Mälardalens högskola
Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap
Vilka hjälpbehov föreligger hos en
individ som lämnar en destruktiv
sekt?
Camilla Lundström & Anna Karin Persson
C-uppsats i psykologi HT, 2007 Handledare: Einar Jakobsson Examinator: Jakob Eklund
Vilka hjälpbehov föreligger hos en individ som lämnar
en destruktiv sekt?
Camilla Lundström & Anna Karin Persson
Tidigare forskning pekar på att psykologiska faktorer påverkar hur individen rekryteras till en sekt. Förförståelsen inför denna intervjustudie var att det skulle kunna finnas ett behov av ett rehabiliteringscentrum i Sverige, och frågeställningen gällde vilka behov som föreligger hos en individ som lämnar en destruktiv sekt sett utifrån professionella hjälpares perspektiv. 14 personer deltog, psykiatriker, präster, politiker, terapeuter och psykologer. Resultatet visade att det finns olika anledningar till att individer rekryteras in i en sekt liksom till att de lämnar den. Resultatet visade också att det föreligger ett hjälpbehov hos individer som lämnar sekter och gemensamma svar för alla respondenter var att det behövs: (1) samtal, (2) gemenskap, (3) någon som lyssnar.
Key words: cults, life events, psychology of religion, manipulation,
destructive groups
Inledning
Sekter
Enligt Nationalencyklopedin multimedia (2000) kommer ordet sekt ursprungligen från latinets
secta, vilket betyder parti, som betecknar en religiös inriktning. Det kan också användas om
politiska grupperingar. Vidare definieras sekt som en religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle. Sekter förknippas vanligtvis med extrema åsikter, slutenhet och fundamentalism. Enligt Dahlberg (2002) indelas sekter i fyra olika kategorier, nämligen (a) Omvändelsesekter, vilka inriktar sig på att frälsa så många som möjligt, till exempel den tidiga pingströrelsen. (b) Adventistiska sekter som inriktar sig på att världens undergång är nära, till exempel Jehovas Vittnen. (c) Inåtvända sekter, vilka isolerar sig från världen, till exempel plymouthbröderna. (d) Slutligen gnostiska sekter, sådana som menar att de besitter kunskap om nya vägar att uppnå hälsa och framgång, exempelvis Kristen Vetenskap (Dahlberg, 2002).
Samhället har oftast en negativ syn på sekter. Denna negativa syn kan bero på teologiska värderingar, det vill säga att sekters trossystem inte är förenlig med traditionella trosföreställningar. En sekt är ofta en religiös grupp som ibland är manipulativ och destruktiv på ett sådant sätt att de medvetet försöker radera ut jag-identiteten för att ersätta det med pseudoidentiteter. Detta för att den manipulativa sekten skall kunna styra sina medlemmar genom sin egen ideologi (Nylund, 1998). Sekter lovar säkerhet, trygghet, solidaritet och räddning istället för allt det onda som de anser finns ute i den övriga världen (Hochman, 1990). Sekter är frivilliga organisationer där medlemmarna skall förtjäna sitt medlemskap. Trots att de är frivilligaär det många som mår dåligt och har svårt att ta sig ur dem, vilket kan bero på några av de gemensamma drag som ofta innefattar en sekt. Dessa kan delas in i sju kännetecken (a) sekter är frivilliga organisationer där medlemskap förtjänas av istället för tilldelas individen, (b) medlemskapet är exklusivt och det ledande skiktet inom en sekt har
vissa kriterier av moralisk och ideologisk art som de kräver av medlemmarna, (c) medlemmarna betraktar sig och uppmuntras till att betrakta sig som en elit med en särskild insikt, (d) sekter är ofta I konflikt med den sociala omgivningen samt med staten, (e) sekter är inom sig egalitära, det vill säga att alla i gruppen är jämlika, samtidigt som de ofta är hierarkiskt uppbyggda, (f) budskapet är etiskt och asketisk, vilket innebär att personer till exempel jobbar ideellt och oavlönat, lever avhållsamt och spartanskt, (g) de är också totalitära, vilket betyder att sekten är starkt hierarkisk med en auktoritär organisation som kräver ett totalt engagemang, och som styr hela individens liv (Dahlberg, 2002).
Enligt Nylund (1998) kan vi genom de fyra A:-na: aggression, aversion, alienation samt absoluta sanningen, lära oss att identifiera en sekt: Aggression; avvikande åsikter, oliktänkande och kritik accepteras inte och leder omedelbart till bestraffning. Här utvecklas kärlek till det som fruktas, vilket är ett försvar mot den egna ångesten. Då medlemmen inte kan fly från sin ledare, underordnar denne sig helt och övertar ledarens ideologi. Aversion; sekten kritiserar de som inte är medlemmar i sekten. De propagerar om att ”de andra” utomstående, är förtappade och tillhör delar av satans organisation. Sekter verkar för att medlemmarna skall ta avstånd från familj, vänner och bekanta som inte är medlemmar i sekten. Alienation; sekten tar avstånd från den yttre världen. De anser sig besitta den enda rätta sanningen. Sekterna polariserar sig och det sker en förstärkning inom gruppen. Absoluta
sanningen; sekten menar att den enda riktiga sanningen finns inom sekten och ingen
annanstans (Nylund, 1998). Dessa faktorer används av auktoriteten samt mellan medlemmarna inom sekter, vilket gör att individerna alltmer hänger sig till ledaren och gruppen. Relationerna stärks för att uppfattas som oumbärliga (Dahlberg, 2002).
Det är svårt att analysera olika grupper och finna kunskap som kan användas för att hjälpa individerna, och sedan generalisera på de olika individerna eftersom effekterna kan variera mycket i en och samma grupp. Den ena personens upplevelse av religionsfrihet kan vara en annan persons negativa sektupplevelse av utnyttjande. Det är dock vanligt att de destruktiva sekterna manipulerar alla medlemmars relationer, arbeten, skola och så vidare (Hochman, 1990). Den totalitära miljö som råder inom sekter gör att medlemmarna känner rädsla att inte tillhöra gruppen. Genom detta känner de sig beroende av den gemenskap som råder inom sekten och de underkastar sig de rådande reglerna och dess ledare (Dahlberg, 2002). Sekter motarbetar även de alternativa informationskällorna för att begränsa eller sätta helt stopp för att medlemmarna skall få nya tankekällor. Därmed avskärmas medlemmarna, mer eller mindre beroende på vilken sekt de tillhör, från yttre informationskällor som radio, tidningar och tv. De menar att dessa demoniska källor kan ge medlemmarna nya tankar vilket kan leda till någon sorts av självständighet. Andra ”rätta” informationskällor som valts av sekten uppmuntras. Det kan exempelvis handla om sektens egen tidning eller dylikt (Nylund 1998). Sektmedlemmar får också i vissa fall utstå olika typer av övergrepp, till exempel bli hindrade från att sova, få för lite mat och näring, få för lite eller ingen medicin/vård, utsättas för extremt långa arbetspass arbete eller studier och/eller för emotionell stress (Clifford, 1994).
Faktorer som påverkar valet att gå med i en sekt
Att träda in i en sekt är inget som människor en dag bara bestämmer sig för, utan det finns oftast en bakomliggande händelse som får individen att ta steget (Hochman, 1990). Människor hanterar händelser olika, beroende på hur deras sociala nätverk ser ut och efter hur det sociala stödet kan erbjudas. Personer med ett stort socialt nätverk tenderar att klara av livshändelser bättre än personer med ett litet socialt nätverk. Faktorer som avgör hur individens sociala nätverk ser ut är (a) hur välutvecklad självkänsla individen har, (b) hur stor förmåga individen har att ta till sig råd av andra, (c) hur stort aktivitetsliv individen har på
fritiden, (d) hur mycket kontakt individen har med släkt och vänner samt (e) om individen är öppen för professionell hjälp som psykoterapi eller annan medicinsk tillgänglighet. Då en person som genomgår en livshändelse, exempelvis en skilsmässa, har stöd från andra personer som kan ha genomgått liknande händelser själva så klarar personen ofta att ta sig ur krisen lättare med hjälp av dem. Personer som däremot inte har någon att dela sina upplevelser med, söker stöd någon annanstans, vilket därmed kan leda till att dessa lättare träder in i en sekt. I sekter tar medlemmarna hand om nykomlingar genom att de låter dem känna sig speciella, vilket oftast är precis vad dessa människor behöver (Urlich, 2005). De kan handskas med sin livshändelse genom religiös coping. Det vill säga hur en individ handskas med en situation och hur individen försöker att komma tillbaka till ett normalt tillstånd igen. Sekter blir verktyget i denna process (Lazarus & Launier, enligt Ogden, 2004). Är de utsatta individerna unga är de ofta mer påverkbara och sårbara än äldre individer. Vistas de dessutom inte i sin vanliga miljö har de genom detta också lättare att förbinda sig med olika sektrörelser (Elleven, Greenhaw, & Allen, 2004). Många personer som ingår i en sekt har också släktingar eller vänner som också är medlemmar, vilket är det vanligaste sättet att komma i kontakt med sekter (Robbins & Anthony, 1980).
I en livskris kan individens fria vilja inte mätas eftersom den inte är ett mätbart koncept, utan mer en filosofisk premiss som är underliggande ett system av lagar, vilket innebär att människan är i kontroll av sitt öde. Detta leder till att individen i en krissituation egentligen inte kan säga att den väljer att gå med i en sekt, utan att det är kroppen som reagerar på så sätt att individen försvarar sig genom att ta till sig det individen primärt behöver, vilket innebär bland annat fasthet, trygghet, regler, stabilitet, meningen med livet samt att tillhöra någon eller något (Robbins & Anthony, 1980). Sekter har ofta absoluta svar vilket innebär att sekterna ger en klar och enkel förklaring till allt som händer, vilket är just vad individer som genomgår en livskris behöver. Sekter förenklar komplexa fenomen och ger dem ett naturligt och enkelt resonemang (Abe-Kim, Gong, & Takeuchi, 2004). Ju mer diffus och osäker en individ är i samband med en livshändelse, desto lättare kan denne attraheras av andra individer och läror som betonar vikten av en entydig världsförståelse. De som har problem vill inte ha en världslig tolkning av detta och har genom detta lättare att bli rekryterade in i en sekt just under en sådan period (Dahlberg, 2002).
Den karismatiske ledarens roll
Sektledaren och gruppens medlemmar fungerar som partners i ömsesidig påverkan. Ledarskapet vilar på att det existerar en delad social inställning inom gruppen, utan detta finns inget som binder dem till varandra (Reicher et al., 2005). Sektledare är ofta manipulativa och får medlemmarna att bli övertygade om att det är endast de som kan förstå världen och dess dolda konspirationer (Hochman, 1990). Ledaren strukturerar sina idéer som de sedan manifesterar inom sekten (Reicher et al., 2005). Det finns tre faktorer som samspelar med varandra i sekter och dessa tre förstärker varandra och trollbinder medlemmarna. De tre faktorerna är mirakel, mysterier och auktoriteter (Hochman, 1990). Mirakel är den faktor som sekter inte tillåter alla människor att ta del av. De anser att utomstående inte kan förstå dessa mirakel; det är endast ett fåtal som får privilegiet att ta del av dessa. Detta gör att sekten blir mystifierad och medlemmarna blir, på grund av det hemlighetsmakeri som råder, förtvivlade och på så vis söker de sig närmare den ledare som har all kunskap om miraklet, vilket förstärker ledarens auktoritet. Auktoriteten ifrågasätts inte, och därmed behåller ledaren ensamrätten till miraklet, som till exempel kan vara att bota människor från sjukdomar. För att ledaren och sekten skall behålla sitt mysterium straffas dem som läcker information, även om det så sker av misstag (Hochman, 1990). Även magiska tolkningar förekommer inom sekter.
Det kan vara påstådda tecken som medlemmarna läser av, tolkar och utgår från vid olika val. Det kan handla om till exempel att allt har en mening, allt från att någon dör till ett stjärnfall. Individerna tror att allt som sker är tecken från sin Gud (Deutsch, 1980). Mångasekter utlovar en framtid i paradiset, andra förutspår jorden undergång. Efter att ha socialiserat in medlemmen i den kulturella miljö som råder kan känslor som skuld, beroendeskap, låg självkänsla, orolighet, hopplöshet och känslor av att känna sig värdelös uppkomma hos individen (Walsh, 2001). Den tredje aspekten av sekter och sektledare är auktoritetstro. Den som har auktoriteten i sekter är den som kan hävda säregna och privilegierade band till den formella ledaren, eller till Gud själv (Leatham, 2003). Det är dessa övernaturliga referenser som skiljer de religiösa auktoriteterna från andra auktoriteter. Hjärtat i religiösa sekter är inte religionen i sig, det är den religiösa auktoriteten som hävdar sin övernaturliga anda (Chaves, 1993). Sekter bildas kring en karismatisk ledare (Giddens, 2003), som uppvisar en enorm intellektuell förmåga, full av andlighet med ett tydligt språk och en stark psykisk makt. Sekter är ofta sedda som bisarra och fanatiska eftersom ledaren i gruppen uppmuntrar till att hålla på vissa normer och regler vad gäller beteenden som skiljer sig mycket från det de flesta kan kalla ”normalt beteende” (Hochman, 1990).
Den allsmäktige ledaren i sekter utstrålar trygghet, stabilitet, betydelse och mening med livet. Efter den första fasen då den nye individen vaggats in i den förtroendegivande miljön börjar ledaren och övriga medlemmar bygga upp känslomässiga band till den nykomne (Dahlberg, 2002). Typiskt för sekter är de band som bildas mellan medlemmarna i gruppen, band av exklusivitet. Nykomlingar får dessutom extra mycket positiv uppmärksamhet. Denna gruppdynamik och sociala press som medlemmen invaggas i gör att individen snabbt börjar anpassa sig (Urlich, 2005). Efter detta börjar de nya medlemmarna att ta allt mer avstånd från de band och förhållanden de har till övriga människor som står utanför sekten och snart börjar de själva aktivt predika sektens lära (Dahlberg, 2002).
Sektledarna har en förmåga att från början vara mycket varma, tillmötesgående, förstående, och allteftersom visas fler sidor. Vissa sektmedlemmar kan uppleva ledaren som en mycket grym, irrationell och hänsynslös person. Medlemmar som stannar kvar i sekter ser ledaren som den välvillige, den som finns där till för att hjälpa dem. Ledaren poängterar hela tiden att medlemskap i sekten sker av egen fri vilja. Samtidigt poängteras vad de slipper leva med om de stannar kvar, det vill säga allt det onda utanför sekten. De kan lita på honom, han skall ta hand om dem bara de visar tillit och tilltro till honom. På detta sätt knyter ledaren psykologiskt till sig medlemmarna allt hårdare (Deutsch, 1980).
Inom de flesta sekter regleras den sexuella aktiviteten samt graviditeter mycket strikt. Ideologi och beteende kontrolleras och regleras ofta genom gruppkonfrontationer, psykiska straff, fysiska straff inför de andra i gruppen, förödmjukelse, hot om avvisning från gemenskapen eller kollektiva straff. Makten från ledaren kan inkludera att inte medlemmarna får sova tillräckligt, att de blir förföljda, uppmanade att konstant arbeta för att rekrytera fler individer till sekten. Detta i sin tur betyder att ledaren får mer makt och fler medlemmar, som sedan i sin tur genererar pengar till sekten (Hochman, 1990).
Mind control
Benämningen ”Mind control", som ofta översätts till ”hjärntvätt”, användes första gången 1951 av journalisten Edward Hunter, under Koreakriget. Han översatte en kinesisk term, hsi nao, "tvätta hjärna". Dock är hjärntvätt och mind control två olika fenomen. Hjärntvätt åstadkoms med tvång, våld och även tortyr. "Mind control" innebär inget eller lite fysiskt våld. Personen har frivilligt gått in i en situation och de deltar frivilligt i processen. Så småningom internaliserar individen ett nytt trossystem och utvecklar en ny
personlighetsstruktur. Detta är en process där en individ eller grupp människors frihet att välja och bete sig är en kompromiss av andra människors eller grupper som modifierar eller förvrider iakttagelser, motivation, och/eller hur personen beter sig. Det är inte magiskt eller mystiskt, endast en process som innehåller olika elementära socialpsykologiska principer (Elman, 1988).
Faktorer som till exempel en karismatisk ledare, dominanta ideologier, social isolering, psykiska svagheter, extrema behandlingar eller utlovade belöningar, kan i kombination skapa en mäktig smältdegel av extrema mentala och beteendemässiga manipulationer. De utlovade belöningarna är typiska hänföringsknep som ofta är ihållande tills individerna är hänförd av sekten. Vetenskapens upptäckter påvisar att då individer blivit systematiskt påverkade av till exempel polis, militära grupper eller destruktiva sekter kan ”mind control” föranleda falska erkännanden, skapa förvandlingar som att man är villig att tortera eller döda den förmenta fienden, och engagera de indoktrinerade medlemmarna att arbeta outtröttligen, skänka sina pengar och även ge upp sina liv för ”denna sak” (Zimbardo, 2002). En stark, förledande övertalningskommunikation kan ske utan att medlemmen är medveten om processen. Detta gör att medlemmarna lättare går att styra (Nylund 1998).
"Mind control" kan innefatta en till flera komponenter enligt Hassan (1990). Nedan är fyra komponenter vilka knyts samman med sekter:
1. Fysisk kontroll innebär att sekten kontrollerar hela den fysiska miljön, var personen bor, vilka kläder som används, vilken mat de äter, hur personerna sover och så vidare. Många sekter har intensiva schemalagda arbetsdagar för medlemmarna. Det finns alltid något att göra, även på fritiden.
2. Tankekontroll tränas upp och kan användas av medlemmen själv. När man tänker "otillåtna" tankar använder man ofta "tankestopptekniker". Sekten har ofta utvecklat ett eget språk som medlemmarna gör till sitt eget. Ord definieras om och får en annan innebörd och nya ord skapas. Medlemmarna behöver aldrig tänka eftersom sekten gör det åt dem.
3. Känslokontroll betyder att sekten försöker manipulera och begränsa en medlems känslor. Skuld och rädsla är viktiga ingredienser i "mind control". Rädsla fungerar som en stark sammanbindande kraft i en sekt.
4. Informationskontroll blir konsekvensen av att sektmedlemmarna vanligtvis inte har tillgång till den information som kommer från TV, radio och tidningar. Det kan dessutom finnas inbyggt i läran att individen inte får kritisera läran eller ledaren.
Dessa fyra komponenter finns i mer eller mindre utsträckning i alla destruktiva sekter och tar sig olika uttryck. Ett annat fenomen som ständigt återkommer är de "förförelsestrategier", så kallad ”love-bombing”, som sekter utsätter presumtiva medlemmar för i inledningsskedet (Hassan, 1990).
Faktorer som påverkar valet att lämna en sekt
Motiven till att gå med i en sekt är komplexa och olika, likaså hur en sekt blir destruktiv, men ett möjligt vapen som en destruktiv sekt kan använda sig av är att ta till fysisk och/eller psykiskt våld mot dem som försöker lämna sekten. De kan bli skrämda med att de går ut i djävulens värld, till det orena, till det onda och att de aldrig har chans att komma till himlen mer (Bohm & Laurence, 2001). Många som lämnar en sekt lider av stora emotionella kval,
och vissa också av psykisk smärta. Dessa människor har ofta varit med om att någon kontrollerat dem hela tiden, till exempel hur mycket de ska äta, när de ska sova och till och med i vissa fall när de är tillåtna att besöka en toalett. Enligt en studie på före detta "bibelskoleelever", det vill säga elever vid Livets Ords bibelskola, led dessa ofta av ångest, skuldkänslor, mardrömmar, sömnbesvär, koncentrationssvårigheter och av självmordstankar. Över tjugo procent av elevernahade försökt begå självmord. (Swartling & Swartling., 1991). Det finns tre olika sätt att lämna en sekt på:
a) självmant lämna sekten, ofta på grund av att ha kommit till insikt.
b) bli utesluten på grund av utbrändhet så att de inte är till någon nytta för sekten längre, samt att ifrågasätta ledaren eller den yttersta sanningen.
c) bli utdragen, av till exempel någon närstående.
Hur människan mår efter att ha lämnat sekten beror på vilket sätt detta skett: a) hur situationen ser ut för tillfället så som sömnbrist, hunger, eller husrum. b) om personen har haft en ledarposition.
c) vilken plats hade personen i gruppen i övrigt.
d) hur stor kontroll sekten hade över personen, till exempel ekonomiskt.
e) mängden information som personen har utöver den information som godkändes i sekten. f) hur blev personen rekryterad.
g) hur mycket sekten använder sig av rädsla och skuld. h) vad det finns för socialt stöd kvar utanför.
Många medlemmar i sekter får bättre självförtroende och en bättre social position som associeras med gruppmedlemskap (Aronoff & Malinoski., 2000). Det kan därför vara en av anledningarna att personer som lämnar en sekt känner svår förlust av gruppen, familjen, förlusten av att tillhöra en överlägsen elit, förlusten av de enkla svaren på livets frågor och förlusten av det personen var eller hade före sekttillvaron(Ward, 2000).
Syfte och frågeställning
Syftet med denna rapport var att undersöka om det fanns ett behov av en organiserad vård och/eller rehabilitering i Sverige för avhoppade sektmedlemmar. Frågeställningen gällde vilka behov av hjälp som kan uppstå hos en individ då denne lämnar en manipulativ, destruktiv sekt. Av etiska skäl undersöktes hjälpbehoven indirekt via personer som kommer i kontakt med dem som lämnar sekter.
Metod
Deltagare
För att nå en rik och bred information gjordes en kvalitativ studie där slutligen 14 respondenter intervjuades. Ett missivbrev formulerades där det gjordes en förfrågan om de hade någon erfarenhet av sekter och/eller före detta sektmedlemmar samt om de kunde tänka sig delta i den aktuella undersökningen. Dessa missivbrev skickades sedan till 110 utvalda potentiella respondenter som valts ut från eniros hemsida med sökning på psykologer, svenska kyrkan, psykiatriker och terapeuter i Västmanland, Stockholm och Uppsala. Deltagarna i undersökningen var två präster, en diakon, en biskop, fyra psykologer, två terapeuter, en riksdagsledamot, två psykiatriker samt en specialist inom FRI (Föreningen Rädda Individen, som är en ideell organisation som finns som stöd för avhoppade sektmedlemmar). Respondenterna hade olika specialistområden men under deras utbildning inom respektive område hade de flesta läst inget eller mycket lite om sekter. De flesta av de tillfrågade hade över tio års erfarenhet eller mer inom sitt yrke och de hade träffat allt från några få till flera hundra individer som var eller hade varit medlemmar i en sekt. De med mest erfarenhet inom området var specialisten inom FRI, en av de intervjuade prästerna samt de två terapeuterna. Med erfarenhet i detta fall menas, att vissa själva hade varit med i en sekt, eller att de hade någon anhörig eller nära vän som var eller hade varit med, och/eller att de jobbade med avhoppade personer och träffade någon nästan dagligen. De resterande respondenterna hade haft kontakt med en eller flera avhoppade sektmedlemmar under sin yrkesverksamma tid.
Av de 110 missivbrev som skickades ut inkom endast svar från tre. Därefter söktes cirka 70 stycken av de 110 möjliga respondenterna upp via telefon tills 16 stycken personer uppnåtts. Tre av dessa respondenter hänvisades vi till av personer som fick vårt missivbrev, men som inte själva kunde eller hade någon erfarenhet av det som efterfrågades. Av dessa 16 personer som tackade ja skedde två bortfall, detta på grund av att en fick förhinder och den
andre återkom ej trots påminnelse. Totalt sett deltog alltså 14 personer i undersökningen.
Material
Datainsamlingen genomfördes genom 14 individbaserade intervjuer. En öppen halv- strukturerad intervjuguide användes. Intervjuguiden innehöll sex frågeområden. Det första frågeområdet gällde bakgrundsfrågor. Exempel på frågor var: Hur många före detta sektmedlemmar har du träffat på? Hur definierar du begreppet sekt? Det andra frågeområdet rörde varför människor lockas till sekter. Exempel på frågor var: Anser du att det är vanligt att individer blir anhängare av sekter efter någon typ av livshändelse, och i så fall vad? Tredje frågeområdet rörde hur människor påverkas av sekter. Exempel på frågor var: Vad är det för upplevelser som individer får som medlemmar i en sekt? Fjärde området handlade om att lämna sekter. Exempel på frågor var: Vad är den vanligaste slutgiltiga anledningen till att lämna sekten? Femte frågeområdet handlade om behandling av före detta sektmedlemmar. Exempel på frågor var: Anser du att de ofta behöver psykologisk hjälp i form av terapi? Sjätte området handlade om avslutande frågor. Exempel på frågor var: Finns det något som samhället kan göra som de inte redan gör?
Syftet med de kvalitativa intervjuerna var att utifrån dessa beskriva och försöka få en förståelse av det centrala som respondenterna upplever hos de före detta sektmedlemmarna. Valet föll på delvis öppna kvalitativa, individbaserade intervjuer eftersom dessa är deskriptiva i sin form och det kan vara svårt att förmedla upplevelser, syn och känslor om de intervjuade
inte får svara fritt. Upplevelser och tolkningar av situationer är personliga och upplevelser kan se olika ut för olika individer.
Procedur
I den första kontakten då missivbrevet skickades ut presenterades undersökningen och dess syfte. Där fanns även information om att undersökningen var konfidentiell och att de forskningsetiska principerna skulle följas. Forskningsetiska principerna innefattar samtyckeskrav, informationskrav, nyttjandekrav samt frivillighet. (Quinn Patton, 1987). Detta innebär att de samtycker för deltagandet i undersökningen, och att datamaterialet inte kommer att lämnas vidare till någon annan eller användas i något annat syfte, samt att ingen information kan kopplas till respondenten eller dennes arbetsplats i den färdiga rapporten. Frågeområdena i intervjuguiden skulle bidra till data om varför en individ går med i en sekt, hur tiden i sekten kan se ut, hur en sekt är uppbyggd, hur man kommer ur den samt vad för behov som möjligen kan föreligga då en person lämnar den. I en andra kontakt med respondenterna gjordes en förfrågan om intervjuerna kunde spelas in på band, vilket tilläts av alla. De informerades även att de skulle få se den färdigställda rapporten.
Intervjuerna utfördes på av deltagarna utvald plats, vilket kom att bli på dess arbetsplats, i hemmen samt två per telefon, vilket skedde på grund av att den ena respondenten bodde långt bort och därmed var det svårt att få ihop en mötesplats och tid fanns inte till att resa dit. Den andra respondenten var mycket upptagen och önskade själv en telefonintervju. Intervjuerna tog cirka 45 minuter per intervju och dessa genomfördes av undersökningspersonerna tillsammans. Ingen av intervjuerna behövde räknas bort då alla gick att använda.
Databearbetning
Transkribering av intervjuerna gjordes och en meningskoncentrering av varje fråga genomfördes. Först analyserades en fråga i taget med vilka möjliga likheter och skillnader det fanns. Därefter gjordes en meningskoncentrering, det vill säga att de meningar som besvarade frågan plockades ut ur transkiberingen inom varje frågeområde. Därefter gjordes en sammanställning av hela analysförfarandet vilket innebär att svaren jämförs med varandra för att hitta skillnader och likheter dem emellan. Slutligen kunde det sammanlagda resultatet redovisas. Allt material analyserades genom tolkningar av intervjuerna med tanke på undersökningens frågeställning. Likheter och skillnader i svaren noterades utifrån de ställda frågorna, och vissa mönster kunde urskiljas. När bearbetningen av materialet var klar kunde innebörden inordnas under huvudrubriker. Inom varje frågeområde kunde det tydas fler olika svar, varav de mest förekomna spaltades upp under huvudrubrikerna och förklaras tydligare i resultatet.
Fem dimensioner finns i rapporten varav dessa har tematiska kategorier. Dessa är - Varför lämnar individer en sekt? – Insikt/tvivel/bli utesluten. Hur mår individer som lämnat en sekt?
Ofrivilligt - kränkning/Frivilligt- rädsla. Hur ser hjälpbehovet ut när individer lämnar en sekt? Gemenskap/Samtal. Konkreta hjälpbehov: Lyssna/12stegs programmet/(felbehandling).
Rehabilitering, vad finns, vad kan behövas? Specialistvård/Wellspring /slussa vidare.
Resultat
Alla respondenter definierade begreppet sekt som en hierarkiskt uppbyggd rörelse. Dessa rörelser är ibland destruktiva och manipulativa samt tror de sig inneha den yttersta sanningen. Respondenterna menade vidare att de destruktiva rörelserna karaktäriseras av en auktoritär ledare som skyddar sin grupp från det onda livet utanför sekten genom att hålla dem inom sitt slutna system.
Varför lämnar individer en sekt?
Tio av respondenterna menade att skälet till att en individ slutligen lämnar en sekt var att de upptäcker det manipulativa och destruktiva i sekten, att de kommer till insikt om vad som utlovats och vad som blev av detta. De blir besvikna på att löften inte har hållits, och att det inte har blivit som de tänkt sig från början, de börjar tvivla. Intervjuperson (IP) 3 sade: ”Man kanske blivit utnyttjad en tid och plötsligt har man blivit utnyttjad en gång för mycket som fått bägaren att rinna över, man kommer helt enkelt till insikt”, eller som IP 4 sade: ”Man börjar tvivla, är det här verkligen sant det de säger, man börjar ifrågasätta”. Två undersökningsdeltagare ansåg däremot att anledningen till att individer lämnar sekten kan dels vara att de kommer till insikt eller att de finner någonting annat utanför sekten som lockar mer. IP 14 sade: ”Hon hade kärleken som hjälpte henne”.
Resterande två respondenter menar att det finns många olika anledningar till varför man lämnar en sekt. Det kan dels vara som de andra respondenterna säger, att de börjar tvivla eller kommer till insikt, men dels också att de kan bli uteslutna på grund av att de inte riktigt passar in. IP 12 sade: ”Man blir utkastad och utesluten om man inte fyller de uppgifter som man ska göra”.
”Obekväma medlemmarna” blir uteslutna från sekter i syfte att skydda den och bevara gruppen samt läran som den är. Det innebär ofta att den som utesluts blir isolerad, och detta kan leda till att individen vill tillbaka till sekten. Vilket är också en strategi för att just få den uteslutne tillbaka in i gruppen, då mer lojal än tidigare. Detta är också ett sätt att avskräcka andra gruppmedlemmar ifrån ifrågasättande.
Hur mår individer som lämnat en sekt?
Hur en individ mår, ser olika ut beroende på vilket sätt individen kommit ur sekten. Individer upplevs må som sämst då de blivit uteslutna från sektens gemenskap, då detta gör att individen blir ofrivilligt utestängd från den gemenskap han eller hon vill vara i och som denne tror är den rätta (Ward, 2000). Tre av respondenterna menar att om en person tvingas lämna en rörelsen blir detta som en ”andlig våldtäkt”, ett övergrepp, som IP 7 sade: ”Det är väldigt
kränkande att bli utesluten ur en sekt”.
Enligt de respondenter som hade stor erfarenhet av före detta sektmedlemmar, slits de individer som lämnar sekten ofta mellan rädslan att lämna den och rädslan att komma ut i samhället igen. Dessa respondenter menar att det beror på hur länge individen varit med i sekten och hur länge han eller hon varit isolerad från omvärlden, samt vad de har för relationer att komma ut till. De är ofta rädda för världen utanför och samtidigt rädda för den eventuella hotbild som sekten utgör då de lämnar den. IP 7 sade: ”ledaren förklarar det som att du är besatt av djävulen och att du inte har någonting att komma ut till, då ställer man ju sig naturligtvis frågan, - hur ska jag kunna klara mig?, man blir rädd, och när någon har per definition brutit ned ditt självförtroende så har de ju ännu mindre tro på att man faktiskt ska klara sig”.
Det var mer vanligt tidigare att medlemmar blev ”kidnappade” ur sekter. Enligt tre av respondenterna sker detta inte längre i Sverige. Enligt de flesta respondenter är det lättare att bearbeta sina upplevelser om individen självmant lämnar sekten än om den blir utesluten eller kidnappad ur den.
Hur ser hjälpbehovet ut när individer lämnar en sekt?
Respondenterna var eniga om att före detta sektmedlemmar saknar gemenskapen med de andra medlemmarna då de lämnat gruppen, och att de ofta har ett stort behov av en ny gemenskap. Det som främst efterfrågas är då en social trygghet och att det finns människor som kan hjälpa till att ta hand om individen på det sätt som den behöver. IP 9 sade: ”Vi är sociala däggdjur och vi behöver en gemenskap och en terapeutisk miljö tror jag”.
Alla respondenter var eniga om att alla som lämnar en sekt inte får problem. De menar att det helt beror på vad personerna varit med om och vilken slags sekt de kommer från, samt hur engagerad individen har varit. Problemen och graden av svårigheter i dessa varierar från individ till individ.
Respondenterna var också eniga om att de som lämnar en sekt och mår dåligt på ett eller annat sätt alltid har behov av någon form av samtal och någon som kan lyssna och förstå dem, främst med personer som har liknande erfarenheter, samt/och/eller med en psykolog eller dylikt. Som IP 4 sade: ”Att samtala är oftast det viktigaste”. Det är dock väldigt individuellt på vilken nivå de olika individerna har behov av samtal. En respondent med klinisk kunskap hade som erfarenhet att den kognitiva beteendeterapin fungerade bra på dessa individer. Före detta sektmedlemmar behöver inte enligt denne respondent uppvisa några specifika tecken då de är i behov av ytterligare psykologiska behandlingar, men de har ofta en ångestladdad depression, och ibland kan till och med psykofarmaka behövas för att dämpa ångesten/depressionen.
Konkreta hjälpåtgärder
Undersökningen visade att det redan finns vissa personer, om än mycket få som har goda kunskaper om vilka hjälpbehov som behövs då en individ lämnar en sekt. En av respondenterna arbetar politiskt och har skrivit ett antal motioner i riksdagen som i skrivande stund fortfarande inte fått något gehör från varken riksdag eller regering. Hon menade att ”Lagstiftningen borde bli föremål för översyn i syfte att skydda människor mot psykisk påverkan utövad av personer som inte har läkarlegitimation eller motsvarande”. I en tidigare motion, ”I God Tro” kom man fram till att det fanns ett hjälpbehov, ändå lades motionen ned, regeringen tyckte inte att det fanns ett tillräckligt stort behov.
Ibland går individer ur en sekt och sedan ansluter sig igen, då de inte längre orkar stå emot sektens påtryckningar eller känner sig ensamma/utanför gemenskapen. Denna så kallade ”floating” händer ganska ofta enligt en av respondenterna, det vill säga individen kan inte bestämma sig för huruvida den ska stanna i sekten eller lämna den. Respondenten menade att det enda en hjälpare kan göra för en individ i en floatingsituation är att finnas till hands och lyssna, att inte ställa några krav eller göra andra övertalningsförsök.
Respondenter med stor erfarenhet av före detta sektmedlemmar, menade att många av dem har föreställningar som de har svårt att bli av med, vilket också försvårar livet utanför sekten. Men det går enligt dessa respondenter att hjälpa dem att lösa dessa inre konflikter genom samtal med andra före detta sektmedlemmar eller med någon annan person som kan lyssna. Enligt dessa undersökningsdeltagare är den viktigaste egenskapen en hjälpare ska ha, att vara
en god lyssnare. IP 14 sade: ”Samtala, speciellt med personer som kan förstå det hela, det är oerhört viktigt för många. Framförallt är det viktigt att det finns någon som vill och orkar
lyssna, det kan vara vem som helst som bara orkar finnas där”.
Nio av respondenterna ansåg att det kan vara en fördel i hjälpprocessen att ha kunskap om de olika sekterna och deras speciella problematik då en individ söker hjälp eftersom vissa problem är förknippade med vissa sekter. De andra fem respondenterna såg ingen anledning till att de skulle behöva denna speciella kunskap, då de tyckte att detta problem kan liknas med till exempel problematiken kring en skilsmässa eller andra jobbiga händelser som kan hända i ens liv.
Det rådde osäkerhet om huruvida 12-stegsprogrammet kan tänkas fungera eller inte. Detta program bygger på 12-steg för tillfrisknande som AA (Anonyma Alkoholister) utvecklat för närmare 50 år sedan. 12-stegsbehandlingen utarbetades med alkohol som utgångspunkt men används numera allmänt vid kemiskt beroende oavsett typ av drog. Metoden används för att behandla personer med alkohol-, narkotika- och tablettberoende och har också vidareutvecklats för att behandla dubbelberoende, t.ex. droger i kombination med matmissbruk eller kriminalitet samt spelberoende. Behandlingen bygger på en helhetssyn på människan med medmänsklighet, värdighet, respekt och livskvalitet som hörnstenar. IP två sade: ”Jag tror definitivt på ett 12-stegsprogram, ser du vem som skapat detta program ser du att det är en före detta sektledare. Han visste de tolv stegen, vad du går igenom när du blir manipulerad”. Respondenter med lite mindre erfarenhet av före detta sektmedlemmar, vilket var tre stycken som endast haft kontakt med en eller några få före detta sektmedlemmar, menade att det inte går att kategorisera dessa individer till ett färdigt program. En respondent med flera års erfarenhet i ämnet ansåg inte heller att 12-stegsprogrammet verkade vara en god idé. IP 5 sade: ”Tveksamt faktiskt, det är klart det finns vissa beröringspunkter som abstinensbesvär, det är många som talar om det, de får ett sug efter stämningen och det är ju väldigt mycket självsuggestion som förekommer i alla de här rörelserna. Och det blir man ju hög av. Och där har vi en beröringspunkt va, men annars tror jag att det är väldigt svårt att sätta några likhetstecken”. Fyra andra respondenter som hade mycket erfarenhet tyckte att det verkar vara en god ide att använda även 12-stegsprogrammet för avhoppade sektmedlemmar. Övriga var positivt inriktade till idén, eller hade ingen åsikt om detta då de hade för dålig insikt i hur 12-stegsprogrammet fungerade. Men dessa hade inte direkt någon åsikt i denna fråga.
IP 8 och IP 10 menade att de som ska hjälpa individer som nyss lämnat en sekt ofta diagnostiserar dem fel. Detta kan enligt dessa respondenter bero på att läkaren, psykologen eller den som ska hjälpa personen inte har tillräcklig kunskap om hur de ska informera sig om patientens livssituation, de ställer helt enkel inte de rätta frågorna, de har alltså ingen vetskap om vad denna människa har varit med om, att de har varit med i en sekt, och kan därför inte heller ge dem rätt hjälp. En av respondenterna berättade att många före detta sektmedlemmar har blivit diagnostiserade som schizofrena. IP 5 sade: ”Det är många som felbehandlas, en del mår jättedåligt och får diagnoser som schizofreni, det är många som har blivit mycket illa behandlade.”
Rehabilitering
Respondenterna rapporterade att det i Sverige idag inte finns någon specialiserad vård som samhället erbjuder före detta sektmedlemmar. Det finns som tidigare nämnts en organisation FRI, som jobbar ideellt med avhoppare. Respondenterna var eniga om att det skulle behövas
någon form av vård i statlig regi, men det fanns olika åsikter om hur denna vård skulle kunna se ut.
Två av respondenterna hänvisade till det mycket framgångsrika rehabiliteringscentret för avhoppade sektmedlemmar i Ohio, USA. Detta center heter Well Spring och är mest känt för sitt intensiva tvåveckorsprogram där de före detta medlemmarna får rådgivning, utbildning samt vård. IP 5 sade: ”Well Spring är riktiga specialister, de har all kunskap som behövs.” IP 13 sade: ”Jag hoppas att ett ställe som Well Spring i USA, kan och kommer öppnas även i Sverige.”
Åtta respondenter tyckte att det skulle behövas ett kunskapsforum, ett centrum och/eller behandlingsenheter, dit avhoppade personer kan vända sig. Dessa forum eller centra skall ha bred kompetens och förstå det behov som är nödvändigt för individen. Önskvärt vore att kunna erbjuda boende, samt hjälp från jurister, präster, psykologer, psykiatriker, terapeuter, ekonomer samt tillgång till andra personer med liknande erfarenheter. IP 11 sade: ”-Oja! Ja det är vad vi kämpat för i alla år alltså! Och det är ju det som Barbro skrivit i sin motion också, den i God tro också. Man får inga bidrag ännu. Det kostar pengar ” Hjälpen skall vara lättillgänglig och det skulle vara bra om dessa ”hjälpcentrum” är centralt belägna.
Fyra av respondenterna, vilka hade liten erfarenhet från sekter, tyckte att det skulle räcka med att de allmänpraktiserande läkarna i dag har lite kunskap om, eller att de åtminstone förstår problematiken kring sektavhopp samt att vet hur de ska slussa vidare dessa individer för att de på så sätt ska kunna få den bästa möjliga hjälp. IP 3 säger: ”Det viktigaste är kanske att läkare och psykologer får extra utbildning, men jag vet inte om problemet är tillräckligt stort i Sverige för att öppna något hem direkt, men jag är kanske inte tillräckligt insatt”.
Några gemensamma nämnare
Det fanns några svar som samtliga respondenter var eniga om, eller som majoriteten av respondenterna var eniga om. Dessa gemensamma nämnare var:
a) Alla respondenter definierade begreppet sekt som en hierarkiskt uppbyggd rörelse som karaktäriseras av en auktoritär ledare.
b) Respondenterna var eniga om att de som lämnar en sekt och mår dåligt på ett eller annat sätt alltid har behov av någon form av samtal och någon som kan lyssna och förstå dem. c) Alla respondenter var eniga om att alla som lämnar en sekt inte får problem. Detta är individbaserat och beror på vilka erfarenheter individen bär med sig från den sekt hon gått ur. d) 71% av respondenterna menade att skälet till att en individ börjar tvivla och slutligen lämnar en sekt var att de upptäcker det manipulativa och destruktiva i sekten. De kommer till insikt.
e) Respondenterna var också eniga om att före detta sektmedlemmar saknar gemenskapen med de andra medlemmarna då de lämnat gruppen, och att de ofta har ett stort behov av en ny gemenskap.
f) Respondenterna var eniga om att det skulle behövas någon form av vård i statlig regi, men det fanns olika åsikter om hur denna vård skulle kunna se ut. Fler än hälften ansåg att det skulle behövas ett kunskapsforum, ett centrum och/eller behandlingsenheter för avhoppade sektmedlemmar.
Diskussion
Bakgrund
Förförståelsen inför denna intervjustudie var att det skulle kunna finnas ett behov av ett rehabiliteringscentrum i Sverige, och frågeställningen gällde vilka behov som föreligger hos en individ som lämnar en destruktiv sekt, sett utifrån professionella hjälpares perspektiv. Valet av frågeställning gjordes på grund av att det ännu idag, 2007 inte finns någon statlig professionell specialvård att få i Sverige för avhoppade sektmedlemmar. I Sverige finns idag endast ideella organisationer eller privata psykologer och terapeuter att ta kontakt med efter ett avhopp. Syftet med denna rapport var att undersöka om det fanns ett behov av en organiserad vård och/eller rehabilitering i Sverige för avhoppade sektmedlemmar och om det i så fall kan vara på sin plats med statlig vård. Det finns en del forskning kring sekter, men inte mycket forskning finns som visar på hur behovet ser ut. Den forskning som använts i denna studies inledning stämmer också överens med denna rapports resultat i avseendet hur psykologiska faktorer påverkar på vilket sätt individer rekryteras till en sekt, samt vad det finns för faktorer som påverkar en individ att lämna en sekt. Den påvisar inga skillnader i jämförelse med tidigare forskning. Dock har denna rapport inte kunnat uppvisa tidigare gjord forskning angående de specifika behov en individ behöver efter att ha lämnat en sekt då sådan forskning inte hittats inför denna studie, vilket även kom att väcka intresset för denna studies frågeställning. Det finns ett antal motioner i riksdagen angående detta ämne, men de tre senaste motionerna har det inte i skrivandets stund ännu beslutats om. Motionen I God Tro visade att det fanns behov i Sverige av någon slags rehabilitering, men den lades ner och var under mycket lång tid svår att få tag i.
Varför går individer med i sekter
Ordet sekt är starkt värdeladdat och används ofta i den allmänna debatten för att beskriva människor med avvikande åsikter. I och med den immigration som sker runt om i världen från och till alla möjliga olika länder så verkar multikulturalism accepterats och blivit en norm. Religioner verkar öka i antal och olika subkulturella sekter kan vara en del i denna trend. Massmedia visar att det generella intresset ökar för spiritualism och religioner. Detta kan leda till att psykiatrin får ta itu en del med den religiösa och andliga delen i människors liv, som dessutom ofta kan vara djupt förankrad i en persons uppväxt och det är då kanske ännu viktigare att som läkare komma ihåg att inkludera en individs religion då denne söker vård. Det kan därför vara av vikt att blivande psykologer, psykiatriker blir multikulturellt sofistikerade, att de förstår, respekterar och är nyfikna på hur religioner och andlighet hör samman och manifesteras i en persons liv.
I dag finns sekter i stor utsträckning över hela världen. En förklaring till dess utbredning och omfattning kan vara att de traditionella normerna uppluckras då människor söker efter både förklaringar och trygghet. Sekter betonar personlig andlighet vilket gör att många individer som ställs inför instabilitet och osäkerhet kan uppleva en trygghet i det kollektiva synsätt som många sekter vill förmedla. Dessutom har dagens samhälle en större tolerans mot avvikare, såsom partier med extrema åsikter och människor som tillhör andra kulturer. Familjers ändrade utseende och funktion kan också vara en gynnande faktor för att människor vill ingå i sekter. Kärnfamiljen tenderar att upplösas allt mer och då kan sekter fungera som ett bra komplement till denna. Många vuxna förlorar kanske sin identitet i arbetslöshet, personliga bekymmer eller ekonomiska problem. Som ett led i detta kan det bli allt svårare att leva och personer är i behov av enkla lösningar. Enligt denna rapport, liksom även den
tidigare forskning som refererats i inledningen, kan man utläsa att många anhängare av sekter ibland på något sätt upplevt en livshändelse. Det behöver inte för den skull betyda att denna livshändelse är av negativ karaktär. Människor är olika och reagerar olika starkt på livshändelser som de genomgår (Robbins & Anthony, 1980). Ett dödsfall till exempel, kan för en viss individ, leda till att enorm oro eller att ångest framkallas, medan det inte gör det hos en annan. Hur människor sedan hanterar denna oro/ångest kan yttra sig på olika sätt. Individer kan minska sin oro och ångest genom att de känner sig som någon i ett mycket större sammanhang. Då personer upplever att de har nått en kritisk punkt i livet och inte längre känner att de kan lösa sina bekymmer som på tidigare sätt, kan dessa bli mer mottagliga för att träda in, attraheras och/eller lockas in i en sekt. Enligt några av respondenterna kan det vara på så vis att de söker det trygga livet då det känns osäkert, och dras då lättare till andra, till synes starka, individer och andra läror som har något fast att tro på, läror som betonar fasthet och som har en klar text. Mycket som kan te sig svårt och komplext för en människa kan hon finna enkla resonemang och klara svar på i en sekt (Abe-Kim, Gong, & Takeuchi, 2004).
Som denna rapport visar söker sig som oftast inte individer sig medvetet till sekter utan
blir rekryterade in i sekten. Detta sker dock oftast under en period i livet då de är mer sårbara. Som sagt kan det handla om allt från en svår livskris till mer bagatellartade händelser som att individen är ensam på en resa eller är nyinflyttad i ny stad. Rapporten visar att detta sker under perioder då människor är mer mottagliga av klara regler och normer samt då de är i behov av att känna tillhörighetskänsla, till exempel då individen är ung.Tiden i sekten
Tillvaron i en sekt verkar alltid till synes ses från början som positiv, även i en destruktiv sekt. Individen blir bekräftad, de känner sig speciella och utvalda och får ett stort förtroende i gruppen. Individen aktiveras hela tiden och hinner inte själva tänka och reflektera över det som sker. Successivt minskar denna uppmärksamhet samtidigt som deras självbestämmande, de blir alltmer kränkta, och i många fall måste de säga upp sin tidigare bekantskapskrets samt med sina familjer och deras självförtroende tenderar att bli allt sämre. Det är dock endast få sekter av alla som finns som är destruktiva, men de sekter som är destruktiva utnyttjar och kontrollerar sina medlemmar. Medlemmarnas jag raderas och ersätts med pseudopersonligheter (Ogden, 2004) individen har på så sätt ingen möjlighet att utvecklas som fri människa och isoleras på så sätt från omvärlden. Individen går som sagt med frivilligt i sekter men de blir ju för den skull inte frivilligt manipulerade som är en slags, kanske inte alltid medveten, hjärntvätt eller mindcontrol. Individerna blir allt mer gottgörande, självuppoffrande, visar mer ödmjukhet och rannsakar sig själv allt djupare desto längre tid de är med i en sekt. Ju längre tid en individ är med i en sekt och dessutom kanske blir isolerad desto längre tid utsätts individen för nedbrytande processer vilket blir till följd att det blir allt svårare och tar längre tid att reparera de eventuella skadorna (Deutsch, 1980). Allt behöver dock inte alltid vara dåligt med en sekt, för om så vore, skulle inte så många anhängare vara kvar inom de sekter de tillhör. Det finns individer som trivs i gemenskapen och att leva under stränga normer och regler. Naturligtvis så finns det som sagt sekter som inte är destruktiva och dessa styr inte heller hela individens liv.
Ledarna i sekter påstår sig ha en direkt kontakt med Gud och att Gud använder ledaren som språkrör. Genom detta gör ledarna sig själva till den allsmäktige som skall ta alla beslut (Leatham, 2003). Denna undersökning ger förståelse om att sekters medlemmar ofta är altruistiska, de är självuppoffrande inom sekten. Allt de gör sker för att stödja och/eller underkasta sig sekten och dess ledare och trots att medlemmarna ofta arbetar och/eller bor
sida vid sida, om inte annat så umgås de mycket på fritiden, ändå vet de väldigt lite om varandra då medlemmarna som oftast har väldigt stränga regler om hur de får umgås och vad som får diskuteras. Ledaren förbjuder dem ofta att ha öppna diskussioner om deras eventuella tvivel, inget får förstöra deras spirituella process (Hochman, 1990). Intervjuresultaten i denna rapport visar att i sekter kan en vilsen själ få en ny identitet och en ny självkänsla, en känsla av att vara någon, tillhöra en grupp som levererar dem ett helhetspaket inklusive en tillhörighet. I djuppsykologiska termer kallas denna önskan om att finna livets mening för
regressiva behov (Ogden, 2004), och finns mer eller mindre latent hos alla individer.
Behovet efter tiden i sekten
Intervjustudien i denna rapport visade att skälen till att en individ slutligen lämnar en sekt ofta berodde på att medlemmarna upptäcker det manipulativa och destruktiva i sekten, att de kommer till insikt om vad som utlovats och vad som blev av detta. Vilket ofta inte blev något alls, det var tomma ord för att locka till sig medlemmarna. De blir besvikna på att löften inte har hållits, och att det inte har blivit som de tänkt sig från början och på så sätt börjar de tvivla. Rapporten visade också att de ”obekväma medlemmarna” blir uteslutna från sekter i syfte att skydda den och bevara gruppen samt läran som den är. Det innebär ofta att den som utesluts blir isolerad och detta kan leda till att individen vill tillbaka till sekten. Vilket också kan vara en strategi för att just få den uteslutne tillbaka in i gruppen, då mer lojal än tidigare, samtidigt kan det också vara ett sätt att avskräcka andra gruppmedlemmar ifrån ifrågasättande.
Då sekter medvetet går in och styr människors tankar handlar detta inflytande om hjärntvätt och/eller mindcontrol (Elman, 1988). Anledningen till att definitionen ”hjärntvätt” finns med som ett litet sidospår i denna rapport beror på att ordet används relativt ofta i sammanhang då det talas om sekter, varpå det bör klargöras skillnader i orden ”hjärntvätt” och ”mind control”. Då individerna utsätts för just detta tappar de på detta sätt lätt sin identitet och måste på något sätt lägga om sitt jag som ett ”pussel” efter tiden med sekten. Det verkar klart att personer som har investerat mycket i sig själva socialt sett och psykologiskt kan få det mycket emotionellt tungt.
Intervjuerna i denna rapport visade att många före detta sektmedlemmar får problem när de lämnar en sekt. Den kognitiva beteendeterapin skulle kanske kunna hjälpa personer att konfrontera dessa problem och kan få dem att lättare tillfriskna, men vi har sett i vår undersökning att det centrala behovet är samtalet. De avhoppade sektmedlemmarna har ett stort behov att samtala med andra människor.
Denna rapport stämmer överens med tidigare forskning om att många före detta sektmedlemmar visar på signifikanta psykologiska symptom och anpassningssvårigheter när de lämnar sekten. Som man kan förstå av respondenterna anses det generellt sett att det skulle behövas mer information om denna problematik hos läkare och inom psykiatrin. Det skulle vara intressant att veta hur många läkare eller psykologer som ens frågar om personers livssituation, med denna problematik i åtanke. Individer som lämnar en sekt kan ha svår att acceptera det vanliga livet utanför sekten, de har ibland svårt att ta sig igenom den process som följer och vad den innebär. Det är dock viktigt att personer som jobbar med dessa individer förstår vad de kan ha utsatts för och att de uppmuntrar deras självkänsla, framförallt att de lyssnar.
Rapportens intervjuresultat visar att det behövs behandling efter avhopp från sekter, däremot är behovet väldigt olika stort beroende på individen och vad denne har varit med om. Ofta behöver de hjälp med att känslomässigt förstå vad de har varit med om för att kunna gå vidare med sina liv, eftersom många som lämnar en destruktiv sekt får något sorts men som
följd och därmed också ofta behöver kontakt med någon professionell. Att lämna en sekt kan inneböra stora förluster för individen. Dessa förluster måste förstås av dem som skall behandla eller ta sig an dessa människor när de lämnar en sekt, de måste förstå den unika relation som finns i en sekt. Dessa förluster kan enligt respondenterna i vissa fall utmynna i existentiella funderingar (Ward, 2000).
Det är mycket viktigt för före detta sektmedlemmar att ha tillgång till att möta andra
personer som varit i deras situation. Enligt denna rapport är det också mycket viktigt att det finns tillgång till fler människor än enbart avhoppare från sekter under en rehabilitering då det annars finns en viss risk att det kan bli en ”offermentalitet” och att de kan fastna där. Som tidigare forskning visat finns ett behov av hjälp, hur stort detta behov är kan vara svårt att avgöra.
Denna rapport visade att respondenternas uppfattning var att individer ibland återsluter sig till sekten efter att de en gång gått ur den. Detta beror på att de inte längre orkar stå emot sektens påtryckningar, samt kan det bero på att de känner sig ensamma och inte har någon annan gemenskap utanför sekten. Ur rapporten kunde också utläsas att det fanns uppfattning om att före detta sektmedlemmar ibland tenderade ha föreställningar som var svåra att bli av med som gjorde det svårare för livet utanför sekten. Enligt dessa undersökningsdeltagare är den viktigaste egenskapen en hjälpare ska ha, att vara en god lyssnare.
Slutord
Det finns många sekter även i Sverige och avhopp sker hela tiden. Tidigare forskning undersöker oftast en sekt per studie. Det är med andra ord väldigt svårt att finna generell forskning om sekter. Vidare forskning kan vara att undersöka hur stor kunskap sjukvården har om ämnet avhoppade sektmedlemmar. Kanske man kan finna orsaker till ett visst beteende hos auktoriteter i sekter som man sedan kan predicera och förhindra. Detta gäller då främst de religiösa sekter som utgör fara för sig själv i gruppen samt för samhället. En annan undersökning skulle kunna vara att ta reda på mer ingående vilka resurser som skulle behövas vid ett eventuellt rehabiliteringscenter. Det kunde också göras en mer ingående undersökning om vilket behov som efterfrågas vid ett lämnande av en sekt, men då med respondenter som själva varit involverade i någon form av destruktiv sekt och som själva har erfarenhet av att vara med eller att ha någon anhörig som är/varit med.
Det finns inte direkt något hot mot den interna validiteten, men det skulle kunna finnas ett hot mot den externa validiteten om vi skulle vilja generalisera vår studie, vilket sällan så sker i kvalitativ metod. Dessutom är det få respondenter. Däremot kan det vara en styrka att studien kan peka på att det finns olika attityder i hur den bästa hjälpen kan ges till före detta sektmedlemmar, även om de olika attityderna kan ha sin grund i hur engagerad man varit i denna problematik utifrån en bredare egen erfarenhet. Det fanns skillnader i hur respondenterna svarade, detta beroende på hur mycket erfarenhet de hade av före detta sektmedlemmar och hur involverade de själva hade varit på ett eller annat sätt. Största delen av respondenterna hade inte själva någon erfarenhet av att vara en före detta sektmedlem, några hade dock känslomässigt varit involverade i en sekt samt hade några av respondenterna haft anhöriga som varit med i en sekt. Den personliga erfarenheten kan dock ha färgat dessa respondenters synsätt. Intervjuguiden kunde ha kompletteras med andra frågor, som till exempel frågor kring hur personer som lämnar en sekt kommit i kontakt med den hjälp de sökte.
Frågeställningen som var att se vilka hjälpbehov som kan tänkas finnas efter att en individ har lämnat en sekt anser vi oss fått besvarat och vi drar slutsatsen att det verkar finnas ett behov av något slags rehabiliteringsforum eller ett samarbete läkare och andra instanser
emellan. Genom detta finns det önskan om att Sverige och dess myndigheter ökar sin lyhördhet samt gör mer systematiska ansatser för att samordna till exempel socialtjänsten med andra instanser som kan finnas till förfogande för de behövande som kommer ur en sekt och vill ha hjälp. Enligt respondenterna som var mest insatta i detta ämne i denna rapport visar det att det finns en önskan om att öppna ett dito som Well Spring även i Sverige.
Referenser
Abe-Kim, J., Gong, F., & Takeuchi, D. (2004). Religiosity, spirituality, and help-seeking among Filipino Americans: Religious clergy or mental health professionals? Journal of
Community Psychology, 32, 675-689.
Aronoff, J., Jay Lynn, S., & Malinoski, P. (2000). Are cultic environments psychologically harmful? Clinical Psychology Review, Vol. 20, 9-111.
Bohm, J., & Laurence, A. (2001). An exploratory study in methods of distinguishing destructive cults. Department of Psychology, University of Liverpool, Elinor Rathbone
Building, Redford Street South, L69 7ZA, Liverpool, UK.
Chaves, M. (1993). Denominations as dual structures: An organizational analysis. Sociology
of Religion, 54, 147-169
Clifford, M. W. (1994). Social Work Treatment with Children, Adolescents, and Families Exposed to Religious and Satanic Cults. Social Work in Health Care The Haworth Press,
Inc. New Orleans, 20, 2.
Dahlberg, A. (2002). I God Tro, C-uppsats. Ersta Sköndal högskola, Stockholm, Institutionen för Socialt arbete.
Deutsch, A. (1980). Tenacity of attachement to a cult leader. The American Journal of
Psychiatry, 137, 1569-1573.
Elleven, R. K., Greenhaw, K. J., & Allen, J. (2004). Campus chaplains: Cult training and perceptions. College Student Journal, 38, 314-320.
Elman, L-L (1988). Hjärntvätt - ett ord som betyder allt och ingenting, Sökaren 6/88. Giddens, A. (2003). Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Hassan, Steven. (1990). Combatting cult mind control. Vermont, USA: park street press. Hochman, J. (1990). Miracle, mystery, and authority. The triangle of Cult Indoctrination.
Psychiatric Annals, 20, 179-187.
Leatham, M. (2003). Shaking out the mat: schism and organizational transformation at a Mexican arc of the virgin. Journal for the Scientific Study of religion, 42, 175-187.
Nationalencyklopedin multimedia (2000). Malmö: Nationalencyklopedin AB.
Nylund, K-E. (1998). Att leka med elden. Stockholm: Sellin & Partner Bok och Idé AB. Ogden, J. (2004). Health psychology. (3rd ed). Buckingham, Philadelphia: Open University
Press.
Quinn Patton, M. (1987). How to Use Qualitative Methods in Evaluation. Sage Publications, Inc,. Newbury Park, California.
Reicher, S., Haslam, A., & Hopkins, N. (2005). Social identity and the dynamics of leadership: Leaders and followers as collaborative agents in the transformation of social Robbins, A., & Anthony, D. (1980). The limits of “coercive persuasion” as an explanation for conversion to authoritarian sects. Political Psychology, 2, 22-37.
Swartling, P. G., & Swartling, G. (1991). Vanligt med psykiska besvär hos f.d. medlemmar av Livets Ord, Läkartidningen, nr 24/1991.
Urlich, S. (2005). Evaluating the charismatic group subud: japanese mysticism in the west. Group Dynamics: Theory, Research, and Practice, 3, 161-172.
Walsh, Y. (2001). Deconstructing “brainwashing” within cults as an aid to counselling psychologists. Psychology Departed, City University, UK, 2, 119-128.
Ward, D. (2000). ”Where do I start?”: Assessment and Intervention with ex-cult members.
Australien Social Wor, vol 53.
Zimbardo, P. G. (2002). Mind Control: Psychological reality or mindless. Monitor on
