Transkulturell omvårdnad ur sjuksköterskans perspektiv

Transkulturell omvårdnad ur

sjuksköterskans perspektiv

Transcultural care from the nurse’s

perspective

Författare: Moa Pramono och Avelina Sterckx

VT 2021

Examensarbete: Kandidat, 15 hp

Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: Karin Falk-Brynhildsen, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Annica Kihlgren, Professor, Örebro Universitet

Sammanfattning

Bakgrund: Antalet människor som migrerar ökar och Sverige har sedan 1930-talet haft en

större invandring än utvandring. Sjukvårdspersonal utmanas därmed i att vårda människor med annan kulturell bakgrund. Transkulturell omvårdnad syftar till att hitta vägar för att förse patienter med kulturellt anpassad omvårdnad.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad

inom somatisk vård.

Metod: Studien var en litteraturstudie och datainsamling skedde i databaserna Cinahl och

Medline. Materialet granskades med granskningsmallar för att säkerställa god kvalitet. Data analyserades genom en integrerad analys.

Resultat: Sjuksköterskor hade erfarenheter av olika utmaningar. Språkbarriärer var svåra

att överkomma och att använda tolk fungerade väl med vissa undantag. Sjuksköterskornas kulturella kunskap upplevdes ofta som otillräcklig vilket bidrog till osäkerhet. Längre yrkeserfarenhet bidrog till en ökad självsäkerhet. Sjuksköterskor ansåg det utmanande att bemöta patienter när de hade en annan kulturell bakgrund och religiös tillhörighet. Mötet med anhöriga upplevdes ofta som svårt, samtidigt som sjuksköterskor kunde se det

gynnsamma i de anhörigas närvaro. Sjuksköterskor upplevde patientarbetet som svårare vid transkulturell omvårdnad men också en personlig utveckling som följd.

Slutsatser: Behov finns av utbildning, kulturell kompetens och väl fungerande tolktjänster.

Transkulturell omvårdnad och personcentrerad vård behöver samverkas i sjuksköterskans omvårdnadsarbete.

Nyckelord: Kultur, Kulturell kompetens, Sjuksköterskors erfarenheter, Transkulturell

Innehållsförteckning

2.5 Teorin Transkulturell omvårdnad ... 5

2.6 Sjuksköterskans professionella omvårdnadsansvar ... 6

3 Problemformulering ... 7 4 Syfte ... 7 5 Metod ... 7 5.1 Design ... 7 5.2 Datainsamling ... 7 5.3 Urval ... 8 5.4 Kvalitetsgranskning ... 8 5.5 Dataanalys ... 9 5.6 Forskningsetiska överväganden ... 9 6 Resultat ... 10

6.1 Sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation med patient och anhöriga ... 12

6.1.1 Språkbarriärer som hinder i omvårdnad ... 12

6.1.2 Faktorer som underlättar kommunikation i omvårdnad ... 12

6.1.3 Att använda tolk i omvårdnad ... 13

6.2 Sjuksköterskors erfarenheter av interaktionen med anhöriga ... 13

6.3 Sjuksköterskors erfarenheter av kultur och religion i omvårdnad ... 14

6.3.1 Kulturella och religiösa utmaningar i omvårdnad ... 14

6.3.2 Lärdomar från transkulturell omvårdnad ... 15

6.4 Sjuksköterskors kulturella kunskap inom transkulturell omvårdnad ... 16

6.5 Resultatsammanfattning ... 16 7 Diskussion ... 17 7.1 Metoddiskussion ... 17 7.1.1 Syfte ... 17 7.1.2 Design ... 17 7.1.3 Datainsamling ... 17 7.1.4 Urval ... 17 7.1.5 Kvalitetsgranskning ... 20

7.1.6 Dataanalys ... 20

7.1.7 Forskningsetiska överväganden ... 20

7.2 Resultatdiskussion ... 21

7.2.1 Kommunikation ... 21

7.2.2 Kultur och religion ... 22

7.2.3 Anhöriga ... 23 8 Slutsatser ... 24 8.1 Klinisk nytta ... 24 8.2 Fortsatt forskning ... 25 Referenslista... Bilagor ... Bilaga 1. Sökmatris ... Bilaga 2. Artikelmatris... Bilaga 3. Sunrise Modellen ...

1 Inledning

Resultatet av en global migration (International Organization for Migration [IOM], 2021) är att sjukvården och dess personal måste utgå och vårda från ett globalt perspektiv (Leininger & MacFarland, 2002, s. 3). Inom sjuksköterskeprofessionen blir medvetenhet om kultur av största betydelse då alla patienter är unika och likaså är deras uppfattning om hälsa (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2016). Det är därför angeläget att

uppmärksamma den kulturella och språkliga betydelsen i sjuksköterskans omvårdnadsarbete.

Författarna har sedan tidigare ett intresse för olika kulturer och har egna erfarenheter av dess inverkan på möten människor emellan. Författarna har också erfarenheter av

vårdmöten med personer av annan kulturell bakgrund från verksamhetsförlagd utbildning och arbete som undersköterskor.

Med utgångspunkt i Sveriges och världens ökande kulturella mångfald syftar

litteraturstudien till att ge en översikt av sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad över kulturer, en så kallad transkulturell omvårdnad.

2 Bakgrund

2.1 Migration

Den globala migrationen var 2017 beräknad till 258 miljoner migranter, det vill säga människor som bor i ett land som inte är deras födelseland. Det utgör 3,4% av världens totala befolkning (IOM, 2021). Under de senaste två decennierna har antalet människor som flyr ökat från 33,9 miljoner år 1997 till 79,5 miljoner år 2019 (United Nations High Commissioner for Refugees [UNHCR], 2020).

Sedan 1930-talet har Sverige haft en större årlig invandring än utvandring

(Migrationsverket, 2020). Majoriteten av de som immigrerar till Sverige har under de senare åren varit flyktingar. Under 2015 hade Sverige det högsta antalet asylsökande någonsin vilket innebar att den totala invandringen nådde rekordnivå 2016 med 163 000 personer (SCB, 2021).

Globaliseringen har påverkat utvecklingen över hela världen. Snabba förändringar inom teknologi och den ökande mobiliteten av varor och tjänster har bidragit till att världen är mer sammankopplad än någonsin (United Nations, 2021).

2.2 Kultur

Det tredje årtusendet utmanar sjuksköterskor att tänka och agera utifrån ett globalt perspektiv då de möter och vårdar personer med en mångkulturell bakgrund. Världen har blivit konceptuellt mindre men mer komplex och mer mångfaldig när sjuksköterskor vårdar personer med olika kulturella bakgrunder. Kultur är ett centralt begrepp i vård av patienter från olika delar av världen (Leininger & MacFarland, 2002, s. 3).

Kultur kan definieras som ett nätverk av beteendemässiga mönster, värderingar, antaganden och erfarenheter som är delade i en social grupp. Kultur är mestadels ett omedvetet applicerat system av kollektiva värderingar, vilka gör att beteende hos

5 medlemmarna i den sociala gruppen är förståeligt och i viss grad förutsägbart (Davey, 2008). Kultur är modellen för människans levnadssätt och endast genom att förstå kultur nås en full förståelse för den sociala och kulturella varelse som människan är. Det går inte att förneka att kulturella skillnader och likheter finns bland människor i försök att förstå interkulturella och transkulturella mönster (Leininger, 1970).

2.3 Kommunikation

Kultur påverkar kommunikation och därmed hur vi förmedlar och tar emot information (Davey, 2008). Kommunikation utgör en grundläggande social aktivitet som inkluderar gemensamma handlingar och en kontinuerlig gemensam påverkan på individerna. I kommunikationen förmedlas faktainnehåll och den påverkar sociala relationer mellan kommunicerande människor. Språk kan ses som en nyckel i människans gemenskap och förståelse. Med språk kan människor dela upplevelser där privata erfarenheter blir gemensamma (Linell, 2011).

Kommunikation påverkar många aspekter av vården: delande av information, både medicinsk och vårdande, och innefattar framförande av känslig information.

Kommunikation i vården innefattar utbyte av information kopplat till omvårdnad och rutiner men också sjuksköterskans bedömning av patientens situation (Pergert, Ekblad, Enskär & Björk, 2007). Om kulturella och språkliga barriärer finns mellan sjuksköterska och patient kan det leda till oönskade följder i patientarbetet så som onödiga misstag, en lägre vårdkvalitet och en lägre patientsäkerhet (Almutairi, McCarthy & Gardner, 2015, s. 20–21). Kulturella och språkliga barriärer kan även utgöra ett hinder för tillit mellan patient och sjuksköterska (Kennedy, Marthis & Woods, 2007, s. 58).

2.4 Kulturell kompetens

Sjuksköterskor behöver en bredd av kunskap, förmågor och attityder för att bemöta behoven hos patienter av olika kulturella bakgrunder (Jirwe, Gerrish & Emami, 2006, s. 15). Huvudkomponenterna i kulturell kompetens beskriver Jirwe (2008, s. 22) som kulturell känslighet, kulturell förståelse, kulturella möten, förståelse av hälsa, ohälsa och hälsovård samt social och kulturell kontext.

Medvetenhet är det första steget i kulturell kompetens. Det innefattar att vara medveten om och förstå den egna kulturella bakgrunden i relation till kulturella värderingar, attityder och trossystem, liksom egna fördomar och stereotypa attityder. Genom att bli medveten om den egna kulturella bakgrunden är det möjligt att bekräfta andra individers kulturella

värderingar, attityder och trossystem (Jirwe, 2008, s. 19).

Kulturell kompetens är nödvändig för en effektiv och kulturellt medveten vård (Campinha- Bacote, 2002, s. 181). Kulturell kompetens är en livslång process och innefattar en

medvetenhet om skillnader mellan individer och en icke-dömande attityd gentemot alla individer (Jirwe et al., 2006, s. 12–14).

2.5 Teorin Transkulturell omvårdnad

I den transkulturella vården och till följd av en ökad globalisering, utmanas sjuksköterskor att lära sig mer om olika kulturer, lokalt och världen över. Det ökade antalet invandrare, flyktingar och människor från olika kulturer har gjort transkulturell omvårdnad absolut

nödvändig för sjuksköterskor idag liksom i framtiden (Leininger & McFarland, 2002, s. 3). Omvårdnadsteorin transkulturell omvårdnad myntades av sjuksköterskan Madeleine Leininger. Idén om transkulturell omvårdnad och teorin om kulturell vård utvecklades i början på 1960-talet. Syftet med teorin var att hitta olikheter inom vården relaterat till världsbild, social struktur och andra dimensioner för att upptäcka vägar att förse en mer kulturell omvårdnad till människor från olika kulturer. En transkulturell omvårdnad syftade till att underlätta arbetet i att återfå hälsa eller för att möta döden på ett kulturellt lämpligt sätt (Leininger, 1991, s. 18–39).

I den så kallade Sunrise Modellen målas en helhetsbild upp för att påvisa olika faktorer av betydelse för att kunna ge vård på ett kulturellt lämpligt sätt. Teman såsom ekonomi och värderingar, till exempel religiösa, sociala och kulturella, är faktorer som påverkar den kulturella vården (Leininger, 1991, s. 43). Se bilaga 3, Sunrise Modellen. Målet med en kulturellt anpassad vård är att förse den med en respektfull, meningsfull och kompetent vård till individer från olika kulturer (Leininger & McFarland, 2002, s. 128).

Inom transkulturell omvårdnad är det viktigt att vara lyhörd för olikheter mellan patienter från olika kulturer. Det i sin tur underlättar sjuksköterskans förståelse för patienten. Genom att upptäcka kulturella olikheter och likheter lär sig sjuksköterskan att tillmötesgå och hantera olikheter (Leininger & McFarland, 2002, s. 8). När sjuksköterskor utforskar patienternas kulturella värderingar, lär de sig sätt att förse en inkännande, medmänsklig och kompetent vård som är förmånlig och tillfredsställande för patienten (Leininger & McFarland, 2002, s. 45).

2.6 Sjuksköterskans professionella omvårdnadsansvar

Sjuksköterskan ska följa och ta hänsyn till lagstiftningar och föreskrifter inom sin profession. Exempel på grundläggande lagar som sjuksköterskor ska följa är Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) och Patientlagen (SFS 2014:821). Hälso- och

sjukvårdslagen beskriver i kapitel tre att hela befolkningen ska ges vård på lika villkor. Vården ska även ges på ett respektfullt sätt, med respekt för den enskilda människans värdighet och för alla människors lika värde (SFS 2017:30). Patientlagen nämner i kapitel tre att patienten ska få information om bland annat sitt hälsotillstånd, metoder för

undersökning, vård och behandling samt det förväntade vårdförloppet. Detta ska ske anpassat efter mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar (SFS 2014:821).

I omvårdnadsarbetet behöver sjuksköterskan ha en förståelse för att alla individer är unika och ha kunskap om och förmåga att bemöta olika kulturer. Sjuksköterskan ska även ha en icke-dömande attityd gentemot alla individer och vara medveten om att kulturell

kompetens är en långvarig och ständigt pågående process (Jirwe et al., 2006, s. 9–14). Det första steget i kulturell kompetens är självmedvetenhet. Sjuksköterskor behöver vara medvetna om att alla har en kulturell bakgrund. De själva har också kulturella värderingar, attityder och trossystem, vilka innefattar fördomar och stereotypa attityder. Även

sjuksköterskeprofessionen har en egen kultur (Jirwe et al., 2006, s. 10).

En av sjuksköterskans grundläggande uppgifter är att ge en personcentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2017a, s. 4). Den personcentrerade vården beskrivs av McCormack & McCane (2016, s. 20) som främjande av hälsosamma relationer mellan vårdpersonal, patienter och andra viktiga individer i patientens liv.

7 Inom den personcentrerade vården sätts personen som är i behov av vård i centrum och personen ses som en värdefull och jämbördig partner. Personcentrerad vård innefattar patientens egen kunskap och berättelse om sitt tillstånd. Sjuksköterskan ska respektera och bekräfta personens upplevelse och tolkning av ohälsa och sjukdom. Arbete ska ske utifrån denna tolkning för att främja hälsa med utgångsläge i personens egen uppfattning av hälsa (SSF, 2016).

Sjuksköterskan ska även främja en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, familjer och allmänheten respekteras (SSF, 2017a, s. 4). För att vården ska vara personcentrerad behöver omvårdnaden även vara kulturellt kompetent. Kulturell kompetens är en nyckelfaktor för en effektiv och kulturkänslig vård (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2017b, s. 37–38).

3 Problemformulering

Sjuksköterskor står inför utmaningar i att vårda ett växande antal personer från olika kulturer och med olika språk. Vården ska präglas av ett förhållningssätt där patientens ekonomi, värderingar, kunskap och upplevelser respekteras men för att möjliggöra det måste en god kommunikation vara möjlig. Kulturella och språkliga barriärer kan ha negativa följder för vårdens kvalitet och säkerhet. Sjuksköterskan behöver inneha en god kulturell kompetens och användbara verktyg i den transkulturella omvårdnaden.

Hälso- och sjukvården behöver upprätthålla en god vårdkvalitet oavsett patientens

kulturella bakgrund och samtidigt skapa de bästa förutsättningarna för sjuksköterskor i det dagliga arbetet. Sjuksköterskor behöver fördjupad kunskap om kulturella skillnader samt riktlinjer för att bedriva en transkulturell omvårdnad som bemöter och förstår individens unika behov utifrån olika kulturella bakgrunder.

Examensarbetets resultat kan bidra med ny kunskap som möjliggör identifiering av förbättringar gällande individers omhändertagande vid transkulturell omvårdnad.

4 Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom somatisk vård.

5 Metod

5.1 Design

Studiens design var en deskriptiv litteraturstudie med systematiska databassökningar (Kristensson, 2014, s. 150).

5.2 Datainsamling

Datainsamling skedde genom en systematisk sökstrategi (Kristensson, 2014, s. 158). Den genomfördes i relevanta databaser; Cinahl, Medline och PsycInfo. Utifrån syftet bedömdes de meningsbärande orden vara sjuksköterska, transkulturell omvårdnad, erfarenheter eller upplevelser och somatisk vård. Sökorden som användes i Cinahl var ämnesorden

experienc*, attitude* och perception. I Medline användes ämnesordet “trancultural nursing” och fritextorden nurs*, hospital, experienc*, attitude* och perception. De

meningsbärande orden sjuksköterska och somatisk vård fanns inte som relevanta ämnesord och söktes därför som fritextord. I Medline fanns inte “transcultural care” tillgängligt som ämnesord och därför användes enbart ämnesordet “transcultural nursing” i den sökningen. Fritextorden nurs*, experienc*, attitude* söktes med trunkering för att möjliggöra att sökorden förekom med olika ändelser i sökresultatet och sökningen kunde då blir bredare. I Cinahl söktes först ämnesorden var för sig och därefter söktes fritextorden var för sig. Ämnesorden “transcultural care” och “transcultural nursing” kombinerades med OR till ett sökblock och fritextorden experienc*, attitude* och perception kombinerades med OR till ett sökblock. Slutligen kombinerades sökblocken och de två resterande fritextorden nurs* och hospital med AND. Sökningen i Medline gjordes på motsvarande sätt med enbart ämnesordet “transcultural nursing”. Se Bilaga 1, Sökmatris.

Vid sökning i databasen PsycInfo hittades inga relevanta artiklar som besvarade syftet. De begränsningar som gjordes i litteratursökningen var engelskt språk, artiklar som var publicerade de senaste sex åren (2016–2021) och artiklar som var kvalitetsgranskade, det vill säga peer reviewed.

5.3 Urval

Sökningen i Cinahl resulterade i 33 artiklar, där alla 33 titlar och abstrakt lästes. En

dubblett fanns. Vidare lästes 21 artiklar i fulltext varav 11 artiklar ansågs besvara syftet och beslutades att ta med i kvalitetsgranskningen. Sökningen i Medline resulterade i 16

sökträffar. Alla 16 artiklar titlar lästes och därefter lästes tio abstrakt. Slutligen lästes tio artiklar i fulltext och en artikel som svarade på syftet togs vidare till kvalitetsgranskningen. Författarna läste titlar och abstrakt i varsin databas. Därefter lästes samtliga artiklar i fulltext var för sig, både artiklarna från Cinahl och Medline. De artiklar som båda författarna bedömde som relevanta utifrån syftet togs vidare till kvalitetsgranskning (Kristensson, 2014, s. 164).

Inklusionskriterierna för samtliga artiklar var att de skulle diskutera sjuksköterskors erfarenheter samt ha sjuksköterskor och eventuella specialistsjuksköterskor som studiedeltagare. Exklusionskriterierna var om artiklarnas studiedeltagare var patienter, närstående eller blandad sjukvårdspersonal. Artiklarna exkluderades också om de utgick från ett annat urval än inom somatisk vård.

5.4 Kvalitetsgranskning

För att säkerställa artiklarnas kvalitet gjordes en bedömning av de kvantitativa studiernas validitet och de kvalitativa studiernas trovärdighet. Författarna gjorde varsin bedömning för att sedan jämföra sinsemellan och diskutera vilka artiklar som skulle inkluderas respektive exkluderas. Bedömningen skedde utifrån en systematisk struktur (Kristensson, 2014, s. 151–152). Granskningen av artiklarna gjordes genom en poängsättning av frågorna i granskningsmallarna och artiklarna graderades därmed efter poängsystemet (Kristensson, 2014, s. 165).

9 De artiklar som valdes från Cinahl och Medline med kvalitativ metod granskades utifrån SBU:s granskningsmall för “bedömning av studier med kvalitativ metodik” (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2020). Granskningsmallen från SBU bestod av fem steg, där författarna valde att exkludera de artiklar som hade mindre än fyra steg som bedömdes vara av godkänd kvalitet. De fem stegen var filosofisk hållning, deltagare, datainsamling, analys och forskare. Av de fem stegen behövde minst 4 steg, det vill säga 80% bedömas som godkända. Se Bilaga 2, Artikelmatris.

För de tre artiklarna med kvantitativ metod användes Kristenssons sammanfattning av punkter att utgå från vid bedömning av tvärsnittsstudier (Kristensson, 2014, s. 170). Punkterna granskade syftet, metoden, resultatet och diskussionen i artiklarna för att bedöma deras reliabilitet och validitet. Artiklarna som bedömdes vara godkända på minst 11 av 14 punkter, ca 80%, ansågs vara av god kvalitet och inkluderades i studien. Se Bilaga 2, Artikelmatris.

Granskningen resulterade i att tre artiklar från Cinahl bedömdes ha låg validitet eller trovärdighet och exkluderades därav från arbetet. Svagheter såsom validering av

studieresultaten, brist på transparens i forskarens egen förförståelse och hantering av bias låg till grund för exkluderingen. De exkluderade artiklarna hade 75%, 71% respektive 60% godkänt i kvalitetsgranskningen, vilket var under gränsen för godkänt.

5.5 Dataanalys

De artiklar som valdes i litteratursökningen och som godkändes i kvalitetsgranskningen, åtta från Cinahl och en från Medline, analyserades genom en integrerad analys

(Kristensson, 2014, s. 174).

Först gjordes en genomläsning av artiklarna för att se huruvida deras resultat besvarade litteraturstudiens syfte. Båda författarna läste igenom samtliga artiklar och kartlade relevant innehåll vilket ströks under med markeringspenna. Det resultatinnehåll som ansågs svara på syftet sammanfördes i ett gemensamt dokument och finns sammanfattat i artikelmatris. Se Bilaga 2, Artikelmatris. I dokumentet kunde allt sorteras in i kategorier.

Detta gjordes genom färgkodning utifrån identifierade kategorier. Allt sammanfattades på så vis i huvudkategorier och subkategorier. Båda författarna såg över vilka kategorier som fanns representerade i vilka artiklar och formulerade en resultatöversikt över detta.

Artiklarna bearbetades därefter ännu en gång för att säkerställa att all data som besvarade syftet fanns inkluderat. Utifrån de identifierade huvudkategorierna och subkategorierna kunde resultatet presenteras i litteraturstudien på ett strukturerat sätt med artiklarnas resultat i relation till varandra.

5.6 Forskningsetiska överväganden

Vid en litteraturstudie ska ställning tas till forskningsetiska frågeställningar (Kristensson, 2014, s. 54–55). Författarna har beaktat etiska överväganden i de artiklar som inkluderades i litteraturstudien, identifierat att artiklarna hade ett godkännande av en etisk kommitté samt tagit ställning till om de fört ett etiskt resonemang eller inte.

Helsingforsdeklarationen, en central forskningsetisk riktlinje, beskriver fyra etiska

principer som ska tas i beaktning i medicinsk forskning. De fyra grundläggande principerna i deklarationen är autonomiprincipen, godhetsprincipen, ickeskadaprincipen och

autonomi och att intresset hos individen går före samhällets och forskningens.

Ickeskadaprincipen innebär bland annat att vetenskapliga vinster ska vägas mot eventuella risker (World Medical Association, 2018).

Samtliga inkluderade artiklar baseras på studier som granskats av en etisk kommitté och i samtliga studier gavs samtycke från deltagare innan studien påbörjades. I flera av studierna fick deltagarna skriftlig information om studiens syfte, eventuella risker och nytta samt försäkran om sekretess och möjligheten att när som helst kunna avbryta sitt deltagande i studien. Dessa aspekter fanns dock inte nämnda i alla artiklar.

Forskarens förförståelse, såsom värderingar och erfarenheter, ska beaktas i vetenskapliga studier. Ett reflekterande förhållningssätt ska användas för att stärka studiens kvalitet (Priebe & Landström, 2012, s. 45). Författarna har i samband med litteraturstudien reflekterat över egna värderingar och erfarenheter som skulle kunna påverka studiens resultat. Författarna till litteraturstudien använde sig inte av plagiering eller någon form av oredlighet under arbetsprocessen (Kjellström, 2012, s. 87). De försökte i så stor grad som möjligt vara objektiva och bortse från sin förförståelse. Tidigare erfarenheter, vilka skulle kunna påverka arbetet, diskuterades ej under processen för att på så vis minska risken för egen påverkan av resultatet. Under kvalitetsgranskningen inkluderades och exkluderades artiklar oberoende av författarnas uppfattning om artikelns möjlighet att bidra till litteraturstudien. För att kunna använda artiklarnas data behövde denna

översättas och tolkas av författarna. Detta försökte göras så objektivt som möjligt. Även dataanalysen genomfördes på ett objektivt sätt. Vidare presenterades resultatet utan att egna värderingar eller åsikter präglade processen.

6 Resultat

Av de nio artiklar som inkluderades i litteraturstudien var åtta med kvalitativ metod och en med kvantitativ metod. Den urvalsmetod som artiklarna använde till största grad var strategiskt urval. Den vanligaste datainsamlingsmetod som var representerad var intervjuer och den analysmetod som var vanligast förekommande var kvalitativ innehållsanalys. Se Bilaga 2, Artikelmatris. Studierna var utförda i följande länder: Italien, Japan,

Saudiarabien, Storbritannien, Sverige, Taiwan, Turkiet och USA. Resultatet redovisas i fyra huvudkategorier och fem underkategorier. Se Tabell 1, Resultatöversikt.

11

Tabell 1, Resultatöversikt

Artiklar: Sjuksköterskors erfarenheter av

kommunikation med patient och anhöriga

Sjuk- sköterskors erfarenheter av interaktionen med anhöriga Sjuksköterskors erfarenheter av kultur och religion i omvårdnad Sjuk- sköterskors kulturella kunskap inom transkulturell omvårdnad Språk- barriärer som hinder i omvårdnad Faktorer som underlättar kommunika- tion i omvårdnad Att använda tolk i omvårdnad Kulturella och religiösa utmaningar i omvårdnad Lärdomar från transkulturell omvårdnad 1. Abudari, G., Hazeim, H., & Ginete, G. (2016). X X X X X X 2. Azam Ali, P., & Johnson, S. (2017) X X X X 3. Calza, S., Rossi, S., Bagnasco, A., & Sasso, L. (2016). X X X X X X 4. Ian, C., Nakamura- Florez, Elisabeth, & Lee, Y.-M. (2016). X X X X X X 5. Kuwano, N., Fukuda, H., & Murashima, S. (2016). X X X 6. Lin, M.-H., Wu, C.-Y., & Hsu, H.-C. (2019). X X X X X X X 7. Listerfelt, S., Fridh, I., & Lindahl, B. (2019). X X X X X X X 8. Sevinc, S. (2018). X X X X X 9. Neiman, T. (2019). X X X X X X X

6.1 Sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation med patient och anhöriga 6.1.1 Språkbarriärer som hinder i omvårdnad

Språkbarriärer ansågs vara det största problemet i omvårdnad av patienter med annan kulturell bakgrund (Calza, Rossi, Bagnasco & Sasso, 2016). Språkliga barriärer kunde orsaka en högre arbetsbelastning än när sjuksköterskan och patienten talade samma språk (Abudari, Hazeim, & Ginete, 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Lin, Wu, & Hsu, 2019; Listerfelt, Fridh, & Lindahl, 2019; Sevinc, 2018) och patientarbetet kunde fördröjas (Sevinc, 2018). Sjuksköterskor kunde inte ge en lika vård på grund av språkbarriärer och upplevde därför en moralisk stress (Calza et al., 2016).

Sjuksköterskor upplevde svårigheter i omvårdnaden då patienter inte talade landets huvudspråk (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Calza et al., 2016; Ian, Nakamura-Florez, Elisabeth, & Lee, 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019; Sevinc, 2018). De upplevde att information som gavs till patienter från andra kulturer togs emot och tolkades på ett annat sätt än hos patienter från den egna kulturen (Calza et al., 2016). Sjuksköterskor upplevde att det fanns en klyfta mellan dem och patienten och

förståelse var inte möjlig även om sjuksköterskan lyckades kommunicera över

språkbarriären (Neiman, 2019). I kommunikationen förmedlade patienterna att de förstod men det framgick att de inte gjorde det (Calza et al., 2016; Neiman, 2019), vilket deras kroppsspråk antydde. Därför upplevde sjuksköterskorna det svårt att lita på att patienterna var ärliga (Calza et al., 2016).

När patienter inte talade landets huvudspråk upplevde sjuksköterskor en negativ påverkan på den sociala interaktionen (Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019). Vidare kunde

språkbarriärer leda till nervositet hos sjuksköterskorna (Lin et al., 2019) och att de kände sig frustrerade (Calza et al., 2016; Ian et al., 2016; Listerfelt et al., 2019). Sjuksköterskor

upplevde i vissa fall en negativ attityd från patienter (Azam Ali & Johnson, 2017) och de upplevde att de försåg patienterna med en sämre vård på grund av språkbarriärer (Calza et al., 2016; Ian et al., 2016; Sevinc, 2018). Sjuksköterskor upplevde brist på översatta medel (Calza et al., 2016), svårigheter att göra bedömningar (Lin et al., 2019; Sevinc, 2018) samt att patienter hade svårigheter att beskriva sina symtom. Det innebar en sämre vårdkvalitet (Sevinc, 2018). Vård av patienter som inte behärskade landets huvudspråk kunde upplevas som tidskrävande (Ian et al., 2016).

Då anhöriga fungerade som en språklig länk upplevdes det svårt att bedöma omfattningen av den anhöriges språkkunskaper (Listerfelt et al., 2019) och förståelse av de medicinska uttrycken (Listerfelt et al., 2019; Sevinc, 2018). Det bidrog till att sjuksköterskor var osäkra på huruvida information blev korrekt översatt. De såg även en risk i att anhöriga kunde välja ut vilken information som skulle förmedlas och vilken som skulle utelämnas (Listerfelt et al., 2019).

När sjuksköterskor kunde tala patienternas språk kunde de uppfatta olika problem. De upplevde en avsaknad av stöttande organisatoriska riktlinjer och sjuksköterskor kunde få stå till svars för problem som inte fanns representerade i arbetsbeskrivningen. Patienter fick ibland orealistiska förväntningar på sjuksköterskan och arbetsbelastningen kunde öka då sjuksköterskan kunde bli ombedd att översätta åt kollegor vid upprepade tillfällen (Azam Ali & Johnson, 2017).

13 Sjuksköterskor upplevde olika möjligheter och positiva följder av att vårda patienter med ett annat språk (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Calza et al., 2016; Ian et al., 2016; Kuwano, Fukuda & Murashima, 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019). Sjuksköterskor kunde använda sig av alternativa strategier för att kommunicera och för att förstå patientens behov (Calza et al., 2016) såsom andra kollegor (Listerfelt et al., 2019), tekniska översättningsmedel (Abudari et al., 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019) eller att teckna på papper (Neiman, 2019). Även fysisk beröring uppfattades ha positiva effekter i kommunikationen (Abudari et al., 2016). Vid vissa tillfällen fungerade anhöriga som en språklig länk i patientarbetet (Calza et al., 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019) och utgjorde då en viktig del i kommunikationen. Bland annat då patienten var från den äldre generationen och det var svårt att förstå varandra (Lin et al., 2019). Att en anhörig möjliggjorde en god kommunikation med både anhörig och patient var gynnsamt (Listerfelt et al., 2019). Även patienternas barn kunde underlätta i kommunikationen då de behärskade språket bättre än föräldrarna (Calza et al., 2016).

Vid tillfällen då sjuksköterskor kunde tala patienternas språk, då patienterna inte behärskade landets huvudspråk, hade det positiva effekter på omvårdnaden. Patienterna visade en ökad acceptans och relationen präglades i större utsträckning av tillit (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017). Även om sjuksköterskornas språkliga kunskaper var begränsade så upplevdes patienterna mer positivt inställda till sjuksköterskorna och mer mottagliga i omvårdnaden (Abudari et al., 2016). Det ledde också till att sjuksköterskorna kände sig mer självsäkra och bekväma. De ansåg att möjligheten att kunna tala samma språk var

fördelaktigt i patientmötet. De kunde förklara och ge information på ett bättre sätt och upplevde att patienten var mer bekväm och berättade mer om sina upplevda problem och behov. När de hade ett gemensamt språk ansåg sjuksköterskorna det enklare att kunna göra bedömningar (Azam Ali & Johnson, 2017).

6.1.3 Att använda tolk i omvårdnad

Sjuksköterskor hade olika erfarenheter och upplevelser när det gällde översättning med hjälp av tolk (Calza et al., 2016; Ian et al., 2016; Kuwano et al., 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019; Sevinc, 2018). De upplevde ofta brist på tolkar (Ian et al., 2016; Listerfelt et al., 2019; Sevinc, 2018) och uppgav att behovet av tolk ofta fanns dygnet runt (Calza et al., 2016). Ibland fungerade teknologiska hjälpmedel mindre bra på grund av tekniska problem såsom dålig ljudkvalitet och det resulterade i en osäkerhet huruvida förståelse uppnåtts (Neiman, 2019). Sjuksköterskor upplevde vid vissa tillfällen att

svårigheter fanns kvar trots användande av tolk (Kuwano et al., 2016; Neiman, 2019; Sevinc, 2018) vilket kunde leda till att färre sjuksköterskor använde tolktjänsterna (Kuwano et al., 2016). Problem kunde vara att tolken ibland upplevdes stressad (Neiman, 2019) och att tolken hade svårigheter att översätta på grund av språkliga dialekter (Lin et al., 2019; Neiman, 2019).

Sjuksköterskor upplevde det positivt att vårdinrättningen försåg med tolktjänst (Ian et al., 2016) och det bidrog till en känsla av självsäkerhet hos sjuksköterskan (Kuwano et al., 2016). I många fall fanns tolk tillgängligt, via telefon, video eller på plats (Ian et al., 2016).

6.2 Sjuksköterskors erfarenheter av interaktionen med anhöriga

Ett återkommande tema i den transkulturella omvårdnaden var att patienternas anhöriga påverkade omvårdnad på ett eller annat sätt. Sjuksköterskor upplevde olika svårigheter i att vårda patienter med anhöriga närvarande (Abudari et al., 2016; Listerfelt et al., 2019;

Neiman, 2019; Sevinc, 2018). Sjuksköterskor kände sig kluvna i prioriteringen mellan patienter och anhöriga och de upplevde att anhöriga uttryckte känslor på ett annorlunda sätt. Det upplevdes utmanande då stora grupper anhöriga vistades nära patienterna (Listerfelt et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att arbetsbördan blev tyngre då de anhöriga var

närvarande (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019; Sevinc, 2018) och att det ej fanns tid och resurser för att stötta de anhöriga (Listerfelt et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde det problematiskt att förklara regler för anhöriga och problem uppstod då de ville bo hos patienten, frågade om mat, bidrog till högre ljudvolym på avdelningen samt en ökad infektionsrisk för patienterna (Sevinc, 2018). Sjuksköterskor kunde uppleva frustration över platsbrist när patienter hade anhöriga hos sig. De upplevde det svårt att behandla patienterna då anhörigas ritualer och seder skulle beaktas samtidigt (Neiman, 2019). Sjuksköterskorna upplevde det svårt att respektera

patientens autonomi och samtidigt respektera anhöriga när de önskade få information (Abudari et al., 2016).

När patienterna på en intensivvårdsavdelning hade anhöriga närvarande sågs det som en resurs för sjuksköterskorna och patienterna, då de kunde ta över efter att patienterna slutat få intensivvård (Listerfelt et al., 2019). Vid palliativ vård upplevde sjuksköterskorna att

anhöriga utgjorde ett stöd. De hjälpte till i utförandet av ritualer som patienterna önskade i livets slutskede (Neiman, 2019) och var stöttande i patientens andliga behov (Abudari et al., 2016). De anhöriga var viktiga samordnare i patienternas vård och kunde medla mellan patienterna och sjuksköterskorna. När hälsovetenskapen inte hade något botemedel kunde anhöriga ta till alternativa metoder för att underlätta för patienten (Lin et al., 2019).

6.3 Sjuksköterskors erfarenheter av kultur och religion i omvårdnad 6.3.1 Kulturella och religiösa utmaningar i omvårdnad

Sjuksköterskor upplevde det svårare att vårda patienter när det fanns kulturella skillnader (Abudari et al., 2016). Patienter med annan kulturell bakgrund kunde ha samma religiösa tro som landets befolkning men skilja sig i synsätt på andra saker (Sevinc, 2018). Omvårdnad av patienter från en annan kultur upplevdes av sjuksköterskor som bidragande till en högre arbetsbelastning (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Sevinc, 2018). Lin et al. (2019) beskrev det som att då kulturella skillnader fanns, så som kultur och värderingar, krävdes det mer tid och ansträngning än i normala fall för att förstå och bekräfta patientens tankar och behov. Det fördröjde därmed patientarbetet. Den ökade arbetsbelastningen kunde i vissa fall leda till en mer negativ inställning hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskor hade även erfarenheter av att sjukhusets dagliga aktiviteter kunde störas av patienternas religiösa utövande (Sevinc, 2018).

Sjuksköterskor kunde uppleva det svårt att respektera och individanpassa vården efter patienter på grund av organisatoriska rutiner. I vissa fall kunde sjuksköterskorna anpassa vården efter individen och ibland inte (Calza et al., 2016). Det ansågs även vara tidskrävande och bidragande till en ökad arbetsbörda att anpassa vården efter individen (Lin et al., 2019). Vissa sjuksköterskor tog inte hänsyn till patienternas önskemål då det till exempel ansågs ha oönskade effekter på patienternas mående eller äventyrade säkerheten (Abudari et al., 2016; Neiman, 2019). Det framkom en oro att patienter inte skulle komma till sjukvården om aspekter som religiösa praktiker inte togs hänsyn till (Neiman, 2019).

Sjuksköterskor kunde erfara en brist på resurser vid vård av personer från en annan kulturell bakgrund (Ian et al., 2016; Listerfelt et al., 2019). Brist på resurser kunde leda till att

15 2016). Sjuksköterskor hade erfarenheter av att arbetsgivaren inte ansåg det viktigt att bedriva kulturanpassad vård. Vidare kunde de uppleva osäkerhet då det inte fanns tydliga riktlinjer i hur vårdarbetet skulle utföras gentemot patienter från andra kulturer (Azam Ali & Johnson, 2017). Sjuksköterskor ville hjälpa patienterna, men blev samtidigt frustrerade då patienterna gjorde det svårt för dem att ge omvårdnad. De försökte respektera patienternas integritet när patienterna motsatte sig vissa moment i behandlingen, som till exempel urinkateter eller vård från personal av motsatt kön. Sjuksköterskorna försökte vara sympatiska och accepterande när det kom till patientens religiösa tro, trots att de ofta hade svårt att identifiera sig med den (Sevinc, 2018).

Det framkom vara problematiskt att anpassa kosten till patienter med annan kulturell bakgrund. I vissa fall var det inte möjligt på grund av organisatoriska företeelser (Calza et al., 2016). Patienter kunde vara obekanta med köksredskapen och ogilla maten som erbjöds. Att anpassa kosten efter patientens önskemål kunde vara tidskrävande och bidra till en ökad arbetsbörda för sjuksköterskorna (Sevinc, 2018). Patienter från en annan kulturell bakgrund upplevdes ha en annan uppfattning om hygien och kläder. Sjuksköterskor beskrev hur de ofta fick undervisa och försöka övertyga patienter att sköta hygienen som till exempel att tvätta händerna (Calza et al., 2016). Andra patienter kunde motsätta sig att dela rum med patienterna med annan kulturell bakgrund på grund av renlighetskäl (Sevinc, 2018). Sjuksköterskor som hade en kortare arbetslivserfarenhet av att jobba med patienter från andra kulturer upplevde en lägre självsäkerhet i att vårda dessa patienter (Abudari et al., 2016). Sjuksköterskor upplevde en osäkerhet och otillräcklighet i bemötande av patienter och anhöriga som uttryckte sig annorlunda än vad sjuksköterskorna var vana vid. Till exempel fanns en rädsla för att patienter från kulturer med en upplevt högre ljudvolym, skulle störa de andra patienterna (Listerfelt et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde en klyfta på grund av att kulturerna skilde sig åt i stor omfattning (Neiman, 2019). Ett exempel på skillnader var att sjuksköterskor upplevde att patienter med annan kulturell bakgrund hanterade död på ett annorlunda sätt (Sevinc, 2018). Sjuksköterskor beskrev hur patienter, främst med arabisk bakgrund, hade en annan syn på genus. De hade erfarenhet av att patienter av annan kultur vände sig mer till läkaren än till sjuksköterskan vid samtal (Calza et al., 2016).

6.3.2 Lärdomar från transkulturell omvårdnad

Sjuksköterskorna beskrev positiva aspekter av att vårda patienter med kulturella och

religiösa olikheter (Abudari et al., 2016; Calza et al., 2016; Ian et al., 2016; Lin et al., 2019; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019; Sevinc, 2018). I stor utsträckning försökte

sjuksköterskor anpassa omvårdnad och rutiner efter patienternas religiösa (Calza et al., 2016) och kulturella behov (Abudari et al., 2016; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019). De stöttade patienter och anhöriga i ritualer och liknande som ansågs vara av värde (Abudari et al., 2016; Listerfelt et al., 2019; Neiman, 2019). De respekterade patienterna och hoppades att de skulle finna tröst i sin tro (Lin et al., 2019). Sjuksköterskor kunde uttrycka att de kände empati för patienter som de visste var flyktingar, framför allt för kvinnor och barn (Sevinc, 2018). Sjuksköterskor ansåg att alla patienter hade rätt till en lika vård men beskrev att vägen dit kunde se olika ut. De avsåg att anpassa vården efter patientens kulturella bakgrund, så länge det inte påverkade patienten, anhöriga eller andra patienter negativt. De ansåg att de gav en lika vård oavsett kulturell bakgrund (Listerfelt et al., 2019).

Vissa sjuksköterskor upplevde en personlig utveckling av att vårda personer med annat språk eller kulturell bakgrund. Sjuksköterskor kunde uppleva en förändrad egen attityd och en

ökad självmedvetenhet. Vissa sjuksköterskor blev mer medvetna om sin egen karaktär, sina känslor och sina önskningar (Ian et al., 2016).

6.4 Sjuksköterskors kulturella kunskap inom transkulturell omvårdnad

Sjuksköterskor uttryckte i flera fall avsaknad av utbildning inom kultur, religion och

kulturell omvårdnad, både inom sjuksköterskeutbildningen och på arbetsplatsen (Abudari et al., 2016; Calza et al., 2016; Kuwano et al., 2016). Det framkom att sjuksköterskor upplevde att de saknade tillräcklig kunskap om patientens kultur och vad som skilde sig från den egna kulturen (Abudari et al., 2016; Calza et al., 2016; Lin et al., 2019; Neiman, 2019). De kände sig osäkra på hur kultur påverkade vården och förstod inte patienternas ritualer och kulturella praktiker. Därför ansåg sjuksköterskorna att de behövde mer kunskap för att bättre kunna förstå behov utan att göra antaganden (Neiman, 2019). Sjuksköterskor upplevde att en brist på förståelse för patientens kultur kunde bidra till en mer negativ inställning och förutfattade meningar gentemot personer av en specifik etnisk grupp. De kunde sakna förståelse för patientens tro och därför ogilla eller till och med vara rädda för patientens beteende (Lin et al., 2019). Sjuksköterskor kunde fundera på om den etniska gruppen saknade kunskap inom ett visst område eller om det var en kulturell skillnad som låg bakom deras agerande. Sjuksköterskor upplevde ofta osäkerhet i hur de skulle agera när de inte förstod kulturella praktiker (Neiman, 2019).

Arbetslivserfarenhet inom området av att vårda patienter från olika kulturer var något som visade sig bidra till ökad kunskap och självsäkerhet (Abudari et al., 2016; Azam Ali & Johnson, 2017; Kuwano et al., 2016; Listerfelt et al., 2019). Kuwano et al. (2016) noterade att faktorer som bidrog till ökad självsäkerhet bland annat var interkulturell känslighet. Vidare framkom det att i mötet med patienter som talade ett annat språk ökades

medvetenheten om den kulturella gruppen som patienten tillhörde (Ian et al., 2016). Ett exempel på detta framkom i en studie då en sjuksköterska läste på mer om en kultur som hon inte stött på innan och även frågade patienten om vad hon behövde vara medveten om för att stötta och bidra till en god vård (Neiman, 2019). Sjuksköterskor uppgav att när de lärde sig och försökte använda religiösa fraser upplevdes patienterna ha en mer positiv och

accepterande attityd gentemot sjuksköterskorna (Ian et al., 2016).

Mötet med patienter som talade ett annat språk kunde leda till en förändring av

sjuksköterskans förväntningar, undervisning och inkludering av patienten. Enligt en studie inkluderade sjuksköterskorna kulturell känslighet i vården och försökte vara medvetna om kulturella ideal och de utmanades till förbättrad tidshantering och koordinering av

patientarbetet (Ian et al., 2016).

6.5 Resultatsammanfattning

Resultatet visade att sjuksköterskor i flera fall hade erfarenheter av problem och svårigheter i kommunikationen med personer med annan kulturell bakgrund. Att överkomma

språkbarriärer upplevdes problematiskt och att använda tolk eller andra medel så som appar för översättning, kroppsspråk, rita på papper eller fysisk beröring, fungerade väl med vissa undantag. Mötet med anhöriga upplevdes ofta svårt, samtidigt som sjuksköterskor kunde se hur de anhörigas närvaro var gynnsam för patienten. Sjuksköterskor ansåg det utmanande att bemöta patienter som hade en annan kulturell bakgrund och en annan religiös tillhörighet. Orsaken till det var sjuksköterskornas upplevelse av att inte förstå och inte ha relevant kunskap för att kunna bemöta patienterna på det sätt de önskade. Sjuksköterskornas kulturella kunskap upplevdes därmed ofta som otillräcklig vilket bidrog till osäkerhet.

17 Patientarbetet blev svårare när de vårdade patienter med annan kulturell bakgrund.

Sjuksköterskor upplevde samtidigt att de utvecklades personligen av det. Faktorer som längre arbetslivserfarenhet bidrog till en ökad självsäkerhet i den transkulturella omvårdnaden.

7 Diskussion

7.1 Metoddiskussion 7.1.1 Syfte

Syftet för litteraturstudien valdes då det ansågs relevant utifrån världens utveckling med en ökande migration. Forskning inom vården har genomförts och behov finns av att utforska var förbättringsarbete behöver utföras. För att identifiera förbättringsområden är

sjuksköterskornas erfarenheter viktiga för att ge en överblick av den transkulturella omvårdnaden.

Valet att studera somatisk vård grundade sig i att författarna ville avgränsa

forskningsområdet och att de ansåg det lämpligt att studera somatisk vård där omvårdnaden av patienter och mötet med anhöriga ofta är omfattande.

7.1.2 Design

En litteraturstudie är ett lämpligt val av design för att svara på studiens syfte. Vid en litteraturstudie görs en fördjupning inom forskningsområdet för att identifiera

kunskapsluckor inom det valda ämnet (Kristensson, 2014, s. 151). Tidigare forskning fanns av sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad och därav var en

litteraturstudie en lämplig metod att använda.

7.1.3 Datainsamling

Datainsamlingen påverkades av att det var under en begränsad tidsram som litteraturstudien skulle genomföras på. Det innebar bland annat en begränsning av hur bred litteraturstudien kunde göras. Författarna var relativt oerfarna av litteratursökningar vilket kan ha påverkat sökningen. Därav fanns det säkerligen andra sökord, kombinationer av sökord och

ordningsföljder som sökorden kunde kombinerats i. Det hade kunnat generera mer material som kunde ha varit relevant att ha med i studien. Flera av de sökord som eftersöktes fanns inte som ämnesord och fick sökas i fritext, vilket också kan ses som en svaghet

(Kristensson, 2014, s. 160).

Att litteratursökningen genomfördes i flera databaser med omvårdnadsfokus stärker litteraturstudien. Detta genom en ökad validitet och trovärdighet då det ökade chanserna att hitta relevanta artiklar (Henricsson, 2012, s. 473). Flertalet artiklar hittades dock i en av databaserna, Cinahl.

I litteratursökningen gjordes en begränsning av artiklar mellan åren 2016 och 2021 för att avgränsa arbetet till den mest aktuella forskningen inom området. Vid provsökningarna blev sökresultaten i för stort antal för en rimlig urvalsprocess. Begränsningen skulle dock kunna innebära att viktig forskning förbisågs.

7.1.4 Urval

Författarna läste abstrakten i varsin databas och jämförde därmed inte sinsemellan vilka som skulle inkluderas eller exkluderas, vilket är en svaghet (Kristensson, 2014, s. 164). Samtliga artiklar lästes däremot som helhet av båda författarna vilket är en styrka.

Ett färre antal artiklar och därmed ett mindre omfång av datamaterial kan innebära att studiens resultat inte har en lika hög tillförlitlighet (Kristensson, 2014, s. 125). Det blir då svårare att dra slutsatser utifrån resultatet, samtidigt som de snäva tidsramarna för en kandidatuppsats innebär en begränsning i antal artiklar en litteraturstudie kan behandla (Kristensson, 2014, s. 165). Det kan därmed vara en svaghet att den föreliggande litteraturstudien bygger på endast nio artiklar.

7.1.5 Kvalitetsgranskning

Samtliga av de tolv artiklarna som identifierades efter urvalsprocessen var granskade utifrån kvalitetsgranskningsmallar (Kristensson, 2014, s. 170; SBU, 2020). Författarnas kunskaper om tillvägagångssätt i att granska tillförlitlighet och trovärdighet var begränsade vilket kan innebära att kvalitetsgranskningen inte genomfördes optimalt. Att båda författarna granskade alla artiklar enskilt för att sedan diskutera granskningens resultat tillsammans, utgör dock en styrka då det bidrog till en ökad pålitlighet (Henricsson, 2012, s. 473). Tre artiklar

exkluderades efter kvalitetsgranskningen och därav baserades slutligen litteraturstudien på nio artiklar. Studier ska innehålla så aktuella studier som möjligt och samtidigt vara av hög kvalitet (Kristensson, 2014, s. 162).

7.1.6 Dataanalys

En styrka är att analysen av samtliga artiklar gjordes både individuellt och gemensamt vilket ökade tillförlitligheten (Kristensson, 2014, s. 125). Det gjordes en kontroll av

resultatbeskrivningarnas rimlighet av en utomstående part; författarnas handledare vilket stärker trovärdigheten (Henricsson, 2012, s. 474). Analysens kvalitet kan dock ha påverkats av att det var första gången författarna genomförde detta. Författarnas språkkunskaper var begränsade då engelska inte var deras modersmål och det innebär en ökad risk för

feltolkningar i resultatet.

Litteraturstudiens resultat beskriver erfarenheter av kommunikationssvårigheter hos

sjuksköterskor över stora delar av världen, vilket implicerar en möjlig generaliserbarhet och överförbarhet. Oavsett var i världen sjuksköterskor står inför att vårda personer från en annan kultur och med ett annat språk, finns det troligen barriärer och svårigheter att överkomma. Samtidigt är det omöjligt att hävda att studiens resultat är helt och hållet

överförbart på grund av faktorer såsom olika sjukvårdssystem, olika lagstiftningar och andra faktorer som skiljer sig märkbart åt länder emellan.

7.1.7 Forskningsetiska överväganden

De artiklar som låg till grund för resultatet hade vissa svagheter i deras forskningsetiska överväganden. Det framgick inte alltid huruvida forskarna till exempel hade gett deltagarna relevant information inför deltagande och om deltagarna hade rätt att när som helst kunna dra sig ur studien. Det är dock en styrka att artiklarna var peer reviewed (kvalitetsgranskade) och samtliga studier hade granskats av en etisk kommitté.

19 Författarna har undvikit att låta egna värderingar och åsikter ta plats i diskussionen.

Resultatet har diskuterats opartiskt och resultatet har inkluderats oberoende av författarnas förförståelse. Tolkningar har försökt göras utan författarnas påverkan i så stor omfattning det varit möjligt.

7.2 Resultatdiskussion

Till följd av en ökad migration världen över (IOM, 2021) behöver sjuksköterskor idag vårda patienter från många olika kulturella bakgrunder. Sjuksköterskor upplever omvårdnad och bemötande av personer från andra kulturer som svårt och på många plan utmanande. En kulturellt anpassad vård ska bidra med en respektfull, meningsfull och kompetent vård till individer från olika kulturer (Leininger & MacFarland, 2002, s. 3, 128).

Litteraturstudiens resultat beskrev hur sjuksköterskor upplevde ett etiskt dilemma i att inte kunna erbjuda en lika vård på grund av patientens och anhörigas kulturella bakgrund. De kände en moralisk stress då de inte kunde kommunicera väl med patienterna och inte hade tillräckliga resurser. Pergert et al. (2007) instämde i att möjligheten att ge en lika vård till individer med olika förutsättningar kunde leda till en orättvis vård.

Resultatets huvudfynd var sjuksköterskornas erfarenheter av kommunikationssvårigheter, deras upplevelser av att överkomma språkbarriärer och att använda tolk. Det var även sjuksköterskans kulturella kunskaper, deras erfarenheter av att möta personer med annan kultur och religion samt att bemöta deras anhöriga. Diskussionen kommer ske utifrån resultatets huvudfynd, teorin transkulturell omvårdnad och annan vetenskaplig forskning.

7.2.1 Kommunikation

Kultur påverkar kommunikation och därmed hur vi förmedlar och tar emot information (Davey, 2008). Begreppet kultur är ett centralt begrepp i vård av patienter från olika delar av världen. Transkulturell kommunikation syftar till att underlätta bedömningar inom

vården (Leininger & MacFarland, 2002, s. 3, 126).

I litteraturstudiens resultat framkom att den största utmaningen sjuksköterskor stötte på i den transkulturella omvårdnaden var kommunikationsbarriärer. Sjuksköterskor ansåg det svårt att förmedla information då de inte talade samma språk som patienten och de upplevde därmed osäkerhet, frustration, och en över lag sämre vård. Gil, Hooke & Niess (2016, s. 190) bekräftar litteraturstudiens resultat och beskrev i en artikel att när patienter inte kunde tala landets huvudspråk kunde det leda till svårigheter att få tillgång till vård och att förstå behandlingsrekommendationer. De beskrev även hur det kunde innebära en högre risk för sämre resultat än för patienter som talade landets huvudspråk. Även Ogbolu, Scrandis & Fitzpatrick (2018) betonade hur gemensam förståelse med patienten genom effektiv kommunikation var en viktig och underlättande faktor för att kunna erbjuda en vård av kvalitet till patienter med annan kulturell bakgrund. Inom den transkulturella omvårdnaden betonar Leininger och McFarland (2002, s. 431–432) vikten av förståelse för en kulturs kommunikationsmönster och att vara bekant med kulturens språk för att möjliggöra relation och acceptans.

Resultatet beskrev att en resurs vid kommunikation kunde vara översättning med hjälp av tolk. Sjuksköterskor upplevde ofta att behovet av tolk fanns dygnet runt och att det stundvis var brist på tolk och översatta medel. De upplevde vid vissa tillfällen att svårigheter fanns kvar trots användande av tolk. Sjuksköterskor hade dock även positiva upplevelser av hur

vårdinrättningen försåg avdelningen med översättningshjälp i form av tolkar. Leininger och McFarland (2002, s. 431–432) bekräftar de svårigheter som tas upp i litteraturstudiens resultat och nämner att en tolk kan ha otillräcklig utbildning, att motsvarande ord inte alltid finns i de språk som det översätts mellan och att mottagandet ibland kan bli felaktigt. Gil et al. (2016, s. 190) bekräftade också litteraturstudiens resultat och skrev om hur användning av kvalificerade medicinskt kunniga översättare underlättade kommunikationen. De nämnde hur studier dock visade att användning av översättare inte var tillräckligt för att försäkra en effektiv kommunikation. Orsaken till det var att översättaren och patienten inte hade byggt upp en trygg allians med varandra då översättaren med största sannolikhet inte alltid var densamma vid varje tillfälle. Även Gerrish (2001) redovisade hur sjuksköterskor upplevt att användning av en utomstående som tolk kunde utgöra ett hinder för utvecklingen av en god patientrelation.

7.2.2 Kultur och religion

Leininger (1970) anser det viktigt att förstå kultur för att få en förståelse för den sociala och kulturella varelse som människan är. Inom den transkulturella omvårdnaden ska

sjuksköterskan även ha förståelse för processen som en individ från en annan kultur genomgår för att anpassas till samhället i stort (Leininger & McFarland, 2002, s. 56). Transkulturell omvårdnad appliceras för att se olikheter och vägar framåt till en mer kulturellt anpassad vård (Leininger, 1991, s. 18–39). Kulturell kompetens syftar till att bedriva en effektiv och kulturellt medveten vård (Campinha-Bacote, 2002, s. 181). Patienter själva ansåg det viktigt att sjuksköterskor visade respekt, lyssnade och visade intresse för deras kultur (Tavallalli, Jirwe & Kabir, 2017).

Resultatet i litteraturstudien påvisade att den transkulturella omvårdnaden ansågs vara bidragande till en högre arbetsbelastning. Sjuksköterskor saknade ofta förståelse för patienternas kultur och värderingar och därmed deras behov, vilket bidrog till att de kände sig osäkra och otillräckliga. Patienterna kunde agera på sätt som sjuksköterskorna inte var vana vid. Ogbolu et al. (2018) utvecklade litteraturstudiens resonemang och beskrev hur sjuksköterskor såg att varje patient var annorlunda och att det innebar unika situationer som kunde vara obekanta för sjukvårdspersonal. Alosaimi & Ahmad (2016) betonade att det var viktigt att sjuksköterskor förstod att det ingick i att vara professionell i sitt arbete som

sjuksköterska att inkludera en kulturellt anpassad vård. Enligt Sunrise modellen innefattar en kulturellt anpassad vård hänsyn till faktorer som till exempel ekonomi och värderingar (Leininger, 1991). Se Bilaga 3, Sunrise Modellen.

I litteraturstudiens resultat upplevde sjuksköterskor det svårare att vårda patienter när det fanns kulturella skillnader. Sjuksköterskorna ansåg sig i behov av mer kunskap för att bättre kunna förstå patienternas behov utan att göra antaganden. Pergert et al. (2007) beskrev hur hinder i den transkulturella vården ofta baserades på skillnader. De beskrev hur skillnader inte får användas för att göra stereotyper av alla familjer med migrantbakgrund. Kulturell kompetens betonar en icke-dömande attityd gentemot alla individer (Jirwe et al., 2006, s. 12–14). Pergert et al. (2007) ansåg det vara viktigt att utmana möjliga bakomliggande orsaker i samhället som lett till stereotypa antaganden om personer från andra kulturer. Litteraturstudiens resultat påvisade att sjuksköterskor med längre arbetserfarenhet kände sig mer självsäkra och att även interkulturell känslighet hade positiv inverkan på sjuksköterskors självsäkerhet. Sjuksköterskor ansåg därför att de behövde mer kunskap för att bättre kunna förstå och tillmötesgå patienternas behov. Høye & Severinsson (2008) bekräftade

21 familjer utmanande och bidragande till ökad stress. En bättre kulturell kompetens skulle förebygga en negativ påverkan på arbetsmönster och bidra till en ökad respekt gentemot patienternas etnicitet. Även Ogbolu, et al. (2018) instämde med litteraturstudiens resultat och betonade hur behov fanns av ett öppet klimat för lärande och att prata om befintliga brister i kunskap. Aktuell träning i kulturell kompetens ansågs var otillräcklig. Vårdgivare behövde möjligheter för säkert och praktiskt lärande.

Litteraturstudiens resultat påvisade att sjuksköterskor skulle gynnas av mer kulturell kunskap och användbara strategier för att ge en kulturellt anpassad omvårdnad. Björk Brämberg (2008, s. 125) kontrade litteraturstudiens resultat med argument för att individperspektivet var ett mer korrekt förhållningssätt. Hon menade att oberoende av etnisk identitet och kulturella erfarenheter har varje individ en personlig värld och att fokus borde riktas på individen som unik.

Leiningers teori om transkulturell omvårdnad har kritiserats för att ha ett för statiskt synsätt på kultur. Hennes teori har kritiserats för att inte ha tagit individuella skillnader och

kulturers ständiga utveckling i beaktning. Skillnaderna mellan kulturella grupper ska ha blivit prioriterade, snarare än likheterna (Mulholland & Dyson, 2001). Likaså kan

Leiningers Sunrise modell kritiseras för att kategorisera människor i grupper utifrån etnicitet och kultur. Det innebär att vården kan bli för fokuserad på gruppen i stället för individen (Nordin & Schölin, 2011) vilket kan stå i kontrast till sjuksköterskans ansvar att jobba ur ett personcentrerat perspektiv (SSF, 2017b, s. 38).

I litteraturstudiens resultat beskrevs hur sjuksköterskor såg hur patienter hade en annan syn på genus. De hade till exempel erfarenhet av att patienter av annan kultur vände sig mer till läkaren än till sjuksköterskan vid samtal. En studie av Dellenborg, Skott & Jakobsson (2012) bekräftar litteraturstudiens resultat genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av genus i transkulturell omvårdnad. Enligt Dellenborg et al. var könsuttryck den känsligaste och mest frekvent omtalade aspekten av sjuksköterskornas upplevelser gällande skillnader mellan “vi” och “dem”. Kvinnliga sjuksköterskor upplevde att vissa patienter av manligt kön såg ned på dem, var motvilliga och inte accepterade deras hjälp och betedde sig på sätt som var

annorlunda från den generella uppfattningen i samhället. Även Pergert et al. (2007) tog upp genus och beskrev hur skillnader i syn på könsroller kunde variera mellan kulturer och därmed leda till problem i den transkulturella vården.

7.2.3 Anhöriga

Sjuksköterskor har ett ansvar att främja en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, familjer och allmänhet ska

respekteras (SSF, 2017a, s. 4). Leininger & McFarland (2002) betonar hur sjuksköterskor i den transkulturella omvårdnaden behöver förståelse för den sociala utgångspunkt individen kommer ifrån, så som familjesituation och vänskapskrets samt hur patienten ser på dessa relationer.

I litteraturstudiens resultat uppdagades ett återkommande tema i den transkulturella

omvårdnaden, vilket var att patienternas anhöriga påverkade omvårdnaden på ett eller annat sätt. Sjuksköterskor upplevde olika svårigheter i omvårdnaden då patienters anhöriga var närvarande. Alosaimi & Ahmad (2016) bekräftar resultatet och talade om hur anhöriga kunde påverka vården negativt. Bland annat genom att motsätta sig den planerade vården för patienten eller att lägga sig i den planerade behandlingen.

Litteraturstudiens resultat beskrev hur svårigheter och problem med patientens anhöriga ledde till en högre arbetsbörda och frustration på grund av platsbrist. Sjuksköterskor upplevde svårigheter med att respektera patientens autonomi och samtidigt respektera anhörigas önskningar när de två kontrade varandra. Samtidigt sågs de anhöriga som en resurs i omvårdnaden och som ett stöd för patienten. Dellenborg et al. (2012) bekräftar litteraturstudiens resultat om hur anhöriga kunde ses som vårdande och som en tillgång i patientens omvårdnad. De kunde samtidigt vara krävande, många i antal och upplevas sakna insikt om patientens sjukdom och därmed äventyrades säkerheten. Anhöriga kunde uppfattas som omedvetna om vad som var “patientens bästa”. Pergert et al. (2007) vidareutvecklade och beskrev hur sjukvårdspersonal behövde ha förmågan att se hinder för en transkulturellt vårdande relation. Annars riskerades en orättvis vård gentemot anhöriga med annan kulturell bakgrund.

8 Slutsatser

Med utgångspunkt i litteraturstudiens övergripande resultat av sjuksköterskornas

erfarenheter uppfattas ett behov av mer utbildning och en förbättrad kulturell kompetens. Risken för att personer från andra kulturer får en sämre vård behöver motverkas med fungerande strategier för att uppnå en god kommunikation. Det finns behov av bra fungerande tekniska kommunikationsmedel samt väl utformade tolktjänster.

Sjuksköterskor upplevde ett etiskt dilemma genom att inte kunna erbjuda en likvärdig vård till alla personer. Problem som otillgänglighet av översatta medel, brist på tolkar och vårdpersonals okunskap fanns i mötet med personer med annan kulturell bakgrund. Utifrån detta behöver förbättring ske för att vården ska vara av god kvalitet och tillgänglig för alla individer. Sjuksköterskor beskriver en känsla av att vara kluvna mellan behov hos patienten och dess anhöriga. Därför behöver möjliga strategier för hur sjuksköterskor ska hantera dessa dilemman utforskas.

Teorin Transkulturell omvårdnad syftar till att utforska kulturella olikheter och likheter för att kunna förse vården med en bättre kulturell omvårdnad, men den har kritiserats för att vara för statisk och leda till ett fokus på gruppen snarare än individen. Utifrån detta kan det diskuteras huruvida en transkulturell omvårdnad är tillräcklig och tillfredsställande i praktiken, om sjuksköterskan inte också applicerar en personcentrerad vård i sitt praktiserande samt är medveten om att varje person är unik.

8.1 Klinisk nytta

Huvudfynden som presenterats i litteraturstudien kan appliceras på omvårdnadsarbetet på en somatisk avdelning. De resultat som framkommit i litteraturstudien kartlägger de utmaningar som finns inom den transkulturella omvårdnaden.

Resultatet implicerar att hälso- och sjukvården kan behöva lägga resurser på att arbeta mot en vård som är lika för alla individer oavsett kulturell bakgrund och språk och som därmed följer Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30). Samhället i stort skulle gynnas av mer kunskap och en ökad förståelse för kulturella olikheter. Detta skulle innebära mer lika förutsättningar till jobb, sjukvård och välfärd för alla individer, oavsett kulturell bakgrund. Det är av stor klinisk nytta att bemöta sjuksköterskors behov av utbildning inom kulturell kompetens. Genom utbildning för personal i form av till exempel utbildningsdagar skulle sjuksköterskor få ökad kunskap. På så sätt skulle interaktion och kommunikation med

23 patienter och anhöriga av olika kulturella bakgrunder kunna underlättas. Det skulle även kunna bidra till bättre arbetsvillkor för sjuksköterskor.

Det vore relevant att hälso- och sjukvården lägger resurser på extra stöd till vårdpersonal som arbetar med transkulturell omvårdnad liksom att rekrytera personal för att motverka den ökade arbetsbördan. Det vore även lämpligt med stöd för sjuksköterskor då svårigheter och etiska dilemman uppkommer. Det skulle bidra positivt till sjuksköterskors möjlighet att upprätthålla ett gott omvårdnadsarbete.

8.2 Fortsatt forskning

Litteraturstudien visar att det finns flera områden som i nuläget är problematiska och där förbättring behövs. Därför är det relevant att forskning undersöker sjuksköterskors men också patienters erfarenheter av möten med vården.

En av de större utmaningarna inom transkulturell omvårdnad är kommunikation med patienter från andra kulturer. Det behöver forskas på svårigheternas omfattning och vilka aspekter inom kommunikation som behöver förbättras. Områden inom kommunikation som det skulle kunna forskas mer på är användning av kommunikationsutrustning och tolk. Även andra områden som behandlats i litteraturstudien, som till exempel bemötande av anhöriga och kulturell kompetens, skulle vara angelägna områden att få fördjupad kunskap inom för att kunna ge en god vård.

En klar majoritet av deltagare i studier som berör sjuksköterskor och som arbetar med transkulturell omvårdnad är kvinnor och därav finns det ett behov av att undersöka vad manliga sjuksköterskor har för erfarenheter av transkulturell omvårdnad. På så vis kan skillnader mellan könen och erfarenheter av att vårda transkulturella patienter redovisas. Framtida studier skulle kunna genomföras genom att intervjua både kvinnliga och manliga sjuksköterskor.

Referenslista

Artiklar märkta med * ingår i resultatet.

*Abudari, G., Hazeim, H., & Ginete, G. (2016). Caring for terminally ill Muslim patients: Lived experiences of non-Muslim nurses. Palliative & Supportive Care, 16(4), 599-611. doi: 10.1017/S1478951516000249

Almutairi, A. F., McCarthy, A., & Gardner, G. E. (2015). Understanding cultural competence in a multicultural nursing workforce: Registered nurses'

experience in Saudi Arabia. Journal of Transcultural Nursing, 26(1), 16–23. doi: 10.1177/1043659614523992

Alosaimi, D. N. & Ahmad, M. M. (2016). The Challenges of Cultural Competency Among Expatriate Nurses Working in Kingdom of Saudi Arabia. Research & Theory for Nursing Practice, 30(4), 302–319. doi: 10.1891/1541-6577.30.4.302 *Azam Ali, P., & Johnson, S. (2017). Speaking my patient's language: bilingual nurses’

perspective about provision of language concordant care to patients with limited English proficiency. Leading Global Nursing Research, 73(2), 421– 432. doi: 10.1111/jan.13143

Björk Brämberg, E. (2008). Att vara invandrare och patient i Sverige - Ett individorienterat perspektiv. (Doktorsavhandling, Växjö Universitet, Institutionen för

vårdvetenskap och socialt arbete). Hämtad från https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:205821/FULLTEXT01.pdf

*Calza, S., Rossi, S., Bagnasco, A., & Sasso, L. (2016). Exploring Factors Influencing Transcultural Caring Relationships in the Pediatric Stem Cell Transplant Setting: An Explorative Study. Comprehensive Child & Adolescent Nursing, 39(1), 5-19. doi: 10.3109/01460862.2015.1059907

Campinha-Bacote, J. (2002). The process of cultural competence in the delivery of

healthcare services: A model of care. Journal of Transcultural Nursing, 13(3), 181-184. doi: 10.1177/10459602013003003

Davey, A. (2018). The meaning of culture. Cultural Confidence. Hämtad 12 April 2021 från http://culturalconfidence.com/the-meaning-of-culture-by-anna-katrina-davey/ Dellenborg, L., Skott, C., & Jakobsson, E. (2012). Transcultural Encounters in a Medical

Ward in Sweden: Experiences of Health Care Practitioners. Journal of Transcultural Nursing, 23(4), 342–350. doi: 10.1177/1043659612451258 Gerrish, K. (2001). The nature and effect of communication difficulties arising from

interactions between district nurses and South Asian patients and their carers. Journal of Advanced Nursing, 33(5), 566-574. doi: 10.1046/j.1365-