Hälsa och samhälle
TRAINEEPROGRAMMET
– ETT SÄTT ATT SLIPPA ”STÅLBADET”?
NANA FUJITA
CLARA CROONA
Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2010
2
TRAINEEPROGRAMMET
-
ETT SÄTT ATT UNDVIKA ”STÅLBADET”?
EN EMPIRISK STUDIE OM
NYUTEXAMINERADE SJUKSKÖTERSKORS
ERFARENHETER AV ATT HA GENOMGÅTT
ETT TRAINEEPROGRAM
CLARA CROONA
NANA FUJITA
Croona, C. & Fujita, N. Traineeprogrammet – Ett sätt att undvika ”stålbadet”?
Examensarbete i omvårdnad, 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, utbildningsområde Omvårdnad, 2010.
Det har framkommit klagomål att sjuksköterskeutbildningen blivit alltför teoretisk och att nyutexaminerade sjuksköterskor har brister gällande basala kunskaper relaterat till hälso- och sjukvårdens behov. Denna problematik utgör utgångspunkt för den empiriska studien som är utförd i syfte att beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors erfarenheter av ett traineeprogram samt hur det påverkar deras upplevda kompetens och trygghet i yrkesrollen. Fem sjuksköterskor som
genomgått ett traineeprogram har genom intervjuer berättat om sina erfarenheter av programmet och om hur de tror det påverkat dem själva och deras yrkesroll. Genom kvalitativ innehållsanalys framkom det att de under sin tid i programmet fått se och vara med om mer än vad de troligtvis hade fått om det inte genomgått programmet. Det gjorde att de kände sig väl förberedda för sin framtid inom yrkeskåren och redo för nya utmaningar.
Nyckelord: erfarenheter, innehållsanalys, intervjustudie, kompetensutveckling, nyutexaminerade sjuksköterskor, traineeprogram
3
TRAINEE PROGRAMME
–
A WAY TO AVOID BEING
“EATEN ALIVE”?
AN EMPIRICAL STUDY ABOUT NEWLY
GRADUATED NURSES EXPERIENCES OF
PARTICIPATING IN A TRAINEE PROGRAMME
CLARA CROONA
NANA FUJITA
Croona, C. & Fujita, N. Trainee programme – a way to avoid being “eaten alive”?
Degree project, 15 credit points. Nursing programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2010.
Active health care professionals find that the nurse program has come to rely too heavily on theory, and there is a perception in the field that newly graduated nurse’s lack certain basic skills. Based on this information, this empirical study was conducted to see how newly graduated nurses experience a trainee
programme and how it affect the competence and their confidence in their nursingroles. Five nurses who have completed the trainee programme was
interviewed about their experiences from the program and how they thought it has influenced them and how it has affected their nursingrole. Through qualitative content analysis it emerged that the nurses, during their time in the program, saw and experienced more than they were likely to do without it. The result was that they felt well prepared for their future in the profession and ready for new challenges.
Keywords: competence development, content analysis, experiences, interview analysis, newly examined nurses, trainee programme
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
BAKGRUND 5
Nyutexaminerade sjuksköterskors bristande kompetens 5
Vad skall då sjuksköterskor kunna? 7
En förändrad sjuksköterskeutbildning 7
Traineeprogrammet 10
Klinisk handledning 10
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11
Definitioner 11
Traineeprogrammet 11
Handledar- och mentorskap 11
TEORETISK REFERENSRAM 12
METOD 13
Urval 13
Datainsamling 14
Dataanalys 14
Trovärdighet och överförbarhet 15
ETISKA ÖVERVÄGANDEN 16
RESULTAT 17
Strävan efter kunskap 17
Personlig utveckling 18
Mod och styrka 18
Ökat självförtroende 18
En känsla av att vara speciell 19
Ökad flexibilitet 19
Ökad professionell kompetens 20
Bredare teknisk kompetens 20
Erfarenhet av psykiatrisk vård 20
Attraktivitet på arbetsmarknaden 21
Förutsättningar för kompetensutveckling i traineeprogrammet 21
Gruppstöd 21 Handledning 22 DISKUSSION 22 Metoddiskussion 22 Resultatdiskussion 24 SLUTREFLEKTIONER 26 REFERENSER 27 BILAGOR 29 Bilaga 1 30 Bilaga 2 31
5
INLEDNING
Med anledning av att det framkommit klagomål angående nyutexaminerade sjuksköterskors kompetens relaterat till hälso- och sjukvårdens behov finns det anledning att studera olika alternativ för kompetensutveckling.
Det anses att utbildningen blivit alltför teoretisk och det finns brister i basala sjuksköterskekunskaper hos nyutexaminerade. Trots att utbildningen genomgått en akademiseringsprocess som inneburit att nyutexaminerade sjuksköterskor har nya och delvis andra kunskaper, finns förväntningar och krav på att
nyutexaminerade sjuksköterskor även ska behärska traditionella yrkeskunskaper (Bisholt, 2009, Socialstyrelsen, 2003). Detta har inneburit att man inom hälso- och sjukvården på olika sätt försökt underlätta för nyutexaminerade
sjuksköterskor att komma in i sin yrkesroll och bli allsidigt kompetenta. Ett sådant alternativ är traineeprogram. Flera sjukhus i landet erbjuder nyutexaminerade sjuksköterskor att genomgå traineeprogram som innebär att sjuksköterskorna under handledning får pröva olika specialiteter. Vid Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus (UMAS) finns ett 1 ½-årigt traineeprogram för
nyutexaminerade sjuksköterskor och med anledning av att vi snart tillhör denna grupp så är det intressant att studera vad de som genomgått programmet har för erfarenheter. Förhoppningen är förstås också att studien ska vara intressant för andra – både andra studenter, lärosäten och traineeverksamheter och övriga vårdverksamheter.
BAKGRUND
Bakgrundskapitlet är ämnat att ge en bild av nyutexaminerade sjuksköterskors villkor. Först presenteras de klagomål som framförts angående bristande
kompetens, därefter de krav som ställs, den förändrade sjuksköterskeutbildningen, traineeprogrammet vid UMAS samt en inblick i vad handledning innebär.
Nyexaminerade sjuksköterskors bristande kompetens
Klagomål har inkommit från både Landsting och kommuner framförallt beträffande nyutexaminerades praktiska och kliniska handlag (Bisholt, 2009, Socialstyrelsen, 2003). I både Bisholts avhandling från 2009 och Socialstyrelsens
rapport från 2003 framgår det att nyutexaminerade sjuksköterskor inte är förberedda på de praktiska krav som vårdverksamheten ställer, däremot bedöms de ha goda teoretiska kunskaper. Skrifterna visar även att under den allmänna introduktion som nyutexaminerade genomgår finns väldigt begränsade
möjligheter till att handledas i komplicerade och oförutsedda patientsituationer. Utbildningen kan inte erbjuda tillräckliga möjligheter att öva tekniska moment för att den nyutexaminerade sjuksköterskan ska klara av att utföra dessa moment självständigt som nyutexaminerad.
Bisholt (2009) visar på att det finns för stora krav från övrig personal att de nya sjuksköterskorna ska klara av självständigt arbete. Dessa krav ökar risken att nyutexaminerade sjuksköterskor utför uppgifter som de inte helt behärskar. Detta ökar i sin tur risken för att patienter felbehandlas och i förlängningen leder det till en sämre patientsäkerhet. Bisholts observationer visar även att nyutexaminerade sjuksköterskor beroendeställning till sina handledare innebär svårigheter att inta ett reflekterande förhållningssätt till hur handledaren utför uppgifter. I relationen
6
mellan nyutexaminerad sjuksköterska och handledare saknas, enligt Bisholt, även den reflekterande dialog som är viktig för att få perspektiv till sitt lärande.
På uppdrag av regeringen gjorde Socialstyrelsen 2003 en utredning, detta pga. de växande antal klagomål som inkommit angående nyutexaminerade
sjuksköterskors bristande kompetens relaterat till hälso- och sjukvårdens behov. Klagomålen förmodades bero på att den kliniska praktiken blivit eftersatt då utbildningen i hög grad omstrukturerats och teoretiserats, regeringen ville genom rapporten få undersökt om detta var riktigt (Socialstyrelsen, 2003). Resultatet i Socialstyrelsen rapport visade att kritiken mot nyutexaminerade sjuksköterskors yrkesskicklighet främst kommer från kollegor, läkare och patienter. Rapporten delades upp i två delstudier, en del där arbetsledare tillfrågades om hur de
upplevde nyutexaminerades kompetens och en där sjuksköterskor intervjuades om vilka bristande kunskaper de själva uppfattade sig ha.
Delstudie 1 tog upp arbetsledares uppfattning om de nyutexaminerades
kompetens, och här deltog representanter från 86 sjukhus och 42 kommuner. På hälften av sjukhusen hade klagomål kommit in som främst rörde
sjuksköterskornas yrkeskunnande, då framförallt brister i det praktiska handlaget. Arbetsledarna upplevde att sjuksköterskorna hade brister i förmågan att utföra och övervaka behandling, informera och undervisa patienter och i förmågan att ha en arbetsledande roll. Även om dessa brister är relativt stora upplevde de att
sjuksköterskorna hade bra handlingsberedskap och att de kompenserade bristerna genom en stor vilja att lära sig.
Delstudie 2 hade som mål att lyfta fram nyutexaminerade sjuksköterskors uppfattning om sina eventuella brister och om det arbetsledarna hade
uppmärksammat överensstämde. Man undersökte också vilken inskolning och introduktion som sjuksköterskorna hade erbjudits. I studien deltog 32
sjuksköterskor (från åtta olika lärosäten) och 32 arbetsledare. Sjuksköterskorna själva upplevde främst brister i att utföra och övervaka behandling, informera och undervisa patienter, fungera som arbetsledare men också svårigheter i att finnas som stöd för anhöriga. Över hälften av de tillfrågade kände att de hade stora problem med att hantera sin nya yrkesroll. Arbetsledarna och sjuksköterskornas bild stämde relativt bra överens.
Studien visade att både arbetsledare och nyutexaminerade var överens om brister i att kunna utföra och övervaka behandling, informera/undervisa patienter och att fungera som arbetsledare. De upplevde också problem med att stötta och
informera anhöriga, och merparten hade också svårt att hantera yrkesrollen i stort. Bristerna i den arbetsledande rollen förklarades med att denna färdighet inte ges stora möjligheter att praktisera under utbildningstiden. Resterande brister har enligt rapporten sin förklaring i att den nya utbildningen i hög grad teoretiserats, men också i att det finns föreställningar om att utbildningen skall ge en färdig ”produkt” och att sjuksköterskor skall komma ut fullfjädrade från utbildningen (Socialstyrelsen, 2003).
7
Vad skall då sjuksköterskor kunna?
Oavsett verksamhetsområde skall sjuksköterskans arbete enligt Socialstyrelsens Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (2005) präglas av ett etiskt förhållningssätt och grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Arbetet skall även utföras i enlighet med gällande författningar och riktlinjer.
Sjuksköterskans ansvar delas in i tre områden: • Omvårdnadens teori och praktik • Forskning, utveckling och utbildning • Ledarskap
Omvårdnadens teori och praktik
Kompetensbeskrivningen lyfter fram vikten av att sjuksköterskor behärskar omvårdnads- och medicinsk vetenskap där bland annat vikten av att tillgodose patientens behov, läkemedelshantering, organisera och dokumentera ingår. Bemötande, information och undervisning av både patient och anhöriga är också en del av detta. Information skall inte enbart ges utan sjuksköterskan skall också bekräfta att informationen är riktigt uppfattad och att de patienter som inte själva uttrycker ett informationsbehov ändå får veta det de kan ha behov av.
Sjuksköterskor skall kunna utföra och medverka vid och följa upp behandlingar och undersökningar och motivera att patienten har god följsamhet i behandlingar. Denna punkt belyser också vikten av att följa hygieniska rutiner. Sjuksköterskor skall vidare kunna främja hälsa och förebygga ohälsa, detta kan ske genom att identifiera och bedöma patienters resurser och genom att stödja och undervisa patienten. Säkerhet och kvalité skall nås genom att ha kunskaper i och kunna följa gällande författningar, riktlinjer och rutiner. Känslig information skall behandlas korrekt och sjuksköterskan skall ha vetskap om
anmälningsskyldigheten som finns runt avvikelser och enligt Lex Maria.
Forskning, utveckling och utbildning
Sjuksköterskor skall kritiskt reflektera över befintliga rutiner samt söka och vilja bidra med ny kunskap till den aktuella verksamheten. Styrkor och svagheter i den egna kompetensen skall regelbundet analyseras självständigt. I ansvaret ingår även att sjuksköterskan skall kunna undervisa och handleda studenter och medarbetare.
Ledarskap
Denna punkt tar upp vikten av att leda, prioritera, fördela och samordna arbetet i teamet men också att samverka med andra aktörer i vårdkedjan.
En förändrad sjuksköterskeutbildning
Sjuksköterskeutbildningen skall tillgodose vårdsektorns behov av sjuksköterskor med rätt kompetens enligt SFS 1998:513 och SOFSF 2005:12. Då synen på relevant kompetens förändras över tid överensstämmer ofta inte vad som anses som väsentliga kvalifikationer mellan utbildning och vårdverksamhet.
Utbildningsanordnare anser, enligt Hallin (2009), att det är väsentligt att följa målen för akademisk examen men får samtidigt kritik för att inte fokusera på samhällets behov och förändringar.
8
Enligt Socialstyrelsen (2003) utbildar inte dagens sjuksköterskeutbildning färdigutbildade sjuksköterskor, detta innebär att det behövs fortsatt inskolning i verksamheten efter examen.Nyutexaminerade sjuksköterskor är inte sällan osäkra på sina förvärvade kunskaper och vad som faktiskt skall komma att förväntas av dem som yrkesverksamma. Många nyutexaminerade beskriver, enligt Nilsson (2004) sina erfarenheter av korta introduktionsprogram på sin nya arbetsplats som bristfälliga då de följs av helt eget ansvarstagande. Bisholt (2009) framhåller dock att det är utbildningen som har det huvudsakliga ansvaret för att studenterna ska känna sig förberedda för yrkesverksamheten, medan övergången från utbildning till arbetsliv ligger på vårdverksamhetens axlar. Introduktionsprogram underlättar delvis denna övergång från student till yrkesverksam men trots det riktas kritik från olika vårdverksamheter mot nyutexaminerades kliniska kunskaper Bisholt menar att, för att kunna förstå hur detta glapp från utbildning till verksamhet uppstått, måste se tillbaka på hur samhället och sjuksköterskors yrkesroll förändrats över tid.
Den första sjuksköterskeutbildningen i Sverige startade i Stockholm 1851 på Ersta Diakonianstalt. Här utbildades framförallt kristna kvinnor och yrket ansågs vara ett kall som krävde hög moral. Flertalet andra sjuksköterskeutbildningar startade under denna första epok som kan kallas den preteoretiska epoken och sträckte sig mellan åren 1851-1920. År 1884 inrättades Sophiahemmet av drottning Sophia, här utbildades främst kvinnor från de övre samhällsskikten. Det var viktigt att som sjuksköterska enbart ägnande sig åt sin yrkesutövning och valdes att bilda familj tvingades kvinnan att upphöra med yrket (Ohlsson, 2009).
Under lång tid var medicinsk och naturvetenskaplig kunskap det väsentligaste inom sjuksköterskeprofessionen, då läkarkåren hade en stor del i upplägget av innehåll och struktur av sjuksköterskeutbildningen. Detta ledde till att
omvårdnaden prioriterades bort framför medicinsk vetenskap (Bisholt, 2009). Under denna medicincentrerade epok som varade mellan åren 1920-1966, var förmodligen den mest revolutionerande händelsen att män gavs möjlighet att studera till sjuksköterskor. Utvecklingen av det medicinska och
naturvetenskapliga bidrog till det ökade behovet av assistenter till läkarna. Utbildningen blev treårig med en tvåårig allmänutbildning och därefter fördjupning i ett specialområde under ett år (Ohlsson, 2009).
För att samhället skulle få garanti för en patientsäker vård fick sjuksköterskor 1958 legitimation. Detta skulle leda till en ökad självständighet för sjuksköterskor vilket inte var helt förenligt med utbildningen i praktiken. Sjuksköterskan blev istället underordnad och anpassningsbenägen, som i sin tur var i linje med samhällets kvinnosyn under denna tidsperiod (a.a.).
Den period då flest förändringar ägde rum var den mångvetenskapliga epoken, under åren 1966-1977. Eleven fick nu så kallad ”elevstatus” och betraktades inte längre som personal under praktikperioderna. Detta bidrog till att
arbetsuppgifterna i högre grad styrdes av utbildningens målsättningar. En tydlig uppdelning av teori och praktik genomförde således. Vårdlärare ersattes av så kallade instruktionssjuksköterskor och en mer pedagogisk prägel tog form. Beteendevetenskapliga ämnen sattes på schemat och utbildningen blev därmed mångvetenskaplig och även forskningsanknuten. Även nu hade läkarna ett stort inflytande över utbildningen då de höll i en stor del av den teoretiska
9
då högskolereformen ”Vård -77” trädde i kraft och utbildningen skulle leda till en akademisk titel inom ett eget karaktärsämne (Bisholt, 2009).
”Vård -77” blev inledningen för den vårdvetenskapliga epoken och utbildningen blev del av den landstingskommunala högskolan. Benämningen elev försvann och ersattes istället av student. Utbildningsplaner formulerades kring mål, innehåll och upplägg och vidare ansågs det väsentligt att utbildningen blev forskningsanknuten och vilade på en vårdvetenskaplig grund. Som sjuksköterskestudent skulle man få möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt samt främja sambandet mellan forskning, utbildning och utveckling (a.a.).
I början på 90-talet anpassades sjuksköterskeutbildningen ytterligare i samband med inträdet i EU för att utbildningen skulle vara likvärdig den i andra EU-länder. Utbildningen blev i och med detta mer akademiskt grundad samt mer
generaliserad och utan specialiseringar. Även namnet ändrades från
sjuksköterskelinjen till sjuksköterskeprogrammet (Bisholt, 2009). Samhällets kunskapskrav med ökande kompetenskrav ledde till högskolereformen år 1993 (SFS, 1992:1 434). Den tvååriga högskoleutbildningen ombildades till en treårig med akademisk status. Sjuksköterskeutbildningen skulle nu leda till både en akademisk examen och en yrkesexamen. Detta medförde att utbildningen skulle se till både högskolelagens intentioner såväl som till yrkesverksamhetens behov (Ohlsson, 2009). Detta beskrivs i följande lagtext:
”Utbildning på grundnivå skall utveckla studenternas förmåga att
göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att
självständigt utskilja, formulera och lösa problem, och beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Inom det område som utbildningen avser skall studenterna, utöver kunskap och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå.”
Högskolelagen (SFS 1992:1 434); Efter 1993 års högskolereform lyckades utbildningen inte heller få de nyutexaminerade sjuksköterskorna att uppfylla vårdverksamheternas krav på önskvärd kompetens. Äldre kollegor har, enligt Bisholt (2009), ofta svårt att förstå och värdera de nya sjuksköterskornas akademiska kunskaper och efterlyser mer traditionella färdigheter. Ett annat perspektiv lyfts fram av Croona (2003) som ifrågasätter den akademiserade sjuksköterskeutbildningens möjligheter att lära ut etik och bemötande. Hon menar på det inte är akademiseringen i sig själv som är hindret utan den fragmentering av utbildningen som följt i dess spår. Croona menar att förutsättningarna för ett utmanande lärande av etik och bemötande utgörs av kontinuitet, relation, tillit och reflekterande samtal vilket allt för ofta utgör en bristvara i dagens sjuksköterskeutbildning. Fragmenteringen av de lärosätesförlagda delarna av utbildningen har inneburit att ett allt större ansvar för lärandet av etik har lagts på de verksamhetsförlagda delarna. Detta har i sin tur ökat kraven på de kliniska handledarna som, enligt Croona (2003), inte alltid är rustade att föra lärande samtal, knyta samman teori och praktik och att agera förebild och professionell rollmodell – allt på samma gång.
Som en följd av de framkomna bristerna i dagens utbildning erbjuder många arbetsplatser olika introduktionsprogram för nyutbildade sjuksköterskor. En
10
variant av introduktionsprogram benämns trainee och är ett 1, 5 år långt program som har som mål att höja kompetensen hos nyutexaminerade sjuksköterskor.
Traineeprogrammet
Målet för Traineeprogrammet är att ge en introduktion för den nyutbildade sjuksköterskan in i yrkeslivet men även att främja ökad kunskap och
kompetensutveckling. Som antagen i traineeprogrammet erbjuds sjuksköterskan en “introduktionsanställning” inom flera medicinska specialiteter, och får därmed möjlighet till hospitering på enheter där det annars krävs specialistutbildning för sjuksköterskor. Under programmets gång finns möjligheter för lärande och utveckling genom temadagar kring relevanta ämnen men även regelbunden klinisk handledning ingår. Under hela traineeprogrammet har
traineesjuksköterskan en fast basplacering på olika avdelningar och en erfaren sjuksköterska som handledare. Den kliniska handledaren, som kan vara en erfaren sjuksköterska, ska även ansvara för uppföljning och utvärdering av tjänstgöringen. Handledarens uppgift är att fungera som stöd och samtalspartner men även
ansvara för introduktion och inskolning på avdelningen. I uppdraget ligger även att delta i handledningen tillsammans med traineesjuksköterskan och övergripande att vara en förebild i yrkesrollen (Englund, 2009).
Många nyutexaminerade sjuksköterskor har uttryckt att de upplever en chock när de kommer ut som nya och inte längre kan ”ta skydd” bakom studentrollen. Traineeprogrammet kan därför ses som ett sätt att underlätta vägen in i yrkesrollen. Olika stöd runtomkring den nyutexaminerade visar sig vara
betydelsefullt för positiv utveckling. Traineedeltagare i Nilssons studie från 2004 uttryckte en trygghetskänsla med att ha en grupp där andra delar samma situation. I gruppen delade man med sig och kände igen sig i varandras upplevelser och erfarenheter, vilket skapade trygghet och en positiv säkerhetsventil.
Klinisk handledning
Under utbildningen söker studenten sin yrkesidentitet. Detta sker speciellt i interaktionen med handledaren i den kliniska praktiken, vilket har stor betydelse för att vinna inträde i kulturen. Handledaren kan ses som en rollmodell som bekräftar och legitimerar studentens handlingar (Nilsson, 2004). Stöd från andra sjuksköterskor är det som bäst bidrar till kliniskt goda prestationer hos
nyutexaminerade sjuksköterskor. Det finns klarlagda samband mellan tilltro till sin förmåga att kunna lösa uppgifter och att ha haft en kompetent handledare. Nilsson menaratt det sjuksköterskor specifikt vill få ut av sin handledare/mentor är en person som stöttar, "pushar" och inspirerar.
Nilsson (2004) menar att ett traineeprogram kan bidra till positiv professionell socialisering, engagemang, självkännedom och motivation i en organisation. Hans studie visar att deltagare i ett traineeprogram inte uppvisar samma chock eller ”stålbad” som många nyutexaminerade beskriver sin första tid i yrket. Dock vittnade de om att otillräcklighetskänslor kunde dyka upp, men flertalet av de traineesjuksköterskor han studerat upplevde ett positivt stöd inom verksamheten som ledde till framskridande i yrkesutvecklingen.
Som ny i en yrkesroll är återkoppling viktigt för att utveckla sitt lärande. En betydelsefull person; en handledare kan genom verbalt stöd tala om hur de tycker
11
sin adept lyckats att lösa en arbetsuppgift och därmed stärka denne som nyutbildad sjuksköterska. Nilsson (2004) visar med detta att det är viktigt med feedback och återkoppling på utfört arbete, det ger stärkt självförtroende och ökad kontroll över situationen.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Studiens syfte är att beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors erfarenheter av att ha genomgått ett traineeprogram.
– Hur har traineeprogrammet påverkat den upplevda kompetensen? – Hur har traineeprogrammet påverkat den upplevda yrkesrollen?
Definitioner
Nedan beskrivs traineeprogrammet i Malmö och ett förtydligande görs på skillnaderna mellan handledar- och mentorskap.
Traineeprogram
Universitetssjukhuset MAS (UMAS) erbjuder ett 1 ½ år långt traineeprogram för nyutbildade sjuksköterskor som har högst ett års yrkeserfarenhet. Syftet är att få kunskap och erfarenhet inom olika medicinska områden vid sjukhuset. Som traineesjuksköterska deltar man i klinisk handledning tillsammans med en handledare vilket ska ge förutsättningar för att utvecklas i sin professionella roll som sjuksköterska. Sjuksköterskorna har tre olika placeringar á fem månader och på dessa är vissa veckor förlagda som hospitering på ”specialistavdelningar” (Englund, 2009).
Handledar- och Mentorskap
I akademiska texter råder en viss förvirring angående begreppen handledarskap och mentorskap. Yonge, m.fl. (2007), menar att dessa två begrepp ofta förväxlas och i flera exempel verkar ha samma betydelse. Det råder således en oklarhet i dess faktiska betydelse. Det är dock av största vikt att dessa två begrepp åtskiljs och tydliggörs för att man ska kunna ta till vara på dess olika koncept och innebörd inom sjuksköterskeutbildningen, både akademiskt och praktiskt. En handledare är enligt författarna en person som är väl förankrad på
arbetsplatsen. Denne ger råd och fokuserar på studentens individuella kliniska kompetens, ofta med en utvärdering av studentens prestationer. Även Carlson m.fl. (2009) menar att handledaren fokuserar på att finna sätt för studenten att förbättra och utveckla sin kunskap genom olika strategier och tekniker, med syfte att öka deras yrkesskicklighet. Ett handledarskap innebär en period med ett specificerat slutdatum. Det är även en funktionell och icke personlig relation (Yonge, m.fl., 2007).
Ett mentorskap beskrivs däremot som en frivillig och personlig relation. Här ingår ingen agenda som skall slutföras och utvärderas inom en viss tidsperiod.
En mentor är en person som ska stötta, inspirera och ”nära” snarare än att överföra praktisk kunskap. Det är en person med erfarenhet som kan ge råd och guida, och mentorn beskrivs framförallt som en god förebild (Yonge, m.fl., 2007).
12
I vår studie talar vi om handledare, en person som är väl förankrad på arbetsplatsen och som fokuserar på sjuksköterskans kliniska
kompetensutveckling.
TEORETISK
REFERENSRAM
Patricia Benner intresserade sig redan 1993 för hur sjuksköterskor genom kunskap och praktisk erfarenhet utvecklas i sin yrkesroll. Hon bygger sin teoribildning på Dreyfus & Dreyfus teori om piloters kompetensutveckling som fast den har några år på nacken fortfarande är relevant och överförbar på dagens sjukvård. Benner (1993) beskriver sjuksköterskors kompetensutveckling som en process av olika stadier som sjuksköterskor går igenom från att de är nyutexaminerade tills de kan kallas erfarna. Hon menar att nyutexaminerade sjuksköterskor går från ett stadium kallat novis till att med tiden arbeta sig upp mot och för vissa nå ett
expertstadium.
• I det första stadiet beskrivs sjuksköterskorna som noviser. Dessa saknar erfarenhet av de situationer det stöter på och behöver regler som
vägledning för sitt handlande. Inte bara nyutexaminerade sjuksköterskor hamnar i dessa situationer utan också mer erfarna sjuksköterskor kan uppleva detta då de byter kliniskt område.
• I det andra stadiet beskrivs sjuksköterskan som avancerad nybörjare. Här visas godtagbar kompetens som sjuksköterska upp men de har precis som novisen svårt att se helheter i situationer. Många situationer är nya och fokus läggs på regler för att reda ut och hantera dessa situationer. Som avancerad nybörjare kan sjuksköterskan se vilka komponenter som är relevanta för att hantera situationer.
• I det tredje stadiet beskriver Benner (1993) sjuksköterskorna som
kompetenta. Kompetensen har utvecklats när man börjar se sina egna handlingar relaterat till långsiktiga mål. Här har sjuksköterskan arbetat inom samma område en längre tid (2-3år) och även om hon saknar expertens snabbhet kan hon på ett kompetent sätt behärska de flesta vanligt förekommande situationerna.
• I det fjärde stadiet kallas sjuksköterskan skicklig, här tolkar hon situationer som helheter och vet även betydelsen av olika åtgärder. Hon kan här relatera dessa till långsiktiga mål. Handlandet kommer av sig själv och är inte konstruerat sedan innan, hon grundar sitt handlande på erfarenheter och upplevda händelser.
• Det femte och sista stadiet kallar Benner för expertstadiet. Här har sjuksköterskan utvecklat specifika kunskaper och kan snabbt fokusera på det mest centrala i en situation. Hon har utvecklat ett förnuft där valen av handlingar och åtgärder är självklara för att uppnå målen.
Expertsjuksköterskan gör det hon genom erfarenhet vet fungerar bäst. Hennes skicklighet ökar inte enbart av erfarenhet utan också av att hon fått fördjupade kunskaper (a.a.).
Benner m.fl. (1999) menar på att expertkunnande är något som inte kan förmedlas i klassrummet, det är något som sjuksköterskor måste lära sig i praktiken. Hon menar att expertkunnande är en egen kunskapsform och är inte enbart att ha en god förmåga att tillämpa kunskap.
13
Schön (1990) har en något annan inställning då han är en av flera som framhåller vikten av att integrera teoretisk och praktisk kunskap. Han lyfter fram faran med att flerårig yrkesverksamhet som han menar kan leda till att man går in
”förtrogenhetsfällan” vilket innebär att man på ett oreflekterat sätt ”gör som man alltid har gjort”. Schön använder begreppen ”reflection in practice” och reflection
on practice” och menar att det visst är möjligt att reflektera när man befinner sig i praktiken men att det också krävs att dra sig tillbaka och reflektera över praktiken – gärna i samtal och i relation till teoretisk kunskap. Han menar att det är viktigt att förstå de praktiska situationerna i sina större sammanhang och på så sätt göra det möjligt att kritisera dem.
Schön påpekar vikten av att hela tiden hålla en kritisk och reflekterande dialog levande och menar att praktisk handlingskunskap inte är, eller får vara, tyst utan ska ges språkliga uttryck. Allt för att nå målet – att bli en ”reflekterande
praktiker” (a.a.).
METOD
För att förstå sjuksköterskors erfarenheter av att ha genomgått ett traineeprogram valde vi att inspireras av kvalitativ forskningsmetod. Då kvalitativ forskning enligt bl.a. Kvale (1997) syftar till att förstå den mening och förståelse människor har av olika fenomen i sina liv, med anledning av detta föreföll det relevant att närma sig sjuksköterskornas erfarenheter av traineeprogrammet med en kvalitativ ansats.
Urval
De medverkande i studien har genomgått traineeprogrammet på UMAS och efter avslutat program påbörjat en ”vanlig” anställning. Då vi ville att de skulle ha sina erfarenheter färskt i minnet skulle de om möjligt ha avslutat traineeprogrammet för högst två år sedan. Då det är ett begränsat antal studenter som antas i
traineeprogrammet varje omgång skickades informationsbrev (Bilaga 1) till alla de 18 personer som genomgått de två senaste programmen och avslutat denna i maj -08 och januari -07. Av dessa prioriterades att kontakta de som gått i det senaste programmet först och fyra av fem informanter kommer från denna grupp. Två dagar efter att informationsbrevet skickats ut ringdes de upp och tillfrågades om de var villiga att medverka i studien. De första fem som slumpvis kontaktades var alla villiga att medverka och redan i den första kontakten bokades intervjuerna in. Det slutliga urvalet är alltså gjort genom ett såkallat bekvämlighetsurval; de som ville ställa upp valdes och inga fler krav ställdes än att de skulle ha gått traineeprogrammet. Detta resulterade i en grupp med bredd vad det gäller ålder, kön och tidigare arbetserfarenhet i vården. Informanterna bestod av tre kvinnor och två män, åldrarna varierade mellan 29-34år och enbart två av dem hade arbetat inom vårdsektorn innan de börjat sjuksköterskeutbildningen.
Kontaktuppgifter till informanterna fick vi genom de traineeansvariga på UMAS. Traineeansvariga personer fungerade därmed som gatekeepers - portvakter till informanterna i studien.
14
Datainsamling
Semistrukturerade intervjuer valdes som insamlingsmetod för studien. Enligt Kvale (1997) är denna typ av intervju med öppna frågor det som ger
informanterna bäst möjligheter att beskriva erfarenheter. Frågorna gav informanterna möjlighet att tala utförligt om det berörda ämnet och möjlighet fanns att ställa förtydligande följdfrågor. Förhoppningen var att få högre kvalitet på intervjuerna genom att låta informanterna tala fritt. Detta ökade dock kravet på att frågorna var omsorgsfullt utformade. Notter (2000) belyser flera gånger vikten av välformulerade frågor för att få relevant data. Frågorna prövades i förväg på utomstående vänner för att se om frågorna var välformulerade, detta ledde till att vissa justeringar av intervjuguiden gjordes innan första intervjun genomfördes. Fördelen med intervjuer är att det vid personlig kontakt blir möjligt att få förtydliganden om frågorna eller svaren är otydliga. Detta ger studien en högre tillförlitlighet enligt Notter (2000). Att sammanfatta och beskriva hur det som berättats har uppfattats, kan enligt Kvale (1997) ses som en form av
respondentvalidering som ger studien en större trovärdighet redan i intervjusituationen.
För att försäkra oss om att inget grundläggande glömdes hade en intervjuguide (Bilaga 2) med halvstrukturerade frågor utformats som stöd för intervjuerna. Frågorna formulerades så de inte skulle vara ledande, vissa gånger behövdes dock kompletterande frågor för att stimulera informanterna att berätta mer. Exempel på sådana kunde vara ”Kan du berätta mer?” och ”Hur menar du då?”.
Informanterna fick själva bestämma var de ville träffas för att genomföra
intervjun, det resulterade i att tre intervjuer gjordes i informanternas hem och två genomfördes på högskolan. Frågorna delades upp och vi tog varannan gång varsin hälft av frågorna. Tidsmässigt varierade intervjuerna mellan 20-30 minuter, och omfattade mellan 3 och 4 utskrivna sidor med normalt radavstånd, hela materialet blev 16 sidor. Datainsamlingen avslutades efter fem intervjuer då ett mönster kunde ses i det informanterna berättade. Intervjuerna bearbetades därefter på följande vis:
• Bandupptagningen i sin helhet lyssnades igenom för att friska upp minnet om vad som sagts.
• Intervjun transkriberades ordagrant.
• Bandupptagningen lyssnades igenom ännu en gång samtidigt som det skrivna materialet lästes, detta för att bekräfta att allt som sagts hade blivit nerskrivit.
Dataanalys
Datamaterialet analyserades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys såsom den beskrivs av Lundman och Graneheim (2008). Texterna analyserades med induktiv ansats, de analyserades alltså förutsättningslöst utan att använda en i förväg utarbetad teori. Lundman och Graneheim beskriver detta som en lämplig ansats då texterna som analyseras baseras på människors erfarenheter och upplevelser. Materialet lästes igenom i sin helhet för att få en känsla av dess innehåll innan analysen började.
Efter att ha läst igenom materialet i sin helhet arbetades det igenom igen och meningsbärande enheter ströks under, detta kunde vara ord, meningar och hela
15
stycken som hade betydandeinnehåll. Processen fortsatte sedan genom att dessa enheter kondenserades, dvs. de kortades ner för att göra materialet lätthanterligt och gjorde att enbart det mest relevanta kvarstod. Av det kondenserade materialet gjordes koder, dessa koder sammanställdes till underkategorier och sedan till kategorier. Dessa kategorier och underkategorier presenterar resultatet.
Informanternas utsagor visas i resultatet genom citat, något som görs för att styrka resultatet och de slutsatser som tagits.
Exempel på hur analysprocessen gick till visas i tabellen nedan:
Tabell 1: Exempel på analysprocessen
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
Utbildningen gav mig inte riktigt så mycket kött på benen som jag ville. Jag ville bli starkare och utvecklas mer och jag tänkte att just ett sånt här program där man går runt och får se mycket vore bra…
Utbildningen gav inte så mycket som jag ville. Jag ville bli starkare och utvecklas. Att få se mycket saker. Ville se mycket saker Få erfarenhet
Det verkade bra att få mycket
erfarenhet snabbt och testa på olika saker…
Bra att få mycket erfarenhet snabbt. Testa på olika saker. Ville få erfarenhet snabbt och
testa på saker Testa olika områden Jag ville utvecklas
och tyckte det var viktigt, det var det som var min tanke med trainee…
Viktigt att utvecklas, det var tanken med trainee. Ville utvecklas Utvecklas Strävan efter kunskap
Trovärdighet och överförbarhet
Genom att hela materialet först analyserades enskilt och att resultatet sedan sammanställdes gemensamt har noggrannheten ökat och med den också trovärdigheten och validiteten (Kvale, 1997). Med trovärdigheten ökar också möjligheterna att resultatet blir överförbart i bemärkelsen att den blir intressant även för andra än dem som studien berör – vilket är förhoppningen. Citat från intervjuerna användes också för att styrka trovärdigheten. För att stärka
konfidentialiteten och inte röja identiteter namngavs informanterna till ssk 1-5 i resultatpresentationens citat.
16
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Sjuksköterskorna som valde att delta i studien skulle enbart redogöra för sina erfarenheter och inte ställas inför etiskt svåra frågor vilket underlättade de etiska övervägandena. Men även utan särskild etisk problematik är empiriska studier alltid behäftade med en risk för människors integritet. Det innebar att vi var noga med att beakta Vetenskapsrådets etiska principer från 2003 vid genomförandet av studien;
Informationskravet
Respondenterna informerades om syftet med studien. Detta för att de skulle få klarhet i innebörden med att medverka i vår studie och vad det skulle kunna innebära för dem.
Samtyckeskravet
Informanterna hade rätt att själva bestämma över sin medverkan och blev
informerade om att de även kunde avbryta denna när som helst om de så önskade.
Konfidentialitetskravet
Information gavs om att uppgifter om deltagare i studien skulle ges största möjliga konfidentialitet men även att personuppgifter och data skulle förvaras så att obehöriga inte kunde ta del av det.
Nyttjandekravet
Uppgifter som samlades in om enskilda personers erfarenheter användes endast i denna studie och inte i något annat syfte, vilket informanterna informerades om.
17
RESULTAT
Med inspiration av kvalitativ innehållsanalys har olika kategorier, och underkategorier identifierats enligt följande tabell.
Tabell 2: Översikt av resultatet
Kategori Underkategori
Strävan efter kunskap
Personlig utveckling – Mod och styrka
– Ökat självförtroende – Känsla av att vara speciell – Ökad flexibilitet
Ökad professionell kompetens – Bredare teknisk och praktisk kunskap
– Erfarenhet av psykiatrisk vård Attraktiv på arbetsmarknaden Förutsättningar för kompetensutveckling i traineeprogrammet – Gruppstöd –Handledning
Strävan efter kunskap
Som nyutexaminerade sjuksköterskor inom traineeprogrammet hade
informanterna en vilja och strävan om att öka sin kunskap, vilket de också ansåg att de hade gjort efter programmets slut.
Främsta anledningen till att informanterna sökte till traineeprogrammet var för att de strävade efter mer kunskap och färdighet inom yrket. Informanterna kände en osäkerhet efter sjuksköterskeutbildningens slut och flertalet ansåg att de inte hade tillräckliga kunskaper för att arbeta som självständiga sjuksköterskor.
Traineeprogrammet var enligt informanterna ett bra alternativ för att kunna skaffa sig ytterligare kunskap och erfarenhet.
”… utbildningen gav mig inte riktigt så mycket kött på benen som jag ville. Jag ville bli starkare och utvecklas mer och jag tänkte att
just ett sånt här program där man går runt och får se mycket vore bra…” (ssk 2)
Informanterna uttryckte att de genom traineeprogrammet önskade erhålla mer erfarenhet, vilket de efteråt även ansåg sig ha gjort. Genom de olika
placeringarna fick de kunskap från flera områden och detta gav erfarenhet snabbt.
”… det verkade bra att få mycket erfarenhet snabbt och testa på olika saker”(ssk 1)
18
”Jag ville utvecklas och tyckte det var viktigt, det var det som var
min tanke med trainee”(ssk 2)
Genom traineeprogrammet fick informanterna mycket erfarenhet på kort tid vilket ledde till utveckling och ökad kompetens inom yrket.
Personlig utveckling
Något som informanterna uppfattat sig ha uppnått efter avslutat traineeprogram var personlig utveckling.
Mod och styrka
Informanterna upplevde sig ha blivit stärkta både som sjuksköterskor och som personer av sin tid som traineesjuksköterskor. Detta berodde enligt informanterna på möjligheten att kunna få mycket erfarenhet under kort tid men även att de utsattes för situationer som att ständigt byta arbetsmiljö och kollegor.
”Jag har kompisar som varit på ett och samma ställe i två år och
inte har samma styrka som jag, de undrar hur jag vågar och orkar gå vidare hela tiden” (ssk 2)
Flera informanter beskrev att de jämfört med sina klasskamrater från
sjuksköterskeutbildningen upplevde sig ha fått mer erfarenhet och styrka efter att ha genomgått traineeprogrammet.
”jag vet att jag klarar jättemycket, det finns ingen annan i min klass som har lika mycket erfarenhet som jag… det har stärkt mig både som person och sjuksköterska” (ssk 3)
Ökat självförtroende
Informanterna menade att de efter programmets slut inte var rädda för att söka sig vidare då de hade utvecklat en stor tro på sig själv och sin kapacitet. Genom traineeprogrammet har de fått se och uppleva mycket och kunnat ta till sig det de personligen ansett vara betydelsefullt för sin utveckling.
”man lär sig ta till sig det man behöver och gå vidare man är precis som en svamp man suger till sig, man blir mättad sen går man vidare och man är inte rädd att göra det…” (ssk 3)
Självförtroendet hade enligt informanterna ökat då de blivit insatt i flera
avdelningars sätt att arbeta och därmed fått en bredare kunskapsbas. De har blivit bekanta med flera avdelningars arbetsrutiner.
”Man får ju ändå en viss bas och har skrapat på ytan rätt så
mycket… fast du blir ju inte specialist på någonting men du kan lite om mycket så att säga...”(ssk 5)
19
En känsla av att vara speciell
Att känna sig utvald och speciell var en genomgående uppfattning hos
informanterna. Flera uttryckte att de på något sätt känt att de haft fördel av att ha varit anställda som traineesjuksköterskor, även efter programmets slut.
”jämför jag med andra vikarier som började samtidigt som jag så tycker jag nog att jag fick mer uppmärksamhet” (ssk 4)
”Alltså traineeprogrammet i sig har jättebra rykte… om man söker jobb någonstans och säger att man har varit trainee så förväntar sig folk vissa saker...” (ssk 3)
Informanterna berättade att det fanns en positiv attityd gentemot traineeanställda, och de upplevde att de hade haft en fördel av detta. Trots att de som
traineeanställda sjuksköterska hade samma ansvar och förväntades göra samma uppgifter som de andra sjuksköterskorna, menar informanterna att de som traineesjuksköterskor fick mer tid och utrymme för att exempelvis genomföra en uppgift.
”De vet ju ändå att man är trainee, man är inte vanlig syrra fast man gör det som en vanlig syrra gör… kanske har jag lite längre tid på mig...” (ssk 1)
De upplevde även större förtroende och att de fick fler möjligheter att testa på olika arbetsuppgifter, bl.a. på de olika hospiteringarna. Detta kan enligt
informanterna ha lett till att de vågat ta för sig mer och känt sig anförtrodd till att utföra olika uppgifter.
Ökad flexibilitet
Genom traineeprogrammet hade informanterna också erhållit en ökad flexibilitet då de fått lära sig att anpassa sig i nya situationer och sammanhang. Även om det i början uppfattades negativt att byta arbetsplats precis när de blivit ”varma i kläderna” på en placering så ändrades den uppfattningen med tiden.
Informanterna delade upplevelsen av att det både var jobbigt men ändå positivt att hela tiden byta arbetsplats och rutiner. De menade att det i slutändan gett dem en ökad flexibilitet. Flera uttryckte att de inte längre var rädda för att byta arbetsplats och hamna i nya främmande situationer, då de byggt upp en trygghet under programmets gång.
”precis när man kommit in i det ska man sluta… har fått lätt för nya situationer” (ssk 1)
”det är enkelt nu, är inte rädd för att gå vidare” (ssk 3) Citaten visar på minskad rädsla för nya situationer vilket har bidragit till informanternas ökade flexibilitet
20
Ökad professionell kompetens
Genom att få se och vara med om mycket hade de nyutexaminerade sjuksköterskornas kompetens ökat.
Bredare teknisk och praktisk kompetens
Informanterna upplevde att de genom traineeprogrammet fått en ökad kompetens framförallt då de fått se och prova på saker inom flera medicinska områden. Även genom de olika hospiteringarna hade de fått möjlighet att få se och testa på flera olika praktiska moment. De hade i och med detta t ex fått se hur olika tekniska utrustningar fungerat och därmed känt igen och genom repetition snabbt kommit ihåg hur dessa fungerat.
”man får ju se alla bitar så man får lära sig allihopa…att vissa saker försvinner efter ett tag men man har ju sett det, man har jobbat med det så man behöver bara lite repetition så kommer det tillbaka igen…” (ssk 3)
”De flesta avdelningar använder ungefär samma tekniker med det är ju lite saker som är olika… man lär sig nya saker på varje avdelning” (ssk 2)
Genom att informanterna har fått erfarenheter från flera områden och specialiteter har de fått möjligheten att öka sin tekniska och praktiska kompetens vilket ansetts betydelsefullt för professionsutövandet.
Erfarenhet av psykiatrisk vård
Placeringen på en psykiatrisk avdelning var något som från början inte uppskattades av alla informanter. Av informanterna var det tre som hade haft placering på någon psykiatrisk avdelning. Även om de hade varit negativt inställda till detta i en början kunde de trots det i efterhand uppskatta och se placeringen som en bra erfarenhet. Att möta och få större insikt i denna patientgrupp var något som informanterna värderade och ansåg vara en positiv erfarenhet, som de annars inte valt frivilligt. Patienter inom psykiatrin
förekommer även på somatiska avdelningar och att ha fått större kännedom om denna patientgrupp ansågs givande. En av informanterna började arbeta inom psykiatrin efter avslutat traineeprogram, något denne inte haft en tanke på innan traineeprogrammet.
”vart man än jobbar kan man möta psykpatienter, det är en jättebra
erfarenhet” (ssk 1)
”hade kanske inte sökt mig till mina kliniker om det inte vore att jag blev placerad där, det var rätt bra egentligen, hade t.ex. aldrig varit på psyk annars” (ssk 3)
Informanterna fick prova på flera saker och hade även fått möjlighet att arbeta inom områden som de inte valt frivilligt, detta hade lett till bredare kunskap och kompetens och de hade även fått upp ögonen för andra områden inom yrket.
21
Attraktiv på arbetsmarknaden
Informanterna upplevde sin första tid efter traineeprogrammet som positiv, de kände att de var stärkta i sin yrkesroll och kunde med säkerhet ge sig ut på arbetsmarknaden. Ingen valde att ta den anställning som erbjudits inom
verksamheten efter avslutat program utan sökte sig antingen tillbaka till någon av sina tidigare placeringar eller till helt nya avdelningar.
”Det kändes kul för jag hade en fin CV och jag lyckades verkligen prata in mig… Jag var stark och kunde prata för mig och visste vad jag gjorde” (ssk 2)
Innan de avslutade en placering satt de sig ner med avdelningschefen på
respektive avdelning, detta för att diskutera hur det gått och för att få feedback på sin insats. Informanterna upplevde att dessa samtal stärkte deras självförtroende och det bidrog till att det kändes lättare att gå vidare till en ny avdelning.
Avdelningscheferna användes senare som referenser i informanternas CV efter avslutat program.
De som sökte sig tillbaka till en avdelning där de varit tidigare kom snabbt in i rådande arbetsrutiner igen.
Förutsättningar för kompetensutveckling i traineeprogrammet
Genom olika former av stöd har informanterna bekräftat att de haft flera förutsättningar för att utveckla en högre kompetens genom traineeprogrammet.
Gruppstöd
Informanterna uttryckte att de fann ett stöd hos varandra inom traineegruppen. Inom gruppen hade de haft möjlighet att delge sina erfarenheter från de olika placeringarna och därigenom bli bekräftade i sina handlingar och tankar.
Genom att regelbundet träffa andra i samma situation, och i gruppen kunna stötta varandra tycks ha gett styrka hos flera av informanterna.
”Det var ju så att man sen ibland kunde lämna och prata om saker och ting med de i själva traineeprogrammet, det tyckte jag var skönt och det fick jag ut mycket av… ” (ssk 3)
Informanterna uttryckte att de haft stor hjälp av varandra i gruppen och i detta sammanhang lättare kunnat känna stöd och samhörighet än ute på avdelningarna. Genom gruppträffarna hade de även fått tid för att kunna reflektera över olika händelser de varit med om.
”Man fick tid för reflektion på de gruppträffar man hade med traineeprogrammet… men inte på avdelningen direkt…”(ssk 2) I gruppen kunde de kanalisera sin oro och osäkerhet vilket informanterna menade var mycket positivt och stärkande.
22
Handledning
Informanterna beskriver olika erfarenheter av de handledare de haft på sina placeringar. Övervägande delen beskriver dock att de anser att handledarna har varit skickliga och väl lämpade för uppgiften. Några av informanterna ansåg sig ha fått bättre handledning för att de var anställda som traineesjuksköterskor.
”Det kändes som att det var mer kontrollerat på något sätt för de hade större press på sig att ha ett bra handledarskap, och av att sätta en handledare som tog sig tid så ja, jag tror att jag fick bättre stöd än vad jag fått om jag hoppat på ett vanligt vikariat” (ssk 4) Genom att traineedeltagarna haft flera olika handledare under programmets gång har de fått flera uppfattningar om hur en bra sjuksköterska bör vara och därmed kunna ta till vara på det som man personligen ansett varit goda egenskaper hos en sjuksköterska. En bra handledare fungerade som en förebild och man hade enligt informanterna adapterat en bra handledares sätt att arbeta och hantera olika situationer.
Handledaren var också för vissa av informanterna en person som de har kunnat vända sig till när de känt osäkerhet inför något, och en person de kunnat finna stöd hos när de känt att något varit svårt.
”Man kunde fråga henne om vad som helst och jag pratade med henne om det var något som kändes konstigt och så… man kunde prata med henne om flera saker… så hon hjälpte till liksom om det var någonting…” (ssk 3”)
Handledarna hade enligt informanterna varit ett bra stöd och bidragit till en positiv utveckling i yrkesrollen.
DISKUSSION
Diskussionen är indelad i två delar; en metoddiskussion och en resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Kontakten med de ansvariga på traineeprogrammet var till en början besvärlig men efter många turer fick vi information om programmet i stort, både muntligt och skriftligt och sedan också uppgifter om de sjuksköterskor som genomfört de två senaste programmen. Gatekeepern gav oss en lista med uppdaterade adresser och telefonnummer för att underlätta kontakten med de blivande informanterna. Detta gjorde att tidsplanen trots svårigheterna kunde följas.
Trots bekvämlighetsurvalet finns en bredd hos informanterna. De olikheter som tycks finnas i trainegrupperna avseende kön, ålder och bakgrund är alla
representerade hos informanterna i studien.
Informanterna blev fem i antal då det efter femte intervjun kunde skönjas ett mönster i informanterna utsagor, men begränsning gjordes även med hänsyn till
23
den begränsade tid som fanns för studiens genomförande. Hade materialet efter den femte intervjun känts otillräckligt hade fler informanter kontaktats och fler intervjuer fått genomföras.
Att intervjuerna delades upp mellan oss var bra då båda var ovana att genomföra intervjuer. Uppdelningen innebar att den av oss som inte samtalade för tillfället kunde lyssna aktivt och kontrollera med intervjuguiden. Både arbetsfördelningen och intervjuguiden fungerade som ett stöd under intervjuerna. Den pilotstudie där intervjuguiden provades på våra vänner gjorde att frågorna justerades. Detta gjorde med stor sannolikhet frågorna mer lättförståeliga för sjuksköterskorna, och det har därmedgett utsagor som svarar bättre till syftet med studien.
Ambitionen från början var att genomföra narrativa intervjuer där
bakgrundsfrågor skulle ställas och följas av en stor öppen fråga där informanterna kunde tala fritt. Vid denna typ av intervjuer skall informanterna inte ha hunnit reflektera över frågorna utan svara spontant och av den anledningen skickades inte intervjuguiden med i informationsbreven. Efter första intervjun ändrades dock teknik, till semi-strukturerad intervju då informanterna inte talade så utförligt som förutsatt. Med anledning av detta finns det anledning att undra om datamaterialet hade blivit ”fylligare” om informanterna fått intervjuguiden innan intervjuerna genomfördes. Då hade de kunnat reflektera över de frågor som togs upp och möjligtvis svarat mer eftertänksamt och utförligt.
Att informanterna själva fick välja var de ville att intervjun skulle äga rum har troligtvis lett till att de valt en plats där de känt sig bekväma och genom det kunnat prata avslappnat. De intervjuer som genomfördes i informanternas hem var också de som varade längst.
Kvale (1997) anser att en intervju är maktsituation, och då vi båda var med på intervjuerna kan detta ha blivit påtagligt. Trots detta upplevdes inte någon påverkan på informanterna utan de var positiva och verkade inte reflektera över att de var ensamma och vi var två. Placeringen under intervjuerna togs i beaktning och vi satt aldrig båda mittemot informanten, detta för att inte informanten inte skulle känna sig i underläge utan kunna tala avslappnat. Istället satt vi så informanten kom bredvid en av oss eller runt ett runt bord, allt för att tona ner ”intervju-känslan” och få det att upplevas mer som ett samtal runt sjuksköterskans erfarenheter.
Enligt Lundman och Graneheim (2004) tolkas och påverkas den text man läser av egna erfarenheter och föreställningar. Detta var något som beaktades vid analysen av datagenom att vi samarbetade och läste varandras transkriberingar och
analyser.
Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod då den enligt Lundman och Graneheim (2008) är lämplig då texterna som skall analyseras är baserade på människors erfarenheter. Då studien handlar om nyutexaminerade sjuksköterskors erfarenheter av ett traineeprogram antogs det att metoden skulle vara passande, och med facit i hand menar vi att resultatet ger en beskrivning av sjuksköterskors erfarenheter av att genomgå ett traineeprogram. Men naturligtvis är det så att en större studie med fler informanter som t.ex. genomgått olika traineeprogram hade gett ett fylligare och intressantare resultat.
24
Ett helt annat sätt att genomföra studien hade varit att genomföra en enkätstudie där vi kunde ställt frågor till en stor mängd sjuksköterskor som genomgått
traineeprogram. Då hade det förmodligen blivit en större bredd på svaren men det som hade gått förlorat hade varit öppenheten i att låta informanterna föra fram vilka erfarenheter som helst, plus att vi inte hade haft möjligheten att fördjupa frågeställningarna och validera svaren vilket vi uppfattade som positivt i relation till vårt syfte.
Resultatdiskussion
Med utgångspunkt i att undersöka hur nyutexaminerade sjuksköterskor upplevde ett traineeprogram erhölls ett resultat som visade på ökad erfarenhet och
kompetens på kort tid. Om detta belyses utifrån Benners (1993) teori om kompetensutveckling föds frågan om det är möjligt att påskynda processen från novis till expert.
Informanterna kan antas ha varit noviser under och i slutet av
sjuksköterskeutbildningen, då de hade lite erfarenhet av olika situationer och stort behov av vägledning för att handla korrekt i olika situationer.
Informanterna i studien uttryckte att de hade en strävan efter mer kunskap då de sökte sig till traineeprogrammet. De upplevde en osäkerhet efter
sjuksköterskeutbildningens slut och uppfattade sig inte ha de kunskaper som krävdes för att arbeta självständigt som sjuksköterska. Det är denna tid som Nilsson (2004) beskriver som ett ”stålbad” eller en chock. Men enligt Benner kan sjuksköterskan i detta stadiet ändå kallas avancerad nybörjare då hon har kunskap om hur hon ska gå till väga för att lösa problem och hantera situationer men fortfarande har svårt att arbeta självständigt.
Informanterna i studien beskrev att de blivit stärkta som personer då de fått mycket erfarenhet på kort tid men även p.g.a. att de fått byta arbetsplats och arbetskollegor flera gånger under programmets gång. Detta hade enligt
informanterna gett dem mod, styrka och flexibilitet eftersom de lärt sig att anpassa sig efter olika omständigheter. Att stärkas på detta sätt kan ses som ett sätt att undvika att hamna i det som Schön (1990) kallar förtrogenhetsfällan utan istället ta tillvara nya kunskaper och låta dem utmana gamla.
Efter traineeprogrammet hade informanterna en ökad tilltro på sin egen kapacitet vilket ledde till ett ökat självförtroende. Studien tyder på att det ökade
självförtroendet främst berodde på att de fått mycket erfarenhet på kort tid och att de haft flera utmaningar, som att t.ex. ständigt byta arbetsplats och kollegor. Som traineesjuksköterska hade informanterna känslan av att vara speciella. Möjligen kan känslan av att ha varit utvald även bidragit till ett ökat
självförtroende hos informanterna. Studien visar att informanterna har fått en ökad kompetens vad gäller praktiska och tekniska moment. Detta kan enligt
Benner(1993) ses som att traineesjuksköterskorna blivit kompetenta då de kan behärska de vanligt förekommande situationerna även om de inte besitter
expertens kunskaper. Studien visade att traineeprogrammet fungerade som ett sätt att vidga sina vyer, men även för att se fortsatta möjligheter för karriärutveckling. Målsättningen för en nyutexaminerad sjuksköterska är enligt Benner att nå expertkunskaper i sitt yrke.
25
Traineesjuksköterskorna lyfte fram viktiga förutsättningar som bidragit till kompetensutvecklingen i programmet. En förutsättning var gruppen av
traineesjuksköterskor som ansågs vara betydelsefull då de i denna fick möjlighet till reflektion och stöttning. Nilsson (2004) menar att gruppen kan betraktas som en dynamisk enhet där oro och osäkerhet kan vändas till något förståeligt och hanterbart. Att gå ifrån praktiken och få möjlighet till att samtala och reflektera med andra är det som Schön (1990) kallar ”reflection on practice” och som han förespråkar för att erhålla reflekterad kompetens.
Handledningen hade under traineeprogrammet varit skiftande enligt
informanterna. De ansåg sig dock ha fått bättre handledning just för att de varit anställda som traineesjuksköterskor. Det kan förmodas att personalen på avdelningarna haft en annan syn på traineesjuksköterskor, då deras introduktion och handledning skett under mer kontrollerade former. Informanterna uttryckte att de genom att ha fått ha olika handledare, kunnat ta efter och imitera det som de ansett vara värdefulla kunskaper och egenskaper hos en sjuksköterska.
Handledaren hade för informanterna därmed fungerat som en rollmodell.
Nilsson(2004) menar att det för att kunna utvecklas i ett yrke krävs rollmodeller. Han menar även att stöd och feedback som en handledare kan ge, bidrar till en ökad socialisering i yrket. Som nyutexaminerad är det naturligt att känna sig osäker i den nya rollen, och det kan förmodas att en handledare som bekräftar och ger feedback på ens handlingar bidrar till positiv utveckling. Bisholt (2009) menar däremot att en nyutexaminerad sjuksköterska lär genom imitation, men anser att det kan finnas nackdelar med detta. Risken finns att imitera handledaren även i oacceptabla situationer vilket kan få konsekvenser för patientsäkerheten. Croona (2003) framhåller också handledares roll som förebilder men menar, med utgångspunkt i sin studie av sjuksköterskestudenter, att studenter är observanta och kritiska och har förmågan att lära av såväl goda som varnande exempel. Detta gäller förhoppningsvis även nyutbildade sjuksköterskor.
Handledaren hade enligt informanterna även fungerat som en samtalspartner när saker känts jobbiga eller problematiska, vilket ansetts betydelsefullt. Detta stöd var förmodligen betydelsefullt för informanternas kompetensutveckling då de kunde få bekräftelse på sina handlingar. Bisholt (2009) menar att när en
nyutexaminerad sjuksköterska inte får stöd av en handledare eller samtalspartner, kan han/hon få svårt att hantera uppgifter och situationer korrekt. Att vara en samtalspartner som stöttar och bekräftar, är enligt Bisholt en väsentlig uppgift för handledaren, detta för att bidra till ökad yrkesskicklighet hos de nyutexaminerade. Att ha en god och tillitsfull relation med sin handledare och att träffas under en längre tid utgör, enligt Croona (2003) också goda förutsättningar för ett fruktbart lärande av etik och bemötande vilket är en väsentlig del av de kompetenskrav som ställs på sjuksköterskor.
Det som saknades i de erfarenheter som traineesjuksköterskorna framförde var huruvida de reflekterat tillsammans med handledarna och strävat efter att knyta samman teori och praktik och förstå de praktiska situationerna i sina större
sammanhang och på så sätt göra det möjligt att kritisera och utveckla praktiken på det sätt som Schön (1990) förespråkar.
Som nyutexaminerad sjuksköterska är målsättningen så småningom att nå expertkompetens inom yrket. Som deltagare i traineeprogrammet startar
26
utveckling mer än till den kompetenta yrkesutövaren. Däremot finns det anledning att tro att traineeprogrammet både förkortat och underlättat de nyutexaminerade sjuksköterskornas väg mot såväl skicklighet, expertkunskap som att bli
reflekterande praktiker.
SLUTREFLEKTIONER
Genom att kritiken mot nyutexaminerade sjuksköterskors bristande kompetens har uppmärksammats så bör man också diskutera vilka förväntningar som finns på de nyutexaminerade från vårdverksamhetens sida. Är det kanske så att verksamheten måste inse att den reform som skedde i utbildningen 1993 har gjort att de inte kan eller bör ställa samma krav på teknisk kompetens. Det behövs sannolikt en dialog om att den tekniska kompetens som de nyutexaminerade hade innan reformen inte är möjlig och kanske inte heller nödvändig – kanske är det möjligt att värdera den nya kunskap och förbättringsambitioner de nya sjuksköterskorna har på ett högre sätt och planera deras introduktion därefter. Det är kanske på arbetsledarnas attityder som krafterna borde läggas för att få en förändrad situation. Om
arbetsledarnas synsätt förändras kan de nyutexaminerade få en möjlighet att leva upp till deras förväntningar och på det viset hade deras självförtroende stärkts och de hade förmodligen på det viset blivit mer kompetenta sjuksköterskor.
Med utgångspunkt i informanternas erfarenheter om det positiva i att få erfarenhet av psykiatrisk vård verkar det inte bra att ta ur psykiatriavsnittet ur
traineeprogrammet, något som är uppe för diskussion. Om det går igenom skall psykiatrin ha ett eget traineeprogram och det kan med stor sannolikhet leda till att enbart de som redan har ett intresse för den sortens vård söker sig dit. Särskilt viktigt borde detta vara då även den somatiska vården har patienter med psykiska besvär och sjukdomar och att man då går miste om de värdefulla erfarenheterna om hur man bemöter och vårdar dem.
I sammanhanget är det intressant att jämföra med läkarutbildningen och föreställa sig vilken kritik den nyutbildade läkarna skulle få om de inte hade sitt AT-år. För att sjuksköterskor ska få samma möjligheter till kompetensutveckling skulle alla sjuksköterskor gå traineeprogram – eller varför inte AT även för dem/oss?
27
REFERENSER
Benner, P. (1993) Från novis till expert – mästerskap och talang i
omvårdnadsarbetet. Lund: Studentlitteratur AB
Benner, P. m.fl. (1999) Expertkunnande i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. Bisholt, B. (2009) Nyutexaminerade sjuksköterskors yrkessocialisation. Göteborgs Universitet. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis (Doktorsavhandling)
Carlson, E m.fl (2009) Teachings during clinical practice: Strategies and
Techniques used by preceptors in nursing education. Nurse Education Today, nr. 29 (5), sid. 522-526.
Croona, G. (2003) Etik & Utmaning. Om lärande av bemötande i
professionsutbildning. Växjö: Växjö University Press (Doktorsavhandling) Englund, S. (2009)Personligt samtal, 091005
Furåker, C.(2001) Styrning och visioner: sjuksköterskeutbildning i förändring.
Göteborgs Universitet. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis (Doktorsavhandling)
Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
Education Today, nr. 24, sid. 105-112.
Hallin, K. (2009) Att vara sjuksköterska. En studie av sjuksköterskeprofessionen
avseende omvårdnad, handledning och utveckling. Sundsvall: Kopieringen Mittuniversitetet. (Doktorsavhandling)
Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB Lundman, B., Graneheim, U.H. (2008). Kvalitativ innehållsanalysI: Granskär, M. (red.)Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund:
Studentlitteratur AB.
Nilsson, L. (2004) Traineeprogram för nyutexaminerade sjuksköterskor. Ett sätt
för den avancerade nybörjaren att bli en kompetent yrkesutövare.Örebro: Universitetsbiblioteket
Notter, L.(2000) Forskningsmetodik inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB.
Ohlsson, U.(2009) Vägen in i ett yrke – en studie av lärande och
kunskapsutveckling hos nyutexaminerade sjuksköterskor. Örebro: Örebro universitet (Doktorsavhandling)
Schön, D.(1990) Educating the reflective practitioner. San Fransisco: Jossey- Bass
28
SFS 1992:1 434.(1993) Högskolelag. Stockholm: Högskoleverket
SFS 1998:513 Förordningen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område.Stockholm: Högskoleverket
SOFSF 2005:12 (2005) Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för
kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvård. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2003). Översyn av nyutexaminerade sjuksköterskors
yrkeskunnande och kompetens i förhållande till hälso- och sjukvårdens behov. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Socialstyrelsen
Vetenskapsrådet (2003) Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet
Yonge, O. m.fl. (2007) Preceptorship and Mentorship: Not Merely a Matter of Semantic. International Journal of Nursing Education Scholarship. 2007, nr. 4, sid. 1-13.
29
BILAGOR
Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Intervjuguide
