IFRS 3 – En
revisorsfråga
Vilka faktorer påverkar tolkningen av IFRS 3?
Kheraifia, Emin
Lind, Viktor
Handledare: Torbjörn Tagesson
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Förord
Vi vill först och främst rikta ett stort tack till vår handledare, Professor Torbjörn Tagesson, som varit till stor hjälp under arbetets gång. Ditt engagemang och dina goda råd har varit ovärderliga. Vi vill även rikta ett tack till Sven-Arne Nilsson för att du introducerade detta ämne för oss under våren 2018. Vi vill också passa på att tacka alla som tagit sig tid till att läsa igenom vår uppsats och bidragit med konstruktiv kritik.
Avslutningsvis vill vi även tacka varandra för det tålamod och engagemang som vi båda har visat under studietiden och i arbetet med denna uppsats.
Linköping, 25 maj 2020
Sammanfattning
Titel: IFRS 3 - En revisorsfråga. Vilka faktorer påverkar tolkningen av IFRS 3? Författare: Emin Kheraifia och Viktor Lind
Handledare: Torbjörn Tagesson
Nyckelord: IFRS 3, redovisningskvalitet, goodwill, rörelseförvärv, revisionskvalitet
Bakgrund: IFRS 3 togs fram för att öka transparensen i de finansiella rapporterna genom att i
högre grad särskilja immateriella tillgångar från goodwill och därmed höja informationsvärdet och beslutsanvändarbarheten för användare av de finansiella rapporterna. Ur ett svenskt
perspektiv har dock inte IFRS 3 fått det genomslag IASB önskat, och det är därför av intresse att försöka förklara vilka revisorsspecifika faktorer som har en påverkan på hur IFRS 3 tolkas.
Syfte: Syftet med denna studie är att förklara vilka faktorer hos revisorn som påverkar mängden
allokerad goodwill vid rörelseförvärv enligt IFRS 3.
Metod: Genom ett eklektiskt angreppssätt och deduktion försöker vi förklara vilka faktorer hos
revisorn som påverkar mängd allokerad köpeskilling till goodwill vid rörelseförvärv. Sekundärdata används och studien är av tvärsnittsdesign.
Resultat: Resultatet visar att byråtillhörighet samt revisorns geografiska placering har påverkan
på goodwillredovisningen. De företag med KPMG som revisionsbyrå har en lägre andel av köpeskillingen hänfört till goodwill, och likaså för de företag som är kunder hos de mindre kontoren.
Kunskapsbidrag: Genom att försöka förklara vilka faktorer som påverkar
goodwillredovisningen bidrar studien med kunskap till området kring vad som påverkar, eller inte påverkar, tolkningen av IFRS 3 på en revisorsspecifik nivå. Studien visar att byråskillnader existerar och har påverkan i hur IFRS 3 tillämpas samt att det studien bidrar med ett nytt perspektiv kring teorin om att större kontor är mer oberoende av sina klienter.
Abstract
Title: IFRS 3 - An auditor question. Which factors have an impact on the interpretation of IFRS
3?
Authors: Emin Kheraifia and Viktor Lind Supervisor: Torbjörn Tagesson
Keywords: IFRS 3, accounting quality, goodwill, acquisitions, audit quality
Background: IFRS 3 was brought to the accounting practice to increase transparency in the
financial reports by separating intangible assets from goodwill to a higher degree and thereby increasing the informational value and decision usefulness for users of the financial reports. However, IFRS 3, from a Swedish perspective, has not had the impact that was wished for by the IASB, and hence it is of interest to try to explain which auditor specific factors that have an impact on the interpretation of IFRS 3.
Purpose: The purpose of this study is to explain which auditor specific factors that affects the
amount of the purchase price allocated to goodwill in case of acquisitions according to IFRS 3.
Method: By using an eclectic approach with multiple theories and a deductive method we are
trying to explain which auditor specific factors that affects the allocation of the purchase price to goodwill in case of acquisitions. The study uses secondary data and the study is of cross-sectional design.
Result: The results indicate that factors that affect the allocation of the purchase price to goodwill
are the auditor’s geographical location and to which bureau the auditor belongs to. Clients to KPMG experience a lower allocation of the purchase price to goodwill compared to its branch colleagues. The same result is shown for smaller offices.
Contribution: By trying to explain which factors that affect the allocation of the purchase price
this study contributes with knowledge regarding which factors do, or do not, affect the
interpretation of IFRS 3 on an auditor specific level. The study shows that differences between bureaus exists and has an impact on how IFRS 3 is applied in practice. It also debates earlier theory stating that bigger offices should be less dependent on its clients which we find no evidence of. Instead we find that smaller offices are less dependent and thus producing audits with higher quality.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Problemformulering 4 1.3 Syfte 7 2. Vetenskaplig metod 8 3. Teori 9 3.1 Erfarenhet 9 3.2 Revisionsbyrå 113.3 Särskilt betydelsefulla områden 13
3.4 Kön 14
4. Empirisk metod 16
4.1 Population och bortfall 16
4.2 Forskningsdesign och datainsamling 16
4.3 Operationalisering 17
4.3.1 Beroende variabel 17
4.3.3 Kontrollvariabler 18
4.4 Etiska aspekter 20
5. Analys & Resultat 22
5.1 Deskriptiv statistik 22 5.2 Bivariat analys 23 5.3 Multivariat analys 26 5.4 Hypotesprövning 27 5.4.1 Erfarenhet 27 5.4.2 Revisionsbyrå 27
5.4.3 Särskilt betydelsefulla områden 28
5.4.4 Kön 28
6. Diskussion & slutsats 29
6.1 Diskussion 29
6.2 Studiens begränsningar 32
6.3 Slutsats 32
6.4 Studiens bidrag 33
6.5 Förslag på fortsatt forskning 33
1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
The source of economic value and wealth is no longer the production of material goods but the creation and manipulation of dematerialized content. We live in the intangible economy (Goldfinger 1997, s. 191).
Den Europeiska unionen beslutade år 2002 att samtliga noterade företag inom EU var tvungna att tillämpa International Accounting Standard Boards (IASB) regelverk IFRS vid koncernredovisning. IASB och IFRS har sedan dess fått en betydande roll gällande redovisning på internationell nivå (Marton et al., 2008). Redovisningsstandarden IFRS 3 - Rörelseförvärv infördes år 2005 av IASB och ersatte därmed redovisningsstandarden IAS 22 - Rörelseförvärv. Bakgrunden till införandet av IFRS 3 var IASBs harmoniseringsarbete, där de med denna standard strävade efter att öka jämförbarheten mellan rörelseförvärv (IASB, 2008). IFRS 3 infördes även med syftet att reducera mängden redovisad goodwill genom ökade krav på att immateriella tillgångar ska särskiljas från goodwill. Standarden innebär även ökade krav på att beskriva de faktorer som utgör redovisad goodwill. Tidigare hänfördes stora delar av köpeskillingen till goodwill då företag avstod från att separera immateriella tillgångar från goodwill (Giuliani & Brännström, 2011).
IFRS 3:s definition av goodwill stämmer väl överens med det så kallade down-up perspektivet på goodwill som presenterats av Colley och Volkan (1988) samt Johnson och Petrone (1998) där goodwill ses som summan av oidentifierade, men potentiellt identifierbara immateriella tillgångar eller som en slags förvärvspremium (för exakt definition enligt IFRS 3 se punkt 32). Företagen däremot, applicerar snarare det som benämns som top-down perspektivet på goodwill där goodwill ses som en residual, alltså resterna efter det att tillgångarna har identifierats (Guiliani & Brännström, 2011). Ett exempel på top-down perspektivet är Hewlett Packards förvärv av mjukvaruföretaget Autonomy PLC för 10 miljarder dollar. De betalade drygt 60 % mer än Autonomy PLCs marknadsvärde och hänförde även drygt 60 % till goodwill. I detta rörelseförvärv sågs alltså goodwill som residualen efter identifierade tillgångar (Thurm, 2012).
Söderlund (2012) argumenterar för att även fast IFRS implementerats de jure, har inte alla företag tillämpat standarden fullt ut och arbetar fortfarande enligt gamla redovisningsmetoder. Vidare
2
förklarar Söderlund (2012) att IFRS inte fått fullt genomslag eftersom IFRS inte lyckats deinstutionalisera gammal praxis, och företagen har således tillämpat IFRS genom en lös koppling som Söderlund (2012) uttrycker det. Tillämpning av IFRS genom lös koppling innebär att ett gap skapas mellan standardens önskade och faktiska effekt. Detta gap beror till stor del på att IFRS 3 är ett principbaserat regelverk och lämnar stora utrymmen åt företag att göra egna bedömningar. Då immateriella tillgångar beror på redovisarens subjektiva bedömning gällande dess existens är det svårt för standardsättare att kritisera bedömningen (Rehnberg, 2012).
Sven-Arne Nilsson och Björn Gauffin har sedan införandet av IFRS 3 årligen studerat svenska företags rörelseförvärv med fokus på fördelning av köpeskillingen och deras studier har visat på en ovilja alternativt en oförmåga att identifiera immateriella tillgångar (Gauffin & Nilsson, 2016). Trots införandet av IFRS 3 som skulle reducera mängden goodwill, hänförs 10 år senare fortfarande drygt halva köpeskillingen vid rörelseförvärv till goodwill (Gauffin, Nilsson & Hagström, 2016). Detta har även bevisats av Frii (2019) som fann att svenska företag hänförde i genomsnitt 59 % av köpeskillingen till goodwill under åren 2005-2013. Ernst & Young genomförde en studie av rörelseförvärv i 21 länder, varav 18 tillämpade IFRS, och de fann att företagen i genomsnitt hänförde 47 % av köpeskillingen till goodwill (Eales & Abbey, 2009). Resultaten styrks även av Ott (2012) samt ESMA (2014) som fann att europeiska företag i genomsnitt hänförde 54 % till goodwill. Boulerne och Sahut (2010) visade också att införandet av IFRS 3 i Frankrike inte medfört en större mängd identifierade immateriella tillgångar. Baserat på tidigare studier verkar det därför som att hänföra halva köpeskillingen till goodwill tycks vara något av en global standard.
3
Figur 1. Sammanställning av fördelning av köpeskilling vid rörelseförvärv baserad på datamaterial av Sven-Arne Nilsson och Björn Gauffin
Beskrivningen av de faktorer som utgör goodwill är ofta standardiserade eller rent av frånvarande (ESMA, 2014). Ett exempel på en standardiserad beskrivning av goodwill finner vi ur Björn Borgs årsredovisning från 2017 där de lämnar beskrivningen att ”förvärvat övervärde är i sin helhet hänförligt till goodwill” gällande sitt förvärv av Baseline BV (Björn Borg, 2017). ESMA (2014) anser, trots ökade krav på beskrivning, att dessa varit mycket bristfälliga. Gällande specificering av immateriella tillgångar nöjer sig fortfarande många företag med att konstatera att immateriella tillgångar har identifierats och redovisa dess värde men inte ge några utförliga beskrivningar av dem (ESMA, 2014). Den bristfälliga informationen har konsekvenser för investerare som använder finansiell information som beslutsunderlag för investeringar. IASB har utgångspunkten att investerare är de finansiella rapporternas främsta användare och rapporternas främsta syfte är att vara användbara vid beslutsfattande (IASB 2015, p 7.2). Trots att investeraren anses vara den främsta användaren använder även andra intressenter finansiella rapporter. Intressenterna kräver även de att informationen ska vara användbar för att kunna fungera som underlag för beslutsfattande (Deegan & Unerman, 2011) Med vinklad eller ofullständig information kan besluten tas på felaktiga grunder. IASB var även, vid utformandet av IFRS 3, av åsikten att de finansiella rapporternas användbarhet skulle öka ifall immateriella tillgångar särskildes från goodwill (Gauffin & Nilsson, 2019). Ur detta synsätt har således inte beslutsanvändbarheten ökat,
4
tack vare IFRS 3, då goodwill fortfarande utgör en majoritet av köpeskillingen vid rörelseförvärv (ESMA, 2014).
1.2 Problemformulering
Stora och växande goodwill-poster är ett globalt fenomen som inte bara förekommer hos svenska företag. The Economist (2018) skriver att goodwillsumman för samtliga noterade företag år 2017 uppgick till 8 trillioner dollar, jämfört med 14 trillioner i materiella tillgångar. Ungefär hälften av de 500 europeiska och 500 amerikanska företagen med högst börsvärde har minst en tredjedel av sitt redovisade egna kapital uppbundet i goodwill. En förklaring till att goodwill har vuxit så pass mycket beror på att företagen betalar för mycket vid förvärv. IFRS 3 har, i och med att goodwill endast värdenedgångprövas, gjort det möjligt för företagen att minska förvärvens påverkan på framtida resultat genom att inte skriva ned värdet. Detta kan ha skapat en situation där företagen väljer att betala överpris vid konkurrens om förvärven. Genom att överallokera mängden goodwill vid rörelseförvärv kan förvärvande företag även agera opportunistiskt genom att dölja information om mindre lönsamma förvärv (Ramanna, 2015; Bartov et al., 2018; Shalev et al., 2013). Det opportunistiska agerandet vid fördelning av köpeskilling styrks även av andra studier (Zhang & Zhang, 2017; Detzen & Zülch, 2012; Watts, 2003; Hlousek, 2002).
För förvärvande företag som ingår i S&P 500 uppgick transaktionspriset, år 2015 respektive 2016, i genomsnitt till elva gånger det förvärvade företagets resultat för avskrivningar (EBITDA) (The Economist, 2018). I dagsläget ser inte dessa goodwill-poster ut att minska. Företaget Duff & Phelps (2018) undersökte i sin studie branschmässiga och allmänna trender gällande reduceringen av goodwill hos över 8400 amerikanskt noterade företag. År 2017 utgjorde reduceringen av goodwill endast 1,1 % av det totala beloppet (Ibid). Nedskrivningsmängden av goodwill hos de amerikanska företagen ligger relativt nära de 0,9 % av goodwill som skrevs ned hos svenska noterade företag (Gauffin & Nilsson, 2019). Att svenska och amerikanska företag ligger så pass nära varandra kan förklaras av att IFRS 3 och den amerikanska motsvarigheten FAS 141 är väldigt lika, som ett resultat av IASB och FASBs harmoniseringsarbete regelverken emellan (FASB, 2020).
I en intervju med redovisningsprofessor Harris så menar Harris att goodwill är en indikator på avkastning på investeringar (Thurm, 2012). Problematiken i att företagen redovisar stora goodwillposter kan då vara att beräknad avkastning på företagets prestationer görs på fel
5
informationsunderlag. Vidare nämner skribenten Scott Thurm i artikeln att nedskrivning av goodwill beror på en av två följande saker. Antingen har företagen:
1. övervärderat framtida kassaflöden som kommer uppstå som resultat av företagsförvärven
2. underskattat utmaningen med att integrera de båda företagen
Att endast 0,9% av total goodwill skrevs ned hos svenska företag under 2017 (Gauffin & Nilsson, 2019) kan således förklaras av företagens ovilja att realisera den förlustaffär man gjort i samband med ett företagsförvärv då man troligtvis betalat för mycket och att verkliga framtida kassaflöden kommer understiga de vid förvärvet estimerade kassaflödena (Thurm, 2012).
Giuliani och Brännström (2011) nämner att de stora goodwillposterna är en konsekvens av företagets bristande förmåga att identifiera immateriella tillgångar medan Dahlgren och Nilsson (2012) menar att IFRS 3 ger företagen alldeles för mycket tolkningsfrihet vilket även är en förklaring till skillnader företag emellan. En möjlig förklaring till att företagen är försiktiga med att skriva ned goodwill är att en nedskrivning kan signalera en risk för reducering av framtida kassaflöden och att en nedskrivning av goodwill även minskar eget kapital för ägarna (Bryant & Lachapelle, 2017). Trots att stora goodwillposter innebär en lägre ROA verkar det, utifrån mängden goodwillnedskrivningar, som att företagen värderar signalrisken för minskat framtida kassaflöde högre än signalrisken för låg ROA. En reducering av eget kapital kan i sin tur vara förödande för företag då det kan innebära en ökad skuldsättningsgrad vilket i sin tur kan innebära mindre fördelaktiga relationer med lån- och kreditgivare vilket kan leda till högre kapitalkostnader för företaget (Ibid).
Det finns följaktligen incitament för företag att föredra goodwill framför immateriella tillgångar då det innebär en lägre resultatpåverkan. Resultatpåverkan blir lägre då goodwill endast värdenedgångprövas medan immateriella tillgångar med bestämbar nyttjandeperiod skrivs av (IAS 38, pkt 97). De stora goodwill-posterna och de bristande beskrivningarna av både goodwill och immateriella tillgångar är delvis en konsekvens av principbaserad redovisning i kombination med opportunistiskt beteende där redovisningsenheter får stora utrymmen att göra egna tolkningar. Detta exemplifieras av Bugeja och Loyeungs (2015) studie av australiska företag före och efter implementeringen av IFRS. De fann att företagen hänförde större andel av köpeskillingen till goodwill efter implementeringen av IFRS. Till följd av det stora tolkningsutrymmet blir det svårt
6
för IASB att öka beslutsanvändbarheten, som var intentionen med IFRS 3. Beslutsanvändbarheten skulle som tidigare nämnt öka ifall immateriella tillgångar i större utsträckning särskildes från goodwill.
Redovisningsprofessorn Harris nämner i Thurms (2012) artikel att goodwill är en indikator på avkastning och att företag med höga goodwillposter tenderar att attrahera investerare, då de stora posterna får investerare att tro att företaget är kapabelt till att generera högre vinster i framtiden eftersom goodwillvärdet är knutet till företagets prestation genom framtida kassaflöden (Bajpai, 2019). På så vis allokeras kapital till företag som har en sämre förmåga att generera framtida kassaflöden än vad som går att utläsa från deras balansräkningar. Det leder i sin tur till skillnader mellan förväntad och faktiskt avkastning, vilket främst påverkar mindre informerade investerare med sämre insyn i företagets redovisning (The Economist, 2018). Rapporteringen av immateriella tillgångar påverkar inte bara mindre informerade investerares beslutsfattande utan även analytikers som får anses tillhöra de mest informerade (Piotroski et al., 2004; Dang et al., 2019). Chalmers et al (2012) fann ett positivt samband mellan mängden immateriella tillgångar som identifierades vid rörelseförvärv och felmarginalen hos analytikers prognoser. Studien fann att ju större mängd immateriella tillgångar, desto lägre felmarginal hade analytiker i sina prognoser av företagens resultat. Även Sahut et al (2011) hävdar att identifieringen av immateriella tillgångar ger en högre grad av användbar information för beslutsfattande.
Företagsledare har ofta sin bonus knuten till rapporterat resultat och har således incitament att agera opportunistiskt (Watts & Zimmerman, 1986). Revision existerar delvis för att motverka, alternativt begränsa, det opportunistiska beteendet som går emot företagets intressenters intressen. Revisorns funktion kräver objektivitet vilket har benämnts som en omöjlighet (Bazerman et al., 1997). Tidigare studier diskuterar problematiken med revisionens oberoende roll då revisorerna har ett så kallat dubbelt agentförhållande där de är skyldiga gentemot både företaget samt dess intressenter (Bazerman et al., 1997; Lee, 1993; Öhman, 2007). Revisionens oberoende roll är under ständigt hot på grund av det ekonomiska beroendet av dess klienter (Öhman, 2007). Utöver det ekonomiska hotet är även utveckling av klientrelationen ett hot när klienten tillgodoses med fler tjänster än just revisionen (Bazerman et al., 1997; Öhman, 2007). Hackenbrack och Nelson (1996) finner även de stöd för att revisorn gör redovisningsval baserat på incitament. Tidigare studier har också visat att sannolikheten för att oberoendet rubbas blir högre när revisionsbyrån tar på sig fler roller än just granskningen vilket i sig påverkar revisionskvaliteten (Krishnamurthy et al., 2010). Utifrån tidigare
7
studier går det att argumentera för att revisorerna agerar opportunistiskt i sin granskning. För att motverka detta problem har bland annat PWC valt att skapa en enskild avdelning för endast revision i ett försök att stärka den oberoende ställningen och revisionskvaliteten (Marriage, 2019). Att IFRS 3 ännu inte fått den tänkta påverkan på redovisningen kan således delvis förklaras av opportunistiskt beteende från både företag och revisor.
Det kan också förklaras med hjälp av argument från institutionell teori, att både företag och framförallt revisorer är motvilliga till förändring då de lagt ned mycket tid och ansträngning till att lära sig de existerande redovisningsstandarderna (Mellemvik & Olson, 1996; Tolbert & Zucker, 1996; Seo & Creed, 2002). Medan PAT förklarar tradition kring arbetssätt utifrån ett kostnadsperspektiv, förklarar IT traditionen kring arbetssätt utifrån institutionalisering, det vill säga att tillvägagångssättet anses som självklart. I detta fall kan det historiska tillvägagångssättet gällande goodwill-allokering anses som självklart. Den uteblivna påverkan av IFRS 3 kan alltså förklaras av institutionell tröghet (Collin et al., 2009; DiMaggio & Powell, 1983)
I arbetet med institutionalisering av en ny redovisningsstandard såsom IFRS fyller bland annat revisorn en stor funktion (Jönsson, 1995; Touron, 2005; Carmona & Trombetta, 2008) genom normativ press gentemot klienterna (DiMaggio & Powell, 1983). Denna studie bidrar till forskningsområdet angående IFRS 3 och redovisningen av rörelseförvärv. Tidigare studier har, enligt vår vetskap, inte undersökt identifieringen av tillgångar vid rörelseförvärv utifrån revisorns perspektiv vilket gör att vi bidrar med ny forskning på området.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att förklara vilka faktorer hos revisorn som påverkar mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv enligt IFRS 3.
8
2. Vetenskaplig metod
Baserat på studiens syfte att förklara vilka faktorer hos revisorn som påverkar mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv har en deduktiv ansats använts. Detta innebär att teorier och tidigare forskning har legat till grund för formulering av hypoteser som sedan testas mot empiriska observationer (Bryman & Bell, 2017). Valet av ansats har baserats på tidigare studier som utgått från ett deduktivt angreppssätt och undersökt vilka faktorer som påverkar val av redovisningsmetod (se Bugeja & Loyeung, 2015; Schilling et al., 2012; Castadello & Klingbeil, 2009; Frii, 2019). Dessa studier har främst förklarat valet av redovisningsmetod utifrån ett opportunistiskt perspektiv. Studiens hypoteser har härletts utifrån tidigare studier samt erkända teorier: Institutionell teori och Positive Accounting Theory (DiMaggio & Powell, 1983; Watts & Zimmerman, 1986; Freeman, 2010).
Finansiell rapportering är ett mycket komplex fenomen och kan ej förklaras av en enskild teori (Adrem, 1999; Cormier et al., 2005). Därav kommer denna studie att använda sig av både IT och PAT för att förklara fenomenet. Kombinationen av dessa teorier har inte använts i någon större utsträckning inom forskningen av redovisningsval (Collin et al., 2009). Detta eklektiska angreppssätt är inspirerat av tidigare studier (Neu & Simmons, 1996; Collin et al., 2009; Broberg, 2011). Då denna studie syftar till att förklara ett specifikt fenomen, är således eklektisk redovisningsteori är lämplig (Collin et al., 2009; Broberg et al., 2011).
9
3. Teori
Denna modell är en sammanfattning av studiens teoriavsnitt och de variabler som vi under detta kapitel kommer att utveckla till hypoteser.
3.1 Erfarenhet
En revisor ska vid accepterande av ett uppdrag beakta ett antal faktorer för att kunna leva upp till IESBAs etikkod. En av de fem kriterierna innefattar att använda ett professionellt omdöme. Att använda ett professionellt omdöme innebär att revisorn har relevant utbildning, kompetens, skicklighet samt erfarenhet. Det är också just sin erfarenhet och kunskap som revisorn bör ta hänsyn till vid accepterande av ett uppdrag, och om de är tillräckliga för att kunna nå en slutsats i revisionen. En revisor ska endast utföra ett uppdrag om han eller hon har, eller kan inhämta, tillräcklig utbildning eller erfarenhet. Vilket också är kravet som ställs för att en revisor ska få anses som en lämplig granskare (FAR, 2020).
Erfarenhet är något som även IAASB trycker på i sitt ramverk för revisionskvalitet. De beskriver viktiga element som revisorn måste ta med sig när han eller hon kliver in i ett revisionsuppdrag varav erfarenhet är ett av de elementen. IAASB menar också att revisionsyrket är något som vilar på att revisorn använder sin erfarenhet samt tillämpar integritet och objektivitet tillsammans med andra egenskaper (IAASB, 2014). I enlighet med både IESBA och IAASB så bör det därför också vara naturligt att revisorer med högre erfarenhet producerar bättre revisionskvalitet. Tidigare studier har undersökt sambandet mellan
Oberoende variabler Erfarenhet Kön Revisionsbyrå Ansvarigt kontor Särskilt betydelsefulla områden Kontrollvariabler Skuldsättningsgrad Företagsstorlek Lönsamhet Allokerad Goodwill
10
revisorns erfarenhet och revisionskvalitet. Dessa studier hävdar att mer erfarna revisorer har mer kunskap än icke-erfarna vilket leder till mer korrekta bedömningar av de mer erfarna revisorerna (Bonner, 1990; Libby & Frederick, 1990; Alissa et al., 2014; Sonu et al. 2016). Även Chen et al. (2017) fann ett positivt samband mellan erfarenhet och revisionskvalitet. De påvisar att de mer erfarna revisorerna minskar periodiseringar och andelen övrigt totalresultat (eng below the line-items) och således stärker revisionskvaliteten.
Efterlevnaden av IESBAs etikkod ska resultera i högre revisonskvalitet. Det etiska beteendet har undersökts av Conroy et al. (2010) som fann att äldre revisorer var mer kritiska till oetiskt beteende jämfört med de yngre. Ålderns påverkan på det etiska beslutsfattandet har även undersökts av Chang och Leung (2006) samt Karcher (1996) som båda fann att äldre revisorer i högre grad är mer etiska, samt att äldre revisionsstudenter var mer benägna att upptäcka etiska dilemman. Det har visats att erfarenhet effektiviserar revisionsprocessen samt höjer revisionskvaliteten (Deis & Giroux, 1992; Coate & Loeb, 1997). Tidigare studier indikerar alltså på att mer erfarna och äldre revisorer tenderar att vara mindre opportunistiska i sin granskning och därmed producerar en högre revisionskvalitet (Paulsen et al., 2012). Enligt Sundgren och Sandström (2014) anses en äldre revisor ha mer erfarenhet. Flera studier argumenterar för att ålder kan användas som mått på erfarenhet (Liu, 2017; Paulsen et al., 2012; Huang, 2012, Sundaram & Yermack, 2007).
Då antalet tidigare studier inom revision som berör revisorns ålder är begränsade väljer vi att också att finna stöd från beteendevetenskap. Tidigare studier inom beteendevetenskap har blandade resultat gällande ålderns påverkan på arbetsprestation. Medan flera studier påvisat en negativ korrelation (Schmidt et al., 1986; Maurer, 2001) har andra studier argumenterat för att för att då ålder är starkt korrelerat med faktorer (kunskap, erfarenhet) som i sin tur är starkt korrelerade med arbetsprestation, bör således ålder vara positivt korrelerat med arbetsprestation vid framförallt mer komplexa arbeten (Rhodes, 1983; Salthouse & Todd, 1996).
Syftet med IFRS 3 var som tidigare nämnt att öka redovisningskvaliteten genom att i högre grad särskilja immateriella tillgångar från goodwill. Då äldre revisorer är förknippade med högre revisionskvalitet samt högre arbetsprestation vid komplexa arbeten, ämnar vi testa följande hypotes:
11
H1: Det finns ett negativt samband mellan påskrivande revisors erfarenhet och
mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv
3.2 Revisionsbyrå
Det har även påvisats att big 4 byråer producerar högre revisionskvalitet jämfört med icke-big 4 byråer (Eshleman & Guo, 2014). Detta förklaras bland annat av att big 4 byråers höga avgifter skapar incitament till att upptäcka avvikande redovisningsmetoder samt att de har fler klienter än mindre byråer vilket leder till en mer oberoende ställning (Becker et al., 1998; DeAngelo, 1981). Tidigare forskning har även visat att större byråer oftast har starkare etisk kultur vilket gör att de får en mer oberoende ställning (Svanberg & Öhman, 2016). Sambandet kan också förklaras av att större byråer har större incitament till att producera högkvalitativ revision då deras rykte står på spel (Firth & Smith, 1992; Firth & Liau-Tan, 1998). Revisionen ses som en form av ryktes-riskhantering i enlighet med legitimitetsteori (Bebbington et al., 2008).
Big 4 byråerna kontrollerar drygt 80 % av marknaden för börsnoterade företag inom EU (European Commission, 2017) och konkurrerar därav främst med varandra. Shockley och Holt (1983) visade i sin studie att företagens ekonomichefer kunde utläsa en produktdifferentiering mellan de stora redovisningsbyråerna. Skillnader mellan big 4 har även bevisats gällande revision i noterade bolag men framförallt svenska kommuner och kommunala bolag (Tagesson et al., 2009; Donatella et al., 2018; Collin et al., 2009). Dessa skillnader inom big 4 kan delvis bero på byråernas rykte, kultur eller konkurrenssituation (Moizer, 1997; Svanberg & Öhman, 2016). Moizer (1997) förklarar att ryktet bland annat utgörs av vilka klienter byrån har samt förlorar. Vidare argumenterar Moizer (1997) för att byråer med högre rykte attraherar mer kompetent personal och bibehåller sin höga standard tack vare sitt humankapital. Ett bättre rykte kan också skapa högre krav på kvalitet från användarna av de finansiella rapporterna (Moizer, 1997). Skillnader mellan revisionsbyråerna kan även bero på klienternas press på revisionsbyråerna och deras arbetssätt i enlighet med intressentteori (Freeman, 2010). Revisorernas arbetssätt kan även skilja sig åt mellan byråerna på grund av att revisionsbyråerna tenderar att utöva normativ press gentemot sina revisorer och standardisera arbetssätt (Collin et al., 2009; DiMaggio & Powell, 1983).
Svanberg och Öhman (2016) har visat att organisatorisk kultur har förmågan att påverka revisorns objektivitet. Skillnader i revision mellan byråerna skapas delvis genom av den miljön
12
som revisorn vistas i, samt den kulturella press som kommer inifrån byrån från kollegor i högre ställning (DeZoort & Lord, 1997). Då byråerna även förhåller sig till press från olika intressenter bör detta således leda till olikheter gällande revisionen (DiMaggio & Powell, 1983). Konkurrenssituationen kan även leda till ökade incitament för revisorer att agera opportunistiskt. Anissa et al. (2019) visade att revisorer var beredda att riskera försämrat rykte och sämre revisionskvalitet för att tillfredsställa klienten. Vidare fann Anissa et al. (2019) likaså ett positivt samband mellan klientens betydelse och minskad självständighet och objektivitet. Konkurrensen kan leda till minskad revisionskvalitet vilket även går i linje med det Öhman (2007) beskriver om revisorns bristande objektivitet på grund av den ekonomiska kompensationen.
Tidigare studier har även påvisat kontorsspecifika skillnader inom big 4 byråerna gällande hantering av revisionsval samt revisionskvalitet (Reichelt & Wang, 2010; Francis & Yu, 2009). Francis och Yu (2009) fann i sin studie att mindre kontor var subjekt för en högre andel rättelser då de i större utsträckning misslyckades med att använda sig av regelverket rätt, till samma utsträckning som de större kontoren. Detta kan i sin tur bero på det som Vera-Munoz et al (2006) menar är praktiska begränsningar i kunskapsfördelning i organisationen eftersom det är svårt att både sätta fingret på hur pass kunnig någon är, och sedan fördela dessa likvärdigt kontoren emellan (Vera-Munoz et al., 2006). Choi et al (2010) finner i sin studie likt Reichelt och Wang (2010) samt Francis och Yu (2009) att det finns kontorsspecifika skillnader. Choi et al (2010) menar, baserat på resultaten, att det finns skillnader mellan kontoren både när det gäller revisionskvalitet samt storlek på arvoden. Studierna visar även att större kontor tar ut högre arvoden som ett resultat av att de större kontoren är associerade med högre revisionskvalitet. Deras resultat går i linje med det som de kallar för economic dependence
perspective, det vill säga ju större ett kontor är desto mindre ger de vika för press från sina
klienter då de inte är lika beroende av dem som ett litet kontor är. Därav kommer det också skilja sig i revisionskvalitet mellan kontoren (Choi et al., 2010). Skillnader kommer även att uppstå tack vare den normativa pressen från professionen. De tre storstäderna (Stockholm, Göteborg & Malmö) har fler revisorer som har fått mer avancerad yrkesträning och har utvecklat ett eget synsätt på hur revision bör genomföras (Collin et al., 2009).
H2: Det finns en skillnad mellan revisionsbyråerna gällande klientföretags mängd
13
H3: Det finns en skillnad mellan kontoren hos big 4 byråerna gällande klientföretags
mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv 3.3 Särskilt betydelsefulla områden
Till räkenskapsåret 2016 införde IAASB krav på kommentar angående särskilt betydelsefulla områden (SBO) i revisionsberättelsen och är en av de största förändringarna av de finansiella rapporterna på senare tid (PWC, 2015). Målet med SBO var att öka transparensen i de finansiella rapporterna samt göra dem mer informativa. Då transparensen ska öka med hjälp av SBO ska detta innebära minskat opportunistiskt beteende (Gold et al., 2020). Tidigare studier har visat att revisorer som rapporterade i enlighet med SBO antog en mer konservativ redovisning samt minskade graden aggressiv rapportering vilket ökade de finansiella rapporternas kvalitet (Gold et al., 2020; Reid et al., 2019). Vidare nämner Gold et al. (2020) att valet av SBO som revisorn väljer att ta upp i de finansiella rapporterna kan påverka vilken information som företagen själva väljer att ta med i framtiden. Även Fuller (2015) lyfter fram att detaljerade SBO fungerar som incitament för företagen att göra finansiella rapporterna mer informativa. Detta har alltså ökat möjligheterna för revisorn att utöva normativ press på sina klienter och belyser vikten av revisorernas roll i processen att institutionalisera redovisningsstandarder (DiMaggio & Powell, 1983; Jönsson, 1985).
Asbahr och Ruhnke (2019) samt Ratzinger-Sakel och Theis (2019) påstår däremot att SBO fungerar som ett frikort för revisorer att gå med på de preferenser som företagen har, snarare än att fungera som en mekanism för högre ansvarstagande. De fann i sin studie att SBO inte påverkade revisorers kritiska omdöme i de finansiella rapporterna samt att sannolikheten för en ändring i rapporterna var lägre innan införandet av krav på SBO (Asbahr & Ruhnke, 2019). Öhman (2006) hävdar att revisorer visar väldigt lite intresse i att göra ökade uttalanden och endast gör det som rimligen kan krävas med hänsyn till lagar och andra riktlinjer. Detta går i linje med tidigare studier (Asbahr & Ruhnke, 2019; Ratzinger-Sakel & Theis, 2019) som funnit att SBO endast använts som ett frikort. Pinto och Morais (2018) argumenterar för att detta synsätt på SBO till viss del beror på den principbaserade redovisningen som gör det lättare för revisorn att undvika att göra utförliga beskrivningar av SBO. Baserat på presenterade studier har följande hypotes formulerats:
14
H4: Det finns ett negativt samband mellan beskrivning av rörelseförvärv i särskilt
betydelsefulla områden och mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv 3.4 Kön
Ett annat område som det forskas flitigt kring inom revisionsteori är huruvida redovisningskvalitet påverkas av revisorns kön (se bl.a Brynes, 1990; Charness & Gneezy, 2012; Ittonen & Peni, 2012). Ett antal tidigare studier har bland annat visat på att det kvinnliga könet är förknippat med högre revisionskvalitet än vad det manliga är (Brynes, 1990; Chung & Monroe, 2001; Betz et al., 1989; Montenegro & Bras, 2015). Skillnaden i revisionskvalitet beror främst på att kvinnor i sin naturliga arbetsmiljö är mer konservativa än män (Brynes, 1999). Konservativ redovisning definieras enligt Basu (1997) som revisorns förmåga att kräva en högre grad av verifikationer för de händelser som ger upphov till vinster eller förluster i företaget. Garcia-Blandon et al (2019) menar baserat på Basus (1997) definition att mer konservativ redovisning därmed ger upphov till högre revisonskvalitét. Brynes et al (1999) gjorde i sin studie en meta-analys på 150 studier kring könsskillnader och fann att kvinnor i allmänhet är mer konservativa än män. Garcia-Blandon et al (2019) menar därför att konsensus kunnat nås kring tre punkter. Den första är att kvinnor har en lägre riskbenägenhet än vad män har (se bland annat: Charness & Gneezy, 2012; Sunden & Surette, 1998; Jianakoplos & Bernasek, 1998). Den andra punkten är att män har ett mer överdrivet självförtroende än vad kvinnor har (se bl.a Bengtsson et al., 2005; Lundeberg et al., 1994). Den sista punkten är att kvinnor besitter en bättre förmåga för att analysera och bearbeta information än vad män gör (Chung & Monroe, 2001). Betz et al (1989) finner i sin studie även bevis för att kvinnor är mer etiska i arbetet och är mindre villiga att tänja på gränserna för att bli kompenserade ekonomiskt, vilket i sin tur bör innebära ökad redovisningskvalitet av kvinnor. Vidare finner Garcia-Blandon et al (2019) i sin studie positiva belägg för att en kvinnlig revisor är förknippad med ökad revisionskvalitet.
Könsskillnader i revisionskvalitet har även studerats i en svensk kontext, med blandade resultat. Broberg et al (2017) fann i sin studie belägg för att kvinnliga revisorer i mindre utsträckning är involverade i aktiviteter som kan minska revisionskvaliteten. Könsspecifika skillnader i revisionskvalitet i Sverige bevisas även av Ittonen och Peni (2012). Nasution och Jonnergård
15
(2017) fann däremot att kön inte hade någon påverkan på revisionskvalitet i Sverige. Detta kan delvis bero på att Sverige är ett av världens mest jämställda länder enligt
Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex (EIGE, 2020) samt FN:s utvecklingprograms kön-index (EM2030, 2020). Sverige ska enligt Hofstedes kulturdimensionsteori (Nasution & Jonnergård, 2017) klassificeras som ett feminint samhälle. Vitell et al (1993) argumenterar för att ett feminint samhälle främjar etik och moral mer än ett maskulint samhälle och att det därmed går att argumentera för att ett feminint samhälle reducerar risktagande tendenser hos både män och kvinnor. Vidare har även Branson och Breesch (2009), ur en belgisk kontext, funnit bevis för att det inte finns några könsspecifika skillnader rörande revisorns förmåga att upptäcka felaktigheter samt dess riskaversion. Belgien anses, likt Sverige, vara väldigt jämställt enligt europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex (EIGE, 2020). Tidigare studier som funnit könsspecifika skillnader har baserats på, enligt Hofstedes kulturdimensioner, maskulina samhällen som exempelvis Finland, Kina och USA (Nasution & Jonnergård, 2017)
Att kön inte spelar roll gällande revisionskvalitet stöds även av den strukturella ansatsen till kön (se Lacy et al., 1983; Betz et al., 1989; Dawson, 1992; Robin & Babin, 1997, Nasution & Jonnergård, 2017). Den strukturella ansatsen förnekar inte att det finns könsspecifika skillnader men menar att individen präglas av sitt arbete och dess miljö och att könsspecifika skillnader försvinner när individen påbörjar ett arbete och går in i en professionell roll (Feldberg & Glenn, 1979). Den professionella rollen antas ha en stor inverkan på individens beteende på grund av vikten av professionens normer (Evetts, 2003; Friedson, 2001). Rad et al (2014) resultat går i linje med den strukturella ansatsen. De fann, ur en svensk kontext, bevis för att det inte finns några könsspecifika skillnader gällande riskaversion hos svenska lånehandläggare. Baserat på tidigare studier och med utgångspunkten att Sverige är ett jämställt samhälle samt professionens inverkan på individen har följande hypotes formulerats:
H5: Det finns inget samband mellan påskrivande revisors kön och klientföretags
16
4. Empirisk metod
4.1 Population och bortfall
Denna studie syftar till att förklara vilka faktorer hos revisorn som påverkar mängden allokerad goodwill, hos klientföretag, vid rörelseförvärv. Detta ska studeras med hjälp av en kvantitativ forskningsstrategi. Detta är lämpligt för denna uppsats då kvantitativ forskningsstrategi innehåller ett deduktivt synsätt på förhållandet mellan teori och praktisk forskning, där tyngden ligger på teoriprövning (Bryman & Bell, 2017). Populationen som undersöks i denna studie är samtliga bolag som genomfört rörelseförvärv under räkenskapsåren 2015-2018 och är noterade på Nasdaq Stockholm. Denna population valdes utifrån det faktum att samtliga bolag som är noterade på Nasdaq Stockholm, enligt EU-lagstiftning (2013/34/EU), är skyldiga att redovisa enligt IFRS. Ett sannolikhetsurval är ej nödvändigt för denna studie då generaliserbarheten uppnås genom att hela populationen studeras. Detta höjer studiens externa validitet och således dess generaliserbarhet, då studien baseras på en totalinkludering istället för ett urval (Bryman & Bell, 2017).
Det var totalt 458 förvärvande bolag under undersökningsperioden varav 41 bolag exkluderades på grund av att förvärven var av mindre karaktär och bedömdes vara av icke-betydande karaktär för bolagets resultat- och balansräkning samt på grund av bristfälliga noter. Vidare har totalt 55 bolag exkluderats då deras revisor ej längre fanns med i revisorsinspektionens register över godkända alternativt auktoriserade revisorer.
4.2 Forskningsdesign och datainsamling
Denna studie har använt sig av sekundärdata i form av finansiella rapporter, sammanställningar av förvärvande bolag mellan räkenskapsåren 2015-2018 framställt av Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson samt utdrag ur register för samtliga auktoriserade alternativt godkända revisorer från Revisorsinspektionen. Fördelen med användning av sekundärdata är bland annat att processen för datainsamling blir mindre tidskrävande vilket ger mer tid för exempelvis analys (Bryman & Bell, 2017). Det positiva med att använda data från finansiella rapporter är även att de rapporterna har granskats av en revisor samt att data i rapporter inte ändras efter att de publicerats vilket gör data konstant över tid. Finansiella rapporter kan därför heller inte tolkas olika från person till person. Därför blir också replikerbarhet och reliabilitet högre i studien då
17
data inte är subjekt för tolkning. Trots dessa positiva aspekter med användande av sekundärdata, så finns det även nackdelar med att inte använda sig av primärdata. Vid sekundärdata så har vi begränsad kännedom kring data och hur de arbetats fram, samt att det kan ta tid att bekanta sig med en stor mängd data (Bryman & Bell, 2017).
4.3 Operationalisering
4.3.1 Beroende variabel
Den beroende variabeln i studien är mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv. Likt tidigare studier mäts mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv som andel i procent av den totala köpeskillingen (Schilling et al., 2012; Castadello & Klingbeil, 2009; Frii, 2019). Dessa beräkningar har genomförts baserat på sammanställningar av Gauffin och Nilsson, som erhållits genom personlig kontakt. Gauffin och Nilsson gör årliga sammanställningar över rörelseförvärv enligt IFRS 3 som publiceras i tidningen Balans.
4.3.2 Oberoende variabler
• Kön – Revisorns kön har kodats som en dummyvariabel där värdet antar 1 ifall revisorn är av manligt kön. (Källa: Revisorsinspektionen)
• Erfarenhet – Variabeln har operationaliserats på två sätt. Erfarenhet har mätts i ålder på påskrivande revisor samt som antalet år som auktoriserad alternativt godkänd revisor. (Källa: Revisorsinspektionen)
• Revisionsbyrå - Variabeln har kodats till fem olika dummyvariabler (Deloitte, EY, KPMG, PWC samt Övriga). PWC användes som referensvariabel. (Källa: Årsredovisningar) • Kontor - Gällande revisionskontor är städerna Stockholm, Göteborg och Malmö mest
frekvent förekommande. Stockholm har använts som referensvariabel. Variabeln kodades som en dummyvariabel för var och en av städerna samt en för övriga städer. Stockholm användes som referensvariabel. (Källa: Årsredovisningar)
• SBO - Bolagens SBOs klassificerades som rörelseförvärvsrelaterade eller ej. Rörelseförvärv är ett grundläggande moment inom redovisning och således bör inte variabeln påverkas av egna tolkningar. Dessa klassificeringar har genomförts när båda författarna varit närvarande för att säkerställa konsekventa bedömningar och således variabelns reliabilitet (Bryman &
18
Bell, 2017). Denna variabel har sedan kodats som en dummyvariabel där variabeln antar värdet 1 ifall årsrapporten innehåller en förvärvsrelaterad SBO. (Källa: Årsredovisningar)
4.3.3 Kontrollvariabler
• Storlek - Mindre företag tenderar att vara mer försiktiga i sin redovisning och är mer återhållsamma gällande sin tolkning av redovisningsstandarder på grund av att informationsassymmetrin anses vara högre hos de mindre företagen (Atiase, 1985; Diamond & Verrecchia, 1991; King et al., 1990). Större företag har mer publikt anpassad information samt följs av fler analytiker (Yu, 2008). Detta leder till en lägre informationsasymmetri hos större företag vilket leder till att de tenderar att vara mer frikostiga i sin tolkning av redovisningsstandarder (Khan & Watts, 2009; Ahmed & Duellman, 2007). Större företag är även under större risk att utsättas för politiska påtryckningar och kan således vara benägna att använda redovisningsval för att justera sitt resultat nedåt (Watts & Zimmerman, 1986). I linje med PAT går det alltså att argumentera för att större klientföretag således bör allokera mindre goodwill. Det går även att argumentera för att större företag är utsatta för större press från intressenter att bland annat maximera deras avkastning (Freeman, 2010; DiMaggio & Powell, 1983). Tidigare studier har visat att större företag tenderar att använda resultatjustering i större utsträckning än mindre företag (Türegün, 2016). I denna studie operationaliseras storlek som den naturliga logaritmen av företagets totala tillgångar på balansdagen. (Källa Årsredovisningar) • Bransch - Denna studie valde, likt tidigare studier (Bao & Lewellyn, 2017; Schilling et al., 2012; Castadello & Klingbeil, 2009), att använda bransch som kontrollvariabler för att undersöka branschspecifika skillnader. Barhanko, Lindholm och Örtenvik (2013) replikerade en studie av PWC Schweiz och undersökte branschskillnader vid fördelning av köpeskilling samt kategorisering av immateriella tillgångar hos svenska företag under IFRS 3 inledande år 2005-2011. I linje DiMaggio och Powells (1983) mimetiska isomorfism kan det uppstå branschpraxis gällande redovisningsval på grund av företags osäkerhet. Osäkra företag väljer att härma framgångsrika företags metoder för att uppnå legitimitet. Branschpraxis kan även utvecklas på grund av professionens normativa press på företag inom samma bransch att förhålla sig till samma principer och liknande tolkningar (DiMaggio & Powell, 1983). För kategorisering av branschtillhörighet använder denna
19
studie sig av Industry Classification Benchmark (ICB) som tillhandahålls av FTSE Russells (2019) klassificering som även används av Nasdaq Stockholm. De branscher som inkluderas i ICB är Dagligvaror, Finans & Fastighet, Hälsovård, Industri, Informationsteknik, Material, Sällanköpsvaror samt Telekommunikation. I denna studie har vi valt att slå samman Dagligvaror med Sällanköpsvaror till ”Konsumentvaror och Tjänster”, Industri med Material till ”Industri” samt Informationsteknik och Telekommunikation till ”IT”. Detta görs då vissa branscher har en låg representation i populationen och således inte ger något statistiskt underlag. Branschsammanslagningarna har genomförts baserat på verksamheternas likhet. Branscherna är även lika gällande allokering av goodwill vid rörelseförvärv vilket är ett ytterligare argument för att slå samman just de branscherna. Branscherna kodades som dummyvariabel och Industri användes som referensvariabel. (Källa: Nasdaq Stockholm) • Skuldsättningsgrad - En av de tre hypoteserna som Watts och Zimmerman (1986) utvecklar i PAT rör företagens skuldsättningsgrad. Ju lägre skuldsättningsgrad desto lättare kan företag attrahera kapital och därmed få lägre kapitalkostnader. Därför har företag också incitament till att använda resultatjustering för att minska skuldsättningsgraden och därmed kapitalkostnader. Liu et al (2010) samt Jha (2013) finner i sin studie att företag innan ingående i lånekontrakt använder resultatjustering för att öka sitt resultat och därmed få lägre kapitalkostnader. Liu et al (2010) menar att på grund av att resultatjustering leder till lägre kapitalkostnader så indikerar det också på att långivare inte kan se igenom resultatjustering när de ingår i kontraktsförhandlingar kring kapitalkostnader. Franz et al (2013) finner även de att företag är har större incitament till att resultatjustera om företaget är nära kontraktsbrott. De företagen har en högre grad av resultatjustering än andra företag och använder sig både av reell och artificiell resultatjustering (Franz et al., 2013). Variabeln beräknades i denna studie som totala skulder dividerat med eget kapital. (Källa: Årsredovisningar)
• Lönsamhet - Företag med ett sämre resultat än föregående år tenderar att använda sig av resultatjustering för att driva upp sitt resultat och därmed visa högre lönsamhet (Heidarpoor et al., 2014; Degeorge et al., 1999). Då goodwill, potentiellt, leder till en lägre resultatpåverkan än immateriella tillgångar, kan fördelning av köpeskilling användas som en form av resultatjustering. Då lönsamhet i sig kan vara ett diffust mått så väljer vi att
20
operationalisera lönsamhet till två variabler som gör det enkelt att mäta lönsamheten. ROE och ROA används för att jämföra lönsamheten mellan företag vilket också gjorts av Noor et al (2015) där de använder ROE för att mäta ett företags prestation mellan två verksamhetsår. ROE beräknas i denna studie genom att dividera årets resultat med det egna kapitalet och ROA genom att dividera årets resultat med totalt kapital. (Källa: Årsredovisningar)
Tabell 1. Operationalisering av studiens variabler.
4.4 Etiska aspekter
Etiska överväganden och riktlinjer är av stor vikt för forskningens kvalitet (Vetenskapsrådet, 2017). Av den anledningen har denna studie genomförts med Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer i åtanke. Vetenskapsrådet benämner fyra begrepp (sekretess,
21
tystnadsplikt, anonymitet samt konfidentialitet) som viktiga gällande hantering av forskningsmaterial. Den forskningsdata som denna studie bygger på har samlats in från finansiella rapporter och annan offentlig information och således behöver denna studie inte ta de fyra begreppen som presenterats av Vetenskapsrådet (2017) i större beaktning.
22
5. Analys & Resultat
5.1 Deskriptiv statistik Tabell 2. Deskriptiv statistik
Bland de svenska förvärvande företagen kan vi i tabell 2 se att medelvärdet för andel av köpeskilling hänförd till goodwill uppgår till 51,7 %, med ett maxvärde (137 %) respektive minvärde (-35,1 %) som visar på att vissa företag redovisat negativ goodwill och goodwill som överstiger den totala köpeskillingen.
23
Revisorer som tar upp rörelseförvärv som ett särskilt betydelsefullt område i sin revisionsberättelse uppgår till 29 % vilket innebär att 71 % av de granskande revisorerna inte nämner genomförda rörelseförvärv i sina revisionsberättelser. Störst andel av revisionsuppdragen har PWC (35 %) följt av de tre andra som har ungefär samma marknadsandel. Kontoret med flest uppdrag Stockholm (67 %), följt av Övriga städer (15 %),
Göteborg (10 %) och Malmö (7 %). Medelåldern för en revisor är 50 år och har i genomsnitt
19 års erfarenhet som auktoriserad alternativt godkänd revisor. Andel påskrivande revisorer av manligt kön var 89 %. Bland branscherna var Industri dominerande (41 %) följt av
Konsumentvaror och Tjänster (22 %) och Informationsteknik (15 %). Endast branscherna Finans & Fastighet samt Hälsovård är mindre än 10 %.
5.2 Bivariat analys
Denna studie har valt att använda sig av Spearmans rangkorrelation som korrelationskoefficient. Spearmans rangkorrelation lämpar sig utmärkt för studiens oberoende variabel då de i största del består av dummyvariabler. Korrelationerna sträcker sig från -1 till 1 där ett värde på -0,8 alternativt 0,8 indikerar på problem med multikollinearitet mellan variablerna (Djurfeldt et al., 2010).
24
25
signifikansnivå vilket är över det kritiska värdet på 0,8. Båda variabler mäter i princip samma sak vilket är naturligt då erfarenhet ofta kommer med åldern. Samvariationen innebär att en av variablerna måste exkluderas varpå valet faller på Ålder. Vi kan även utläsa att räntabilitetsmåtten (ROE och ROA) har en korrelation på 1 % signifikansnivå som överstiger det kritiska värdet. Denna studie väljer att behålla ROA då ROE ej är normalfördelad enligt Kolmogorov-Smirnov-testet och endast uppnår normalfördelning när populationen minskats till 96. Ett ytterligare argument för att behålla ROA är att studien behandlar IFRS som är balansräkningsfokuserat. Vidare undersöktes även variablernas VIF-värden (Variance Inflation
Factor) för att testa för multikollinearitet. Samtliga kvarvarande variabler understiger det
kritiska VIF-värdet 2,5.
Den beroende variabeln Allokerad Goodwill uppvisar stark positiv korrelation med PWC men endast signifikant korrelation med Storlek (0,167) på 1 % signifikansnivå, revisionsbyrån
KPMG (-0,142) på 1 % signifikansnivå samt branschen IT (0,119) på 1 % signifikansnivå. Detta
indikerar på att förvärvande företagets storlek, samt ifall företag är verksamt inom branschen
IT, har en positiv effekt på andelen allokerad goodwill vid rörelseförvärv medan valet av KMPG
som revisionsbyrå har en negativ effekt. Övriga signifikanta samband som kan utläsas är bland annat en indikation på att PWC, EY och kontoren i Stockholm tenderar att ha yngre revisorer medan kontoren i Malmö och Övriga städer tenderar att ha äldre revisorer. Vi kan även utläsa ett negativt samband mellan förvärvsrelaterad SBO och ålder. Detta indikerar på att äldre revisorer i lägre utsträckning tenderar att ta upp förvärv som särskilt betydelsefullt område. Vidare kan vi utläsa indikationer om att företag med större andel tillgångar tenderar att ha PWC som revisor samt att kontoret i Stockholm är ansvariga för revisionen. Övriga städer har en negativ korrelation med företagsstorlek.
26
Två OLS-regressioner har genomförts för att undersöka eventuella samband mellan studiens beroende och övriga variabler. En OLS-regression består av räkenskapsåren 2015–2018 och utesluter SBO ur modellen och den andra består av räkenskapsåren 2016–2018 och innefattar SBO. Vidare har även variablerna Erfarenhet, Konsumentvaror och tjänster samt Finans &
Fastighet lämnas utanför modellen med SBO för att kunna göra modellen signifikant. Variabeln Ålder har uteslutits ur båda modellerna då den, som tidigare nämnt, korrelerar med Erfarenhet.
I modellen utan SBO påvisas ett signifikant negativt samband (5 % signifikansnivå) mellan variabeln KPMG och Allokerad Goodwill. Detta innebär att mängden allokerad goodwill hos klientföretagen minskar när KPMG är anlitad revisionsbyrå jämfört med referensvariabeln PWC. Vidare visar även modellen ett starkt signifikant positivt samband (1 % signifikansnivå) mellan Storlek och Allokerad Goodwill. Det innebär att större företag tenderar att allokera större mängd goodwill vid rörelseförvärv. Modellen visar slutligen även ett signifikant positivt
27 verksamhet inom referensbranschen Industri.
Modellen med SBO påvisar ett signifikant negativt samband (5 % signifikansnivå) mellan
Övriga städer och Allokerad Goodwill. Detta innebär att klientföretag som revideras av
revisionsbyråer i Övriga städer tenderar till att allokera en mindre andel av köpeskillingen till att goodwill vid rörelseförvärv jämfört med revisionsbyråer i storstäderna (Stockholm,
Göteborg, Malmö). Modellen med SBO visar precis som modellen utan SBO på ett negativt
signifikant samband mellan KPMG och Allokerad Goodwill. I Modellen med SBO är Storlek ej längre signifikant. Detta kan påverkats av att de företag som utesluts (Samtliga för år 2015) resulterar i färre antal mindre företag vilket minskar spridningen av variabeln storlek. Det ska dock tilläggas att förklaringsgraden av båda modellernas variabler är relativt svaga.
5.4 Hypotesprövning
Resultaten i hypotesprövningen baseras på den multivariata och den bivariata analysen. Hypotesprövningen tar dock större hänsyn till den multivariata analysen då den kan analysera flera oberoende variabler samtidigt (Djurfeldt et al., 2010).
5.4.1 Erfarenhet
Studiens första hypotes bygger på antagandet om att klientföretagets allokerad goodwill vid rörelseförvärv minskar med en mer erfaren påskrivande revisor. Varken den multivariata eller den bivariata analysen påvisar ett negativt samband mellan variablerna varpå hypotes 1 förkastas.
H1: Det finns ett negativt samband mellan påskrivande revisors erfarenhet och
mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv – Förkastas tillsvidare 5.4.2 Revisionsbyrå
KPMG har ett negativt signifikant samband med Allokerad Goodwill i regressionsanalysens
båda modeller. Detta samband finns även i den bivariata analysen, dock ej signifikant. Det negativt signifikanta sambandet indikerar att det finns en skillnad mellan revisionsbyråerna gällande klientföretags mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv. Utifrån detta kan hypotes 2 ej förkastas.
28
Övriga städer har ett negativt signifikant samband med Allokerad Goodwill i regressionsmodellen med
SBO. Detta samband indikerar att det finn skillnader mellan kontoren hos big 4 byråerna gällande klientföretags mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv. Baserat på detta kan hypotes 3 ej förkastas.
H3: Det finns en skillnad mellan kontoren hos big 4 byråerna gällande
klientföretags mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv – Kan ej förkastas
5.4.3 Särskilt betydelsefulla områden
Den fjärde hypotesen bygger på antagandet om att mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv minskar ifall rörelseförvärv benämnts som ett särskilt betydelsefullt område. Varken den multivariata eller den bivariata analysen har påvisat något negativt signifikant samband mellan variablerna varpå hypotes 4 förkastas.
H4: Det finns ett negativt samband mellan beskrivning av rörelseförvärv i särskilt
betydelsefulla områden och mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv – Förkastas tillsvidare
5.4.4 Kön
Varken den bivariata eller den multivariata analysen har kunnat påvisa ett samband mellan revisorns kön och klientföretagets mängd allokerad goodwill vid rörelseförvärv och således kan hypotes 5 ej förkastas.
H5: Det finns inget samband mellan påskrivande revisors kön och klientföretags
29
6.1 Diskussion
Trots att det har gått nästan 15 år sedan införandet av IFRS 3 så verkar det fortfarande som att regelverket inte fått den genomslagskraft man hoppas på. Gauffin och Nilsson har årligen undersökt goodwillfördelningen i samband med rörelseförvärv på den svenska marknaden och funnit att cirka 51 % av den totala köpeskillingen åren 2015 till och med 2018 hänförts till goodwill. Goodwill är ett omdebatterat ämne inom revisionsvärlden och således har också ett antal tidigare studier gjorts som undersöker redovisningsval i samband med rörelseförvärv (eg. Schilling et al., 2012; Castadello & Klingbeil, 2009; Frii, 2019). Trots ett antal tidigare studier inom ämnet så är antalet studier som undersöker revisorsspecifika faktorer som påverkar goodwillallokeringen obefintliga. Därav gick det heller inte i början av studien att vara helt säker på att de variabler vi valt var de som bäst kunde förklara allokeringen av goodwill vid rörelseförvärv.
Studien har funnit, likt Collin et al. (2009), kontorsspecifika skillnader gällande klientföretags redovisningsval. Resultatet visar att big 4s revisionskontor i övriga städer än de tre storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) har klientföretag som allokerar mindre goodwill vid rörelseförvärv än revisionskontoren i referensstaden Stockholm. Detta går emot Choi et al (2010) och deras resonemang om economic dependence perspective som menar att mindre kontor är mer beroende av klientföretagen och därmed ger vika för press i större utsträckning än de stora kontoren. Skillnaderna kan även bero på den normativa pressen från professionen i storstäderna och deras egna synsätt på vad korrekt revision innebär (Collin et al., 2009). Detta kan således innebära att professionen i storstäderna gör en mer fri tolkning av IFRS 3 då de anser att de besitter så pass mycket kunskap medan professionen i de mindre städerna i större utsträckning upplever en normativ press att strikt följa IFRS 3.
Resultatet av denna studie visar att den förvärvande företagets storlek har en direkt positiv inverkan på mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv. Detta går i hand med tidigare studier (Atiase, 1985; Diamond & Verrecchia, 1991; King et al., 1990; Khan & Watts, 2009; Ahmed & Duellman, 2007) som visat att mindre företag tenderar att vara mer återhållsamma i sin redovisning medan större företag tenderar att vara mer frikostiga i sin tolkning tack vare den lägre informationsasymmetrin hos de större företagen. PAT:s hypotes om att större företag försöker undvika politisk press genom att justera sitt resultat nedåt, som skulle uppnås genom
30
argumentera för att större företag är utsatta för större press från intressenter att maximera deras avkastning (DiMaggio & Powell, 1983). Utifrån revisorns perspektiv kan den rådande konkurrenssituationen mellan big 4 ge ökade incitament för revisorerna att agera opportunistiskt för att tillfredsställa sin klient (Öhman, 2007; Anissa et al., 2019). De större klienterna bedöms som de mest betydelsefulla ur ett monetärt perspektiv, varpå revisorns självständighet och objektivitet offras i enlighet med Anissa et al. (2019)
Studiens resultat indikerar även att branschtillhörighet påverkar mängden allokerad goodwill vid rörelseförvärv. Detta går i linje med tidigare studier (Collin et al., 2009, Tagesson, 2009) som funnit belägg för att branschtillhörighet har en påverkan på redovisningsval hos svenska företag. Resultat visar att branschen IT tenderar att allokera mer till goodwill vid rörelseförvärv än referensbranschen Industri. Resultatet som påvisar branschspecifika skillnader går i linje med institutionell teoris resonemang om homogenisering av företag verksamma inom samma bransch (DiMaggio & Powell, 1983). Om marknadsledaren inom ett visst organisationsfält tillämpar en viss tolkning av en redovisningsstandard finns det anledning för andra aktörer inom samma organisationsfält att använda samma tolkning för att uppnå legitimitet. Den organisatoriska osäkerheten är ofta förekommande hos sämre presterande företag varpå härmande isomorfism blir aktuellt för att efterlikna framgångsrika aktörer inom samma bransch (DiMaggio & Powell, 1983). Enligt DiMaggio och Powell (1983) kan branschskillnader gällande redovisningsval bero på att professionen utövar normativ press gentemot företag inom samma bransch.
Vidare så hade KPMG och allokerad goodwill ett negativt signifikant samband. Det betyder utifrån studien att de företag som är klienter hos KPMG jämfört med övriga big 4 tenderar till att allokera en mindre del av köpeskillingen till goodwill i samband med rörelseförvärv. Att mindre goodwill allokeras av de som är klienter hos KPMG kan dels förklaras av att KPMG kan ha en mer oberoende ställning till sina klienter jämfört med mindre byråer då de fler klienter minskar beroendet av en enskild klient (Becker et al., 1998). Skillnader byråerna emellan kan vidare förklaras av institutionell teori där Firth & Smith (1992) bland annat skriver att byråerna har incitament till att producera högkvalitativ revision då deras rykte kan äventyras. Dock innebär detta inte per automatik att byråerna, framförallt de fyra största, arbetar på samma sätt. Donatella et al. (2018) och Collin et al. (2009) påvisade i sina studier skillnader mellan big 4
31
skillnaderna i arbetssätt kan därför enligt tidigare studier förklaras med den organisationskultur som råder inom varje byrå. DeZoort och Lord (1997) samt Svanberg och Öhman (2017) visade i sina studier hur press inifrån organisationen från toppen och nedåt på ett sätt formar de arbetssätt och rutiner vilket i sig kan vara en förklaring till varför KPMG skulle skilja sig åt från de övriga byråerna.
Donatella et al (2018) fann i sin studie att KPMGs klienter i större utsträckning var involverade i resultatjustering än sina branschkollegor och således producerade lägre revisionskvalitet. Att hänföra stora summor till goodwill behöver nödvändigtvis inte innebära resultatjustering, men kan fungera som ett verktyg för resultatjustering (Zhang och Zhang 2017; Detzen och Zülch 2012). Jämfört med Donatella et al (2018) så finner vi dock det motsatta, det vill säga att revisionskvaliteten ökar i samband med att KPMG är reviderande byrå. Resultatet indikerar således på tendenser till att KPMG i större utsträckning följer IFRS 3 i jämförelse med sina branschkollegor och därmed lyckats bättre med att institutionalisera IFRS 3 samt föra över den till sina klienter genom normativ press. Minskade goodwillposter ökar också beslutsanvändarbarheten i de finansiella rapporterna vilket utifrån studien får anses vara högre hos KMPG-klienter.
Utöver resonemanget rörande KPMG är det dock svårt, utifrån denna studie, att uttala sig om hur stort revisorns bidrag i arbetet med institutionalisering av ny redovisningsstandard är. Studiens oberoende variabler består i sin helhet av revisorsspecifika faktorer där studien endast fått signifikanta resultat gällande byråtillhörighet och revisionskontorets geografiska placering. Detta antyder att revisorns kön inte påverkar revisionskvaliteten utifrån IFRS 3s ståndpunkt om att mindre allokerad goodwill innebär mer kvalitativ redovisning. Detta går i linje med den strukturella ansatsen till kön samt tidigare forskning (ex. Dawson, 1992; Robin & Babin, 1997, Nasution & Jonnergård, 2017). Vidare antyder studiens resultat även att erfarenhet inte påverkar revisionskvaliteten vilket går emot tidigare studiers resultat om att erfarenhet effektiviserar revisionsprocessen och därmed höjer revisionskvaliteten (Deis & Giroux, 1992; Coate & Loeb, 1997). Att varken kön eller erfarenhet påverkar allokeringen av goodwill och således revisionskvaliteten ger ytterligare argument för att revisorsprofessionen är stark. Att goodwill-allokeringen inte minskar i takt med att revisorns erfarenhet ökar kan även förklaras av institutionell tröghet där revisionsbyråerna men framförallt revisorerna är motvilliga till
