Är stress dagens pest?

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 universitetspoäng, grundnivå

Är stress dagens pest?

- En inblick i fyra förskollärares vardag

Anna Karlsson

Therese Lundh

Förskollärarexamen: 210 poäng Examinator: Jakob Löfgren

Förord

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till våra fyra respondenter som ställde upp på intervjuerna. Den här uppsatsen hade inte existerat utan er och era erfarenheter. Vi vill även tacka vår handledare, Jonas Qvarsebo, för snabb respons kring vårt arbete. Under arbetets gång har vi bollat, läst, grubblat, analyserat och skrattat för att lyckas skriva vår text. Tillsammans har vi blivit ett bra team, där olika förmågor har skapat en bra helhet. Vi har sökt litteratur på varsitt håll och sedan sammanstrålat på våra studiedagar för att gå igenom det vi har funnit. Vissa dagar har vi kört fast i skrivandet och hängt upp oss på detaljer, då har vi försökt finna lösningar genom att analysera och se det ur ett annat perspektiv. Andra dagar har varit enklare i processen, då har det rasslat på tangenterna och det är de dagarna vi gillade mest. Hela uppsatsen har vi skrivit gemensamt och vårt arbete har varit likvärdigt, där vi båda har dragit vårt strå till stacken. Stort tack till alla som har funnits nära till hands och gett oss stöd på olika sätt, ni är guld värda!

Anna Karlsson & Therese Lundh

Sammanfattning

Syftet med vår studie var att ta reda hur förskolläraren ser och upplever stress samt hur de arbetar för att undvika stress. Vi utgick från syftet när vi formulerade våra

frågeställningar och frågorna besvarades därefter utifrån förskollärarens perspektiv på begreppet stress. I den tidigare forskningen får läsaren en bredare förståelse för stress, vilket skapar en helhet av arbetet. För att förstå det insamlade materialet använde vi oss av teorierna krav – kontroll – stödmodellen samt KASAM. I metodvalet utgick vi från en kvalitativ undersökningsmetod, där vi intervjuade varje enskild person för att sedan bearbeta och se mönster kring hur de fyra respondenterna såg på begreppet stress. I vårt resultat analyserade vi sen vad förskollärarna hade för erfarenheter av stress och

stressorer samt hur de arbetade för att underlätta sitt dagliga arbete. Genom det

insamlade materialet och i kombination med teorier samt tidigare forskning, diskuterade vi empirin och såg mönster som återkom. Vi kom fram till att förskollärarna som vi intervjuade hade strategier för hur de skulle arbeta, men de hade svårt att utföra arbetet när kraven ökade och stödet minskade. Alla fyra respondenterna stävade efter att ge barnen de bästa förutsättningarna, där omsorg, lek och lärande gick hand i hand.

Innehållsförteckning

2.3 Förebyggande och återhämtande ... 14

3. Teoretiska perspektiv ... 15

3.1 Krav – kontroll – stödmodellen ... 15

3.2 KASAM ... 16 4. Metod ... 18 4.1 Kvalitativ undersökningsmetod ... 18 4.2 Urval ... 19 4.3 Genomförande ... 19 4.4 Etiska överväganden ... 20 4.5 Analysmetod ... 21

5. Resultat och analys ... 22

5.1 Synen på stress ... 22

5.2 Otillräcklig ... 23

5.3 Barngruppen och individen ... 23

5.4 Rutinsituationer ... 24

5.5 Ofrånkomliga krav ... 24

5.6 Stöd från ledning ... 25

5.8 Sammanfattande analys ... 27 5.8.1 Krav ... 27 5.8.2 Kontroll ... 28 5.8.3 Stöd ... 29 5.8.4 KASAM ... 30 6. Diskussion ... 32 6.1 Metoddiskussion ... 32 6.2 Resultatdiskussion ... 32 6.3 Slutdiskussion ... 35 6.4 Vidare forskning ... 36 7. Referenser... 37

7

Inledning

Problembakgrund

Inom de närmaste åren behöver förskolan rekrytera cirka 20 000 heltidsarbetande lärare. För att fylla det långsiktiga behovet behöver 70 700 förskollärare examineras fram till 2029. Den beräknade examinationen ligger på 39 100 personer (SKL, 2018; Skolverket, 2017c).

(Ingegerd Tallberg Broman & Sven Persson 2018, s. 11).

Med ovanstående citat kan vem som helst reagera. Det som är mest beklagligt är att det är framtidens medborgare som är utsatta. Idag ställs det många krav på människan, både privat och i arbetslivet, vilket gör att individen blir allt mer stressad och har svårare för att skapa en bra balans i vardagen. Människan utsätts för stress i olika former och den enskilde individen hanterar stressen på olika sätt. Även inom förskolan blir stress ett allt större problem där personalfrånvaro, stora barngrupper och vikariebrist är påverkande faktorer. Det här är något som även synliggörs i media, där det framkommer att personal inom förskolan upplever stress i sitt arbete (Koch 2015). Då förskolan är en arbetsplats som hela tiden är i förändring och som ska forma framtidens medborgare, är det väsentligt att arbetsuppgifterna är anpassade utifrån de anställdas förmågor och behov.

Dagligen möts vi av pedagoger på förskolan som ofta uttrycker ”Jag har inte tid”, ”Jag hinner inte”, ”Skynda dig nu” och liknande kommentarer. I förskolans värld har personalen många och varierade arbetsuppgifter och tiden är en bristvara.

Förskollärarens arbetsuppgifter utgår från Läroplanen för förskolan (Skolverket, Lpfö 98 rev. 2016) och den ska ligga till grund för att skapa en gemensam kvalitetsgrund för samtliga förskoleverksamheter. Alla barn har rätt till en likvärdig förskola som utgår från en demokratisk grund. Läroplanen (Skolverket, Lpfö 98 rev. 2016) innehåller ett flertal olika moment kring hur förskolläraren ska driva verksamheten framåt och samtidigt hinna se varje enskilt barn samt utveckla barnet i den utvecklingsfas den befinner sig. En rad arbetsuppgifter som i sig är komplicerade och diffusa och som kan vara svåra att uppnå för den enskilde förskolläraren. Dessutom tillkommer det en massa andra arbetsuppgifter i förskollärarens uppdrag där möten, sociala samtal, städning,

8

administrativt arbete och andra vardagliga problem uppstår och behöver ordnas, samtidigt som förskolläraren tar hand om barngruppen.

Som förskollärare kan den ökade arbetsbelastningen skapa stress, något som även synliggörs i statistik där sjukskrivningar för förskollärare ökar (Koch 2015). Politiker och läroplanens styrdokument ställer dessutom höga krav på förskolläraren och vill se tydliga resultat inom förskolans kvalitetsutveckling. I tidningar, sociala medier och nyhetsinslag uppmärksammas vilken stress förskollärare utsätts för i sitt arbete på förskolan. I Lärarnas tidning skrev Koch (2015) att arbetsmiljöverket uppmärksammat att personal inom förskola känner sig otillräckliga då kraven på deras arbete höjs. Det beskrivs även att bristen på personal, många olika vikarier och brist på vikarier påverkar deras mående (Ibid). Allt det här har vi själva upplevt i vårt dagliga arbete på förskolan. Vi ser att fler och fler förskollärare har svårt att orka och hinna med sitt arbete och det har väckt funderingar hos oss om varför det har blivit så. Vårt fokus kommer att ligga på förskollärarnas mående och hur de arbetar för att undvika dagens ohälsa, då bristen på förskollärare dessutom ökar.

9

Syfte

Syftet med vår studie är att med hjälp av intervjuer undersöka förskollärares definition av stress, hur de upplever stress samt hur de går tillväga för att undvika stress. För att synliggöra och besvara vårt syfte utgår vi från följande frågeställningar:

Frågeställningar

• Hur definierar förskolläraren begreppet stress? • Vad orsakar stress hos förskolläraren?

10

Tidigare forskning

I den här delen av studien kommer vi beskriva tidigare forskning kring stress. Vi kommer förklara vad stress är, hur stress kan förekomma och vad uppdraget för förskolläraren är samt hur stress i tidigare forskning har påverkat förskolläraren i sitt arbete.

Vad är stress?

Under 1850-talet och innan ordet stress uppkom, forskade fysiologen Claude Bernard om hur det kroppsliga systemet fungerade (Währborg 2009). Bernard kom fram till att kroppen behöver ha både yttre och inre jämvikt för att upprätthålla en stabilitet. Han förklarade att miljöns yttre påverkningar gjorde intryck på den inre miljön i kroppen. När kroppen utsätts för yttre påfrestningar försöker kroppen själv skapa jämvikt med den inre för att få en stabil och bra balans som återställer jämvikten. Begreppet stress är ett engelskt ord som har flera betydelser och betyder belastning och påfrestning som en värkande kraft. Det var läkaren Hans Selye som etablerade begreppet under 1930-talet och han förklarade att stress är en kroppslig reaktion som är ospecifik och oberoende av påfrestningar som kroppen utsätts för. Genom att göra experiment med råttor såg han att de reagerade lika, oavsett om råttan utsattes för skada eller fara och utifrån resultatet kunde Selye se att alla levande varelser reagerade på samma sätt (Ibid).

Selye beskrev processen i tre faser och kallade den för generella anpassningssyndromet, GAS (Cassidy 2003). Alarmfasen är den första fasen och den kan liknas med att

kroppen förbereder sig för flykt då den utsätts för hot. Det här sker genom att bland annat hjärtfrekvensen ökar, musklerna spänns och matsmältningen upphör. Om det här tillståndet tillgodoses återgår kroppen till jämvikt, men om det inte sker stannar kroppen i en förhöjd aktiveringsnivå. Den här aktiveringsnivån är den andra fasen och kallas för

resistensfasen. Då krävs det extra resurser för att återställa kroppen till jämnvikt och

kroppen behöver hämta krafter från normala kroppsliga funktioner, som

matsmältningen och bevarandet av immunsystemet. Den här fasen gör att kroppen kommer till skada eftersom andra kroppsliga funktioner användas. Om hotet fortfarande kvarstår övergår kroppen till den sista fasen, utmattningsfasen. I det här tillståndet orkar

11

kroppen inte uppfylla alla krav längre och organen kollapsar, det här kan leda till magsår och i värsta fall döden (Ibid).

Ellneby (1999) beskriver att både positiv och negativ stress är en reaktion i kropp och själ, där påfrestningar eller upplevelser utlöses. Stress kan beskrivas som en dynamisk process, där individens förmåga ställs mot yttre krav från omgivningen. Vidare klargör hon att stress måste finnas, då viss stress är positiv. Om stress inte finns försvinner kraften som driver oss framåt, det är stressen som gör att människan utmanas och förs framåt i utvecklingen (Ibid). På samma sätt redogör Währborg (2009) för Selyes syn på positiv stress, men förklarar att Selye benämner den stressen med begreppet eustress. Positiv stress eller eustress beskriver Selye som nyttiga och positiva händelser, sådant som är bra för hälsan. Motsatsen till den här definitionen är distress och innehåller ond stress som bildas när individen utsätts för ohälsa och det är distress som leder till sjukdomar (Ibid).

Redan under slutet av 1990-talet uppmärksammades det hur stressreaktionerna

framkallades då den moderna människan utsattes för höga krav och stora påfrestningar (Ellneby 1999). Währborg (2009) beskriver att stressreaktionen förr var en förutsättning för att överleva, en fysisk reaktion eftersom människan är programmerad för flykt och kamp vid hot. Idag är stressreaktionen ett hot mot hälsan, då det i första hand är psykiska och sociala hot som framkallar dagens stressreaktioner. De här

stressreaktionerna utlöses på olika sätt och kallas för stressorer. De kan delas in i olika kategorier och sammanfattar fysiska, psykiska och sociala stressorer (Ibid). Cassidy (2003) beskriver att stress är en föränderlig process där vissa drabbas mer än andra och att anledningen beror på olika fysiska, psykiska och sociala faktorer. Stressorer är olika kroppsliga påfrestningar som individen utvecklar och de kan vara plötsliga eller

återkommande inslag av hot eller förluster. Det är individens förmåga att ta emot de här faktorerna som blir avgörande för hur det upplevs. Den livserfarenhet och sociala bakgrund som individen bär med sig, har stor betydelse för hur individen påverkas. Om situationen upplevs som ett hot blir individen stressad, medan liknande situationer kan ses som utmaningar av andra individer (Ibid).

12

Stress i förskolan

Att arbeta inom omsorgsyrken har sitt pris menar Gotvassli (2002) då stress och

utbrändhet är ett begrepp som ofta förekommer. Arbetet inom förskolan medför att den anställde allt oftare känner att glappet blir större mellan vad individen gör och vad individen borde göra, vilket leder till överbelastning hos den anställde. Att inte kunna utföra sitt tänkta arbete medför att den anställde hela tiden försämras i arbetet eftersom individen blir mer och mer upptagen med det som inte blir gjort. Även i undersökningar styrks det att förskolan är en arbetsplats med många stresskapande resultat. I

undersökningarna benämns framförallt tidspress, arbetsbelastning, återkommande avbrott och andra uppgifter som de stressframkallande orsakerna. Vidare tydliggörs det att arbetsbelastningen blir ett hinder för att uppnå målen (Ibid). Det här är något som även Gannerud och Rönnerman (2007) uppmärksammar i sin forskning. De beskriver hur yrkesverksamma pedagoger genomför verksamheter dagligen utifrån uppsatta mål med styrdokument som grund. På samma gång som pedagogerna skall följa målen, arbetar de med en grupp barn som ständigt är i utveckling och samtidigt kämpar de med en organisation som de nästan omöjligt kan påverka. Med andra ord är det många faktorer som skall stämma överens (Ibid).

Vidare beskriver Gannerud och Rönnerman (2007) att det är förskolechefen eller rektorn som har det yttersta ansvaret och som ska se till så att verksamheten följs enligt styrdokumenten och utbildningsdepartementet. I deras forskning synliggörs det att pedagogerna känner sig maktlösa inför ekonomiska beslut som påverkar

förutsättningarna för ett pedagogiskt arbete. Det klargörs även att stora dilemman uppstår när möten och andra administrativa uppgifter läggs på förskolläraren under barnens vistelsetid. Inom förskolans värld ses förhållningssätt som en betydelsefull utgångspunkt där förskolläraren vill finnas till hands, serva och underlätta för barnen. I deras forskning har de även uppmärksammat att förskolläraren utförde många praktiska uppgifter såsom att plocka undan leksaker, duka fram, duka av, påklädning, blöjbyte, toalettbesök och samtidigt uppnå uppsatta mål som verksamheten satt upp. De beskriver också att det enligt förskollärarna i undersökningen är viktigt att det finns en tydlig struktur för att underlätta allt praktiska arbete i vardagen. Förskolläraren skall se till att planeringen i första hand skapar möjligheter så att alla barn inkluderas och stöttas. Sammanfattningsvis har författarna belyst att de organisatoriska och ekonomiska

13

kvantitetsramarna har större betydelse än den kvalitet som förskolläraren eftersträvar (Ibid).

I Sverige går nästan av alla barn i förskolan och uppdraget som förskolan har är att ge alla barn en god start i livet (Williams, Sheridan & Pramling Samuelsson 2016). Med det här menar författarna att barngruppens storlek har stor betydelse för hur

förskolläraren skall kunna utföra ett bra arbete utifrån sitt uppdrag. De poängterar att betydelsen till att vara professionell utifrån läroplanen är svårare i stora barngrupper. Förskolan har genomgått stora förändringar över tid, där av har utvecklingen för förskolläraryrket och synen på barns lärande förändrats. Att förskolläraren har stor betydelse för barnets lärande är något som uppmärksammas mer idag än tidigare. De beskriver att förskolans personal i Sverige har minskat och förklarar att mindre än hälften av all personal är förskollärare. Kraven på förskollärarens kompetens har under alla förhållanden förklarats i samband med att förskolan fick en läroplan som reviderats. I den är det nu tydligt hur förskolläraren skall arbeta. Det i sin tur kan skapa stress när förskollärarna upplever att barngrupperna är för stora och de inte hinner möta varje enskilt barn i lärandeprocessen samt arbeta med specifika mål i läroplanen för förskolan. Vidare poängterar de att förskolans uppdrag fortfarande handlar om att koppla samman omsorg, lek och lärande för att barn och vuxna ska trivas (Ibid).

Gannerud och Rönnerman (2007) förtydligar att förskollärare inom deras forskning poängterar att arbetet innehåller mycket samarbete inom arbetslaget. De framhåller att det oftast inte finns tid till hela arbetslaget att kunna sitta ner och samtala, utan klargör att korta överläggningar får ske i stunden så som i tamburen, vid lunchen eller vid utevistelse och alltid med barnen närvarande (Ibid). I läroplanen (Skolverket, Lpfö 98 rev. 2016) betonas arbetslaget som en enhet, vilket anges i styrdokumentet i form av ”Att arbetslaget skall”. Arbetslaget i förskolan är konstruerat efter antalet barn i barngruppen, men oftast inte utifrån barnens behov (Gannerud & Rönnerman 2007). Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) upplyser att många av dem som arbetar inom förskolan är outbildade och inte har den kompetens och kunskap som krävs. Bristande kunskap kan leda till svårigheter att sätta sig in i förskolans

styrdokument och det i sin tur kan skapa konflikter mellan personal som inte har samma syn och kunskap på barns utveckling och lärande. Politiker skall skapa en likvärdig förskola där kvalitén är hög, samtidigt som barngrupperna blir större och

14

vårdnadshavarna behov av omsorg ökar. Förskolläraren skall möta alla de här behoven och önskningar i sitt arbete med barnen, parallellt som denne skall följa och omsätta läroplanen i verksamheten (Ibid).

Förebyggande och återhämtande

I Sverige är det allt fler personer mellan 16–44 år som själva upplever att de har dålig hälsa (Währborg 2009). I den här åldersgruppen dominerar stressrelaterade symtom som trötthet, depression, oro, ångest, stress och utbrändhet som de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Under de senaste decennierna har långtidssjukskrivningarna ökat stort i Sverige och den största orsaken är stress. För att vi skall förstå vad den nya ohälsan är bör vi öppna upp för ett gränsöverskridande perspektiv. Det kanske inte alltid är på grund av hård och tung arbetsbelastning som smärtan uppkommer, utan på individens sociala och kulturella konstruktion (Ibid).

Währborg (2009) ger exempel på att studier kring barns hälsa har förändrats och att barn idag har det bättre än de hade förr. Han understryker att den här bilden inte är sann och klargör att flera studier visar att den psykiska hälsan har försämrats och att många barn och unga upplever stress och utbrändhetssyndrom. Stressen har ökat, samtidigt som förmågan att hantera stress har minskat. All brist på socialt stöd, fysisk aktivitet och stunder för återhämtning och vila har minskat. Det här problemet är något som

arbetslivet och skolan bör tänka till om och oftast är det ganska enkla insatser som krävs för att problem ska åtgärdas. Även inom forskning och utbildning bör åtgärderna för den nya ohälsan förstärkas. En stor del av den nya ohälsan tas inte upp och undervisas om inom universitet och högskolor och det krävs stora krafttag för att hinna ifatt den nya ohälsan (Ibid).

Utifrån tidigare forskning har vi uppmärksammat att det är brist på forskning kring arbetsgruppen förskollärare i kombination med stress. I ovannämnda stycken har tidigare forskning fokuserat på vad stress är, hur det uppkommer samt vilka stressor som bidrar till stress. Med vår undersökning vill vi tillföra kunskap kring varför vissa förskollärare klarar av att hantera stress bättre än andra samt hur de arbetar för att undvika att bli stressade. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på stress och se kopplingar samt samband mellan teorier och tidigare forskning.

15

Teoretiska perspektiv

I det här avsnittet kommer vi utgå från teorierna, krav – kontroll – stödmodellen samt KASAM-modellen. Krav – kontroll – stödmodellen beskriver hur stress fungerar, hur individen kan arbeta för att förebygga stress och även hur människor runt omkring oss kan arbeta för att minska stressen. KASAM-modellen beskriver vikten av att människan känner ett sammanhang över sin situation.

Krav – kontroll – stödmodellen

Robert Karasek introducerade krav och kontrollmodellen som har blivit ett verktyg för att kunna se samband med hälsa (Stressforskningsinstitutet u.å.) Töres Theorell och Jeffery Johnson har haft en betydande roll i utvecklingen av den här teorin (Ibid). Modellen utvecklades redan under 1980-talet och används ofta till psykiska och sociala arbetsförhållanden som behöver kartläggas (Theorell 2012). Den består av tre

dimensioner och benämns som psykiska krav, kontroll eller beslutsutrymme samt socialt stöd (Ibid). Linér (2015) tydliggör vad socialt stöd betyder och hur det utgör en motkraft till stress för att förstå vad stress är och hur det visar sig i arbetslivet. Obalans i arbetet mellan krav och förmåga att styra sin tid, leder till att den som har låg kontroll och svaga möjligheter att styra får effekten av obalans där stress och ohälsa tar över (Ibid). Teorin används ofta vid forskning om arbetsrelaterad stress eftersom modellen utgår från stresstålighet i en psykosocial miljö (Stressforskningsinstitutet u.å.).

Med krav menar Theorell (2012) både kvantitativa och kvalitativa krav som ställs på individen och som påverkar stresståligheten i en psykisk och social miljö. Det grundläggande i modellen är att synliggöra hur psykiska krav påverkar individen i förhållande till hur mycket kontroll eller beslutsutrymme som ges (Ibid). Utifrån modellens struktur samt åtgärder på arbetsplatsen, kan arbetsmiljön förbättras om arbetskraven är rimliga (Stressforskningsinstitutet u.å.). Med rimliga arbetskrav avses arbetsuppgifter gentemot mängden arbetstagare (Ibid). Theorell (2012) klargör att alla

16

krav så som ansvar, mängd samt svårighetskrav påverkas av arbetsorganisationens åtgärder och tydliggör att de här kraven ska ställas i relation till arbetsuppgifterna. När kraven ökar blir det svårare att bibehålla kontrollen och med kontroll i arbetet beskriver Linér (2015) att den anställde har en förmåga att påverka sitt arbete och sitt

beslutsutrymme. Enligt stressforskningsinstitutet (u.å.) beskrivs kontroll som två delar, där en del handlar om kontroll i arbetet och den andra handlar om kontroll över arbetet. Med kontroll i arbetet avses de mindre viktiga bestämmelserna, medan kontroll över arbetet verkar för generella beslut.

Theorell (2012) synliggör att kombinationen litet beslutsutrymme samt höga krav skapar ett spänt arbete. Att ha låg kontroll kan liknas med att individen hela tiden blir avbruten i sitt arbete och tvingas börja om, eller får planera om sitt arbete för att lyckas. Har individen då även ett stort ansvar, så skapar det stress. De höga kraven kombinerade med låg kontroll ger hög stress. Men de höga kraven tillsammans med högt inflytande, skapar en balans och bra förutsättningar för att utföra ett bra arbete. För att uppnå en bra balans mellan krav och kontroll ska de anställda vara delaktiga i de beslut som fattas (Ibid). Det är inte alltid det är bra balans i arbetet och då är olika former av socialt stöd bra att ta till hjälp för att upprätthålla balansen (Linér 2015). Det sociala stödet kan delas i fyra former, känslomässigt som handlar om omsorg och uppmärksamhet.

Värderandet, som gäller vilka förväntningar och vilken återkoppling som ges.

Informativt, att se till att den anställde har rätt kompetens och får den handledning som

behövs och den sista formen handlar om praktiskt stöd där behov, resurser och prioriteringar synliggörs. Det sociala stödet blir då balansen mellan kravet och kontrollen. Det finns flera faktorer som påverkar konsekvenserna av obalans, det kan bero på vilken livssituation individen lever i eller att individerna är olika sårbara. I arbetet kan de olika stödformerna främst komma från chefer, arbetskamrater och vårdnadshavare för att ge det bästa resultatet (Ibid).

KASAM-modellen

Antonovsky (2005) beskriver KASAM, känsla av sammanhang, som en teori med sociologiska perspektiv. Teorin grundar sig på tre olika faktorer meningsfullhet,

hanterbarhet och begriplighet. Han menar att om individen med hög grad av

17

lättare att bemästra problem. Vidare förklarar han att om graden av hanterbarhet är hög hos individen har individen lättare att möta svårigheter och upplevelserna av olika utmaningar känns inte lika belastade. Den sista faktorn begriplighet fungerar som ett hjälpmedel för individen att förstå plötsliga händelser, det är då känslan av kontroll över situationen infinner sig. Om individen har de här förmågorna i ett sammanhang och kan möta världen på ett begripligt, hanterbart och meningsfullt sätt, kan individen lättare veta vilka resurser och beteenden som behövs användas i olika stressade situationer. Den livserfarenhet och sociala bakgrund individen bär med sig, är av stor betydelse för hur den enskilde individen påverkar KASAM (Ibid).

Vi har valt att utgå från de teoretiska modellerna krav – kontroll – stöd samt KASAM, då de kompletterar varandra på ett bra sätt. Båda två tar upp de sociala förutsättningarna för att hantera stressituationer, där båda knyter samman att tillhörighet och socialt samspel med andra är viktigt för ett fungerande arbete. I förskolan arbetar förskollärare nära varandra och är beroende av varandras närvaro och förmågor för att känna ett meningsfullt arbete. Teorierna knyter an till våra frågeställningar om vad som orsakar stress samt hur stress går att undvika, där samband och mönster kan utläsas på ett konkret sätt. Det här bidrar till att perspektivet på stress vidgas och ger en ökad förståelse kring hur förskolläraren upplever begreppet.

18

Metod

I det här avsnittet kommer vi att beskriva hur vi har gått tillväga för att samla in material till vår undersökning. Vi kommer beskriva vilken metod vi har använt oss utav, vilket urval som har gjorts och hur vi har genomfört undersökningen. Här beskrivs även hur vi har förhållit oss till de etiska principerna och hur analysmetoden har framarbetats i förhållande till vårt syfte kring hur förskollärare ser och upplever stress.

Kvalitativ undersökningsmetod

I en kvalitativ intervju krävs det att forskaren intervjuar flera människor och bearbetar samt analyserar varje enskilt svar för att ta reda på hur den enskilde individen ser på saken (Trost 2005). Genom att bearbeta alla intervjuerna på samma sätt kan forskaren upptäcka och finna mönster kring normerna och föreställningarna som finns (Alvehus 2013). Vi har valt att fokusera på kvalitativa intervjuer för att få en ökad förståelse kring hur förskollärare ser på begreppet stress och hur de arbetar för att minska stressen. Vårt fokus i intervjuerna har legat på stress, ett begrepp som återfinns i vårt syfte och våra frågeställningar. Med fokusintervjuer förklarar Trost (2005) att intervjun är strukturerad och har ett fokus.

Vi har valt att inte göra några gruppintervjuer då vi inte kan garantera den enskilde individens konfidentialitet. Dessutom ville vi att alla intervjuade skulle få möjlighet att komma till tals på lika villkor. Trost (2005) förklarar att det är i gruppintervjuer som de dominanta och konversabla styr och får fram sina åsikter, medan de tysta och blyga oftast får stå åt sidan. Som intervjuare var vi nyfikna på den enskilde individens åsikter för att försöka förstå dennes verklighet. I analysdelen har vi sedan sammanställt allt material för att finna samband och se mönster mellan de olika svaren. Alvehus (2013) tydliggör att forskare som är intresserade av att undersöka och förstå hur människor tänker, uppfattar och upplever saker bör använda sig av en kvalitativ studie.

19

Urval

Vi har utgått från två kommunala förskolor i en större kommun i Sverige för att få en inblick i hur förskollärarnas vardag kan se ut och hur de upplever stress. Anledningen till att vi endast valde förskollärare är för att deras ansvar är specifikt utformat i läroplanen. Alla anställda inom förskolan är ansvariga för att läroplanen följs, men förskollärarna har ett större krav och mer ansvar för att riktlinjerna följs. Förskolorna vi valde kände vi till sedan tidigare och vi hade etablerade kontakter med någon anställd, men inga nära relationer. Deltagarna valdes ut utifrån yrkeskategori och fick själva välja om de ville delta i undersökningen. Den första förskolan består av fem avdelningar med totalt tre förskollärare och den andre består av fyra avdelningar med fem förskollärare. Vi erbjöd alla åtta förskollärarna att delta och lämnade ut informationsbrev om vår undersökning. I informationsbrevet beskrev vi vårt syfte med undersökningen och förklarade de etiska principerna. Av de åtta förskollärarna var det fyra som kontaktade oss och valde att delta i intervjun. Vi lade inte ner någon tid på varför de övriga fyra inte tog kontakt med oss, utan utgick ifrån att de inte var intresserade eller hade möjlighet att delta. De förskollärare som deltog i intervjuerna har arbetat i 8–25 år inom

förskoleverksamheten.

Genomförande

När vi hade bestämt metod och gått igenom urval skrev vi intervjufrågorna som utgick från vårt syfte och våra frågeställningar. Därefter kontaktade vi de aktuella

förskollärarna för att boka in intervjutider. Vi var medvetna om att det kunde vara svårt för respondenten att gå ifrån barngruppen om intervjun skulle ske på arbetstid och utgick därför efter varje enskild respondents behov. Vid intervjutillfället fick

respondenten själv välja vilken plats de ville att intervjun skulle ske på. Trost (2005) poängterar att intervjuplatsen är viktig för att få ett bra resultat och påpekar att miljön bör vara ostörd och trygg för respondenten. Alla fyra respondenterna valde att

genomföra intervjun på sin egen arbetsplats och samtalet skedde i antingen personalrummet eller i ett mötesrum.

Vi var inställda på att intervjuerna kunde ta lång tid och valde därför att disponera tiden så att vi endast hade en intervju per dag. Det här tillvägagångssättet valde vi för att vi skulle ha tid till att renskriva materialet medan det var färskt i minnet och vi kunde tolka

20

anteckningarna. Vi ville även bearbeta materialet direkt för att vara överens om att vi hade tolkat svaren på liknande sätt. I informationsbrevet delgav vi respondenterna att vi båda önskade att delta i samtliga intervjuer. Vi tydliggjorde att det var för att vi båda skulle få möjlighet att höra den primära data och inte den sekundära data som det hade blivit om en av oss hade intervjuat och återberättat för den andra. Trost (2005) förklarar att det kan vara betydelsefullt att var två intervjuare då informationsmängden samt förståelsen för intervjun ökar, men påpekar att det är av stor vikt att de är samspelta. Genom att vi båda deltog i intervjun samtidigt kunde en av oss vara mer närvarande i samtalet, medan den andre förde anteckningar och det här skedde parallellt mellan oss under samtalets gång.

Vi valde att göra individuella semistrukturerade intervjuer med förskollärarna för att få reda på hur de tänker och känner kring våra frågeställningar om stress. I

semistrukturerade intervjuer utgår intervjuaren från frågeområden och det är därför betydelsefullt att intervjuaren fortsätter att utveckla frågor utefter svaren som deltagaren lämnar (Alvehus 2013). I intervjuerna valde vi därför att endast utgå från ett fåtal frågor och låta respondenten styra intervjun med vägledning utifrån vårt syfte och våra

frågeställningar. Det här tillvägagångssättet valde vi med tanke på att vårt syfte med intervjuerna var att få förskollärarnas syn på sin verklighet kring stress och få dem att berätta så mycket som möjligt utan att ledas utav oss.

Etiska överväganden

Utifrån vetenskapsrådets principer har vi följt alla rekommendationer. Vi har gett

information till alla deltagarna om vad vi ska ha materialet till, hur det ska användas och varför vi har valt det här ämnet. Därefter har vi utgått från samtyckeskravet och lämnat ut blanketter till de deltagare som valt att delta. Blanketterna har sedan blivit signerade av deltagarna och förvaras i enlighet med de krav som råder sedan GDPR trädde i kraft. Vi har även informerat varje individ om nyttjandekravet och deltagarna är medvetna om att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan. För att följa

konfidentialitetskravet har vi informerat alla deltagarna om att den information de delger oss inte kommer att föras vidare eller användas i andra syften. Johansson och Karlsson (2013) tydliggör betydelsen för konfidentialiteten och beskriver att det är forskarens skyldighet att se till så att deltagarnas identitet skyddas samt att inga

21

uppgifter om deltagarna sprids. För att ta hänsyn till konfidentialitetskravet har vi använt oss av fiktiva namn och synliggör endast de kriterier som krävs för att lyfta fram syftet till vår studie. All information och allt analysmaterial som vi samlat på oss under arbetets gång, kommer efter vårt arbete att raderas.

Analysmetod

Efter att vi gjort intervjuerna med förskollärarna, började vi analysera respondenternas svar. Vi valde att gå igenom varje intervju för sig direkt efter intervjutillfället, det här för att få en överblick över det aktuella materialet samt våra eventuella tolkningar. Vi samanställde väsentliga delar och plockade bort det som vi ansåg var oviktigt utifrån vårt syfte och våra frågeställningar kring stress. Därefter skapade vi ett dokument där vi antecknade alla svaren för att synliggöra samband och mönster samt för att koda de fyra förskollärarna. Vi delade upp svaren i olika kategorier för att få en tydlig bild över hur respondenterna tyckte och tänkte. För att resultatet ska bli trovärdigt och vara lätt för läsaren att förstå, är det betydelsefullt att empirin sorteras upp (Alvehus 2013). I resultat och analys har vi delat upp empirin utifrån våra frågeställningar, för att sedan föra samman dem under diskussionsdelen. Vårt syfte var att få en överblick kring hur förskollärarna ser på begreppet stress, vad förskollärare blir stressade av samt hur de arbetar för att undvika att bli stressade. Med en kvalitativ innehållsanalys synliggör vi samband och mönster för att försöka förstå vårt material.

22

Resultat och analys

I resultatkapitlet kommer vi presentera vad vi fick fram i intervjuerna. Vårt syfte var att få en överblick kring hur förskollärarna ser på stress, hur de arbetar för att undvika att bli stressade, men även vad det är som orsakar att arbetet känns stressande. För att synliggöra vårt syfte har vi valt att använda teorierna Krav – kontroll – stöd samt KASAM som hjälpmedel för att förstå vårt empiriska material. Utifrån vårt empiriska material försöker vi synliggöra mönster och se samband kring hur förskollärare

upplever stress samt hur vissa klarar stress bättre än andra och vi har därför använt oss av de här modellerna i vår analys. Vi avslutar det här kapitlet med en sammanfattande analys där vi drar paralleller mellan empiri och teori.

Vi har använt oss av fiktiva namn på våra respondenter och namnger dem som Anita, Beatrice, Christina och Denise. Anita är 46 år, hon har arbetat som förskollärare i 25 år och har under hela sitt yrkesliv varit på samma arbetsplats. Beatrice är 32 år och har arbetat inom förskolan i åtta år, hon har arbetat på den befintliga arbetsplatsen i tre år och har dessförinnan varit föräldraledig i ett och ett halvt år. Christina är 53 år och har arbetat som förskollärare i 20 år, varav sju år är på den nuvarande arbetsplatsen. Denise är 38 år och har arbetat som förskollärare i 13 år, hon har bytt arbetsplats inom

kommunen och har varit på den aktuella förskolan i två år.

Synen på stress

Alla respondenterna var överens om att stress oftast upplevs som negativt. Beatrice påtalade att all stress inte alltid är negativ utan kunde även ses som positiv. Hon beskrev att när hon fick vissa uppgifter som hon kände att hon kunde reda ut, så såg hon det som en utmaning och kunde hantera situationen positivt. Vidare förklarade hon att hon är en positiv person och tänker på allt bra som görs och försöker arbeta utifrån det. Denise hade en tydlig bild över vad stress var för henne och hon beskrev hur hon har drabbats av ett utmattningssyndrom som gjorde henne sjukskriven. Hon berättade att det började med att hon upplevde att kraven ökade på jobbet och hon kände att hon inte kunde reda ut det, vilket ledde till att hon gick med hjärtklappning vissa dagar. Hon berättade att hon inte upplevde att hon fick stöd från ledning och kollegor, vilket bidrog till att hon tillslut blev sjukskriven. Därefter har hon bytt jobb för att kunna bygga upp sin hälsa

23

och ta nya tag. Nu arbetar hon med ett arbetslag där hon trivs och där de har en bra struktur, men fortfarande är hon känslig för yttre påfrestningar men har lärt sig att tänka till och våga säga nej. Anita förklarade att stress för henne är när hon börjar tappa greppet och känner att hon inte har kontroll. Vidare beskrev hon att när hon behöver hjälp och inte får den hjälp hon ber om så måste hon ordna allt själv, det är stressande för henne.

När jag tänker på begreppet stress upplever jag en känsla av att inte räcka till. Där krav och hög arbetsbelastning påverkar mitt mående och kan jag inte reda ut situationen reagerar jag genom att bli arg och frustrerad. Om jag går med en känsla av att vara stressad för länge så känner jag det i huvudet och axlar.

(Christina, 2018)

Otillräcklig

I intervjuerna framkom det att alla fyra respondenterna kände av stress på olika sätt. Den största gemensamma upplevelsen som allihop nämnde var personalfrånvaro och brist på vikarier. Alla fyra förklarade att de kände sig otillräckliga för barnen och att det var något som stressade dem. Dessutom nämndes det att det ofta förekom ofrivillig övertid för att dagen skulle lösas och fungera.

För mig är det stressande när personal är frånvarande och vi inte får in vikarier som täcker. Det är även påfrestande att ta emot vikarier som aldrig har varit på arbetsplatsen tidigare då dem måste introduceras av oss som arbetar här. Oftast får man ändå själv göra det mesta och så lämnar man barngruppen för allt praktiskt som måste ordnas.

(Christina, 2018)

Barngruppen och individen

Ett annat ämne som benämndes under intervjun var stora barngrupper och

konsekvenserna av det. Beatrice påpekade att det märks på barngruppen när den blir för stor och hon förklarade att det blir för många barn på liten yta, vilket gör att

ljudvolymen höjs. Hon kände sig otillräcklig för barnen och blev stressad när hon inte hann se varje enskilt barn. Det här är något som även Anita benämnde och hon berättade att hon har ett barn med behov av stöd på sin avdelning. Hon förklarade att stora

barngrupper innebär många syn – och ljudintryck och att det var svårt för barnet med behov av stöd. Dessutom poängterade hon uppgivet att de inte får resurs till barnet, utan

24

att de själva får turas om att stötta och ”punktmarkera” som Anita uttryckte det. Något som också upplevdes som en stressituation var när förhållningssättet gentemot barnen skiljde sig åt mellan kollegerna. Anita påpekade att alla barn har behov av struktur, men förtydligade att speciellt barn med behov av stöd behöver ha ännu tydligare rutiner och det är därför viktigt att pedagogerna har ett gemensamt förhållningssätt.

Rutinsituationer

Det framkom också i vår undersökning att förskollärarna upplevde stress i samband med olika rutinsituationer som mat, blöjbyte och påklädning. Både Anita och Beatrice framhöll att rutinsituationerna var stressande även vid full bemanning. De förklarade att det var svårt att till exempel hinna med att både duka eller byta blöjor och samtidigt hålla koll på barnen. Anita lyfte även att fysiska påfrestningar upplevs vid

rutinsituationer, där främst axlar, handleder och rygg får ta stryk. Vidare påpekade Beatrice att det var tiden som styrde rutinerna och uttryckte följande:

Att hela tiden styras av klockan och passa tider till allting gör att man blir ännu mer stressad. Det som är mest krävande är att passa tiderna till måltiderna, för då känns det som att vi måste anpassa oss mer efter kockens arbetstider än barnens behov. Det känns som att vi stressar barnen när matvagnen måste ut till köket en viss tid för att hon i köket ska gå på rast eller gå hem.

(Beatrice, 2018)

Ofrånkomliga krav

Under våra intervjuer upplevde majoriteten av respondenterna att de kände sig pressade med olika måsten och uppgifter som förskolläraren måste utföra. De förklarade att det var svårt att hinna med att se alla barns utveckling och samtidigt ge dem en god omsorg, då mycket av tiden gick åt till annat än att vara med barnen. Respondenterna upplevde att det administrativa arbetet tog mer och mer tid från barnen och uttryckte:

När personal tas från barngruppen för möte och utbildningar men inte ersätts så känner jag mig stressad och tyvärr är det ofta så. Det är inte många dagar på en hel månad som vi är hela arbetslaget på plats hos barnen, det finns alltid något administrativt som vi måste göra eller andra uppgifter som kommer uppifrån och som måste prioriteras.

25

Uppgifter slängs på mig som jag inte planerat för. Att känna sig pressad med olika måsten och uppgifter, samtidigt som man ska vara med barnen gör att jag känner mig otillräcklig och får dåligt samvete.

(Christina 2018)

Man känner sig otillräcklig och jag hinner inte göra mina uppgifter.

(Anita, 2018)

När vi inte får vikarier som täcker frånvaro, hinner jag inte med dokumentation och allt annat som måste göras. Jag känner att det är barnen som kommer i kläm. (Beatrice, 2018)

Det är frustrerande med alla administrativa uppgifter och olika möten som sker under arbetstid, speciellt när det inte finns täckning för oss.

(Denise, 2018)

Stöd från ledning

I intervjuerna lyftes även hur stödet från ledningen såg ut och respondenterna påpekade att det hade blivit sämre sedan ledningssystemet hade ändrades. De tydliggjorde att chefernas rollfördelning har försvårats för den anställde och att de nu inte riktigt vet vem de ska vända sig till vid olika situationer. Det framkom även att respondenterna inte kände att de fick rätt stöd uppifrån utan påpekade att ledningen oftast bara höjde kraven och kom med nya uppgifter. Kraven och uppgifterna skulle dessutom redovisas i olika former och det skulle ske under arbetstid. Denise uttryckte att kraven var alldeles för höga och menade att hon hade utbildat sig för att arbeta med barn, inte med

administrativa uppgifter. Även Anita lyfte fram att kraven hade ökat och ansåg att det dels berodde på läroplanens utformning och hur den hade förändrats över tid. Hon beskrev hur förskolan har förändrats sedan hon började arbeta och återberättar situationer som under tidigare år hade varit lugnare och som hon idag upplever som stressande.

26

Förr var det inte lika många krav uppifrån och vi behövde inte bevisa vad vi hade gjort under terminerna. Idag ska allt skrivas in i datorer och utvärderas, vilket tar tid. Även om vi får tid till att skriva utvärderingar på kvällstid så hinner man inte bli färdig och då bygger man upp stressen när uppgifterna hela tiden läggs på hög. Tillslut pratar vi bara om allt vi inte hinner och vi glömmer bort allt som vi egentligen gör. Men det är en jobbig känsla att aldrig bli färdig och att hela tiden ha allt som inte är färdigt i huvudet.

(Anita, 2018)

Respondenterna beskrev att de kände sig styrda utifrån styrdokumenten, men

tydliggjorde även att verksamheten kunde planeras ganska fritt. Christina berättade att hon i stort sett planerar verksamheten själv och förklarade att hon är ensam förskollärare på avdelningen och att det bara är hon som driver verksamheten framåt. Denise delgav att hon kompromissade med kollegerna i arbetslaget och att de gemensamt utgår från uppsatta mål. Hon menade att arbetet skulle utgå från barnens nyfikenhet och att de tog hjälp av läroplanen för att synliggöra det.

Stressförebyggande arbete

Under våra intervjuer frågade vi respondenterna kring deras stresserfarenheter och hur de på bästa sätt arbetar för att undvika att drabbas av stressiga situationer. Denise delade med sig av sina erfarenheter och förklarade att hon efter sjukskrivningen har fått

verktyg till hur hon ska hantera stressiga situationer. Hon beskrev att tydlig struktur över arbetet och planering i förväg var två av hennes främsta redskap. Dessutom

påpekade hon att den tydliga strukturen även underlättar för vikarier som enklare kunde sätta sig in i avdelningens arbete. Vidare berättade hon att stödet från arbetslaget gjorde att hon kände sig positiv och förklarade att arbetslaget var överens om att låta var sak ta sin tid. Med det här förhållningssättet ansåg hon att stressen minskade och att barnen fick det bättre på förskolan, vilket gjorde att arbetslaget gemensamt kunde sträva mot samma mål.

På jobbet brukar vi dela upp barnen i mindre grupper och då märker vi snabbt att ljudnivån sänks. Detta gör att vi alla känner att stressen minskar och vi ser att barnen blir lugnare. Men att dela upp oss gör att vi inte hinner prata med varandra om sådant som är viktigt och detta får vi istället göra över huvudet på barnen eller när vi ses i övergångarna och detta kan stressa mig. Fast nu har jag börjat meditera på fritiden och detta hjälper mig i återhämtningen. I början var jag jättetrött men nu börjar jag få mer energi och känner mig piggare.

27

(Beatrice, 2018) I ovanstående citat beskrev Beatrice hur hon gick tillväga för att minska stressiga

situationer. Hon förklarade vikten av att se möjligheter och vända jobbiga situationer till lugna för alla inblandade, det här gjorde hon genom att se positivt på det som skedde. Även Anita beskrev att hon försökte tänka positivt, men uttryckte att hon ibland kände att hon är på väg att ge upp hoppet då hon inte fick hjälp och stöd från ledningen. Hon beskrev att hon ofta var trött och hade fysiska påfrestningar i form av ryggont och dåliga handleder. Trots allt kom hon till arbetet varje dag och gjorde sitt bästa men förklarade att hon ibland struntade i vissa arbetsuppgifter, krav och aktiviteter vilket gjorde att hon sänkte ribban och nivån på arbetet. En annan av respondenterna som också avstod från vissa arbetsuppgifter var Christina som beskrev att hon prioriterade att vara med barnen och låta andra arbetsuppgifter stå åt sidan. Hon vidareutvecklade sitt svar genom följande:

Jag kan inte ha för höga krav på mig själv när det nästan alltid är någon på min avdelning som är frånvarande och dessutom är det jag som både planerar och driver avdelningen framåt. Mina kollegor har små barn och är hemma mycket och eftersom de inte är förskollärare så ligger det mest ansvar på mig. Jag vill påpeka att det inte är något fel med att vara hemma för VAB, men jag känner att det är svårt för mig att återhämta krafter när allt går i hundranittio. Jag hade önskat att vi kollegor på avdelningen hade kunnat rotera arbetsuppgifterna mellan varandra för att få balans, men tyvärr faller det för ofta när någon är borta. Därför väljer jag att lägga fokus på barnen och vara närvarande i barngruppen.

(Christina, 2018)

Sammanfattande analys

Utifrån vår empiri har vi synliggjort mönster och sett samband där begreppet stress är utgångspunkten. Vi har tagit hjälp av teorier Krav – kontroll – stödmodellen samt KASAM för att kunna analysera och förstå resultatet.

Krav

Något som är gemensamt för alla fyra respondenterna är att alla upplevde en

stresskänsla när kraven ökade. I många av fallen hade det lett till både psykiska och fysiska problem, där även en av respondenterna hade varit sjukskriven. När vi frågade våra respondenter om deras syn på stress hade Beatrice en positiv bild av stress om hon

28

kände att hon kunde klara av att hantera de krav som ställdes. De beskrev att

personalfrånvaro och övertid skapade ett stort dilemma som utlöste stresskänslor på olika sätt. Somliga klarade av att sortera ut kraven medan andra tog till sig dem som ett problem. Dessutom beskrevs det att kraven från styrdokumenten hade ökat och att tiden till dokumentation och andra administrativa uppgifter sakandes. Även stora barngrupper och rutinsituationer beskrevs som kravfyllda då respondenterna kände att de inte räckte till och inte hade möjlighet att ge barnen det stöd de behövde. Linér (2015) tydliggör att det måste finnas balans mellan kraven som ställs samt förmågan att styra över sin tid. Hon förklarar att individen behöver socialt stöd på arbetet och menar att om individen inte har möjlighet att ha kontroll eller kan styra över arbetet så skapas en obalans i form av stress (Ibid).

Med en tydlig struktur var det lättare att hantera kraven och med bra strategier kunde respondenterna styra upp situationerna på olika sätt. Denise beskrev att strukturen underlättade för vikarierna och att avdelningens gemensamma struktur påverkade arbetet positivt. På det här sättet minskade deras påfrestningar av kraven och de utgick från vad som var viktigast genom att prioritera barnen i sitt arbete. Theorell (2012) påpekar att det är betydelsefullt att kraven som ställs är rimliga i förhållande till mängden arbetsuppgifter. Han tydliggör att alla krav som sätts påverkas av vilka

möjligheter som finns och hur insatserna i organisationen fungerar. Med ett stort ansvar och svårighetskrav på individen krävs det ett socialt stöd för att organisationen ska fungera och för att individen ska klara av att utsättas för påfrestningarna (Ibid). Våra respondenter poängterade under intervjuerna en känsla av otillräcklighet. De

förskollärare vi citerade beskrev stressfyllda situationer där de upplevde att de inte kunde leva upp till ambitionen de önskade och påpekade att de inte hann med alla krav och uppgifter som ställdes på dem, när de samtidigt ville alla barns bästa.

Kontroll

Respondenterna kände att när de inte kunde behärska kraven skapade det stress för dem. Det här i sin tur gjorde att de kände sig otillräckliga då de inte kunde styra över

situationer som till exempel den låga personaltätheten eller när de inte fick vikarier. Var barngruppen dessutom full av barn de dagarna, så tappade respondenterna lättare

29

respondenter klara situationen, men om problemet är återkommande blir risken större att de drabbas av olika stressymptom. Vilket några av dem redan hade gjort, med

konsekvenser av olika fysiska problem men även av psykiska problem som till exempel Denise som berättade om sitt utmattningssyndrom. Att inte ha möjlighet att påverka besluten som tas och samtidigt ha höga krav på sig, skapar enligt Theorell (2012) ett spänt arbete. Han förklarar att om individen har ett stort ansvar men har låg förmåga till kontroll så tvingas individen hela tiden till att planera om för att lyckas lösa de krav som ställs (Ibid). Med höga krav och låg kontroll skapas stress, vilket vi tydligt kunde avläsa i Anitas sätt att uttrycka sig samt hennes kroppsspråk. Då kraven enligt Anita hade höjts upplevde vi att hon har svårt att hantera kontrollen och som hon själv beskrev så kände hon att hon tappade greppet och inte kunde ge barnen det stöd de behövde.

Det var inte alla våra respondenter som bara såg stressen som något negativt, utan beskrev den även som något bra. När Beatrice kände att hon kunde hantera kraven och ha kontroll över dem, såg hon begreppet stress som en utmaning. Hon menade att hon själv kunde påverka sina arbetsuppgifter och att hon själv var medveten om vad hon klarade och inte klarade. Att ha den här förmågan minskar risken för stresspåverkan och när den sätts i relationen till krav – kontrollmodellen är det viktigt att ha ett öppet sinne för att underlätta tankesättet i olika stressfyllda situationer. Även

stressforskningsinstitutet (u.å.) beskriver att höga krav i kombination med högt

inflytande ger en bra balans och förutsättningar att göra ett bra arbete. Utifrån Beatrice beskrivning uppfattar vi att hon hade hittat den här balansen och kunde hantera

situationerna som uppstod, även om hon kände av stressen. Det här kan liknas med KASAM där hanterbarheten är tyngden för att hålla stressnivån nere. Här upplever vi att Beatrice ha uppnått alla tre beståndsdelarna i KASAM då hon förstår vilken betydelse kraven har, hon kan hantera dem och begriper varför kraven ställs. Att kunna utgå från alla delarna beskriver Antonovsky (2005) som en känsla av kontroll, vilket vi anser att Beatrice har lyckats med.

Stöd

Under våra intervjuer framkom det att respondenterna upplevde att de inte får stöd i sitt arbete, Anita beskrev tydligt att hon var trött och uppgiven när det gällde stöd från ledningen. Då hon beskrev att ett barn var i behov av extra stöd men inte fick den hjälp

30

som behövdes, har de själva fått lösa situationen på avdelningen. Det här har lett till en ond cirkel där de andra barnen också har blivit lidande, vilket har skapat en obalans i arbetet och förmågan till att försöka få krav och kontroll i balans igen blir nästintill omöjlig. Linér (2015) beskriver att det praktiska stödet med behov och resurser behöver synliggöras för att få rätt balans mellan krav och kontroll. Hon påpekar även att

individer är sårbara på olika sätt och menar att konsekvenserna därför påverkar

individen olika (Ibid). Kanske hade Beatrice klarat av att hantera Anitas arbetssituation på ett annat sätt?

Denise gav oss ingen tydlig förklaring på vad stress var för henne utan återberättade för oss vad hon hade upplevt. Troligtvis drabbades Denise av samma obalans som Anita beskrev, där hon kände att hon var otillräcklig för att uppfylla balansen mellan krav och kontroll. Utifrån de här perspektiven kan vi dra slutsatsen att Anita är i riskzonen för att drabbas av kraftiga stressrelaterade symtom och hamna i samma situation som Denise gjorde. Linér (2015) klargör att det krävs stöd från olika insatser, beroende på hur situationen ser ut och menar att chefer behöver finnas till hands för att de anställda ska känna stöd. Det här stödet hade Denise fått efter sin sjukskrivning och kunde nu känna meningsfullhet i KASAM-modellen, även i stressade situationer. För att få en bra balans i vardagen är det betydelsefullt med olika former av återhämtning. Beatrice var den enda som nämnde återhämtningen på fritiden och beskrev att hon använde sig av

meditation. Andra respondenter beskrev att ventilera med kollegor och ett bra samarbete var viktiga aspekter för att få återhämtning i de krav som ställdes. Theorell (2012) förklarar att samspelet mellan individen och omgivningen påverkar hälsan både positivt och negativt. Han tydliggör att människor som får trygghet och stöd från sin omgivning oftast hanterar stress bättre (Ibid).

KASAM

Våra respondenter beskrev tydligt att de upplevde att stora barngrupper var ett stort problem, även personaltillgången samt fler administrativa uppgifter var andra dilemman som uppstod under intervjuerna. Utifrån KASAM – modellen kan det ses att

respondenterna känner att arbetet känns meningsfullt, men när antalet barn ökar eller personalen minskar upplevde de att det var svårare att hantera olika situationer. Det här leder till att de känner att förståelsen för innebörden av deras arbete minskar, då de inte

31

kan göra ett bra arbete där alla barns behov tillgodoses. De kunde ofta känna att det administrativa arbetet tog större plats i det dagliga arbetet med barnen, men de kunde inte alltid förstå sambanden mellan innehållen. Om det sedan tillkommer ytterligare påfrestning i olika former av krav eller oförberedda händelse är det svårare att kunna kontrollera dem om inte balansen mellan mening och betydelse är god. Antonovsky (2005) påpekar därför att den sociala bakgrunden och livserfarenheten som individen bär med sig är betydelsefull och avgörande för hur KASAM hanteras. Om individen upplever att arbetet som utförs är meningsfullt och begripligt har individen lättare för att klara av problem och svårigheter som uppstår. Vidare förklarar han att krav som ställs inte känns lika belastande om individen har kontroll och kan hantera situationen (Ibid). Det här går att kopplas till Beatrice förklaring då hon beskrev att hon var en positiv person som försökte arbeta genom att tänka på allt som var bra. Vi tolkar att hon upplever sitt arbete som meningsfullt där hon kan hantera och begripa plötsliga händelser. Som vi har beskrivit under kontroll upplever vi att hon har utvecklat en förmåga att kombinera KASAM:s tre delar för att få balans i sin vardag.

32

Diskussion

I vår studie kom vi fram till att stress är något som är vanligt förekommande i förskolan. Vårt syfte var att se om förskolläraren upplever stress i sitt arbete samt vilka stressorer som bidrog till att arbetet kändes stressigt. I vårt resultat fick vi fram att vissa

förskollärare känner av stressorer mer än andra. Samtliga respondenter kände sig otillräckliga, men två av dem hade strategier i arbetet för att undvika att bli stressade.

Metoddiskussion

Valet av kvalitativ undersökningsmetod fungerade bra utifrån vår forskning, vi kände att respondenterna upplevde ett behagligt klimat under intervjuerna. Likt Alvehus (2013) beskrivning analyserade vi varje enskilt svar för att få fram exakt innehåll kring hur respondenten såg på det berörda ämnet. I vårt genomförande av intervjuerna utgick vi från vårt syfte och våra frågeställningar. Att vi båda två var med och intervjuade är vi tacksamma för, då det har varit lättare att gå igenom materialet och fått förståelse för dess innehåll. Trost (2005) menar att två intervjuare ökar förståelsen för intervjun och skapar ett bra material. Vi upplevde ibland emotionella svårigheter under intervjuerna, till exempel när vissa respondenter anförtrodde sig till oss och pratade om personliga upplevelser som var väldigt känslomässiga. Cassidy (2003) beskriver hur stress är en process som förändras och förklarar att vissa drabbas mer än andra beroende på hur individen reagerar på olika fysiska, psykiska och sociala faktorer. Samtidigt tror vi inte att vi hade kunnat göra intervjuerna annorlunda, då stress är ett känsligt ämne som alla människor har någon form av personlig koppling till.

Resultatdiskussion

I resultatet såg vi kopplingar till den tidigare forskningen, där stressorerna har stor betydelse för varför respondenterna drabbas av olika stresspåverkan. Ellneby (1999) beskriver att när människan utsätts för höga krav och påfrestningar så framkallas stressreaktioner. Det här är något som även Währborg (2009) bekräftar och tydliggör genom att förklara att dagens stressreaktioner är ett hot mot hälsan. Han menar att dagens stressreaktioner i första hand framkallas av psykiska och sociala hot. I resultatet har vi sett mönster och samband där alla respondenterna reagerar och kopplar begreppet stress till något negativt. Vi har även synliggjort att individerna reagerade olika beroende på

33

vilka krav de utsattes för, där så väl yttre som inre krav påverkades. Det är oftast den yttre påverkan som upplevs som mest stresspåverkande enligt våra respondenter. Självklart är även det inre kravet påfrestande, men om individen själv är högpresterande och vill vara perfekt så känns det yttre kravet ofta värre.

Under våra intervjuer såg vi kopplingar till GAS där alarmfasen var tydlig eftersom några respondenter upplevde att de inte klarade av alla krav som lades på dem. När individen utsätts för yttre påfrestningar ställer kroppen sig i försvarsläge och försöker skapa balans med den inre, om det inte fungerar går individen in i alarmfasen (Cassidy 2003). Då förbereder kroppen sig för flykt när den utsätts för hot och när de yttre påfrestningarna tar över, skapas en obalans med det inre (Ibid). Vi kan även konstatera att Anita ligger i riskzonen för att drabbas av nästa fas i GAS, då vi upplever henne som uppgiven i både kroppsspråk och uttryck kring hennes situation. I resistensfasen har kroppen börjat ropa på hjälp för att skapa balans och för några av respondenterna har de här konsekvenserna visat sig som fysiska symptom. Cassidy (2003) förklarar att i den här fasen krävs det extra resurser för att kroppen ska kunna återställas till jämvikt. Han tydliggör att det är individen som skadas i den här fasen eftersom kroppen själv prioriterar vilka funktioner som ska användas och fungera (Ibid). Eftersom Anita under en längre tid har varit utsatt för yttre påfrestningar och bett om hjälp är risken stor att hon drabbas av utmattning om hon inte får stöd och hjälp snart. Det här är något som oroar oss eftersom det kan leda till stora konsekvenser och det är chefens skyldighet att se till så att de anställda har en bra arbetsmiljö.

Gotvassli (2002) beskriver att arbetsuppgifterna inom förskolan blir fler och fler, vilket leder till överbelastning hos framförallt de individer som redan är utsatta. En situation som syns i både Anitas och Christinas arbete, då de beskrev att de inte har kontroll. Däremot har Beatrice större chans att kunna motarbeta alla krav, då hon har lärt sig att kunna styra över sina arbetsuppgifter. Även Denise har genom erfarenhet lärt sig känna av symptomen när hon bör stoppa, för att inte falla tillbaka och drabbas av stressens påverkan. Währborg (2009) förklarar att individens förmåga att klara av att hantera stress har minskat, trots att stressen idag har ökat. Han tydliggör att om inte socialt stöd, fysisk aktivitet och stunder för återhämtning ges, är risken större att individen drabbas av stressymptom. Oftast krävs det inte så stora insatser för att vissa problem ska lösas och han upplyser att arbetslivet bör tänka till för att tillgodose vissa av individens krav (Ibid).

34

De stora barngrupperna var ett annat stort dilemma för respondenterna, Beatrice förklarade att det skapar en ljudvolym som blir påfrestande för både barn och personal. Hon beskrev att hon kände sig otillräcklig och hade svårt att hinna se varje enskilt barn. Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) beskriver att barngruppens storlek påverkar förskollärarens förmåga att utföra sitt uppdrag på ett kvalitativt sätt. De menar att professionaliteten till uppsatta läroplansmål är svårare att uppnå om barngruppen är stor eller om förskolläraren är ensam om sin yrkeskategori på avdelningen (Ibid). I vår undersökning synliggörs även bristen på antalet förskollärare, vilket gör att de förskollärare som arbetar på undersökningens arbetsplatser är ännu mer utsatta och får ta ännu större ansvar. Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) utvecklar att inte ens hälften av all personal inom förskolan är förskollärare och anger att orsaken kan bero på att barngrupperna är för stora och att individen upplever att det ställs för höga krav jämfört med utförbarheten.

Respondenterna upplevde också att det administrativa arbetet upptog mer och mer tid från barnen. Denise redogjorde att det var frustrerande med alla administrativa uppgifter och olika möten som skedde under arbetstid, speciellt när det inte fanns täckning för dem. Även Gannerud och Rönnerman (2007) framställer att de funnit svar i sin forskning som bekräftar att förskollärare känner sig maktlösa i situationer där de pressas till att medverka på möten eller ta sig an administrativa arbetsuppgifter, istället för att tillbringa arbetstiden med barnen. Vi såg markanta likheter mellan den tidigare forskningen och det som våra respondenter upplevde. Utifrån våra teorier kan vi även tydligt se kopplingar till hur individen reagerar när kroppen utsätts för yttre påfrestning. Vi ser att när krav upplevs som måsten, reagerar respondenterna med en negativ attityd och känner genast att de inte kan ta mer ansvar än de redan gör. Det här är något som även klargörs av Gannerud och Rönnerman (2007) då de hävdar att förskolläraren utför många praktiska uppgifter samtidigt som de försöker uppnå de uppsatta mål som styr verksamheten. Även Gotvassli (2002) tydliggör att hög arbetsbelastning utgör ett hinder för uppsatta mål och styrker att det är stressframkallande. Att försöka motverka stresspåverkan genom olika slags medel, var det flera av våra respondenter som gav oss redskap till. Beatrice till exempel använde meditation som en återhämtningskälla, men även struktur och rutiner var andra redskap som nämndes av respondenterna. På ett liknande sätt bekräftar Gannerud och Rönnerman (2007) att det är betydelsefullt med en tydlig struktur för att arbetet ska fortskrida på ett sätt som underlättar för förskolläraren. De menar att förskolläraren ska se till så att alla

35

barn stöttas och inkluderas i vardagen och beskriver att verksamheten i första hand ska utformas utifrån barnens behov (Ibid).

Slutdiskussion

I vår studie utgick vi från våra frågeställningar där vi undersökte hur förskollärare ser på begreppet stress, vad som orsakar stress och hur förskolläraren arbetar för att förebygga stress. Sammanfattningsvis kom vi fram till att förskollärarna i vår undersökning reagerade på stress när de påverkades av yttre krav som krockade med deras inre krav. De upplevde att olika stressorer påverkade dem och att stora barngrupper och brist på personal ofta gick hand i hand. Det här påverkade deras arbete då de kände en otillräcklighet och inte kunde utföra, ett för dem, bra arbete. Alla respondenterna har som mål att göra det bästa för barnen, men kände ofta att de inte kunde genomföra det till fullo vilket skapade stress. De har strategier för hur de kan arbeta, men kunde ha svårt att genomföra det då de inte alltid fick stödet från ledningen. För att barn skall kunna lära sig och få förståelse för sin omvärld bör de få möjlighet att reflektera, samspela och tala med vuxna och andra barn i förskolan (Williams, Sheridan & Pramling Samuelsson 2016). Ur ett sådant perspektiv kan förtydligas att barngruppens storlek har betydelse. Det är lättare att prata med färre barn än många barn och den här möjligheten begränsas ännu mer om det inte är rätt antal personal gentemot antalet barn. Antalet barn och antal personal bör alltid ställas i relation till förväntningar och krav för att få en likvärdig utbildning (Ibid).

Den här studien kan vara användbar för alla yrkesgrupper för att få en förståelse för hur stress påverkar individen, både fysiskt och psykiskt. Utifrån vår egen profession ger det här arbetet oss en bredare förståelse för vad stress är och hur stress påverkar individen. Vi tänker att resultatet kan bidra med ökad förståelse kring hur stress kan hanteras för att få en bra balans i vardagen.

36

Vidare forskning

Utifrån vår undersökning har vi fått en djupare förståelse och vårt perspektiv för hur förskolläraren bör arbeta för att undvika att bli stressad och sjukskriven har breddats. Vi ser att flera av våra intervjuade förskollärare upplevde samma stressorer, där stora barngrupper och mer administrativt arbete ingick. Utifrån vårt resultat ställer vi oss frågande kring vilka konsekvenser som skapas för barnen som tvingas vara i de här miljöerna dagligen? Känner de av stressen? Hur visar stressen sig på det enskilda barnet när samhället kräver mer och mer av människan och vilka påföljder blir det då vi

fortfarande inte har större hjärnor än de som levde på stenåldern? Klarar vår hjärna alla påtryckningar? Det skulle vara intressant att följa några barn i en stor barngrupp med tre pedagoger och ett mindre antal barn i en barngrupp med samma antal pedagoger under några år, för att se hur de påverkas av samhällets alla krav.

37

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Antonovsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium. 2. utg. Stockholm: Natur och kultur

Cassidy, Tony (2003). Stress, kognition och hälsa. Lund: Studentlitteratur

Ellneby, Ylva (1999). Om barn och stress: och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och kultur

Gannerud, Eva & Rönnerman, Karin (2007). Att fånga lärares arbete: bilder av

vardagsarbete i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber

Gotvassli, Kjell-Åge (2002). En kompetent förskolepersonal: om personal- och

kompetensutveckling i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Johansson, Barbro & Karlsson, MariAnne (2013). Inledning. I Hillén, Sandra, Johansson, Barbro & Karlsson, MariAnne (2013). Att involvera barn i forskning och

utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Koch, Enikö (2015-10-12). Allt fler blir sjuka av stress. Lärarnas tidning. Tillgänglig på: https://forskolan.se/allt-fler-blir-sjuka-av-stress/ [2018-12-18]

Koch, Enikö (2015-10-27). Arbetsmiljöverket: Förskolor brister i stresshanteringen. Lärarnas tidning. Tillgänglig på: https://lararnastidning.se/arbetsmiljoverket-forskolor-brister-i-stresshanteringen/ [2018-11-06]

Linér, Eva (2016). Skydd mot stress - det finns!: modell för organisatorisk och social

hälsa. Helsingborg: Komlitt

Skolverket, Läroplan för förskolan, Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2016). Stockholm. Tillgänglig på: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442