Från arbete till pension- en studie om övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv

Examensarbete

Från arbete till pension

- En studie om övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv.

From work to retirement

- A study about the transition between work life and retirement

Karin Holmegaard

Mensur Redzepovic

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2013-12-20

Examinator: Roland Ahlstrand

Handledare: Niklas Gustafsson Fakulteten för

3

Sammanfattning

Vägledning syftar vanligen till att få ut människor i arbete eller utbildning. Statliga och kommunala vägledningsinsatser vänder sig därför till personer upp till 64 år, vilket innebär att pensionärer idag står helt utan vägledning. Med detta som bakgrund syftar studien till att undersöka den förändring som övergången mellan arbets- och pensionärsliv innebär för individen. Även pensionsrelaterade aktiviteters betydelse undersöks, samt på vilket sätt planering, samtal och stöd kan inverka i sammanhanget.

Studien utgår från en kvalitativ metod, bestående av intervjuer med personer i åldrarna 66 till 85 år. Resultat visar att informanternas upplevelse av pensioneringen är komplex, med känslor av såväl frihet som identitetsförlust. Arbetslivets betydelse är stor, och aktiviteterna fungerar ofta som en ersättning för detta. Särskilt handlar det om sociala faktorer, men även om möjligheten till utmanande och bekräftande uppgifter. Upplevelsen av övergången visar sig även vara nära sammanlänkad med hur individerna lämnat arbetslivet.

Analysen visar att pensioneringen innebär en brytpunkt, vars natur avgör i vilken utsträckning informanternas roller och self-concept påverkas. Aktiviteterna fungerar sedan som en brygga mellan den avvecklande fasen och den utforskande, och skapar samtidigt nya roller och arenor. Planering, stöd och samtal saknas hos informanterna, vilket påverkar deras möjlighet att anpassa sig till pensioneringen.

4

Förord

Författarnas Tack

Först av allt vill vi tacka vår fantastiska handledare Niklas Gustafson, som kontinuerligt har gett oss stöd och feedback under hela processen.

Vi vill även tacka våra underbara kurskamrater Ingela Cederholm, Martina Nilsson Viinikka, Hanna Sjöberg och Nicole Johansson, som även de har bidragit med feedback.

Våra informanter förtjänar även de ett stort tack för att de har ställt upp och berättat om sina upplevelser kring pensionering med allt vad det innebär.

Sist men inte minst vill vi tacka den fina personalen i sal E121, där vi mer eller mindre bott de senaste veckorna.

Arbetsfördelning

Det mesta i examensarbetet har skrivits gemensamt, och all information har vi sökt tillsammans. Inledning, syfte och frågeställningar har formulerats av oss båda, och vi har vidare även diskuterat såväl forskning som teorier, och därigenom tagit gemensamma beslut om vad som passar att ta med i studien. Intervjuerna är jämnt fördelade, liksom transkriberingen. Resultat och diskussion har skrivits gemensamt efter att vi inledningsvis jämfört våra tolkningar för att komma fram till en gemensam bedömning. I vissa delar har vi dock delat upp ansvaret, även om vi sedan gått igenom materialet tillsammans. Karin Holmegaard har haft huvudansvar för text, språk, analys och tidigare forskning, och Mensur Redzepovic har haft huvudansvar för formalia, struktur, metod och teoretiska utgångspunkter.

5

Innehållsförteckning

2.3PLANERING, STÖD OCH SAMTAL ... 15

2.4SAMMANFATTNING ... 17

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 18

3.1BRYTPUNKTER OCH RUTINER ... 18

3.2THE LIFE-CAREER RAINBOW ... 19

3.2.1 Life Space ... 19

3.2.2 Life Span... 20

3.2.3 Self-Concept ... 20

3.3RESURSER OCH RATIONELLA FÖRSVARSMEKANISMER ... 21

3.4FASER ... 22 3.5SAMMANFATTNING ... 22 4. METOD ... 24 4.1METODVAL ... 24 4.2URVAL ... 25 4.2.1 Presentation av informanterna ... 26 4.3DATAINSAMLING ... 27

4.3.1 Validitet och Reliabilitet ... 28

4.4ANALYSMETOD... 29

6 5. RESULTAT ... 31 5.1ÖVERGÅNGEN ... 31 5.1.1 Arbetets betydelse ... 31 5.1.2 Förändringen ... 32 5.2AKTIVITETER ... 34 5.2.1 Aktiviteter idag ... 34 5.2.2 Betydelsen av aktiviteterna ... 35

5.3PLANERING, STÖD OCH SAMTAL ... 37

5.3.1 Planering ... 37 5.3.2 Stöd och samtal ... 38 5.4SAMMANFATTNING ... 38 6. ANALYS ... 40 6.1ÖVERGÅNGEN ... 40 6.2AKTIVITETERNAS BETYDELSE... 42

6.3PLANERING, STÖD OCH SAMTAL ... 43

6.4SAMMANFATTNING ... 44

7. DISKUSSION ... 46

7.1RESULTATDISKUSSION ... 46

7.2METODDISKUSSION ... 48

7.3TEORIDISKUSSION ... 49

7.4FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 49

8. REFERENSLISTA ... 51

9. BILAGA ... 54

9.1INTERVJUGUIDE ... 54

7

1. Inledning

Vägledningsinsatser syftar i allmänhet till att assistera människor i valet av antingen utbildning eller arbete. Detta gäller såväl i grund- och gymnasieskolorna, som på Arbetsförmedlingen och kommunala verksamheter så som Vägledningscentrum. Dessa insatser finns uttryckligen till för individer i specifika åldrar, och samtliga är stängda för personer över 64 år. Detta innebär att drygt 2 miljoner vuxna individer (Pensionsmyndigheten 2012), alltså närmare 20 % av Sveriges befolkning, idag står helt utan vägledning. Denna vägledning hade kunnat handla om att exempelvis erbjuda stöd och samtal, samt att assistera människor i planerandet av övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv.

Dock finns det ett brett utbud med verksamheter som erbjuder olika typer av aktiviteter för just pensionärer. De största förbunden i Sverige är Pensionärernas Riksorganisation, vilka har närmare 400 000 medlemmar (PRO 2013), och Sveriges Pensionärsförbund med sina 270 000 medlemmar (SPF 2013). Båda dessa förbund är folkrörelser, och arbetar för att skapa bättre förutsättningar för pensionärer i Sverige på olika plan. De erbjuder vidare såväl seminarier som kurser och resor för sina medlemmar. Ingen av dem erbjuder dock vägledning.

Att gå i pension innebär för många en brytpunkt. Efter ett helt liv av arbete tar en annan och ny period över, en ny fas i livet. Denna kan vara förknippad med såväl glädje som utmaningar, men också med diverse problem så som förändring i status, position, identitet och sociala kontakter (Oliver C. Robinson, James D. Demetre och Roslyn H. Corney 2010, 242-252). Då vi sökt efter information om övergången från arbetslivet till pensionärslivet visar det sig att det i Sverige finns stora kunskapsluckor i ämnet. Få undersökningar har inriktats mot pensionärer i allmänhet, och ännu färre mot själva övergången från arbetslivet. Forskning visar att pensionärer är en relativt osynlig grupp i Sverige, och när den väl uppmärksammas är det många gånger ur en negativ synvinkel. I massmedia beskrivs

8

pensionärer ofta i negativt förhållande till ord som kompetens och autonomi (Magnus Nilsson 2008, 116-117), och de är vidare även kraftigt underrepresenterade politiskt (Janicke Andersson et al. 2011, 82). Den här typen av åldersdiskriminering går under begreppet ålderism (ibid), och förklaras mer ingående nedan.

Utanför Sverige har man forskat betydligt mer om äldre och deras mående kopplat till pensionsövergången, så som i USA. Där har man bland annat kommit fram till att sociala nätverk i koppling till meningsfulla aktiviteter är av avgörande vikt (Robert S. Weiss 2005, 114-127 ). Andra länder har dock andra pensionssystem, äldrekulturer och definitioner av vägledning. Detta gör det ännu mer angeläget att se på dessa frågor i förhållande till det svenska systemet.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att undersöka den förändring som övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv innebär för individen, samt vilka faktorer som påverkar hur denna upplevs. För att få en utökad bild av hur individerna hanterar att de slutar arbeta vill vi även titta närmare på vad de fyller sin vardag med i stället, samt vilken betydelse detta har för dem. Med detta som bakgrund vill vi också undersöka på vilket sätt planering, samtal och stöd kan inverka i sammanhanget.

1.2 Frågeställningar

Hur upplevs övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv? Vad har aktiviteter för betydelse i pensionärers liv?

9

1.3 Begrepp

1.3.1 Pensionär

Robert Weiss (2005, 1-2) menar att begreppet pensionär kan definieras från tre olika perspektiv- det ekonomiska, det psykologiska, och det sociologiska. Med det ekonomiska menar han att individer som har uppnått en viss ålder slutar arbeta för pengar. Istället sköter individerna sin ekonomi genom inkomst som dessa får från pensionen, samt besparingar eller investeringar.

Enligt den psykologiska definitionen är individen pensionär om denne själv anser att han eller hon är det. Här skall individen ha skapat sig en pensionäridentitet, vilket syftar till att individen inte längre presenterar sig utifrån den profession denne haft, utan snarare utifrån ett före-detta-perspektiv.

Slutligen förklarar Weiss (2005) pensionen ur det sociologiska perspektivet, och menar att detta handlar om ett socialt och samhälleligt accepterande av att individen slutar arbeta efter 65 års ålder.

Vi kommer i den här studien i första hand att använda oss av Weiss första definition, det vill säga den ekonomiska. Detta därför att vi inför intervjuerna inte velat förutsätta att informanterna upplever sig själva som pensionärer, varken enligt det psykologiska eller sociologiska perspektivet, men samtidigt behövt en gemensam definition för att kunna få en någorlunda enhetlig urvalsgrupp. På vilket sätt informanterna själva definierar sig är något vi kommer återkomma till i diskussionen.

1.3.2 Vägledning

Då vi i studien använder begreppet vägledning har vi utgått från två karriärvalsteoretiker i vår definition. Vance Peavy (2004, 19) menar att vägledning bland annat ska stödja individen i dennes självförverkligande, men säger även att den ska ses som en process där vägledaren hjälper individen lösa problemen i sitt vardagliga liv.

10

Gerard Egan (2010, 7-10) delar istället in vägledningen i tre mål, vilka han menar att vägledaren ska sträva efter. Det första målet handlar om att hjälpa individer att handskas med sina problem, samt att utveckla resurser och möjligheter. Det andra målet syftar till att vägledaren ska hjälpa individen till att bli bättre på att vara sitt eget stöd i vardagen. Det tredje målet handlar sedan om att hjälpa individen att utveckla en handlingsorienterad mentalitet.

Vi har i inledningen relaterat pensionärer till vägledning genom att vi talat om bristen på möjlighet till att få sådan. Vi valde dock att istället rikta våra frågeställningar mot planering, stöd och samtal då vi inte var säkra på att informanterna skulle tolka ordet vägledning på samma sätt. Vi kunde ha börjat intervjuerna med att ge en egen definition av begreppet, men valde att inte göra så då vi hellre ville få informanternas egen upplevelse av behovet av stöd och samtal inför pensionen.

1.3.3 Ålderism

Begreppet definieras av Janicke Andersson et al. (2011, 79-82) som en generalisering och diskriminering av människor på grund av deras höga ålder. Kärnan i ålderism är att äldre personer anses annorlunda på ett negativt sätt, och därför diskrimineras eller nervärderas.

Konkreta exempel på ålderism i det svenska samhället kan exempelvis handla om att personer över 67 inte har rätt till att behålla sitt arbete, även om de kan och vill, att äldre personer oftast får sämre villkor när de ska ansöka om banklån, samt att personer över 84 år oftast inte tillfrågas i opinionsundersökningar.

1.4 Disposition

Kapitel två, tidigare forskning, är indelat i teman utifrån våra frågeställningar, vilka går under benämningen övergången, aktiviteter, samt planering, stöd och samtal. I det tredje kapitlet presenteras sedan de teorier vi valt att använda oss av i studien. Dessa är

11

brytpunkter och rutiner, the life-career rainbow, resurser och rationella försvarsmekanismer samt faser. I kapitel fyra argumenteras det för den valda metoden, och

där går vi även in på urval och presenterar studiens informanter. Detta följs av en redogörelse för insamlingen av data, samt studiens validitet och reliabilitet. Vidare beskrivs under metodkapitlet undersökningens analysmetod och etiska ställningstaganden. I kapitel fem redovisas resultatet av undersökningen som därefter analyseras i kapitel sex. Båda kapitlen är tematiserade utifrån våra frågeställningar. Avslutningsvis, i kapitel sju, diskuteras och reflekteras resultatet av studien, samt sätts i relation till den tidigare forskningen. I samma kapitel resoneras det även runt metodvalet, samt ges förslag på vidare forskning.

12

2. Tidigare forskning

För att följa våra frågeställningar har vi valt att tematisera den tidigare forskningen utifrån begreppen övergång, aktiviteter, planering, stöd och samtal, trots att de delvis berör eller går in i varandra. Det faktum att de överlappar varandra visar tydligt på komplexiteten i sammanhanget. Vi har även valt att behålla de engelska termer forskarna använt för att beskriva sina undersökningsgrupper. Detta då vi upplever att dessa riskerar att förlora en del av sin innebörd om de översätts till det svenska språket.

2.1 Övergången

Genom att intervjua 89 informanter i Boston såväl inför som efter pensioneringen har Robert S. Weiss (2005, 6,15) kartlagt en mängd upplevelser i samband med övergången. Enligt hans undersökning såg de flesta informanter under första intervjun fram emot pensioneringen, och upplevde den som en befrielse på grund av att de haft pressade eller stressiga arbetsförhållanden. Även möjligheten att spendera mer tid med familjen togs upp av ett flertal informanter, liksom tankar på att börja på nya och intressanta projekt (Weiss 2005, 39). Detta förändras dock till viss del då informanterna intervjuas vid andra tillfället, och då alltså varit pensionärer under en tid (Weiss 2005, 58-59). Upplevelsen av att ha mer tid till familj och aktiviteter kvarstår, men följs nu av en saknad av arbetet. Framförallt handlar denna saknad om rutiner, utmanande uppgifter, arbetskamrater och möjligheten att komma ut och träffa nya människor (Weiss 2005, 59-64).

Weiss (2005) går inte in i detalj på omständigheterna runt hur individen lämnat sitt arbete, men det gör däremot Oliver C. Robinson, James D. Demetre och Roslyn H. Corney (2010, 242-252). De har genom att använda sig av en metodtriangulering, bestående av 365

13

enkäter och 30 intervjuer, undersökt individers anpassningar till pensionering i Storbritannien. Utifrån resultatet har de sedan delat in undersökningsgruppen i fyra metakategorier; Positive continuity and challenge, Liberation and release, Loss and gain och Restriction, regret and decline.

Den första kategorin, alltså Positive continuity and challenge, kännetecknas av individer som gått i pension på eget initiativ, trots att de trivts bra med sitt arbete, och samtliga i den här gruppen har en positiv upplevelse av övergången.

Även den andra metakategorin, Liberation and release, har en positiv upplevelse av övergången, men här beror det istället på ett missnöje med den tidigare arbetssituationen. Dessa individer beskriver en känsla av frihet och kontroll, då de av olika andledningar upplevt att deras arbeten haft en negativ inverkan på deras liv i övrigt.

Den tredje gruppen, Loss and gain, har både positiva och negativa upplevelser i samband med pensioneringen. Individerna i den här kategorin har inte gått i pension frivilligt, utan på grund av sjukdom eller arbetsplatsens policy, men menar samtidigt att de själva ändå sett fram emot pensionen. De har en känsla av frihet, men upplever också en stark förlust i form av förändring i status, position, identitet och sociala kontakter.

Det fjärde metatemat, Restriction, regret and decline, består av individer som önskar att de inte alls gått i pension. Dessa upplever att pensioneringen inte varit något de själva haft kontroll över, och de har även haft ett sparsamt socialt liv utanför arbetsplatsen. De upplever att livet tappar mening då de går i pension, och att de inte längre passar in någonstans.

Känslan av kontroll och omständigheterna runt hur individen lämnat arbetslivet tas upp även i Tarryn Donaldson, Joanne K. Earl och Alexa M. Muratores (2010, 282-286) undersökning. De har gjort en kvantitativ studie, och har via en pensionärsorganisation i New South Wales i Australien lämnat ut en onlinebaserad enkät till 570 pensionärer i syfte att ta reda på vilka faktorer som är mest avgörande i individens anpassning till pensioneringen. De kommer fram till att känslan av kontroll är den mest avgörande faktorn, och de visar även på ett samband mellan denna upplevelse och sättet på vilket individen lämnat sitt arbete. Ju mindre frivilligt detta skett, desto mindre upplevelse av kontroll. Dessa faktorer är enligt deras undersökning mer avgörande för välbefinnandet under pensionen än såväl hälsa som inkomst. Känslan av kontroll beskriver författarna även som

14

en form av resurs, vilken de menar har en omfattande inverkan på individen under hela pensionstiden, inte bara i övergången.

2.2 Aktiviteter

De metakategorier som Robinson, Demetre och Corney (2010, 246-254) kommer fram till, som beskrivet ovan, sätter de även i samband med aktiviteterna individerna involverar sig i. De som har en positiv upplevelse av pensionen, alltså de som ingår i kategorierna Positive

continuity and challenge och Liberation and release tar mer initiativ till att finna

aktiviteter, och ägnar sig även åt dessa i högre utsträckning än de som ingår i de övriga kategorierna. De ser pensioneringen som en möjlighet att fördjupa sig i intressen de haft sedan tidigare, eller som ett tillfälle för att hitta nya områden att utforska. Den andra kategorin, alltså Liberation and release, upplever även möjligheten att involvera sig i nya aktiviteter som ett uttryck för den frihet de upplever i samband med att de lämnat de arbeten de tidigare haft, och som de inte trivts med. Även den tredje kategorin, Loss and

gain, upplever en frihet i att kunna delta i aktiviteter som de tidigare inte haft möjlighet till,

men upplever samtidigt förlusten av arbetet som central. Aktiviteterna fyller till viss del det tomrum de upplever har skapats då de lämnat arbetslivet, så som det sociala, men känslan av att ha tappat i status och värde kvarstår. Den sista kategorin, Restriction, regret and

decline, är inte intresserade av att hitta aktiviteter, utan snarare av att gå tillbaka till

arbetslivet. I brist på arbete upplever de pensionen som slutet på livet, snarare än som en början på något nytt.

Marion Kloep och Leo B. Hendry (2006, 572-584) har gjort en liknande undersökning, men har istället tittat på pensionärer i Norge, där de intervjuat 45 personer i åldrarna 62-94 år. Deras resultat påminner också mycket om Robinson, Demetre och Corneys (2010), även om deras kategoriseringar är färre och benämns annorlunda. De har delat in sin undersökningsgrupp i tre teman, vilka de benämner There is life beyond work, Work as a

lifestyle och There is not much left to live for. Den första kategorin kännetecknas av

15

samband med aktiviteter, vilka de upplever som utmanande och belönande. Den andra kategorin, Work as a lifestyle, lägger betydligt mer vikt vid arbetet, och fortsätter gärna med detta så länge de har möjlighet. Få har lämnat arbetet frivilligt, och de upplever inte att aktiviteterna i sig kan ersätta den mening arbetet stått för. Den sista gruppen, There is not

much left to live for, har inte heller lämnat arbetet frivilligt, utan i många fall på grund av

sjukdom. De upplever sig som deprimerade och ägnar sig i liten utsträckning åt aktiviteter utanför hemmet, vilket resulterar i att de även har ett begränsat socialt liv.

Just aktiviteterna som en väg in i sociala sammanhang tar även Weiss (2005) upp i sin undersökning, och kommer fram till att de individer som i högre utsträckning engagerar sig i aktiviteter eller volontärarbete också har ett rikare socialt liv. Framförallt menar han att individerna på detta sätt kommer i kontakt med sin egen åldersgrupp, alltså människor som befinner sig i samma situation, och att detta i sig är positivt (Weiss 2005, 114-127). Han kommer även fram till att de av hans informanter som upplever att de har svårt för att anpassa sig till pensioneringen även beskriver känslor av social isolation (Weiss 2005, 94).

2.3 Planering, stöd och samtal

Huruvida individen lämnat arbetet frivilligt är ett återkommande tema i forskningen som vi beskrivit ovan, och även Gabriela Topa et al. (2009, 43-49) har kommit fram till att detta är avgörande. För att hitta mönster vad gäller planerande och beslutsfattande kring pensioneringen har de gjort en meta-analys som bygger på 99 världssträckande studier från USA, Australien, Europa och Asien. Deras resultat visar att beslutet att pensioneras i många fall är ofrivilligt, och därför visar ett negativt samband med välbefinnandet under pensionen. En planerad nedtrappning av arbetet innan pensioneringen gav dock en signifikant högre tillfredställelse av övergången. Att planera inför pensionen visade sig också ge möjlighet att skapa realistiska förväntningar, och dessa uppfylldes också i högre grad. Planeringen gav även möjlighet att förebereda andra delar av vardagen, så som ekonomi, vilket i sig gav en större tillfredställelse under pensionstiden.

16

Planering är något som även Donaldson, Earl och Muratore (2010, 279) tar upp i sin forskning, men de sätter det i relation till upplevelsen av kontroll. De menar att planerandet inför och under pensionen inte har någon avgörande effekt i sig, utan att det beror på under vilka omständigheter individen lämnat arbetsplatsen. Som lösning föreslår de att arbetsgivaren i sammarbete med arbetstagaren skapar en plan för en smidig övergång till pensionen. Detta för att skapa just känslan av kontroll.

Av de individer som Robinson, Demetre och Corney (2010, 251-254) har intervjuat har drygt hälften deltagit i pensionsförberedande kurser, och av dessa befinner sig majoriteten i kategorierna Positive continuity and challenge eller Liberation and release. Av dessa upplever samtliga att kursen varit till nytta och att den tillfört dem nya dimensioner i planerandet inför pensionen.

Av de deltagare som tillhört kategorierna Loss and gain och Restriction, regret and

decline upplever dock ingen att kursen varit till någon hjälp, utan beskriver den snarare som

irrelevant i förhållande till deras behov. Av de individer som inte sökt sig till kurser upplever de som befinner sig i Positive continuity and challenge eller Liberation and

release att de inte heller haft behov av dessa, utan att de klarat sitt planerande på egen hand.

Vad gäller de som befinner sig i Loss and gain eller Restriction, regret and decline och som inte sökt sig till kurser handlar det snarare om att de inte vetat hur de skulle kontakta dessa, eller att de alls funnits tillgängliga. En grupp sökte sig även till rådgivning utanför pensionsförberedande kurser, så som psykoterapi, och av dessa befann sig samtliga i kategorierna Positive continuity and challenge eller Liberation and release.

Weiss (2005, 181-188) kommer i sin undersökning fram till att reflektion runt arbetets betydelse varit av stor vikt för informanterna. Detta då det gett möjlighet till att se på alternativen som finns till buds efter pensioneringen, så som volontärarbete, aktiviteter eller annan sysselsättning i form av exempelvis deltidsarbete. Detta har i sin tur gett en högre upplevelse av tillfredställelse under pensionstiden, inte minst vad gäller sociala relationer.

17

2.4 Sammanfattning

Ett återkommande tema i forskningen är omständigheterna runt hur individen lämnat arbetslivet, vilket bland annat sätts i relation till upplevelsen av kontroll samt planerande inför pensionen. Även aktiviteternas betydelse visar ett samband med hur individen lämnat arbetet, liksom upplevelsen av övergången och pensioneringen som helhet.

Forskningen visar även att de individer som ägnar sig åt aktiviteter upplever dessa som positiva, och att de ger uttryck för såväl intressen som frihetskänslor och sociala behov, samt ger upplevelser av utmaning och belöning.

Planerande sätts i samband med kontroll, samt möjligheten att skapa realistiska förväntningar inför pensionen. Forskningen visar även att de som lämnat arbetslivet frivilligt i högre utsträckning går pensionsförberedande kurser, samt att reflektion kring arbetets betydelse gett bättre möjligheter att kunna hitta rätt aktiviteter, vilket resulterat i en större upplevelse av tillfredställelse under pensionstiden.

18

3. Teoretiska utgångspunkter

De teorier som tas upp i detta avsnitt syftar till att ge verktyg med vars hjälp vi kan analysera och resonera runt övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv, vad gäller såväl aktiviteternas betydelse som planering, stöd och samtal. Då teorierna i flera fall är mångfacetterade, och tar upp såväl övergången i sig som tiden efteråt, har vi valt att presentera dem var för sig istället för utifrån frågeställningarna. Istället resonerar vi runt dessa då vi sammanfattar i slutet av kapitlet.

3.1 Brytpunkter och rutiner

Phil Hodkison och Andrew C. Sparkes (1997, 38-41) beskriver vad de kallar brytpunkter, och menar att dessa på olika sätt påverkar individens identitet. Brytpunkterna kan delas in i tre kategorier, vilka både föregås och följs av olika typer av rutiner.

De strukturella brytpunkterna bestäms av externa institutioner. Exempel på detta kan vara att börja på gymnasiet eller gå i pension.

Med de självinitierade brytpunkterna menas att individen strävar efter förändring på grund av olika faktorer i dennes liv. Exempel på detta kan vara att säga upp sig från sitt arbete eller att påbörja en utbildning.

De framtvingade brytpunkterna är de som skapas av andra, så som exempelvis att bli uppsagd på grund av personalnedskärningar.

Vissa av dessa förändringar kan alltså vara positiva och möjliga att förutse, medan andra kan vara av mer traumatisk eller dramatisk natur. Författarna menar vidare att fokus inte enbart skall läggas på brytpunkterna, utan även på perioderna av rutiner som föregår och följs av dessa, vilka de delar in i fem kategorier. De bekräftande rutinerna stärker de redan

19

gjorda valen vilket resulterar i att individernas karriäridentitet utvecklas på ett positivt sätt.

Motsägande rutiner leder till att individen inte känner tillfredsställelse, utan istället

undermineras karriäridentiteten som denne fick vid sin tidigare brytpunkt. Ofta leder den här typen av rutin till att en ny brytpunkt initieras. Socialiserande rutiner bekräftar en karriäridentitet som inte eftersträvats från början, men som blir önskvärd ju längre tid individen spenderar med att utveckla den. I de störande rutinerna lever individen med en karriäridentitet som denne varken gillar eller accepterar, och denne vågar inte heller göra en förändring. Evolutionära rutiner börjar när en person förändras gradvis och utan problem växer ur sin gamla karriäridentitet.

3.2 The Life-Career Rainbow

Donald E. Super har utvecklat vad han benämner The Life-Career Rainbow, där han definierar en individs karriärbana som ett pågående projekt, Life Span, i vilket individen utvecklas genom olika roller, Life Space (Super 1980, 282). Dessa teorier utvecklar han senare tillsammans med Mark L. Savickas och Charles M. Super. Vi kommer nedan att beskriva delar av den sammanlagda teorin runt The Life-Career Rainbow, och då främst fokusera på de moment som rör den ålderskategori den här studien avser.

3.2.1 Life Space

Donald E. Super (1980, 283-284) menar att roller utgör en betydande del av individens utveckling, och identifierar nio stycken som mer betydande än de övriga- rollen som barn, student, fritidsmänniska, medborgare, arbetare, partner, hembyggare, förälder och pensionär. De primära platser han menar att dessa utspelar sig på är bland annat hemmet, samhället, skolan och arbetsplatsen (ibid). Rollerna intar också olika betydelse under livets gång, och kan ha såväl positiva som negativa inflytanden på varandra. Då de påverkar varandra negativt menar han att det kan leda till rollkonflikt, vilket exempelvis kan handla

20

om att de står i motsats till, eller tar tid ifrån varandra (Super 1980, 290). Ett exempel på detta kan vara då rollen som arbetare står i konflikt med rollen som fritidsmänniska, där den ena oundvikligen i viss mån inskränker på möjligheten att leva ut den andra. För att finna tillfredställelse behöver individen hitta en fungerande balans mellan rollerna denne ingår i (Super 1980, 287).

3.2.2 Life Span

I The Life-Career Rainbow urskiljer Super, Savickas och Super (1996, 130-134) även fem

faser som individen går igenom; uppväxt, utforskande, etablerande, upprätthållande och

avvecklande. Dessa faser teoriserar de runt på flera sätt. Dels delas de in som tillhörande olika åldrar, men de ses också som faser i förhållande till roller och utveckling inom olika områden. Åldersmässigt menar författarna att individen i den avvecklande fasen, alltså personer över 65 år, tappar både intresse och ork för att fortsätta jobba, och istället planerar för pensionen med fokus på att arbeta mindre eller att sluta arbeta helt. Samtidigt innebär detta planerande att individen också behöver börja om, något som kännetecknas av uppväxtfasen, och individen befinner sig således i två vitt skilda faser samtidigt. Faserna är med andra ord applicerbara även på nyförvärvade roller och moment, även om Super, Savickas och Super menar att samtliga faser inte nödvändigtvis behöver genomgås vid varje förändring (1996, 134-135).

3.2.3 Self-Concept

Enligt Super, Savickas och Super (1996, 135-141) bygger faserna i life-span på processen att välja och anpassa sig till rollerna i life-space, och då i synnerhet arbetarrollen. För att förstå sig på individens karriärutveckling läggs fokus på hur denna väljer och vilka utfallen av valen blir. Individen grundar dessa val på förmågor och intressen, samtidigt som denne också måste matcha dessa mot möjligheterna som erbjuds på marknaden där individen befinner sig. Det önskvärda utfallet är att individen får tillfredställelse i sin roll, men även

21

stabilitet, vilket i sin tur leder till att individen trivs med och kan identifiera sig med sin yrkesroll. Enligt Super, Savickas och Super (ibid) är även värderingar en viktig bit i pusslet, och förmedlar en känsla av mening. För att detta skall kunna uppnås krävs det att individen förstår sig själv, samt vet vilka värderingar som är viktiga för honom eller henne (ibid).

3.3 Resurser och rationella försvarsmekanismer

Robert J. Havighurst och Ruth Albrecht har efter flera års forskning kommit fram till ett flertal teorier runt åldrande (1953). De menar att det finns tre resurser som individen kan förlita sig på för att hantera den problematik som ålderdom innebär. Den första är självet, vilket innefattar tidigare erfarenheter, vilja och självuppfattning. Den andra resursen är

familjen, och den tredje handlar om samhället som individen lever i.

Med ålderdomen menar de att individen behöver förlita sig mer och mer på familjen och samhället, då valmöjligheterna för självet minskar. Vidare menar de att individen har ett eget ansvar att förbereda sig för ålderdomen genom att ta hand om sig själv, såväl fysiskt som psykiskt och känslomässigt, samt att planera för pensioneringen. Om individen gör detta menar de att det signifikant ökar dennes möjligheter till en lycklig och rik ålderdom (Havighurst och Albrecht 1953, 213-214).

Vidare menar Havighurst och Albrecht (Havighurst och Albrecht 1953, 217-219) även att det finns fem rationella försvarsmekanismer som individen kan använda sig av för att hantera ålderdomen. Den första handlar om att ta hand om sin kropp, vilket bland annat syftar till att äta hälsosamt och hålla sig i rörelse. Den andra mekanismen syftar till att finna och underhålla nya bekantskaper. Att börja intressera sig för samhälle och politik utgör den tredje mekanismen, och handlar om att individen skall använda sig av sin livserfarenhet för att utveckla sin omgivning. Den fjärde mekanismen syftar till att utveckla nya intressen och hobbys. Detta för att dels få utlopp för de intressen som individen haft redan innan pensionen men inte haft tid till, och dels för att fylla tiden denna har som pensionär. Den femte mekanismen handlar sedan just om att planera inför pensionen, och syftar till att

22

individen skall fundera över vilken innebörd och mening deras arbete har för dem och sedan försöka hitta uttryck för dessa i aktiviteter utanför arbetet (ibid).

3.4 Faser

Christina R. Victor (1994, 146-147) har teoriserat kring huruvida pensionen är en mångfacetterad social process, och har därigenom kartlagt fem olika faser av den förändring som pensioneringen innebär. Den första fasen handlar om tiden före pensionen, och i denna fas funderar personer över vilka förväntningar de har om tiden framöver. Den andra fasen benämns smekmånaden, och här handlar det om att individen efter att denne har gått i pension vill göra allt den inte haft tid till då denne fortfarande arbetade. Många ägnar sig under den här fasen åt att resa eller ta hand om barnbarnen. Den tredje fasen benämner Victor (ibid) besvikelsen, och i denna fas börjar individen komma på att denne hade behövt stabila och tillfredsställande rutiner. Omorientering kallas den fjärde fasen, och här ser individer över vilka val som erbjuds utifrån deras intressen för att på så vis hitta en tillfredställande rutin. Den femte och sista fasen benämner Victor (ibid) stabilitet, och den här fasen kännetecknas av att personen kan hantera förändringen som pensionen innebär.

3.5 Sammanfattning

Brytpunkter och rutiner markerar i olika bemärkelser en övergång, och även teorierna runt roller och faser går att koppla till detta då individen överger vissa roller och faser till förmån för andra. Förhållandet mellan roller, faser, omvärld och värderingar sammanfattas sedan i begreppet Self-Concept, och även Victor tar upp faserna som övergången innebär. Även Havighurst och Albrecht talar om övergången, men diskuterar istället hur olika resurser kan vara avgörande för hur individen hanterar denna.

23

Även aktiviteternas betydelse går att koppla till Supers teorier om roller och faser, då dessa förändras då individen skapar nya vägar till sysselsättning. Såväl Victor som Havighurst och Albrecht beskriver vidare vikten av att utveckla intressen och hobbys.

Teorier rörande planering, samtal och stöd återfinns framförallt hos Havighurst och Albrecht, men även Victor går in på vikten av att fundera kring förväntningar inför pensionen. Även begreppet self-concept går att koppla till planering, då det bland annat handlar om vikten av att individen förstår sig själv och vet vad som är viktigt för honom eller henne.

24

4. Metod

Kapitlet inleds med en beskrivning av den metod som använts i undersökningen, och går sedan in på urval, där även informanterna presenteras i korthet. Detta följs av en redogörelse för hur insamlingen av data har gått till, och därefter diskuteras det runt studiens validitet och reliabilitet. Därpå beskrivs undersökningens analysmetod, och avslutningsvis redogörs för etiska ställningstaganden.

4.1 Metodval

Då studiens syfte och frågeställningar handlar om att få en fördjupad insikt och förståelse för de ämnen vi valt att fördjupa oss i har vi valt att använda oss av kvalitativ metod. Fördelarna med denna är enligt Ann Kristin Larsen (2009, 26-27) att forskaren kan gå djupare in i ämnet eftersom denne kan ställa följdfrågor, och på så sätt få en större förståelse för helheten jämfört med en kvantitativ undersökning. Larsen (ibid) menar vidare att det i kvalitativa undersökningar också är enklare att säkerställa god validitet, eftersom informanterna kan tala friare. Skulle det uppstå missförstånd i en intervju kan forskaren be om förklaringar, och på så sätt undersöks ämnet ytterligare. Även observationen av informanter under intervjun kan vara till hjälp, då det eventuellt blir lättare att tolka svaren senare. En nackdel med metoden som Larsen (2009, 27-28) tar upp är att generaliseringsmöjligheten blir mindre, då det är färre personer som intervjuas och därför inte kan anses vara representativa för populationen. Den kvalitativa metoden är även mer tidskrävande än den kvantitativa eftersom forskaren inte sammanställer ifyllda formulär. En annan nackdel som Larsen (ibid) nämner är att människor inte heller är helt uppriktiga när intervjuaren sitter framför dem, eftersom de inte kan vara anonyma. Detta hänger även ihop

25

med det hon benämner som intervjueffekten, det vill säga att informanten svarar det forskaren vill höra för att göra ett gott intryck eller dölja brist på kunskap.

4.2 Urval

Urvalet skedde genom en kombination av olika metoder. Larsen (2009, 77) beskriver

godtyckligt urval som då forskaren efter egen bedömning väljer ut en grupp som är tänkt att

representera hela populationen, eller för att vara säker på att få ett varierat urval. Vår avsikt har inte varit att generalisera, men urvalet har ändå varit godtyckligt i den bemärkelsen att vi varit ute efter en särskild kategori av pensionärer, närmare bestämt de som gått i pension vid 60 års ålder eller senare. Detta för att få en mer enhetlig urvalsgrupp. Av samma anledning valde vi även informanter som var över 65 år. För att få en större spridning gjorde vi dock ingen skillnad på om individerna valt att gå i pension tidigare än vid 65 års ålder.

Urvalet har vidare även skett genom snöbollsmetoden, vilken Larsen (2009, 78) definierar som då forskaren tar kontakt med personer som antas ha goda kunskaper i ämnet, vilka sedan kan hänvisa vidare till ytterligare individer. I vårt fall tog vi kontakt med PRO, både genom mail och personliga besök, för att därigenom få tips om vart vi kunde vända oss för att hitta informanter. Efter vissa svårigheter lyckades vi till slut få en intervju med en anställd på PRO, som arbetar med planering av aktiviteter och samordning av verksamheten. Han gav oss tips om att besöka mötesplatser för äldre, vilka tillhandahålls av Malmö Stad. Dessa mötesplatser erbjuder kostnadsfritt bland annat aktiviteter och social samvaro för äldre och deras anhöriga.

Vi gick till ett flertal av dessa mötesplatser, presenterade oss och vår studie, och de som var intresserade fick sedan anmäla sig frivilligt för att delta. Denna form av urval av informanter, att de självmant ställer upp på en intervju, är något Larsen (2009, 78) benämner som urval enligt självselektion. På detta vis fick vi tag på merparten av våra informanter. Resterande fann vi efter tips från vänner och bekanta, vilket även det kan sägas ingå i snöbollsmetoden.

26

För att få en bättre förståelse för vad medverkan innebar fick informanterna även en informationslapp, där det stod om såväl studiens mål och syfte, som om informanternas rättigheter. Det senare inkluderade information om anonymitet, rätten att avbryta intervjun och rätten att läsa arbetet då det avslutats. Mer om detta beskrivs under rubriken Etiska Ställningstaganden. På informationslappen fanns även våra kontaktuppgifter.

4.2.1 Presentation av informanterna

Vi har intervjuat nio informanter, och variationen mellan dessa är stor vad gäller såväl ålder som yrke och omständigheterna runt hur de lämnat sina arbeten. Namnen nedan är fiktiva.

Edit är 85 år och är pensionär sedan 20 år tillbaka. Hon har tidigare arbetat på ett grossistlager, där hon trivdes bra. Då hon var 65 år gick hon i pension på grund av företagets policy, något hon kände sig nöjd med.

Dolph är 67 år och har varit pensionär i 3 år. Han arbetade tidigare som reseledare, och trivdes bra med sitt arbete. Då han var 64 år tog han och hans fru gemensant beslutet att det var dags att gå i pension. Detta på grund en nedgång i arbetsmöjligheter, i kombination med att de ville få mer tid på egen hand.

Britt är 73 år och är pensionerad sedan 8 år tillbaka. Innan hon gick i pension arbetade hon inom hemtjänsten. Hon trivdes väldigt bra med sitt arbete fram till sista året, då en omorganisation skapade vad hon upplever som en stressig och svår arbetssituation. Hon blev erbjuden att gå i pension då hon var 65, och på grund av den nya stressen valde hon att tacka ja. I övrigt hade hon gärna kunnat tänka sig att jobba längre.

Stellan är 74 år och gick i pension när han var 60 år. Han är utbildad gymnasielärare, och trivdes bra med sitt arbete fram till ett par år innan han gick i pension. Detta på grund av att han blev påtvingad arbetsuppgifter han inte upplevde att han ville ha. Beslutet att gå i pension togs framförallt på grund av dessa.

Gunnar är 66 år och har varit pensionär i ett och ett halvt år. Han har ett eget företag, och arbetade innan han gick i pension med utbildning- och kompetensutveckling. Han trivdes bra med sitt jobb, och beslutet att pensioneras berodde bland annat på sjukdom.

27

Anneli är 73 år och gick i pension då hon var 65. Då hon var yrkesverksam arbetade hon som ekonom. Hon trivdes väldigt bra med sitt jobb, men på grund av företagets policy gick hon i pension då hon var 65 år. Detta trots att hon gärna hade velat jobba längre.

Greta är 78 år och har varit pensionär i 14 år. Innan hon gick i pension arbetade hon som föreståndare för ett flertal förskolor och fritidshem. Hon trivdes bra med sitt jobb, även om hon upplever att det var stressigt. Hon valde att pensioneras i förtid på grund av en omorganisation på arbetsplatsen.

Marie är 70 år och har varit pensionär i tre år. Hon jobbade tidigare i en bokhandel, men denna gick i konkurs och det var då hon gick i pension. Hon trivdes väldigt bra med sitt jobb, och hade hon haft möjlighet hade hon gärna fortsatt arbeta.

Ingemar gick i pension när han var 60 år och är idag 74 år. Han arbetade med marknadsföring på ett större företag, där han trivdes bra fram till de sista åren då han blev tilldelad arbetsuppgifter han inte trivdes med. Detta gjorde att han valde att gå i pension i förtid.

4.3 Datainsamling

Resultatinsamlingen utgjordes av ostrukturerade intervjuer, vilka Larsen (2009, 84) definierar som innehållande en intervjuguide vilken styr ämnet i samtalet, men som samtidigt tillåter informanterna att tala fritt runt de frågor som kommer upp. En fördel med ostrukturerade intervjuer är enligt Larsen att forskaren har möjlighet att ställa följdfrågor (ibid). Intervjuguiden skapade vi sedan dels utifrån våra frågeställningar, men också med bas i de teorier och den tidigare forskning vi valt att använda oss av.

För att se hur intervjuguiden fungerade i praktiken genomförde vi sedan en pilotintervju. Monica Dalen (2007, 36) menar att under sådana provintervjuer kan forskaren få nyttiga reaktioner från provinformanten, både vad gäller sig själv som intervjuare som på hur frågorna har utformats. Dalen (ibid) menar vidare att det även är en möjlighet att pröva hur den tekniska utrustningen fungerar. Efter pilotintervjun formulerade vi om vissa frågor som

28

verkade oklara eller svåra att svara på för vår försöksinformant. Andra frågor togs helt bort då vi insåg att de inte hade någon relevans för vår studie.

Sammanlagt spelade vi in tretton intervjuer, men då flera av dessa visade sig mindre relevanta för studien valde vi att i slutändan behålla nio. Intervjuerna varade mellan 40-60 minuter, och spelades in på tidigare nämnda mötesplatser, caféer eller i hemmet beroende på informanternas preferenser. På grund av studiens personliga karaktär, där upplevelser och tankar kan uppfattas som privata, valde vi sedan att dela upp intervjuerna mellan oss. Detta för att informanterna inte skulle få intryck av att de hade publik under samtalet, då vi upplevde att detta skulle ha en negativ inverkan på intervjusituationen. För att ändå få en bra uppfattning av den andres intervjuer transkriberade vi sedan varandras. Vikten av att lära känna sina data genom att transkribera menar Dalen (2007, 65) är en viktig process i arbetet.

4.3.1 Validitet och Reliabilitet

Enligt Larsen (2009, 80) kan validitet definieras som relevans och giltighet, det vill säga att den empiri som samlas in skall vara relevant för undersökningen. Det är därför av stor vikt att ställa de rätta frågorna utifrån problemformuleringen. Som nämnts ovan använde vi oss av ostrukturerade intervjuer, och då vi fokuserade på att ställa öppna frågor har informanterna kunnat prata fritt om sina erfarenheter kring pensioneringen. Vi var även flexibla inför ändringar då intervjuerna gick i andra riktningar än vår intervjuguide, även om vi så småningom gick tillbaka till de teman vi föresatt oss. Att hålla frågorna öppna och vara flexibel på det viset menar Larsen (2009, 81) bidrar till en högre validitet.

En studie med hög reliabilitet kännetecknas av exakthet, precision och noggrannhet, och dessa egenskaper pekar enligt Larsen (ibid) på att studien är tillförlitlig. För att ta reda på ifall frågorna uppfattas rätt och ifall de var relevanta för frågeställningen utförde vi en pilotintervju, vilken hjälpte till att höja reliabiliteten. Att vi varit noggranna då vi hanterat vårt inspelade material är ytterligare ett sätt genom vilket Larsen (ibid) menar att man kan höja reliabiliteten. Larsen (2009, 81) menar annars att det svårt att uppnå hög reliabilitet i kvalitativa studier eftersom alla forskarna inte lägger märke till samma detaljer. Detta gör

29

att materialet tolkas olika beroende på vem det är som genomför studien. I vårt examensarbete är det inte enkelt att säkerställa hög reliabilitet då det var få informanter som intervjuades. Hade en annan forskare genomfört studien, vid ett annat tillfälle och med andra informanter, hade resultatet kanske sett annorlunda ut. Vi tycker dock att det höjer reliabiliteten i vår studie att vi var två som utförde undersökningen. Detta gjorde att vi kunde diskutera materialet från intervjun och observationerna med varandra.

4.4 Analysmetod

Då vi gick igenom materialet använde vi oss av en innehållsanalys, vilken går ut på att texterna kodas och klassificeras i teman som berör forskarnas syfte och frågeställningar (Larsen 2009, 101-102). Syftet med denna typ av analys är att hitta meningsfulla mönster och samband i materialet, vilket sedan kan analyseras och utvärderas mot tidigare forskning. För att få fram dessa teman och mönster gjorde vi först en datareduktion, vilket syftar till att ta bort data som ligger utanför frågeställningar och syfte (Larsen 2009, 98).

På grund uppsatsens iterativa natur, det vill säga den process studien inneburit med förändringar vad gäller bland annat frågeställningar, teori och intervjuguide under arbetets gång, har vi använt oss av det abduktiva angreppsätt. Maria Björklund och Ulf Paulsson (2012, 64-65) uttrycker det som att abduktion handlar om en nivåvandring mellan induktion och deduktion. Med detta menas att forskaren både skapar mönster utifrån empirin, vilka sedan omformas till teori, och tvärtom. Man utgår alltså från existerande teorier som sedan verifieras eller förkastas genom insamling av fakta. Vi började vår studie med att fördjupa oss i de teorier vi upplevde vara lämpade, men då vi samlade in empirin har dessa i viss mån förändrats, liksom inriktningen på våra frågeställningar.

30

4.5 Etiska förhållningssätt

Studien har följt de fyra grundläggande individskyddskraven, alltså informationskravet,

samtyckekravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, 4-14).

Vad gäller informationskravet informerades deltagarna innan varje intervjutillfälle om studiens syfte, samt på vilket sätt intervjuerna skulle användas. Gällande samtyckeskravet upplystes informanterna om att intervjun är frivillig, samt att de när som helst hade möjlighet att avbryta sin medverkan. Enligt konfidentialitetskravet är det viktigt att underteckna en förbindelse om tystnadsplikt, samt att uppgifter och data lagras på sådant sätt att det är omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna. Vi har på bästa möjliga sätt försökt att skydda informanternas identiteter. De namn vi använder i studien är fingerade och namnen på arbetsplatser och bostadsorter har ersatts eller tagits bort. Det inspelade materialet hanterades under studiens gång med största försiktighet. Det sparades tills arbetet examinerats och godkänts, och raderades sedan. Vad gäller nyttjandekravet har de medverkande informerats om att de insamlade uppgifter inte kommer att användas eller utlånas för andra syften än de som framkommit i det informationsblad vi delat ut innan intervjun.

Informanterna har även fått möjligheten att få en kopia av det slutliga arbetet. Detta för att kunna se vilka slutsatser och resultat vi har kommit fram till, samt vad deras medverkan bidrog till.

31

5. Resultat

Resultatet är tematiserat efter frågeställningarna, och inleds med en beskrivning av informanternas syn på övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv. För att lyfta fram vilka faktorer som kan tänkas ha påverkat, samt hur informanterna tänkt såväl innan pensionen som under själva övergången, har denna sedan delats in i två underrubriker; arbetets betydelse respektive förändringen. Vidare redovisas informanternas aktiviteter, samt vilken betydelse dessa har för dem. Detta följs sedan av en redogörelse för informanternas syn på planering, samtal och stöd i samband med pensionen.

5.1 Övergången

5.1.1 Arbetets betydelse

Informanterna beskriver arbetslivet som av stor betydelse, och menar att det fyllt många funktioner, särskilt sociala. Framförallt nämns vikten av bra kollegor, samt betydelsen av att få vara ute och träffa människor. Britt uttrycker det så här:

Jag hade bra och trevliga arbetskamrater. Hjälpsamma. Vi stöttade varandra väldigt bra. Ja det betydde väldigt mycket. Det var väldigt viktigt för mig att ha arbetskamrater.

Att ha en roll eller en funktion att fylla är också av stor betydelse, och detta beskrivs som en integrerad del av informanternas självuppfattning eller personlighet. Gunnar uttrycker det så här:

32

Jag kan ju säga att jag identifierade mig väldigt mycket med mitt jobb. Alltså när du frågar mig vem är du, och jag- jag jobbar med det och det.

Marie, som arbetat i en bokhandel, säger att det inte bara är ett arbete, utan snarare en livsstil:

Det är liksom, ja det är en livsstil på något vis. Det är inte bara ett arbete. Det är att leva i litteraturen och ta reda på allt som händer i den världen.

Känslan av att behövas och att bli bekräftad tas också upp, liksom behovet av att ha utmanande arbetsuppgifter. Greta som arbetat som föreståndare berättar att det var viktigt att ha något att bita i och menar att svårigheter sporrat henne. Dolph som arbetat som reseledare upplevde det som betydelsefullt att få vara ”spindeln i nätet”.

Andra saker som nämns är ekonomin, som var bättre då de arbetade. Stellan kopplar även ihop ekonomin med rollen som familjeförsörjare:

Jag är uppfostrad till att man skall kunna, att man ska arbeta så att man kan försörja sin familj. Så det var viktigt för mig.

Att komma upp på morgonen och ha struktur på tillvaron är också viktigt för informanterna, liksom att ha fasta rutiner.

5.1.2 Förändringen

Informanterna beskriver vad som förändrats då de gått i pension i såväl positiva som negativa ordalag. För Anneli innefattade förändringen både sociala och strukturella faktorer, vilka hon upplever påverkade såväl rutiner som upplevelsen av identitet:

Innan var man alltid igång och träffade folk, och sen så med en gång så var det inte det. Det blev två helt olika liv ju. Det där att vara hemma och i stort sett inte göra speciellt mycket, och så då från innan... Det känns ju konstigt det där med att man liksom alltid har haft fullt upp med att göra, lära sig mycket nytt och hålla på. Man fick en massa input, men det kom inte alls på samma sätt sen ju. Efter att man då var hemma själv. Det saknade jag väldigt mycket. Överhuvudtaget identiteten och att vara någon, det försvann också. Betydelsen blir ju mycket mer för familjen men inte för något annat.

33

Då är man ju liksom inte längre någon sen när man är pensionär. Det försvinner tyvärr. Man ska vara ung och i yrkeslivet för att betyda någonting.

Andra informanter beskriver en insikt i att övergången kan upplevas som traumatisk, men att det för dem handlat om att hitta andra värden. Greta beskriver barnbarnen som avgörande i sammanhanget:

Jag kände ju inte det att nu är livet slut. Det kände man ju inte. För det kan jag tänka mig att några som ska gå i pension kan känna det, att nu är det ingen som behöver mig längre. Men det kände jag inte. Men det var ju för att jag hade två, tre små barnbarn.

Utöver möjligheten att kunna spendera mer tid med barnbarnen beskriver informanterna förändringen pensioneringen inneburit som negativ ur en social synpunkt. De saknar arbetskamrater och möjligheten att komma ut och träffa folk, såväl nya bekantskaper som människor i största allmänhet. Även bristen på sysselsättning tas upp som negativt, och Gunnar uttrycker det så här:

När jag inte har något att göra så klättrar jag på väggarna. Jag är en ”göra-människa”. Jag måste göra hela tiden. När jag inte gör det blir jag tokig. Jag kan sitta och läsa en bok i en timme, men sen går det inte.

Samtidigt upplever de även en känsla av frihet, att kunna göra vad de vill, och de tycker att det är skönt att få sova längre på morgonen. Greta beskriver det på följande vis:

Jag kunde göra som jag ville. Jag kunde gå upp på mornarna och göra det och det och det. Alltså man kan säga att pressen försvann. Den pressen man hade haft på sig, att man måste vara på jobb, att man måste göra det och man måste göra det. Allt det var borta och det var ju skönt. Så det var ju positivt i allra högsta grad.

Också ekonomin nämns som en viktig förändring, såväl positiv som negativ. Dels beskrivs det som skönt att få en inkomst utan att arbeta, men även som en källa till begränsning då ekonomin blivit betydligt sämre än innan pensionen.

Informanterna uttrycker också en upplevelse av att tillhöra en ny grupp i samhället då de pensionerats. Anneli menar att pensionärer inte ses som viktiga, att de bara kostar pengar, och hon upplever att mycket istället riktas till unga människor:

34

Ja, jag tycker oftast liksom att dom (pensionärerna, red.anm.) försvinner. Dom är inte viktiga för samhället. Dom kostar bara. Det känns ofta så överhuvudtaget, och många gånger när man tittar på tv-program, mycket överhuvudtaget vänder sig mest till unga. Och det finns ju en väldigt stor grupp äldre idag, och de blir fler och fler.

Tanken om att pensionärer är osynliga eller inte uppskattade uttrycks även på andra vis av informanterna, exempelvis genom tankar om att de bara ses som konsumenter som ska omsätta sin pension. Greta upplever även att de blir illa behandlade av yngre människor och att de inte klarar av att göra sin röst hörd:

Jag tror att folk har svårt att lyssna på dom, och dom har inte sin röst hörd så att säga. Och sen, nu har jag inte själv blivit det, men jag vet att många har blivit illa behandlade utav yngre människor ute på bussar och såna saker. Det är precis som att, håll er undan här. Och det tycker jag är lite synd. Jag vet ingen som kan föra deras talan. Vi har nog inte tillräckligt med starka röster där.

Dolph menar att pensionärer egentligen skulle kunna utgöra en stor politisk kraft, men att de är dåliga på att organisera sig och att det i slutändan är upp till individen att få sin åsikt hörd av allmänheten. Gunnar talar istället om solidariteten som han upplever har försvunnit, där vi inte längre tar hand om varandra över åldersgränserna. Ytterligare andra återkommer till sjukvården, där de upplever att pensionärer är orättvist behandlade och borde få mer resurser, och informanterna upprörs också över att de betalar mer skatt än de som arbetar.

5.2 Aktiviteter

5.2.1 Aktiviteter idag

De informanter som besöker mötesplatser är också involverade i flera av de aktiviteter som erbjuds där. De spelar kort, går på gymnastik och spelar boule. Studie- och läscirklar förekommer också, liksom matlagningsträffar och vinprovning. Informanterna är även involverade i föreningslivet. Britt är med i Aktiva Seniorer, Stellan är med i Seniorseglarna och Gunnar är med en i en körförening. Marie är med i både en språkförening och PRO,

35

och Greta är med i en annan pensionärsförening. Flera har också förtroendeuppdrag, och sitter antingen som organisatörer eller som styrelsemedlemmar i respektive förening.

Utanför föreningslivet och aktiviteterna är det umgänget med familj som dominerar, men även promenader och fika med vänner nämns som meningsfullt. Detta sker inte sällan schemalagt, så som varje lördag eller varannan vecka. Musikintresse beskrivs också som viktigt, och där handlar det om att spela instrument eller att gå på konserter. Även omhändertagandet av kolonilotter tas upp som aktiviteter, liksom att läsa och att resa.

En del informanter har till viss del återgått till att jobba, men i betydligt mindre skala än vad de gjort innan de gick i pension. Ingemar saknar helt aktiviteter utöver familjelivet, men läser tidningen och följer med i samhällsutvecklingen:

Jag har nog ett antal hobbys som jag inte bedriver, och som jag tycker är.. Det är nog mer att jag följer samhället. Jag läser tidningarna ganska noga varje dag. Det låter ju tråkigt i och för sig. Jag har grabben (sonen, red.anm.) och lite annat folk runtomkring mig.

Vikten av att vara fysiskt aktiv nämns också av informanterna, och de cyklar, promenerar eller gör morgongymnastik för att hålla igång.

5.2.2 Betydelsen av aktiviteterna

Informanterna upplever sina aktiviteter som väldigt värdefulla, och detta på många plan. Dolph menar att aktiviteterna är ett sätt att hålla sig pigg och vaken, och upplever även att de har en social betydelse:

Ja det håller en pigg och vaken ju. Om man inte hade några aktiviteter så skulle man slappa till, och det vill jag inte, så att jag försöker upprätthålla det sociala nätverket. Och canastan tycker jag är skoj. Så det betyder ju att man håller sig alert.

Även Anneli talar om aktiviteterna som ett sätt att hålla igång och upplever dem som en källa till socialt umgänge, men för henne står möjligheten till samtal och diskussion i fokus:

36

Jo det håller en igång och man blir glad, och man träffar folk liksom. Man kan ju diskutera allt, allt överhuvudtaget liksom. I regel blir det både det som kanske inte är så viktigt, och sen kommer det upp händelser som man diskuterar. Så det blir alltid blandat. Och det är ju väldigt viktigt.

Som motsats till det sociala umgänget talar informanterna om vikten av att inte stänga in sig, att inte bli sittande ensam. De beskriver det även som ett sätt att undvika att bli bitter, eller som strategi för att undvika att tänka på ålderdomen i sig. Här handlar det om rädslan för att bli allvarligt sjuk, eller tankar om att i framtiden inte kunna klara sig själv.

De som har kolonilotter talar extra varmt om dessa, och menar att de har flera betydelser i deras liv. De står dels för sysselsättning i form av trädgårdsarbete och snickrande, men fyller även en viktig social funktion. Greta beskriver hur hon får ny kraft då hon spenderar tid i kolonin och menar att den är ett bra sätt att hålla igång på:

Det är precis som att man får ny kraft. Varje gång jag går från kolonin så tänker jag att herregud så skönt det känns. Jag sa till någon, varenda pensionär skulle ha en liten koloni någonstans, för det gör att de håller igång mer. Och det här området, det är så trevliga människor. Jag har aldrig tänkt på att koloni är en särskild sorts människor, för man måste prata med alla som går förbi som att man känt dem i hundra år.

Ingemar är inte involverad i aktiviteter, men beskriver tankar om sysselsättning som denna hade velat utöva men inte haft ork till. Detta menar han beror på sjukdom, som visserligen varit fysisk, men som också påverkat honom psykiskt.

Utöver familjen anger informanterna annars aktiviteter som främsta källa till socialt umgänge, och beskriver detta som mer frekvent än såväl kontakten med vänner som tidigare arbetskamrater. Vännerna upplevs dock också som viktiga, även om kontakten med dessa varierar mycket mellan informanterna.

37

5.3 Planering, stöd och samtal

5.3.1 Planering

Vad gäller planeringen inför pensionen handlar informanternas tankar om att få mer tid med familjen, i synnerhet barnbarnen, alternativt att resa eller att arbeta på hus eller kolonilotter. Det finns dock även tankar om att så småningom behöva hitta aktiviteter i någon form, där exempelvis Gunnar upplever bristen på sysselsättning som problematisk:

Jag visste ju att jag skulle ha problem med att gå i pension. Jag menar hur skulle man sysselsätta sig och så?

Marie upplever också bristen på aktiviteter som problematisk, men detta förändras då hon får barnbarn:

Alltså först så tänkte jag så att, jaha och vad ska jag göra nu med mitt liv? Vad ska jag fylla tiden med? Så tänkte jag att det här är ju konstigt egentligen, att inte ha några tider att rätta sig efter och såna saker. Att inte ha en funktion på det viset. Man kan ju inte bara gå hemma och städa och prata med gubben och sånt. Men så hände det sig att just ungefär i den vevan, eller något år innan jag gick i pension, så fick jag mitt första barnbarn.

Andra upplever istället att jobbet varit i fokus i stort sett upp till själva pensionsdagen, så som för Anneli vilken uttrycker det så här:

Det var nog lite det här med att skjuta det på framtiden egentligen. Att inte fundera helt för mycket. Dels så hade man så mycket på jobb så att, ja det tog man när det kom.

Även planer som inte blivit av beskrivs av informanterna, vilka handlar om orealistiska tankar om att återgå i arbete, alternativt aktiviteter som inte blivit av på grund av fysisk sjukdom eller depression. Dessa upplevelser beskrivs som ett misslyckande i att ta eget ansvar i sammanhanget, alternativt som en kritik mot arbetsplatsen vilken upplevs som att den skapat en arbetssituation som inte tillåter fortsatt arbete.

38

5.3.2 Stöd och samtal

Informanterna upplever varken att de fått eller blivit erbjudna stöd i samband med pensionering. Dock finns det tankar om att det eventuellt finns tillgängligt om man söker upp det själv, men att detta inte varit aktuellt. Andra menar att det överhuvudtaget inte finns att tillgå, utan att pensioneringen är individens eget ansvar. Edit tycker dock att det finns ett behov:

Ja, någon att prata med. Det tror jag skulle vara jättebra att ha sådant stöd. Det tror jag skulle vara jätte viktigt att ha det.

De informanter som samtalat med någon inför pensioneringen har gjort så med familjemedlemmar, personalchefer eller kollegor. Andra har valt att inte prata med någon, då det antingen inte funnits behov eller saknats bra tillgänglighet. I slutändan upplever informanterna att pensioneringen är något individen skall planera och ta ansvar för själv, och utöver de samtal de haft upplever de inte något ytterligare behov. Greta, som diskuterade med sin personalchef, fick rådet att vara förberedd inför pensionen. Då vi frågar henne vad detta innebär svarar hon att det handlar om att förbereda sig mentalt:

Jag tror man gör det mer mentalt, att man går och diskuterar med sig själv och tänker att så här kan jag göra och så här kan jag göra och sånt.

5.4 Sammanfattning

Övergången är för informanterna sammanlänkad med hur de upplevt sitt tidigare arbetsliv, inte minst vad gäller dess sociala innebörd. Andra faktorer som tas upp i samband med arbetslivet är känslan av att bli bekräftad och vikten av utmanande arbetsuppgifter. Att identifiera sig med sin yrkesroll eller att arbetet står för en livsstil nämns också, och dessa upplevelser ger en känsla av förlust i övergången. Andra beskriver en känsla av frihet. Även rutiner tas upp som viktiga i övergången. En annan förändring som tas upp är den roll

39

informanterna menar att de har i samhället, där de upplever att pensionärer har svårt för att få sin röst hörd.

Utöver familjen nämns aktiviteterna som den viktigaste källan till social kontakt, en roll arbetet tidigare stod för. Informanterna beskriver även aktiviteterna som ett sätt att hålla sig pigg och vaken och att få ny kraft.

För informanterna handlar planerandet framförallt om att få mer tid för familjen, samt för fritidshus och kolonilotter. Utöver detta har de inte planerat specifika aktiviteter, även om det finns tankar om att behöva göra det så småningom. De upplever inte att de inför pensioneringen fått stöd vad gäller vare sig detta planerande eller för att hantera övergången i sig.