Examensarbete
Grundnivå
Snälla barn, gråt inte!
En kvalitativ studie om barns separationsresponser i
förskolan.
Författare: Lina Johansson och Inna Kosenko Handledare: Annie-Maj Johansson
Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: PG 2062
Poäng: 15hp
Examinationsdatum: 2020-06-12
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Snälla älskade barn, gråt inte.
Snälla älskade barn, blunda hårt så slipper du se världen
/…/För vi fick sönderslagna hjärtan till frukost Och vi fick sönderrivna självförtroenden till lunch
Och vi fick alldeles för lite kärlek och det var därför vi växte upp. Vi lärde oss tvivla på världen, på alla runt omkring oss och vi lärde oss förstå att Aj inte hade med skrubbsår på knäna att göra
utan med falska leenden som döljer brustna hopp och tankar.
Och vi satte oss ner och kramade om barnen och viskade \'Gråt inte\' när tårar rann nerför våra egna kinder för vi var rädda för alla deras ord.
Och älskling, visst är vi fortfarande bara Barn i en barnförbjuden värld, full av vuxna som inte längre bryr sig?
De bröts någonstans på vägen och tappade kontrollen över ett klot, som snurrade för fort för deras fattning.
Abstract
Studiens kunskapsområde är anknytning i förskolan och dess syfte är att få en uppfattning om vilka viktiga kunskaper och färdigheter det behövs för att kunna hantera barns separationsresponser i relation till anknytning. För att besvara syftet utgick vi från följande frågor: Vilka kunskaper belyser förskollärarna som viktiga för att hantera barns separationsresponser i relation till anknytningsprocessen och varför? Vilka strategier använder förskollärare för att hantera barns separationsresponser?
Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod där intervjuer med sex förskollärare gjordes och där studiens data tolkades med hjälp av anknytningsteori. Studiens resultat synliggör behov av relationskompetens som ska användas av pedagoger för att bygga trygga relationer med barn och vårdnadshavare. Kunskap kring anknytning är välbehövlig enligt respondenterna, likväl insikt i barns situation hemma, för att på bästa sättet erbjuda dem omsorg och kunna stilla separationsbeteende vid otrygg anknytning.
Nyckelord
:
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 2
3.Teoretiskt perspektiv ... 2
3.1 Anknytningsteori ... 2
3.2 Begreppens förtydligande... 3
4. Bakgrund och tidigare forskning ... 4
4.1 Trygghet och omsorg i styrdokumenten ... 4
4.2 Litteraturbakgrund ... 5
4.3 Tidigare forskning ... 6
4.3.1 Kompletterande anknytningsperson på förskolan ... 6
4.3.2 Det ansvarsfulla mötet ... 7
4.3.3 Social delaktighet i teori och praktik ... 8
4.3.4 Överförs tryggheten från den tidiga anknytningen till relationer med förskolepersonal? ... 8
4.3.5 Kvalitén på relationen mellan lärare och barn ... 9
4.3.6 Sammanfattning av forskningen ... 10
5. Kvalitativ metod ... 11
5.1 Urval ... 11
5.2 Trovärdighet och tillförlitlighet ... 12
5.3 Genomförande ... 12
5.4 Etiska riktlinjer ... 13
5.5 Bearbetning av data ... 14
6. Resultat ... 15
6.1 Kunskaper ... 15
6.1.1 Inhämtning av teoretiska kunskaper ... 16
6.1.2 Relationskompetens ... 16 6.1.3 Anknytning ... 18 6.2 Strategier ... 18 6.2.1 Åldersfaktor ... 18 6.2.2 Övergångsobjekt ... 19 6.2.3 Trygga relationer ... 19 6.2.4 Tidsuppfattning ... 20 6.2.5 Anknytningspedagog ... 20
6.2.6 Arbetssätt ... 21 6.3 Sammanfattning av resultatet ... 21 7. Diskussion ... 22 7.1 Metoddiskussion ... 22 7.2 Resultatdiskussion ... 24 7.2.1 Trygghet ... 24 7.2.2 Föräldrasamverkan ... 26 8. Slutsatser ... 28 9. Fortsatt forskning ... 29 10. Referenslista ... 30 Bilaga 1 Informationsbrev. ... 33 Bilaga 2 Intervjufrågor ... 35
1
1. Inledning
Under våra VFU-perioder och vårt yrkesutövande har vi uppmärksammat en stor variation kring hur pedagoger hanterar anknytningsrelaterade frågor och särskilt livliga diskussioner handlade om barns separationsresponser. En del verksamma förskollärare tyckte exempelvis inte att barn bör lyftas upp, när de blir ledsna och vill bli burna i samband med det, medan andra erbjöd aktivt sin närhet och kroppskontakt, genom att sätta barn i knät och ge tröst. Lidman (2017) debatterar om utformning av dagens förskola som inte kan tillgodose barns omsorgsbehov och hänvisar till forskning om bland annat anknytning som ett verktyg i utvecklingsarbete. Josefson (2018) kom i sin forskning fram till att barn står i beroenderelation till förskolepedagogernas stöd och omsorg och att förskolan ska värna om barnens sårbarhet. Forskning, debatt och läroplan men även våra observationer sammantaget visar att det är högst relevant att studera anknytning och barns separationsresponser i kontext av förskolan. Utan kunskaper kring anknytning kan förskolan inte fullfölja sitt uppdrag gällande omsorg, trygghet och välbefinnande (Skolverket, 2018, s. 10), då anknytning inbegriper omsorg (Askland & Sataøen, 2014, s. 60). Detta gör vår studie till ett kunskapsnyttigt bidrag för förskollärarens yrkesutövning i allmänhet.
Karlsson (2017, s. 321) med Hwang, Lundberg och Smedler (2012, s. 311) menar att barn är beroende av vuxnas stöd och omsorg, där en trygg och tillitsfull relation till anknytningspersonen är viktig, både för barnets nutida men också för dess framtida relationer. Killèn (2019, s. 12) poängterar att det är viktigt att kunna bemöta barn på deras nivå för att kunna tillfredsställa det behov barnet har. För att kunna göra detta krävs det att pedagoger har förmågan att tolka barns signaler, inte minst av separationsångestgrundad sort där barn uttrycker missnöje eller oro. Hagström (2010, s. 180) tar upp i sin forskning att för att kunna erbjuda trygghet, omsorg och välbefinnande behövs kompletterande anknytningspersoner, det vill säga anknytningspedagoger, som ska kompletteraföräldrars frånvaro. Skolinspektionens (2016, s. 8, 11) rapport lyfter personalens bristande engagemang, lyhördhet och närhet vid bland annat lämningar, då barn varken fick tröst eller stöd i att komma igång med leken eller andra aktiviteter. Edfelt (2019, s. 173) menar att pedagogisk kompetens är ytterst betydande för hur olika situationer hanteras i förskolan, vilket gör det viktigt att studera vilka kunskaper och strategier som pedagoger i förskolan behöver för att kunna tillfredsställa och kompensera föräldrars frånvaro när barn uppvisar separationsbeteende.
2
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att få insikt i och förståelse för vilka pedagogiska kunskaper och förhållningssätt som behövs för att kunna hantera barns separationsresponser i förskolan i relation till barns anknytning.
Följande frågeställningar definierar studiens syfte:
Vilka kunskaper belyser förskollärarna som viktiga för att hantera barns separationsresponser i relation till barns anknytning och varför?
Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder för att hantera barns separationsresponser?
3.Teoretiskt perspektiv
Under följande avsnitt kommer vi att presentera teoretiskt ramverk för studien som utgörs av anknytningsteorin. Detta avsnitt presenteras tidigt i arbetet för att hjälpa läsaren att förstå begrepp, som används vidare i texten.
Anknytningsteorin grundades av John Bowlby (1907–1990) och handlar om barnets behov av trygghet, tröst och beskydd samt betydelsen av anknytningspersonens förmågor att
tillfredsställa dessa behov. Anknytningsteorin anses vara det mest betydande perspektivet inom psykologin gällande växelverkan mellan omsorg och självständigt utforskande (Broberg, Hagström och Broberg, 2017, s. 33). Efter beskrivningen av anknytningsteorin kommer begreppsförtydligande där vi vill förtydliga vissa begrepp som används i texten för att göra det lättare för läsaren att förstå vad de olika begreppen betyder. Det vi även vill förtydliga är när vi använder oss av begreppen separationsbeteende och separationsresponser då vi menar samma sak men benämns olika för att få mer variation och flyt i texten.
3.1 Anknytningsteori
Enligt Hwang, Lundberg, Smedler (2012. s. 180) har ett spädbarn ett medfött behov av att söka sig till beskyddande vuxna för sin överlevnads skull. För att upprätthålla närheten måste barn påkalla uppmärksamhet genom sådana närhetsreglerande signaler, som bland annat gråt eller leende, som den vuxne ska vara beredd att lyhört reagera på. Behovet av närhet och beskydd är central under första åren och barnet söker vuxna som det litar på för att få detta behov tillfredsställt. På så vis utvecklas anknytning och barn kan knyta an till en eller flera vuxna.
3
Genom att kunna förutsäga anknytningspersonernas beteende i relation till uppvisade signaler, utvecklas trygg anknytning, som visar sig i att barn använder sin anknytningsperson som en trygg bas som det återvänder till i pauserna mellan utforskandet eller när en fara hotar. Som ett resultat av icke tillfredsställande anknytning, som indelas i ambivalent, undvikande och desorganiserad anknytning, använder barn inte sina föräldrar som en trygg bas (Hwang, Lundberg & Smedler, 2012. s. 180, 183, 184).
Barndomsminnen av interaktion med anknytningspersoner och känslomässiga erfarenheter konstruerar en kognitiv struktur och kallas för modell för relationer eller inre arbetsmodell. Således blir anknytningsfenomenet betydande på sikt, då det avgör hur grundmönstret för utveckling av nära relationer i vuxenlivet formas (Karlsson, 2017, s. 321; Hwang, Lundberg, Smedler, 2012. s. 311).
Själva sättet att knyta an till andra är illustrerande för personens självuppfattning, uppfattning av andra och ett perspektiv på hur relationen människor emellan ska utformas (Hwang, Lundberg, Smedler, 2012, s. 311).
Anknytningen är hierarkiskt organiserad (Broberg, Hagström & Broberg, s. 69-70), där primära anknytningspersoner oftast är vårdnadshavare och på förskolan knyter barn an till pedagoger som räknas som sekundära eller kompletterande anknytningspersoner (Killèn, 2014, s. 33). Broberg, Granqvist, Ivarsson och Mothander (2012, s. 177) är kritiska mot en så tidig startålder då barn i Sverige traditionellt börjar förskolan, eftersom utifrån ett anknytningsperspektiv har barn ett särskilt behov av närhet och skydd besvarade av sin anknytningsperson under sitt andra levnadsår.
3.2 Begreppens förtydligande
Anknytning är ett biologiskt betingat behov (Karlsson, 2017, s. 320) och innefattar en beroenderelation av barn till sina omsorgsgivare (Broberg, Hagström och Broberg, 2017, s. 35-37).
Barns primära anknytningspersoner är oftast föräldrarna. När föräldrarna inte är tillgängliga måste barnen ha tillgång till kompletterande anknytningsperson som ska se och uppfylla barnens behov och på förskolan blir detta en pedagog (Askland, 2014, s. 60).
4
Separationsbeteende har en funktion av att upprätthålla närhet till omsorgsgivaren för att få skydd vid fara (Killèn, 2014, s. 31) och kännetecknas av balans mellan utforskandet och närhet till anknytningspersonen. Det kan visa sig som barns dramatiska reaktioner på separation och kan inta en form av protest, som gråt eller ilska (Askland, 2014, s. 66-67) samt sorg, som i sin tur är närbesläktat med rädslosystemet (Broberg, Granqvist, Ivarsson & Mothander 2012, s. 217).
Barn kan även knyta an till fysiska ting som nallar och snutten, då dessa försjälligas samt representerar anknytningspersonerna. Sådana föremål kallas för övergångsobjekt och tjänar som länk mellan hemmet och förskolan (Askland, 2014, s. 59; Broberg, Hagström och Broberg, 2017, s. 176).
Trygg bas är ett begrepp som anses vara central i anknytningsteorin och inbegriper vuxnas förmåga att både agera en trygg bas för utforskandet, då barnet vågar ge sig ut på upptäcktsfärd och en säker hamn att återvända till vid hot eller fara. Utifall relationen barn och vuxna emellan kännetecknas av otrygghet, påverkas utforskarförmågan negativt, då barns tillit till att den vuxne finns där, när behovet uppstår, är minimal (Broberg, Hagström och Broberg, 2017, s.44).
4. Bakgrund och tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras först trygghet och omsorg kopplat till styrdokumenten, följt av litteraturbakgrund och sedan tidigare forskning.
4.1 Trygghet och omsorg i styrdokumenten
Läroplan för förskolan föreskriver att utbildningen ska kännetecknas av trygg omsorg och lägga grunden för barns självkänsla (Skolverket, 2018, s. 10). Förskolans styrdokument (Skolverket, 2018, s. 13) binder samman omsorg, lärande och utveckling till en helhet och menar att förskolans uppdrag är att stimulera utveckling av barns självuppfattning och dess förståelse för omvärlden. Utbildningens grund ska bygga på barns utforskande, deras vetgirighet och lust att leka samt lära sig nya saker. För att förskolan ska kunna fullfölja sitt omsorgsuppdrag och erbjuda barnen bättre och tryggare omsorg, måste förskolan systematiskt och kontinuerligt utvärdera verksamheten för att höja kvaliteten (Skolverket, 2018, s. 18). Utbildning och omsorg ska utgå ifrån barns tidigare erfarenheter, behov och intresse och dessa skall lägga grunden till barnets utveckling och lärande i förskolan (Skolverket, 2018 s.10).
5
4.2 Litteraturbakgrund
Det finns två grundläggande behov hos varje barn. Det ena är anknytning där barnet är beroende av skydd och omvårdnad, det andra är utforskande som innebär barnets självständighet och behov av att undersöka och bemästra världen. Dessa två behov är beroende av varandra och för att kunna utforska måste barnet känna sig tryggt och beskyddat, för att kunna vara nyfiken på världen och vilja utforska den (Brandtzaeg, Torsteinson & Öiestad, 2013, s.21).
I förskolan måste professionell omsorg erbjudas, vilket Brandtzaeg, Torsteinson och Öiestad (2013, s. 20) menar kräver kunskap. De vuxna måste vilja ge omsorg och barn måste vara mottagliga för att ta emot de vuxnas omsorg. Det kan innebära krävande situationer och utmaningar, då pedagoger måste hantera sina negativa reaktioner för att kunna bemöta barn med empati, ömhet och viljan av att ge omvårdnad. Kunskap om anknytning och barns grundläggande behov blir således en viktig faktor för att kunna genomföra det pedagogiska arbetet i förskolans verksamhet (Brandtzaeg, Torsteinson & Öiestad, 2013, s. 20). Killèn (2019, s. 15) menar också att det behövs kunskap om anknytning hos pedagoger och lyfter fram utökade omsorgsansvar för förskolepersonalen samt länkar det till föräldrafunktioner. Enligt författaren behöver små barn utveckla anknytning inte endast till sina vårdnadshavare men också till andra viktiga vuxna, som exempelvis pedagoger som ska kunna ge omsorg och tröst. Pedagogers förmåga till att leva sig in i barns livssituationer samt upplevelser och spegla dessa blir på så vis en viktig färdighet (Killèn, 2019, s. 15). Spegling är när lärare sätter ord på barns känslor vilket bidrar till att pedagoger “rör vid” barnens känslor samt uppvisar inlevelse. Det är både positiva samt negativa upplevelser och känslor som ska speglas. Separationsresponser eller separationsbeteenden kan tyckas höra till negativa känslor och är ofta uttryckta i gråt, aggression eller tystnad (Killèn, 2019, s. 21).
En del av förskolans omsorgsuppdrag handlar om att skapa trygghet och för att kunna göra det måste pedagoger erbjuda föräldrainflytande i verksamheten och en chans att ge sin syn på vad det är deras barn har för behov och erfarenheter med sig från hemmet (Enö, 2013, s. 59). Trygga vårdnadshavare ger trygga barn, barn som är trygga är öppna för att lära sig, därför är det viktigt att vi som pedagoger bygger upp en trygg och tillitsfull relation till barn och vårdnadshavare. Pedagogerna måste bemöta varje familj utifrån de förutsättningar och behov de har med sig (Jonsdottir & Nyberg, 2013, s.63). För att pedagoger ska kunna skapa samverkan mellan vårdnadshavare och förskola kräver det en relationskompetens, relationskompetens handlar om att kunna känna empati och sätta sig in i andra människors situationer samtidigt som man
6
bemöter vårdnadshavare och barn på ett respektfullt sätt (Jonsdottir & Nyberg, 2013, s. 63). Killèn (2019, s. 136) i sin tur beskriver relationskompetens som pedagogernas förmåga att befinna sig på barns känslonivå och vara på samma känsloläge, men också spegla barns känslor. Brandtzaeg, Torsteinson och Öiestad (2013, s.186) skriver att barn med en trygg relation till vuxna visar också bättre social kompetens och mindre beteendeproblem, då barnen kan använda de vuxna som en trygg bas i sitt samspel med andra barn på förskolan.
När det kommer till att barn visar starka separationsbeteenden vid lämning eller annan aktivitet är det viktigt att vårdnadshavare känner trygghet med den förskola de valt. Att de har ett förtroende till pedagoger om att deras barn blir sedda, bekräftade och får sina behov tillgodosedda är betydande. Det är även viktigt att det finns en person på förskolan som både barn och föräldrar känner sig trygga med och kan ersätta vårdnadshavare vid uppvisat separationsbeteende (Broberg, Granqvist, Ivarsson & Mothander, 2006, s.181).
4.3 Tidigare forskning
4.3.1 Kompletterande anknytningsperson på förskolan
Hagströms avhandling handlar om kompletterande anknytningsperson i förskolan. Metod för empiriinsamling är samtal med pedagoger samt loggboksskrivande, där studieobjekt blir pedagogernas tal om innebörden av att vara kompletterande anknytningspersoner. Studiens syfte blir att studera hur pedagoger genom fortbildningsinsatser kan utveckla sin roll som kompletterande anknytningsperson till barn vars föräldrar har psykisk ohälsa. Studien stödjer sig på anknytningsteorin, affektteorin och Sterns självutvecklingsteori som framhäver att det finns behov för barnen i förskolan att ha en kontinuerlig och trygg anknytningsperson. I Hagströms (2010, s. 180) resultat framkom det att pedagoger värderar den kunskap som fortbildningen gav, dels för sin egen utveckling som anknytningspedagog och för sitt arbete med andra barn på förskolan. Vid arbetets början visade barnen svårigheter för tillit, kontakt, samspel samt inget intresse för varken andra barn eller vuxna. Pedagogens kontinuitet och sensitivitet för barnets signaler, samt träning av kontakt och samspel gjorde att det efter en tid kunde bjudas in andra barn i leken. Anknytningspedagogen blev så småningom en viktig person för barnet där det fanns tydliga tecken på tillit.
7
Det framkom i resultatet att barnen är i behov av en trygg och förutsägbar vuxen som kan kompensera upp för barn med otrygg anknytning, där barnet kan känna tillit och trygghet för att utvecklas (Hagström, 2010, s. 180). Det som också är viktigt för barns utveckling är att den sker i samspel med andra människor, där både vuxna och andra barn är viktiga i anknytningsprocessen (Hagström, 2010, s.38). För att barnet ska tillägna sig lärandet på gynnsamt sätt behöver pedagogen skapa förutsättningar, där det är viktigt att pedagogen har goda erfarenheter kring anknytningsprocessen. Relationen till barnen påverkas även av pedagogens egna upplevelser av känslomässiga relationer (Hagström, 2010, s.40-41).
Det är viktigt att pedagogen försöker skapa förståelse för barnet, genom att vara närvarande och sätta ord på barnets tankar och känslor, så barnet utvecklar en egen uppfattning kring dessa. Barn som inte har det verbala språket uttrycker sina känslor ofta med fysiska handlingar. Detta sänder ut signaler som är viktiga för pedagogen att försöka tolka, för att barnet ska känna sig sedd och förstådd (Hagström, 2010, s.47). Pedagogens kunskap och förståelse har betydelse för barns mentala förmåga och emotionella utveckling (Hagström, 2010, s. 4).
4.3.2 Det ansvarsfulla mötet
Kunskapsområde för Josefsons (2018) studie är omsorgens innebörder i förskolans vardag, där studiens syfte är att studera och generera kunskap om vad omsorg innebär i teori och praktik utifrån förskolepedagogernas tal om ansvar. Teorier, som används i studien är närhetsetiskt perspektiv samt omsorgsteori (Josefson, 2018, s. 6–7). Avhandlingens studieobjekt är pedagogernas tal om vad ansvar och omsorg innebär i förskolan (Josefsson, 2018, s. 11).
Genom att använda intervju som metod, kom Josefsson (2018, s.72) fram till att innebörden av omsorg förblir svårbegriplig likaså dess tillämpning i verksamheten. Pedagogens medvetenhet om hur omsorg och pedagogik kan integreras är betydelsefull likaså personalens gemensamma förhållningssätt, emotionella närhet samt engagemang. Enligt studiens resultat är förskolan en arena för fysiskt-känslomässiga relationer mellan förskollärare, barn och föräldrar vilket innebär att både föräldrar och barn är beroende av förskollärarens stöd och omsorg. Det krävs både närhet och ansvarsfull omsorg, men samtidigt bör pedagogen vara medveten om risk för personligt intrång hos individen.
8
4.3.3 Social delaktighet i teori och praktik
Barns sociala delaktighet i förskolans verksamhet är ett kunskapsområde för Melins (2013) avhandling. Metoden hon använder är observation och fältanteckningar, samt intervju med verksam personal. Studien omfattar delaktighetsperspektiv, individperspektiv och barnperspektiv för att analysera empirin. Avhandlingens studieobjekt är barns sociala delaktighet i förskolans verksamhet, där studiens syfte är att studera detta fenomen.
Avhandlingens resultat visar på att social delaktighet inte uppstår på ett självklart sätt och att det inte finns någon enkel lösning för hur arbete med delaktighet ska genomföras på förskolan (Melin, 2013, s. 183). Fokus bör flyttas från barnen till de vuxna för att kunna förklara villkoren för barns sociala delaktighet och hur dessa villkor kan påverkas. Melin inleder sin studie med att beskriva betydelsen av kamratskap och att känna en gemenskap. För att kunna få en god samhörighet måste barnen erbjudas en chans att vara socialt delaktiga i vardagen. För att möjliggöra detta krävs det att pedagogerna har kunskap kring delaktighet som fenomen och vad barnet behöver i samspelet. Om social delaktighet ska ske för både pedagoger och barn, krävs det att pedagogerna är öppna för barnet som aktör men även medvetna kring sin egen roll som pedagoger. Det är förskolans betydelsefulla ansvar att tillgodose barnets behov i relation till barnets egna initiativ. Skulle den sociala delaktigheten utebli kan barn inte dela känslor, erfarenhet och mening med andra, som är nödvändigt eftersom kamratskap är viktigt i den humana tillvaron. Barn är utelämnade till vuxnas attityder och föreställningar om vad barnet erhåller för behov och rättigheter, samt om barn får göra sin röst hörd och får möjlighet att vara socialt delaktig i verksamheten. Därför är det viktigt att alla barn och vuxna accepteras på förskolan och får vara delaktiga, för att social delaktighet ska uppstå (Melin, 2013, s. 197).
4.3.4 Överförs tryggheten från den tidiga anknytningen till relationer med förskolepersonal?
Det undersökta problemet som Wood, Emmerson och Cowan (2004) belyser är anknytning mellan förälder och barn samt hur denna kan påverka när barnet kommer till förskolan. De erfarenheter barn har med sig från hemmet, kommer också påverka dess attityd och förväntningar på pedagoger. Om barn har erfarit otrygg anknytning på hemmaplan, är det de förväntningarna barnet har med sig till förskolan. Detsamma om barnet upplevt trygg anknytning hemma, kommer detta också avspegla den anknytningen barnet förväntar sig att uppleva inom förskolans portar (Wood, Emmerson & Cowan, 2004, s. 245-246). Forskarnas syfte med studien är att undersöka hur stor inverkan barnets tidigare erfarenheter av anknytning
9
har när barnet börjar förskolan och skall finna en anknytningsperson. Det teoretiska perspektiv som Wood, Emmerson och Cowan (2004, s. 245) utgår ifrån är anknytningsteorin som belyser de relationer som byggts upp mellan barn och förälder i barnets tidiga år och som sedan överförs till barnets framtida relationer. Studieobjektet som studeras är barnets anknytning till vårdnadshavarna och vilken påverkan anknytningen har till pedagogerna i förskolan. Metoden som forskarna använder är bildintervjuer tillsammans med barnen samt ett verktyg som vårdnadshavare fått nyttja för att mäta barnens anknytningssäkerhet, detta verktyg kallas Q- set (Wood, Emmerson & Cowan, 2004, s. 247). Barnen som har upplevt nära relationer med en trygg anknytning visar sig också ha lättare att socialisera med andra barn och utifrån det skapar vänskapsrelationer utan större problem. De barn som inte haft en trygg bas och har erfarenheter av en otrygg anknytning och saknar trygghet leder till att barnet blir osäker i utforskandet och undviker sociala situationer. Barnen kan också visa obehag av nära relationer till vuxna och andra barn, men även manifestationer av rädsla och ångest. Resultatet visar även att den vuxnes brist på kunskap om att tillgodose barns behov av anknytning resulterar i att barnen kan få anpassningsproblem, vilket också kan leda till frustration och aggressioner hos barnet men också socialt tillbakadragande. Relationerna och anknytningen i förskolan kan avspegla sig i barnets senare liv utifrån ett psykosocialt perspektiv, men också ha betydelse för om barnet kan skaffa kamratskaper samt upprätthålla dessa (Wood, Emmerson & Cowan, 2004, s. 249- 250).
4.3.5 Kvalitén på relationen mellan lärare och barn
McNallys och Slutskys (2017) vetenskapliga artikel handlar om lärarnas uppfattningar om relationskvaliteter mellan barn och pedagoger och hur dessa anpassas till verksamheten.
Studiens syfte är att föra en diskussion med lärarna kring det undersökta problemet. Studiens teoretiska utgångspunkt är anknytningsteori, som förklarar hur barns framtida fysiska samt känslomässiga utveckling påverkas av kvaliteten på relationen när barn är små. Lärarnas föreställningar gällande betydelsen pedagoger och elever är artikelns studieobjekt.
Studien genomfördes med hjälp av följande metoder: observationer, intervjuer och frågeformulär (McNally & Slutsky, 2007, s. 512-513). Artikeln presenterar studiens resultat, där de flesta respondenter menar att de har goda relationer med sina elever. Relationskvaliteten påverkade hur avslappnat samspelet var. Goda relationer visade sig ha bra effekt på avslappning, medan vid sämre kvalité på relationer var ansträngning högre (McNally & Slutsky, 2007, s. 516).
10
I första hand utvecklar små barn nära relationer inom familjen och i andra hand kan de göra det även inom andra miljöer, som till exempel förskolan. Pedagogernas lyhördhet gentemot barnens signaler är viktig, då den är en förutsättning för att skapa en gynnande samt emotionell miljö för barn och som är stimulerande för deras behov. Barns tidigare relationskvalitéer påverkar deras framtida fysiska och känslorelaterade utveckling (McNally och Slutsky, 2017, s. 522).
Forskarna i studien vidhåller att lyhörda, stöttande och positiva relationer med lärare är mer gynnsamma än exempelvis endast fokusering på undervisningsstöd, där det känslomässiga engagemanget från pedagoger är mindre omfattande. God relationskvalité förser barn med en trygg bas, som gör det möjligt för barn att undersöka och engagera sig i aktiviteter samt stödjer bland annat social utveckling. Forskarna tar även upp att högkvalitativa och stöttande miljöer bidrar med emotionellt samt organisatoriskt stöd, men även med instruktioner, dock är det problematiskt att balansera alla dessa tre i vardagen. Det är inte heller lätt att implementera alla kunskaper samt strategier i praktiken, på grund av att lärare möter omfattande press inom sitt uppdrag. Studien tar upp vikten av närhet, där värme och öppen kommunikation från lärarens sida är en förutsättning. Det visade sig att ålder spelar roll för hur mycket närhet det erbjöds för barnen, där de yngsta fick mer närhet inom relationerna än barn mellan 4 och 5 år (McNally & Slutsky, 2007, s. 519- 522).
4.3.6 Sammanfattning av forskningen
De ovanstående studierna har sammantaget belyst kunskap, förhållningssätt, vikten av tillit och trygghet som en gemensam nämnare och en avgörande betydelse för vilka förutsättningar barn ges i förskolan. Studierna påvisar även vikten av att barn får skapa en nära och trygg relation till en anknytningsperson på förskolan som kan främja barnets förutsättningar för social delaktighet och kamratskap med andra barn och vuxna. Vi ser alltså samstämmighet i att pedagogernas betydelse och deras kunskap är framträdande i studieresultaten, likaså lyfts det fram den relationella aspekten av varandet på förskolan samt dess vikt.
Pedagogerna värderade betydelsen av fortbildningar högt där de fick tillägna sig kunskaper. Dessa kunskaper fick dem att skapa förståelse för anknytning och inse vikten av att upprätthålla trygga relationer till barnen. Barns tidigare erfarenheter av anknytningsrelationer har betydelse för deras utveckling framöver, men även pedagogers egna upplevelser av nära känslorelationer påverkar barns emotionella och mentala utveckling. Lärarens relationskompetens och lyhördhet
11
är viktiga för att skapa trygga relationer med både barn och föräldrar vilket påverkar anknytningen positivt.
5. Kvalitativ metod
Metoden vi har valt att använda oss av för att få svar på syftet och dess frågeställningar är kvalitativa intervjuer, eftersom vår studie syftar till att få reda på respondentens erfarenheter kring barns separationsresponser i förskolan. Vi valde den kvalitativa metoden då den påminner om ett vanligt samtal, fast med ett bestämt fokus, där respondenten får styra svaret så länge det håller sig inom ämnet (Kihlström, 2007, s. 48). Detta är viktigt för att få svar på syftet, eftersom det är respondentens erfarenheter vi söker. Vårt val av att använda en mindre grupp personer vid intervjun kommer ur den kvalitativa metoden, för att samla in data, vilket innebär att man fokuserar på ett mindre antal deltagare där intervjuaren kan ställa följdfrågor för att få ett djupare svar (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 122). Vi har även använt oss av öppna frågor, se bilaga 2, vilket innebär att frågorna har svag struktur, vilket också ger oss möjlighet att ställa följdfrågor under intervjuns gång (Kihlström, 2007, s. 49). För att samla in materialet har vi valt att använda oss av ljudinspelning, vilket Kihlström (2007, s. 52) påvisar som ett bra sätt för att få med allt respondenten säger, men även hur intervjuaren ställer frågor. Kvale och Brinkmann (2014, s.122) poängterar också att ljudinspelning är ett bra alternativ, då man under intervjun kan missa viktiga detaljer som kan bli synliga när man bearbetar ljudinspelningen efteråt.
5.1 Urval
Vi har valt att enbart intervjua förskollärare och Kihlström (2007, s. 49) beskriver att den kvalitativa intervjun handlar om att intervjua någon som har erfarenhet inom ett visst ämne. Kihlström (2007, s. 49) hävdar att svaret då blir mer grundat i egna erfarenheter och på det viset mer tillförlitligt. Kvale och Brinkman (2014, s. 42) påstår att personer delger sina egna erfarenheter av omvärlden och vi har valt att intervjua sex olika förskollärare i fyra olika kommuner, för att få en bredare förståelse för förskollärares olika tankar och upplevelser kring ämnet. Val av kommuner och förskollärare grundade sig i att vi hade en relation till förskollärarna i de fyra olika kommunerna, vilket kan göra att de kände sig trygga i intervjun. Kihlström (2007, s. 52) skriver att när man intervjuar en okänd person kan det leda till att respondenten känner sig obekväm och stressad av situationen, vilket ofta leder till snabba svar
12
och en mindre informationsnyttig intervju. Eftersom relationen till förskollärarna är ytlig tror vi att detta inte heller kommer att påverka svaret.
Förskolorna vi har valt ligger i mellersta Sverige, där två av dem är placerade i mindre byar, och två av dem ligger i större orter. Val av respondenterna gjordes med en bakomliggande tanke om att få vetskap om hur förskollärare arbetar med separationsresponser i relation till anknytningen med både yngre och äldre barn i förskolan. Detta innefattar att barngruppernas åldersspann är varierande.
5.2 Trovärdighet och tillförlitlighet
Trovärdighet och reliabilitet inom studier kännetecknas av noga insamlat studiematerial, vars mängd är tillräcklig för dragning av slutsatser (Roos, 2014, s.51). För att ta hänsyn till detta intervjuade vi sex förskollärare och spelade in intervjuerna med hjälp av ljudinspelning samt förde anteckningar med ett syfte att markera särskilt betydande ställen. Ljudinspelning var också viktig för den gemensamma transkriberingsprocessen, där vi upprepade gånger lyssnade på inspelningarna och på så sätt minimerade eller till och med eliminerade risken av att missa något väsentligt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 122).
Vi har beskrivit forskningsdata noggrant, utan att lägga in egna tolkningar (Kvale & Brinkman, 2014, s.45). Vi anser att vår studie är valid, eftersom validitet kan beskrivas som kvalitet på utförda intervjuer med en detaljerad utfrågning och löpande granskning av data (Kvale & Brinkman, 2014, s. 298). Intervjufrågorna var noga genomtänkta (se bilaga två), likaså eventuella följdfrågor, som sedan kompletterades med ytterligare frågeställningar utifrån varje unikt intervjutillfälle.
Enligt Kvale och Brinkman (2014, s. 298) kopplas validitet till tillförlitlighet av respondenternas rapporter, vilket är aktuellt för vår undersökning då vi har valt att intervjua en yrkesgrupp, som ska ha bland annat akademiska kunskaper inom vårt intresseområde.
5.3 Genomförande
Vi genomförde sex intervjuer som vi delade upp mellan oss. Fem intervjuer genomfördes via telefon samt en på förskolan då en pedagog ville ha ett fysiskt möte. Vi spelade in samtalet för
13
att vi båda skulle kunna ta del av materialet. Eftersom vi var bekanta med de pedagoger vi intervjuade hade vi deras e-post-adresser, vilket underlättade och gjorde att vi kunde skicka ut informationsbrev digitalt till samtliga respondenter som tillfrågats att delta i studien. Blivande respondenter svarade med ett okej eller ja, att de tagit del av informationen och godkänt den. Efter godkännandet kunde intervjuer genomföras och varje intervjutillfälle började vi med att påminna respondenterna om vad som stod i informationsbrevet. Vi nämnde även anonymiteten och att inga namn kommer nämnas senare i arbetet. Eftersom intervjuerna genomfördes via telefon eller på förskolan kunde pedagogerna välja ett rum där de kände sig bekväma, detta menar även Kihlström (2007, s.52) är en viktig aspekt för intervjun. Intervjun började med uppvärmningsfrågor där personen fick berätta om yrkeserfarenheter och vilken barngrupp de arbetar med. Kihlström (2007, s. 52) menar att uppvärmningsfrågor får respondenten att slappna av och känna sig bekväm i situationen. Under intervjun gjordes bara stödanteckningar för att kunna veta vilka frågor och svar pedagogen berört under intervjun. Ljudinspelning gjordes då vi ville kunna transkribera materialet tillsammans och gå tillbaka om det fanns oklarheter. Ljudinspelning gjordes med hjälp av mobiltelefon och varje intervju tog ca 40 minuter.
5.4 Etiska riktlinjer
Vår forskning är utformad på så vis att den tar hänsyn till god forskningssed genom att beakta individskyddskravet och forskningskravet (Vetenskapsrådet, 2017, s.13). Forskningskravet inbegriper att studien utgår från högkvalitativa väsentliga frågor och individskyddskravet innebär att deltagare inte får utsättas för någon form av skada och är indelad i fyra huvudkrav (Vetenskapsrådet, 2002, s.5–6), som listas nedan.
Informationskravet är tänkt att tas hänsyn till genom att forskningsdeltagare kommer informeras om forskningens syfte samt vilka villkor som gäller för de deltagande, exempelvis att deltagandet i studien är frivilligt samt kan avbrytas när som helst under genomförande av intervjun, samt att detta inte inbegriper några konsekvenser. Samtyckeskravet är tänkt att beaktas genom ett informationsbrev om samtycke innan intervjun äger rum. Informationskravet och samtyckeskravet beaktades innan intervjun när vi lämnade ut informationsbrev med villkor för deltagande samt upprepade detta verbalt innan intervjun satte igång. Respondenterna fick svara ja eller nej om de godkänner deltagandet, efter att de läst informationsbrevet. Studien tar hänsyn till konfidentialitetskravet genom att intervjuerna kommer förvaras oåtkomligt för obehöriga, samt att respondenterna är avidentifierade för att skydda deras integritet.
14
Uppgifterna som lämnas in med intervjun kommer enbart användas i studiens syfte för att beakta nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). Eftersom vi har valt att genomföra studien via intervjuer kommer namnen på respondenterna vara fiktiva för att de ej ska kunna identifieras (Vetenskapsrådet, 2017, s. 40).
5.5 Bearbetning av data
Datainsamlingen gjordes genom ljudinspelning, som kompletterades av löpande sparsamma anteckningar. För att få en tydlig uppfattning av budskapet lyssnade vi på det inspelade materialet några gånger för att sedan börja transkribera det. En upprepad genomgång av forskningsdatat behövdes för att säkerställa att inga betydande delar förblir obemärkta (Kvale & Brinkman, 2014, s. 122).
För att tydligt kunna se mönster inom intervjusvaren och ha bättre förutsättningar för analys av studiens material, transkriberades ljudinspelningarna (Kvale & Brinkman, 2019, s. 220) med en stor precision. Kvale och Brinkman (2019, s. 220) menar också att urvalet för vad som ska skrivas ut och hur pass utförligt detta ska göras är avhängigt av bland annat studiens syfte, vilket vi hade i åtanke under denna process. Vi förhöll oss maximalt till respondenternas ordagranna muntliga stil inom utskriftsprocessen, men behövde göra vissa anpassningar på sina ställen, för att närma oss skriftspråket. Detta behövdes för att göra vår studies text mer enhetlig så att eventuella citat och brödtexten skulle höra ihop.
Vi började analysera de olika intervjuerna individuellt för att hitta likheter och olikheter utifrån studiens frågeställningar för att på så vis finna kategorier. Sedan gick vi igenom intervjuerna tillsammans för att få syn på fler kategorier som missades vid första analystillfället samt för att få en samsyn på vilka olika kategorier som fanns i de olika intervjusvaren. Som hjälp i skapandet av kategorier användes anknytningsteorin som analysverktyg där vi ställde respondenternas utsagor i relation till de teoretiska begreppen. De kategorier vi fann under frågeställningen Kunskap var Inhämtning av teoretiska
kunskaper, Relationskompetens och Anknytning. Under frågeställningen Strategier fann vi Åldersfaktor, Övergångsobjekt, Trygga relationer, Anknytningspedagog och Arbetssätt som framträdande kategorier. Dessa kategorier skrivs fram som underrubriker för att göra det lättare för mottagaren att läsa.
15
Det är viktigt att poängtera att studiens resultat har tydligt synliggjort en mycket diffus gräns mellan de frågeställningar som ställs där kunskapsområden och strategier i vissa fall tycktes vara odelbara och gick in i varandra, medan de i andra fall var klart avgränsade. När vi skulle kategorisera informationen om dramatisering som ett sätt att tillägna sig kunskaper, hade vi en diskussion huruvida det handlar om kunskaper eller strategier. En tolkning skulle kunna vara att genom ett strategiskt valt tillvägagångssätt som dramatisering, hämtar pedagoger kunskaper som de tar med sig i dess teoretiska form framöver. Ett val att kategorisera detta som kunskaper i fortsättningen avgjordes av hur dramatiseringens effekter används av pedagogerna och att det är just effekter, alltså kunskaper, som används i fortsatt arbete. Förskollärarna tar upp betydelsen av att vara insatt i anknytningsteorin samt några andra relaterade teoretiska perspektiv, vilket vi kategoriserat som teoretiska kunskaper. Användning av ett övergångsobjekt vid separationsbeteenden tyder vi som en strategi, men detta kräver också grundläggande kunskaper inom anknytningsteorin och att barns behov av tröst kan stillas med ett föremål, som barn kopplar till sin primära anknytningsperson eller hemmet.
För att värna om deltagarnas integritet, nämner vi inga namn i vår studie (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 109), vilket inte heller behövdes med tanke på studiens karaktär samt dess resultat. Nästa steg var att analysera studiedatat, där vi fragmenterade respondenternas berättelser (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 234), för att kunna få syn på eventuella samstämningar eller motsägelser, men också för att säkerställa att studiens syfte samt dess forskningsfrågor besvaras.
6. Resultat
I följande avsnitt presenteras studiens resultat av genomförda intervjuer med förskollärare. Studiens resultat ställs i relation till studiens syfte och dess forskningsfrågor. För att på ett tydligt sätt presentera studieresultatet, har vi försett resultatavsnittet med rubriker, som motsvarar våra forskningsfrågor och är Kunskaper och Strategier. Studiedeltagarna benämns som pedagoger alternativt förskollärare och särskiljs inte på ett personligt sätt eftersom det är mindre relevant för studien.
6.1 Kunskaper
Kunskapskategorier som träder fram inom intervjuer med samtliga pedagoger är Inhämtning av teoretiska kunskaper, Relationskompetens samt kunskap om hur anknytning fungerar. Samtliga
16
pedagoger belyser teoretiska kunskaper som viktiga för att kunna genomföra förskolans omsorgsuppdrag. Enligt förskollärarna är kunskap om anknytning och barns grundläggande behov nödvändigt för att kunna fullfölja omsorgsuppdraget genom att ha insikt i hur man bygger trygga relationer. Respondenterna uttrycker det på följande sätt: ”/…/ att ge omsorg är så mycket mer, än att bara trösta. Man måste veta också hur man ska göra, för att besvara adekvat barns olika signaler /…/ och vad barn behöver har också betydelse” och ”Vi pedagoger måste förtjäna barns förtroende genom att bygga trygga relationer med dem, annars vill de ofta inte bli tröstade ens och då kan vi inte erbjuda dem omsorg, för de inte vill”.
6.1.1 Inhämtning av teoretiska kunskaper
Några respondenter understryker betydelsen av inhämtning av teoretiska kunskaper om anknytning via olika källor som exempelvis relaterade kurser, fortbildningar, litteratur och forskning, men även gemensamma diskussioner i arbetslaget. En förskollärare tog ytterligare upp ett sätt att hämta kunskap på, där pedagogerna under en arbetsplatsträff (APT) dramatiserar och spelar upp vissa scener om exempelvis problematiska hämtningar, som de behöver bearbeta. Detta bidrar med bestående kunskaper och beskrivs som väldigt gynnsamma lärtillfällen, eftersom det hjälper att förstå barns känslor samt hur man bemöter dem. Den intervjuade förskolläraren uttrycker det så här: “som vuxen tror man inte att det kan betyda så mycket, men det ger jättemycket”.
6.1.2 Relationskompetens
Förskollärare synliggör också att pedagogers syn på barn och sättet att bemöta påverkar barns självbild. Enligt några respondenter bör man som pedagog vara medveten om det samt att hålla kunskapen om hur man skapar och upprätthåller relationer levande, då en av förskollärarna säger att “ relationerna till barnen, påverkar formandet av barns personlighet på sikt”.
Det har framkommit i intervjuerna att osäkra pedagoger gör vårdnadshavare otrygga vilket i sin tur smittar av sig på barn som också blir otrygga. Pedagogerna i intervjun menar att man bör ha kunskaper kring anknytningsprocesser för att utstråla trygghet: ”/…/ för om man inte är säker på det man gör, till exempel hur man jobbar med anknytningen, känner barnen av den osäkerheten också /…/”. Det förskollärarna uttrycker är vikten av att veta hur man formar tydlig kommunikation vid daglig kontakt mellan förskolan och vårdnadshavare för att skapa en trygg och stark relation.
17
Respondenterna upplever problematik som kan uppstå, när samarbete mellan förskola och vårdnadshavare inte fungerar. Tre av sex respondenter lyfter fram skillnader i åsikter över hur man ska hantera separationssituationer samt separationsbeteende: ”Ibland håller föräldrarna inte med om hur vi gör och vill att deras barn ska kunna ha nappen i munnen hela dagen, men vi förklarar varför vi kanske inte tycker att det är den bästa lösningen. Men det kan vara svårt att nå fram”. Förskollärarna menar att de utifrån sin yrkesroll och akademiska kunskaper vill bli lyssnade på, medan vissa föräldrar uppvisar att det är dem som hänsynen ska tas till då de besitter kunskaper kring sitt barn. Pedagogerna i intervjun menar att det är viktigt med öppenhet för åsiktsskillnader likväl dess medvetenhet om att sådana problemsituationer kan uppstå. Pedagogers kunskaper kring hur man skapar villkor för en god dialog är ännu ett kunskapsområde som lyfts fram i intervjuerna och kan lösa eller till och med förebygga problematiska situationer med vårdnadshavare. Sammanfattningsvis från alla intervjuer, kan man tolka att villkor för en god dialog uppfylls via mental och emotionell närvaro från pedagogers sida, genuint intresse, kommunikativa färdigheter samt närvaro i stunden. Det innebär att förskollärare måste både ha kunskaper kring detta samt vara medveten om hur man praktiskt genomför det i verksamheten, anser pedagogerna.
Insikt i barns situation utanför förskolans portar samt vetskap om dess personliga egenskaper nämns många gånger som en avgörande faktor för hur separationsbeteende ska tolkas och därmed hanteras. Även uppfattning om barnets tillstånd i stunden är väsentlig och en av pedagogerna menar att “hunger, trötthet eller sjukdom kan påverka hur man väljer att hantera situationen”.
Två respondenter tar upp situationer där separationsreaktioner kan förväxlas med maktkamp och gränstestning. Barn kan då exempelvis genom intensiva reaktioner försöka få fram sin vilja och bestämma att hen inte vill genomföra vissa rutiner eller liknande situationer, fast barn har en trygg och tillitsfull relation till de vuxna på förskolan. En av respondenterna ger ett exempel på en sådan situation, som hon tolkar handlar om maktkamp: “när ett barn vägrar lämna ifrån sig snutten vid lunchen, trots att barnet vet mycket väl, vad det är som gäller och vanligtvis inte brukar ha några leksaker vid maten”. En annan pedagog beskriver istället att “ det kan hända mycket hemma för barn som exempelvis separationer mellan vårdnadshavare, eller att man får syskon”. Enligt respondenten måste man ta hänsyn till barns dagsform, då det kan innebära förändrade behov och därmed påverka barns separationsresponser. Man måste även vara delaktig känslomässigt, menar en annan respondent.
18
6.1.3 Anknytning
För att bygga upp en trygg anknytning blir rutiner vid lämning och hämtning, enligt
respondenterna, en del av en trygghetsgivande relation, där både pedagogers insatser i form av erbjuden kontinuitet samt tydlighet blir viktiga, men även vårdnadshavares avskedsrutiner. Med vårdnadshavares avskedsrutiner menas bland annat att tydlighet vid avsked och att säga “hejdå” är nödvändigt, så att barn ska känna tillit till vuxna. Enligt respondenterna är det vanligt att föräldrar hellre vill smita iväg än att se sitt barn ledset, men då har det en negativ effekt på barns anknytning både kort- och långsiktigt. “Barnet kommer då förknippa förskolan med otrygghet och smärtan efter föräldrarnas försvinnande”- beskriver en av respondenterna, vilket kan komma att påverka barns identitetsskapande och dess syn på omvärlden, förklarar respondenten.
Utifrån respondenternas svar framgår det att det är viktigt att förskollärare har uppfattningar om att när separationsbeteende uppstår, då kan barn behöva en något mer intim miljö, än det som är vanligt på förskolan. Detta kan innebära att barn har behov av lugn och ro, menar respondenterna och därför brukar pedagoger gå undan med ett ledset barn och sätta sig avsides för att vara ostörda, alternativt kan barn behöva vara i mindre grupper för att återfå en inre ro. Pedagoger erbjuder då förutsättningar för barn att tanka trygghet för att sedan kunna lämna dess trygga hamn och börja utforska.
6.2 Strategier
I studiens resultat framgår tydligt att endast teoretiska kunskaper är otillräckliga för att kunna hantera separationssituationer med ett syfte att fullfölja omsorgsuppdraget. Det kräver tillämpningar av pedagogiska strategier och förskollärarna tog upp flera olika strategiska upplägg, som ger grund för och beskriver deras agerande. Förskollärarna särskiljer åldersfaktor, övergångsobjekt, trygga relationer, tidsuppfattning, betydelse av en anknytningspedagog samt arbetssätt som betydande strategiska inriktningar.
6.2.1 Åldersfaktor
Barns ålder nämns av respondenterna som särskiljande faktor och avgör hur man som pedagog väljer att hantera separationsbeteende. Yngre barn kan behöva mer närhet, kroppskontakt och tid, samtidigt som de kan behöva nappen som tröst. Med äldre barn använder lärarna andra strategier, som exempelvis mer verbal kommunikation för att intala och resonera, men även för att erbjuda barn att göra något roligt, till exempel att rita. En förskollärare menar dock att man
19
bör resonera med både stora och små barn, men att pedagogen behöver anpassa språket genom att prata med kortare repliker och använda mer upprepning, när det gäller yngre barn.
6.2.2 Övergångsobjekt
Oavsett vilken ålder på barn det gäller, kan förskollärare använda övergångsobjekt som tröst. En förskollärare beskriver att “förskolans gosedjur kan funka som övergångsobjekt och i vissa fall måste det vara barns egna leksaker hemifrån. De får barn ha med sig tills de blir lugna igen”. Dock tillåts inga övergångsobjekt vid matbordet, enligt alla förskollärarna. Några respondenter menar att äldre barn ofta nekas att använda övergångsobjekt, då de ses som för stora för det och bör tröstas på ett annat sätt, exempelvis via verbal kommunikation. En av respondenterna säger istället att ålder spelar mindre roll och att fokus ska ligga på barns personliga behov.
6.2.3 Trygga relationer
Att bygga upp en tillitsfull och trygg relation till vårdnadshavare är också en gemensam strategi från de sex intervjusvaren. Pedagogerna beskriver att vårdnadshavare måste få inflytande i verksamheten och delge sin uppfattning om vad deras barn har för behov och erfarenheter med sig från hemmet. För att förskolan ska kunna erbjuda barn en omsorg som kompletterar hemmet, krävs föräldrars närvaro och delaktighet. En förskollärare ger ett exempel på strategier där man får vårdnadshavare mer delaktiga vid separationsladdade lämningar. Pedagogen kan till exempel fråga: “har barnet haft sådant separationsbeteende förut? Hur hanterade ni som vårdnadshavare den situationen?”
Inskolning har en betydelsefull och avgörande roll i förskolan, där pedagoger får förutsättningar att bygga upp trygga och tillitsfulla relationer till både barn och vårdnadshavare. Varje familj och barn behöver individuella anpassningar där det inte går att följa någon färdig mall som exempelvis “en två veckors inskolning”. Detta är en individuell process och ska ta den tid som krävs i varje enskild situation, berättar respondenterna.
En av pedagogerna ger ett exempel på en situation, där hon fick jobba fram avledande strategier för barnets separationsreaktioner. Förskolläraren beskriver att barnet förknippade förskolan med en jobbig och traumatisk plats och föräldrarna fick lämna barnet ute på gården:
Förskollärare: En pedagog tog emot barnet och gick på promenad för att äta frukost ute varje dag, successivt närmade barnet och pedagogen sig förskolan, barnet kunde till slut vara på gården utan att
20
gråta. Och efter ett tag satt barnet inne i vagn med stövlarna på, då han vägrade att ta av sig dem. Till slut kunde barnet bli lämnad på förskolan, utan hysteriskt separationsbeteende. Denna process var lång men också otroligt viktig för att barnet skulle klara av att vara på förskolan.
I citatet ovan kan man se hur en lämning kan gå till och hur pedagogen får försöka vara flexibel och hitta strategier för att lugna barnet. Det framgår även att pedagogen behöver vara lyhörd för barnets signaler och hitta olika tillvägagångssätt. Detta är viktigt för att föräldrar ska känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan, och känna att deras barn får sina behov tillgodosedda, blir tröstade när de känner sig otrygga och ledsna, blir sedda och förstådda. 6.2.4 Tidsuppfattning
Det framgår från intervjusvaren att barn är omedvetna om när vårdnadshavare kommer tillbaka och hur lång tid de måste befinna sig på förskolan. För att lugna och skapa förståelse för barn om hur länge de skall vara på förskolan belyser pedagogerna olika strategier som bildschema över dagen. Med ett bildschema kan man exempelvis försöka skapa
tidsuppfattning genom att gå igenom dagen med hjälp av bilder: “först ska vi leka, sedan äta mat, gå ut och äta mellanmål sedan kommer mamma och hämtar dig”. Det finns även
speciella klockor som visar och räknar ner tiden för hur länge barn ska vara på förskolan och som kan vara till hjälp för utveckling av barns tidsuppfattning. En pedagog lyfter även fram att man tillsammans med barn kan skapa en ritning över hur dagen ska fortlöpa.
6.2.5 Anknytningspedagog
För att ge barn förutsättningar att skapa trygg anknytning till sina pedagoger på förskolan bör barn mötas av en och samma anknytningsperson vid lämningar, berättar fyra av sex respondenter. Pedagogerna menar att det åtminstone bör ske under inskolningsperioden och en period strax efter att barnet har skolats in, för att kontinuiteten inte ska rubbas. På så vis byggs även tillitsfulla relationer upp, menar förskollärarna, då både barn och föräldrar erbjuds stabila rutiner, där alla vet vad som komma skall. Det ska tilläggas att anknytningspersoner, enligt respondenternas utsagor och definitioner, är de pedagoger som ansvarar för ett visst barns inskolning och i många fall bär de det särskilda ansvaret vidare genom hela förskoleperioden. Eftersom de står något närmare sina ansvarsbarn och har djupare insikt i deras situationer, har de bättre förutsättningar att tillämpa individuella pedagogiska strategier. Flera av pedagogerna tillägger i intervjuerna att det är viktigt att byta till en pedagog barnet visat tillit för, om det skulle visa sig att det inte funkar med den tänkta anknytningspedagogen. Detta kräver att en pedagog har ett professionellt förhållningssätt och ser att barns behov går före sina egna. En
21
pedagog säger till exempel i intervjun att “delar av verksamheten kan behöva planeras om utifrån att det konkreta barnet ska få vara tillsammans med sin trygga anknytningsperson”. I intervjuerna beskriver också förskollärarna att de andra vuxna på förskolan måste ta initiativ och lägga ner energi på att försöka vinna barnets tillit. Då kan anknytningspersonen finnas i bakgrunden som en säker hamn när barnet behöver hämta energi för nytt utforskande. På så sätt kommer barnet successivt känna sig tryggt med de andra pedagogerna, anser samtliga respondenter.
6.2.6 Arbetssätt
Flera av pedagogerna problematiserar kring det pedagogiska arbetssättet och beskriver hur en individuell anpassning görs utifrån varje enskild familj. De lyfter dock även fram att det är viktigt att ha en gemensam barnsyn i arbetslaget, och att det finns öppna diskussioner om hur arbetslaget tillsammans ska hantera svåra situationer. Det är även väsentligt att man har tillit till sina kollegor och att man litar på att alla agerar med barns bästa i fokus, fast de väljer att hantera vissa situationer annorlunda än vad som kan vara överenskommet.
Flera av förskollärarna påpekar vikten av att arbeta med känslor i förskolan då en av pedagogerna säger att klimatet på förskolan kan vara hårt, där barn blir tillrättavisade av varandra, ofta av äldre barn. Då barn och pedagoger många gånger kan tycka att det inte är okej att gråta och sakna mamma eftersom äldre barn vet att mamma exempelvis måste jobba, nämner flertalet av pedagogerna i intervjun att det är viktigt att arbeta med känslor, empati och de normer som råder i förskolan. Alla barn har rätt att vara arga, ledsna, besvikna och ha längtan oavsett ålder. De nämner även att det är viktigt att bekräfta barn genom att exempelvis säga “jag ser att du är ledsen” så de känner sig sedda, förstådda och bekräftade. Efter att en stark separationsrespons har lagt sig, är det viktigt att försöka prata med det berörda barnet och till exempel fråga “varför blir du ledsen? Och vad kan jag som pedagog göra tycker du?” Detta är en strategi för att barnet ska ha en chans att delge sina behov så pedagogerna på lång sikt kan försöka förebygga att svåra situationer uppstår.
6.3 Sammanfattning av resultatet
Nedan följer en presentation av vår studies sammanfattade centrala resultat.
Studien synliggör vilka viktiga kunskaper och strategier som pedagoger behöver i sitt arbete med barns separationsresponser. Med utgångspunkt i anknytningsteorin och dess
22
nyckelbegrepp, som i detta arbete används som analysverktyg, ser vi att följande visas i studiens resultat. Det framgår att det görs långsiktiga pedagogiska satsningar för att hantera barns separationsresponser och förskollärarna jobbar medvetet med anknytning. Respondenterna vittnar om att de gör det genom att skapa trygghet via kontakt med barns primära anknytningspersoner samt genom att jobba med barns separationsresponser. För att bli samt förbli barns trygga bas och säkra hamn, arbetar pedagogerna mycket med tolkning av samt respons på barns olika signaler, vilket kan komma att reducera eller mildra barns separationsbeteende på förskolan. Inskolning nämns av förskollärarna som en viktig period för att skapa trygghet och anknytningsteori lyfter trygghet, som en central faktor för barns trygga anknytning. Kunskap om relationskompetens nämns av respondenterna som mycket betydande men även vetskap om barns situation hemma behövs för att bemöta barn och respondera på deras separationsbeteende adekvat.
De intervjuade förskollärarna menar att pedagoger är barns sekundära eller kompletterande anknytningspersoner och använder övergångsobjekt, som inom anknytningsteorin länkas till hemmet och barns primära omsorgsgivare. Övergångsobjekt, som ofta är en nalle, en snuttefilt eller en napp, enligt respondenterna anses ha en lugnande effekt och används som ett verktyg för att hantera situationer, där barn uppvisar separationsbeteende. För att släcka separationsreaktioner i stunden, men även för att underlätta dess hantering framöver, berättar respondenterna, att de jobbar med barns känslor genom att sätta ord på dem. Barn blir på så sätt bekräftade och som resultat reduceras barns separationsreaktioner.
7. Diskussion
7.1 Metoddiskussion
För att genomföra vår studie övervägde vi att använda en kvantitativ metod och nämligen enkätundersökning, då vi ville komma åt så många respondenter som möjligt, men vårt val blev en kvalitativ intervju som metod istället. Metodvalet motiverades av en intention att göra en djupdykning i forskningsfrågorna samt för att besvara studiens syfte (Kvale & Brinkman 2014, s. 45) och var att föredra framför en kvantitativ metod, som inte passade lika bra för att besvara syftet samt frågorna. Valet av att använda den kvalitativa metoden gjorde studien mer valid och tillförlitlig, då förskollärarna kunde delge deras akademiska kunskaper samt erfarenheter, vilket Kvale och Brinkmann (2019, s.298) menar leder till ett trovärdigt och pålitligt resultat.
23
Intervjuerna genomfördes via telefon, då många av pedagogerna inte hade en möjlighet att sitta i ett samtal på förskolan, samt att vi tog hänsyn till att minska smittorisken genom att inte besöka förskolorna i onödan i och med pandemin (Covid-19). En respondent valde dock att bli intervjuad via ett fysiskt möte.
Den kvalitativa metoden är semistrukturerad, vilket betyder att den är halvstrukturerad och att intervjun inte är ett helt öppet vardagssamtal, eftersom respondenterna behöver hålla sig till ett visst ämne. Intervjufrågorna var inte helt slutna (Kihlström, 2007, s.48), vilket gjorde att vi kunde ställa följdfrågor, som gav oss ett mer “matnyttigt” och bredare resultat. Som följd löpte också intervjusamtalet på ett mer naturligt sätt, när vi intervjuare ställde följdfrågor, vilket gjorde att respondenterna kunde ge längre svar och utveckla de tankar som var särskilt intressanta för studien. Respondenterna samt vi intervjuare blev mer avslappnade eftersom pedagogerna kunde tala fritt inom ämnet.
Kihlström (2007, s.50) skriver att det finns nackdelar med att intervjua någon man känner, då situationen kan bli oseriös och kan kännas konstlad. Kihlström menar också att om man känner personen som intervjuas, kan man styra respondentens svar, då man som intervjuare kanske har sina aningar om vad respondenten ska säga. Detta var inget vi uppfattade under intervjuerna, dock kände vi inte respondenterna så väl, även om vi hade träffats tidigare. Vi tycker att det istället gav en lugn effekt under intervjuns gång och vi uppfattade varken oss själva eller respondenten som stressade, vilket i sin tur gav oss tid att ställa följdfrågor och tänka under intervjuns gång.
Valet av att spela in intervjuerna gjorde att vi kunde vara mer delaktiga under intervjutillfällena, där vi inte behövde fokusera på att skriva, utan det räckte med kortare stödanteckningar. Stödanteckningarna behövdes för att markera viktiga eller särskilt intressanta ämnen samt för att kunna ställa följdfrågor. Att spela in intervjuerna var även viktigt för transkriberingen, då vi tillsammans kunde gå igenom och lyssna på materialet flera gånger vilket gjorde att vi inte missade något viktigt som respondenten tog upp i intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 122).
Den valda teorin för vårt analysarbete var anknytningsteorin som grundades av John Bowlby och behandlar barnets behov av trygghet, tröst och beskydd samt betydelsen av anknytningspersonens förmågor att tillfredsställa dessa behov (Broberg, Hagström & Broberg, 2017, s. 33). Denna teori har varit användbar och belyst olika delar som berört
24
seperationsresponsernas och anknytningens viktiga roll i förskolan, där vi fått svar på vårt syfte och frågeställningar.
7.2 Resultatdiskussion
I följande kapitel diskuterar vi resultatet och ställer det i relation till anknytningsteorin samt tidigare forskning, inklusive populärvetenskaplig litteratur. Detta görs utifrån de mest framträdande och övergripande kategorier som framgick i studieresultatet. Genom att tillämpa anknytningsperspektivet sammanfattade vi resultatkategorierna i tre grupper, som är Trygghet, Föräldrasamverkan och Separationsbeteende. Trygghet och föräldrasamverkan framställs som enskilda avsnitt, men separationsbeteende, som bland annat tar upp övergångsobjekt, lämning samt inskolning, är integrerad i bägge avsnitten på grund av att den är en oskiljbar del av båda kategorierna. Resultatdiskussionen utgår från studiens frågeställningar och inkluderar både kunskaper och strategier, som diskuteras gemensamt i detta avsnitt.
7.2.1 Trygghet
Samtliga respondenter relaterar till att trygghet är en viktig utgångspunkt för att hantera anknytningsrelaterade frågor i allmänhet och separationsbeteende i synnerhet. Vi tycker att det är intressant och ser det som ett fördjupat tänkande i relation till frågor om anknytning och inser nu också att trygghet således blir en satsning för långsiktiga resultat. Pedagogerna lyfter vikten av teoretiska kunskaper såväl som praktiska strategier som betydelsefulla redskap för att skapa trygga relationer. Förskolans läroplan föreskriver att förskolan ska erbjuda barn trygghet och omsorg (Skolverket, 2018, s. 10) och Killèn (2019, s. 15) problematiserar behovet av kunskap om anknytning hos förskolepedagoger i kontext av ett utökat omsorgsansvar.
Enligt forskningen menas det att den trygga basen byggs upp med en god relationskvalitet som förutsättning och lyhörda samt stöttande relationer med lärare är gynnsamma (McNally & Slutsky, 2017). I studiens resultat framgår det att relationskompetens är viktig för att kunna hantera barns separationsresponser inom anknytningsprocesser. Lärare behöver vara engagerade känslomässigt (Josefsson, 2018, s.72) när de hanterar barns separationsresponser och enligt Killèn (2019, s. 136) innebär pedagogers relationskompetens att dela barns känslor, men också att spegla dem. Vi tycker att det är intressant att se den känslomässiga aspekten som en del av relationskompetens och ett pedagogiskt verktyg och menar att i och med detta ställs det särskilda krav på oss pedagoger, när det gäller att hantera känslostarka situationer som separationsresponser hos barn.
25
Det framgår i vår studie att lärare måste sätta ord på barns känslor, oavsett om dessa är negativa eller positiva, vilket även Killèn (2019, s. 15) lyfter i sin text och menar att detta bidrar till lärares känslomässiga närmande till barns väsen. Respondenterna menar att på så sätt kommer barn att känna sig sedda, förstådda och bekräftade, vilken även Hagström (2010, s. 4) bekräftar och understryker att på det viset utvecklar barn förståelse kring egna emotioner. Respondenterna vidhåller också att förskolepedagoger tillsammans med barn måste diskutera anledningar till varför en viss känsla har uppkommit samt hur den kan hanteras. Vi tycker att det är en balansgång huruvida vi pedagoger ska hitta rätt strategier att både spegla barns känslor, förklara dem och legitimera, särskilt när det gäller ilska, samtidigt som vi inte ska låta oss påverkas av den och på så sätt föra ilskan vidare.
Samtliga pedagoger resonerar kring hur viktigt det är med en gemensam barnsyn och en öppen atmosfär i arbetslaget, där man kan diskutera och hantera svåra situationer som kan uppstå i förskolan. Flera av förskollärarna påpekar även vikten av att man tillsammans i arbetslaget medvetet arbetar med känslor, då en av pedagogerna uttrycker att klimatet på förskolan kan vara hårt och barnen blir tillrättavisade av varandra. Hagström (2010, s. 4) menar att pedagogens kunskap och sätt att arbeta med känslor har betydelse för hur barns mentala förmåga utvecklas likväl barns emotionella kompetenser. Utifrån det finner vi att vårt pedagogiska medvetande gällande bieffekter av vårt samarbete är väsentlig, däremot ställer vi oss kritiska till ett behov av samsyn. Vi tycker snarare att syn på barn kan vara olika, men ska kunna integreras i ett lagarbete på ett naturligt och konstruktivt sätt. Studiens resultat visar också att det är viktigt att pedagoger tydligt visar att alla känslor är tillåtna och vi funderar på om detta kan komma att innebära en viss förvirring bland barn som kan missuppfatta att exempelvis att vara arg är ok likväl som att agera dumt, under tiden man är ilsken.
Utifrån tolkning av vår studiedata, tänker vi att barnen behöver skydd och omvårdnad och är beroende av vuxna samtidigt som de har ett behov av att vara självständiga och att kunna utforska omvärlden. Brandtzaeg, Torsteinson och Öiestad (2013, s. 21) menar att dessa så olika behov står i beroenderelation till varandra. För att våga utforska, måste barn känna sig trygga och beskyddade, vilket innebär att deras anknytningssystem försätts i viloläge (Broberg, Hagström & Broberg, 2017, s. 57). Vi reflekterar över ovannämnda resultat och funderar på om vi vuxna kan föra över vår oro till barnen, när vi agerar överbeskyddande.
Vårt studieresultat synliggör att barns trygghet är beroende av att föräldrar känner sig trygga, vilket ger motsvarande signaler, med andra ord trygga föräldrar ger trygga barn. Vi i vår studie
