Credits. Malmö university: Faculty of Health and Society, Department of Care
Science, 2020.
Background: More than 10% of the western population are living with kidney
failure. The most effective treatment for severe chronic kidney failure is a kidney transplant, and more than 600 people are waiting for a new kidney in Sweden. It is important as a nurse to see the patient behind the disease and have understanding for their individual needs. By gaining insight of the person’s life-world, can the nurse promote kidney recipients life after a transplant. Aim: The purpose was to explore kidney recipient’s experiences of life after a transplantation. Method: A literature review based on 10 scientific articles with qualitative approach. The quality of the articles was reviewed and analyzed by a content analysis. Results: The results were presented in three themes and nine sub-themes. The themes presented were Challenges in the daily life, Life changes and Independence.
Conclusion: The kidney recipients experienced different emotions after the
transplant. They felt joy and gratitude, because they had been given a new chance in life, but also because they were no longer dependent on dialysis treatment. They also experienced feelings of fear and anxiety, which were associated with the risk of kidney rejection and physical complications. In addition, relatives had high expectations that the recipients could not live up to, which contributed to feelings of disappointment. The obstacles that the recipients experienced in life after the transplant, could the nurse support them in. Through person centered care and a lot of information from the nurses, were the kidney recipients more ready for life after the transplant.
Keywords: experiences, kidney recipient, kidney transplantation,
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 4 BAKGRUND ... 4 Njurens funktion ... 4 Njursjukdom ... 4 Akut njursvikt ... 4 Kronisk njursvikt ... 5 Behandling ... 5 Njurtransplantation ... 6 Omvårdnad ... 7 Livsvärld ... 7 PROBLEMFORMULERING ... 8 SYFTE ... 8 METOD ... 8 Studiedesign ... 8Inklusions- och exklusionskriterier ... 9
Databaser och sökord ... 9
POR-modellen ... 9
Urvalsprocess ... 10
Kvalitetsgranskning ... 10
Dataanalys ... 11
RESULTAT ... 11
Utmaningar i det dagliga livet ... 12
Känna skuld ... 12
Närvaro av rädsla ... 13
Kroppsligt lidande ... 13
Livsförändringar ... 14
Behov av stöd ... 14
Hantera det nya livet ... 14
Läkemedels- biverkningar och påverkan ... 15
Självständighet ... 15
Känsla av frihet ... 15
Visa tacksamhet ... 16
Att ta hand om sig själv ... 16
DISKUSSION ... 16
Metoddiskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 18
KONKLUSION ... 21
FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH KVALITETSUTVECKLING ... 21
REFERENSLISTA ... 23
BILAGA 1 ... 27
4
INLEDNING
Vi lever alla i samma värld men ser den på olika sätt. Den historia vi bär med oss skapar den verklighet vi lever i. En sjukdom som kan förändra en människas liv är svår kronisk njursvikt, där det kan krävas en njurtransplantation för att bli frisk igen. Forskning har påvisat att njurtransplantation är den effektivaste
behandlingsmetoden mot svår kronisk njursvikt. Regeringen har därför tillsatt fler utredningar för att öka antalet donationer, som kan bidra till fler transplantationer (Socialstyrelsen 2020a). År 2019 utfördes 769 organtransplantationer i Sverige, varav 448 av dessa var njurtransplantationer (a.a.).
Under sjuksköterskeutbildningen har njurtransplantation nämnts som en behandlingsåtgärd vid svår kronisk njursvikt. Patienternas erfarenheter efter transplantationen är inte ett ämne som har studerats. Samtidigt är den kunskap vi har med oss om njurtransplantationer liten och insikten om personers upplevelse efteråt minimal, därför är det ett aktuellt ämne att få mer kompetens inom. Dessutom är njurtransplantation en avancerad och komplex åtgärd som kräver unik kunskap både gällande medicin och omvårdnad. För att kunna ge en god omvårdnad till njurtransplanterade patienter är det av vikt att sjuksköterskan har med sig förförståelse i mötet. När sjuksköterskan ger omvårdnad med patienten i fokus, bidrar det till ett tryggare vårdmöte för patienten.
BAKGRUND
I bakgrunden behandlas olika aspekter kring njurens funktion, njursjukdom, behandling, transplantation, omvårdnad och begreppet livsvärld.
Njurens funktion
De flesta människor föds med två njurar, en på vardera sida av bukens bakre del. Dock föds vissa människor med en njure, och kan då också leva utan några problem (Seeberger 2011). Njurarnas främsta uppgift är att bibehålla en bra hemostas, som bidrar till att kroppen kan upprätthålla en stadig inre miljö vid olika fysiologiska förlopp. När njurarna kan bevara en bra hemostas kan
slaggprodukter elimineras från blodet, samt urin utsöndras. Utöver detta reglerar njurarna också kroppens salt- och vätskebalans, samt framställer några av kroppens främsta hormoner, såsom renin och erytropoetin (Nyström & Haraldsson 2015).
Njursjukdom
Den främsta anledningen till njurtransplantation är njursvikt. Varje år insjuknar cirka 1100 svenskar i njursvikt, vilket gör det till en stor patientgrupp inom den svenska sjukvården (Svenskt njurregister 2020). Sammantaget lever cirka en halv miljon svenskar med sjukdomen. Incidensen att insjukna är fem gånger så vanligt för personer över 65 år, vilket gör det till en åldersrelaterad sjukdom (a.a.). Det finns två former av njursvikt, akut eller kronisk.
Akut njursvikt
Vid akut njursvikt sker sjukdomsförloppet snabbt, från ett par dagar till några veckor, och dess bakomliggande orsak är oftast inte relaterad till någon sjukdom i
njuren. Snarare beror akut njursvikt på att urinen inte kan lämna njuren, eller att blodet inte kan passerar igenom. Akut njursvikt delas in i tre grupper, relaterat till dess bakomliggande orsaker: prerenal, renal och postrenal. Akut prerenal
njursvikt beror på alltför liten blodförsörjning till njuren. Bakomliggande orsaker kan vara vätske- eller blodförluster, hypotoni eller sepsis. Akut renal njursvikt innebär att det finns skada på njurvävnaden. Främsta anledningarna att drabbas är ischemi eller njurtoxisk förgiftning. Akut postrenal njursvikt innebär att det finns avflödeshinder i eller omkring njuren. Bakomliggande orsaker kan vara en tumör, njursten eller förstorad prostata. Behandlingsvalet beror på sjukdomens
bakomliggande orsak, och för vissa patienter kan det krävas dialysbehandling under en begränsad period (Clyne 2015).
Kronisk njursvikt
Kronisk njursvikt är en tyst sjukdom, och patienterna får oftast diagnosen sent i sjukdomsförloppet, till följd av att njurarnas funktion gradvis försämrats
(Nyström & Haraldsson 2015). Vanligaste orsakerna till att drabbas av sjukdomen är glomerulonefrit, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar (Ammirati 2020). Sjukdomsförloppet delas in i fem stadier. Vid stadium 1–2 är njurfunktionen endast lite försämrad och patienten upplever inga symtom. Därefter följer stadium 3, som innebär måttlig njursvikt och även i detta stadium upplever patienten inga symtom. Dock kan sjukdomen i detta skede upptäckas via blodprov, till följd av att njuren inte kan filtrera ut slaggprodukter i samma utsträckning som tidigare. Först i stadium 4–5 upplever patienten symtom, till följd av att endast 10–15% av njurens funktion fungerar. Symtom som patienten kan uppleva är exempelvis trötthet, klåda eller dålig aptit (Nyström & Haraldsson 2015). När
sjukdomsförloppet nått såhär långt, och njurens funktion nästan helt gått förlorade är patienten väldigt sjuk. Då är den effektivaste behandlingsformen
njurtransplantation, men den vanligaste är dialys (Seeberger 2011).
Behandling
I Sverige 2019 var 4090 personer under dialysbehandling, och medelåldern då patienterna påbörja behandlingen var 64 år (Svenskt njurregister 2020). Antalet som genomgick dialys och avled under samma år var 744, där den främsta orsaken var hjärt- och kärlsjukdomar (a.a.). Behandlingsmålet vid kronisk njursvikt är att minska sjukdomens progression, samt att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Därför har det hälsofrämjande och preventiva arbetet vid kronisk njursvikt under 2000-talet fått allt större fokus. Avsikten är att minska individens lidande och reducera behovet av dialysbehandling och njurtransplantation(James m.fl. 2010).
Det finns två former av dialys, hemodialys och peritonealdialys. Cirka 80% av patienterna har hemodialys, vilket gör det till den vanligaste dialysformen
(Svenskt njurregister 2020). Hemodialys innebär att blodet renas utanför kroppen, med hjälp av en maskin. Patienter som genomgår hemodialys får i genomsnitt behandling tre gånger per vecka, och det tar mellan tre till fem timmar per tillfälle (Weiss 2015). Vid dialysstart påbörjar alla patienter behandlingen på en
sjukvårdsavdelning. Men med tiden kan en del patienter ta mer ansvar och bli mer självständiga, och utföra dialysbehandlingen hemma. Detta leder i sin tur till att patienterna blir mindre beroende av sjukvården (Seeberger 2011).
Peritonealdialys innebär att dialysvätska tillförs till bukhinnan via en permanent
silikonkateter, och via blodkärl förflyttas överskottsämnen och vatten från kroppen till vätskan. Efter ett par timmar avlägsnas vätskan från bukhinnan, och
slaggprodukter följer då med vätskan ut från kroppen. Patienter som genomgår peritonealdialys måste utföra behandlingen fyra gånger per dygn och det är därmed en väldigt tidskrävande behandlingsform (Hembürger 2015). Denna behandling genomgår patienten främst hemma, däremot är det viktigt att patienten känner sig trygg i egenvården (a.a.).
Njurtransplantation
Den första njurtransplantationen utfördes i Boston, år 1954 (Garcia Garcia m.fl. 2013) och i Sverige 1964 (Von Zur-Mühlen & Fellström 2015). Njurarna har blivit det vanligaste organet att transplantera, och 2019 utfördes 448
njurtransplantationer i Sverige, vilket var fler än någonsin tidigare
(Socialstyrelsen 2020a). Samtidigt som det är många personer som väntar på en ny njure, är det också många som årligen dör i väntan på en njure, cirka 10–20% av patienterna (Sefastsson & Wahlström 2020). Det gör att mortaliteten hos patienterna som väntar på en ny njure är hög, men mortaliteten hos personer med en fungerande transplanterad njure är låg, under 2%. Den främsta anledningen att personer avlider med en fungerande transplanterad njure är hjärt- och
kärlsjukdomar, men malignitet är också vanligt förekommande (Svenskt njurregister 2020).
Vid svår kronisk njursvikt, är målet att kunna utföra en transplantation innan patienterna påbörjar dialysbehandling. Främsta orsaken är att patienters överlevnad i tid är väsentligt längre efter en njurtransplantation, jämfört med patienters överlevnad med dialysbehandling. Anledningen till detta är att njurtransplantation är den bästa behandlingsformen vid svår kronisk njursvikt (Wennberg m.fl. 2019). Patienter är aktuella för njurtransplantation då de har symtomgivande kronisk njursvikt. Innan det beslutas om en patient är lämpad för en njurtransplantation utförs omfattande medicinska tester. Exempel på
undersökningar är tandläkarbedömningar, bendensitetsmätning och omfattande blodprovstagningar (Sefastsson & Wahlström 2020). Dock kan en patient bli nekad transplantation om hen har en pågående infektion, malignitet eller svår mental ohälsa (Barry 2016). Om patienten bedöms vara aktuell för
njurtransplantation placeras hen på en väntelista.
När en transplantation blir aktuell, kan njuren komma från en levande eller avliden donator (Barnett & Mamode 2011). En potentiell levande njurdonator måste frivilligt delta i donationsprocessen, och kan antingen vara en förälder, syskon, partner, släkting, eller en nära vän. Men en donation kan också ske från en anonym givare, vilket innebär att donator och mottagare inte har någon
relation. Den friska njuren ges då till en person som finns på väntelistan (a.a.). En potentiell levande donator behöver ha en godtagbar njur- och kärlanatomi, samt vara utan riskfaktorer för postoperativa komplikationer, och i övrigt vara frisk (Barry 2016). Avlidna personer är aktuella för donation då livsuppehållande behandling inte längre är meningsfull, sjukvården försöker då ta vara på patienters organ. Den svenska sjukvården har utvecklat donationsprocesser, för att öka antal donationer från avlidna (Socialstyrelsen 2020b). Dessa utförs på alla
intensivvårdsavdelningar i Sverige. Donationsprocesser innebär att sjukvården tar vara på patienters organ, då personer avlider till följd av svår nytillkommen hjärnskada eller cirkulationsstillestånd (a.a.). För att kunna använda en avliden persons organ krävs det att den avlidnes uppfattning till donation undersöks. Den avlidnes anhöriga ska alltid kontaktas, även om det finns ett tidigare dokumenterat samtycke (Transplantationslagen 1995:831 §4). Om sjukvården inte kan ta reda på
en patients vilja till donation, utgår de alltid ifrån att den avlidne hade en positiv inställning till donation (Socialstyrelsen 2020b).
Omvårdnad
För att förebygga komplikationer och bevara njurens funktion, behöver patienterna omvårdnad efter njurtransplantationen (Moraes m.fl. 2014). Sjuksköterskan kan främja patienternas återhämtning genom att tillämpa personcentrerad vård. Omvårdnaden bör därmed baseras på patienternas
sjukdomshistoria samt individuella hälsomål. Detta för att tidigt kunna upptäcka och ingripa i de eventuella komplikationerna som kan tillkomma i samband med en njurtransplantation (Marques & Freitas 2018). Utför sjuksköterskan
omvårdnadsarbetet med bristande kunskap, föreligger det en risk för allvarliga konsekvenser, som exempelvis njuravstötning (Gill 2012). Det är även väsentligt att patienterna är delaktiga i sitt vårdförlopp, för att optimera och underlätta återhämtningen efter transplantationen. För detta ska vara möjligt bör
sjuksköterskan delge patienterna individanpassad information under vårdmötet, för att kunna tillämpa vården efter patienternas behov. Sjuksköterskan bör därmed delge patienterna de kunskaper och hjälpmedel som behövs för att de ska kunna förhålla sig till den nya livssituationen (Ghadami m.fl. 2012). Sjuksköterskans uppgift är att informera patienterna om olika strategier för att kunna hantera vardagen efter transplantationen. I mötet med patienterna har sjuksköterskan ett ansvar att se individuella skillnader och ha förståelse för att patienterna har olika förutsättningar såväl före som efter njurtransplantationen (a.a.). Vårdmötet skapar därmed utrymme för kunskapsutbyte och lärande (Pelzang 2010). Patientlagen 2014:821 (kap5 §1) stärker tolkningen av att all vård ska planeras och utformas i samråd med patienterna. Därmed är det väsentligt att sjuksköterskan ser
patienterna ur ett helhetsperspektiv och respekterar patienternas erfarenheter av sjukdom och ohälsa efter transplantationen (De Pasquale m.fl. 2014).
Personcentrerad omvårdnad, informatik men även samverkan i team är tre av sjuksköterskans kärnkompetenser inom ramen för sjuksköterskans
kompetensbeskrivning (Furåker & Nilsson 2019). Information och
personcentrerad vård är viktiga faktorer för att kunna identifiera patienternas individuella behov (a.a.). Genom att sjuksköterskan visar intresse att vilja hjälpa patienterna, kan det bidra till en bättre omvårdnad (Ciebele de Souza Borges m.fl. 2016). Sjuksköterskan kan göra detta genom att bidra till ett öppet klimat, samt lyssna på patienternas erfarenheter och individuella behov. Sjuksköterskan kan hjälpa patienterna leva det liv de vill trots deras sjukdom, genom att finnas där med information och omvårdnadskunskap (Furåker och Nilsson 2019). Därmed är det viktigt att sjuksköterskan har i åtanke att all vård ska bedrivas med hänsyn till patienternas självbestämmande och integritet (Hälso- och sjukvårdslagen,
2017:30). Således är det viktigt att sjuksköterskan har förståelse för den värld patienterna lever i, för att kunna ge en god omvårdnad.
Livsvärld
Birkler (2007) uttrycker att människans livsvärld är den värld som personer upplever och är vana vid. Livsvärld kan beskrivas som uppfattningar och erfarenheter som den enskilda individen upplever under livets gångs (SBU 2014b). Vidare beskrivet kan begreppet uppfattas på olika sätt, hos olika
individer. Människors uppfattning av begreppet skiljs åt, där tolkningen beror på personers ålder eller kön, men också upplevelsen av hälsa eller ohälsa (a.a.).
Under ett vårdtillfälle kommer två livsvärldar ställas mot varandra. En patient och en sjuksköterska upplever inte situationen likadant när det kommer till
omvårdnadssituation, eftersom personerna erfar upplevelsen utifrån två olika världar (Birkler 2007). Begreppet livsvärld beskriver att det är väsentligt att sjuksköterskan försöker förstå världen utifrån patienternas perspektiv, för att stötta patienterna i att uppnå hälsa. Därför är det för sjuksköterskan viktigt att beakta patienternas fysiska och emotionella status, eftersom dessa påverkar patienternas livsvärld. En förändring av patienters livsvärld blir tydlig när patienterna lever med en sjukdom eller genomgår en operation. Detta medför att personerna måste lära sig hantera den nya livssituationen och därmed också anpassa den nya livsvärlden (a.a.).
PROBLEMFORMULERING
Njurtransplantation är den vanligaste organtransplantationen i Sverige och antalet patienter som blir njurtransplanterade ökar varje år (Socialstyrelsen 2020a). En anledning till att antalet donationer ökar är till följd av den svenska sjukvårdens satsning på olika donationsprocesser (Socialstyrelsen 2020b). Forskning gällande njurmottagares erfarenheter av livet efter en
njurtransplantation är begränsad. Genom att sammanställa befintlig forskning inom området ges den grundutbildade sjuksköterskan ökad förståelse i mötet med njurtransplanterade patienter, vilket kan förekomma överallt inom vården. För att kunna arbeta utifrån personcentrerad vård är det av vikt att sjuksköterskan har kunskap kring de erfarenheter patienter har efter en njurtransplantation.
SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa njurmottagares erfarenheter av livet efter en transplantation.
METOD
Metodavsnittet innefattar studiedesign, inklusions- och exklusionskriterier, litteratursökning, urvalsprocess, kvalitetsgranskning och dataanalys.
Studiedesign
För att besvara studiens syfte genomfördes en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Forsberg och Wengström (2016) beskriver litteraturstudie som en
summering av tidigare befintliga studier. Vidare beskrivs tillvägagångssättet vid litteraturstudier som en process där litteratur inom valt ämne identifieras, noggrant analyseras och sammanställs i en syntes (a.a.). Henricsson och Billhult (2017) beskriver den kvalitativ studiedesignen, vilket framställs komma från den holistiska traditionen. Kvalitativ studiedesign beskrivs vara lämpad att användas då syftet är att analysera människors levda erfarenheter av ett fenomen. Eftersom examensarbetet syftade till att belysa njurmottagares erfarenheter av livet efter en transplantation, gjordes litteraturstudien med kvalitativ ansats (a.a.).
Inklusions- och exklusionskriterier
En avgränsning av vilka studier som har inkluderats- och exkluderats i studien har utförts för att specificera sökresultatet (Forsberg & Wengström 2016). De
inkluderade studierna skulle vara empiriska, kvalitativa studier, skrivna på svenska eller engelska. Samtliga studier skulle inkludera både män och kvinnor, över 18 år, och deras erfarenheter av livet efter en njurtransplantation. Då det eftersöktes forskning publicerad i vetenskapliga tidskrifter skulle studierna vara peer reviewed (Henricson & Billhult 2017). Författarparet exkluderade studier skrivna innan år 2000, eftersom det ansågs vara viktigt att studierna var nya och uppdaterade. Även studier som var avgiftsbelagda, eller som inte var tillgängliga i fulltext via Malmö universitets bibliotek exkluderades.
Databaser och sökord
Det utfördes först en pilotsökning för att få vetskap om det fanns tillräckligt med studier inom valt ämne. Därefter utfördes en slutgiltig sökning i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Cinahl var relevant att använda eftersom den innefattar studier inom omvårdnad, fysioterapi och arbetsterapi. PubMed var relevant eftersom den inkluderar studier inom medicin, odontologi och omvårdnad. PsycINFO var också av intresse eftersom den täcker studier som berör psykologisk forskning inom medicin och omvårdnad (Forsberg & Wengström 2016).
POR-modellen
Bärande begrepp kunde identifieras med hjälp av POR-modellen. Det är en modell som är lämplig att använda då syftet bygger på att undersöka upplevelser och erfarenheter (Willman m.fl. 2016). POR-modellen är också ett hjälpmedel för att finna stödjande begrepp och karaktärisera relevanta sökord att använda vid litteratursökningen (a.a.). P, står för population och involverar studiens målgrupp. O står för område/fenomen och involverar företeelsen av studien. R står för resultat och subsumerar studiens resultat (a.a.).
Tabell 1. POR-modellen
P- Population O- Område/Fenomen R- Resultat
Patienter Njurtransplanterade Erfarenheter
Sökningen utfördes i tre block. Det första sökblocket bestod av
njurtransplantation, det andra sökblocket bestod av patienters erfarenheter och det sista sökblocket bestod av kvalitativa studier. Dessa sökord översattes sedan till engelska och synonymer till de specifika orden identifierades. Inom sökblocken användes den booelska sökoperatorn OR för att utvidga sökningen och bredda området, samt tillämpa liknande ord och synonymer (Willman m.fl. 2016). Mellan sökblocken användes sökoperatorn AND för att begränsa sökresultatet och få sökblocken att inkluderas tillsammans (a.a.). På flertalet sökord användes
trunkering (*), vilket möjliggjorde att sökordens alla böjningar inkluderades. Vid den slutgiltiga sökningen användes även ämnesordet MH (Exact Subject
Headings) i Cinahl och ämnesordet MeSH (Medical Subject Headings) i PubMed. Att utföra sökning med ämnesord innebar att söka med en specifik term, men samtidigt använda synonymer till denna term. Slutligen innebar det att söktermen blev mycket större, eftersom flera liknande ord inkluderades (Willman m.fl. 2016). För specifikt sökschema, se bilaga 1.
Urvalsprocess
Efter författarparet utfört den slutgiltiga sökningen i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO lästes samtliga titlar igenom (Forsberg och Wengström 2016). Därefter lästes de studiers abstrakt som uppfattades svara mot föreliggande studiens syfte. Från sökningen i Cinahl lästes 22 abstrakts, från PubMed lästes 29 abstrakts och från PsycINFO lästes 16 abstrakts. Relevanta studiers abstrakt lästes därefter i fulltext. Totalt lästes 18 studier i fulltext och åtta av dessa exkluderades eftersom de inte ansågs uppnå föreliggande studies inklusionskriterier. Den urvalsprocess som resulterade i de utvalda studierna redovisas i tabell 2 nedanför.
Tabell 2. Urvalsprocess Databas Datum Sökblock Antal studier Antal lästa titlar Antal lästa abstrakt Lästa studier Antal använda studier Cinahl 10-11-20 Kidney transplantation AND Patients experience AND Qualitative 97 97 22 10 6 PubMed 10-11-20 Kidney transplantation AND Patients experience AND Qualitative 415 415 29 5 3 PsycINFO 10-11-20 Kidney transplantation AND Patients experience AND Qualitative 94 94 16 3 1 Kvalitetsgranskning
Studiernas kvalitet granskades med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) mall (2014a) för kvalitativ forskningsmetodik -
patientupplevelser. I granskningsmallen fanns svarsalternativen “Ja”, “Nej”, “Oklart” och “Inte tillämpbart”. Studierna värderades med hög, medel eller låg kvalitet och faktorer som påverkade bedömningen var dels hur väl syftet var beskrivet samt hur tydligt resultatet var presenterat. I granskningen var det också av vikt att metoden var tydligt beskriven, samt att de förelåg ett etiskt
resonemang. Studierna bedömdes med hög kvalitet då alla frågeställningar kunde besvaras i granskningsmallen. Medelhög kvalitet bedömdes de studier där det endast fanns enstaka frågeställningar som var otydliga. Låg kvalitet ansågs de studier där flertalet punkter inte kunde uppfyllas. För att tillförsäkra att samtliga studier bibehöll hög eller medelhög kvalitet utfördes en systematisk granskning. Metoden triangulering tillämpades för att kunna säkerställa en så korrekt
bedömning av studierna som möjligt (Mårtensson & Fridlund 2017). Till följd av detta läste och granskade både författarna samtliga studier var för sig. Därefter kvalitetsgranskade författarparet studierna tillsammans, varpå en slutgiltig
helhetsgranskning genomfördes. Av 18 kvalitetsgranskade studier valdes 10 ut. För att underlätta åtkomligheten till de 10 studierna, skrevs de ut och
organiserades genom numrering. Dessutom framställdes studierna i en matris, med bland annat information om författare, design, syfte och tema för att förenkla åtkomsten (se bilaga 2).
Dataanalys
Vid dataanalysen användes en innehållsanalys som presenteras av Forsberg och Wengström (2016). Den utvalda analysprocessen byggde på att författarparet fördjupades sig i de utvalda studierna, genom att läsa de ett flertal gånger. Därefter kunde författarna identifiera meningsbärande enheter i studierna. Meningsbärande enheter var ett par ord eller meningar som hade liknande budskap, som kopierades från originalkällan. Efter det kunde kodade meningar och textstycken som svarade på studiens syfte lyftas ur materialet. Kodade meningar var en kort, sammanfattad förklaring av meningsenheternas innebörd. När kodade meningsenheter hade identifierats och lyfts ur materialet, urskildes dessa med olika färger i relation till dess innebörd. De kodade meningarna som hade liknande teman analyserades tillsammans, och kunde därefter skapa olika tema och undertema (a.a.). Analysens fokus var texternas manifesta innehåll, vilket innebar att djupare tolkning inte gjordes. Med det manifesta innebar det uppenbara, det som stod skrivet i texten med ord (Dahlborg-Lyckhage 2012). Denna analysmetod användes då den upplevdes kunna besvara studiens syfte, samtidigt som den var enkel att förstå och använda.
RESULTAT
Resultatet baseras på tio vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. I de olika studierna har datainsamling utförts genom intervjuer, dels enskilt, och dels på gruppnivå. Åldern på deltagarna i studierna varierade mellan 21 och 71 år och samtliga studier inkluderade både män och kvinnor, med totalt 144 män och 104 kvinnor. Studierna hade som minst sju deltagare, och som mest 50 och totalt medverkade 248 transplanterade personer i studierna. Studierna var publicerade mellan åren 2004 och 2019. Tre av studierna var gjorda i Storbritannien och resterande i Brasilien, Iran, Kina, Nederländerna, Norge, Sverige och Turkiet. Samtliga studier kvalitetsgranskades, varav sex studier hade hög kvalitet och fyra hade medelhög kvalitet. Resultatet baseras på tre teman och tillhörande
Tabell 3. Resultatredovisning med huvudtema och undertema Huvudtema → Utmaningar i det dagliga livet Livsförändringar Självständighet Undertema → Studier ↓ Känna skuld Närvaro av rädsla Kropps-ligt lidande Behov av stöd Hantera det nya livet Läkemedels- biverkningar och påverkan Känsla av frihet Visa tack-samhet Att ta hand om sig själv Been-Dahmen m.fl. (2018)
x
x
Boaz & Morgan (2014)x
x
x
x
x
x
x
Dahl & Moen (2018)x
x
x
x
x
Frejd m.fl. (2008)x
x
x
x
x
x
Luk (2004)x
x
x
x
x
x
Orr m.fl. (2007)x
x
x
x
x
x
x
Sampaio de Brito m.fl. (2015)x
x
x
Schipper m.fl. (2014)x
x
x
x
x
x
x
x
x
Valizadeh Zare m.fl. (2018)x
x
Yurttas & Nar (2018)x
x
Utmaningar i det dagliga livet
Under detta tema behandlas följande underteman: ”Känna skuld”, ”Närvaro av rädsla” och ”Kroppsligt lidande”. Dessa undertema belyser njurmottagarnas fysiska och mentala påfrestningar som de erfor efter transplantationen.
Känna skuld
Efter njurtransplantationen upplevde mottagarna en inre konflikt över att känna både skuld och tacksamhet samtidigt. Exempel på detta kunde ses då mottagarna kände skuld över att någon hade mist en anhörig, parallellt med att de var lyckliga över sin nya njure. En känsla av skuld kunde också associeras till att det var en utmaning att inte veta hur de skulle uttrycka tacksamhet gentemot donatorn och dess anhöriga (Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014). Mottagarna beskrev att det var svårt att acceptera att de hade fått livet tillbaka efter transplantationen, samtidigt som donatorn hade behövt lida eller avlida. Det var samtidigt en konfliktartad känsla att ha fått en ny njure, före andra personer som hade väntat
längre (Dahl & Moen 2018; Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014; Yurttas & Nar 2018). Mottagarna kunde även ha skuldkänslor gentemot sig själv, eftersom de inte upplevde att de vårdade den nya njuren, enligt de rutiner de blivit
informerade om (Orr m.fl. 2007).
Närvaro av rädsla
Den första tiden efter transplantationen beskrev mottagarna att det fanns en konstant rädsla över att njuren skulle sluta fungera (Orr m.fl. 2007), eller stötas bort av kroppen (Boaz & Morgan 2014; Dahl & Moen 2018; Luk 2004; Sampaio de Brito m.fl. 2015; Schipper m.fl. 2014). De njurmottagare som hade genomgått dialys innan transplantationen, associerade dessa känslor till att behöva återgå till behandlingen. Samtidigt beskrev mottagarna att den tidigare behandlingsformen hade varit en påfrestande tid i livet, eftersom de hade varit bundna till
dialysmaskinen (Boaz & Morgan 2014; Orr m.fl. 2007). Innan transplantationen hade personernas största rädsla varit att hälsotillståndet skulle försämras. Detta var fortfarande deras största rädsla även efter njurtransplantationen (Orr m.fl. 2007). Trots detta beskrev mottagarna att transplantationen hade bidragit till en förbättrad hälsa, men att det samtidigt var svårt att veta hur de skulle uppnå optimal återhämtning. Detta resulterade i att mottagarna också var rädda över att inte uppnå sina egna och omgivningens förväntningar på den nya livssituationen (Frejd m.fl. 2008; Orr m.fl. 2007).
Njurmottagarna använde sig av olika hanteringsmekanismer för att hantera rädslan som följde med livet efter transplantationen. En del läste biografier skrivna av andra som genomgått en transplantation, somliga förlitade sig på den medicinska utvecklingen, medan andra fokuserade på nuet (Dahl & Moen 2018). Genom att medvetenhet och förståelse i att hälsotillståndet kunde variera,
minskade rädslan för avstötning (Sampaio de Brito m.fl. 2015). I samband med detta motiverades mottagarna att bli mer måna om sin hälsa (Frejd m.fl. 2008).
Kroppsligt lidande
Efter njurtransplantationen beskrev personerna att de var oroliga över att kroppen skulle svika dem igen. I en studie av Luk (2004) beskrev majoriteten av
njurmottagarna att de hade en märkbart förbättrad fysisk hälsa efter
transplantationen. Trots detta var mottagarna osäkra på sin fysiska förmåga. Detta bidrog till att många av mottagarnas fysiska aktivitetsnivå förblev låg efter
transplantationen. Njurmottagarnas förklaring på detta var att de var rädda att fysisk aktivitet skulle ha en negativ påverkan på den nya njuren (a.a.). Mottagarna beskrev också att det var svårt att förlita sig på den nya njuren, eftersom organet kom från en annan kropp (Orr m.fl. 2007). Detta bidrog till att det uppstod en konfliktartad upplevelse av att kroppen var annorlunda efter transplantationen (Frejd m.fl. 2008). Det blev samtidigt en fysisk utmaning att inte veta vad den nya njuren kunde prestera (Luk 2004). Ett annat fysiskt problem som framkom var den sexuella hälsan, vilket bidrog till bekymmer i relationer med partners (Schipper m.fl. 2014).
Njurmottagarna erfor också positiva känslor över att haft möjlighet att återskapa sin fysiska styrka. Ett exempel på detta kunde ses då personerna upplevde att de kunde återuppta dagliga promenader, vilket hade varit en svår aktivitet när de var sjuka i njursvikt (Boaz & Morgan 2014). Det bidrog till att njurmottagarna erfara en positiv känsla av den egna kroppen efter transplantationen (Frejd m.fl. 2008; Boaz & Morgan 2014). Till följd av detta minskades känslorna av oro och
nedstämdhet, eftersom den fysiska förmågan hade förbättrats. Den förbättrade hälsan resulterade i bättre välbefinnande (Dahl & Moen 2018).
Livsförändringar
Under detta tema behandlas följande undertema: ”Behov av stöd”, ”Hantera det nya livet” och ”Läkemedels- biverkningar och påverkan”. Temat livsförändringar presenterar faktorer som påverkar de njurtransplanterade personers dagliga liv.
Behov av stöd
För somliga mottagare stärktes de familjära förhållandena efter transplantationen. Detta kunde exempelvis upplevas då mottagarna fick stöd och empati från vänner och familj, såväl före som efter transplantationen (Luk 2004). Många beskrev att de aldrig hade lyckats klara av den tuffa tiden som följde efter transplantationen, utan stöd från vänner och familj (Been-Dahmen m.fl. 2018). Samtidigt bidrog den ökade friheten till möjligheten att stärka relationen med anhöriga (Luk 2004). Njurmottagarna beskrev att det blev mindre fokus på sjukdomen och mer tid för relationer (Schipper m.fl. 2014). Samtidigt var det en utmaning att hitta en balans i relationerna, när sjukdomen inte längre tog lika mycket tid och plats i vardagen (a.a.).
Några beskrev att de kunde känna sig missförstådda, eftersom deras anhöriga saknade medkänsla (Been-Dahmen m.fl. 2018). Deras anhöriga hade inte
förståelse att de fortfarande var i behov av stöd, även efter transplantationen (a.a.). Negativa erfarenheter som de njurtransplanterade erfor från vänner och familj var oro, påfrestning och skuld. Vänner och familj var oroliga att mottagarna skulle drabbas av njuravstötning. Påfrestning var sammankopplad till att mottagarna kände ångest över att familj och vänner ständigt behövde vara tillgängliga, ifall det skulle uppstå problem med den nya njuren (Boaz & Morgan 2014).
Eftersom mottagarna under en lång period hade varit under utredning och behandling, hade många utvecklat mer än en patient och vårdgivar-relation med vårdpersonal. Att skapa en ömsesidig relation ledde till ökat kunskapsutbyte och information mellan njurmottagaren och vårdpersonalen, vilket i sin tur skapade ett öppet klimat mellan parterna (Been-Dahmen m.fl. 2018; Frejd m.fl. 2008). Dock beskrev en del mottagare att de fick ofullständig information och stöd från vårdgivarna, vilket bidrog till en upplevelse av att leva i ovisshet (Frejd m.fl. 2008; Schipper m.fl. 2014). Njurmottagarna beskrev även att vårdpersonalen inte hade informerat om följderna efter transplantationen, vilket bidrog till att
personerna var osäkra på sitt nya hälsotillstånd (Been-Dahmen m.fl. 2018; Boaz & Morgan 2014; Frejd m.fl. 2008; Luk 2004;Schipper m.fl. 2014).
Hantera det nya livet
Njurmottagarna beskrev att det var svårt att anpassa sig till den nya livssituationen efter transplantationen (Schipper m.fl. 2014). De menade att anhöriga hade höga förväntningar, på att de skulle vara specialister på sitt nya hälsotillstånd (Sampaio de Brito m.fl. 2015) och exempelvis kunna ge korrekt information om sin nya livssituation och den medicineringen det innebar (Orr m.fl. 2007). Mottagarna önskade uppfylla anhörigas förväntningar, vilket bidrog till att de generera mer kunskap i deras förändrade livssituation. Det bidrog i sin tur till att de fick ökad förståelse i olika kroppsliga signaler, som exempelvis tecken på njuravstötning och försämrat hälsotillstånd (Been-Dahmen m.fl. 2018). Många beskrev också att de samtidigt fick kontroll över den nya livssituationen, genom att skaffa sig
mycket kunskap om det nya tillståndet (Orr m.fl. 2007). Samtidigt som
mottagarna var medvetna om att det nya livet efter transplantationen följdes av nya utmaningar, var de samtidigt noga med att de inte skulle påverkas negativt av dessa (Boaz & Morgon 2014; Schipper m.fl. 2014). Mottagarna började därmed ta egna beslut, utan hänsyn till andras åsikter. Detta gjorde att de tog ett större ansvar för sina liv än de hade gjort innan transplantationen (a.a.).
Läkemedelsbiverkningar och påverkan
Njurtransplantation innebar ett dagligt läkemedelsintag (Boaz & Morgon 2014). Läkemedelsbehandlingen bidrog till biverkningar, som varierade mellan
mottagarna, vissa upplevde inga medan andra blev väldigt medtagna (Luk 2004; Orr m.fl. 2007). De biverkningar som upplevdes som de värsta var de som påverkade utseendet, såsom acne, viktökning och ökad hårväxt (Luk 2004; Boaz & Morgan 2014; Schipper m.fl. 2014). Dessa biverkningar kunde bidra till att njurmottagarna såg sig själv som oattraktiva (Schipper m.fl. 2014). Andra vanligt förekommande fysiska biverkningar var ökad infektionsrisk, hypertoni samt tremor (Boaz & Morgan 2014; Luk 2004; Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014). Även den psykiska hälsan kunde påverkas negativt av läkemedel, och ta sig uttryck i humörsvängningar och sömnproblem (Boaz & Morgan 2014; Luk 2004). Som en konsekvens av läkemedelsbehandlingen och dess biverkningar behövde en del genomgå kirurgiska ingrepp. Sjukdomstillstånd som kunde behöva opereras till följd av behandlingen var cancer, frakturer som orsakats av
osteoporos eller hjärt- och kärlsjukdomar (Luk 2004). Njurmottagarna upplevde att det var oundvikligt med biverkningar, och fullföljde behandlingen. De föredrog läkemedelsbiverkningar jämfört med att förlora den nya njuren. De var noga med att observera tecken på avstötning, och rapporterade varje tecken på sjukdom till sjukvården (Frejd m.fl. 2008; Orr m.fl. 2007).
Att komma ihåg att ta läkemedel i tid beskrevs av många som ett hinder i vardagen. För att komma ihåg att ta medicinerna vid rätt tidpunkt använde mottagarna sig av funktioner såsom alarm eller att placera läkemedel där de var fullt synliga (Orr m.fl. 2007). Även familjemedlemmar var behjälpliga genom att påminna dem. De visste att missa, eller ta en tablett vid fel tidpunkt innebar i teorin en ökad risk för avstötning (a.a.).
Självständighet
Under detta tema behandlas ”Känsla av frihet”, ”Visa tacksamhet”, och ”Att ta hand om sig själv”.
Känsla av frihet
Efter en lyckad njurtransplantation beskrev mottagarna ökad frihet, eftersom de kunde återgå till det liv som levdes innan de blev njursjuka (Boaz & Morgan 2014; Frejd m.fl. 2008; Luk 2004; Sampaio de Brito m.fl. 2015; Schipper m.fl. 2014; Valizadeh Zare m.fl. 2018). Den ökade friheten bidrog till att de fick tillbaka kontrollen över sitt liv (Schipper m.fl. 2014). Denna upplevdes ha gått dem förlorad under tiden de gick i dialysbehandling, eftersom behandlingen hade styrt deras liv. Till följd av att de inte längre var beroende av dialys, gavs det nu möjligheten att förverkliga framtidsdrömmar och planer (Dahl & Moen 2018). De kunde också återgå till arbetslivet och tidigare fritidsintresse. Att kunna utföra sysslor som tidigare inte var möjligt, resulterade i känslor av lycka och glädje (Boaz & Morgan 2014; Luk 2004; Schipper m.fl. 2014). En tid efter
dagliga liv och på jobbet, vilket skapade känslor av frihet och självständighet (Dahl & Moen 2018). Friheten gjorde att de kunde glädjas åt den nya livsstilen (Boaz & Morgan 2014; Luk 2004; Schipper m.fl. 2014). Att inte längre vara beroende av andra människor eller tekniska hjälpmedel, bidrog också till en känsla av frihet (Schipper m.fl. 2014).
Visa tacksamhet
Tacksamhet var en av de främsta positiva erfarenheterna som mottagarna upplevde efter njurtransplantationen. De kände stor tacksamhet över att kunna vakna varje morgon med en fungerande njure, och varje dag gav nya möjligheter att leva ett normalt liv (Boaz & Morgan 2014). Mottagarna upplevde också lättnad och tacksamhet över att inte behöva genomgå dialysbehandling varje dag (Luk 2004). Känslan av tacksamhet var också associerad till donatorn av njuren, donatorns familj samt vårdteamet, som alla hade gjort transplantationen möjlig (Frejd m.fl. 2008; Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014). Vissa av njurmottagarna ville veta vem donatorn var för att kunna visa tacksamhet. Somliga mottagare skrev brev eller skickade gåvor till donatorn eller deras anhöriga (Frejd m.fl. 2008; Schipper m.fl. 2014). De personer som inte kunde, eller inte ville ta reda på vem donatorn var, visade istället tacksamhet gentemot sig själv, genom att ta hand om sin fysiska hälsa (Frejd m.fl. 2008).
Mottagarna upplevde att de var tvungna att normalisera känslan av tacksamhet i sociala sammanhang. Främsta anledning var att de kände krav från omgivningen att visa uppskattning över den nya njuren och livssituationen. Samtidigt upplevde de att den verklighet de levde i, inte gick ihop med de förväntningar som de hade av livet efter transplantationen. Bakomliggande orsak var att de inte hade
föreställt sig de negativa erfarenheter som kom med livet efter
njurtransplantationen. Detta resulterade i att mottagarna upplevde besvikelse, vilket de inte ville visa utåt, eftersom de kände sig tvungna att visa tacksamhet till det nya livet (Schipper m.fl. 2014).
Att ta hand om sig själv
Efter transplantationen upplevde många ett förbättrat hälsotillstånd, vilket resulterade i att de kunde utföra aktiviteter som de inte kunnat på många år. I samband med förbättrad hälsa upplevde njurmottagarna högre självförtroende, förbättrad självförmåga och självkänsla (Valizadeh Zare m.fl. 2018). De beskrev det som att den tidigare förlorade energin hade kommit tillbaka (Orr m.fl. 2007; Valizadeh Zare m.fl. 2018; Yurttas & Nar 2018). För att inte förlora denna var det viktigt att ha kunskap och medvetenhet om vad de kunde göra för att ta hand om sig själv (Orr m.fl. 2007). Den främsta strategin var att se möjligheter snarare än hinder i livets olika prövningar (Schipper m.fl. 2014). Även disciplin och
motivation var viktigt och tog sig uttryck i att de ville ta hand om sig själv och sin hälsa på bästa sätt (Dahl & Moen 2018). Njurmottagarna upplevde att de kunde upprätthålla en god njurfunktion och samtidigt ha hälsosamt liv när de tillämpade en god egenvård (Valizadeh Zare m.fl. 2018).
DISKUSSION
Metoddiskussion
I metoddiskussionen diskuteras vald metod och tillvägagångssätt, utifrån dess styrkor och svagheter.
Studiedesign
Föreliggande arbete har utförts som en litteraturstudie, dels på grund av pågående pandemi i samhället, men även på grund av den begränsade tidsram som fanns. Därför var det inte aktuellt att genomföra en empirisk studie. Istället besvarades syftet med en sammanställning av redan publicerade studier (Forsberg & Wengström 2016). En styrka med att utföra en litteraturstudie är att flera
vetenskapliga studier vägs samman, vilket innebär att ny kunskap kan formuleras. En svaghet med litteraturstudie är att det görs en ny tolkning på redan befintligt forskningsresultat, vilket innebär att texterna och resultatet kan ha feltolkats (a.a.). Val av design fastställdes av studiens syfte, och därav var det lämpligt att
genomföra en kvalitativ studie. Att använda sig av kvalitativ metod skapade möjlighet att sammanställa personers erfarenheter, synsätt och inställning till livet efter en njurtransplantation (Henricson & Billhult 2017). En svaghet med vald metod var att det är svårt att fastställa hur sanningsenligt deltagarna har svarat, huruvida frågor ansetts som känsliga eller kränkande (Danielson 2017). Eftersom målet inte var att identifiera ett statistiskt resultat, var det inte lämpligt att använda kvantitativ forskningsmetod (Billhult 2017).
Inklusionskriterier
De valda inklusionskriterierna identifierades efter diskussion mellan författarna, med hänsyn till syftet. Ett av inklusionskriterierna var att studierna skulle vara skrivna på svenska eller engelska, eftersom författarparet ansåg att de bara hade kunskap att behärska dessa språk. Därmed exkluderades studier skrivna på andra språk. Föreliggande studiens trovärdighet hade påverkats negativt av att
författarparet hade inkluderat studier skrivna på andra språk, eftersom texterna hade kunnat feltolkats vid översättning. För att minimera feltolkning av det engelska språket, användes ett svenskt-engelskt lexikon vid översättning (Nationalencyklopedin 2018).
Alla utvalda studier var skrivna av olika författare, vilket ökade föreliggande litteraturstudies trovärdighet och överförbarhet, eftersom fenomenet tolkades utifrån ett större perspektiv. En nackdel med att alla studier hade olika författare, var att de hade olika mycket förförståelse om ämnet (Forsberg & Wengström 2016). Dock utgjorde det inget hinder eftersom författarparet sammanställde en gemensam tolkning av materialet. De utvalda studierna har gjorts i åtta olika länder, vilket har medfört att fenomenet har studerats i ett större perspektiv. En svaghet med detta är att det involverar åtta olika sjukvårdssystem, som i sin helhet kan vara svåra att jämföra tillsammans och applicera på svenska förhållanden. Antalet medverkande i studierna varierade mellan sju och 50. I studier med få deltagare kan det vara svårt att generalisera och sammanställa ett överförbart resultat (SBU 2017). Därför har det varit viktigt att undersöka så att det föreligger datamättnad i samtliga studier (a.a.). Eftersom litteraturstudiens syfte inte var att undersöka erfarenheten utifrån ett specifikt kön, var det viktigt att samtliga inkluderade studier inkluderade både män och kvinnor. En styrka med att inkludera båda könen var att författarparet fick en helhetsbild över det studerade fenomenet.
Databaser och sökord
De databaser som identifierades som relevanta för att kunna besvara
litteraturstudiens syfte var Cinahl, PubMed och PsycINFO. Willman m.fl. (2016) beskriver att de är en styrka att använda olika databaser vid litteratursökningen, som fördjupar sig i omvårdnad utifrån olika synvinklar. Alla tre databaser gick att nå via Malmö universitets bibliotek, vilket ansågs vara viktigt för att kunna läsa studierna i fulltext.
För att finna relevanta och bärande begrepp använde författarparet sig av POR-modellen, som möjliggjorde en strukturerad sökning. På grund av författarparets bristande kunskap i att tillämpa POR-modellen, finns en risk att modellen
feltolkats eller att författarna uteslutit möjliga sökord. Det är viktigt att beakta att de studier som inte identifierats i sökningen, hade kunnat påverka studiens resultat. Liknande sökblock kunde likställas i de olika databaserna, vilket ansågs vara en styrka. Dock använde författarparet sig av ämnesorden MH i Cinahl och MeSH-termen i PubMed, vilket medförde mer relevanta sökträffar. Författarparet kunde inte identifiera liknande ämnesord i databasen PsycINFO, vilket ansågs vara en svaghet eftersom sökningarna inte kunde göras identiska. I databaserna som det gick att söka med ämnesord, var det viktigt att sökorden också söktes i fritext, eftersom nyare studier kan ha exkluderats med sökning enbart i ämnesord. Det är inte säkert att nya studier blivit indexerade med ämnesord, och därmed inte identifieras vid en sökning med enbart ämnesord. När sökningen utförts kunde flertalet studier identifieras i flera databaser, vilket ansågs vara en styrka eftersom det belyste att litteratursökningen genomförts strukturerat (Willman m.fl. 2016).
Kvalitetsgranskning
För att säkerställa att författarparet tolkade frågorna i granskningsmallen likadant, utfördes först en pilotgranskning. Det innebar att författarna granskade en studie som inte var aktuell, för att sammanställa att frågorna tolkades på samma sätt. Därefter granskade författarparet samtliga studier var för sig, och jämförde sedan resultaten. Detta ansågs vara en styrka, eftersom studierna bearbetades och granskades ett flertal gånger (Willman m.fl. 2016). Författarparet granskade inte studierna utifrån något poängsystem, utan bedömde helheten genom diskussion. En styrka med detta tillvägagångssätt var att olika studier hade kunnat få samma summa i poängsystemet, där olika delar kan ha olika tyngd utan någon viktning av poängsystem. En nackdel med vald metod var att bedömningen hade utförts på ett mer objektivt sätt med poängsystem och resultaten då också hade blivit tydligare. Det är samtidigt viktigt att beakta, om författarparet hade haft mer erfarenhet och kunskap om kvalitetsgranskning hade studierna kunnat bedömts annorlunda.
Dataanalys
Författarparet läste och bekanta sig med studiernas resultat och innehåll flertalet gånger. Enligt Polit och Beck (2014) anses detta vara en styrka, eftersom risken för subjektiv bedömning minimeras. Det första som författarna gjorde i
dataanalysen, var att de kodade materialet var för sig, och därefter tillsammans. Därmed tolkades innehållet ett flertal gånger vilket styrkte tillvägagångssättet av analysmetoden. En svaghet med analysprocessen var att studierna kunde ha feltolkats, då detta skett i flera led (Forsberg & Wengström 2016).
Resultatdiskussion
Litteraturstudiens resultat visar att njurmottagarna erfor rädsla efter
transplantationen, vilket kan relateras till rädsla för njuravstötning (Boaz & Morgan 2014; Dahl & Moen 2018; Luk 2004; Sampaio de Brito m.fl. 2015; Schipper m.fl. 2014). Upplevelsen av rädsla associerades också till att inte
uppfylla omgivningens förväntningar gällande hur den nya njuren skulle hanteras (Frejd m.fl. 2008). Att leva med ett nytt organ medförde ett ansvar, som var svårt att leva upp till (Orr m.fl. 2007). Andra studier visade också på att mottagarna levde med en ständig rädsla att drabbas av komplikationer efter
njurtransplantationen (De Pasquale m.fl. 2014; Naqvi 2015). Studierna av Dahl och Moen (2018) och Naqvi (2015) beskrev också att mottagarna fortsatte mäta urinmängd, registrera blodtryck och hjärtfrekvens för att säkerställa att den nya njuren var i god funktion. Författarna till föreliggande litteraturstudie tolkar det som att mottagarna inte vågar leva livet fullt ut, när de ständigt lever med upplevelser av negativa känslor, såsom rädsla. En slutsats som kan dras är att sjuksköterskan kan hjälpa mottagarna att hantera negativa känslor, när
sjuksköterskan får förståelse och insikt i patienternas livsvärld (Birkler 2007). Njurmottagarna var i behov av stöd efter transplantationen, för att förebygga rädsla och oro (Frejd m.fl. 2008; Luk 2004). Deras tillvägagångssätt att bearbeta känslorna var främst genom att få insikt i att andra också hade genomgått samma upplevelse. Således var strategin för att minska rädslan att läsa berättelser, skrivna av andra njurtransplanterade (Dahl & Moen 2018). Författarna tolkar detta som att njurmottagarna upplevde att de behövde hitta egna tillvägagångssätt att hantera rädsla, eftersom de inte fick stöd och hjälp av vården. Samtidigt uppfattar författarna att rädslan begränsade mottagarnas vardag, och därmed blir det väsentligt att de erbjuds hjälp från vården för att förebygga känslan. Det är därför relevant att sjuksköterskan uppmärksammar känslan i omvårdnaden efter
njurtransplantationen. En möjlig strategi för att minska mottagarnas upplevelser av rädsla, är att sjuksköterskan också involverar mottagarnas livsvärld i deras hälso- och sjukvårdsförlopp, för att kunna bidra till ett bättre välbefinnande. Författarna till föreliggande litteraturstudie diskuterar samtidigt om
sjuksköterskan åsidosätter njurmottagarnas psykiska behov, och prioriterar den fysiska hälsan. Det kan även tolkas som att det medicinska perspektivet prioriteras framför omvårdnadsperspektivet. Det är därför viktigt att sjuksköterskan tillämpar personcentrerad vård, eftersom patienternas hälsotillstånd ska ses utifrån ett helhetsperspektiv (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Pelzang (2010) menar samtidigt att sjuksköterskan kan ge en bättre omvårdnad, när de ser patienterna som enskilda individer, med både biologiska, psykologiska och sociala behov. En slutsats som författarparet drar är att det är viktigt att sjuksköterskan vågar
diskutera psykiska hinder, för att hjälpa mottagarna bearbeta negativa erfarenheter som kommer med livet efter njurtransplantationen.
I resultatet framkom att mottagarna beskrev biverkningar från läkemedel som både fysiska och psykiska hinder efter njurtransplantationen (Boaz & Morgan 2014; Luk 2004; Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014). Biverkningar varierade mellan mottagarna (Luk 2004; Orr m.fl. 2007), men vanligt förekommande var sömnproblem, viktökning eller ökad hårväxt (Luk 2004; Orr m.fl. 2007; Schipper m.fl. 2014). De flesta upplevde dock läkemedelsbiverkningarna som något nödvändigt ont, eftersom konsekvenserna att inte ta de, innebar i teorin
njuravstötning (Frejd m.fl. 2008; Orr m.fl. 2007). Dock visar en annan studie att njurmottagarna inte följde läkemedelsbehandlingen, eftersom biverkningarna hade
en negativ inverkan på deras dagliga liv (Ganjali m.fl. 2019). I föreliggande litteraturstudies resultatet belyser Orr m.fl. (2007) att följsamheten till
läkemedelsbehandlingen inte fullföljdes av mottagarna efter njurtransplantationen. Detta hinder kan patienterna få hjälp med av sjuksköterskan. I HSLF-FS 2017:37 (§8) står det beskrivet att sjuksköterskan får dosanpassa patienternas läkemedel, för att minimera problem som kan uppstå vid läkemedelsadministreringen. En annan möjlig strategi för att hjälpa mottagarna till bättre följsamhet i
behandlingen är att sjuksköterskan tillämpar kärnkompetensen samverkan i team. Därtill bör sjuksköterskan samordna läkemedelsgenomgångar tillsammans med andra professioner (Furåker & Nilsson 2019). Läkemedelsgenomgångarna bör ha utgångspunkt i mottagarnas livsvärld, för att sjukvårdspersonalen ska kunna få en förståelse i hur behandlingen och biverkningarna påverkar mottagarnas dagliga liv.
Två studier i resultatet beskrev att mottagarna tyckte att det vara svårt att fullfölja läkemedelsbehandlingen, eftersom de inte fick tillräckligt med information från vårdpersonalen (Frejd m.fl. 2008; Orr m.fl. 2007). Således kan sjuksköterskan avvärja patienternas osäkerhet genom att ge mer utförlig information beträffande läkemedelsbehandlingen (Furåker & Nilsson 2019). Utifrån Patientlagen
2014:821 (kap3 §1) har sjuksköterskan en skyldighet att informera patienterna om deras hälsotillstånd och strategier för att förebygga sjukdom och ohälsa. Behovet av undervisning kan identifieras genom att sjuksköterskan gör en bedömning av patienternas egenvårdsförmåga (Ghadami m.fl. 2012). Därmed är det lämpligt att sjuksköterskan har samtal i utbildningssyfte, för att delge korrekt information om läkemedel, biverkningar och konsekvenser av dessa (a.a.). Birkler (2007) menar att det är väsentligt att sjuksköterskan har ett personcentrerat förhållningssätt i mötet med mottagarna. Vårdmötet mellan sjuksköterskan och mottagarna bör därför ha utgångspunkt i mottagarnas livsvärld, där deras individuella mål lyfts fram (a.a.). Författarparet anser att mottagarna är mer redo för eventuella
biverkningar och komplikationer av läkemedelsbehandlingen, om de delges med korrekt information från sjuksköterskan.
Litteraturstudiens resultat visar att njurmottagarna upplevde att det var utmattande att vara i sociala sammanhang efter transplantationen. Anhörigas förväntningar avspeglade inte mottagarnas verklighet, vilket var en ständig utmaning i det dagliga livet (Orr m.fl. 2007). Samtidigt beskrev flera mottagare att när de fick stöd från vänner och familj var det lättare att hantera den jobbiga tiden efter transplantationen (Been-Dahmen m.fl. 2018; Boaz & Morgan 2014; Dahl & Moen 2018; Orr m.fl. 2007; Sampaio de Brito m.fl. 2015; Schipper m.fl. 2014;
Valizadeh Zare m.fl. 2018). Föreliggande litteraturstudies resultat stärks genom en studie av Ciebele de Souza Borges m.fl. (2016), vilket beskrev att familjen var det viktigaste sociala stödet efter njurtransplantationen. Författarna till
föreliggande litteraturstudie anser att en möjlig tolkning av litteraturstudiens resultat är att njurmottagarna önskar involvera anhöriga mer i vården, eftersom de är en viktig del för en god återhämtning. Det är därmed av vikt att sjuksköterskan uppmärksammar och har förståelse för såväl mottagarnas som anhörigas livsvärld i vårdmötet, eftersom bådas världar påverkas av den nya livssituationen. En möjlig slutsats som författarparet kan dra är att sjuksköterskan bör inkludera anhöriga i omvårdnaden efter njurtransplantationen, för att främja mottagarnas tillfrisknande.
Det tydliggjordes i litteraturstudiens resultat att mottagarna upplevde att de fick ofullständig information från vårdpersonalen (Frejd m.fl. 2008; Schipper m.fl. 2014). Det är därmed väsentligt att kärnkompetensen informatik tillämpas i vårdmötet, för att främja informationsutbytet mellan patienterna och
vårdpersonalen. Denna tolkning kan stärkas genom Patientlagen 2014:821 (kap3 §6), där det beskrivs att patienterna ska få individanpassad information. En ytterligare kärnkompetens som bör tillämpas i vårdmötet är personcentrerad vård, eftersom informationen bör anpassas utifrån patienternas livsvärld.
Sjuksköterskan bör därmed tillämpa kommunikation som ett verktyg för att få tillgång till patienternas livsvärld, för att skapa förståelse hur vården ska formas (Birkler 2007). Frågan som väcks hos författarna är varför
informationsöverföringen brister. Vidare har författarparet reflekterat över om sjuksköterskan behöver mer kunskap om det postoperativa förloppet efter en njurtransplantation, för att kunna tillämpa en god omvårdnad.
KONKLUSION
Föreliggande litteraturstudie sammanställer och redogör olika erfarenheter som njurmottagare upplever efter en njurtransplantation. Resultatet visade att
njurmottagare upplevde tacksamhet och lycka, vilket kan härledas till att de hade fått en ny chans i livet. Mottagarna beskrev också tacksamhet gentemot donatorn och vårdteamet, som alla hade gjort njurtransplantationen möjlig. Fastän
mottagarna var tacksamma över vårdteamet, menade de att informationen från vårdpersonalen var bristande, vilket bidrog till upplevelser av oro och osäkerhet. De beskrev även att de önskade få mer individanpassad information, samt bli mer involverade i behandlingen efter transplantationen. Med stöd från vänner och familj, utvecklade dock mottagarna känslor av frihet och självständighet efter transplantationen.
Med ny njure tillkom även en livslång läkemedelsbehandling. Mottagarna
uttryckte att behandlingen var ett hinder i vardagen, på grund av dess biverkningar och livsförändring. Trots biverkningarna var de medvetna om vikten av att ta sina läkemedel varje dag, för att den nya njuren skulle ha en fortsatt god funktion. Dock beskrev mottagarna en konstant rädsla för njuravstötning. Men en ny njure bidrog också till att njurmottagarna fick nya perspektiv på livet och de kunde därmed utveckla ökad självinsikt. Samtidigt uttryckte mottagarna att de hade haft för höga förväntningar på livet efter transplantationen, vilket medförde en känsla av besvikelse. Det är viktigt att sjuksköterskan har förförståelse om de hinder som njurmottagarna upplever efter transplantationen, för att kunna tillämpa en god omvårdnad. Det är väsentligt att sjuksköterskan ser njurmottagaren ur ett
helhetsperspektiv, och omvårdnadens fokus bör ligga på mottagarnas individuella behov efter njurtransplantationen.
FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH
KVALITETSUTVECKLING
Den hypotes som författarparet hade innan arbetets start, var att njurmottagarna levde ett gott liv, utan begränsningar och komplikationer efter transplantationen.
När arbetet var skrivet hade författarparet fått en djupare förståelse i att en njurtransplantation inte enbart förde med sig positiva erfarenheter. Efter transplantationen följdes ett liv med livslång medicinering, som hade svåra biverkningar, samt en konstant oro för njuravstötning. Arbetet har också gett författarna en djupare förståelse för att mottagarna behöver stöd från anhöriga och vårdpersonal, såväl före som efter transplantationen. Författarna anser att de hade behövt ytterligare kunskap om biverkningar från läkemedelsbehandlingen och dess inverkan på mottagarnas liv. Men också kunskap om den fysiologiska utvecklingen som sker efter en njurtransplantation, inklusive kännedom om risker och komplikationer, eftersom detta hade en påverkan på mottagarnas liv.
Författarparet anser att det behövs ytterligare forskning inom området då det finns tämligen få studier inom området. Den vård som patienterna får efter en
njurtransplantation ges av ett multiprofessionellt team. Omvårdnad är i centrum för patienterna genom hela transplantationsprocessen. Därför behöver
sjuksköterskan finnas med såväl före som efter i transplantationen. Författarna anser att det även kan vara av vikt att studera sjuksköterskors erfarenheter att vårda njurtransplanterade patienter. Genom att även undersöka området från sjuksköterskans perspektiv, kan ett helhetsperspektiv skapas, vilket i sin tur kan leda till en djupare förståelse.
REFERENSLISTA
Ammirati AL, (2020) Chronic kidney disease. Revista da Associação Médica
Brasileira, 66, 3–9.
Barnett N, Mamode N, (2011) Kidney transplantation. Surgery journal (Oxford),
29, 330–335.
Barry J, (2016) Renal transplantation in 2016. Indian of journal urology, 32, 175-177.
Been-Dahmen JMJ, Willem Grijpma J, Ista E, Dwarswaard J, Maasdam L, Weimar W, Van Staa AL, Massey E K, (2018) Self-management challenges and support needs among kidney transplant recipients: A qualitative study. Journal of
Advanced Nursing, 74, 2393–2405.
Billhult A, (2017) Bortfallsanalys och beskrivande statistik. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom omvårdnad (2:a Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
Birkler J, (2007) Filosofi och omvårdnad, etik och människosyn. Stockholm, Liber AB.
Boaz A, Morgan M, (2014) Working to establish ”normality” post-transplant: A qualitative study of kidney transplant patients. Chronic Illness, 10, 247–258. Ciebele de Souza Borges D, Oliveira Furino FD, Barbieri MC, Dianysio de Souza RO, Andrade Alvarenga WD, Dupas G, (2016) The social network and support of kidney transplantees. Revista Gaúcha de Enfermagem, 37, e59519.
Clyne N, (2015) Akut njurskada. I: Clyne N, Rippe B, (Red) Njursjukdom teori
och klinik (1:a Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
Dahl KG, Moen A, (2018) Daily life after a kidney-pancreas transplantation.
Sykepleien Forskning, 12, e-62656.
Dahlborg-Lyckhage E, (2012) Att analysera berättelser. I: Friberg F (Red) Dags
för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbete (1:a Upplagan).
Lund, Studentlitteratur AB.
Danielson E, (2017) Kvalitativ forskningsintervju. I: Henricson M, (Red)
Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom omvårdnad (2:a
Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
De Pasquale C, Veroux M, Indelicato L, Sinagra N, Giaquinta A, Fornaro M, Veroux P, Pistorio ML, (2014) Psychopathological aspects of kidney
transplantation: Efficacy of a multidisciplinary team. World Journal of
Transplantation, 4, 267–275.
Forsberg C, Wengström Y, (2016) Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm, Natur och Kultur.
Frejd L, Nordén G, Dahlborg-Lyckhage E, (2008) Att bli transplanterad - en studie av patientens upplevelse. Vård i Norden, 28, 14–18.
Furåker C, Nilsson A, (2019) Kapitel 1. Kompetens, kunskap och lärande. I: Leksell J, Lepp M, (Red) Sjuksköterskans kärnkompetenser (2:a Upplagan). Stockholm, Liber AB.
Ganjali R, Sabbagh MG, Nazemiyan F, Mamdouhi F, Aval SB, Taherzadeh Z, Nabavi FH, Golmakani R, Tohidinezhad F, Edlami S, (2019) Factors associated with adherence to immunosuppressive therapy and barriers in asian kidney transplant recipients. ImmunoTargets and Therapy, 8, 53-62.
Garcia Garcia G, Harden P, Chapman J, (2013) The global role of kidney transplantation. Nephrology Dialysis Transplantation, 28, e1–e5.
Ghadami A, Memarian R, Mohamadi E, Abdoli S, (2012) Patients’ experiences from their received education about the process of kidney transplant: A qualitative study. Iranian Journal of Nursing and Midwifery Research, 17, 157–164.
Gill P, (2012) Stressors and coping mechanisms in live-related renal transplantation. Journal of Clinical Nursing, 21, 1622–1631.
Hembürger O, (2015) Peritonealdialys. I: Clyne N, Rippe B, (Red) Njursjukdom
teori och klinik (1:a Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
Henricson M, Billhult A, (2017) Kvalitativ metod. I: Henricson M, (Red)
Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom omvårdnad (2:a
Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB. HSLF-FS, 2017:37.
Hälso- och sjukvårdslagen, 2017:30.
James MT, Hemmelgarn BR, Tonelli M, (2010) Early recognition and prevention of chronic kidney disease. The Lancet, 375, 1296–1309.
Luk W.S-C, (2004) The HRQoL of renal transplant patients. Journal of Clinical
Nursing, 13, 201–209.
Marques RVS, Freitas VL, (2018) Importance of nursing care in renal transplanted patient care. Journal of Nursing, 12, 3436–3444.
Moraes EL, Santos MJ, Merighi MAB, Massarollo MCKB, (2014) Experience of nurses in the process of donation of organs and tissues for transplant. Revisit
Latino-Americana de Enfermagem, 22, 226–233.
Mårtensson J, Fridlund B, (2017) Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom
omvårdnad (2:a Upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
Naqvi R, (2015) Evaluation of psychiatric issues in renal transplant setting. Indian
