Supported Employment - svensk praktik gällande hjälpande åtgärder för att personer med psykisk funktionsnedsättning ska nå eller nå tillbaka till ett arbete speglade i två ESF-projekt i Skåne/Blekinge

2012

Malmö Högskola

Kandidatuppsats

Arbetsvetenskap III

VT 2012

SUPPORTED EMPLOYMENT -

svensk praktik gällande hjälpande åtgärder för att personer med psykisk

funktionsnedsättning ska nå eller nå tillbaka till ett arbete speglade i två

ESF-projekt i Skåne/Blekinge

SUPPORTED EMPLOYMENT

-Swedish practice regarding the facilitation measures for people with mental

disabilities to reach or regain a job mirrored in two ESF projects in Skåne /

Blekinge

Författare: Malin Henningsson Handledare: Calle Rosengren

Examinator: Kerstin Hultén

Abstract

Den här uppsatsen är en explorativ fallstudie som visar bakgrunden till begreppet Supported Employment, hur det har kommit att översättas till den svenska kontexten och hur den omsätts i praktiken genom att studera två ESF projekt som fall. Med utgångspunkt från ”Supported Employment” metodiken har två ESF-projekt, som båda ämnar skapa bättre möjligheter för psykiskt funktionsnedsatta att delta i arbetslivet, analyserats. Utifrån analysen visar uppsatsen att Supported Employment inte bara används som metod, utan också används för att lyfta fram nyckelbegrepp för förbättrad samverkan mellan aktörer som redan arbetar för att målgruppen ska komma ur sitt utanförskap och kunna nå och få tillbaka ett arbete. Slutsatsen är att centrala begrepp inom Supported Employment som egenkraft, självkänsla och motivation, i dessa projekt är lika viktiga i kontakten mellan inblandade aktörer som i utformningen av själva arbetsplatssituationen; att lika stor fokus i projekten läggs på att koordinera själva handläggningen och hanteringen av projektens målgrupp, som att erbjuda riktiga arbeten genom ett utökat socialt stöd.

Nyckelord: Region Skåne, ESF projekt, Supported Employment.

This essay is a case study that have tried to explore the background and theoretical foundation for Supported Employment as a method, and how this is applied to a Swedish context by analyzing two European Social Fund projects in southern Sweden that use Supported Employment. The findings indicate that the projects use the basic concepts of the SE method, such as empowerment and self-efficacy, when coordinating support structures that are already in place through a relatively comprehensive welfare state, as much as using the method when designing an adequate work place and surrounding structure.

TACK! Till mina inspirerande och engagerade respondenter i ESF-projekten. Jag vill även tacka mitt personliga nätverk som intresserat följt mitt arbete framåt – Fredrik Rakar och Anette Ek – mina mentorer – som inspirerat mig att nå mitt mål, att skriva en kandidatuppsats i Arbetsvetenskap III. Tack till min handledare Calle Rosengren vid Malmö Högskola, projektledare Åsa Berglund vid Region Skåne och Charlotte Olsson min studiekamrat.

Ystad, Augusti 2012 Malin Henningsson

Innehåll

Abstract ...

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte och frågeställning ... 2

1.3 Avgränsning... 2 1.4 Upplägg ... 2 2. Metod ... 3 2.1 Kvalitativa fallstudier ... 3 2.2 Val av forskningsstrategi ... 4 2.2.1 Dokumentstudier ... 4

2.2.2 Tillvägagångssätt vid val av fall och urval av fall i fallstudien ... 5

2.2.3 Urval av litteratur till intervjuguide ... 5

2.2.4 Kvalitativa intervjuer ... 6

2.2.5 Validitet och reliabilitet ... 7

2.3 Analys och databearbetning ... 8

3. Teoretisk utgångspunkt ... 9

3.1 Historik SE ... 9

3.2 SE i Sverige ... 10

3.2.1 Tidigare forskning SE i Sverige ... 13

3.3 Mål och viktiga ingredienser under arbetsrehabiliteringsarbete inom SE-metodiken, med mål att nå och få tillbaka ett arbete ... 14

3.3.1 Socialt stöd ... 14

3.3.2 Självkänsla ... 16

3.3.3 Empowerment ... 17

3.3.4 Self-Efficacy ... 17

3.4 Generella behov i ett framtida arbetsliv ... 19

3.5 En väg tillbaka in i arbetslivet - re-attribuering ... 20

4. Två fall av SE ... 21

4.1 Aktivitetsersättning mot arbete – AMA ... 21

4.2 ESF-projektet Vägen in ... 23

4.2.1 SE i ESF-projektet Vägen In ... 23

4.3 Resultat ... 24

5. Slutsatser ... 27

5.1 Slutdiskussion ... 29

5.2 Förslag till framtida forskning ... 29

6. Referenser ... 30

6.1 Böcker ... 30

6.2 Forskning, tidigare studier i ämnet ... 31

6.3 Vetenskapliga artiklar ... 31

6.4 Otryckta källor ... 31

6.5 Internetmaterial ... 31

Bilaga 1 ... 33

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Enligt myndigheten Handisam lever idag en relativt stor grupp i samhället med någon form av psykisk nedsättning och kan behöva extra stöd eller åtgärder för att delta i arbetslivet (www.handisam.se).

I min förra uppsats i Arbetsvetenskap II, HT 2011 vid Malmö Högskola som skrevs tillsammans med Charlotte Olsson, väcktes intresset för funktionsnedsattas ökade delaktighet i arbetslivet och genom att vi kom i kontakt med Arbetsförmedlingens rekryteringsträff ”SeKraften!”. Då fokus i uppsatsen var kompetens och delaktighet i samhället för individer med olika funktionshinder, har jag nu fått möjligheten att fördjupa mitt intresse för psykiskt funktionsnedsattas deltagande på arbetsmarknaden. Genom att studera hur Supported Employment uttolkas och används som metod i södra Sverige, med målsättningen att individer med psykiska funktionshinder ska kunna nå och få tillbaka ett arbete, har jag kunnat fördjupa mig i två ESF projekt som tillämpar metoden i södra Sverige.

Denna uppsats är relevant för ämnesområdet Arbetsvetenskap eftersom handläggare på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialtjänst, såväl som HR- medarbetare och coacher som arbetar med arbetslivsrelaterade frågor kan komma i kontakt med SE-metodiken. De kan då behöva förstå hur begreppet översätts till vardagspraktik om de vill jobba som stödjare inom ramen för ett Supported Employment projekt (Rinaldi et al, 2008).

Jag vill med den här uppsatsen visa bakgrunden till Supported Employment metodiken, hur det har kommit att översättas till den svenska kontexten och hur den omsätts i praktiken genom att studera två Europeiska social fonden (förkortat ESF1) projekt som fall. Region Skåne är projektägare för en satsning som heter ”Vägen In” och Försäkringskassan för ett projekt som heter ” Aktivitetsersättning mot arbete” (AMA), som båda ska skapa bättre möjligheter för psykiskt funktionsnedsatta att delta i arbetslivet.

1 _{Europeiska socialfonden (ESF) är en av Europeiska Unionens (EU:s) strukturfonder som inrättats för att minska}

skillnaderna i välstånd och levnadsstandard mellan EU:s medlemsstater och regioner och följaktligen främja ekonomisk och social sammanhållning. ESF är avsedd att främja sysselsättningen i EU och fonden hjälper medlemsstaterna att göra Europas arbetskraft och företag bättre rustade att möta nya, globala utmaningar (Ur: ”Om ESF”. www.esf.se).

2 1.2 Syfte och frågeställning

Att undersöka hur Supported Employment (SE) har vuxit fram som metod, vilka de centrala delarna av metoden är och hur den har översatts i den svenska kontexten, med två fall praktiska fall i Skåne och Blekinge.

Frågeställning:

Vad i SE metodiken betonar två ESF-projektledare som viktigt i sin översättning av SE till svensk praktik i två Skånsk/Blekingska ESF-projekt?

1.3 Avgränsning

Uppsatsen avgränsar sig till att gälla framväxten av Supported Employment som metod och hur dessa tolkas och översätts i de aktuella ESF-projekten vid Region Skåne och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen Blekinge, riktade till psykiskt funktionsnedsatta. I uppsatsen har jag inte undersökt hur gruppen psykiskt funktionsnedsatta uppfattar dessa insatser eller stödgivares insatser och inte utvärderat om SE-metodiken gett önskat resultat, då båda ESF projekten fortfarande är i en initieringsfas. Då denna uppsats inte är en utvärdering av de två ESF-projekten, har jag valt att inte belysa de två grenar av SE-metodiken som projektledarna talade om i sina intervjuer – SIUS-metodiken och IPS-modellen.

1.4 Upplägg

Kapitel 1 inleder och fastställer bakgrund, syfte och frågeställningar i uppsatsen, därefter går jag igenom metodfrågor i kapitel 2 och den teoretiska bakgrunden för SE i kapitel 3, som också tar upp hur det har översatts till svenska förhållanden. I kapitel 4 analyserar jag de två utvalda projektens tolkning av begreppet och avslutar sedan med mina slutsatser och förslag till framtida forskning i kap 5.

3

2. Metod

2.1 Kvalitativa fallstudier

Jag har valt att analysera hur SE metodiken kan ta sig i uttryck genom att granska två regionala ESF-projekt som fall. Fallstudie som undersökningsstrategi valde jag då den passar som ett brett tillvägagångssätt i småskalig samhällsforskning och ger en djupgående beskrivning av två eller fler undersökningsenheter som studeras i detalj (Denscombe, 2009; Denscombe, 2004).

Denna uppsats är ingen utvärdering (Denscombe, 2004, s.39) som ämnar väga starka och svaga sidor av SE metodiken i de två ESF-projekten. Inte heller har drivkraften i denna uppsats forskningsarbete bedrivits i avsikt att vare sig förbättra eller lösa praktiska problem och inte heller förbättra SE-metodiken i de två ESF-projekten. Snarare har drivkraften i uppsatsarbetet varit att explorativt beskriva hur SE tolkas och översätts av två ESF-projektledare i sin kontext (Denscombe, 2004, s.39).

Sökarljuset i denna forskning har riktats mot två enskilda enheter som har gett möjligheter att på djupet studera hur SE metodiken översätts i praktiken, till skillnad från masstudier som belyser det generella (Denscombe, 2009; Svenning, 2003). Eftersom ämnet arbetsvetenskap beskriver, förklarar och bidrar till förståelse av hur komplexa händelseförlopp är när individer interagerar med eller arbetar med individer (Lindén et al, 1999; Svenning, 2003), hoppas jag på detta sätt kunna fånga in hur området SE kan ta sig i uttryck i Sverige genom dessa två fall.

Generaliseringar är inte huvudsyftet med denna uppsats då urvalet i denna forskning inte har skett slumpmässigt, då det är en djupstudie av två aktuella projekt i närområdet (Skåne och Blekinge). Utgångspunkten har varit att projekten typiskt praktiserar SE ”som är synnerligen signifikanta för det praktiska problemet eller den teoretiska fråga som forskaren vill undersöka” (Denscombe, 2009, s.64). En kvalitativ undersökning görs inte främst för att ge generaliserbara resultat, utan för att bidra till en fördjupad förståelse för det som studeras.

Kvalitativa metoder väljs med fördel också därför att de enligt Dellgran & Höjer, 1996 (i Lindén et al, s.163) ger personer möjlighet att själva formulera sina svar i motsats till enkäter som inte lämnar möjlighet till öppna svarsalternativ, egna formuleringar då de redan är förvalda och det ej skapas någon ny teoribildning. Jag anser att jag gjort en ansats att förstå

4

och ge ett empiriskt bidrag för att beskriva och reflektera över hur SE-metodiken används i den svenska kontexten (Lindén et al, 1999).

2.2 Val av forskningsstrategi

Fallstudien är ingen metod utan en forskningsstrategi som tillåter och uppmuntrar forskaren att använda sig av källor som man finner intressanta (Denscombe, 2009). I min uppsats använder jag mig dels av dokumentstudier för att fånga bakgrunden till SE metodiken, historiken i Sverige och de två studerade ESF- projektens upplägg och dels djupintervjuer för att kunna analysera projektledarnas syn på hur de använder sig av SE i praktiken.

2.2.1 Dokumentstudier

Dokumentstudier har varit en av de minst uppmärksammade metoderna, men blir vanligare och anses mer relevant i och med att informationsmängden ständigt ökar. Källorna i denna typ av forskning omfattar nya, såväl som historiska, dokument, lagar eller sekundärkällor. Exempel på dokument är böcker, projektplaner, utredningar, SOU:er och direktiv från regering och riksdag (May, 2001).

Dokument kan vara primära eller sekundära, där primära dokument insamlats eller beskrivs av de som varit med om och faktiskt bevittnade händelsen. Sekundära källor har skrivits ner efter det att händelsen har inträffat och där författaren inte var en av dem som personligen bevittnade dem. För det andra kan dokument vara offentliga eller privata material som inte alltid är tillgängliga för forskare, eftersom de kan vara belagda under sekretess eller hemligstämplade. För det tredje kan dokument vara avsiktligt begärda, eller oavsiktliga och spontana, till exempel i dagböcker eller minnesanteckningar i en kalender (May, 2001, s.217, 218). Det går att enligt Scott i (May, 2001, s.226) bedöma en dokumentkällas kvalitet genom att använda sig av fyra kriterier, där är autenticitet, representativitet, trovärdighet och mening hänger ihop.

I denna studie har jag främst använt mig av primära dokument som de två ESF-projektens egna projektbeskrivningar, ansökningshandlingar, aktivitetsplanering, men också statliga utredningar, myndighetsdirektiv, riktlinjer och annat material som ska hjälpa praktiker att utföra detta arbete i linje med Socialstyrelsens rekommendationer. Jag har också gått igenom

5

akademiska artiklar såväl som böcker med ämnet SE som bakgrundsmaterial och detaljstuderat en film kring SE metoden för att kunna ge en bakgrund till dess framväxt och huvudsakliga innehåll. Filmen ”Try another way!” togs fram med hjälp av en av Malmö Högskolas bibliotekarier eftersom Antonson, 2003 hänvisar till Golds forskning (May, 2001).

2.2.2 Tillvägagångssätt vid val av fall och urval av fall i fallstudien

För att få tillträde till och för att få bedriva forskning av Region Skåne som organisation skickades min förförståelse av funktionsnedsattas ökade delaktighet i arbetslivet, min uppsats i Arbetsvetenskap II som jag medförfattat (Svenning, 2003; Denscombe, 2004).

Region Skåne som arbetsgivare kontaktades för att få ett selektivt urval av respondenter till min forskning (Svenning, 2003) och bidra till ökad förståelse för psykiskt funktionsnedsattas arbetsrehabilitering. Fallstudien inbjuder forskaren att använda sig av informella intervjuer (Denscombe, 2009) och informella samtal inleddes med en av Region Skånes projektledare. Projektledare Åsa Berglund gav information att SE som metod praktiseras för att arbetsrehabilitera målgruppen psykiskt funktionsnedsatta inom Region Skåne. Då valde jag att rikta mitt sökarljus i fallstudien mot SE metodiken som Åsa Berglund informerade mig om kunde öka min förståelse för psykiskt funktionsnedsattas ökade arbetsdeltagande.

SE metodiken praktiseras i Region Skånes ESF-projekt ”Vägen In”. Dessutom gav Åsa Berglund information om att Försäkringskassan Malmö/Blekinges ESF-projekt ”AMA” är en annan typisk undersökningsenhet som praktiserar SE –metodiken i arbetsrehabilitering av psykiskt funktionsnedsatta (Denscombe, 2009).

Svenning benämner urvalet som snöbollsurval, när en person kan rekommendera en annan respondent att rikta sitt sökarljus till i sin forskning (Svenning, 2003). Enligt Svenning är snöbollsurval användbart men ger risk för bias. För att undvika en ensidig bild (bias) av SE-metodiken valdes två ESF-projekt ut som undersökningsenheter (Svenning, 2003).

2.2.3 Urval av litteratur till intervjuguide

För att kunna bekanta mig och öka min förståelse för SE-metodiken sker detta enligt May i urval av dokument (May, 2001). Fallstudien tillåter och uppmuntrar forskaren att använda sig av källor som man finner intressanta (Denscombe, 2009). Inför intervjuerna valdes litteratur (Svenning, 2003) ut genom sökningar i Malmö Högskolas biblioteksdatabas med sökord:

6

Supported Employment Malmö Högskola, som gav Malmö Högskolas egna kurs ”Arbetsinriktad rehabilitering, 15 hp” (www.mah.se). Ur kursens litteraturlista valdes (Antonson, 2003) och (Sandvin, 2009) ut för att ge förförståelse till frågor i intervjuguide 1 och 2 (Bilaga 1, 2) inför intervjuer med projektledare AMA och VI. Val av tidigare forskning (avsnitt 3.2.1), litteratur och artikelsökningar om SE-metodiken har skett under handledning av Calle Rosengren vid Malmö Högskola.

2.2.4 Kvalitativa intervjuer

För att komplettera dokumentstudien har jag gjort intervjuer med respektive projektledare för de två ESF-projekten, för att kunna studera hur de uttolkar SE och anpassar metodiken till den svenska kontexten.

Intervjuerna (2 stycken) har varat cirka en timme och genomförts på ett öppet sätt med intervjuguide (Bilaga 1 och 2) för att ge ett kvalitativt djup som Svenning (2003, s.151-152) benämner som den ”semistrukturerade intervjuformen”. Raka motsatsen till kvalitativa semistrukturerade intervjuer är strukturerade intervjuer där forskaren begränsar respondenternas möjligheter att uttrycka sig fritt. Intervjuer som företas på ett öppet sätt är fördelaktiga då forskaren inte har särskilt god kunskap om det ämne som beforskas och ger en djupare förståelse av respondenternas perspektiv. Den semistrukturerade intervjuformen valdes i denna uppsats då intervjuformen öppnar upp för intervjuaren att ställa följdfrågor så att respondenten ger uttömmande svar (Svenning, 2003).

Respondenterna ombads inledningsvis vid intervjutillfällena att tala om sitt arbete utifrån sin egen referensram i sina respektive ESF-projekt med SE-metodiken. Referensramen handlade om det som de själva ville berätta om sina projekt med SE som samtalsämne. Den första intervjun med Projektledare AMA genomfördes med intervjuguide 1 (Bilaga 1). Den andra intervjun med Projektledare VI genomfördes med intervjuguide 2 (Bilaga 2). Intervjuguiderna skiljde sig, eftersom projektledare AMA själv inledningvis vid intervjutillfället fritt talade om sitt projekt. Därför valde jag som författare av denna uppsats att göra tillägg och ändringar enligt intervjuguide nr 2 för att få projektledare VI:s tolkning av frågan för att kunna belysa hur ESF-projektet ”Vägen In” praktiskt omsätter sin tolkning av Supported Employment (Svenning, 2003).

7

Intervjuform av öppen karaktär valdes eftersom en intervju som görs under ett samtal som löper ganska fritt kan enligt (Bryman, 1988a:47) betraktas som informativt därför att det som respondenten talar om ger respondentens eget perspektiv (i Svenning, 2003) och översättning av SE-metodiken. Den muntliga intervjun ger dessutom respondenten möjlighet att ge sina egna erfarenheter mening genom att dela med sig av sitt arbete, i narratives, där jag som forskare ber respondenterna berätta om SE metodiken i sina arbete som projektledare, samtidigt som jag aktivt lyssnar och dokumenterar (Lindén et al, 1999).

Intervjuerna har avlyssnats flertalet gånger, transkriberats ordagrant, sparats och skickats till respondenterna som givits möjlighet till genomläsning och att i efterhand ge kommenterar till materialet, i linje med god forskningssed (Svenning, 2003). Ingen av respondenterna hade några invändningar mot det nedskrivna materialet.

2.2.5 Validitet och reliabilitet

För att få koppling mellan teori och empiri har kvalitativa intervjuer av två projektledare genomförts för att visa hur SE metodiken översätts och tolkas i praktiken. Svenning anser att koppling mellan teori och empiri bör uppnås, annars är forskning meningslös och når ingen validitet att man ”verkligen mäter det man avser mäta” (Svenning, 2003, s.63). För att inte påverka tillförlitligheten i denna uppsats, valde jag att genomföra semistrukturerade kvalitativa intervjuer där två projektledarna talar om sina ESF-projekt. Tillförlitligheten kan påverkas av att inte lyckas mäta det som avses, genom att exempelvis i en semistrukturerad intervju ställa felaktigt formulerade frågor. Eller i denna uppsats att intervjufrågorna saknar anknytning till SE metodiken. Tillförlitligheten i denna uppsats kan även vara påverkad av att projektledare VI fått ta del av min b-uppsats, vilket projektledare AMA inte har fått. Tillförlitligheten kan även vara påverkad av att respondenterna hade mycket att berätta om i sina projekt och inte exakt svarade de på frågorna som ställdes (i Bilaga 1 och 2) (Svenning, 2003). Reliabiliteten i att få liknande resultat om denna kvalitativa fallstudie skulle göras om kan påverkas av att tid har förflutit och projektledarna har ökat sin förståelse för att arbetsrehabilitera psykiskt funktionsnedsatta. Om frågorna i intervjuguide 1 och 2 skulle ställas till projektledare AMA respektive projektledare VI, är det inte säkert att de ger samma svar, då ESF-projekten utvecklats och kunskapsnivån om SE-metodiken har förändrats (Svenning, 2003).

8 2.3 Analys och databearbetning

Empirin analyserades och det som respondenterna uttalat som ”det viktigaste” har med inspiration från Czarniawska och Joerges (1996) i (Kärreman et al, 2007) getts innebörd av två projektledares tolkningar och översättningar av SE metodiken, för att kunna omsättas i handling (materialisering) i två ESF-projekt i Skåne/Blekinge. Analys har skett av intentioner i ESF-projektplaners dokument (föreställningar) som transporteras från bärare av SE metodiken (projektledare) utifrån det som projektledarna talade om i två ostrukturerade öppna intervjuer. Av modellen för analys har avsteg gjorts (Czarniawska och Joerges, 1996) från att intervjua mottagarna av SE-metodiken (psykiskt funktionsnedsatta SE-deltagare) då båda projekten är i initieringsfas. Enligt Czarniawska och Joerges i (Kärreman et al, 2007) sker tolkning och översättning av SE av såväl bärare som mottagare för att omsättas i handling. Då denna uppsats har en avgränsning, (se avsnitt 1.3) belyses inte hur stödpersoner omsätter SE i handling och inte heller hur psykiskt funktionsnedsatta stödmottagare upplever SE-metodiken.

9

3. Teoretisk utgångspunkt

3.1 Historik SE

Golds träning och synsätt att gravt funktionshindrade individer kunde utföra arbetsuppgifter var utgångspunkt till forskning om arbetssätt som växte fram i vård- och stödsystemet i USA under 1980-talet och utkristalliserades till teorin om SE (Antonson, 2003). Golds forskning startade 1973 vid Dixon State School, USA med metoden ”Try another way” – som använts för att lära 100-tals gravt funktionshindrade individer att utföra monteringsarbete (Gold, 1980). Antonson beskriver de gravt funktionshindrade individerna som Gold tränade i ”Try another way”metoden att de sågs som hjälplösa utan egen förmåga att ”få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden” (Antonson, 2003, s.20). ”Try another way” metoden var grunden i vidareutvecklingen av metodiken i SE och fick handikapporganisationer, myndigheter, arbetsgivare och fackföreningar i USA och Canada att göra gemensam sak och betona

”betydelsen av verklig integrering i arbetslivet för personer med olika funktionsnedsättningar” (Antonson, 2003, s.19).

Detta blev till en hel rörelse med utgångspunkt i att funktionsnedsatta personer hade rätt att arbeta och

”tolkade normalisering och integrering på ett helt annorlunda sätt än vad andra tidigare gjort” (Antonson, 2003, s.19).

Filmen ”Try another Way”!

Marc Gold gav ut en film ”Try another Way!2” på 1970-talet som var starten till utvecklingen om SE-metodiken. Personerna i filmerna (4 stycken) beskrivs av Gold i filmen, ha funktionshinder av grav utvecklingsstörning3 (Gold, 1980).

Gold var i grunden arbetsterapeut som forskade vidare på sin hypotes och filmade sina framsteg med att lära 100-tals gravt utvecklingsstörda funktionshindrade individer med IQ från 11 och uppåt, där de fick lära sig att montera cykelbromsar under hans handledning. Gold arbetade efter övertygelsen att gravt funktionshindrade individer ”hade en potential att integrerat kunna bidraga med produktivt arbete i samhället” (Antonson, 2003, s.20). Gold menade att istället för att göra en mängd enkla sysslor som egentligen inte var så produktiva,

2

Se filmen: (http://www.mnddc.org/parallels2/four/video/video44-tryanotherway.html).

3

Definition av sjukdomsbild av utvecklingsstörning i Sverige 2012, hänvisar jag till vidare läsning vid Socialstyrelsen. Sökord via www.google.se: ”socialstyrelsen definition utvecklingsstörning” gav i första sökträffen ” Effekter av psykosociala insatser för personer med utvecklingsstörning och samtidig psykisk ohälsa” (http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9520/2006-110-38_200611038.pdf).

10

så kunde dessa individer delta i det riktiga arbetslivet med rätt stöd: ”the Mickey Mouse garbage things that our society has given to sheltered workshops, thinking that’s all these people can perform” (Gold, 1980).

I filmen framgår det att få ord användes när det praktiska monteringsarbetet lärdes ut, endast ”try another way” (försök igen), om personen gjorde något misstag och ”good” (bra) när de gjorde rätt. Golds försök visade att gravt funktionshindrade institutionaliserade personer kunde göra bra monteringsjobb istället för att personen skulle sitta sysslolös och göra precis ingenting (Gold, 1980). Dessutom berättar Gold i filmen att de arbetstränade personerna kunde lära andra funktionshindrade att utföra den inlärda arbetsuppgiften, att endast lite utbildning av den som skulle lära andra var nödvändig (Gold, 1980).

Gold utvecklade även tekniker för att montera kretskort som personer med utvecklingsstörning lärde sig att utföra, med låg felmarginal. Gold menade att om det gick att lära sig själv (företagare eller monteringsarbetare) att lära ut till funktionshindrade hur funktionshindrade individer blev kompetenta att utföra monteringsarbeten, kunde industrin dra nytta av den vetskapen. Gold hade kopplat samman att det rådde hög personalomsättning även under lågkonjunktur med arbetsuppgifter såsom monteringsarbeten. Gold hade sett att funktionshindrade individer kunde utföra arbete – med låg felmarginal och god koncentration – jämfört med andra personer som saknade funktionshinder. Då borde industrin, enligt Gold, kunna se nyttan med att anställa gravt funktionshindrade som kunde göra nytta, istället för att anställa individer som saknade funktionshinder som inte stannade kvar på sitt jobb (Gold, 1980).

3.2 SE i Sverige

I början av 1990-talet väcktes intresset för SE i Sverige och metoden (www.socialstyrelsen.se). Den USA-inspirerade modellen testades i Projektet Nätkraft där ”träningen och stödet sker direkt ute på en arbetsplats och inte först i en konstlad miljö” vilket vanligtvis inte sker (www.susam.se).

11

Partsgemensam arbetslivsinriktad rehabilitering genomfördes år 1995

År 1995 i och med psykiatrireformen genomfördes arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder inom Nätkrafts verksamhet i ett LO-projektet där parterna: facken, försäkringskassan, arbetsförmedlingen/LAN, psykiatrin och kommunen gick samman för att gemensamt ”placera och stödja personer med psykisk och psykosocial problematik på reella arbetsplatser” (www.susam.se). Skillnaden gentemot tidigare satsningar på denna målgrupp var att arbetet skulle läras in på plats istället för att övas in i förväg (www.susam.se).

Tradition i Sverige av en subventionerad arbetsmarknad för funktionsnedsatta arbetstagare En särskild subventionerad arbetsmarknad i Samhall är traditionen i Sverige för funktionsnedsatta arbetstagare som finansieras med lönebidragsanställningar (Sjöberg (red), 2002). Arbetsgivaren får ekonomisk kompensation för att väga upp arbetstagarens funktionsnedsättning. En gradvis minskning sker av ekonomisk kompensation från samhällets sida då arbetsprestation ses som skälig och fullgod av det utförda arbetet (Sjöberg (red), 2002) jämfört med arbetare utan funktionsnedsättning. Sjöberg anser att arbetsgivare inte har tagit över samhällets betalningsansvar för det utförda arbetet och ser hinder för ”lösningar om det sker för stor social sänkning av lön, arbetsförhållanden och utvecklingsmöjligheter” (Sjöberg (red), 2002, s.47).

Individens rätt till stöd i Sverige

Sedan länge har individens rätt till stöd varit ett återkommande ämne i statliga utredningar och lagar inom det sociala området i Sverige. Att det är en medborgerlig rätt till socialt stöd, till att sådant stöd endast ska ges som ett uttryck för barmhärtighet och medkänsla är uppfattningar som existerat långt in på 1900-talet där synsättet dominerade. Rätten till socialt stöd blev senare vägledande i officiella texter. I (SOU 2008:77) ges vid handen att rätten till socialt stöd fick en modernare utformning i socialtjänstlagen som trädde i kraft år 1982. Lagen förenar rättigheter för den enskilde med att biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Här anges rätten till stöd och service i medborgarnas ekonomiska och sociala trygghet, rätten till jämlikhet i levnadsvillkor och deras aktiva deltagande i samhällslivet (SOU 2008:77).

12

Nationell psykiatriutredning diskuterar och definierar SE som en effektiv rehabiliteringsinsats Försäkringskassan (FK) blev 2003 Nationell psykiatrisamordnare efter regeringens beslut (dir. 2003:133) där uppdrag gavs att samordna ”arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade” (dir 2003:133 i SOU 2006:11, s.2). Uppdraget bestod i att samarbete med ”kommuner, landsting och berörda statliga myndigheter formulera strategier för kvalitetsutveckling för att samordna och stärka utvecklingsarbetet” (SOU 2006:11 s.2; SOU 2006:100 s.285). Utredningens namn blev ”Nationell psykiatriutredning” och SE diskuteras vid 3 tillfällen:

s. 285 - definieras som en effektiv rehabiliteringsinsats där arbete med bistånd (SE) med successivt avvecklat personstöd utifrån den enskildes utveckling,

s. 640 - att genom arbetspraktik eller färdigställande av påbörjade studier med beviljat särskilt aktivitetsstöd, i dessa två fall kan stöd beviljas ”personligt stöd till den enskilde och hans eller hennes arbetsplats eller utbildningsanordnare” enligt det ansvar Arbetsmarknadsmyndighetens om personligt biträde på arbetsplatsen (§§ 18, 19 förordning (2000:630 i SOU 2006:11, s.650 om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga) eller särskild stödperson för introduktion och uppföljning (SIUS §§ 20, 21 förordning 2000:630) ”om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, till att garantera att stödet kan utgå även i andra situationer och under längre perioder än de som avses i nämnda lagstiftningar. Denna typ av stöd, exempelvis SE eller supported education, kan anordnas av kommuner, landsting, samverkansorgan, privata aktörer, stiftelser eller ekonomiska/ideella föreningar”.

s. 650 - ” En stor utbildningssatsning på evidensbaserad arbetsinriktad rehabilitering (SE) görs inom, med projektägaren Socialstyrelsen” (SOU 2006:11, s.650).

Projektägaren Socialstyrelsen sammanställer synen på SE metodiken

Synen på vad SE innebär som metod har i Sverige sammanställts i en kunskapsöversikt utgiven av den ansvariga myndigheten Socialstyrelsen som beskriver SE som ”en modell för arbetsinriktad rehabilitering som uttalat utgår från individens specifika behov av och önskemål om ett arbete” (Ur: Socialstyrelsen, 2003, Psykosociala insatsers effekter för personer med psykiska funktionshinder – en kunskapsöversikt).

13

3.2.1 Tidigare forskning SE i Sverige

Utvärdering av projekt ”Aktsam” ur ett utvecklingsinriktat, främjande och lärandeperspektiv Projekt ”Aktsam” utvärderades med tyngdpunkt på ett främjande perspektiv där (Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Malmö Stad) ”testade coachning/ SE metodik som ett arbetssätt för att tillgodose behovet av riktat stöd till målgruppen mot arbete eller studier såväl såväl som att vidareutveckla arbetsmetodiken och samarbetet mellan samtliga de i Finsam ingående parterna för målgruppen” (Persson, 2012. s.3).

Ett av resultaten från ”AktSam”projektet var lyckad handlingsplanesamverkan med fortsatt samarbete mellan parterna Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen i form av beviljades ESF-medel i ett storskaligare projekt - ”Med aktivitetsersättning mot arbete (AMA)” – som är ett av de två ESF-projekten denna uppsats explorativt belyser.

(Ur: Utvärdering av ”Aktsam”, www.finsamimalmo.se/).

Första utvärderade samverkansprojektet kring arbetslivsinriktad rehabilitering

”Projekt 16” var ett av de första helt SE programmen som utvärderats ordentligt i Sverige. Sex månaders testperiod utvärderades 2004 av Socialpsykiatriskt kunskapscentrum i Västerbotten med Mikael Sandlund och kunskapscentrum som författare. Utvärderingen sammanställdes år 2005 i skriften: ”Samverkansprojekt kring arbetslivsinriktad rehabilitering för psykiskt funktionshindrade i Umeå i form av SE på Nätkraft i Umeå”.

(Ur: utvärdering, www.samordningsförbund.se).

I utvärderingens resultat framhölls deltagarnas egna aktiva deltagande i sin rehabilitering att i en process över tid få till stånd en förändring i sitt liv, att till exempel finna ett arbete. Individerna i projektmålgruppen hade pågående kontakt med psykiatrin och målgruppens deltagande (lön) i SE finansierades med sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning eller försörjningsstöd. Vidare handlade SE i projektet om att ”hitta en ny mening med tillvaron, att återhämta sig från konsekvenserna av sjukdomen och att sätta nya mål”. Utvärderingen visade att detta tar tid.

14

3.3 Mål och viktiga ingredienser under arbetsrehabiliteringsarbete inom SE-metodiken, med mål att nå och få tillbaka ett arbete

En grundläggande förutsättning för att arbetsrehabilitering skall lyckas är att det finns arbetsgivare och arbetsplatser med en positiv inställning som är införstådda med vad detta innebär. Arbetsgivare som vill skapa förutsättningar för individers utveckling i en arbetsroll gör ingen skillnad mellan klienten och andra anställda i företaget och arbetar aktivt för att upprätta en god arbetsmiljö (Nygren et al, 2011). Inkludering i arbetslivet av psykiskt funktionsnedsatta sker om individer ingår i arbetsgruppens sociala stöd och omsorg om varandra på arbetsplatsen (Aronson, 2003). Under dessa förutsättningar är klientens möjlighet att visa sig användbar i företaget möjliga.

Arbetsrehabilitering under arbetsprövning

Under arbetsrehabilitering i arbete då arbetsprövning sker bör tiden vara tillräckligt lång för att klienten skall hinna skapa sig rutiner såsom att hinna komma upp i tid, beredas möjlighet att komma in i arbetets olika rutiner och utveckla nödvändiga färdigheter. Byte av arbetsuppgifter är av vikt för att kunna skapa och upprätthålla individers engagemang och motivation i arbetet och dels ge möjlighet för utvidgade sociala kontakter och mer utmanande uppgifter. Om det är så att arbetsprövningen inte leder till en anställning, ses arbetsprövningen som en tillgång för klienten där avslut kan göras på ett bra sätt så att erfarenheten ger något användbart i den fortsatta arbetsrehabiliteringen. Ett bra avslut kan vara ett bevis på insatsen i form av ett arbetsintyg eller att arbetsgivaren kan finnas tillgänglig att ställa upp som referens i den fortsatta arbetsrehabiliteringen (Nygren et al, 2011).

3.3.1 Socialt stöd

Socialt stöd av stödperson under arbetsrehabilitering

Villkoren för individers interaktion i arbetslivet har förändrats. Samarbete baserat på kompetens och person - snarare än på funktion och position – har blivit viktigare och detta leder till att sociala relationer kring arbete blir mer komplicerade och avhängiga av personkemi och social kompetens. Det räcker då inte med att bara göra sitt jobb, utan medarbetare kan bli indragna i intriger, stå i beroendeställning och hamna i maktspel (Allvin et al, 2006). Medarbetare och kollegor, som kan vara ett stöd, kan därför också vara orsaken till misslyckanden, besvikelser, konflikter, hämningar och kränkningar som lägger på snarare än lindrar arbetskrav. Vägen mot arbetsrehabiliteringen underlättas därför om stödpersoner

15

har insikt i klientens livssituation och deras tidigare erfarenheter av arbetslivet, för att kunna stödja och ge en nödvändig struktur på arbetsplatsen sociala relationer (Nygren et al, 2011).

Socialt stöd i form av närvaro av en stödperson på arbetsplatsen kan underlätta för målgruppen psykiskt funktionsnedsatta, då övermäktiga krav kan ställas på dem att själva ta ansvar för att vara aktiv och delaktig i det sociala spelet på arbetsplatsen. Hänsyn måste tas till individers egen förmåga till delaktighet och självbestämmande på arbetsplatsen om arbetsträningen ska lyckas (Levinsson i Klamas, 2010). Stödbehovet är stort ute på arbetsplatsen, då arbetslivet idag hänvisar till människans egen förmåga och där en allt mer tidsmässig, mental och psykosocial belastning läggs på individen (Abrahamsson et al, 2003). Stödpersonen finns där för att individen från målgruppen ska kunna ventilera och diskutera olika situationer som behöver anpassas för att arbetet ska fungera.

Socialt stöd utifrån individens egna uttalade önskemål under arbetsrehabilitering

Socialt stöd ges för att underlätta för individen i att hantera sin situation under sin arbetsrehabilitering. Socialt stöd kan vara rådgivande och vägledande. Stödet ges under försäkran att det är individens uttalade egna mål som är prioriterade och som tas på största allvar, där stödpersoner står bakom dem under så lång tid de är behövda (Rinaldi et al, 2008). Trach och Shelden (1999) menar att socialt stöd inbegriper både mänskliga och tekniska resurser som ges i en miljö så att en persons integration möjliggörs, det finns acceptans för olikhet och möjlighet till tillfredställande av arbetskapacitet.

Socialt stöd i form av stödpersoner eller jobbcoacher i arbetsrehabilitering

Jobbcoachers roll i samverkan med alla samarbetspartners kring individen skall vara att samarbeta kring klientens bästa gällande arbetsrehabiliteringen, samt samverka kring individens hälsomässiga och sociala behov (Rinaldi et al, 2008). Den individ som arbetsrehabiliteras medvetandegörs om vilken hjälp som kan sökas och hur detta matchas mot arbete eller studier. För att underlätta för jobbcoacher och stödpersoner att ge socialt stöd i arbetsrehabilitering, får de lov att befinna sig ute på klientens arbetsplats, då det öppnar upp för att skapa ett ändamålsenligt stöd och för klienten att beskriva de konkreta situationer de behöver socialt stöd (Nygren et al, 2011).

16

Att slippa känna sig ensam, dela sina erfarenheter med individer som delar ens egna erfarenheter, också kan upplevas som värdefullt stöd. Den stödgivare som har egna erfarenheter av liknande problematik som deltagare i projekten kan förmedla hopp och bli en förebild för dem. Likheten mellan stödgivaren och människan som skall arbetsrehabiliteras skapar tillit och förtrolighet och öppnar upp för samhörighet (Rönnmark, 1999). Dock kan likheterna verka hämmande i bildande av nya perspektiv, och i sökande till andra nätverk (Schön, i Klamas, 2010).

3.3.2 Självkänsla

Individens självkänsla i arbetsrollen under arbetsrehabilitering för att få och nå tillbaka till arbete

I arbetsrollen spelar självkänsla som egenskap sannolikt in. Den delas in i basal och prestationsbaserad (Allvin et al, 2006, s.153). Individer med egenskaper av den basala självkänslan är relativt stabila och påverkas inte lika lätt av omgivningens krav. Den individ som har egenskapen av den prestationsbaserade självkänslan kräver däremot en ständig bekräftelse. Allvin et al ställer en hypotes att ”personer med prestationsbaserad självkänsla har svårare att värja sig mot överkrav” (Allvin et al, 2006, s.150) och med ökande självständighet i arbetsutförande följer en ökad osäkerhet om vad och hur mycket som krävs, till följd att personer arbetar mer än vad de annars skulle ha gjort. Särskilt då personer, som har prestationsbaserad självkänsla och som inte kan stå emot omgivningens krav.

Individer med prestationsbaserad självkänsla arbetar mer då de upplever ökande krav från omgivningen och tar till kompensatoriska strategier där de tänjer ut på de tidsmässiga och organisatoriska arbetsramarna. Kompensatoriska strategier kan vara att fika på stående fot, sluta gå på möten och att inte hinna med att reflektera under arbetsdagen. Effekterna av en sådan personlig läggning kan bli särskilt kritiska när individen utsätts för svårförenliga krav eller så stor arbetsmängd att de drar sig tillbaka istället för att delta fullt ut. De som drivs av sin egen lust till att arbeta hamnar inte lika lätt i ohälsa, än de som arbetar mycket på grund av yttre krav. Den anställde som däremot drivs av sin egen osäkerhet är helt utlämnad till sig själv och ser snarare de övriga medarbetarna på arbetsplatsen som bidragande orsaker till ökande kraven på arbetsplatsen. (Allvin et al, 2006).

17

Individens personliga egenskaper i arbetsrollen sätter gränser under arbetsrehabilitering När individen träder in i arbetsrollen och skall sätta gränser i arbetslivet, spelar individens personliga egenskaper en större roll (Allvin et al, 2006). Arbete bygger på ömsesidiga kontrakt mellan individen och samhället. Att arbeta är det sätt som individen rättfärdigar sig själv och som enskild kan bidra till samhället. Men med marknadens ökande krav på individen i arbetets utformning, läggs mera på individen att själv bestämma vid vilken arbetsplats, vilka arbetstiderna är eller vem arbetet skall utföras med (Allvin et al, 2006).

3.3.3 Empowerment

Empowerment hos individen och känsla av egenkraft i att delta i arbetsrehabilitering för att få och nå tillbaka till arbete

Empowerment (bemyndigande) handlar om när individer tagit makten över sin egen situation och utvecklat en egen kraft och en förmåga att ta sig vidare ur svårigheter och svåra situationer (Askheim, 2007). Empowerment är att själv kunna uttala den hjälp som behövs för att nå de önskningar och intentioner man har, istället för att göra det som andra säger åt en (Sandvin, 2009). Individers egna förmåga och makt över sin egen situation stärks i meningsskapande rehabilitering och att hjälpa sig själv främjar återhämtning. Med stöd och delaktighet från andra kan individer med psykisk funktionsnedsättning få kontroll över och förbättra sin livssituation (Cruse, 2008 i Sandvin, 2009).

Den viktigaste kännaren av sina problem, förmågor och sina egna behov - inom det individuella perspektivet – är individen själv (Sandvin, 2009, s.184). Empowerment är en förutsättning för att kunna vägleda en individ till praktiskt kunnande och formell utbildning (Sandvin, 2009). Empowerment ska vägleda stödpersoner och alla personer som samverkar omkring arbetsrehabiliteringen inom SE, då det är viktigt att de känner tillit till att klientens motivation kommer ur deras egen kraft (Nygren et al, 2011).

3.3.4 Self-Efficacy

Self-efficacy (självtillräcklighet) handlar om individers egna tankar och uppfattningar om sina egna förmågor för att nå och få tillbaka ett arbete

Individers självtillräcklighet styr deras uppskattning av sin förmåga att hantera olika utmaningar (Bandura, 1977). När individer berättar om vad de tror att de kan prestera i en specifik utmaning eller uppgift uppger de antingen sin tilltro till att nå delmål (strength of

18

self-efficacy) eller vad de tror att de kan åstadkomma (level of self-efficacy), men vissa individer ger även båda svaren (Bandura 1977) i (Cervone et al, 2004).

Individer som har förmåga att förändra sig har två karaktäriserande egenskaper där (1) de reflekterar över nutid och framtid och (2) att de ser sig själva som aktiva deltagare i samhället. Därför är det oundvikligt att överväga självtillräcklighet som en central fråga då dessa två kombinationer av attribut behöver finnas hos individer som ska möta utmaningar ute i arbetslivet (Bandura, 1997) i (Cervone et al, 2004).

Självtillräcklighet är de handlingar man utför för att behålla kontroll över det som händer, och hur man agerar för att behålla kontrollen över det som personer önskar eller inte önskar skall ske. Det är inte överraskande att individer anpassar sig (self-regulation), dock är det svårt att föreställa sig på vilket sätt individer har reflekterat fram HUR de skall anpassa sig (Skinner, 1996). Self-efficacy teorin rör individers egenuppskattning och ger analysverktyg för att kunna begreppsliggöra orsaker och konsekvenser av de bedömningarna (i Cervone et al, 2004).

I avsiktlig självreglering spelar kunskap och bedömningsmekanismer olika roller. Kunskapsstrukturer påverkar självreglerande åtgärder genom effekter på bedömningar. Som exempel, då personer fattar beslut om att delta i en gruppdiskussion i ett utmanande ämne, och om man har utstått mentala representationer som innebär kunskap om att man ser sig själv vare en "smart person" eller är "bra med ord", kan den kunskapen om sig själv visa sig inflytelserikt i mötet. Skulle dock kunskapen inte ha utövat inflytande över det som individen kom att tänka på, påverkas bedömningar av mötet (Cervone et al, 2004).

Tankar om självtillräcklighet kan lätt förväxlas med självförtroende, att uppskatta sin förmåga att prestera eller att man är sämre på att fungera i sociala sammanhang; och handlar inte om hur man ser på sig själv som en bra person – då handlar det om sin egen självbild och hur man ser sig själv (Cervone et al, 2004). Överallt i vår omgivning tänker individer olika om sina förmågor och personer som talar om att de ”känner att de har hög upplevelse av self-efficacy” i en specifik kontext, tillhör inte vanligheterna. (Cervone et al, 2004)

19 3.4 Generella behov i ett framtida arbetsliv

Stödbehov för individer med känslor för sårbarhet för stress och/eller anspänningstendens för att få och nå tillbaka till ett arbete

Individer med känslor av sårbarhet för stress och/eller en avsevärd anspänningstendens (generell ångest), behöver stödjas för att ge ett långsiktigt hållbart resultat. I annat fall misslyckas individen på grund av det tryck som läggs på i form av ständigt återkommande stressutlösande situationer, vilka ger nya symptom efter hand. I praktiken handlar det om att följa upp individen under lång tid och fortsätta stötta honom/henne i aktiva hanteringsstrategier av stress, fortlöpande förstärkning av stresståligheten och genom färdighetsträning (Malmström, 2012).

De individer som kan acceptera att stress kan vara en delförklaring till problemen på arbetsplatsen har en betydligt bättre prognos, men att förändra sitt beteende ses av Malmström som svårt. En viktig utgångspunkt står i gemensam förståelse där individen kan ägna sig åt att lära in egenvårdstekniker för att förbättra sin förmåga att hantera stress i vardagen. Till att börja med behövs stöttning i att våga aktivera sig överhuvudtaget för att kunna börja vänja sig vid tanken att så småningom återerövra en normal livsarena. Stegvis behövs upptäckten ses att det är ofarligt att utsätta sig för stress och andra belastningar i rimliga doser. Denna ”exponeringsträning” är möjlig under handledning och terapeutiskt stöd, då individer får förstärkt livskvalitet och själva kan styra sin väg tillbaka till sysselsättning (Malmström, 2012).

Malmström beskriver en behandlingsprincip som går ut på att ge en förklaringsmodell som ger hjälp till egenvård och proaktiva egna åtgärder i sin psykosociala situation. I ett genomarbetat pedagogiskt förhållningssätt får individen träffa en behandlare som kan ge bidra till att ge symtom en ny skepnad och med stöd ses möjligheterna öka för att nå ett bra resultat. När individer pratar om sina symptom och försöker lätta på sin oro om vad den kan betyda och behandlare proaktivt fått över individen till en konstruktiv diskussion, möjliggörs att kunna utreda och med ett följsamt arbetssätt nå terapeutisk framgång med dessa individer. Då kan det stora flertalet av dem ”botas” (Malmström, 2012).

20

3.5 En väg tillbaka in i arbetslivet - re-attribuering

En vändpunkt för arbetsrehabilitering tycks vara en re-attribuering av skulden för att nå tillbaka till ett arbete. Det har skett en förskjutning från att lagt skulden på sig själv för misslyckande i arbetslivet till att många nu (i högre eller lägre utsträckning) istället ser att arbetsbelastningen och villkoren inte var rimliga. Kaotiska arbetsförhållanden i en underbemannad personalstyrka ges som uttryck för re-attribuering i kritiska ordalag. Kostnadseffektivitet har fått stå före att individer slås ut, där man inte i förväg tänker på konsekvenserna och Försäkringskassan fått betala bidrag till folk som blir sjukskrivna. Re-attribuering ses i att då en personal till kunnat räcka en hand, så ingen skulle ha känt stressen (Astvik et al, 2006).

Misslyckande i arbetslivet kan ske när yttre formell reglering av arbetet saknas, då ökar kraven på individuell reglering, där svårigheter står i att avgränsa sitt eget arbetsåtagande och beroende ökar då på strukturer i arbetet som hjälper till att sätta gränser. Individen har ingenting kvar och orkar inte vara tillgänglig på det sättet som man är tvungen att vara och gränslöshet i en otydlighet i yrkesrollen för vilka arbetsuppgifter som man förväntas utföra. Astvik et al ser gränslöshet i dagens slimmade organisationer där anställda som är kvar förväntas klara av sådant som en större och personalstyrka tidigare tog hand om och personer förväntas täcka upp för andra parallellt med det ordinarie arbetet (Astvik et al, 2006).

En väg tillbaka till ett arbete genom att ingå ett nytt psykologiskt kontrakt

Enligt Astvik et al kan en väg tillbaka till ett arbete vara en anställning med bestämt innehåll på arbetsuppgifter, med klara angränsningar ett möjligt alternativ som innebär en ny relation till arbetet. Om ett nytt psykologisk kontrakt ingås som exkluderar starkt engagemang som tidigare drivit individens strategier om vad ett arbete är (Astvik et al, 2006). Astvik et al ser re-attribuering som bidragande till ett återupprättande av självkänslan som kommer till stånd när individen får lite perspektiv på sin tidigare arbetssituation och ser de egna möjligheterna att utföra ett gott arbete. Det kan ske då andra anställda som hade samma arbetsvillkor, som också de blivit sjukskrivna för stressrelaterade besvär, ges stöd av kollegor som bekräftar att arbetskraven är orimliga. Den allmänna debatten kan ses stödjande om det talas mer om ett allt mer stressigt arbetsliv och sist men inte minst, genom samtal med professionella hjälpare såsom kuratorer, psykoterapeuter, vägledare etcetera (Astvik et al, 2006).

21

4. Två fall av SE

4.1 Aktivitetsersättning mot arbete – AMA

Projektet AMA ”med aktivitetsersättning mot arbete” tillämpar metoden SE och har beviljats medel från Europeiska Social Fonden med en projektbudget på 37.398.935 kr under perioden 2011-08-01—2014-06-30. I ESF-projektet AMA kommer unga med aktivitetsersättning stödjas mot arbete eller studier genom att pröva nya stödjande arbetsformer och metoder för personer med beviljad aktivitetsersättningen mellan 19 och 30 år. Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens anställda jobbar med att utveckla en ny arbetsprocess där de arbetar i myndighetsgemensamma coach-par för att samverka kring personerna som behöver stöd och insatser.

(Ur: projektbeskrivningen, ”Med aktivitetsersättning mot arbete” (AMA), www.esf.se).

Bakgrunden till projektet är allt fler unga med funktionshinder får aktivitetsersättning och då riskerar att hamna i ett permanent utanförskap. När aktivitetsersättningen infördes 2003 och ersatte tidsbegränsat sjukbidrag och förtidspension för unga var avsikten att man skulle kunna öka antalet övergångar från passiv ersättning till arbete och reguljära studier. Som metod för att driva på denna utveckling har Försäkringskassan kunnat erbjuda kostnadsersättning för att på frivillig basis delta i fritidsaktiviteter, med förhoppning att detta skulle leda vidare till mer arbetsinriktade åtgärder såsom praktik och kortare studiesatsningar. Utfallet blev snarare att man tackar nej till dessa frivilliga aktiviteter och istället hamnar väldigt långt utanför och får inte stöd ifrån några av de aktörerna som skall vara där och leda in dem i arbete.

(Ur: projektbeskrivningen, ”Med aktivitetsersättning mot arbete” (AMA), www.esf.se).

Aktivitetsersättning har enligt projektbeskrivningen därför i praktiken inneburit att tusentals unga ställts utanför det normala vuxenlivet, med passiviserande effekter och inlåsningseffekter som följd, vilket ökar kostnaderna för samhället och ger negativa konsekvenser för den enskilde. Ungdomar kommer längre och längre bort från arbetsmarknaden och behöver därför enligt projektbeskrivningen ett aktivt stöd för inträde eller återinträde på arbetsmarknaden.

22

Arbetet med projektdeltagarna är på så vis lyft ifrån annan myndighetsutövning och det som är nytt i projektet att arbeta närmre individerna och inte bara fatta beslut om rätten till ersättning. På så vis kan myndighetshandläggare möta individerna där de befinner sig och utforma insatserna utifrån de individuella behoven, istället för att bara bedöma och besluta om rätten till ersättning. Utifrån detta arbete förväntas 35 % utav de 400 deltagare vara i riktig anställning eller i reguljära studier efter projektets slut, men då räknas lönebidrag och trygghetsanställningar också som riktiga anställningar (då de är a-kassegrundande och sjukpenninggrundande (SGI)).

(Ur: intervju projektledare AMA).

4.1.1 SE i ESF-projektet AMA

Det finns en hel del begrepp i projektbeskrivningen som kan kopplas till de centrala elementen i SE modellen. Förutom att projektbeskrivningen tydligt hänvisar till SE som metod för att förverkliga projektets mål, så trycker ansökan på flera ställen på att empowerment är nyckeln till att få igång individer. Även ett salutogent perspektiv och en grundläggande tro på individernas egenkraft som framgångsfaktor genomsyrar texten:

Vi tror vi uppnår detta genom att tillämpa ett salutogent perspektiv på individen och genom att använda empowerment- och SE-metodik. Vi vill pröva att låta individen successivt ta över ansvaret för sin egen väg till självständig försörjning.

(Ur: projektbeskrivningen, ”Med aktivitetsersättning mot arbete” (AMA), www.esf.se).

De involverade myndigheterna och handläggarna ska också gå en kurs i tillgänglighet för att klargöra att arbetslivet ska vara tillgängligt för alla, inte bara fysiskt, utan också kommunikativt och socialt. Tillgänglighetsperspektivet ska in i alla planeringsprocesser och åtgärder som projektdeltagarna beslutar om i samråd med handläggarna. Det innebär också att ett visst arbete med information och kunskap om målgruppen ska tas fram till det omgivande samhället, vilket utvidgar projektets fokus från att handla om egenmakt och psykosocial situation för deltagaren, till att också gälla strukturella förändringar på framtida arbetsplatser utifrån ett tillgänglighetsperspektiv.

23 4.2 ESF-projektet Vägen in

Vägen In är ett ESF- finansierat projekt som har Region Skåne som huvudman och som har beviljats medel med en projektbudget på 12.394.959 kr under perioden 2011-08-01—2014-06-30. Precis som för AMA är det övergripande målet för projektet personer med aktivitetsstöd på grund av psykisk sjukdom/psykisk funktionsnedsättning blir mer samordnat, vilket ska leda till minskat utanförskap (Ur: projektbeskrivningen, ”Vägen In”, www.esf.se). Detta ska uppnås genom att den största arbetsgivaren i länet, Region Skåne, öppnar upp för att placera och anställa personer i den egna organisationen, utifrån att Region Skåne skall ha en bredd i sin personal och spegla samhället genom att tillämpa metoden SE.

(Ur: intervju projektledare VI).

Bakgrunden till projektet är enligt projektplanen att det finns en större andel funktionshindrade i Skåne och Blekinges befolkning jämfört med landet som helhet, men också en större del av dem som är arbetslösa. Region Skåne ser därför möjligheter att främja regional utveckling genom att använda sig av den arbetskraftsreserv som idag är långtidssjukskrivna, uppbär sjukbidrag/aktivitetsstöd och personer med funktionshinder. Det har uppstått ett behov att bana väg mot rehabilitering för att motverka att vissa utsatta grupper faller mellan stolarna mellan olika offentliga aktörer och Regionen ska själv gå i bräschen för detta genom att öppna upp sin organisation mot denna målgrupp.

(Ur: projektbeskrivningen, ”Vägen In”, www.esf.se).

Målet för projektet är att anställa 20-25 personer under projektperioden med psykisk sjukdom/psykisk funktionsnedsättning inom Region Skåne och att samtidigt öka samverkan mellan deltagande rehabiliteringsaktörer. Det finns också ett uttalat mål om att 90 % av deltagarna ska ha närmat sig arbetsmarknaden under projektet och brutit med invanda mönster och fått ett bättre socialt nätverk. Detta mål som kommer att mätas genom enkäter till deltagarna och omgivande aktörer så som handläggare m.fl.

(Ur: projektbeskrivningen, ”Vägen In”, www.esf.se).

4.2.1 SE i ESF-projektet Vägen In

24

”Vi vill i första hand arbeta med personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning, inte minst för att den evidensbaserade metod4 vi vill tillämpa i projektet är SE”

(Ur: projektbeskrivningen, ”Vägen In”, www.esf.se).

Men därefter så skiftar projektbeskrivningen snabbt fokus mot den tänkta arbetsgivaren, Region Skåne, där både attityder och strukturer enligt projektbeskrivningen behöver förändras för att målgruppen ska ha en chans att komma in på arbetsmarknaden:

”Under arbetet med frågan har andra infallsvinklar blivit tydliga, t ex hur en bra arbetsanpassning bör se ut och ske, och hur man kan få till en god psykosocial arbetsmiljö, men framför allt hur man kan arbeta med förändringar av inställningar, synsätt och värderingar, så att arbetsgivaren ser personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning som en tillgång i arbetsgruppen och som en konsekvens av detta anställer fler personer från ovanstående grupp".

(Ur: intervju projektledare VI).

Projektet samverkar med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att nå målgruppen, men också med den ideella organisationen Furuboda5 som redan varit med och drivit ett framgångsrikt ESF projekt inom området under 2004-2006, ett värdefullt tillskott enligt projektledaren, då det undviker att bli för myndighetsdrivet:

”Här fanns ett mervärde att arbeta med en ideell organisation som inte är en myndighet i kraft av det kringgår man myndighetsutövning och det har visat sig alldeles riktigt”.

(Ur: intervju projektledare VI).

4.3 Resultat

I båda fallen så poängteras SE som metodologisk grund för aktiviteterna med arbetsrehabilitering inom projekten och båda riktar sig till en målgrupp av psykiskt funktionsnedsatta med aktivitetsstöd för att nå och få tillbaka ett arbete. Men det tycks i båda fallen också finnas en beskrivning av samverkans- och koordinationsbrist av en rad befintliga aktörer och handläggare, som redan i sina ordinarie arbetsuppgifter har i uppdrag att arbeta med målgruppen på ett individrelaterat sätt. Därför övergår både projektbeskrivningar och

4 _{För vidare läsning ”evidensbaserade metod” (se: www.vardalinstitutet.net/sv/node/268).} 5

25

samtalen under intervjuerna till att handla om att förbättra de befintliga strukturerna och aktörernas funktion, snarare än att anpassa arbetsplatserna till individerna efter ledorden i Supported Employment: empowerment, self-efficacy, självkänsla och socialt stöd.

Tydligast blir kanske detta i Vägen In, där huvuddelen av projektet tycks handla om att göra en arbetsgivare, Region Skåne, mer ”mottaglig” för denna grupp, genom ledarutbildningar, attitydambassadörer och tillgänglighetsarbete. Projektledaren förklarar detta genom att bakgrunden till projektet är ett politiskt initiativ:

Det var så här att det här projektet har en bakgrund i politiskt beslut (2010) där dåvarande personalberedningens ordförande ville att Region Skåne skulle medverka till att öka rekryteringen av personal med psykisk funktionsnedsättning, att vi skulle anställa fler personer med psykisk funktionsnedsättning det var alltså det ursprungliga uppdraget”… (Intervju projektledare VI).

Kanske därför så fokuserar projektet i så stor utsträckning på att förändra attityder hos chefer och anställda inom Region Skåne, snarare än att anpassa själva arbetet till större delaktighet och medinflytande för målgruppen.

Även inom AMA projektet så finns en slagsida för att förbättra befintliga stödstrukturer snarare än att fokusera på individen och dess situation på arbetsplatsen, särskilt när det gäller de olika handläggarnas förhållningssätt:

”Har alla förhållningssättet att alla kan göra något? Det vill jag inte säga att alla har, det är det vi jobbar väldigt mycket för och det handlar också om att vi måste tydliggöra att vi alla har samma mål – att individen skall ha en så bra tillvaro som möjligt och att det inbegriper arbete – men jag skulle inte säga att alla är med på det tåget. Vi har en bit att gå dit.”

(Ur: intervju projektledare AMA).

Socialt stöd och en positiv självkänsla ökar chanser att nå och få tillbaka ett arbete

Samtidigt finns i båda projekten en förståelse för vikten att ha ett socialt stöd och en positiv självkänsla för att öka chanserna till att nå och få tillbaka ett arbete, om än den kopplas till livssituationen i stort, till utanförskapet, snarare än till känslan av att utföra ett arbete och ha ett socialt nätverk via arbetsplatsen.

26

”De här individerna växer så oerhört där bara av att bli sedda, att bli trodda på, att få ett sammanhang det är min absoluta erfarenhet. Socialt stöd är det största”.

(Ur: intervju projektledare AMA).

SE-deltagarna ges utrymme att delta i rehabiliteringsprocessen – empowerment

Även de mest centrala delarna av SE metodiken i och med att individen ges utrymme att få påverka sitt ”ärende” genom att delta i processen fram till att en placering sker, typisk empowerment, verkar ha attraherat projektledaren:

”Det var det perspektivet som jag tyckte var intressant och lockande att med individens fokus, individens engagemang, intressen och motivation för vad han eller hon vill göra. Därför att jag har arbetat med personalarbete i hela mitt liv och jag vet att är det inte så att man själv vill något i omplaceringssituation, i rehabiliteringssituationer så brukar det inte fungera så bra. Men om man fokuserar på att det här är mitt önskemål, det här är mitt fokus så har man alltid personen med sig – motivationen finns, då händer saker på ett helt annat sätt.”

(Ur: intervju projektledare VI)

Resultatdiskussion om att nå och få tillbaka ett arbete

Det talas inte mycket om, varken i intervjuerna eller i projektbeskrivningarna kring vad som ska hända i det vardagliga samspelet på arbetsplatsen, hur målgruppen ska bygga upp de viktiga sociala relationerna, hantera eventuell stress och osäkerhetskänslor på grund av att inte uppfatta sig som likvärdiga. Det vardagliga samspelet är en viktig process för att deltagarna långsiktigt ska kunna vara kvar. Överhuvudtaget verkar projekten vara systemfokuserade snarare än situationsfokuserade, där de olika systemen ska förbättras och att detta automatiskt ska ge en fungerande arbetssituation för målgruppen.

27

5. Slutsatser

Om att få ett arbete

Golds forskning utgick från att funktionshindrade personer som inte ansågs ha någon arbetsförmåga alls och som saknade uppfattning om vad ett arbete innebar, med rätt stöd och handledning kunde lära sig att utföra repetetiva och successivt mer utvecklade arbetsuppgifter (Gold, 1980). Detta skedde ofta under ledning av engagerade stödpersoner och i samarbete med den reguljära arbetsmarknaden, istället för de mer ”skyddade” arbetsplatserna som tidigare dominerat för denna grupp. Att utgå från individens egenkraft, självkänsla och motivation genom att erbjuda riktiga arbeten med socialt stöd, är centrala teman inom SE (Antonson, 2003).

SE ses som positiv metodik för psykiskt funktionsnedsatta att nå och få tillbaka ett arbete I den svenska kontexten tycks de två fall som jag granskat ha en positiv inställning till själva SE metodiken och delar grundsynen på vad som kan få marginaliserade individer att inkluderas socialt och ekonomiskt i samhället. Istället för den gamla synen på att kompensera arbetsgivaren för bristande effektivitet eller produktivitet genom lönebidrag och liknande (Sjöberg, 2002), ser dessa projekt främst möjligheterna för individerna att skapa ett nytt sammanhang på en arbetsplats med hjälp av ett socialt stöd.

Socialt stöd under arbetsrehabiliteringsarbete i SE, med mål att nå och få tillbaka ett arbete Det sociala stödet är kanske också viktigare idag när arbetslivets utformning kräver ett helt annat förhållningssätt från individen och stöd i den psykosociala arbetsmiljön kan vara minst lika viktiga som den fysiska arbetsmiljön (Abrahamsson et al, 2003). Det gäller att klara av den ökande frihet och initiativförmåga som dagens arbetsorganisering innebär, men också samspelet med kollegor, kunder och andra individer som man idag har tätare kontakt med i arbetslivet. Saker som personkemi och social kompetens kommer in i bilden och ska hanteras på ett fungerande sätt (Allvin et al, 2006).

SE-metodiken som stöd för att få och nå tillbaka till arbete genom arbetsrehabilitering ökar självkänslan

Tanken är att ett bra socialt stöd kommer att frigöra potentialen hos dessa idag marginaliserade individer då empati, erkännande och emotionellt stöd medverkar till att deras självkänsla ökar och därmed tillförsikten att de kan hantera arbetet och prestera, även under