Cheerleaders upplevelse av återgång till
träning efter långvarig skada
En kvalitativ intervjustudie
Elin Strömwall
Linn Magnusson
Fysioterapeut 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180hp Examensarbete i Fysioterapi Kurs: S0090H Termin: HT 2020
Handledare: Emma Sundström, Universitetsadjunkt Examinator: Jenny Jäger, Universitetslektor
Cheerleaders upplevelse av återgång till träning
efter långvarig skada
En kvalitativ intervjustudie
Cheerleaders’ experience of returning to practice following a
long-term injury
A qualitative study
Vi vill rikta ett hjärtligt tack till vår handledare Emma Sundström för stort stöd
och engagemang under hela arbetets gång. Vi vill även tacka våra opponenter
Tomas Larsson och Isak Andersson för deras värdefulla synpunkter.
Till sist vill vi tacka våra deltagare som tagit sig tid att medverka i studien, utan
Abstrakt
Bakgrund: Cheerleading är en relativt ny, snabbt växande lagsport i Sverige där alla
medlemmar i ett lag tilldelas en speciell position. Många riskfyllda moment förekommer inom sporten och skador är vanligt, vilket leder till att utövarna därmed vilar från träning. Vi ville undersöka vilka känslor som uppstår hos de cheerleaders som tvingats vila i minst fyra veckor på grund av skada; på vilket sätt blir de påverkade av frånvaron från träningen och hur upplever de sedan återupptagandet av träning? Förhoppningen är att på så sätt vägleda
fysioterapeuter i möte med skadade cheerleaders. Syfte: Syftet med studien var att öka förståelsen för hur cheerleaders upplever återgång till träning efter en längre tids frånvaro till följd av en långvarig skada. Metod: Studien utformades enligt en kvalitativ design med semi-strukturerade intervjuer där totalt tre deltagare medverkat, för att besvara studiens syfte. Vi granskade sedan materialet utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen från de tre genomförda intervjuerna resulterade i två huvudkategorier: “Ångestfylld återgång till träning” och “Bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen”, samt sju subkategorier. Konklusion: Resultatet av studien antyder att fysioterapeuter besitter en viktig roll i cheerleaders rehabiliteringsprocess efter en långvarig skada. Studien visar att
cheerleaders önskar en bättre förståelse från fysioterapeuter för att återgången till träning ska kännas tryggare. Fortsatta studier rekommenderas.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Cheerleading ... 2
Skador inom cheerleading ... 2
Syfte ... 4 Metod ... 4 Vetenskaplig ansats ... 4 Design ... 4 Egen förståelse ... 4 Urval ... 5 Datainsamling ... 6 Intervjuernas genomförande ... 6 Dataanalys ... 6 Trovärdighet ... 9 Etiska överväganden ... 10 Resultat ... 12 Diskussion ... 16 Metoddiskussion ... 16 Resultatdiskussion ... 18 Konklusion ... 21 Klinisk implikation ... 21 Referenslista ... 22
Bilaga 1 - Information och förfrågan om medverkan i examensarbete (styrelse) ... 26
Bilaga 2 - Information och förfrågan om medverkan i examensarbete (cheerleaders) ... 28
Bilaga 3 - Samtyckesformulär för deltagande i intervjustudie ... 30
Bilaga 4 – Intervjuguide ... 31
Bakgrund
Varje år inträffar cirka 280 000 personskador i samband med fysisk aktivitet (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2010). Enligt Arvinen-Barrow och Walker (2013) kan en skada påverka idrottaren både fysiskt och psykiskt. Fysiska hinder till följd av skada kan medföra begränsad förmåga till gång eller behov av att avstå från vissa träningsmoment som orsakar smärta. Till skillnad från de fysiska påverkansfaktorerna är de psykologiska inte lika tydliga, exempel på dessa faktorer kan vara känslor som depression, ilska, frustration, oro, minskat självförtroende och känsla av förlorad social identitet (Podlog et al. 2013; Brewer 2010; Wiese-Bjornstal, 2012).
Definitionen av långvarig skada är ett tillstånd som kräver vila från träning i minst fyra sammanhängande veckor (Hassmén, Hassmén & Plates, 2003). I samband med återgång till idrott efter långvarig skada kan utövaren uppleva obehagskänslor som rädsla och oro. Dessa känslor kan uppstå på grund av att utövaren är rädd för att skada sig igen (Wiese-Bjornstal, 2010), att de är oroliga för att inte kunna återgå till sporten tillräckligt snabbt eller att inte kunna uppnå samma prestationsnivå som innan skadan (Podlog & Eklund 2005).
Behovet av social support kan bero på i vilken fas av rehabiliteringen atleten befinner sig, detta har påvisats i en studie gjord på alpinåkare (Bianco, 2001). Känslomässigt stöd för att lättare kunna hantera den nya situationen visade sig vara viktigast direkt efter skadan. Stöd i form av information om skadan och rehabiliteringen var viktigt i nästkommande fas då rehabiliteringen kommit igång. Detta syftade till att bibehålla motivationen till att fortsätta följa rehabiliteringsprogrammet. Biancos (2001) studie pekar också på att socialt stöd från tränare och fysioterapeuter är av stor betydelse för att få atleter att inte återgå till idrotten för tidigt.
I en studie av Bone & Fry (2006) undersöktes sambandet mellan atleters upplevda sociala stöd och deras tro på en lyckad rehabiliteringsprocess. Resultatet av studien visade att atleter som upplevde ett starkt socialt stöd hade också en större tillit till att rehabiliteringen skulle bli lyckad.
Beträffande autonomi och självbestämmande finns det utövare som upplever press eller stress från personer i sin omgivning, till exempel tränare eller fysioterapeuter, när de återgår till sin idrott efter skada. Dock har det konstaterats att samma personer även kan spela en nyckelroll
när det kommer till social stöttning under skadeperioden såväl som rehabiliteringsperioden (Williams & Appelneal, 2010).
Cheerleading
Det Svenska Cheerleadingförbundet, förkortat SCF, grundades år 1995 och har sedan dess arrangerat nationella mästerskap varje år i Sverige. SCF fick sitt medlemskap godkänt i Riksidrottsförbundet år 2019 och blev därmed erkända som ett eget förbund
(Riksidrottsförbundet, 2019). Under säsongen 2018–2019 fanns det 10 426 licensierade utövare i 55 olika medlemsföreningar utspridda över hela Sverige; från Kalix i norr till Malmö i söder (Svenska Cheerleadingförbundet, 2019).
Cheerleading är en mycket snabbt växande lagsport i Sverige och resten av världen med sex
olika tävlingsnivåer som delas in i “levels” mellan 1–6 beroende på hur avancerade
färdigheter utövarna i laget besitter. Den enklaste tävlingsnivån är level 1 och level 6 är den mest avancerade. Cheerleading kännetecknas av en blandning av akrobatik, gymnastik, höga kast, stunt, dans, hoppoch pyramider. På tävlingar bedöms lagets prestation under ett fartfyllt, högintensivt program på 2 minuter och 30 sekunder där alla ovanstående moment är ihopsatta. Utbildade domare inom cheerleading sätter sedan poäng på bland annat lagets svårighetsnivå och deras tekniska skicklighet gällande utförande av momenten samt koreografi och
synkronisering inom laget (Svenska cheerleadingförbundet, 2019).
Skador inom cheerleading
I Sverige finns det ingen statistik eller studier på hur många cheerleaders som skadar sig per år eller vilka skador det rör sig om. I en finsk enkätstudie av Heidi Telkamo (2019) uppgav 242 av 316 (77%) cheerleaders att de hade haft en akut idrottsskada under de senaste 12 månaderna. Enligt Telkamo rapporterade atleterna att de allvarligaste skadorna förekom i vrist, fingrar, huvudregion, knä och ländrygg. De uppgav även att det ofta rörde sig om olika led- och ligamentskador, frakturer, diffus smärta samt slag-/kontusionsskador. Övriga skador som rapporterades var bland annat sår ochmuskelkramper.
I en studie av Currie et al. (2016) där skador inom high school-cheerleading i USA studerades, framkom det att 34,3% återgick till träning efter mindre än 1 vecka från
eller mer var 11,1% och de kvarvarande procenten (5,1%) blev antingen borta resten av säsongen eller tvingades avsluta sina cheerleadingkarriärer.
För att säkerställa att atleter inte börjar träna för tidigt efter skada, har bland annat
fysioterapeuter en betydelsefull roll (Bianco, 2001; Williams & Appelneal, 2010). För att förstå hur fysioterapeuter kan bemöta, rehabilitera och guida cheerleaders åter till träning efter långvarig skada behövs mer kunskap. På grund av att cheerleading är en lagsport där alla har en viktig, specifik position, drabbas hela laget varje gång någon är borta från träningarna då vissa stunt och pyramider inte går att utföra. Sannolikt resulterar detta i att motstridiga känslor och en stress att komma tillbaka kan uppstå hos den atlet som är skadad vilket i sin tur
påverkar återgången till träning. En fördjupad kunskap beträffande faktorer som har betydelse för återgång till sporten skulle sannolikt kunna bidra till en ökad förståelse för dessa atleter hos fysioterapeuter. Denna förståelse skulle förbättra patientmötet, gynna rehabiliteringen och göra återgången till träning enklare för atleterna.
Syfte
Syftet med studien var att öka förståelsen för hur cheerleaders på tävlingsnivå upplever återgång till träning efter en längre tids frånvaro till följd av en långvarig skada.
Frågeställningar:
· Hur har atleterna upplevt återgång till träning efter skadan?
· Hur har atleterna upplevt bemötandet från fysioterapeut/fysioterapeuter inför och under återgången till träningen efter skadan?
Metod
Vetenskaplig ansats
Utifrån vårt syfte valde vi att använda oss av en kvalitativ kunskapsansats. Den kvalitativa kunskapsansatsen, vars hermeneutiska vetenskapssyn utgår ifrån tolkningar för att beskriva individernas subjektiva livsvärld (Ödman, 1994), ger forskaren möjlighet till en djupare förståelse och insikt (Patel & Davidsson, 2011). Den kvalitativa forskningen försöker se situationen och sammanhanget genom informanternas ögon, till skillnad från den kvantitativa forskningen som istället utgår mer från forskarens perspektiv (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Design
Studien utformades enligt en kvalitativ design med semi-strukturerade intervjuer, vilka är förknippade med en kvalitativ ansats. Bryman (2011) förklarar att den kvalitativa
forskningsintervjun möjliggör en större förståelse kring människors agerande och deras föreställningar om saker de upplevt. Studiedesignen lämpar sig eftersom studien syftar till att skapa förståelse för cheerleaders upplevelse av återgång till träning efter en långvarig skada.
Egen förståelse
Viss förförståelse inom ämnet cheerleading förekom sedan tidigare då en av författarna har varit verksam som både aktiv utövare och tränare i 14 år.Förförståelse innebär enligt Norén (1995) att skribenter redan har förutfattade meningar, fördomar och egna erfarenheter gällande ämnet som mynnar ut i att de inte kan ses som objektiva i sättet de återberättar en informants tillvägagångssätt. Det betyder att den kunskap, föreställning samt erfarenhet som
forskarna har inom ämnet skall undersökas (Gilje & Grimen, 1995). Olsson och Sörensen (2011) betonar vikten av att forskarna redogör för sin förförståelse inom forskningsområdet, i synnerhet inom kvalitativ forskning. Författarnas personliga erfarenheter som är av betydelse och relevanta gällande studien har därför redovisats och bedöms inte ha påverkat
objektiviteten i resultattolkningen.
Urval
Mailkontakt upprättades med respektive styrelse i38 av 55 cheerleadingföreningar i Sverige (Bilaga 1). Efter att samtycke från styrelsen givits stiftades mailkontakt med tränare till de enskilda lagen. Tränarna fick i sin tur ett informationsbrev (Bilaga 2) där studiens syfte och tillvägagångssätt tydliggjordes. Därefter vidarebefordrades informationen och en
svarsblankett (Bilaga 3) till de aktiva i laget.
De cheerleaders som mötte inklusionskriterierna och var intresserade ombads ta kontakt med författarna. Tre informanter hörde av sig med visat intresse och rekryterades. Intervjuguiden (Bilaga 4) skickades sedan ut till varje enskild informant för att ge dem chansen att förbereda sig inför intervjun och tänka igenom sina svar. På så vis kunde även tänkbara scenarion där informanten överrumplas av frågor som väcker obehagliga minnen undvikas.
Tabell 1: Informanter, könsidentitet och ålder.
Informanter Könsidentitet Ålder
P1 Kvinna 17
P2 Kvinna 17
P3 Kvinna 28
Inklusionskriterier var svensk- eller engelsktalande cheerleaders i åldrarna 15 till 28 år på tävlingsnivå. Hen skulle ha vilat från träning på grund av långvarig skada i minst 4 veckor upp till 12 månader under perioden maj 2019 till september 2020 och dessutom hunnit återuppta träningen under minst 2 veckors tid. Hen ska även ha träffat minst en fysioterapeut under skadeperioden.
Informanterna behövde godkänna att applikationerna Skype eller FaceTime användes som verktyg vid genomförandet av intervjuer.
Exklusionskriterier för deltagande i studien var att frånvaroperioden enbart infallit under sommarmånaderna juni till augusti då det är lågsäsong för sporten.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi valde att skapa en intervjuguide (se Bilaga 4) med fem relativt öppna frågor med en låg grad av strukturering, då vi var intresserade av en djupare förståelse för informanternas enskilda, subjektiva upplevelse av återgång till träning efter en långvarig skada.
Innebörden av en låg grad av strukturering är att den intervjuade personen kan tolka frågorna fritt beroende på sina egna språkvanor, erfarenheter värderingar, önskningar etcetera (Olsson & Sörenssen, 2011). Vi valde att intervjua informanterna enskilt då vi inte ville att deras svar skulle påverkas av övriga informanters svar.
Intervjuernas genomförande
Alla intervjuer genomfördes på distans via Skype eller FaceTime och tog ungefär 30 minuter till en timme vardera.
Båda författarna närvarade vid samtliga intervjuer. En ledde intervjun och den andra hade ansvar över att tekniken fungerade som den skulle. För att korrekt kunna återge och skriva ner svaren ordagrant valde vi att spela in intervjun, vilket vi även påminde om i början av
samtalet med informanten. Innan intervjuerna genomfördes testades frågorna i en provintervju med en sedan innan tillfrågad fotbollsspelare som återgått till träning efter en långvarig skada. Provintervjun gjordes med syftet att verifiera huruvida intervjufrågorna var lämpliga, att teknisk utrustning fungerade samt om den utsatta tiden räckte. Utifrån provintervjun kunde sedan justeringar av intervjuguiden göras, såsom omformulering av frågor och tillägg av följdfrågor.
Dataanalys
För att bearbeta och analysera det insamlade materialet användes kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2017). Metoden syftar till att stegvis analysera och tolka
skriven eller verbal kommunikation med fokus på olikheter och likheter. Utifrån detta resulterade innehållet i två huvudkategorier och sju subkategorier.
Samtliga steg i dataanalysen gjorde författarna var för sig för att på så vis uppnå triangulering, vilket betyder att informationen från informanterna slutligen jämfördes mellan författarna för att se om resultaten pekade i samma riktning (Denzin, 1989). För att få en helhetsbild av det insamlade materialet, samt identifiera likheter och skillnader, lyssnades samtliga intervjuer igenom efter genomförd intervju. Transkribering genomfördes sedan av båda författarna och materialet lästes igenom flertalet gånger. Meningsbärande enheter som ansågs besvara
studiens frågeställningar selekterades av författarna och material som inte var av relevans sett till syftet sorterades bort. Utifrån det sammanställda materialet kunde de meningsbärande enheterna kortas ner ytterligare utan att förlora sitt budskap, så kallad kondensering. Utifrån den kondenserade texten kunde koder utvinnas och därefter delas in i huvudkategorier med tillhörande subkategorier enligt Graneheim och Lundman (2017). Detta illustrerade sedan intervjuerna överskådligt samt utformade resultatet, se tabell 2.
Tabell 2. Illustration av kondensering, kodning samt kategorisering av meningsbärande enheter.
Meningsbärande enheter Kondensering Kod Subkategori Huvudkategori Eftersom jag skadades i en
toss… Så blev de väldigt mentalt jobbigt att göra tossar å cradles… Asså enkelt sånt, ja har gjort de hur många gånger som helst utan att skada mig, bara en gång liksom.
Eftersom jag skadades i en toss så blev det väldigt mentalt jobbigt att göra enkla saker som tossar och cradles, även fast jag hade gjort det hur många gånger som helst tidigare utan att skada mig.
Mentalt påfrestande att utföra moment som behärskats innan skadan. Tvivel på sin egen förmåga efter skadan Ångestfylld återgång till träning
Dom första veckorna... Ehh, skulle jag säga. Särskilt första träningen ehm... Så kom jag hem och grät… För att jag kände att jag inte kunde ge allt... Och om det inte var för min skada så skulle jag gått i ett annat lag (högre svårighetsnivå)…
Jag kom hem och grät efter träningarna de första veckorna.
Olycklig över att inte vara kapabel till att prestera sitt bästa på träningarna.
Höga ambitioner leder till
frustration
Ja… Kände mig osäker på hur jag själv skulle känna mig… Ehm… Men man… Satte ändå det åt sidan bara för att såhär man vet att man behöver komma dit och prestera för annars så förstör de liksom för hela laget… Ehm… Och så tänker man ju ändå att… De kanske går bra, och går det inte bra och liksom så… Då kanske man dricker nån energidricka och… Man skulle ha extra mycket mellis och asså man försöker verkligen bara såhär… Förbereda sig på att man ska överleva den här träningen…
Jag kände mig osäker på hur det skulle kännas, men jag satte det åt sidan och förberedde med mellis och energidricka inför träningarna för att överleva. Om man inte presterar så förstör det för hela laget. Förtränga känslor och symtom för lagets skull “Laget-före-jaget”-kultur
Han trodde liksom att ‘vadå du behöver ju inte opereras…. Du ska ju bara gå runt och dansa runt med lite pom poms och korta kjolar’…
Han ansåg att jag inte behövde opereras för att cheerleading inte var en sport enligt honom
Felaktig bild över vad cheerleading innebär Fördomar Bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen
När man beskriver mer om sporten så handlar de snarare om att man ska lite försvara och ‘visa’ typ…
När jag pratar om cheerleading handlar det om att försvara
Att rättfärdiga cheerleading
Känslan att inte bli tagen på allvar
Man kan inte jämföra cheerleading med asså nån annan sport. För de e... För de e inte riktigt gymnastik.. För de e ju också massa annat… Å de e ju inte dans... Å de e ju inte som fotboll… Å de e ju inte som tyngdlyftning… Å de e ju inte som akrobatik å de e ju inte som cirkus… Å asså de e ju… Väldigt specifikt liksom…
Cheerleading är väldigt specifikt och går inte att jämföras med andra sporter. Det är inte som gymnastik för vi gör mer än bara det. Det är inte heller som dans, fotboll, tyngdlyftning, akrobatik och cirkus.
Sporten cheerleading är komplicerad och svår att förklara
Unik sport
Det var lite av en
skräckblandad förtjusning eh för att äntligen får man göra det igen liksom ehm, men var också rädd över att jag inte visste vad jag skulle kunna göra, för innan hade jag bara fått gymträna... Och det är ju väldigt annorlunda.
Skräckblandad förtjusning, jag fick äntligen träna igen men jag var också rädd över att inte veta vad jag skulle kunna. Innan (återgången) hade jag bara gymtränat, det är väldigt annorlunda. Patientcentrerad rehabilitering är viktig vid återgång till cheerleading Avsaknad av patientcentrerad rehabilitering Trovärdighet
För att verifiera att intervjuaren uppfattat informanten rätt tillämpades speglingsteknik som enligt Johansson och Svedner (2010) innebär att intervjuaren sammanfattar vad den
intervjuade precis har sagt för att stanna kvar vid ämnet. På så vis kunde vissa otydligheter klargöras och missuppfattningar korrigeras. För att försäkra trovärdighet ytterligare skickades det analyserade intervjumaterialet till informanten som då hade möjlighet att ge synpunkter på författarnas tolkningar.
För att säkerställa studiens trovärdighet redovisades författarnas förförståelse inom ämnet. Enligt Norén (1995) innebär förförståelse att skribenter redan har förutfattade meningar, fördomar och egna erfarenheter gällande ämnet som mynnar ut i att de inte kan ses som objektiva i sättet de återberättar en informants tillvägagångssätt. Trovärdigheten påverkas även av hur frågorna ställs och hur intervjuerna genomförs. Frågorna i intervjuguiden utformades därför som neutrala frågor utan ensidigt värdeladdade ord då forskning visar att informanter tenderar att hålla med om det som frågan antyder (Häger, 2001).
När dataanalysen var färdig gjordes till sist en respondentvalidering enligt Bryman (2011) vilket innebär att informanterna fick ta del av resultatet för att säkerställa att författarna hade förstått deras intervjuer korrekt. Syftet med respondentvalideringen var att öka resultatets trovärdighet.
Etiska överväganden
Etiska överväganden som kunde uppstå under studien handlade om forskarnas ansvar gentemot de personer som ingick i studien. Att frågorna i intervjuerna kunde väcka
obehagliga minnen eller känslor hos informanterna var en tänkbar risk. En annan risk var att informanterna eventuellt kunde dela med sig av hemligheter i förtroende (Polit & Beck, 2008), därför var en ansvarsfull etisk reflektion kring studien av stor vikt, dels av respekt för informanterna i datainsamlingen men även gentemot författarna.
Studien syftade till att öka kunskapen om hur svårt skadedrabbade cheerleaders på
tävlingsnivå påverkas av sin skada, vilket kan bidra till att populationen själv kan bidra till att informanterna i ett senare skede kan dra fördel av studieresultatet. Detta då en ökad förståelse kring ämnet kan innebära gynnsamma effekter vad gäller patientmötet och resultat av
rehabilitering inför återgång till träning.
Inom all forskning förekommer fyra grundläggande forskningsetiska principer. För att motsvara det individskyddskrav som finns när det gäller informanternas integritet och självbestämmande i forskningen måste forskaren uppfylla dessa (Bryman & Alan, 2011).
Informationskravet handlar om att forskaren är skyldig att informera deltagarna av studien
om den aktuella forskningsuppgiftens syfte, vad det innebär att delta, att deltagandet är helt frivilligt och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan.
Samtyckeskravet handlar om att deltagarna i studien själva bestämmer över sitt deltagande
och det är forskarens ansvar att alltid skriftligt informera och inhämta samtycke.
Konfidentialitetskravet handlar om att alla studiens deltagare ska vara konfidentiella och att
personuppgifterna ska förvaras på ett säkert sätt.
Nyttjandekravet handlar om att material om enskilda personer endast får nyttjas för
forskningsändamål (HSFR Etik, 2010:7–17).
Enligt Helsingforsdeklarationens principer bör beroendeförhållanden heller inte föreligga mellan författarna till intervjun och tilltänkta undersökningsdeltagare eller uppgiftslämnare (Helsingforsdeklarationen, 2013), vilket därmed beaktades vid genomförandet av studien. För att säkerställa att samtliga krav uppfylldes skickades en sammanfattning av de etiska reglerna tillsammans med intervjufrågor ut till informanterna i god tid. På så vis hade dessa möjlighet att ta ställning till deltagandet (Olsson & Sörenssen, 2011). Vid intresse av medverkan i studien inhämtades skriftligt samtycke, följt av muntlig information innan genomförd intervju via applikationerna Skype eller FaceTime. Samtliga inspelningar som genomfördes under studien raderades efter transkribering. Detta var något som alla deltagare informerades om innan deltagande i intervjuerna. Alla inspelningar förvarades på ett säkert sätt under pågående undersökning. Informanternas namn nämns inte i studien utan
Resultat
Analysen av materialet från intervjuerna resulterade i två huvudkategorier: Ångestfylld återgång till träning och bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen med tillhörande subkategorier (Tabell 3). Facktermer specifika för sporten Cheerleading är i resultatet tryckta i fetstil och förklaras i ordlista (Bilaga 5).
Tabell 3. Huvudkategorier och subkategorier.
Huvudkategori Subkategori
Ångestfylld återgång till träning Tvivel på sin egen förmåga efter
skadan
Höga ambitioner leder till frustration “Laget före jaget”-kultur
Bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen
Fördomar
Att inte bli tagen på allvar Unik sport
Avsaknad av patientcentrerad rehabilitering
Ångestfylld återgång till träning Tvivel på sin egen förmåga efter skadan
Informanterna var alla osäkra på hur det skulle kännas både fysiskt och psykiskt att träna igen med anledning av att rehabiliteringen inte hade varit anpassad för återgång till just
cheerleading. Samtliga informanter upplevde framför allt att det kändes mentalt jobbigt med återgången och tvivlade på sin förmåga att utföra specifika moment. De berättade även om rädslan över att göra sig illa på nytt och att det resulterade i att de blev mer försiktiga än vad de var innan skadan.
“Eftersom jag skadades i en toss… Så blev de väldigt mentalt jobbigt att göra tossar och
cradles… Asså enkelt sånt. Jag har gjort det hur många gånger som helst utan att skada mig,
bara en gång liksom.”
“Jag har alltid haft inställningen att det är såhär ‘kasta fånga kasta fånga’. Toppen får göra vad den vill… Men nu känner jag mig ändå lite mer såhär rädd… För att ah… Man blir liksom lite mer försiktig för att jag kanske har ont i *skadan* eller ska kasta och såhär då…
Då tänker man på de lite extra och bara… Inte en smäll, snälla”
Höga ambitioner leder till frustration
Informanterna berättade att det kändes jobbigt att inte kunna prestera på samma nivå som innan skadan. En av informanterna var särskilt besviken och arg över att skadan inte tillät henne att utvecklas på den nivå hon hade önskat.
“… Dom första veckorna... Ehh, skulle jag säga. Särskilt första träningen ehm... Så kom jag hem och grät… För att jag kände att jag inte kunde ge allt... Och om det inte var för min
skada så skulle jag gått i ett annat lag (högre svårighetsnivå…”
“Det är väl typ ba att jag inte haft… Kunnat göra de sakerna som jag kunde göra förut. Ehhm, asså på en gång att det har vart såhär ‘ahh jag måste ha tålamod med det’ och typ såhär kunna… Asså att det kanske tar en månad för att lära mig… Mhh… Och inte ba kunna
köra det på en gång när jag vet att jag egentligen kan det.”
“Laget före jaget”-kultur
Under intervjuerna framkom det att samtliga informanter i samband med återgången till sporten upplevt en press, främst från sig själva, att så snabbt som möjligt återfå den fysik och de mentala färdigheter de hade innan skadan. En informant uppgav att hon även upplevt press från sina tränare. Ingen informant upplevde någon press från sina lagkamrater.
Gemensamt för samtliga var den starka känslan av plikttrogenhet att prestera för lagets skull. Detta resulterade i att de pressade sig för hårt på träningar och tränade trots efterverkningar från skadan, som exempelvis smärta. Informanterna uttryckte även att de upplever en “laget före jaget”-kultur inom sporten då alla lagmedlemmar är beroende av varandras yttersta deltagande för att ett komplett program ska kunna utföras. De beskriver att inställningen om
att bita ihop och köra på oavsett vad är betydligt mer inrotad än att avstå från träning om det inte känns bra.
“Ja… Kände mig osäker på hur jag själv skulle känna mig… Ehm… Men man… Satte ändå det åt sidan bara för att såhär man vet att man behöver komma dit och prestera för annars så förstör de liksom för hela laget… Ehm… Och så tänker man ju ändå att… De kanske går bra,
och går det inte bra och liksom så… Då kanske man dricker nån energidricka och… Man skulle ha extra mycket mellis och asså man försöker verkligen bara såhär… Förbereda sig på
att man ska överleva den här träningen…”
“Verkligen såhär… Bara klistra på ett leende och köra på liksom…”
Bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen Fördomar
Samtliga informanter berättade om diverse förutfattade meningar deras fysioterapeuter har haft om cheerleading. Det framkommer således att de flesta missuppfattar vad sporten går ut på, vilket möjligtvis kan vara orsaken till att rehabiliteringen inte har upplevts vara särskilt patientcentrerad sett till momenten inom cheerleading.
“Han trodde liksom att ‘vadå du behöver ju inte opereras…. Du ska ju bara gå runt och dansa runt med lite pom poms och korta kjolar’…”
“... Han la det mer i en… Ehh… Jättecreepy, men han la det mer sexuellt. Att de var en sexuell... Asså att man skulle va där för att heja på andra lag och man skulle vara liksom…
Ögongodis... Lite så. Att man bara är där för att va snygg…”
Känslan att inte bli tagen på allvar
Informanterna uttryckte frustration över att de ofta upplever att de inte blir tagna på allvar när de berättar för bland annat fysioterapeuter att de tränar cheerleading. De upplever att de ofta behöver ta på sig en försvarsposition när de nämner vilken sport de tränar.
“Nemen asså generellt så kan man ju fråga… Jag upplever att man ofta får frågan… ‘Hur mycke tränar du?’… Och så svarar man på de och så kanske dom frågar såhär ‘åh tränar du
‘Okeeej’. Ehm… Och sen så ibland kanske man får nån följdfråga på de, men ehh där tycker jag det är viktigt också att såhär veta… Ehm… Eller att fysioterapeuten eller läkaren själv kanske tänker såhär ‘Aha, jag har inte koll på den här sporten’ antingen fråga mer eller ta
reda på mer.”
“När man beskriver mer om sporten så handlar de snarare om att man ska lite försvara och ‘visa’ typ…”
Unik sport
En informant resonerade kring hur besvärligt det är att definiera cheerleading jämfört med andra sporter eftersom den grundar sig i ett flertal specifika, komplicerade moment. Eftersom cheerleading synnerligen är en komplex sport att förklara kan det troligtvis vara en orsak till missförståelse och fördomar.
“Man kan inte jämföra cheerleading med asså nån annan sport. För det är... För det är inte riktigt gymnastik… För det är ju också massa annat… Och det är ju inte dans... Och det är ju inte som fotboll… Och det är ju inte som tyngdlyftning… Och det är ju inte som akrobatik och
det är ju inte som cirkus… Och asså det är ju… Väldigt specifikt liksom…”
Avsaknad av patientcentrerad rehabilitering
Under intervjuerna berättade informanterna att de kände sig relativt oförberedda inför återgång till träning på grund av att deras rehabilitering inte varit tillräckligt specificerad med avseende på sportens varierande moment. En av informanterna hade under
rehabiliteringsperioden fått utföra övningar som syftade till att bygga upp den skadade strukturen, men vid återgång till cheerleading upplevde hon att dessa inte kunde omsättas i praktiken.
“Det var lite av en skräckblandad förtjusning eh för att äntligen får man göra det igen liksom ehm, men var också rädd över att jag inte visste vad jag skulle kunna göra, för innan hade jag
bara fått gymträna... Och det är ju väldigt annorlunda.”
“... Sen direkt innan jag skulle typ, nån månad eller nån vecka när jag skulle på första träningen… Så började jag lite ifrågasätta om jag... Asså om jag kommer kunna göra allt som
Diskussion
Metoddiskussion
Vid rekrytering av informanter till vår studie hade vi tre intresserade, varav samtliga uppfyllde våra inklusionskriterier. Majoriteten av cheerleadinglagen avslutar oftast sina träningar i maj och återupptar dessa i mitten av augusti. Vi valde att exkludera atleter vars frånvaroperiod från träning endast varat under sommarmånaderna juni till augusti, vilket motsvarar lågsäsong inom sporten. Detta var ett medvetet val då lågsäsong innebär färre antal träningar och vi ämnade att intervjua atleter som påbörjat träning under resterande tid av året då träningsmängden generellt är högre. Exkludering av dessa atleter kan dock ha medfört att betydelsefulla tankar och känslor kring deras återgång till träning har gått förlorade.
Vi var beredda på att slumpmässigt välja ut informanterna om intresset för deltagande i studien blivit ännu större än vad det blev, vilket framgick i vårt informationsbrev. Detta skickades först ut till styrelsen hos de medlemsföreningar som blev kontaktade i vår studie, som sedermera skulle vidarekoppla till tränarna som i sin tur skulle ta reda på om det fanns någon utövare som passade in på våra inklusionskriterier. De olika medlemsföreningarna fick synnerligen kort tid på sig att föra vidare informationsbrevet till tränarna. En
förbättringspunkt med vår metod hade antingen kunnat vara direktkontakt med tränare eller att informationsbrevet hade skickats ut tidigare. Rekryteringsprocessen hade möjligtvis blivit smidigare då, och ytterligare informanter hade eventuellt kunnat visa intresse.
Endast tre informanter lyckades rekryteras till studien. Ett större deltagarantal hade möjligen resulterat i att fler betydelsefulla aspekter lyfts fram och/eller styrka det som tagits upp av de andra informanterna. Det faktum att det endast var kvinnor som deltog i studien kan innebära att studiens resultat påverkats. Innan intervjuerna med våra tre informanter hölls en
provintervju med syfte att upptäcka hur frågorna tolkades från någon annans perspektiv samt att få en bättre tidsuppfattning, vilket vi ansåg vara fördelaktigt. Vi valde att låta
informanterna ta del av vår intervjuguide i förväg för att på så vis ge dem chans att förbereda sig inför intervjun och tänka igenom sina svar. Om författarna hade valt att inte låta
informanterna ta del av intervjuguiden i förväg hade mer oreflekterade och spontana svar kunnat erhållas. Argumentet till varför detta valdes bort var att minska risken för tänkbara scenarion där informanten överrumplas av frågor som väcker obehagliga minnen.
Intervjuer hölls över FaceTime på grund av distansen till informanternas hemtrakter. Fördelen med detta var att informanterna kunde välja miljö vid intervjutillfället och därmed känna sig så bekväma som möjligt i situationen. Risken med att låta informanterna välja plats vid intervjutillfället var att miljön kunde påverka intervjun och omgivningen, till exempel yttre distraktioner såsom familjemedlemmar. Detta hade kunnat undvikas om intervjun genomförts på en neutral plats. Vid enstaka tillfällen fungerade inte internetuppkopplingen som den skulle, vilket orsakade störningar under intervjuerna. Ibland var det även svårt att uppfatta vad informanterna sa, vilket vid några tillfällen även upplevdes under transkriberingen då kvalitén på ljudfilerna ibland inte var den bästa.
Samtliga informanter var från olika delar av Sverige. Utifrån analysen av intervjuerna kunde vi konstatera att informanternas upplevelser och känslor inför och under återgången till träning var överensstämmande med varandra. Detta indikerar att lokalisationen för
informanternas hemvist inte haft någon påverkan på resultatet. Informanterna hade enligt vår kännedom inte heller någon koppling till varandra, vilket minimerar risken att detta skulle haft påverkan på resultatet och gör resultatet mer trovärdigt.
För att uppnå triangulering genomfördes transkribering, uttag av meningsbärande enheter, kondensering, utformning av koder samt indelning av huvud- och underkategorier till en början på olika håll, detta enligt Denzin (1989). Allteftersom processen fortlöpte satt vi stundtals tillsammans och stundtals på var sitt håll för att diskutera och jämföra våra resultat. Det var en tidskrävande åtgärd och hade säkerligen varit mer tidseffektivt om vi hade suttit tillsammans redan från början. Däremot hade resultatet i vår studie troligtvis blivit annorlunda och inte lika trovärdigt om vi inte hade använt oss av triangulering. Av den orsaken anser vi att metoden var till vår fördel trots att den var mycket tidskrävande.
När vi skulle börja dela in de utvalda meningsbärande enheterna i sub- och huvudkategorier upptäckte vi att det fanns en fråga i vår intervjuguide som inte passade in i studien sett till vårt syfte: “Fråga 3: Vill du berätta om de förväntningar du hade på din tränare gällande hjälp
och stöd inför återgång till träning efter den långvariga skadan?”. Vi bedömde därför att
informanternas svar på frågan heller inte var av betydelse för vår studie. Resterande frågor i intervjuguiden upplevde vi däremot gav tillräckligt omfattande svar från informanterna, vilket i sin tur hjälpte oss besvara vårt syfte med studien.
Resultatdiskussion
Samtliga informanter uttryckte att cheerleading är en betydelsefull och stor del av deras vardag. På grund av skadan fråntogs informanterna möjligheten att utöva sporten, vilket även innebar förändringar av vardagliga rutiner och hållpunkter som blev svåra att acceptera. Clement, Arvinen-Barrow & Fetty (2015) påpekar att nya utmaningar som troligen kommer innebära att atleten behöver göra förändringar i sitt beteende kan påverka dennes känslor och tankar. Därav är det av stor vikt att fysioterapeuter respekterar och tillmötesgår atletens fysiska och psykiska förutsättningar och behov för att på så vis kunna utforma en
patientcentrerad rehabiliteringsplan. Vår studie visade att informanterna upplevde att deras rehabilitering inte varit tillräckligt specificerad med avseende på cheerleading och därmed kände sig osäkra inför återgång till träning. Informanterna förklarade att de hade funderat över vilka färdigheter kroppen egentligen skulle klara av vid återgången, på grund av att de inte hade fått testa på liknande övningar under rehabiliteringens gång. Vårt resultat
överensstämmer med två tidigare studier av Podlog och Eklund (2005; 2006) där de kom fram till att återgång till sport efter en allvarlig skada var förknippat med ökad oro och försiktighet. Williams & Appaneal, (2010) poängterar värdet av socialt stöd från personer i atletens
närmaste umgängeskrets där kontakten är kontinuerlig och där tilliten är stor. De understryker även att dessa personer bör vara tillgängliga vid behov och att de ska förstå idrottarens
potential såväl som dennes begränsningar. Chansen till en lyckad återhämtningsprocess är också större hos de idrottare som upplever en högre grad av stöd (Williams och Appaneal, 2010). De informanter som upplevde att fysioterapeuten inte varit införstådd i deras situation uttryckte att de känt sig både uppgivna och besvikna under rehabiliteringsperioden och att huvudorsaken till detta var den bristande förståelsen kring sportens innebörd. Redan innan första mötet med fysioterapeuten fanns en föraning från informanternas sida om att kunskapen och förståelsen kring sporten skulle vara bristfällig, något det även fanns en viss förståelse för i och med sportens relativt låga utbredning. Samtliga informanter delade däremot åsikten om att förtroendet till fysioterapeuterna hade varit större om de hade intresserat sig mer för sporten. Exempel på detta hade kunnat vara att fråga kring sådant de är osäkra på, istället för att anta.
Särskilt två av informanterna i vår studie nämnde en känsla av att inte bli tagen på allvar hos bland annat fysioterapeuten när de berättade att de tränar cheerleading. De upplevde en
utövare av cheerleading. Fox och Chesla (2008) menar på att det finns ett starkt samband mellan motiverade, välmående patienter och upplevelsen av en förstående vårdgivare. Om patienten däremot upplever sig missförstådd finns det risk för att personen i fråga känner sig omotiverad till rehabiliteringen och fulländad återgång till sporten tar längre tid. Av den orsaken är det viktigt att fysioterapeuter lyssnar och har ett öppet sinne när det kommer till sporter de inte besitter tillräcklig kunskap om, vilket även Williams och Appaneals studie från 2010 vittnar om.
Wiese-Bjornstal et al (1998) menar att alla idrottare reagerar olika när de drabbas av en skada och att detta påverkas av idrottarens individuella och situationsanpassade faktorer. Exempel på dessa faktorer är vilken typ av idrott som utövas, idrottarens sociala nätverk samt
åtkomligheten till rehabilitering (Wiese-Bjornstad et al, 1998; Brewer, 2010). Samtliga informanter tvivlade på sin egna förmåga att utföra specifika moment inom cheerleading efter rehabiliteringen, och upplevde det därför till viss del mentalt jobbigt med återgång till träning efter deras långvariga skada. Enligt Santi och Pietrantoni (2013) är det således viktigt att fokusera på den skadade atletens motivation och självförtroende för att underlätta
rehabiliteringen samt gynna upplevelsen av återgång till träning. Att bli drabbad av en skada kan bland annat leda till nedstämdhet och humörsvängningar (Santi & Pietrantoni, 2013). Särskilt en av informanterna verifierar detta då hon under de första veckorna av återgången kom hem och grät efter träningarna då hon upplevde en frustration över att inte kunna prestera sitt bästa.
Ardern et al. (2016) betonar vikten av att värdera idrottarens fysiska beredskap såväl som psykologiska beredskap inför återgång till träning efter skada. För att värdera den fysiska beredskapen bör fokus ligga på aspekter som är specifika och realistiska för idrotten. Vid värdering av psykologisk beredskap bör fokus ligga på förtroende i idrottsspecifika situationer, samt idrottarens känslor och riskbedömning som hänger ihop med
idrottsutövandet. En av informanterna i vår studie uttryckte en besvikelse av att hon blivit ordinerad träning på gym med övningar, som trots att de ämnade bygga upp den skadade strukturen, inte gick att omsätta i praktiken då hon började träna cheerleading igen. Med denna vetskap kan vi konstatera att fysioterapeutisk behandling bör anpassas utifrån individen i fråga och med dennes förutsättningar och bakgrund i fokus.
En annan känsla som befann sig hos samtliga informanter var frustration. De uttryckte att återgången till träning var särskilt frustrerande på grund av att de inte direkt kunde börja träna
på samma nivå som de befann sig på vid skadetillfället. Färdigheter som informanterna hade behärskat sedan tidigare var inte längre självklara. I ett studentarbete av Sandh (2012) undersöktes unga idrottares upplevelser av krav genom kvalitativa intervjuer. Samtliga deltagare i studien uppgav att de största och primära kraven var de egna kraven som ställdes på sig själva. Dessa inre krav var enligt studiedeltagarna krav om att prestera, utvecklas och nå uppsatta mål. De beskrev även att de upplevde en känsla av dåligt samvete och inre besvikelse de dagar då de inte tränade. Alla tre informanter i vår studie hade höga krav och ambitioner på sig själva, speciellt en utav informanterna berättade att hon inte ville vara till besvär för sitt lag på grund av sin skada. Med uttryck som “jag måste prestera för annars förstör det för hela laget” och “försöka överleva” beskriver samma informant en tydlig “laget före jaget”-kultur där atleterna åsidosätter och nonchalerar eventuella restsymtom som skadan gett upphov till.
Cheerleading är en unik sport då den inkluderar flertalet specifika moment och därmed gör att sporten inte fulltliknar någon annan. I och med sportens komplexa karaktär upplever informanterna ibland svårigheter med att förklara och ge en rättvis bild av cheerleading. De berättade att de fått känslan av att fysioterapeuten inte förstått vilka konsekvenser skadan inneburit för dem i förhållande till sporten och de fysiska krav de ställs inför. Wilgen, C Paul, Kaptein & Brink (2010) understryker att kliniker bör införliva patienternas syn på sina skador under rehabiliteringen för att öka överensstämmelsen mellan patientens och
klinikerns uppfattningar. Genom att involvera patientens personliga erfarenheter kan fysioterapeuten lättare anpassa rehabiliteringen och därmed öka chanserna för en snabb och smidig återhämtning.
Enligt de informanter som blev intervjuade i vår studie, hade i princip alla fysioterapeuter och andra vårdgivare som de mött, haft fördomar gällande cheerleading. En informant berättade att hon fått ta emot sexistiska kommentarer hos de två fysioterapeuter hon hade träffat under sin rehabiliteringstid. De hade båda haft en bild av att cheerleading betyder snygga, smala tjejer som “dansar runt med pompoms”. Om en fysioterapeut inte själv på något sätt är involverad i cheerleading är det dock inte förvånande att de anknyter sporten likt den bild media gärna målar upp. Fink (2015) och Trolan (2013) resonerar båda kring medias nedvärderande syn på kvinnliga idrottare i deras studier. De fastslår att media ofta riktar fokuset till kvinnors utseende mer än till idrottsliga prestationer de åstadkommer.
många manliga utövare. Enligt en rapport från 2018 av Sports & Fitness Industry
Association, var 22% av alla cheerleaders i USA killar och män. Studier hade behövts för att ta reda på hur cheerleaders av det manliga könet upplever rehabilitering hos fysioterapeuter inför återgång till träning. Då det endast var kvinnliga informanter i vår studie, kan resultatet ha blivit annorlunda om vi hade fått höra hur en utövare av det motsatta könet upplevt rehabilitering och återgång till träning.
Med anledning av att cheerleadings relativt låga utbredningsgrad och sportens unika karaktär är förekomsten av studier som berör området också bristfällig. Det gör det därmed svårt att dra paralleller från tidigare forskningsresultat till cheerleading som sport. Detta gäller även studier beträffande idrottares upplevelse av att inte bli tagna på allvar på grund av vilken sport de utövar. Fler kvalitativa studier som berör dessa områden skulle därför vara av värde för att bättre förstå cheerleaders upplevelse av återgång till träning efter långvarig skada.
Konklusion
Studien visar på att cheerleaders önskar en bättre förståelse från fysioterapeuter gällande sporten cheerleading. Fysioterapeuter besitter en värdefull roll i rehabiliteringsprocessen för att skadade idrottsutövare ska kunna återgå till träning. Det är således viktigt att
fysioterapeuten har ett öppet sinne och en strävan mot att förstå dessa utövare. Detta för att försöka reducera den prestationsångest och tvivel som uppstår inför återgången, vilket studiens tre informanter vittnar om.
Klinisk implikation
Resultatet av studien belyser att det finns en kunskapslucka vad gäller fysioterapeuters förståelse för cheerleaders upplevelse av återgång till sporten efter långvarig skada. Författarna hoppas att denna studie ska kunna ses som en resurs för fysioterapeuter för att lättare kunna förstå hur cheerleaders upplever återgången och på så vis främja patientmötet. Fysioterapeuten bör i ett tidigt skede sätta sig in i patientens situation och anpassa
rehabiliteringen därefter. På så vis kan goda förutsättningar till en förtroendeingivande relation mellan fysioterapeut och patient formas, samtidigt som premisserna för en patientcentrerad och mer effektiv vård ökar. Författarna ser slutligen ett behov av fler kvalitativa studier kring cheerleading då utbudet i dagsläget nästintill är obefintligt.
Referenslista
- Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion - Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
- Ardern, C., Glasgow, P., Schneiders, A., Witvrouw, E., Clarsen, B., Cools, A.,
Gojanovic, B., & Griffin, S., Khan, K., Moksnes, H., Mutch, S., Phillips, N., Reurink, G., Sadler, R., Silbernagel, K., Thorborg, K., & Wangensteen, A., Wilk, K., Bizzini, M. (2016). 2016 Consensus statement on return to sport from the First World
Congress in Sports Physical Therapy, Bern. British journal of sports medicine. 50. 10.1136/bjsports-2016-096278.
- Arvinen-Barrow, M. & Walker, N. (2013). The psychology of sport injury and
rehabilitation. New York, NY: Routledge.
- Bone, J. B., Fry, M. D. (2006). The Influence of Injured Athletes’ Perceptions of Social Support From ATCs on Their Beliefs About Rehabilitation. Journal of Sport Rehabilitation. Vol.15 s. 156–167.
- Brewer B. W. (2010). The role of psychological factors in sport injury rehabilitation
outcomes, International Review of Sport and Exercise Psychology, 3:1, 40-61,
- Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
- Clement, D., Arvinen-Barrow, M., & Fetty, T. (2015). Psychosocial responses during different phases of sport-injury rehabilitation: A qualitative study. Journal of Athletic Training, 50(1), 95-104.
- Currie, D. W., Fields, S. K., Patterson, M. J., & Comstock, R. D. (2016). Cheerleading Injuries in United States High Schools. Pediatrics. Hämtad 19 februari 2020 från: https://pediatrics.aappublications.org/content/pediatrics/137/1/e20152447.full.pdf
- Denzin, N.K. (1989). The research act. (3. uppl.). New York: McGraw Hill.
- Fink, J.S. (2015). Female athletes, women’s sport, and the sport media commercial
complex: Have we really “come a long way, baby?” Sport Management Review, 18(3), 331–342.
- Fox, S., & Chesla, C. (2008). Living with chronic illness: A phenomenological study of the health effects of the patient–provider relationship. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 20(3), s 109-117.
- Gilje, N., & Grimen, H. (1995). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Daidalos: Göteborg.
- Johansson, B., & Svedner, P-O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsförlaget AB.
- Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I B. Höglund Nielsen & M. Granskär (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (3. uppl., s.219-233). Lund: Studentlitteratur AB.
- Hassmén, P, Hassmén, N., & Plate, J (2003). Idrottspsykologi. Stockholm.
- Helsingforsdeklarationen. (2013). World medical association declaration of Helsinki:
ethical principles for medical research involving human subjects. Hämtad 26 februari 2020 från: https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/
- HSFR Etik. (2010). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet. Hämtad den 26 februari från:
http://www.codex.uu.se/texts/HSFR.pdf
- Häger, B. (2001). Intervjuteknik. Stockholm: Liber AB.
- Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (2010). Fysisk aktivitet och skador: Statistik och analys. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
- Norén, L. (1995). Tolkande Företagsekonomisk Forskning, n.p. Studentlitteratur,
Lund.
- Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber
- Patel, R., & Davidson, B (2011). Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Johanneshov.
- Podlog, L., & Eklund, R.C. (2005). Return to sport after serious injury: A
retrospective examination of motivation and psychological outcomes. Journal of Sport Rehabilitation, 14, ss. 20-34.
- Podlog, L., & Eklund, R.C. (2006). A Longitudinal Investigation of Competitive Athletes' Return to Sport Following Serious Injury, Journal of Applied Sport Psychology, 18:1, 44-68
- Podlog, L., Gao, Z., Kenow, L., Kleinert, J., Granquist, M., Newton, M., & Hannon, J. (2013). Injury rehabilitation overadherence: preliminary scale validation and
relationships with athletic identity and self-presentation concerns. Journal of athletic
training, 48(3), 372–381. https://doi.org/10.4085/1062-6050-48.2.20
- Polit, D., & Beck, C. (2008). Nursing Research, Eighth edition. Philadelphia:
Lippincott Williams & Wilkins.
- Riksidrottsförbundet (2019). Hämtad den 18 februari 2020 från:
https://www.rf.se/Nyheter/Allanyheter/cheerleadingforbundetrostadesinsommedlemsf orbundvidriksidrottsmotet
- Sandh, J. (2012). Unga idrottares upplevelser av krav: en kvalitativ studie inom
individuell idrott och lagidrott hos ungdomar.
- Santi, G., & Pietrantoni, L. (2013). Psychology of sport injury rehabilitation: a review
of models and interventions. J. Hum. Sport Exerc., 8(4), pp. 1029-1044
- Svenska Cheerleadingförbundet (2019). Hämtad den 18 februari 2020 från:
http://www.cheerleading.se/sida/?ID=238992
- Svenska Cheerleadingförbundet (2019). Hämtad den 19 februari 2020 från:
http://www.cheerleading.se/docs/697/26023/Ordlista-2.pdf
- Sport & Fitness Industry Association (2018). Hämtad den 2 december 2020 från: https://www.sfia.org/reports/629_Cheerleading-Participation-Report-2018
- Telkamo, H. (2019). Förekomsten av idrottsskador inom tävlingsinriktad cheerleading i Finland – En kvantitativ enkätstudie. Hämtad den 3 september 2020 från:
https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/171416/Telkamo_Heidi.pdf?sequence =2&isAllowed=y
- Trolan, E. J. (2013). The Impact of the media on gender inequality within sport.
Procedia – Social And Behavioral Sciences, 91(PSU-USM International Conference on Humanities and Social Sciences), 215-227.
- van Wilgen, C. P., Kaptein, A. A., & Brink, M. S. (2010). Illness perceptions and
mood states are associated with injury-related outcomes in athletes. Disability and rehabilitation, 32(19), 1576–1585. https://doi.org/10.3109/09638281003596857
- Wiese-Bjornstal D. M. (2010). Psychology and socioculture affect injury risk,
response, and recovery in high-intensity athletes: a consensus statement. Scandinavian
journal of medicine & science in sports, 20 Suppl 2, 103–111. https://doi.org/10.1111/j.1600-0838.2010.01195.x
- Wiese-Bjornstal, D. M., Smith, A.M., Shaffer, S.M., & Morrey, M.A. (1998). An integrated model of response to sport injury: Psychological and sociological dynamics. Journal of Applied Sports Psychology, 10, ss. 46-69.
- Wiese-Bjornstal, D. M., Albinson, C. B., Henert, S. E., Arendt, E. A., Schwenz, S. J.,
Myers, S. S., & Gardetto-Heller, D. M. (2012). Evaluating the dynamic model of psychological response to sport injury and rehabilitation. In J. H. Bastos, & A. C. Silva (Eds.), Athlete Performance and Injuries (pp. 79-98). Nova Science Publishers, Inc..
- Williams, R. A., & Appaneal, R. N. (2010). Social support and sport injury. Athletic Therapy Today, 15(4), 46-49.
- Ödman, P. J. (1994). Tolkning, Förståelse, Vetande – Hermeneutik i teori och praktik. Borås: AWE/GEBERS.
Bilaga 1
Information och förfrågan om medverkan i examensarbete: ”Cheerleaders upplevelse av
återgång till träning efter långvarig skada”
Bakgrund och syfte med studien
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur cheerleaders på tävlingsnivå upplever återgång till träning efter en längre tids frånvaro till följd av en långvarig skada.
I dagsläget finns inte någon studie på just cheerleaders upplevelse av återgång till träning efter långvarig skada, vilket vi tror är viktigt för fysioterapeuters förståelse och att på bästa sätt kunna bemöta dessa atleter samt gynna resultatet av rehabiliteringen.
Vi söker nu efter aktiva cheerleaders att deltaga i studien, med följande bakgrund:
· 15–28 år
· Svensk- eller engelsktalande
· Aktiv i ett tävlande cheerleadinglag
· Vilat från träning på grund av en skada i minst 4 veckor upp till 12 månader under
perioden maj 2019 till september 2020
· Har aktivt tränat i minst 2 veckor efter viloperioden
Tillvägagångssätt
Kontakt tas med aktiva efter godkännande av styrelsen där deltagarnas kontaktuppgifter införskaffades. Intervjun med deltagarna kommer att ske via Skype alternativt FaceTime och fem grundfrågor kommer ställas med eventuella följdfrågor. Detta kommer ta ungefär en timme. Frågorna och svaren utgör sedan grunden för examensarbetet.
Hantering av data och sekretess
Vi vill informera om att vi slumpmässigt kommer välja ut deltagare till studien om intresset är fler än fyra cheerleaders. Deltagandet i studien sker anonymt, vilket innebär att deltagarna inte behöver uppge personliga uppgifter. Vid redovisning av resultatet från intervjuerna
kommer deltagarna benämnas med en siffra ex. Informant 1, detta betyder att det inte är möjligt att identifiera Er som deltagit i intervjun.
Vi vill uppmärksamma deltagarna om att samtalet kommer att spelas in. Materialet från intervjuerna kommer sedan att hanteras, behandlas och förvaras på ett säkert sätt. Detta för att ingen obehörig ska ha möjlighet att ta del av det. Materialet kommer sedan att raderas efter godkännande av examensarbetet.
Deltagande är frivilligt
Det är helt frivilligt att medverka i studien och deltagarna kan när som helst avbryta sin medverkan.
Information om studiens resultat
Studien kommer att publiceras och finnas tillgänglig via Luleå Tekniska Universitet hemsida:
http://ltu.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-751
Mer information
Vi heter Elin och Linn och går på Luleå Tekniska Universitet och läser till fysioterapeuter. I utbildningen ingår att göra ett examensarbete, vilket är anledning till att denna studie kommer göras. Har du några frågor så hör gärna av dig till undertecknade.
Elin Strömwall Linn Magnusson
Fysioterapeutstudent termin 6 Fysioterapeutstudent termin 6 073-064 56 01 070-22 44 383
elisat-7@student.ltu.se ilamup-7@student.ltu.se Handledare: Emma Sundström
emma.sundström@ltu.se Luleå Tekniska Universitet Telefon växel: 0920-490000
Bilaga 2
Information och förfrågan om medverkan i examensarbete: ”Cheerleaders upplevelse av
återgång till träning efter långvarig skada”
Bakgrund och syfte med studien
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur cheerleaders på tävlingsnivå upplever återgång till träning efter en längre tids frånvaro till följd av en långvarig skada.
I dagsläget finns inte någon studie på just cheerleaders upplevelse av återgång till träning efter långvarig skada, vilket vi tror är viktigt för fysioterapeuters förståelse och att på bästa sätt kunna bemöta dessa atleter samt gynna resultatet av rehabiliteringen.
Vi söker nu efter aktiva cheerleaders att deltaga i studien, med följande bakgrund:
· 15–28 år
· Svensk- eller engelsktalande
· Aktiv i ett tävlande cheerleadinglag
· Vilat från träning på grund av en skada i minst 4 veckor upp till 12 månader under
perioden maj 2019 till september 2020
· Har aktivt tränat i minst 2 veckor efter viloperioden
Tillvägagångssätt
Kontakt tas efter godkännande av styrelsen där Dina kontaktuppgifter införskaffades.
Intervjun Ni kommer delta i sker via Skype alternativt FaceTime under vecka 43 och kommer utgå från 5 grundfrågor med eventuella följdfrågor. Detta kommer ta ungefär en timme. Frågorna utgör sedan grunden för examensarbetet.
Hantering av data och sekretess
Vi vill informera om att vi slumpmässigt kommer välja ut deltagare till studien om intresset är fler än fyra cheerleaders. Deltagandet i studien sker anonymt, vilket innebär att Ni inte
Ni benämnas med en siffra ex. Informant 1, detta betyder att det inte är möjligt att identifiera Er som deltagit i intervjun.
Vi vill uppmärksamma Er om att samtalet kommer att spelas in. Materialet från intervjuerna kommer sedan att hanteras, behandlas och förvaras på ett säkert sätt. Detta för att ingen obehörig ska ha möjlighet att ta del av det. Materialet kommer sedan att raderas efter godkännande av examensarbetet.
Deltagande är frivilligt
Det är helt frivilligt att medverka i studien och du kan när som helst avbryta din medverkan.
Information om studiens resultat
Studien kommer att publiceras och finnas tillgänglig via Luleå Tekniska Universitet hemsida:
http://ltu.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-751
Mer information
Vi heter Elin och Linn och läser sista terminen på Fysioterapeutprogrammet vid Luleå Tekniska Universitet. I utbildningen ingår att göra ett examensarbete, vilket är anledning till att denna studie kommer göras. Har du några frågor så hör gärna av dig till undertecknade.
Elin Strömwall Linn Magnusson
Fysioterapeutstudent termin 6 Fysioterapeutstudent termin 6 073-064 56 01 070-22 44 383
elisat-7@student.ltu.se ilamup-7@student.ltu.se Handledare: Emma Sundström
emma.sundström@ltu.se Luleå Tekniska Universitet Telefon växel: 0920-490000
Bilaga 3 Samtyckesformulär för deltagande i intervjustudie
Jag har tagit del av informationen om studiens upplägg och syfte och jag är medveten om att jag kan avbryta mitt deltagande när som helst under studiens gång utan att behöva uppge en anledning.
Jag önskar delta i studien:
Namn (förnamn endast) ... Telefonnummer: ... E-post: ... Datum: …...
Bilaga 4 Intervjuguide
• Ditt självförtroende inför återgång till träning efter långvarig skada:
Fråga 1: Vill du berätta om hur det kändes att återgå till träning efter skadan?
• Dina förväntningar inför återgång till träning efter långvarig skada:
Fråga 2: Vill du berätta om de förväntningar du hade på dig själv inför återgång till
träning efter den långvariga skadan?
Fråga 3: Vill du berätta om de förväntningar du hade på din tränare gällande hjälp
och stöd inför återgång till träning efter den långvariga skadan?
Fråga 4: Vill du berätta om de förväntningar du hade på din fysioterapeut gällande
rehabilitering och förståelse av sporten inför återgång till träning efter den långvariga skadan?
• Din motivation till att få tillbaka de färdigheter som eventuellt gått förlorad under tiden hen var skadad:
Fråga 5: Vill du berätta hur din inställning var till att återfå de färdigheter som
eventuellt gått förlorade under tiden du var skadad?
Fråga 6: Vill du berätta om det fanns moment inom träningen som du var rädd att
utföra efter skadan? Hur kändes det? På vilket sätt upplevde du/upplevde du inte eventuellt stöd från tränare- och/eller ditt lag?
Bilaga 5
Ordlista – Cheerleading
• Topp = personen som blir lyft eller kastad i luften av en stuntgrupp
• Cradle = Två, tre eller fyra personer som kastar en person rakt upp i luften
från ett stunt
• Stuntgrupp = Två, tre eller fyra personer som lyfter eller kastar en ytterligare
person i luften
• Stunt (Kallas även att bygga) = Olika lyft, tricks och kast som en stuntgrupp
utför. Blir svårare ju högre level laget tävlar på.
• Lag = Minst 8 och max 24 personer som utför alla moment inom cheerleading
• Toss (Kallas även basket toss) = Tre eller fyra personer som kastar upp en
