Inledning

http://www.diva-portal.org

This is the published version of a chapter published in Kan man leva på en ödegård? Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland.

Citation for the original published chapter: Andersson, H., Widgren, M. (2016) Inledning.

In: Hans Andersson, Mats Widgren (ed.), Kan man leva på en ödegård? Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland (pp. 11-23). Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien

Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien handlingar. Antikvariska serien

N.B. When citing this work, cite the original published chapter.

Permanent link to this version:

Kan man leva på en ödegård?

Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid

i Lägerbobygden, Östergötland

Under redaktion av Hans Andersson & Mats Widgren

KUNGL. VITTERHETS HISTORIE

OCH ANTIKVITETS AK ADEMIEN

Andersson, Hans & Widgren, Mats (red.) 2016. Kan man leva på en ödegård? Huvudgårdar, landbotorp och

odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets

Akademien (KVHAA), Handlingar, Antikvariska serien 53. Stockholm 2016. 208 s.

Abstract

(Is it possible to survive on a deserted farm? Manors, tenants and farming systems during the Middle Ages in the Lägerbo area, Östergötland.)

This study approaches the late medieval farm desertion from a landscape perspective. It focuses on the area of a former medieval estate in southern Östergötland, Sweden. Based on a retrogressive analysis of cadastral maps and historical records the medieval settlement is reconstructed. In this process three for­ merly unknown deserted farms were identified, with abandoned field systems and building remains. The volume provides the archaeological documentation of field systems and settlements at these sites. These data provide the background for investigating the shifting social and ecological circumstances that once made it possible for tenant families to survive on these farms. During the height of the manorial system the small farms were specialised units in a redistributive system. In the late 14th century the estate and all tenant farms were donated to the convents of Vadstena and Vreta. Rents were no longer paid in labour but in butter. In the 15th century several farms were abandoned and turned into meadows under the surviving farms. The new tenurial relations prevented the recolonization of the farms. The study is the result of an interdisciplinary project involving medieval archaeology, historical geography, palynology and medieval history.

Keywords

Ancient fields, manorial system, medieval desertion, pollen analysis, medieval archaeology, historical geography, medieval history, Sweden, Östergötland.

Omslagsbild framsida: Rekonstruktion och tolkning av Hemvidakulla och dess marker en vårmorgon

1349. Teckning: Charlotte Rinaldo under medverkan av Janken Myrdal och Ingmar Billberg. Rekon­ struktionen gjordes ursprungligen för Janken Myrdals del av Det svenska jordbrukets historia, Jord­ bruket under feodalismen 1000–1700, Stockholm: Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg, 1999.

Omslagsbild baksida: Mats Widgren, Hans Andersson och Käthe Bååth under de första rekognoscering­

arna i fält för de undersökningar som redovisas i denna bok. Foto: Gunilla Almered Olsson, oktober 1988.

Vinjettbilder från Skavarps äng 1993: Vibeke Dalgas Illustrationer: Se respektive figurtext.

© 2016 Författarna och KVHAA, Stockholm ISBN 978­91­7402­445­6

ISSN 0083­6761

Utgivare: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA), Box 5622, SE­114 86 Stockholm, www.vitterhetsakad.se

Distribution: eddy.se ab, Box 1310, SE­621 24 Visby, http://vitterhetsakad.bokorder.se

Grafisk form och omslag: Bitte Granlund / Happy Book

Innehåll

förord 7

1. Inledning 11

Hans Andersson och Mats Widgren

Kan man leva på en ödegård? 11

Forskningshistorik 12

Det medeltida odlingslandskapet. Ekologi och samhällsförändringar 14 Tidigare tvärvetenskapliga undersökningar av medeltida ödegårdar 19 Problemet med det okända medeltida kulturlandskapet 21

2. Ödegårdslämningar i några valda regioner. En bakgrund 25

Mats Widgren

Ödegårdsforskningen och fältmaterialet 25

Jämtland 27

Bohuslän 32

Värmland 38

Norra Vedbo och Ydre härader (Småland och Östergötland) 41

Sammanfattning 44

3. Några metodiska frågor 47

Hans Andersson

Grundläggande förutsättningar. Syfte och material 47 Tvärvetenskap eller mångvetenskap? 48

Skilda tidsskalor och nivåer 48

4. Lägerbobygden 51

Mats Widgren

Landformer, berg och jord 51 En retrogressiv studie av det äldre kartmaterialet 52 Askeryds skate under 1700­talet 52

Medeltida ödegårdar 59 Förhistorisk bebyggelse och odling i Askeryds skate 72

Sammanfattning 74

5. Bebyggelse och odlingsmark i Skavarps äng 77

Hans Andersson, Ingmar Billberg, Pär Connelid och Joachim Regnéll

Skavarps äng 77

Analyser av markanvändningens förändringar inom Skavarps äng 92 Paleoekologiska undersökningar i våtmarkerna i Skavarps äng 108 Arkeologiska undersökningar av gården Hemvidakulla 114 Vegetationsutveckling och odlingssystem. En syntes 129 Fältarbeten i Skavarps äng: resultat 137

6. Lägerbovada under 1200–1300­talen. Social struktur och

jordbruksproduktion 143

Kerstin Vikner

Bakgrunden i järnålderns storgårdssystem 143 Lägerbovadas huvudgårdssystem, framväxt och funktion 144 Lägerbovada under 1200­ och 1300­talen 155 Huvudgårdssystemet i förändring 162

7. Utvecklingen 1400 – 1650 169

Kerstin Vikner och Mats Widgren

Donationen och dess rumsliga effekter 169 Ödegårdarnas utnyttjande 175

8. Ekologi och samhällsförändringar sedda genom en ödegård 185

Hans Andersson och Mats Widgren

Våra slutsatser 185

Förändrat forskningsläge 186

Diskussion 189

appendix 194

om författarna 197

7

Förord

N

ästan mitt emellan Tranås och Eksjö på Väst ra Lägerns östra strand ligger ett märkligt och nästan obeaktat fornlämningsområde. Det är ett område som innehåller bebyggelselämningar från järnålder och framåt, till stora delar så väl bevarat att det tillåter oss att rekonstruera hela medeltida gårdar. Dessa gav oss möjligheter till att fundera över och analysera de samhälleliga sammanhang i vilka de ingått, men också de förändringar som ägt rum. Men det tog lång tid innan vi hamnade här i Ydres sydvästliga utkanter. Vi började de första sonderingarna för ett projekt redan 1988. Det blev en lång process, där deltagarna gick in med olika erfaren­ heter och upplevelser. Några hade Ystadsprojektet som en utgångspunkt, andra hade andra landskapsstudier i bot­ ten. Ett gemensamt mål var att försöka integrera olika ve­ tenskaper för att kunna nå lite längre i förståelsen av den medeltida bosättningens förutsättningar och ramar.

Att vi till slut fann Skavarp och Hemvidakulla som vårt laboratorium var i stor utsträckning Käthe Bååths för­ tjänst. När vi diskuterade projektet blev hennes avhand­ ling, som skrevs inom ramen för Det nordiska ödegårds­

projektet, en viktig utgångspunkt och mycket snart fanns

hon med i vår krets. Efter många utfärder i det småländ­ ska kulturlandskapet föreslog hon att vi skulle se på ett område vid Västra Lägern, Västra Ryds socken, Ydre hä­ rad. Snart fann vi att det var det vi sökte. Där fanns fält­ materialet, där fanns det skriftliga materialet, där fanns det naturvetenskapliga materialet. Om det fanns också ett bebyggelsearkeologiskt material var däremot då mera tveksamt, men det skulle visa sig att det också låg där. Kä­

the som blev en drivande kraft i projektet blev svårt sjuk och gick bort i december 1991 och fick inte uppleva pro­ jektets fortsättning. Men hennes idéer och tankar finns kvar bland oss och blev en viktig del av våra diskussioner.

Fältarbetena i området utfördes i allt väsentligt 1991– 1993. Bearbetningen av resultaten startade omgående och var tämligen intensiv fram emot senare delen av 1990­ta­ let. Genom att deltagarna fick nya och tunga arbetsupp­ gifter på andra håll kom arbetet dock tyvärr att ligga nere långa perioder. År 2005 gick stadsantikvarien i Malmö och arkeologen Ingmar Billberg, som hade en bakgrund också i Ystadsprojektet, bort. Han hade ansvarat för de arkeolo­ giska undersökningarna och var i färd med att slutföra manuskriptet för denna del vid sin död. Hans bortgång blev ytterligare en svår förlust för projektet.

Men vi var övertygade om att även om lång tid förflutit sedan starten var resultaten fortfarande intressanta och viktiga att förmedla. Det är därför betydelsefullt för oss att vi nu kan presentera dessa i denna skrift även om det tagit tid. Projektet har bedrivits i en del av Östergötland vars medeltida lämningar är föga undersökta. Och det finns mer att göra här! Men resultaten kan också tjäna som en del i den bredare medeltida kulturlandskapsforskning som vuxit fram sedan vi gjorde undersökningarna i Skav­ arpsområdet. Samtidigt tror vi att studiet av en enda gård, Hemvidakulla, där vi fångat in både odlingslandskapet och bebyggelsen och har kunnat tolka företeelserna till­ sammans, fortfarande är relativt unikt.

Den långa produktionstiden för denna bok om projek­ tet har medfört vissa redigeringsproblem. Det viktigaste

8 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

härvidlag är hur vi skulle förhålla oss till den forskning som skett efter att undersökningarna avslutats. Flera av texterna har förelegat i koncept länge och är skrivna uti­ från forskningsläget i mitten av 1990­talet. Vi har vid slut­ redigeringen av praktiska skäl valt att behålla detta per­ spektiv i texterna. I några fall, där särskilt betydande änd­ ringar i forskningsläget skett, har en kommentar dock gjorts i notapparaten. I bokens sammanfattningskapitel (kap. 8) diskuterar vi dock några viktiga senare arbeten som belyser frågeställningar från projektet och som ut­ kommit före våren 2015.

För att bedriva undersökningarna fick vi anslag från Humanistisk­samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Na­ turvetenskapliga forskningsrådet och Riksantikvarieäm­ betet.

Vi vill också tacka för all den hjälp vi fått från mark­ ägare och övriga som bodde i området, liksom den lokala hembygdsföreningen. Inte minst gentemot dem har vi haft dåligt samvete att den här boken inte kommit tidi­ gare.

Ytterligare namn förutom dem som medverkar i den­ na skrift måste nämnas och tackas: Gunilla Almered Ols­ son deltog aktivt i planeringen av projektet. I projektets inledningsfas deltog Hans Antonson, Stefan Höglin och Torsten Håkansson med inventeringar i fält och kart­ arkiv. I Askeryds skate gjordes detaljinmätningar av fos­

sil åkermark av Elisabeth Gräslund, Johan Berg, Lowe Börjeson och Carin Sjöström. I de arkeologiska fältar­ betena deltog Sofia Andersson, Johan Berg, Elisabeth Gräslund, Karin Lindeblad, Viveka Martens, Maria Petersson och Katalin Schmidt Sabo. Gudrun Berlin och Anna­Carin Linusson gjorde en växtekologisk kartering av undersökningsområdet, och Roger Engelmark och Johan Linderholm utarbetade en rapport om markkemis­ ka undersökningar vid Skavarps äng samt Vässingstugan. Mats Blohmé gjorde metalldetektorundersökning inom bebyggelseområdet. Niels­Christian Clemmensen med­ verkade med datorsimuleringar. Karin Lindeblad och Maria Petersson har dessutom i slutskedet bidragit med synpunkter på arkeologiavsnitten i kapitel 5. Utöver de som anges i bildtexterna har Katarina Strömdal och Lars Wåhlin bidragit med renritning. Ett varmt tack till alla!

Slutligen, utan Käthe Bååth hade vi haft svårt att finna undersökningsområdet och få en startpunkt för projektet och utan Ingmar Billbergs engagemang och arkeologiska och administrativa erfarenhet hade grävningarna blivit mycket svårare att genomföra. Det är därför vi tillägnar skriften minnet av Ingmar och Käthe.

Lund och Stockholm i maj 2016 Hans Andersson och Mats Widgren

11

1. Inledning

Hans Andersson och Mats Widgren

Kan man leva på en ödegård?

Från året 1380 finns ett för denna undersökning mycket viktigt brev bevarat. I detta meddelar Arvid Gustavssons och hans hustrus testamentsexekutorer att de gemensamt testamenterat till Vadstena och Vreta kloster den jordeg­ endom de hade i Vedbo: Hagelsryd i Eksjö socken samt i Ydre Lägernäs och Kalvsved med landbor, kvarnar och fiskevatten. De som bodde på godsen uppmanades att en­ dast ge avrad till klostren och lyda klostrens sysslomän.

Brevet ger en inblick i hur ägarstrukturen såg ut, hur det sociala mönstret avtecknade sig och på vad ekonomin baserades. Men det låter också ana att förändringar var på väg. Ägarbytet från en storman till kloster kunde innebära betydande förändringar i olika avseenden. Men vilka för­ ändringar rörde det sig om? Är det möjligt att bestämma produktionsförhållanden för området vid olika tidpunk­ ter? Hur påverkades landskapet av förändringarna? Kan landskapet i sig utnyttjas som källmaterial för att få svar på dessa och andra frågor?

För att besvara dessa frågor räckte inte Arvid Gustavs­ sons och hans hustrus brev. Det lät ana särskilda samhäl­ leliga strukturer, men skulle det kunna gå att tränga bak­ om dem?

De ydregårdar som nämns i brevet visade sig innehålla den bredd av källmaterial, även i fält, som vi sökt för våra problemställningar. Innan vi nådde till Ydre hade många andra områden prövats. Men här i backarna ner mot Väs­ tra Lägern låg lämningar efter tidigare bebyggelse som i varje fall hypotetiskt kunde vara medeltida – och som var

centralt beläget i det komplex som brevet beskrev. Detta blev vårt undersökningsområde och vår utgångspunkt för frågor av betydligt större räckvidd än endast för en gård eller en domän.

Hur människan tagit landskapet i besittning och hur människan förändrat detta och varför har intresserat forsk ningen, med olika tyngdpunkter under olika tider. Det här projektet har särskilt koncentrerats på de föränd­ ringar som ägt rum från sen förhistorisk tid till medelti­ dens slut eller nyare tidens början. Men för att kunna ana­ lysera varför förändringar ägt rum måste förutsättningar bestämmas, den faktiska utvecklingen beskrivas och ana­ lyseras.

Landskapsforskningen har gått från mera storskaliga bebyggelsehistoriska studier, där de stora mönstren varit intressanta och viktiga att diskutera, till mera detaljerade studier av markens organisation och bebyggelsens karak­ tär. Tolkningarna har från början satts in i ett ekonomiskt, historiskt och politiskt perspektiv. I samband med studi­ erna kring den så kallade senmedeltida ödeläggelsen för­ des flera nya problemställningar in och underlaget för dis­ kussionen breddades högst avsevärt. Under de senaste de­ cennierna har det ekologiska perspektivet betonats starkt. Bakom detta ligger säkert många faktorer. Vetenskapligt sett må det här räcka med en hänvisning till den roll som

new archaeology har spelat.

Men det har än en gång visat sig att det inte räcker med enbart en sådan förklaringsgrund. Utnyttjandet av land­ skapet styrs av många faktorer. Naturligtvis är de ramar som de ekologiska förutsättningarna ger väsentliga, men

12 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

dit måste vi också tillfoga de politiska, de ekonomiska i bred mening, samt den egna organisationen och de tradi­ tioner som den brukande gruppen har. Allt detta medver­ kar till att forma utnyttjandet av landskapet och därmed också till att utforma landskapet och dess kulturella inne­ håll. Det är i denna mångfacetterade situation vi vill sätta in vårt projekt. Titeln på projektet innehåller klara motsä­ gelser: Kan man leva på en ödegård? Uppenbarligen har man inte kunnat det. Men ändå är det inte nödvändigt att omedelbart konstatera att de ekologiska förutsättningarna varit för dåliga. Det kan finnas många andra skäl, varför en gård har lagts ner. Ödegården har en gång varit en be­ sutten gård. Då kunde den tjäna som hemvist för en eller flera familjer eller personer. Vad är det som ändrats?

Förutsättningarna skiftar över tid. Genom att studera förändringar – och om möjligt också mellanperioderna – borde vi kunna komma åt förändringarnas karaktär och vad som orsakar förändringarna. Vi har valt att försöka göra denna analys på en bestämd lokal med ett så fullstän­ digt material som det är möjligt att få. I ett forskningsläge där ett mycket detaljerat studium är nödvändigt för att få nya utgångspunkter, anser vi detta vara centralt att göra. Först med en sådan kunskap som grund bör vi kunna dis­ kutera vad det var som styrde resursutnyttjandet av land­ skapet och därmed också utformningen av landskapet un­ der den aktuella tiden. Det ska inte förnekas att det finns problem med detta förhållningssätt. Det måste för att inte bli helt partikularistiskt vara relaterat till ett mer generellt teoretiskt perspektiv. I det följande kommer forsknings­ fronten att sammanfattas som den såg ut när projektet planerades, projektprogrammet att utförligt presenteras och diskuteras, kunskapsläget när det gäller fältmaterialet att redovisas och undersökningslokalerna att diskuteras utifrån projektets utgångspunkter.

Forskningshistorik

Innan en närmare presentation av projektet görs kan det vara motiverat att försöka formulera dess plats i en eller flera forskningstraditioner. Det finns i de skandinaviska

länderna en lång tradition av bebyggelseforskning och landskapsforskning. Den har haft olika tyngdpunkt bero­ ende på vilken ämnesbakgrund forskarna har haft. Lite grovt kan man säga att de huvudsakliga områden man en­ gagerat sig i är byarnas uppkomst och den senmedeltida agrarkrisen. Det sistnämnda har varit centralt inte minst bland historiker. Detta är tydligast manifesterat i rappor­ terna till historikermötet i Bergen 1964, där en session var ägnad åt problematiken. En grundläggande insats – med ett i och för sig mycket bredare perspektiv – hade Erik Lönnroth gjort i sin bok Statsmakt och statsfinans, som kom ut 1940.1 _{Detta arbete var visserligen i någon mening}

kameralt inriktat men innehöll även grundläggande stu­ dier i den medeltida bebyggelsehistorien, som på olika sätt inspirerat forskningen därefter. Därefter finns det flera exempel på regionala studier där de bebyggelsehistoriska aspekterna ingår som en del tillsammans med politiska, sociala och ekonomiska studier. Här kan man nämna ar­ beten som Curt Härenstams om Finnveden och Lars­Olof Larssons om Värend, liksom Lars­Arne Norborgs studie om Vadstena kloster.2 _{Mötet i Bergen blev också avstamp}

för det nordiska ödegårdsprojektet, som 1982 avslutades med en större publikation: Desertion and Land Coloniza­

tion in the Nordic Countries c. 1300–1600. Comparative Re­ port from the Scandinavian Research Project on Deserted Farms and Villages.3

Projektet inriktades på ett antal specialstudier i de olika nordiska länderna. Studierna blev i många fall breda regi­ onala bebyggelsehistoriska undersökningar, som diskute­ rade förändringar över relativt lång tid. I vissa fall berörde de också de tidiga medeltida kolonisationsförloppen. Pro­ jektet skapade genom dessa, och genom de analyser som genomfördes, en bred historisk kunskap och en plattform för vidare arbeten. Projektet kom att domineras av studier av de företeelser som gick att få fram i det skriftliga mate­ rialet. Det fanns otvivelaktigt arkeologiska insatser, inte minst i den norska delen av projektet, men även den dans­ ka. Detta var tydligt i projektet Tornedalsstudie, som pu­ blicerats av Hans Sundström. Det fanns dessutom andra tvärvetenskapliga insatser, som tas med i den avslutande

1. Inledning 13

analysen. Men det är ändå tydligt att projektet bärs upp av historiker och deras analyser.4

Det finns vidare en omfattande utomskandinavisk forskning kring denna problematik. Den har också, i varje fall tidigare, baserats på skriftligt material, och framför allt varit upptagen med att bestämma ödeläggelsens omfatt­ ning, men naturligtvis också med att diskutera dess orsa­ ker. Men man kan ändå observera ett starkt arkeologiskt deltagande. Ett sådant pionjärarbete finns från Tyskland: Walter Janssens studie om ödeläggelsen i ett frankiskt om­ råde vid Rhen och Mosel från 1975.5 _{Men ännu tydligare}

är detta i England, där det arkeologiska materialet har va­ rit centralt i diskussionen. Ett klassiskt exempel är här stu­ dien av Wharram Percy, som blev den mest kända under­ sökningen av en övergiven by. Undersökningen startades ungefär samtidigt som Deserted Medieval Village Research

Group kom till (1951),6 _{inom vilken åtskilliga inventering­}

ar och undersökningar kom att genomföras. Man kan till och med säga att det är ur denna grupp som den engelska medeltidsarkeologin utvecklats. I Wharram Percy­under­ sökningen låg inriktningen mera på att studera byns ut­ veckling och förändringar över tid än att studera just öde­ läggelseförloppet.7 _{Gruppens kartläggning av ödeläggel­}

sen i England tycks visa på en betydligt mer komplicerad bild än vad man får i studier från andra områden. Man kan spåra ödeläggelser parallellt med kolonisationsför­ lopp under hela medeltiden.

Den kulturgeografiska forskningen har baserats på både kartstudier och fältundersökningar. Målsättningen har varit att undersöka landskapets organisation. Vikti­ ga tidiga studier, där framför allt kartorna har spelat en viktig roll som källmaterial, är Sven Dahls studie av Tor­ na och Bara och Staffan Helmfrids bok om Västanstång i Östergötland.8 _{David Hannerberg var i sin breda forsk­}

ning främst inriktad på metrologiska studier i landskapet. Betydelsefullt för framtiden var utvecklingen av fältstu­ dierna som genomfördes inom Stockholmsinstitutionen för kulturgeografi. Till en början var studierna i första hand inriktade mot förhistoriska kulturlandskapsläm­ ningar.9 _{Sven­Olof Lindqvists studier i Västergötland (i}

bland annat Brunnsbo Storäng vid Skara) förblev länge ett av undantagen, eftersom han där studerade ödelagda byar – framför allt de fossila lämningarna efter landska­ pets organisation.10 _{Även om denna forskning i betydande}

ut sträckning i första hand har problematiserat landskapet utifrån formerna för dess organisation, kan man med ti­ den också se ett stigande intresse för produktion och eko­ nomi.

För de nordiska arkeologerna har väsentligen byproble­ matiken stått i centrum för intresset. Framför allt sett i ett sydskandinaviskt perspektiv har detta varit en domineran­ de fråga. I Skåne initierade Berta Stjernquists och Märta Strömbergs undersökningar i Gårdlösa och Hagestad en diskussion om byarnas uppkomst, men det var kanske främst Torben Grøngaard­Jeppesens och Erland Porsmo­ ses undersökningar på Fyn som skapade en tolkningsmo­ dell som man med större eller mindre framgång försökt tillämpa på andra platser.11 _{I Skåne har den varit förebil­}

den i tämligen många undersökningar.12 _{Arkeologernas}

intresse gick dock knappast utanför gårdstomten. Ett visst intresse hade dock arkeologerna ägnat åt öde­ läggelseproblematiken, men det var i första hand begrän­ sat till Jämtlands ödesbölen. De har inventerats samt i några fall undersökts.13

Till kunskapen om vegetationsutvecklingen har vid det här laget många pollenanalytiska undersökningar bidra­ git, men under senare år även makrofossilstudier. Ett vik­ tigt arbete inom det förra området representerar Björn Berglunds arbete Vegetation and Human Influence in South

Scandinavia During Prehistoric Times från 1969.14

Man kan alltså säga att forskningen under lång tid var mycket ämnesbunden. Försök till överbryggningar var mycket få. Men från slutet av 1970­talet finner man nya ansatser. Ett stort symposium som anordnades i Stock­ holm av Vitterhetsakademien 1979 synes därvidlag ha spe­ lat en betydande roll. Det kallades Människan, kultur­

landskapet och framtiden och tog upp en rad aspekter på

kulturlandskapet.15 _{Inspirerade därifrån startade därefter}

två i och för sig mycket olika projekt, men ändå i delar med liknande utgångspunkter. Här åsyftas dels Barknåre­

14 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

Lignåre­projektet i Uppland, dels Ystadsprojektet i Skåne. Ystadsprojektet var en studie som i tid var mycket mer omfattande, eftersom det omfattade 6 000 år, medan det andra projektet var koncentrerat till sen förhistorisk tid och medeltid. Båda projekten var tvärvetenskapliga, och båda projekten innehöll inte minst en ekologisk aspekt.

Ystadsprojektet startade i den modell som utvecklats av Björn Berglund, där expansionsperioder växlar med reg­ ressionsperioder, men där det ändå finns en linje mot ett utökat utnyttjande av marken. Olika natur­ och samhälls­ faktorer påverkade utvecklingen. Kanske man vågar påstå att det från början var ett starkare inslag av naturdetermi­ nistiska drag i förklaringsmodellen än vid projektets av­ slut. Men det viktiga och det för framtiden centrala var det tvärvetenskapliga arbetssättet, där inte minst de ekolo­ giska rekonstruktionerna i kombination med historiska data visade sig mycket fruktbara.16

Man kan således konstatera att det inom forskningen fanns en utveckling som gick mot försök till en mera komplicerad och framför allt en mera holistisk syn på landskapet och dess utnyttjande. Detta innebar också att man gav sig ut på teoretiskt och metodiskt svårare fält, där mycket nytt tänkande måste föras in.

Det projekt vars resultat här ska diskuteras ska ses som en del i en sådan forskningstradition. Som ska framgå kommer inspirationen från flera olika håll, men det cen­ trala är ändå att vi ser landskapet som den gemensamma arenan, där olika aktörer påverkar och är beroende av var­ andra. Att vi valde att studera medeltiden beror inte minst på att det för denna period fanns så många olika material att tillgå och en mycket levande och omfattande diskus­ sion om centrala frågor. Skulle det vara möjligt att genom förändrade metoder och teorier och ett konsekvent tvär­ vetenskapligt förhållningssätt nå längre än vad vi hittills gjort när det gällde att studera ramarna och vilka faktorer som påverkade människornas utnyttjande av landskapet?

Det medeltida odlingslandskapet.

Ekologi och samhällsförändringar

Begreppen ekologi respektive samhällsförändring kan sä­ gas representera två skilda angreppssätt när det gäller för­ ändringar i kulturlandskapet: Förklaringar baserade i od­ lingslandskapets ekologi eller förklaringar baserade på förändringar i samhällsstrukturen. Det kan kanske verka fel att hålla isär dessa begrepp och betrakta dem som ett oförenligt motsatspar, men det var faktiskt såsom en stor del av den dåvarande forskningen i praktiken såg på pro­ blemet. Man tog antingen fasta på ekologiska förklaringar och förbisåg de samhälleliga orsakerna – eller som kritik mot denna syn tog man i stället fasta på samhälleliga för­ klaringar utan att gå närmare in på den agrara produktio­ nens villkor.

Denna diskussion fördes främst utifrån ett långt förhis­ toriskt perspektiv, och särskilt intensiv var den när det gäl­ ler det klassiska kontinuitetsproblemet under järnålderns mitt. I diskussionen deltog vegetationshistoriker, arkeolo­ ger, kulturgeografer, antropologer och ekonomhistoriker. Frågorna kretsade kring ekologiska modeller när det gäller att förklara kulturlandskapsförändringar i ett tusenårsper­ spektiv, men diskussionen hade givetvis relevans även för andra perioder och andra tidsperspektiv.

Tes: Jordbrukslandskapets långsiktiga utveckling

låter sig förklaras utifrån ett ekologiskt perspektiv

Stig Welinders arbete från 1975, Prehistoric Agriculture in

Eastern Middle Sweden, representerade det första samman­

fattande försöket att med en ekologisk modell förklara kulturlandskapets förändringar i ett arkeologiskt tidsper­ spektiv. Det kan sägas vara baserat på tre källor: dels Björn Berglunds viktiga artikel från 1969 där expansions/stagna­ tions­dynamiken i det sydskandinaviska landskapet för första gången fick en sammanfattning, dels de kulturgeo­ grafiska arbeten som utifrån David Hannerbergs övergri­ pande modellsyn arbetat med utvecklingen av de under historisk tid kända odlingssystemen i Sverige (ensäde­två­ säde­tresäde), dels ekonomen Ester Boserups arbete kring

1. Inledning 15

sambandet mellan jordbruksutveckling och befolknings­ tillväxt.17 _{Stig Welinder har vidare i en rad publikationer}

utvecklat, sammanfattat och slutligen kritiserat denna modell.18

En mycket närbesläktad och i grunden likartad modell över kulturlandskapets utveckling presenterades senare av Urban Emanuelsson.19 _{Här är inte platsen att redogöra för}

modellen. Det avgörande nya elementet som Welinder för in i förklaringsdiskussionen i odlingslandskapet är emel­ lertid de olika former för styrning av växtnäringsämnenas cirkulation som människan tillämpat i olika stadier.

Welinders modell kan kortfattat sammanfattas i följan­ de tre punkter:

1. Kulturlandskapets utveckling är lagbunden. Dess lång­ siktiga utveckling bestäms av det kvantitativa förhål­ landet mellan antalet människor och den markareal de förfogar över.

2. Befolkningsutvecklingen ses som en oberoende faktor. 3. Om de grundläggande naturfaktorerna hålls kon­ stanta kan utvecklingen över tiden inom ett område förklaras som en serie anpassningar på allt högre pro­ duktionsnivåer och med allt mer intensiva odlings­ system.

I denna modell ses människan som en biologisk varelse, men med det speciella tillägget att hon kan hantera red­ skap och kan bemästra skilda odlingstekniker och därmed styra växtnäringsämnenas cirkulation. I det långa tidsper­ spektivet, från jägar­samlarstadiet över olika former av långtidsträdor till fasta gödslade åkrar har modellen ett stort förklaringsvärde. Den har vidare kraftigt bidragit till att skärpa uppmärksamheten på förhistoriska odlingssys­ tems funktion.

I Stig Welinders tidiga arbeten spelar samhällsorganisa­ tionen en perifer roll och implicit ligger tanken att kultur­ landskapet huvudsakligen kan förklaras utan att samhäl­ lets organisation förs in. I de senare arbetena tillerkänner han dock förändringar inom samhällsorganisationen en oberoende roll.20 _{Emanuelsson uttrycker sig mer optimis­}

tiskt när det gäller modellens förmåga att förklara sam­

hällsorganisation och menar att växtnäringshypotesen kan vidareutvecklas ”som en förklaringsgrund till samhäl­ lens maktstrukturutveckling och olika staters influensom­ råden genom tiderna.”21

Kritiken mot Welinders modell har gått efter flera lin­ jer. En kort och effektiv kritik riktade Welinder själv i ett arbete från 1988: ”Ecosystems man is a passive building brick in a system governed by external, mostly ecological forces” och vidare ”The constrained ecosystems man was certainly not able to create the immense cultural variation that is actually present in the archeological records. Cul­ tural variation is greater than ecological variation”.22 _Den­

na dräpande kritik har dock under hela 1980­talet före­ gåtts av en rätt omfattande diskussion kring modellen.23

Welinders modell var betydelsefull för en mycket stor del av den landskapsforskning som föregick 1975 och har utan tvekan varit en utgångspunkt för de stora projekten under 1980­talet. Utifrån allmänna samhällsteoretiska resone­ mang kan två avgörande kritiska anmärkningar riktas mot modellen:

1) Antagandet om befolkningsutvecklingen som en obe­ roende faktor har i diskussionen kring Boserups arbe­ ten utsatts för en omfattande kritik, som går ut på att befolkningstillväxten måste ses som beroende av soci­ ala faktorer och kulturella mönster.

2) I modellen tas ingen hänsyn till att människan är en social varelse och att kulturlandskapets utformning också måste återspegla beroendeförhållanden mellan människor och inte enbart mellan människan och na­ turen.

Modellen har dessutom prövats i kulturlandskapsforsk­ ningen, framför allt när det gäller förändringarna under första årtusendet. Det har då visat sig att antagandet om en intensifiering av odlingen som förklaring till föränd­ ringarna under 500–600­talen inte har kunnat få något stöd i det empiriska materialet. På Gotland antog man att införandet av tvåsädet skulle kunna vara orsaken till be­ byggelseförändringarna under 500–600­talen, men det har sedermera inte kunnat bevisas.24 _{I Östergötland kan}

16 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

inga grundläggande förändringar i odlingssystemet doku­ menteras, snarare är de sociala och territoriella föränd­ ringarna det mest tydliga i denna förändringsperiod.25

Endast vissa av sprången i kulturlandskapsutveckling­ en kunde alltså relateras till införandet av ett nytt och mer intensivt odlingssystem.

Parallella slutsatser till detta har Janken Myrdal kom­ mit fram till i sina studier av agrarteknik under de senaste 2 000 åren.26 _{Han gör där den viktiga distinktionen mel­}

lan arealproduktivitet och arbetsproduktivitet. Medan vissa av kulturlandskapets avgörande brytpunkter kan för­ klaras med införandet av en rad tekniska innovationer som har ökat arealproduktiviteten, så har andra föränd­ ringsperioder främst kännetecknats av ökad arbetspro­ duktivitet. Konsekvenserna av den senare typen av tek­ niska förändringar bör inte ha varit omfattande föränd­ ringar av odlingssystemet. Däremot har det gett utrymme för en ökad arbetsdelning i samhället och därmed för so­ ciala förändringar.

Ett ytterligare argument mot en snävt ekologisk förkla­ ringsmodell är den geografiska fördelningen av skilda kul­ turlandskapstyper under 1700­talet. Till viss del låter den sig förklaras mot bakgrund av skilda naturlandskap och skild befolkningsutveckling, men bakom de olika odlings­ systemens, bebyggelseformernas och ägoskiftenas fördel­ ning finns uppenbarligen också avgörande faktorer av so­ cial och politisk art.

Antites: Social organisation som bestämmande för

kulturlandskapets utformning

Arkeologen och socialantropologen Knut Odner ställde i sitt arbete om Ullshelleren i Valldalen den avgörande frå­ gan om denna specifika bosättningsform i ett klippöver­ häng under romersk järnålder och folkvandringstid kunde förklaras utifrån en på självhushåll inriktad ekologisk för­ klaringsmodell. Han utvecklade detta noggrant med ener­ giberäkningar av den möjliga produktionen. 27

Mot den ekologiska modellen ställde han en ekono­ misk modell av ett hövdingadöme med en redistributiv ekonomi. Den spridda bosättningen i svårtillgängliga

trakter har enligt en sådan modell kunnat upprätthållas tack vare att den varit en mycket specialiserad del i ett större redistributivt system. Nedgången för dessa specifika bosättningsformer är i så fall förknippade snarare med en politisk kollaps än med en ekologisk. Detta arbete har se­ dan kommit att bli grundläggande för social analys av be­ byggelsemönster under järnålder i Norge.

På grundval av Odners arbete bearbetade Myhre vidare analysen av bebyggelseförhållanden på Jæren i Sydväst­ norge. I artikeln Kulturlandskap og sosial organisasjon prö­ vade han möjligheten att se både uppkomsten och ned­ gången för den mycket täta äldre järnåldersbosättningen på Jæren framför allt som en social och politisk process. Han visade där att expansions­stagnations­dynamiken kan ses som en rent social dynamik, som hänger ihop med hur komplexa samhällen mycket snabbt kan expandera, men att de inom sig också bär fröet till sin egen under­ gång. Landskapsförändringarna på Jæren kan alltså bäst förklaras utifrån ett politiskt-geografisk perspektiv där hela Sydnorge utgör förklaringsramen.28

Som ett led i en nyorientering bort från snäva ekolo­ giska modeller kan också ses ett forskningsprogram utar­ betat vid Kulturgeografiska institutionen i Stockholm kring Ägande och disposition av mark som förklaringsfakto­

rer till kulturlandskapets utveckling, som tog fasta på socia­

la förhållanden och äganderättsförhållanden som en obe­ roende variabel bakom ägoskiften och landskapsutveck­ ling.29

Syntes

Att de trånga ekologiska modellerna spelat ut sin roll i landskapsforskningen borde vara uppenbart efter den de­ batt som förts i frågan under 1980­talet. Kulturlandskapet är en samhällelig företeelse och kan som sådant knappast förklaras utifrån naturvetenskapliga lagar. Än mindre kan naturligtvis samhällsutvecklingen ses som determinerad av några kulturlandskapsmodeller. Man kan vidare ifråga­ sätta begreppet ”kulturlandskapsteori”. Är det möjligt att ha en specifik teori för kulturlandskapet som ska samman­ fatta samhälleliga och biologiska teorier? Delar av skeen­

1. Inledning 17

det i människans landskap kan vi förstå utifrån ekologiska teorier, men måste inte helheten alltid vara samhällsveten­ skaplig?

Samtidigt är de förklaringar som tagit sin utgångs­ punkt i samhället ännu alltför allmänna för att kunna för­ klara landskapets specifika uttryck. Man kan förklara be­ byggelseexpansioner, spridda bebyggelsemönster i margi­ nella områden och bebyggelsesammandragningar, men sällan hur odlingsteknik, markanvändning och vegetation kan ses som en del i ett socialt komplex.

En teori för kulturlandskapet ska kunna förklara så vitt skilda fenomen som å ena sidan etablerandet av hjortpar­ ker på tidigare högproduktiv åkermark i England under tidig medeltid30_{, och å andra sidan hur en annan social}

situation kunnat leda till att marginella jordar på Skott­ land brukas med en synnerligen arbetsintensiv teknik.31 _I

det första fallet kliver man ner minst två trappsteg på den Welinderska modellen (från gödselåkerbruk till extensivt bete med därtill sjunkande arealproduktivitet) och detta kan uppenbarligen inte förklaras utifrån en växtnärings­ hypotes. Den andra situationen passar bättre till ett ekolo­ giskt resonemang: man befinner sig helt uppenbart i en överbefolkningssituation och nära ett ekologiskt tak. Men om man vill förklara detta landskaps utveckling måste man också förklara vad som förorsakat befolkningsök­ ningen. Dodgshons arbeten i Skottland representerar upp­ enbart en av de möjliga öppningarna mot en syntes av motsatsparet ekologi och samhälle.

Om man antar att skilda samhälleliga strukturer har avspeglat sig i landskapet i utbildandet av skilda ekosys­ tem blir både den ekologiska och den sociala analysen nödvändiga för en förståelse av landskapet och dess för­ ändringar. De ekologiska analysmetoderna är i dag också så utvecklade att det är möjligt att inte bara behandla dem modellmässigt som Welinder gjorde. De kan direkt an­ vändas för att ge svar på viktiga frågor av relevans för en samhällsanalys av kulturlandskapet. Frågan är om sam­ hällsvetenskaperna på samma sätt kan ställa upp med ana­ lysmetoder som kan knytas lika konkret till landskapets uttryck?

Det är uppenbart att man jämsides med begreppet od­ lingssystem eller jordbruksekosystem dessutom på en nå­ got högre nivå måste hantera den samhälleliga helhet som detta lokala odlingssystem varit en del av. Det hjälper då inte att komma med allmänna och abstrakta bestämning­ ar som hövdingadömen, feodala produktionsförhållan­ den och så vidare. Vi måste på något sätt karaktärisera formerna för det lokala makt­, ägande­ och utbytesförhål­ landena.

Konsekvenser för projektet

Det nordiska ödegårdsprojektet behandlade översiktligt såväl ekologiska som sociala variabler som en orsak till ödeläggelsens förlopp. Man utgick dock endast i liten ut­ sträckning från odlingssystemen eller de lokala produk­ tionssystem som ödegårdarna varit en del av. I större ut­ sträckning kom man in på de sociala och ägandemässiga faktorerna i form av räntor och jordnatur. En relevant fråga för oss blev då om det är möjligt att på lokal nivå rekonstruera dessa produktionssystem.

I Norra Vedbo kan man med hjälp av Käthe Bååths un­ dersökning rekonstruera domäner där storgårdar och de­ ras underlydande landbogårdar har ingått.32 _{Under medel­}

tiden ingick en mycket stor del av gårdarna i Vedbo och Ydre i olika godssystem under adliga sätesgårdar. Dessa system bröts upp, delvis genom ödeläggelse, men kanske främst genom donationer till Vadstena kloster (från om­ kring 1380 och framåt) – men även till andra kloster och kyrkliga inrättningar. Gårdarna kom därefter att styras av en rättare eller ridfogdar i stället för av en adelsman som ofta – åtminstone tidvis – hade bott på huvudgården. Sä­ tesgården blev en eller två vanliga landbogårdar. Härmed bröts troligen ett komplicerat förhållande av varu­ och tjänsteutbyte mellan huvudgård och underliggande enhe­ ter.

En stor del av de medeltida ödetorpen hade varit torp under huvudgårdar som Askeryd, Säby, Lägernäs eller Kalvsved i Vedbo eller Ydre. Ödeläggelsen kan vara be­ tingad av att de har haft en funktion i godsdriften.33 _Från

18 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

typ av torpare ”inquillini” eller gårdssätar belagda med yt­ terst stor arbetsränteplikt och mycket små jordlotter.34 _En

del av dessa var hantverkare.

Möjligen är det denna typ av torpare som besuttit en del av de som ödetorp belagda enheterna. Många av dessa har hantverkarnamn, som till exempel Slagbeltaretorp, Sutaretorp, Skräddaretorp. De försvinner ofta för gott och har ofta haft en mycket ringa storlek.

I de fem socknar som Bååth undersökte för sin avhand­ ling uppgick denna typ av öde enheter till 67 stycken. Det totala antalet öde enheter var 179. Detta innebär att de står för en betydande del av ödeläggelsen – hela 38 procent.

Vilken ekologisk strategi har brukarna av dessa tilläm­ pat? Vilken roll har de gårdar som sedan blev ödegårdar haft i detta system?

I sina undersökningar i Jämtland har Helge Salvesen tagit upp frågan om varför ödegårdarna inte återkolonise­ rades. Han framför där hypotesen att den nya ägandesi­ tuationen och den produktionsstruktur som man tilläm­ pade under 1500­ och 1600­talet var den viktigaste förkla­ ringen. Ödegårdarna låg under byar och brukades gemensamt av skattebönderna i byn. Dess viktiga roll i odlingssystemet som hömarker och den sociala situatio­ nen som uppkommit genom skatteböndernas gemensam­ ma brukande av ödegårdarna kan enligt Salvesen förklara varför de inte uppodlades.35

I Bohuslän vet vi att gårdarna genom det medeltida norska systemet för äganderätt ofta kom att ägandemäs­ sigt bli uppsplittrade på skilda intressen. Även i gårdar som brukades av odalbönder kunde kyrkan äga stora an­ delar. Smågårdar, som den ödelagda Soltvet, ägdes av tre olika kyrkliga instanser. Vilken roll hade detta ägandesys­ tem för deras bruk och deras fortsatta historia? Under 1600–1700­talet rådde ibland samma förhållande som i Jämtland att ödegårdarna hamnade under byar och nytt­ jades gemensamt mot ränta till kronan. I dessa fall togs de mera sällan upp som egna enheter.36

Resonemanget visar på vikten av att ödegårdarna inte bara ses som individuella, självständiga enheter som rea­ gerat på övergripande samhälleliga eller naturliga föränd­

ringsfaktorer. De har dessutom ingått i ett lokalt socialt och ekonomiskt system. Rekonstruktionen av denna struktur dels vid gårdens livstid, dels under ödegårdsti­ den, det vill säga oftast under 1400–1500­talet eller senare är alltså nödvändiga för en förståelse av strukturföränd­ ringen. Vid den senare tidpunkten har gården upphört – i alla fall som en egen fullvärdig skattlagd, räntepliktig och bosatt enhet. Men marken har i de flesta fall fortsatt att utnyttjas till bete eller ängsmark eller i vissa fall åker. Öde­ gårdsområdet fyller en ny roll i en ny social och ekono­ misk struktur.

För att kunna förklara den samhällsförändring som ägt rum mellan dessa bägge faser, måste rekonstruktioner av det lokala jordbruksekosystemet göras. Vi måste göra klart om ödegården under sin ”livstid” utgjorde en själv­ ständig enhet eller om den för sitt långsiktiga bestånd var avhängig av att den ingick i en social och ekonomisk struktur. Man kan tänka sig två sätt som detta beroende­ förhållande kan återspeglas i gårdens jordbruksekosystem: 1. Gården kan, på grund av att den ingår i en större

struktur, göra andra riskbedömningar än om den varit helt utelämnad till sina egna resurser. På det sättet kan exempelvis spannmålsproduktion upprätthållas i kli­ matiskt marginella områden. I händelse av missväxt kan garantier ha ställts genom en social fond. När en sådan gård överges kan vi inte entydigt säga att klimat­ faktorn varit avgörande. Ödeläggelsen kan lika gärna bero på att den sociala struktur som ställde dessa ga­ rantier rycktes undan.

2. Gården kan ha haft en specialiserad roll inom ett gods­ system. I så fall har man kanske inte på långa vägar kunnat försörja dess befolkning inom gårdens gränser. Man kan tänka sig boskapsskötsel, jakt, fiske, hantverk som försörjningsgrund inom den lokala sociala struk­ turen. Så länge den sociala strukturen upprätthålls får gården sitt behov av spannmål tillgodosett genom re­ distribution.

Bägge dessa exempel vill visa på djupet i projektets fråge­ ställning ”Kan man leva på en ödegård?”. Svaret är avhäng­

1. Inledning 19

igt inte bara arealer, klimat och jordar utan i lika stor ut­ sträckning sociala förhållanden. Och frågan kan alltså omformuleras till: På vilka villkor kan en given yta tjäna som underlag för ett hushåll? Rekonstruktionen av jord­ bruksekosystemet blir då avgörande för tolkningen av den sociala organisationen.

Tidigare tvärvetenskapliga undersökningar

av medeltida ödegårdar

Projektets syfte kan alltså preciseras till att gälla samban­ det mellan å ena sidan medeltida gårdar som lokala jord­ bruksekosystem och å andra sidan den sociala struktur som gårdar utgjort en del av. I det nordiska ödegårdspro­ jektet berördes sådana frågor endast i liten utsträckning.37

Endast i Norrbotten genomfördes arkeologiska och paleo­ botaniska undersökningar i anslutning till projektet.38 _I

norra Uppland identifierades parallellt med projektet ödegården Lignåre i fält av medeltidshistoriker och kul­ turgeografer39_{, men ordentliga undersökningar av denna}

kom först i gång i samband med Barknåreprojektet (se mer om detta nedan). I några andra sammanhang har dock tvärvetenskapliga fältundersökningar av medeltida ödegårdar ägt rum i Norden. Det kan vara skäl att redo­ göra för några undersökningar som har direkt relevans för föreliggande projekt.

Hoset

I Norge kom ett tvärvetenskapligt arbete igång initierat av forskningsmiljön runt Jörn Sandnes i Trondheim. På öde­ gården Hoset i Stjördalen, Tröndelag, genomfördes 1969– 1974 arkeologiska och pollenanalytiska undersökningar. Hosetundersökningarna har stor relevans för föreliggande projekt, dels genom de konkreta undersökningsmetoder­ na, dels genom dess resultat vad gäller gårdens nyttjande under skilda perioder.40

Undersökningen karaktäriseras som kvalitativ och ba­ serad på ett longitudinellt perspektiv; man undersöker be­ byggelsens förändring från järnålder till våra dagar. Man har inte grävt någon medeltida bebyggelse, utan med ar­

keologiska och paleobotaniska metoder undersökt åker­ terrasser, järnframställningsplatser och myrmarker. Un­ dersökningarna visar dels att den ursprungliga uppodling­ en kom till under järnålderns mitt, dels att någon definitiv ödefas inte kan identifieras utifrån pollendiagrammen.

Den notering om öde som finns i de historiska källorna kan knappast ha åsyftat ett demografiskt öde. Snarare vitt­ nar fältundersökningarna om skilda typer av nyttjande under skilda perioder, där järnutvinning och bete repre­ senterar de äldsta faserna, och åkerbruk tillkommer under yngre järnålder – intensifierat under tidig medeltid, samt med ett minskat utnyttjande under sen medeltid.

Området är valt med tanke på att det ligger isolerat från annan bebyggelse, för att odlings­ och bebyggelsespår en­ tydigt ska kunna identifieras att höra till en och samma gård. Det gör att frågor om gårdens roll i ett lokalt pro­ duktionssystem inte direkt berörs. Kopplingarna uppåt i samhällssystemet görs till en nationell plan där frågan om landbosystemets införande diskuteras som en tänkbar or­ sak till intensifieringen av åkerbruket på Hoset. Salvesen antyder möjligheten att ödestatusen i de historiska käl­ lorna enbart hänför sig till en markägares möjligheter att få ut räntor och att därför de demografiska slutsatserna i tidigare historiska ödegårdsstudier måste ifrågasättas.

De skilda graderna av utnyttjande som tar sig uttryck dels i pollendiagrammen, dels i det medeltida historiska källmaterialet skulle hypotetiskt kunna återspegla främst skillnader i skatte­ och räntebördan på den enskilda går­ den. Perioder av högt skattetryck och hög landskyld skulle återspeglas i mer intensivt markutnyttjande – utan att det demografiska underlaget behöver ha utsatts för så drama­ tiska svängningar som tidigare forskning gjort gällande.

Lurekalven

Utan att ha direkt anknytning till ödegårdsprojektet har undersökningen av den vikingatida/medeltida gården på ön Lurekalven i Hordaland, Norge stor metodisk bety­ delse för detta projekt.41 _{Man har där undersökt bebyg­}

gelselämningar, men också gjort omfattande undersök­ ningar av landskapet. Det som framför allt har betydelse i

20 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

detta sammanhang är de pollenanalytiska undersökningar som genomförts av den fossila åkermarken. Genom dessa har det har det varit möjligt att belysa åkermarkens fram­ växt, brukningsteknik, grödor och så vidare. Kvamme kan påvisa ”Plaggendüngung”, det vill säga gödsling med ett stort inslag av organiskt material från utmarker, från den fasta åkerns inledningsfas under 700­talet, vilket är cirka 400 år tidigare än man dittills antagit inom norsk forsk­ ning.42

Sigrid Kaland har också för Lurekalven genomfört en rekonstruktion av jordbruksproduktionen under tidig medeltid. Även om huvudvikten legat på boskapsskötsel – och det var naturligtvis den som gav överskott i form av kött, smör, ull, skinn och hudar – har spannmålsproduk­ tionen av korn och havre haft en inte obetydlig roll i själv­ hushållet.43

Lignåre

I samband med Barknåre­projektet i norra Uppland har den tidigare nämnda ödegården Lignåre närmare under­ sökts av Anders Broberg.44 _{Den av Göran Dahlbäck med}

flera identifierade platsen för Lignåre visade sig vid fort­ satta undersökningar bara vara en av två eller möjligtvis tre skilda lägen från vikingatid/medeltid, och slutfasen i bebyggelseutvecklingen representeras av den medeltida lågfrälse sätesgården Lignåre på en höjdrygg några hundra meter sydöst om det först funna bebyggelseläget.45 _Under

vikingatid och tidig medeltid sker inom denna begränsa­ de yta sannolikt två markanta förändringsfaser: dels kon­ centreras bebyggelsen till ett byläge, dels sker en social differentiering, som får till följd att de fyra skattegårdarna ersätts av en lågfrälse sätesgård. Denna läggs sedan öde vid 1300­talets mitt.

Bilden av ödeläggelse är inte unik inom området – det finns ytterligare belägg inom området såväl i det arkeolo­ giska som i det historiska källmaterialet, men det finns också andra tecken på expansion i landskapet redan under 1400­talet i form av vretodling och omreglering av åker­ mark i grannbyn Barknåre.

Samtidigt sker dessutom omfattande kyrkobyggen i

trakten. Det finns alltså möjligheter att tolka förändrings­ perioden i sociala termer snarare än enbart demografiska. Broberg diskuterar även möjligheten att ödeläggelsen av enheten Lignåre kommit att permanentas till följd av de kringboende böndernas intresse av marken som slåtter och betesmark, ett förhållande som vi får anledning att återkomma till och som diskuterats för Jämtlands del av Helge Salvesen.

Ranhedens pollenanalytiska undersökningar i Barkn­ åre och Lignåre bekräftar att fast bosättning och kornod­ ling upphört i Lignåre, men han visar också att markerna fortsatt att nyttjas som slåtter­ och betesmarker under sen­ medeltid.46

Fjäle i Ala, Gotland

I Fjäle i Ala på Gotland har Dan Carlsson under ett antal år undersökt ett ödegårdsområde med bebyggelseläm­ ningar från romersk järnålder, folkvandringstid, vikinga­ tid och medeltid. Bebyggelsen har sannolikt existerat un­ der en sammanhängande period från romersk järnålder fram till mitten av 1300­talet. Undersökningarna har kon­ centrerats på förändringar under yngre järnålder och tidig medeltid. Syftet är att belysa ”gotlandsgårdens areella, funktionella och befolkningsmässiga utveckling under en period av närmare 2 000 år” genom att knyta samman kunskapen kring den äldre järnålderns gårdsbebyggelse med den historiskt kända.

Fjäle­projektet har gett viktiga bidrag till den medelti­ da byggnadstraditionen på Gotland. Under yngre järnål­ der och tidig medeltid sker uppenbarligen en successiv tillväxt av åkermarken. 14_{C­dateringar från åkermark före­}

ligger från 100 f.Kr. till 1200­tal e.Kr. Någon förändring av odlingssystem och gärdessystem skedde inte under yngre järnålder­medeltid. Under senmedeltid sker en enligt pol­ lendiagrammen däremot en nedgång i kulturmarksarea­ len samtidigt som bebyggelsen upphör. När gården sedan uppträder i källmaterialet är inägomarken skiftad mellan flera av gårdarna i socknen, som utnyttjar området till slåtter.47

1. Inledning 21

Några sammanfattande kommentarer

De fyra undersökningar av ödegårdar som refererats ovan har i samtliga fall – utom möjligtvis Lignåre – skett på isolerat belägna enheter. Man har, när det gäller såväl Ho­ set, Lurekalven som Fjäle, valt områden där det varit en­ kelt att knyta samman den övergivna bebyggelsen och åkern med ett bestämt resursområde i akt och mening att kunna göra en så noggrann rekonstruktion som möjligt av resursutnyttjandet över tid. Trots ett isolerat läge har öde­ läggelsen uppenbarligen varit relativ. Markerna har fort­ satt att utnyttjas fastän på annat sätt. Detta är särskilt tyd­ ligt i Hoset­undersökningarna där fältundersökningarna ger en helt annan bild än det historiska materialet, men liknande tendenser finns på andra håll. Det är uppenbart att en tonvikt enbart på de historiska dokumenten tende­ rar att överskatta den demografiska faktorn och befolk­ ningsnedgången, medan fältarbetsmetoderna i högre grad visar på kulturlandskapets kontinuerliga nyttjande – om än i olika former och intensitet. Detta visar tydligt hur tvärvetenskapliga fältarbetsmetoder är helt nödvändiga för en riktig bild av ödeläggelseförloppet.

Samtidigt är det tydligt att de hittills gjorda undersök­ ningarna hade en annan utgångspunkt än den som ovan skisserades för detta projekt. De präglades av tonvikt på odlingssystemet och dess förändringar. Man undersökte den enskilda enheten och de förändringar i odlings system som skett inom denna. Hänvisningar till större produk­ tionssystem och sammanhang var generella och på en nationell nivå. Detta är också en följd av satsningen på isolerat belägna enheter. Ett undantag från denna syn är möjligen Anders Brobergs undersökningar av Lignåre, ef­ tersom bebyggelseenheten här sätts in i ett naturligt sam­ manhang inom ett större undersökningsområde.

Vad gäller fältarbetsmetoder fanns det uppenbarligen mycket att hämta från de gjorda undersökningarna. Pol­ lendiagram direkt från fossil åkermark, som gjorts vid de bägge undersökningarna i Norge, var en nödvändighet för att man skulle kunna fastställa odlingsteknik, grödor och gödslingsmetod.

Ett annat faktum som de redovisade undersökningarna tydligt visat var att man på lokaler som dessa kan förvänta sig en komplicerad stratigrafi och kronologi. Generatio­ ner av jordbrukare har återkommit till dem vid flera olika tidsperioder och varje period har avsatt sina terrängspår. Det blir helt naturligt inte möjligt att på förhand ”skiva ut” ett specifikt medeltida källmaterial. Landskapsanaly­ sen måste med nödvändighet även beröra nyttjandet un­ der såväl järnålder som nyare tid.

Problemet med det okända medeltida

kulturlandskapet

Som framgått av forskningsöversikten var kunskapen om det medeltida kulturlandskapet begränsad när projektet startade. Lämningarna var inte i någon högre grad defi­ nierade. De var, med vissa undantag, okända.48 _{Det fanns}

en omfattande kunskap om de förhistoriska lämningarna. Inte minst hade de gångna drygt 30 årens kulturgeogra­ fiska undersökningar skapat en utmärkt grund att stå på. Vad som däremot skulle föras till medeltiden var oklart. Ryggade åkrar har kopplats samman med perioden, med­ an andra typiska medeltida åkerformer inte var kända eller definierade. Utmarkslämningar av olika slag var inte hel­ ler studerade eller kända. Ytterligt få undersökningar av till exempel kvarnlämningar hade gjorts. Det innebar att det på svenskt område – i motsats till vissa andra länder – fortfarande var näst intill omöjligt att utnyttja fältmate­ rial för studier av den medeltida agrara utvecklingen i vid mening.

Varför det hade blivit så, kan föranleda vissa reflexio­ ner. Möjligen har det att göra med att landskapsstudier ofta har varit longitudinella, det vill säga den långsiktiga utvecklingen har setts som den intressanta. I det perspek­ tivet har den nyare tidens förnämliga kartmaterial ställts mot ett fältmaterial som i mycket stor utsträckning varit förhistoriskt. Den bystruktur man funnit vid järnålderns slut har man i många fall också sett i kartmaterialet från 1600­ och 1700­talen. Slutsatsen har därvid varit given att de stora strukturella förändringarna kan knytas dels till

22 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

sen förhistorisk tid, dels till nyare tidens skiften. Den här bilden är i hög grad vunnen i de centrala bygderna i Skå­ ne, Östergötland och Uppland. Den roll som Torben Grøngaard Jeppesens bok från 1981, Middelalderlandsby­

ens opståen. Kontinuitet og brud i den fynske agrarbebyggelse mellem yngre jernalder og tidlig middelalder har spelat kan

inte överskattas. Det är självklart först och främst i Skåne som dessa danska resultat har haft betydelse, men också på många andra håll blev bokens modell en närmast allmänt omfattad paradigm för byarnas tillkomst.49 _{Det arkeolo­}

giska materialet och det fältmaterial som kulturgeografer­ na har studerat, har utnyttjats för studier av byarnas upp­ komst. Det är något som skiljer den svenska (och danska) forskningen från till exempel den engelska, som i hög grad utgår från ödeläggelseproblematiken i sina fältstudier.

Sammantaget hade detta inneburit att medeltiden – i varje fall från fältsynpunkt – inte var intressant, alternativt betraktades som för vag att få grepp om. Från 1960­talet och 1970­talet kan man emellertid notera ett par mera omfattande studier som faller utanför detta mönster. Det dröjde dock innan de fick någon efterföljd. Den ena är Sven­Olof Lindqvists studie av medeltida byar i Väster­ götland, framför allt Brunnsbo utanför Skara, och den an­ dra är Klas­Göran Selinges uppsats om ödesbölen i Jämt­ land.50

Under 1980­talet kom situationen att förändras, men fortfarande var kunskapen om det medeltida kulturland­ skapet mycket liten. Det gällde med särskild emfas i de bygder som ligger utanför de centrala jordbruksregioner­ na. Det blev därför en viktig del av projektet att identi­ fiera och analysera fornlämningsformerna i det område som vi valde för våra studier.

noter

1 Lönnroth 1940.

2 Härenstam 1946; Larsson 1964; Norborg 1958. 3 Gissel m.fl. 1981.

4 Brunius 1980; Bååth 1983a; Salvesen 1979; Skansjö 1983; Skarin 1979; Sundström 1983 och 1984. Som en efterföljd till projektet publicerade också Gösta Framme 1985 en studie över Vätte härad i Norra Bohuslän.

5 Janssen 1975. 6 Hurst 1971.

7 Beresford och Hurst 1990. Sedan detta skrevs har en sammanfattning av projektet i Wharram Percy ut­ kommit (Wrathmell 2012).

8 Dahl 1942; Helmfrid 1962.

9 Lindquist 1968; Sporrong 1971; Widgren 1983. 10 Lindquist 1975.

11 Grøngaard Jeppesen 1981; Porsmose 1987 och 1988; Stjernquist 1981, 1993a/b; Strömberg 1961 och 1980. 12 Billberg 1989; Billberg m.fl. 1981; Stenholm 1986. 13 Gauffin 1981a, b; Selinge 1972. Se mer om detta i

kapitel 2. 14 Berglund 1969.

15 Vitterhetsakademien 1980. 16 Berglund et al. 1991.

17 Berglund 1969; Hannerberg 1976; Boserup 1973. 18 Welinder 1977, 1979, 1983, 1984a och b och 1988. 19 Emanuelsson 1987 och 1988.

20 Welinder 1984a.

21 Emanuelsson 1987, s. 77. 22 Welinder 1988, s. 52 resp. 55.

23 Jfr litteraturöversikt i Welinder 1984a. 24 Carlsson 1979 och 1983.

1. Inledning 23

26 Myrdal 1988. 27 Odner 1972. 28 Myhre 1985.

29 Sporrong & Widgren 1986. 30 Rackham 1986, s. 122f. 31 Dodgshon 1988a och b. 32 Bååth 1983a. 33 Bååth 1983a, s. 124f., 136, 143. 34 Lindkvist 1979 s. 49, 74f. 35 Salvesen 1979. 36 Widgren 1997a. 37 Gissel m.fl. 1981. 38 Sundström 1983 och 1984.

39 Broberg 1983, 1990 och 1992; Dahlbäck m.fl. 1973. 40 Sandnes m.fl. 1977. 41 Kaland 1979; Kvamme 1988. 42 Kvamme 1988. 43 Kaland 1979. 44 Broberg 1990. 45 Dahlbäck m.fl. 1973. 46 Ranheden 1989. 47 Carlsson 1982, 1983 och 1985. 48 Andersson 1994. 49 Andersson 1993. 50 Lindquist 1975; Selinge 1972.

198 KVhaa handlinGar Antikvariska serien 53

Källor och litteratur

förKortninGar

DMS Det medeltida Sverige DS Diplomatarium Suecanum

FMIS Riksantikvarieämbetets nationella fornminnes­ informationssystem

G.I. reg Konung Gustaf den förstes registratur RA Riksarkivet

RAp Riksarkivets pergamentsbrev

RPB Svenska Riks­archivets pergamentsbref SD Svenskt diplomatarium

Sml handl Smålands handlingar Vakl jb Vadstena klosters jordebok Vgl handl – Västergötlands handlingar ÖGL Östgötalagen

Ögl handl – Östergötlands handlingar

otrycKta Källor

Riksarkivet. Stockholm Kammararkivet Jordeböcker Östergötlands handlingar 1543:2 Västergötlands handlingar 1545:1

Smålands handlingar 1559:20:A, 1562:8, 1566:10 D 11 Vadstena klosters jordeböcker 1447 och 1457 D 12 Vadstena klosters jordebok 1502

Vadstena klosters jordebok 1480

Uppsala universitets bibliotek

C 32 Vadstena klosters uppbörds­ och mantalslängd 1465–1466

Mikrofilmsarkivet, Historiska institutionen, Lund

Mikrofilm­ regest­ och fotostatsamlingarna: Riksarkivets pergamentsbrev RAp

Riksarkivets pergamentsbrev regestsamling

Landsarkivet i Vadstena

Domböcker

Ydre härads dombok för år 1608–1647

Lantmäteristyrelsens arkiv Riksantikvarieämbetet

Fornminnesinventeringen

trycKta Källor

Beskrifning till kartan öfver Ydre härad, Östergötlands län

(1881), Stockholm: Diplomatarium Svecanum, s. 1348–1371.

Det medeltida Sverige. Bd 1. Uppland, Tiunda land, Hag­ unda (1988). Stockholm: Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien.

Ekonomiska kartan 7F TRANÅS 1b (1956).

Holmbäck, Å. & Wessén, E. (red.) (1933) Svenska landskaps­

lagar, serie 1, Östgötalagen och Upplandslagen, Stock­

holm: Geber.

Jansson, S.­B. (red.) Erikskrönikan (1986), Stockholm: Tiden.

Larsson, A. (1971), Vadstena klosters två äldsta jordeböcker, Uppsala: Svenska fornsällskapet, häfte 245.

Källor och litteratur 199

Magnus Eriksons landslag (MEL), i nusvensk tolkning av Å. Holmbäck & E. Wessen (1966), Stockholm: Rättshistorisk Bibliotek, band 6.

Rääf, L.F. (1856–1875) Samlingar och anteckningar till en

beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland 1–5,

Linköping.

Stahre, N.­G. & Ståhle, C. I. (red.) (1992) Rannsakningar

efter antikviteter, band 3, Öland, Småland, Blekinge, Halland, Skåne, H. 1, Text. Stockholm: Kungl.

Vitterhets­, historie­ och antikvitetsakademien. Vadstena klosters jordebok 1500, jemte tillägg ur klostrets

äldre jordeböcker (1897), Stockholm: utg. genom C. Silfverstolpe, HH 16:1.

Östergötlands runinskrifter (1918), 3:e häftet, Stockholm.

litteratur

Almquist, J.A. (1947) Frälsegodsen i Sverige under storhetsti­

den. Med särskild hänsyn till proveniens och säteribild­ ning, D. 3, Östergötland, band 2, Säterier, Stockholm:

Liber Förlag/Allmänna förlaget.

Andersson, H. (1990) Försummat perspektiv, eller?, Kultur­

miljövård 3, s. 13–16.

Andersson, H. (1993) Reflections on Swedish Medieval Rural Archaeology, I: Gläser, M. (red.), Archäologie des Mittelalters und Bauforschung im Hanseraum. Eine Festschrift für Günter P. Fehring, Rostock: Schriften des Kulturhistorischen Museums in Rostock, s. 83–92.

Andersson, H. (1994) Medeltida fornlämningar i kultur­ landskapet, I: Jensen, R. (red.), Odlingslandskap och

fångstmark. En vänbok till Klas­Göran Selinge,

Stockholm: Fornminnesavd., Riksantikvarieämbe­ tet, s. 27–34.

Andersson, S. & Svensson, E. (1995) Skramle. Historien om

en gård och en arkeologisk undersökning, Projektet Skramle 1990–94, Karlstad: Högskolan i Karlstad.

Andersson, T. (1982) Hund, hundare och härad från språk­ lig synpunkt, Bebyggelsehistorisk tidskrift 4, s. 52–66.

Andersson, T. (2010) Vad och vade. Svensk slåtter­, rågångs­

och arealterminologi, Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs

akademien för svensk folkkultur.

Andersson Palm, L. (1993) Människor och skördar. Studier

kring agrarhistoriska metodproblem 1540–1770, avh.

Göteborgs universitet.

Ankarloo, B. (1988) Att stilla herrevrede trolldomsdåden på

Vegeholm 1653–54, Stockholm: Författarförlaget.

Antonson, H. (2004). Landskap och ödesbölen. Jämtland

före, under och efter den medeltida agrarkrisen, diss.

Stockholms universitet.

Aston, M.A. (1985) Interpreting the Landscape: Landscape

Archaeology in Local Studies, London: Batsford.

Augustsson, J.­E. (1992) Medeltida husbyggande i Sverige,

Bebyggelshistorisk tidskrift 23, s. 55–85.

Augustsson, J.­E. (1995) Medeltida husbyggande i Väster­ götland. I: Boqvist, A. & Berggren, G. (red.) (1995/1996), Bygga och bo. 1000 år i Västergötland,

Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, Skara:

Skaraborgs länsmuseum, s. 9–35.

Baker, A.R.H. & Butlin, R.A. (red.) (1973) Studies of Field

Systems in the British Isles, Cambridge: U.P.

Baudou, Evert (1981) Bebyggelsearkeologisk forskning i Norrland, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1, s. 109–122, 161–162.

Benedictow, O. J. (1993) The Medieval Demographic System

of the Nordic Countries. Oslo: Middelalderforl.

Beresford, M. W. & Hurst, J. (1990) English Heritage Book

of Wharram Percy. Deserted Medieval Village, Lon­

don: Batsford.

Berg, J. (1993) Överexploatering och ödeläggelse? En rekon­ struktion av en medeltida ödegård ur ett ekologiskt perspektiv, Opublicerad seminarieuppsats, Stock­ holm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.

Berg, J. (2003) Gods och landskap. Jordägande, bebyggelse och

samhälle i Östergötland 1000–1562, Stockholm:

Kulturgeografiska institutionen, Stockholms univer­ sitet.