Men, vi ger dem allt de behöver - en jämförande studie om introduktioner med språkbarriärer

Förskollärarexamen 210hp

Datum för slutseminarium 2020-06-01

Examinator: Birgitta Nordén Handledare: Lars Hansson

BARNDOM–UTBILDNING–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Men, vi ger dem allt de behöver

- en jämförande studie om introduktioner med språkbarriärer

But, we give them what they need

-a comparative study on introductions with language barriers

Karolina Svensson

Rebecca Gangenäs

2

Förord

Först vill vi rikta ett stort tack till samtliga informanter som har deltagit i vår studie. Det har varit väldigt roligt och lärorikt att läsa era svar. Även ett stort tack till vår

handledare Lars Hansson som trots rådande situation bistått med handledning och vägledning genom hela arbetets gång.

Tålamod, utmaningar men framförallt ett gott samarbete är det som präglat vårt examensarbete. Men vi får inte glömma kaffe. Denna mirakeldryck har varit vårt livselixir genom alla långa dagar av hårt arbete. Arbetet är en produkt av flertalet timmar framför datorn eller långa dagar spenderade på ett folktomt och relativt kusligt universitetet. I ett gemensamt dokument har vi arbetat fram uppsatsens alla delar tillsammans. Vi har med gott mod kompletterat varandra i skrivandet och varje del har bearbetats gemensamt för att få texten så flytande som möjligt. Så, ett stort, stort tack till alla medverkande. Samt ett stort tack till oss själva och våra nära som funnits bredvid som en trygg hamn när

kaoset härjat i bröstet. Vi är er evigt tacksamma!

3

Abstract

Syftet är att undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare upplever introduktioner med vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk samt vilka förutsättningar som ges av rektorer för en trygg introduktion med fungerande kommunikation. Det råder en frustration bland förskollärare kring bristande kommunikation med vårdnadshavare samt i avseendet att tillräckliga resurser saknas. Genom ett interkulturellt- och monokulturellt perspektiv samt teorier kring kommunikation har en enkätstudie genomförts som undersöker förskollärares- respektive rektorers syn på problemet. Resultatet visar att rektorer och förskollärare har en differerande syn på när, hur och vilka resurser som skall tillhandahållas i verksamheten. Rektorerna anser sig alltid tillgodose de anställdas behov medan förskollärarna i varierande utsträckning påpekar bristande engagemang från rektorerna, främst i frågan om tolk. Tolk upplevs som den mest efterfrågade resursen för att underlätta kommunikationen men andra tillvägagångssätt såsom kollegor med samma modersmål som vårdnadshavarna eller kroppsspråk utgör de arbetsmetoder förskollärarna istället tillämpar. Studiens resultat visar även rektorernas stora förtroende gentemot sina anställda att bedriva en lösningsorienterad praktik. Slutsatsen är att förskollärare och rektorer behöver kommunicera behovet av stöttning och resurser för att genomföra en likvärdig introduktion för alla i förskolan.

Nyckelord: förskollärare, interkulturell, introduktion, kommunikation, kroppsspråk, kultur, monokulturell, pedagog, rektor

4

Innehållsförteckning

2.1 Samverkan i en västerländsk, utomeuropeisk kontext ... 9

2.2 Samverkan i en svensk kontext ... 10

3. Teoretiska utgångspunkter... 13

3.1 Interkulturell teori ... 13

3.2 Monokulturell teori ... 15

3.3 Kommunikation och relationsskapande ... 16

4. Metod ... 18

4.1 Metodval ... 18

4.2 Urval och genomförande ... 19

4.3 Analysförfarande ... 20

4.4 Forskningsetik ... 21

5. Resultat och analys ... 22

5.1 Förskollärarnas erfarenheter ... 22

5.1.2 Kroppsspråk och alternativa strategier ... 23

5.1.3 Stöttning av rektorn ... 24

5.2 Rektorns erfarenheter... 25

5.2.1 Vilken information tillhandahålls förskollärarna inför introduktionen? ... 25

5.2.2 Tolk ... 26

5.2.3 Förtroende ... 27

5.3 Jämförelse mellan parterna ... 27

5.3.1 Behovet av tolk ... 27

5.4 Sammanfattning av resultat och analys ... 30

6. Diskussion ... 32

6.1 Resultat i förhållande till tidigare forskning ... 32

6.2 Metoddiskussion ... 33

6.3 Resultatdiskussion ... 34

6.4 Förslag till vidare forskning ... 34

7. Referenslista ... 36

5

6

1. Inledning

Sverige har sedan en lång tid tillbaka utvecklats till ett mångkulturellt samhälle. Lunneblad (2018) förklarar att detta har en inverkan på förskolans uppdrag eftersom det genererar i att kravet på förskollärare blir att anpassa undervisning och bemötande gentemot de differerande kulturer och normer de möter. Stier (2019) menar däremot att svensken ofta inte definierar invandrare och nyanlända som svenskar och att de snarare skall indoktrineras i det svenska vi upplever som starkare vilket tenderar att utvecklas till ett “vi och dem” samhälle.

Genom flyktingkrisen i Europa 2015 genererades en ökning av befolkningen med tillskott från många olika länder. Många av dessa var barn som kom till att introduceras till den svenska förskolan tillsammans med sina vårdnadshavare. Barn skall enligt Skollagen (SFS 2010:800, kap 8 §§ 4–7)erbjudas förskoleplats av sin kommun antingen från att barnet är 1 år eller från att det är 3 år gammalt. Vid vilken ålder barnet erbjuds platsen är beroende på vårdnadshavarnas förvärvsarbete eller deras familjesituation. Förskolans huvudsakliga syfte är att fostra samhällsmedborgare med demokratins grunder i beaktning, vilka det svenska samhället lutar sig mot. Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 18 (2018) beskrivs lusten till ett livslångt lärande som en viktig aspekt att ta hänsyn till. Inskolningen, alltså introduktionen som det numera kallas, blir således det tillfälle där dessa grunder förankras hos likväl vårdnadshavare som barn.

Sverige är ett land där människor med många olika språk och kulturer möts och lever i gemenskap. Språk ses generellt som en tillgång men vid tillfällen där språkförbistringar sker kan det istället stjälpa och leda till misskommunikation (Stier 2019). Inte minst märks detta inom förskolan där förskollärare möter vårdnadshavare och barn som inte alltid behärskar det svenska språket eller känner till de svenska samhällsnormer och värderingar som samhället vilar på. Vid situationer där barn eller vårdnadshavare inte behärskar det svenska språket krävs det att förskollärarna har tillräckliga resurser för att möta dessa personer på bästa möjliga sätt. Det nämns i läroplanen för förskolan att det är rektorns ansvar att se till att “varje barn tillsammans med vårdnadshavare får en god introduktion i förskolan” (Lpfö 18 2018). Läroplanens mål för förskollärarna är många och tydliga, men inga av dessa berör hur förskollärarens arbete vid introduktion av nya barn skall utföras.

7

1.2 Bakgrund

Bakgrunden till vårt intresse för vidare forskning kring valt ämne fick sitt ursprung från de situationer vi har erfarit när vi varit verksamma i förskolor samt genom samtal med andra verksamma förskollärare. I texten kommer begreppet förskollärare alterneras med begreppet pedagog som syftar till verksamma undervisare inom förskolan. Vi har upplevt en frustration kring bristande kommunikation med vårdnadshavare som inte behärskar det svenska språket. Ofta uppstår denna misskommunikation redan vid första introduktionen och fortskrider sedan under barnets tid i förskolan. Letzén (2017) påpekar vikten av goda relationer i förskolan, inte minst mellan förskollärare och vårdnadshavare, för att dessa goda relationer skall uppstå menar hon att introduktionen är en grundläggande faktor. Vi kommer i denna studie behandla introduktion av barn vars vårdnadshavare har svenska som andra- eller tredjespråk. Vidare undersöks förskollärarnas förutsättningar och förhållningssätt vid introduktionen till förskolans värld och hur de kan skapa en god kommunikation redan från början. Eftersom det sägs vara rektorns ansvar att skapa goda introduktioner vill vi även studera vilken stöttning förskollärarna får från rektorerna i verksamheten. Vår förhoppning som blivande förskollärare är att belysa och bidra till bättre förutsättningar i samspelet mellan förskollärare och rektorer. Med utgångspunkt i ett interkulturellt perspektiv problematiserar vi de förutsättningar förskollärare upplever sig få gentemot det stöd som rektorer säger sig ge vid introduktionen till förskolan i situationer där det uppstått språkförbistringar.

1.3 Syfte

Syftet med studien är undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare upplever introduktioner med vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk samt vilka förutsättningar som ges av rektorer för en trygg introduktion med fungerande kommunikation.

1.4 Frågeställningar

• Hur stöttar rektorn i organisationen förskollärarna i dessa introduktioner?

• Vad krävs för att förskollärarna skall känna trygghet i sin profession vid dessa introduktioner?

8

• Hur väl överensstämmer förskollärarnas- respektive rektorernas syn på

9

2. Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras den tidigare forskning vi har valt att fokusera på för att skapa relevans till den studie vi genomfört. Syftet är som tidigare nämnt att belysa förutsättningar och upplevelser av introduktioner med språkförbistringar i fokus. Forskningen kring valt ämne är bristfällig och behandlar sällan eller aldrig förskollärarnas eller rektorernas perspektiv utan behandlar främst barnets förutsättningar för god introduktion till förskolan. Vi har intagit två olika aspekter från tidigare forskning och har i dessa kunnat dra kopplingar till vår undersökning. De lyfter fram vikten av god kommunikation samt olika barriärer mellan vårdnadshavare och förskola. Kontexten i våra exempel på tidigare forskning är varierande. Resultaten i forskningen från USA och Australien skiljer sig inte nämnvärt från den svenska nutida kontexten eftersom de båda länderna sedan länge tillbaka och i bred utsträckning varit invandrarsamhällen, vilket Sverige har varit sedan andra världskriget. Vi förstår att synen på kulturmöten, relationsskapande och kommunikation blir övervägande lika i de olika kontexterna eftersom de behandlar förskolans uppdrag ur ett västerländskt perspektiv.

2.1 Samverkan i en västerländsk, utomeuropeisk

kontext

Joshi, Eberly och Konzal (2005) framhäver i sin studie, “Dialouge across Cultures:

Teachers’ Perceptions about Communiction with Diverse Families”, vikten av att

förskollärare skall skapa en god kommunikation och trygga relationer till vårdnadshavare. De menar att det kan vara svårt, framförallt när människor kommer från olika kulturer och har olika bakgrunder. Syftet med deras studie var att hjälpa förskollärare att förstå familjer med annorlunda bakgrund samt att få dessa familjer att förstå förskolans värden och praktiker. Studien genomfördes på förskolor och skolor i New Jersey där totalt 40 svaranden intervjuades, varav 15 var förskollärare. Forskningen visar att lärare tycker att god kommunikation, när det gäller föräldrasamverkan, är den viktigaste aspekten. Resultatet pekar på ett bristande engagemang från vårdnadshavare och förskollärarna tror att en anledning till detta är att vårdnadshavarna har svårigheter att förstå språket. Förskollärarna förklarar även att kommunikationen med vårdnadshavarna kan vara

10

avgörande för hur de förstår barnet på olika plan. Även forskarna poängterar hur viktigt det är för barnens välmående att bygga stadiga broar mellan förskola/skola och hem. Likt ovan studie har Ebbeck och Yim (2009) i sin studie “Rethinking attachment:

fostering positive relationships between infants, toddlers and their primary caregivers”

framhävt vikten av goda relationer och kommunikation mellan vårdnadshavarna och förskollärarna. De har genomfört intervjuer av förskollärare och vårdnadshavare i Australien och har genom dessa kommit fram till att relationsskapande mellan barn - pedagog men också vårdnadshavare - pedagog blir det fält där övergången från hem till förskola underlättas för barnet. Den emotionella närvaron från både vårdnadshavare och förskollärare beskrevs som avgörande för att barnet skall känna trygghet i förskolan. Vidare beskrivs också att om förskolläraren etablerar en god relation med vårdnadshavaren underlättas barnets anknytning till förskolepersonalen och barnets trygghet i förskolan stärks när alla led erhåller god kontakt.

2.2 Samverkan i en svensk kontext

Genom intervjuer med fokusgrupper studerar Markström och Simonsson (2017) i sin artikel; “Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and

preschool”, svenska förskollärares uppfattningar om interaktionen som sker mellan hem

och förskola vid introduktionen. Författarna understryker att just förskollärares uppfattningar kring introduktioner är ett område det inte har forskats mycket i. Deras studie genomfördes genom intervjuer av förskolepersonal verksamma på sju olika förskolor placerade runt om i centrala Sverige. Områdena som diskuterades var betydelsen av introduktionen, vilken planering och vilka metoder som används samt aktörernas olika roller. Resultatet framhäver att förskollärarna tycker att det är viktigt med ömsesidig tillit samt att skapa goda nära relationer med vårdnadshavare vid första mötet. De som deltog i undersökningen nämner att det har skett ett skifte i synsättet kring mötet, att numera handlar det om att se förskola och hem som samarbetspartners snarare är två separata domäner. Detta innebär en mer aktiv roll för vårdnadshavare. Vidare menar förskollärarna att deras kontakt med barnet skall ske genom vårdnadshavarna. Enligt intervjuerna i studien blir förskollärarnas roll att introducera introduktionsprocessen till vårdnadshavarna så att de kan inta en mer aktiv position. För att övergången mellan hem och förskola skall bli gynnsam för barnet krävs det att förskollärarna samlar en hel del

11

information om barnet och familjen, vilket görs genom att ställa frågor till vårdnadshavarna, menar deltagarna i studien. Likaså förväntar sig förskollärarna att vårdnadshavarna ställer frågor till dem. Slutligen visar resultatet att förskollärarna anser att det blir enklare att hantera relationerna med hemmen om de kan lära känna vårdnadshavarna snabbt redan från start.

Stier och Sandström (2018) problematiserar förskollärares arbetssätt och

ställningstagande kring konflikter och utmaningar som kan uppstå i mötet med andra kulturer i relation till läroplanen för förskolan. Studien är baserad på gruppintervjuer med totalt 41 deltagande förskollärare uppdelat i 14 grupper. Resultatet i deras studie,

Managing the unmanageable: curriculum challenges and teacher strategies in multicultural preschools in Sweden, pekar på att det uppstår en hel del konflikter baserat

på kulturella skillnader både mellan barn, förskollärare och vårdnadshavare. Deltagarna beskriver även en avsaknad av guidning i läroplanen vid dessa situationer och att de istället måste utveckla egna strategier för att hantera barnen och dess vårdnadshavare. Ett problem som förskollärarna i studien beskriver är att vårdnadshavarna använder sina barn som “budbärare” istället för att själva kommunicera med förskolans personal, vilket de menar, bidrar till att barnet hamnar i kläm. Resultatet visar att förskollärarna tenderar att använda en del “undvikandestrategier” för att slippa hantera konflikter med vårdnadshavarna. Samtidigt framhäver de att god kommunikation är a och o, det vill säga att prata med vårdnadshavare rörande problemen som kan uppstå blir en väsentlig strategi.

Uppfattningen gällande vikten av kommunikation och lösningsorienterat arbete går även att avläsa i Hedlins (2019) studie, ‘They only see their own child’: an interview study of

preschool teachers’ perceptions about parents, där hon beskriver att föräldrakontakt

utgör en stor del av förskolläraruppdraget och att vårdnadshavare mer än någonsin är involverade i den pedagogiska praktiken. Inom den svenska förskolan har kommunikation aldrig varit viktigare än nu menar studien och flera förskollärare hänvisade till det när de förklarade vad i deras uppdrag som ansågs viktigt. Samtidigt har samtalet förflyttats från det privata till det professionella på grund av läroplanens intågande inom svensk förskola. Anledningarna till förskjutningarna i samtalen anses vara många och ur ett interkulturellt synsätt övar ständigt förskollärarna på att visa hänsyn till deras och vårdnadshavarnas olikheter och hänvisar till att det ibland är bättre att vara

12

tyst än att hamna i “blåsväder” med vårdnadshavarna. Vidare visar studien att förskollärarna ofta försöker vara tillmötesgående för att undvika just osämja. En annan intressant aspekt, visar studien, är att vid de tillfällen som förskollärarna inte kan tillgodose en vårdnadshavares önskningar är när de påverkar deras pedagogiska uppdrag eller involverar förfrågningar som påverkar andra barn i gruppen. Informanterna i studien påvisade att detta inte hände när vårdnadshavaren hade en annan kulturell- eller social bakgrund eller när de var låginkomsttagare och lågutbildade. De visade snarare tacksamhet för att förskolan finns.

13

3. Teoretiska utgångspunkter

Nästkommande kapitel presenterar de teorier som kommer att användas för analys av det empiriska material vi fått in genom vår undersökning. De teoretiska utgångspunkterna som vi har valt, i relevans till vårt syfte, är både interkulturell- och monokulturell teori samt begreppen kommunikation, relationsskapande och kultur. Perspektiven är valda med anledning av att läroplanen (Lpfö 18 2018) förmedlar att arbetet med barn och unga skall baseras på en interkulturell grund men Lahdenperäs (2004) och Elmeroths (2018b) studier påvisar att arbetet, trots det, främst är monokulturellt i kontakten med andra människor inom skolväsendet.

Begreppet kultur brukar definieras som den livsform eller livsstil som kännetecknar en grupp människor - en liten grupp, en organisation eller nation - och i den ingår grundläggande värderingar; kulturen beskriver det som upplevs som “normalt”. [...]Människor i ett modernt samhälle måste ha en viss inre trygghet för att hantera det främmande, men även en viss nyfikenhet och vilja att förstå andra människor. Misstänksamhet, rädsla för det annorlunda och felaktiga föreställningar utgör ofta hinder för möten över kulturgränserna.

(Nilsson & Waldemarson, 2016, s.115) Inter- respektive monokulturellt förhållningssätt hjälper oss att se informanternas svar i ett mellanmänskligt ljus samt ger oss en bättre förståelse för det citatet ovan framhäver kring kultur, att alla människor är annorlunda i varandras ögon och att vägar till ett öppet förhållningssätt behöver synliggöras.

3.1 Interkulturell teori

Begreppet interkulturell fastställdes via 1985 års riksdagsbeslut, för skolans räkning. Det som togs fram gällande ämnet var att skolan skall präglas av ett interkulturellt förhållningssätt både i undervisningen och i det individuella mötet med samtliga elever (Lahdenperä 2004; Letzén 2017). Det är ett begrepp som utvecklats genom åren, även inom förskolan, med mål om solidaritet och gemenskap. Ett interkulturellt perspektiv tar avstamp i möten mellan människor vars kulturer och levnadsvillkor differerar. Interkulturellt förhållningssätt skiljer sig från ett mångkulturellt förhållningssätt, där vi enbart samexisterar med människor från olika kulturer, och syftar istället till förståelse

14

och förmåga att koordinera ett samspel med andras kontexter och verkligheter (Stier 2019). Lahdenperä (2008) beskriver också interkulturalitet som en interaktion mellan kulturer och meningsskapande samspel i mötet med differerande åsikter. Elmeroth (2018a); Lahdenperä (2008) och Letzén (2017) förklarar att ett interkulturellt förhållningssätt handlar om öppenhet, förståelse och tolerans i mötet med andra. För att uppnå denna förståelse krävs en insikt kring sitt eget förhållningssätt och tankar, samt en öppenhet till den andre utan att värdera. För att få en inblick i hur andra tänker krävs en konfrontation med det som är annorlunda samt ett intresse för individen i fråga. Stier (2019) förklarar att interkulturella möten präglas av jämlikhet och respekt för den andre samt att det krävs en insikt i att individer, inklusive vi själva, inte är medvetna om att personer bär på och är genomsyrade av en viss kultur som kommer att påverka vad som anses rätt eller eftersträvansvärt.

För att förstå interkulturalitet bättre berättar Shouri (2019), psykolog med erfarenhet av interkulturellt arbete, om fem begrepp som genomsyrar ett interkulturellt förhållningssätt. Dessa begrepp är kunskap, självkännedom, acceptans, nyfikenhet och välvilja. Interkulturalitet är inte något som är inneboende hos människan utan en medvetenhet som behöver arbetas fram.

Begreppen kan därför användas som modell för att öka interkulturell medvetenhet. Det första begreppet som beskrivs är kunskap om individers olika kulturella kontexter. Denna kunskap är värdefull att ha med sig i alla sociala sammanhang i mötet med andra kulturer. Förståelsen för att vi ingår i egna kulturella kontexter beskrivs som den andra pelaren för ett interkulturellt förhållningssätt. För att förstå andra behöver vi således besitta

självkännedom om att våra upplevelser och föreställningar inte alltid stämmer överens

med andras. Genom en god självkännedom ges verktyg att hantera förutfattade meningar och förmåga att bortse från egna föreställningar så att de inte styr vårt beteende gentemot andra. Acceptans är det tredje begreppet och handlar om den acceptans vi har till personer vi möter. Det handlar även om att acceptera de egna känslorna som kan uppstå i möten och att vi har rätt att känna som vi gör men samtidigt ha i åtanke att inte agera utefter de känslorna. För att lyckas i mötet med andra kulturer behöver vi bygga upp en hög grad av nyfikenhet. Ibland ses kulturella skillnader som barriärer för god kommunikation, utgångspunkten är ofta att man inte kommer att förstå varandra. Erhålls istället ett nyfiket förhållningssätt kan detta leda till skapandet av förtroende och trygga relationer kan

15

inledas. Den femte och sista pelaren i Shouris modell är välvilja. Han beskriver att välvilja handlar om att visa empati och viljan om att se till den andres bästa oavsett vilka känslor en själv besitter i mötet.

Kulturmöten är som sagt mötet med det främmande eller det annorlunda, ett möte där människor ofta anser att något avviker från den egna kulturen. Det som kan anses avvika är till exempel personer, levnadssätt eller språk, ofta kan det triggas en rädsla i dessa möten, en rädsla för det främmande och okända som Stier (2019) kallar för främlingsrädsla. Att inta ett interkulturellt förhållningssätt skulle vara att se möjligheter gentemot dessa rädslor istället för att bli främlingsfientlig. Vidare förklarar Stier att människor tenderar att sätta sig emot det som känns avvikande och istället identifierar sig med sina ”likar”, detta medför ett ”vi - och dem” förhållningssätt. Detta förhållningssätt medför att människor anser att både deras personliga- och deras grupptillhörighets sätt att tänka och agera är det ”rätta”. De anser sin grupp som överlägsen, vilket leder oss in på nästa stycke.

3.2 Monokulturell teori

I motsats till det interkulturella finns det ett monokulturellt förhållningssätt i mötet med andra kulturer. Inom monokulturalism finns en del olika begrepp som definierar agerandet i mötet med andra. Andrafiering är en förklaringsmodell inom monokulturalismen, begreppets innebörd är att se sin egen grupptillhörighet som utgångspunkt för det ”rätta”, den så kallade ingruppen. I motsats till denna ingrupp blir utgruppen, de andra, som betraktas utifrån en negativ aspekt, som bärare av fel egenskaper (Elmeroth 2018b). Mötet med en grupp eller kultur som avviker anses ha felaktiga antaganden om verkligheten och blir således något som behöver elimineras. Etnocentrism hänvisar till att “min uppfattning är den rätta och ni måste anpassa er till mig”, vilket i en skolkontext blir diskriminerande och därför går emot läroplansmålen mot diskriminerande behandling och kännedom om och värdet av kulturella skillnader (Elmeroth, 2018a; Lpfö 18 2018; Nilsson & Waldemarson 2016). Elmeroth (2018a) förklarar att när en lärare intar ett monokulturellt perspektiv har denne en maktpositionerad inställning gentemot personen den möter. Både på grund av de etniska

skillnaderna men också kulturellt betingade åsikter och åskådningar. Individer ses som

16

Vidare benämns det språkliga som problematiskt. När ett epitet som till exempel invandrare används framhävs skillnader människor emellan än mer. En invandrares position degraderas eftersom denne anses frångå det rätta eller eftersträvansvärda (Elmeroth 2018a; Lahdenperä 2004). Istället för att se våra likheter ses och framhävs olikheterna vilka, ur ett monokulturellt perspektiv, kräver en tillrättaläggning. Elmeroth (2018a) framhäver att antaganden om individer kan omöjliggöra deras chanser att utvecklas till att vara egna personer och att skolan än idag ofta motarbetar sina, i vår mening torftiga, försök till ett interkulturellt arbetssätt. Vidare framhäver Elmeroth att det inte beror på illvilja utan att människan i sin natur sökt sig till det som känns familjärt och förtroget det egna tankesättet. I en mångkulturell skola eller förskola krävs då en rannsakning av sina egna föreställningar samt en vilja att förstå andra kulturer.

3.3 Kommunikation och relationsskapande

Stier (2019) förklarar kommunikation som en process av symbolutbyten i mellanmänskliga möten. Dessa utbyten är det som skapar relationer och konstruerar en bild av verkligheten. Vårt sätt att kommunicera anses vara komplext i jämförelse med andra arters. Inte minst när det kommer till kommunikation i interkulturella möten, då är komplexiteten ännu mer påtaglig och risken för missförstånd ökar. Kommunikation sker på olika vis i olika kulturer menar Triandis (1994). I Sverige till exempel läggs det vikt på vad som sägs i situationen och det kan bli till den grad att det som inte sägs rakt ut känns opålitligt, önskvärt är sålunda klarhet och precision. I andra delar av världen är tvärtom det som värderas det osagda, det kan råda förvirring om personer talar för mycket. Vidare förklarar Stier (2019) att språket är en stor beståndsdel i kommunikationssituationer, både verbalt och icke-verbalt, och otillräckliga kunskaper i språket kan leda till att en full förståelse inte kan uppnås. Han menar att det utan tvekan underlättar kommunikationen när människor talar samma språk och att språkbarriärer försvårar eller rent ut av omöjliggör den i värsta fall.

Letzén (2017) lyfter fram andra kommunikationssätt än bara det talade språket, hon menar att vi människor kommunicerar med varandra ständigt och att vi även använder oss mycket utav tonläge, kroppsspråk och mimik, det vill säga icke-verbal kommunikation.

Med anledning av att vihar flera olika kommunikationssätt som arbetar tillsammans samt

att vi dagligen använder oss av dessa gör att det råder en föreställning om att misskommunikation inte borde ske (Nilsson & Waldemarson 2016). Tvärtemot hävdar

17

Stier (2019) att just användningen av kroppsspråk och gester kan leda till missförstånd, inte minst när det kommer till möten mellan olika kulturer. Således för att kunna förstå den interkulturella processen blir det icke-verbala språket av betydelse och är något som det krävs kunskap om i mötet med människor. Både vårt privatliv och vårt offentliga liv påverkas av vår förmåga att kunna kommunicera på ett effektivt sätt. Eftersom kommunikation är ett medfött medel präglas vi hårt av den egna kulturens tillvägagångssätt för kommunikation och får en felaktig bild om att detta sätt är världsomfattande (Nilsson & Waldemarson 2016). Att störningar kan ske i kommunikationen med människor från andra kulturer är därmed inget konstigt, därför kan det vara till hjälp att besitta kulturell kompetens och ha kunskap om beteendemönster i andra kulturer eftersom detta kan minska risken för misskommunikation (Dahlkwist 2007).

18

4. Metod

Detta avsnitt kommer behandla de metodval och tillvägagångssätt vi har använt oss av i vår studie. Vi kommer redogöra för hur vi gjort vårt urval, vilka begränsningar vi stött på, hur analysprocessen gått till samt vilka forskningsetiska överväganden som tagits i beaktning.

4.1 Metodval

En kvalitativ studie är en metod inom forskning som intresserar sig för informanternas upplevda verkligheter i de kontexter de verkar inom. Det finns många olika metoder att ta sig an inom en kvalitativ forskning. Oavsett vilken metod som ligger till grund för den kvalitativa forskningen är utgångspunkten att försöka skaffa sig en inblick i människors verklighetsuppfattning och se samband eller differenser utifrån dessa. Därefter tolkas informanternas svar efter de frågeställningar och problem som åsyftas (Alvehus 2019). Alvehus (2019) och Denscombe (2000) hävdar att intervjuer är ett bra medel för kvalitativa undersökningar eftersom personens ansiktsuttryck och känslor synliggörs, därför blir det lättare att avgöra om den erhållna informationen är riktig. En annan fördel är att urvalet av informanter kan handplockas för att skapa en balans mellan exempelvis kön och ålder för att få ett tillförlitligt, nyanserat material. Vår intention var att använda oss utav semistrukturerade intervjuer för att samla in data eftersom detta ger den svarande möjlighet att verkligen uttrycka sina tankar samt att vi som intervjuare skulle få möjlighet att ställa följdfrågor. Men på grund av rådande pandemi och covid-191s framfart har valet av metod ändrats under arbetets gång. Intervjupersonerna som var i åtanke hade inte möjlighet att medverka i undersökningen och gav heller inte svar vid önskad kontakt. Vi hade även en initial tanke om att vi skulle vilja genomföra intervjuer av vårdnadshavare som har svenska som andra- eller tredjespråk för att få syn på deras erfarenheter om introduktioner på svensktalande förskolor. Således kom vi fram till att vi skulle behöva hjälp med tolkning genom att använda oss av exempelvis en privatperson med samma talade språk som vårdnadshavaren. I detta skede skulle sekretessen brytas. En annan aspekt att ta hänsyn till var att vi inte heller skulle kunna vara säkra på att materialet stämmer överens med vad som verkligen sägs eftersom vi inte besitter kompetensen att

19

översätta språket. Alltså, vår initiala tanke blev rämnad eftersom vi begränsades av, covid-19, GDPR och sekretess. Därför tillhandahöll vi enkätstudier avsedda för förskollärare respektive rektorer i olika grupper på sociala medier, i detta fall ”Rektorer nätverkar”, ”Förskolan.se” samt ”Pedagogiska tips och trix för oss som jobbar i förskolan=)” på Facebook. Dessa grupper valdes på grund av det höga antalet medlemmar samt hög aktivitet i grupperna vilket gjorde att vi hade en förhoppning om stort gehör. För att se enkätfrågorna se bilaga 1 och bilaga 2.

4.2 Urval och genomförande

Det krävs omsorgsfull planering av frågeformulär eftersom det oftast bara ges en chans att få dem besvarade på grund av att många inte vill svara flera gånger på liknande enkät (Denscombe 2000). Detta fick vi erfara när den första enkäten skickades ut. Enkäten var uppdelad i två delar, en del med frågor riktade till förskollärare och en del med frågor till rektorer. Tyvärr uteblev svaren från rektorer i detta skede och vi insåg att vi aktivt behövde vända oss till rektorer för svar. Slutresultatet blev två olika enkäter som skickades ut i olika grupper på Facebook för att nå respektive målgrupper. När uppdelningen av frågor gjordes märktes ett större engagemang från rektorerna då 23 rektorer för totalt 50 förskolor i Sverige svarade. Av förskollärarna fick vi in ett genomsnitt på 105 svar per fråga och stängde därmed av möjligheten för vidare svar. I vår forskning har utgångspunkten varit att undersöka huruvida rektorers- och förskollärares synvinklar överensstämmer samt att finna redskap för utveckling i samarbetet dem emellan. Vi gjorde därmed ett klusterurval vilket innebär att vi inriktade oss på de naturligt förekommande klustren inom det område vår studie berör (Alvehus 2019; Denscombe 2000).

Vi valde att använda oss av formulär från Google eftersom användning av layoutprogram anses lämpligt för att utformningen på en enkät skall bli professionell och tydlig (Denscombe 2000). Enkätens syfte var att samla data som sedan skulle bli till grund för analys. För att vi på bästa sätt skulle kunna relatera och formulera enkätfrågorna så att de blev av relevans gentemot vår studie var både syftet och forskningsfrågorna fastställda i förhand. Frågornas formulering gav informanterna chans till eftertanke och möjlighet att ge svar utifrån eget perspektiv eftersom formuläret bestod av öppna frågor. Fördelen med att använda sig av öppna frågor är att insamlat material kan synliggöra olika eller likartade synsätt hos informanterna vilket tenderar underlätta förmågan att se samband. För att

20

undvika att formuläret blev för långt, och därmed riskera att informanternas svar skulle avstanna, hade vi i åtanke att enbart ha med nödvändiga och koncisa frågor (Denscombe 2000; Patel & Davidson 2003).

4.3 Analysförfarande

En kvalitativ analys ligger till grund för bearbetningen av vårt material. Våra enkäter fanns tillgängliga på internet för insamling av svar i ungefär en vecka vardera. När vi upplevde en empirisk mättnad i antal inkomna svar togs möjligheten till vidare svar bort. För att underlätta vårt arbete med analysen skrev vi ut var fråga för sig tillsammans med tillhörande svar och häftade ihop dem för att de inte skulle mista sitt sammanhang. För att få en bredare förståelse för det insamlade materialet lästes det noga igenom flertalet gånger för att så småningom finna gemensamma nämnare. För att finna strukturer i empirin började vi med att kategorisera svaren efter olika teman. Teman bestämdes utifrån frågeställning samt efter vad majoriteten hade svarat på nämnda fråga. Strategier som denna beskrivs av Denscombe (2000) samt Patel och Davidson (2003) som avgörande för analys av kvalitativa data eftersom det krävs att forskare finner samband, likheter och skillnader i empirin. I analyskapitlet redogör vi för de samband och skillnader vi funnit i empirin. De nämner också att i en kvalitativ studie handlar det om att fokusera på ordens innebörd snarare än orden per se, genom att vi läste igenom alla mellanord fick vi en bredare förståelse för innebörden i det som skrivits.

Vidare valde vi att med hjälp av överstrykningspennor i olika färger markera svaren som var av samma karaktär med en färg var. Även om frågorna kunde efterlikna varandra hade deras svars-färger inte samma innebörd som hos en annan fråga utan stod oberoende av varandra. Därför ansåg vi att det var viktigt att häfta ihop svaren med frågorna så att inga misstag gällande analysen skulle äga rum. För att få en struktur i analysen började vi att fokusera på förskollärarnas svar kring introduktionerna. Därefter analyserades rektorernas svar och detta mynnade ut i fyra olika rubriker i resultat- och analys avsnittet. De teman som framträdde i analysen och blev av betydelse för vårt syfte och frågeställningar var behovet av tolk och kollegialt samspel samt begrepp som trygghet, relationsskapande och kommunikation. Med hjälp av interkulturell- och monokulturell teori har en vidare analys av svaren sedan kunnat göras för att undersöka vilka olika förutsättningar, förhållningssätt och erfarenheter som ligger till grund för samarbetet rektorerna och förskollärarna emellan.

21

4.4 Forskningsetik

Vid genomförande av enkätstudier finns det specifika forskningsetiska principer att förhålla sig till. Vetenskapsrådet (2002) har tagit fram fyra olika krav för att bedriva forskning med ett etiskt övervägande som grund. Informationskravet innebär att forskare förmedlar till alla inblandade parter vad det är som eftersöks, vem som ligger bakom studien samt hur materialet skall samlas in och bearbetats. Samtyckeskravet är det krav som innebär att godkännande för deltagandet i studien måste ges av de tillfrågade. På grund av att informationen om att medverkan var frivillig samt att det råder total anonymitet vid enkätformulär, innebar det att samtycke inte samlades in. Genom informationen i enkäten förmedlades att samtycke ges när informanterna svarar. Ett annat krav är konfidentialitetskravet som innebär att medverkandes uppgifter skall förvaras på ett sådant sätt att uppgifterna inte kan läcka ut till allmänheten och inte heller bli identifierbara på något vis. Eftersom enkäten är skriven på ett sådant sätt att inga personliga uppgifter krävdes, behövdes detta krav inte tas hänsyn till. Det kravet som handlar om att endast använda insamlade personuppgifter för forskningens ändamål kallas för nyttjandekravet. Detta krav handlar även om att insamlat material inte får användas i andra forskningssyften utan att underrätta medverkande i studien. Eftersom vi, utifrån vår metod, inte besitter några personuppgifter riskerar inte informanternas identiteter att föras vidare. Däremot ansvarar vi över att insamlat material inte tillhandahålls av någon annan i något annat syfte genom att förvara det på säker plats. Ur ett etiskt- och medmänskligt perspektiv valde vi att avsluta enkäten med ett tack till deltagarna för deras medverkan i vår studie.

22

5. Resultat och analys

I denna del av arbetet presenteras den insamlade empiri som ligger till grund för att kunna undersöka och följa upp syftet till studien. Med hjälp av ett interkulturellt förhållningssätt samt begrepp som kommunikation och relationsskapande analyseras vår data med avsikt att svara på våra forskningsfrågor. Vi har delat in analysen i fyra olika teman för att få en överskådning av våra forskningsfrågor. I del ett och två presenteras förskollärarnas samt rektorernas olika svar och förhållningssätt vid introduktionen till förskolan. Genom analys av dessa ges svar till frågorna Hur rektorernas stöttning ser ut och vad som krävs

för att förskollärarna skall känna trygghet i sin profession vid dessa introduktioner? I det

tredje avsnittet diskuteras frågor kring behovet, efterfrågan och tillgodoseendet av tolk. Sist presenteras en jämförelse av informanternas svar med avsikt att svara på hur väl

deras respektive syn på resursgivande överensstämmer med varandra. Vi har under vår

analys funnit både likheter och skillnader i svaren mellan förskollärarna men också mellan förskollärarna och rektorerna, detta presenteras i avsnittet nedan.

5.1 Förskollärarnas erfarenheter

Informanternas erfarenheter av introduktioner av barn med vårdnadshavare som har bristande kunskaper i det svenska språket är varierande men ett övervägande antal svarar att de anser sig ha stor erfarenhet av introduktioner av denna karaktär. En liten andel har

svarat att de inte har några personliga erfarenheter alls.

5.1.1 Vi och dem – svårhanterlig samverkan

Introduktioner där språkbarriärer uppstår är svårare än de där svenska språket är det som kommuniceras. Detta eftersom förskollärarna upplever att det är lättare att förmedla förskolans uppdrag och förväntningar på familjer med hjälp av sitt eget talade språk. Men samtidigt är deras förväntningar att introduktionen skall ske på ett likartat sätt som med svensktalande individer, det vill säga skapa kontakter som innefattar förtroende och relationsskapande. Förskollärarna har en ambition att förhålla sig till ett interkulturellt perspektiv när de resonerar kring vad de förväntar sig av mötena. I svaren skönjas att förskollärarna inte anser sig göra några skillnader mellan individer, men när de beskriver sin praxis syns tendenser att de snarare förhåller sig efter ett monokulturellt perspektiv eftersom många av svaren hänvisar till att de är i behov av att anpassas in i verksamheten

23

och att vårdnadshavarna med annan kulturell- och språklig bakgrund inte förstår informationen som tilldelas dem. Stora delar av informanterna känner ett krav på sig själv att implicera en känsla av trygghet hos vårdnadshavare och barn i vad förskola innebär samt att de finns där för vårdnadshavarna som stöttning och med stort tålamod för de eventuella svårigheter som skulle uppstå. En femtedel av förskollärarinformanterna förväntar sig att vårdnadshavare skall ta ett större ansvar för kommunikation och relationsskapande. Uttryck som ” […] de ska försöka förstå oss, vilja förstå och hjälpa oss i kontakten med deras barn.” (informant på förskollärarenkät) framhäver detta synsätt. Samtidigt markeras respekt, förståelse och empati för individer de möter men i samma andemening berättar de att samtalen dem emellan är korta, koncisa och utan djup eftersom de inte förstår varandra och för att de vill vara säkra på att den viktiga informationen når fram på rätt sätt. En förskollärare skriver: “Den [kommunikationen] blir ju ofta mer kortfattad och man håller sig mer till det viktigaste”

5.1.2 Kroppsspråk och alternativa strategier

Inskolningar där vårdnadshavarna inte talar svenska kan bli svårare än andra. Jag upplever att de flesta inskolningar där vårdnadshavarna inte talar svenska även ofta innebär att de inte talar engelska (då de flesta inskolningar av barn som kommer från familjer med annat modersmål ofta kommer från mellanöstern och inte exempelvis europeiska länder där engelska lärs ut på ett annat sätt) Kommunikationen kan bli bristfällig. Det gäller att man hittar andra vägar att nå fram till varandra. Oftast kan man genom övertydlighet och kroppsspråk komma långt i förståelsen

(Informant på förskollärarenkät) Citatet ovan påvisar den jargong som råder förskollärarnas svar sinsemellan. Kroppsspråket är den faktor som lyfts fram som det främst hjälpande verktyget för att underlätta vid bristande verbal kommunikation. Informanterna förklarar att det de inte kan förmedla med hjälp av verbal kommunikation kommuniceras med hjälp av kroppen, leenden och mjuk ton i rösten. När den språkliga barriären blir för stor har förskollärarna en stor repertoar av strategier att tillhandahålla för att erhålla en god kommunikation med vårdnadshavarna. Med tanke på det Stier (2019) skriver, att kommunikation är den bärande pelaren vid relationsskapande, bör de framförallt vid olikartade kulturella möten lägga vikt vid att kommunicera på ett sådant sätt att relationen står i fokus. Genom informanternas svar kan vi utläsa att det till viss del ses förbi i mötet med det som är annorlunda även om det i läroplanen tydligt står att “arbetslaget ska ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen” (Lpfö 18 2018). Ibland

24

upplever förskollärarna att kroppsspråket inte räcker till, samt att det material de tillhandahållits av rektorn inte erhåller goda mått. Vid dessa tillfällen förklarar de att användning av TAKK, bilder och appar för översättning via telefonen är behjälpliga. Förskollärarna visar att de försöker hitta tillvägagångssätt i avseenden där de saknar kompetens eller resurser. “[...]Kanske har de en släkting eller vän hemma som de litar på och som kan översätta information” skriver en informant och flertalet informanter svarar med likartade svar [...]Man kan skriva ner det man informerar om eftersom det ofta finns någon bekant som kan hjälpa vårdnadshavaren att få det översatt” eller “Brukar försöka ha ett inskolningsmöte med en person (tex den andra vårdnadshavaren eller annan person i deras närhet som kan svenska)”.

Vid ytterligheter översätter även barnet ifråga, dess syskon eller andra barn på förskolan för att förskollärarna skall säkerställa att informationen förmedlas på rätt sätt när de inte har andra möjligheter till kommunikation. Det främsta medlet och den mest omtyckta strategin utöver kroppsspråk och tydlighet är det kollegiala stödet pedagogerna emellan. Nästan lika ofta som kroppsspråk nämner de hjälpen från en kollega och dennes kunnande i det aktuella språket som verktyg. Personalen byter plats med varandra, mellan avdelningarna, under introduktionen så att pedagogen ifråga skall kunna sköta kontakten med vårdnadshavarna.

5.1.3 Stöttning av rektorn

Förberedelserna som görs och vilken information som tillhandahålls om vårdnadshavarnas språkkunskaper inför introduktionen skönjer ett liknande mönster som tidigare. Svaren är uppdelade i två relativt jämnstora svarskategorier. En del svarar att de får gedigen information från rektorn samt att de blir försedda med tolk så fort de ber om det. Den andra delen påvisar att de får bristande information och att ansvaret hamnar hos förskolläraren som själv måste ta till egna strategier för att underlätta för dem samt vårdnadshavarna. En strategi de använder sig av framhävs vara att de tar ansvar för att kontakta vårdnadshavarna innan första introduktionsdagen. Informanterna förklarar att när information inte tillhandahålls av rektorn tar de själva kontakt med vårdnadshavarna innan introduktionen, via telefon eller genom ett inbokat möte, för att få en förståelse för språkkunskaperna i familjen. Vidare förklarar de att det bara är ett antagande de gör när de fått namnen på vårdnadshavarna för att få kännedom om det finns behov av språklig stöttning vid introduktionen till förskolan eller inte.

25

Ja ofta hade tolk varit bra. Ledningen är ganska ointresserad. Lovlappar och annat är ofta omöjliga att få in och trots att vårt upptagningsområde är många med utländskt ursprung så finns det ej översatta lappar eller info över huvud taget på andra språk än svenska. Frustrerande.

(Informant på förskollärarenkät) En minoritet av informanterna blir inte tilldelade någon information om familjerna innan det första mötet och det går att ana en besvikelse bland dessa förskollärare eftersom de inte har de resurser som krävs att förbereda på plats mer än enstaka informationsblanketter eller annat material utskrivna på vårdnadshavarnas språk. Ibland inte något alls. Av svaren att skönja hamnar ansvaret hos förskollärarna att ta ansvar för introduktionerna och att de sällan ber om hjälp.

5.2 Rektorns erfarenheter

Något mer än hälften av informanterna av rektorerna svarar att deras anställda sällan eller aldrig frågar om hjälp eller stöttning vid introduktioner. Om de ber om hjälp är det främst i frågan om tolk eller vid svåra samtal samt hjälp med att förtydliga förskolans uppdrag för vårdnadshavarna.

5.2.1 Vilken information tillhandahålls förskollärarna inför

introduktionen?

För att underlätta för personalen på förskolan finns det viss information som delges innan introduktionen startar. Drygt hälften av rektorsinformanterna menar att de delger förskollärarna den information de fått via det kösystem de nyttjar, alltså information som vårdnadshavarna delgett vid ansökningen. Ofta handlar det enbart om att de blivit tilldelade information om vilka modersmål vårdnadshavarna och barnen har. Således uppger inte informationen om det finns språkförbistringar i svenskan eller inte. Däremot menar en fjärdedel av informanterna att de anordnar ett introduktionsmöte, ett möte innan introduktionens start, där rektorerna kan få en förförståelse för om det finns bristande eller inga kunskaper i det svenska språket, vilket de senare delger förskollärarna så att de kan förbereda sig för introduktionen. Ett annat återkommande svar är att om vårdnadshavarna inte delgett någon information om barnet eller deras situation “[...]har vi alla samma information lika lite lika mycket innan de kommer till oss” (informant på rektorsenkät) och kan därmed inte delge information till de anställda på förskolan.

26

5.2.2 Tolk

Nitton av informanterna från rektorsenkäten menar att det alltid finns möjlighet att boka tolk vid introduktionerna för att säkerställa att informationsutbytet fungerar och att frågor får korrekta svar. Merparten svarar alltså att tolk finns som resurs men i samma andemening svarar de att de hellre ser att det finns personal på förskolan som skall agera tolk och omstrukturerar verksamheten för att detta skall fungera: “Ser till att boka tolk alternativt om någon personal pratar samma språk som Familjen[!] kan jag omorganisera så att hen är med på inskolningen vid behov” (informant på rektorsenkät). Detta fenomen, att dra nytta av andra pedagoger i verksamheten för tolkning, är ett vanligt förekommande svar. Drygt hälften av de svarande ser att de egna resurserna skall tillhandahållas innan tolk bokas även fast de i inledande skede berättar att tolk alltid finns till förfogande. “Kan vi inte lösa det med befintlig personal som kan språket anlitar vi tolk.” svarar en rektor på frågan om kostnaden för tolk gör skillnad i huruvida tolk bokas eller inte. Anledningarna till att inte boka tolk och istället använda sig av befintlig personal, barnskötare eller förskollärare, är dock varierande. Vissa svarar att det är ur en bekvämlighetsaspekt och andra svarar att det beror på att det skulle stärka relationerna med vårdnadshavare och barn om de är bekanta ansikten de möter. Samtidigt nämner de att om det finns ett behov av tolk finns det inga hinder för att boka. Tvetydigheter som urskiljs i rektorernas respons är att de inte hänvisar till sin personal som tolk utan snarare beskriver deras uppdrag som: “om de kan språket agerar de inte tolk, utan de kommunicerar med vårdnadshavarna” (informant på rektorsenkät) och “kan de språket ska de inte agera tolk men använda sig av sitt modersmål” (informant på rektorsenkät). Några hänvisar också till att det är oprofessionellt att låta pedagoger agera tolk och menar att det inte ligger i förskolans uppdrag att göra detta. Tolk finns således till förfogande vid efterfrågan. Däremot, svarar mer än hälften, att förskollärarna sällan eller aldrig ber om hjälp vid genomförandet av introduktioner. Som en strategi för att arbeta så kostnadseffektivt som möjligt använder rektorerna sig av tolk vid samlade tillfällen eller fördelar tolk till de som är i störst behov.

Då blir det att rangordna behovet, de vårdnadshavare som har minst språkkunskaper prioriteras. Pedagoger ska inte agera tolk, de kan dock hjälpa till i samtal som en pedagog. Vi har en mycket språkkunnig personalstyrka, goda kunskaper är en merit vid anställning hos oss.

27

5.2.3 Förtroende

Rektorerna svarar generellt att de har stort förtroende och höga förväntningar på att personalen skall arbeta på ett lösningsorienterat och framgångsrikt sätt i alla situationer de ställs inför. “[...] Jag har höga förväntningar på att pedagogerna gör det som är rätt för varje enskilt barn och familj” (informant på rektorsenkät). Det höga förtroendet för förskollärarnas kompetens vid introduktionerna leder till att introduktionen läggs i förskollärarens händer. Några skriver att de har framarbetat informationsmaterial att tillhandahålla som resurs till sin personal för att skapa de bästa förutsättningarna för

introduktionen om språkförbistringar skulle uppstå. Blanketter, läroplanen,

introduktionsdokument samt övrigt skriftligt material finns översatt till olika språk för att personalen inte skall behöva be om hjälp och så att introduktionerna skall kunna upprättas på ett likartat sätt som en introduktion där vårdnadshavaren har förståelse i det svenska språket.

5.3 Jämförelse mellan parterna

Förskollärarna verkar känna sig otrygga och upplever svårigheter gällande möten där vårdnadshavarna inte kan kommunicera det svenska språket. Rektorerna däremot har stor tillit till att deras personal, i dessa och andra situationer, kan och skall finna tillvägagångssätt som passar alla inblandade parter. Vi har under analysens gång funnit att synsättet mellan förskollärarna och rektorerna tenderar att skilja sig åt på en del punkter, inte minst när det gäller frågan om tolk. Vi kan urskilja att behovet av tolk är stort men tillgången desto mindre. I avsnittet nedan framhäver vi de skillnader vi fått syn på och upplever som problematiska. Dessa anser vi vara av stor relevans för vår studie.

5.3.1 Behovet av tolk

Förskollärarnas generella förväntningar på introduktionerna är att det kommer krävas mer tid, större tydlighet samt flexibilitet för att skapa förutsättningar för trygghet. Trygghet för både vårdnadshavare och barn är det som förskollärarna har störst förväntningar på att kunna uppnå. För att uppnå trygghet önskar förskollärarna att rektorerna i större utsträckning skulle tillhandahålla med tolk. En del av förskollärarna skriver att de får tolk enbart vid första introduktionsmötet, andra skriver att de inte alls får tillgång till tolk även om det vore önskvärt. Förskollärarna som bara får tolk vid ett första tillfälle och inte vidare under introduktionen problematiserar den vidare kontakt som behövs med

28

vårdnadshavare eftersom kommunikation och informationsutbyte inte kan genomföras kontinuerligt. Genom att det finns en större efterfrågan av tolk än vad som tillhandahålls av rektorerna, agerar personalen generellt många gånger medlare eller tolk trots att det i rektorernas svar går att utläsa att tolk alltid ges vid behov.

Tolk är många gånger inte förstahandsvalet för genomförande av introduktioner, inte heller den resurs som ges i första hand. De alternativa tillvägagångssätten är att de istället får ta hjälp av kollegor som talar samma modersmål som vårdnadshavaren, att andra familjemedlemmar eller bekanta får tolka, till och med barnet används ibland för att underlätta kommunikationen. I vissa fall används även utomstående vårdnadshavare utan släktskap eller relation med barnet, vilket komplicerar den starka sekretess som råder inom förskolan eftersom förskolläraren har sekretess gentemot vårdnadshavaren men den alternativa tolken har inte det. Dessutom måste ett samtycke finnas för att tolkning på detta sätt skall få ske. Ett exempel på alternativa tillvägagångssätt för att underlätta i verksamheten förmedlas av en förskollärare från enkäten: “[...] Använder i nödlägen ev[!] även lärling/ annan personal som kan språket (får ej använda annat än fast personal, men vad gör man…!)”. Förskollärarna uppger att de i stor utsträckning får finna egna lösningar för att kunna kommunicera information till vårdnadshavarna. Det handlar om att det får tillgripa medel som Google translate, bildstöd, TAKK och kroppsspråk.

Vidare ställs frågan om tolk i relation till frågan om behov. Analysen visar att avgörandet i vem som är i behov ofta läggs i rektorns händer. Samtidigt tas förfrågan om tolk inte alltid upp av förskollärarna eftersom de använder sig av alternativa tillvägagångssätt för kommunikation. Anledningarna sägs vara att tolkarna brister i kompetens men också att förskollärarna har åsikten att rektorerna inte bryr sig om huruvida de får resurser eller inte. Huruvida behovet tillgodoses eller inte är en diskussion rektorer och förskollärare emellan som behöver tas i anspråk. Rektorerna anser sig aldrig behöva göra någon form av rangordning utifrån behov men hälften av de svarande har ändå strategier för att hålla nere på tolkkostnader. De genomför informationsmöten med tolk i grupp och därefter använder de enbart sig av tolk vid svåra samtal. Uppfattningen om att det råder brist på tillgång av tolk på grund av höga kostnader finns bland förskollärarna. Rektorernas gensvar på denna fråga är att det aldrig är en kostnadsfråga utan att alla med önskemål om tolk blir tillgodosedda det. Att använda sig av tillgänglig personal med kunskaper i det aktuella språket är som tidigare nämnt något som i stor utsträckning görs.

29

Förskollärarna pekar på att de hellre skulle behöva tolk eftersom det ibland blir problematiskt att ta hjälp av kollegor på grund av att kollegorna i fråga inte alltid har tid samt att det kan bli en osammanhängande vardagsrytm i verksamheten för både

pedagoger och barn.

[…] Om ingen av vårdnadshavarna kan svenska eller engelska söker de sig inte till vår förskola[...] Men om de skulle vilja vara på vår förskola ser vi till att den som har inskolningen får det som behövs fören[!] bra inskolning. Tolk eller dylikt.

(Informant på rektorsenkät) Vissa rektorer hänvisar till att det inte finns behov av tolk på deras förskolor eftersom

dessa familjer inte vänder sig till deras förskola. Förskollärarna svarar att de också märkt

av rektorernas påståenden om att familjer med annan härkomst inte söker sig till deras förskolor men framhäver en annan syn på vad som ligger bakom:

Nej, får faktiskt mest könslan[!] att ledningen inte vill ha de familjerna. De visar oftast ingen förståelse för att det svenska språket inte finns. För 2-3 år sedan kunde vi ta in tolk ä[!], det får vi inte längre

(Informant på förskollärarenkät)

Trots att det i större omfattning finns ett behov av tolk kan vi samtidigt märka att förskollärarnas åsikter kring tolk glider isär, inte på grund av behovet i sig, utan snarare för att alla inte haft positiva erfarenheter när tolk väl skall eller har bokats. För det första kan det vara svårt att väl boka en tolk och för det andra är de tolkar som har bokats inte tillräckligt kompetenta. Så här skriver en förskollärare:

[…] tolk har inte alltid varit [en] så positiv upplevelse då dessa är svåra att få tag på i vår kommun särskilt på vissa dialekter. Även de tillfällen då vi fått tolk under hela introduktionen har jag upplevt att vårdnadshavare knutit an till tolken istället för pedagoger på förskolan

(Informant på förskollärarenkät)

En annan skriver så här: “Eftersom samarbete med VH [vårdnadshavare] är det viktigaste för att få trygghet/förtroende/respekt osv är det självklart att tolk behövs.” (informant på förskollärarenkät).

30

5.4 Sammanfattning av resultat och analys

Resultatet redogör för att det är utmanande, krävande och tenderar att vara svårare att göra sig förstådd i samspelet mellan förskollärare och vårdnadshavare med bristande kunskaper i svenska. Trots detta tolkar vi det som att de flesta ändå påvisar en positiv attityd gentemot de utmaningar de ställts inför. Utifrån det Dahlkwist (2007) säger om att det är av stor vikt att lära sig kulturella skillnader förstås att förskollärarna är i behov av att utveckla sina grundläggande kulturella kompetenser för att i sin tur minska risken för misskommunikation. Förskollärarna saknar sonika tillräckliga kunskaper i ämnet.

Förskollärarna hänvisar till det fysiska, kroppsspråket, som bärande

kommunikationskanal och använder denna strategi i mötet med vårdnadshavarna. Stier (2019) menar att det är viktigt att personal på förskolan har kännedom om att alla gester eller fysisk kommunikation inte betyder samma sak för alla människor. De behöver ha detta i åtanke vid mötet med det som differerar från deras egna normer och värderingar. Eftersom TAKK generellt nämns som ett bra komplement- och kommunikationsmedel inom förskola, och i synnerhet i vår studie, anser vi att det behöver problematiseras i kontakten med vårdnadshavare utan kunskaper i det svenska språket. Det blir således ytterligare ett språk, om än stödspråk, för dem att lära sig samt förstå och kunna tolka. TAKK kan säkerligen vara ett gott komplement och vi förstår syftet med språket. Däremot, tror vi att det inte bör vara den strategi som tillhandahålls i första hand vid möte med vårdnadshavarna.

Informanternas redogörelse för tidigare erfarenheter av och förväntningar på introduktioner med skilda språk har hjälpt oss i vår förståelse för hur vi kan tolka vilka resurser som krävs och ges för att fullgoda introduktioner skall kunna genomföras. Förskollärarna uttrycker att arbetssätt som de tycker om och som är fungerande i kontakten med vårdnadshavare är användning av kroppsspråk samt att ta hjälp av kollega med annat modersmål. Många säger i samma andemening att tolk vore behjälpligt för att lättare kunna göra sig förstådda samt lösa eventuell misskommunikation. Resultatet påvisar samtidigt att förskollärarna sällan tenderar att be rektorerna om hjälp vid introduktioner utan att det är enklare att istället tillgodose sig själv med materialet de behöver. Rektorerna anser sig tillhandahålla med tolk vid behov men förklarar att förfrågan om hjälp sällan dyker upp. Bland de förskollärare som anser tolk vara det bästa medlet finns det en del som blir tillgodosedda sina behov och är nöjda. Den andra delen

31

av informanterna påvisar en missnöjd attityd och menar att de får lösa situationer på egen hand. Detta genererar i att trots att de skulle vilja ha tolk så frågar de inte om det. Resultatet är splittrat och leder därför till en uppdelning i två huvudsakliga synsätt som slutligen mynnar ut i en enhetlig slutsats. Resultatet som framhävs av studien är att det inte råder ett överensstämmande synsätt mellan förskollärare och rektorer. Synsätten skiljer sig främst åt när det kommer till tolk vilket oftast leder till att andra tillvägagångssätt blir det som används. Dock förenas rektorer och förskollärare i synen på att relationen med hemmen är av stor vikt och att introduktionen är det första steget i ledet mot en bra samverkan mellan förskola och hem.

32

6. Diskussion

I detta kapitel redogörs studiens resultat och de slutsatser som kan dras utifrån resultatet. Vidare diskuteras och problematiseras också valet av metod. Slutsatserna kommer sättas i relation till den tidigare forskning och de teorier som presenterats i arbetet och följas upp med förslag till fortsatt forskning samt tänkbara konsekvenser som studien kan ge upphov till för vår kommande yrkesroll. För att få en tydligare bild av diskussionen presenteras inledningsvis återigen vårt syfte;

Syftet med studien är undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare upplever introduktioner med vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk samt vilka förutsättningar som ges av rektorer för en trygg introduktion med fungerande kommunikation.

Vår studie ville hänvisa till förskollärares upplevda resursgivande kring introduktioner. Vi hade innan studiens uppstart en föreställning om att förskollärare upplever svårigheter i introduktioner där det svenska språket är bristfälligt från motparten. Föreställningen kring detta har inte bara bekräftats utan vi har också kunnat få en förklaring på vilka anledningar som ligger bakom och vi har fått en förståelse för vad som kan underlätta. Trots att syftet var att få syn på förskollärares erfarenheter och upplevelser tenderade många av svaren ändå i slutändan att handla om barnets samt vårdnadshavarnas upplevda känslor kring introduktionerna. Kanske beror detta på att förskolläraren är indoktrinerad till att alltid tänka på barnets bästa och därmed glömmer bort eller undermedvetet väljer bort att tänka på sig själv i situationer där mellanmänskliga möten är i fokus. Studiens resultat lyfter fram det samrådande synsätt som förskollärare och rektorer har på vikten av goda relationer och kommunikation men att det på vägen dit brister.

6.1 Resultat i förhållande till tidigare forskning

I likhet med den tidigare forskning vi lyft fram anser förskollärarna att det är av stor vikt att bygga goda relationer med vårdnadshavarna. God kommunikation och tydlighet är svar som går att urskilja i Joshi, Eberly och Konzals (2005) studie, likt som i vår. Ytterligare en koppling som kan göras är att deras resultat i slutändan handlar om barnets välmående vilket även går att urskilja bland våra informanter. Det framkommer av Ebbeck och Yim (2009) att en bra relation mellan vårdnadshavare och förskollärare ligger

33

till grund för barnets anknytning och trygghet i förskolan. I relation till det Stier (2019) säger om att god kommunikation är avgörande för relationsskapande, kan vi utläsa att våra informanter är medvetna om och lägger stor vikt vid trygghet, men att optimala verktyg saknas.

Likheter, utöver vikten av att bygga goda relationer vid introduktioner, kan ses i resultatet av Markström och Simonssons (2017) studie. Synsättet på att en stor del av ansvaret ligger i vårdnadshavarnas händer stämmer överens med en del av de svarande i vår undersökning. De anser att vårdnadshavarna borde ta ett större ansvar i skapandet av relationer och att dessa bör präglas av respekt, tillit och trygghet. Precis som vårt resultat visar på, att den vardagliga kommunikationen med vårdnadshavarna blir lättare om den från början är god, visar deras resultat detsamma.

Förskollärarna i vår studie behöver ofta ta till egna medel och strategier för att kommunicera med vårdnadshavarna som inte har kunskap i svenska språket, detta är i enighet med Stier och Sandströms (2018) studie. Vidare förefaller det också i båda studierna att både förskollärarna och vårdnadshavarna använder barn som medlare vid bristfälliga kommunikationsmöjligheter. Stier och Sandström beskriver det som ett problem, vilket är en åsikt vi kan hålla med om eftersom barnet tenderar att hamna i en utsatt position där hen tilldelas en roll som är icke-kompatibel med ett barns rätt till att vara barn.

6.2 Metoddiskussion

I vårt kapitel kring metod framgår det att den metod vi använt oss av, enkätintervjuer, inte var vårt förstahandsval men blev den metod som vi ansåg som mest lämplig av resterande val. Vi hade hellre sett att vi skulle kunna genomföra semistrukturerade intervjuer för att kunna nyansera och skapa ännu större tydlighet i vår studie. I efterhand lever våra tankar upp till det vi förutspått, att vi gärna hade velat och behövt ha möjlighet att ställa följdfrågor till informanterna. För att uppnå empirisk mättnad samt för att få en så sanningsenlig bild som möjligt av förskollärarnas perspektiv valde vi att ha enkäten kvar tills cirka 100 personer svarat.

Enkätintervju har enligt vår mening varit en väl fungerande metod för att samla empiri till vår studie. I vår undersökning skulle det kanske finnas en vinst i att veta informanternas bakgrund, såsom ålder eller sociokulturell kontext, för att få bekräftat att