OM
A k a d e m i s J t A l h a n d l i n g ,
som m ed vidtberömda Filosofiska Fakultetens tillstånd till offentlig granskning framställes
a r f ö r f a t t a r e n
m a g .
JOHAN WOLTER ARNBERG.
på mindre Gustavianska Audit,
den 1 Dec. 1855.
p. V. t. f. rn.
U P S A L A . C. A. L e f f l e k, 1855.
D e epoker i statern a s lif, som upptagas af långvariga krig, äro vanligen äfven uppfyllda af financiella förlägenheter. Och d e t är k la r t, a t t så måste vara. E tt tillstånd af krig är nemligen icke d e t naturliga i deras lif; intet är derföre berä knadt för a t t uppehålla ett såd an t tillstånd. Dertill fo r- d ra s ovanliga och utomordentliga ansträngningar. Så länge dock en s ta ts regering i sina bemödanden att skapa sådana tillgångar en d ast håller sig inom det lagligas gränsor, så länge den öppet v ä d ja r till nationen, a tt efter egen vilja och för måga bistå sig, så länge skall dock ett sådant krigstillstånd ej medföra några s v å r t förstörande verkningar. Men om styrelsen, fortgående längre än nationens önskan och förmåga medgifver, glömmer sin egenskap af en »allmän försäkringsinrättning», och vå g a r med elst tv ån g s åtg ärd er söka framkalla tillgångar, då har den b etr ädt en bana, som m åste leda i förderf. Den ena tvångsåtgärden skall s n a r t gifva den andra vid handen, hvarje ingrepp uti den enskildta eganderätten framkalla nya sådana, allt vå ldsammare och förhatligare, ju längre man fortgår på den beträdda banan. Styrelsen, försvararen af medborgarnes egendom, skall snart blifva den mest fruktade röfvaren deraf, hata d i sam m a mån, som den är mäktig. O ch e t t sådant s y s te m skall äfven medföra sitt eget straff genom sin fullkom liga fruktlöshet. Ty aldrig skall man tröttna a tt söka gäcka dessa åtg ärder, och ju mera befallande styrelsen söker för sin räkning frammana capitalerna, desto ifrigare skola dessa söka a t t gömm a sig. Resultatet blifver och måste blifva nationens ruin e ra n d e utan gagn för det åsyftade ändamålet, och re g e r in
gen skall dessutom sam k a öfver sig ett hat, som begagnar första tillfälle a tt hämnas.
Äfven vårt fädernesland liar en period af e tt dylikt eg en mäktigt och vå ldsamt ingr ipande från regeringens sida i na tionens dy rb a r a ste rättig h eter att framvisa. Huru djupa dessa ingrepp voro och hvad nationen genom dem led, har man hit tills nästan fruktat a tt efterspana.
Svensk a folket hade un d er sina sträfvanden a tt inskränka
en öfvermäktig adels m agt och rikedomar slagit öfver sitt
mål; det hade såsom m o t v ig t s k a p a t en enväldig konungamakt. Det hade bortgifvit alla sina gamla repr e se n ta tiv a rättigheter, ända till och med den a t t sjelft besk atta sig. Carl den XÎ visste dock alltid a tt med en vis hofsamhet begagna sig af sin maktfullkomlighet. Det blef först hans efterträd are förbe hållet a tt låta nationen r ä tt tu n g t känna följderna af sin oför- sigtighet att afstå från denna e tt folks d y r b a r a s te rätt och kraftigaste tygel på sin styrelse. Carl den X II, nästan genast vid sitt tillträde till regeringen invecklad i k r i g , såg s n a r t de af sin fader samlade s k a t t e r skingrade
1),
och d et med så myck en möda ordnade s t a ts v e r k e t i oreda. Tvungen af b e -hofvet vidtog han derföre den vanliga utv äg en a tt fylla bri sten genom extrao rd inära pålagor. Dessa pålades dock n u , utan a tt någon riksdag sam mankallades, för a t t bevilja dem ,blott genom Konungens egen maktfullkomlighet. Redan 1 6 9 9
och alla följande år utskre fv os stora contrib utioner öfver hela riket, hvilka till och med tv en n e gånger f ö r d u b b la d e s2). Dessutom betalades årligen stora d u r c h t å g s - , k r i g s - o c h mag as insg är der med flera dylika. Alla dessa stora s k a t te r oaktadt, blefvo dock in k o m sterna städse allt otillräckligare, på sa m m a gång som lan d ets förmåga a tt längre betala dem m i n s k a d e s 3). Äfven de o rd i
1) Don af Carl 1605 grunda de enskilda skatt, som vid hans d ö d u t gjorde 1,200,000 dal. s:mt, var redan 1698 förskingrad.
2) 1704 och 1710. Den sednare gången dock med un d an tag för all mo gen, som en sådan dubbel co ntribution ej förmådde bära.
3) Redan de första åren klagas öfver svårigheterna a t t uttaga c o n t r i b u - t io n e r n a ; och att dessa svårigheter måste gå i j e m n t tillta gan de är klart.
narie inkomsterna voro betydligt re d u c e ra d e , dels genom flera provinsers borttagande a f fienden, dels äfven i följd af de många ödeshemman, som genom skatternas och utskrifniu- garnes ty n g d uppstodo. Uti påb u d et till 1711 års contribu tion klagar rådet »att all näring och bergning försvinner i följd af krig och hungersnöd, a tt alla ränterier äro utblottade, och riksens drätsel och inkomster med tullar och annat, ge nom de många bortmiste länder, sam t all handels och segla- tions upphörande, förminskade äro». I följd deraf, tillägges det, kunde visserligen dubbel contribution behöfvas, men den all männa nöden och fattigdomen förbjuder att begära annat än en enkel sådan. Konungen, e h u ru långt aflägsen från sitt land, var dock icke okunnig om dess betryckta ställning. Rå det förklarar nemligen ofta i sina bref sin oförmåga att längre ur det utsugna landet skaffa tillgångar till att uppehålla kriget. I lifliga färgor skildrar det äfven bristen på redbara medel som hvark en tillät kungliga Råden sjelfva att uttaga något af sin lön, ej heller a tt betala Konungens utgifna förbindelser *). Konungen deremot, som ej ville tro tillståndet så bedröfligt, ansåg felet ligga uti bristande energi och klokhet hos senaten. Också före brår han den ofta derför; menar, a tt , om den, i stället att skrifva klagovisor till honom, ville med kraft och ståndaktig het gripa verket an, skulle allt ännu kunna gå väl. Dess u tom borde den ej genom sina lamentationer göra allmänt kunnigt rikets utblottade tillstånd, utan i stället söka döl ja d e t 2).
Att landets hjelpkällor dag från dag försinade, insåg dock äfven Konungen och sökte derföre att genom nya b e - skattn ingsm ethoder på en gång afhjelpa det onda och bereda sig sjell nya vägar till den nationella förmögenheten. K am m a r-K ollegium befalldes derföre taga uti öfvervägande, om ej bäst vore, a tt alla grundräntorna sattes till en viss summa p enningar, jem kad efter hvarje hem m ans särskilda beskaffen
1) Det fick derforc hal a till godo vartvördiga och hotande bref Trän köpmän, som innehade Kouungens reverser. Rådspr. den 18 Ja n. 1715 Rernnzats bref. Rik s-A rk .
h e t *). Med de extraordinära pålagorna eller contributionerna företogs äfven på Konungens befallningar en ungefär lika beskaffad förändring. Alla de vanliga contributionerna sammanslogos till e n , och denna bief en förmögenhetsafgift. Derigenom skulle
den fattiges börda lindras och den förmögnes ökas. Naturli—
gen borde också genom contrib utio nern as je m n a re fördelning d e ra s tyngd minskas och de följaktligen lättare och riktigare utgå. Med uppsk attningen skulle så tillgå, att uti hvarje hä rad på landet och hvarje q v a r t e r i st äderna s am lad es in v å - na rn e och u n d e r ledning af en bland dem sjelfva vald »di rector» u p p sk attad e h v aran d r as förmögenhet. De vid detta tillfälle u p p rä tta d e sk attn ingslängder inskickades till C o n trib u - tionsränteriet, som bestod af genom ständerna valde Bankofu ll- mägtige. Sålunda, hette det, både beskattade folket sig sjelft och förvaltade äfven sjelft eller genom sina o m b u d medlen. Att bestäm m a den förmögen hetsp ro cent, som skulle utgå, till hörde dock ej folket. Det ålåg nemligen senaten a t t beräkna d e t följande å rets behof, dock d e t minsta möjliga, och denna beräkning sända till Contributions-ränteriet, som d e refter me d els t skattningslängderna u tr ä k n a d e h u ru stor del a f nationens förmögenhet den bestämda s u m m a n utgjorde 2). E n a f u n d e r - så tarne uti h v a r t län vald räntm ästare, för hvilken de g em en s am t a n sv a r a , u p p b ä r den af landshöfdingarne indrifna c o n tr ib u tio
-1) Kongl. Brefvet af den Iß Juli 1712. I anledning d er af infordrade K am m ar -K o ll eg iu m Guvernöre rnes och Landshöfdingarnes be tän k an d en , men då dermed drog lån gt på tiden, an k o m ett nytt bref från K o n u n g e n 26 Sept. 1715, hvari ba n förebrår K.C. at t ej med nog ifver handh afva den na vigtiga sak. Detta bref satte Collegict i rörelse. Nu inlcmnades u n der loppet af 1716 betänk and en för alla provinserna, hvartill gr unde n var rän to rn as sammanslående till ett visst penningebelopp efter m ar keg ång ens medelpris under 10 goda och onda år. 1 slutet af 1717 an k o m Carls stadfästelse, och i början af 1718 kringsändes formulär till de nya jorde böckerna. Denna förändring kallas derföre vanligen 1718 års ska ttn in g s- met hod. Den antogs dock icke genast uti alla provinser och uti somliga icke alls. Efter Carls död förföll intresset för saken, så a t t länsstyrelserna tillätos efter behag tillämpa den gaml a eller nya methoden. I följd af å t skilliga indelta staters och löntagares klagomål återtogs enl ig t, 1723 års riksdagsbeslut, den gamla bes kat tningsmethoden. H a n d lin g a r i K a m m . Coll. Arkiv.
2) K:gl. F öro rdn . den 30 Maj 1713 och K:gl. Brefvet till R å d e t af sa m m a dato. Rik s-A rk. Reg.
nen. E nligt denna method utgick contributionen sam m a år, som förordningen publicerades. Följande år utgick den dock af åtskilliga anledningar efter de gamla grunderna. 1 7 1 5 och 1 7 1 6 uttogs den efter 1713 års method, som efter detta år afskaffades, »emedan den blitver undersåtarne alltför besvärlig, då samma egendom så ofta blifver med samma afgift belagd»
Uti 1 7 1 3 års förordning namnes exempelvis beloppet såsom högst
\
procent, men redan samma å r utgick contributionen m ed 2 procent af all förmögenhet, hvarvid den också seder m era förblef, då Konungen fastställde detta belopp såsom m a xim um .Alla dessa skattebördor burna under en så lång följd af år hade emellertid till det yttersta u tarm at nationen. Lägger m a n dertill, att sta rk a utskrifningar och smittosamma sjukdo m a r b o rtry ck t en betydlig del af landets manliga befolkning 2), a t t allmänna m issvexter sam t handelns och näringarnes u pp
hörande, ytt erligare ökade nöden, så skall man lätt finna h uru otillräckliga krafte r landet ännu måste ega i behåll, a tt e m o t- stå från alla håll påträngande fiender. Också voro r e g e m e n - te r n e utan kläder, vapen och amm unition; kassor, ränterier och magasiner tomma och utblottade, samt, hvad v ärre var, nationen nedslagen och förtviflad, icke längtande efter något högre än en välbehöflig fred.
I detta tillstånd fann Konung Carl sitt la nd, då han ändtligen efter så mänga å rs irrfärder återsåg detsamma. Stor var den glädje, hvarm ed han emottogs 3J. Det nästan slocknade
1) 1717 års Contribulions-föit ordning.
2) Till livad grad denna brist på folk försvårade arméens rekrytering, finner man af åtskilliga Ko nungens förordningar. Så t. ex. skrifver han till Biskoparne: «att, som vi förnummit, det vid universiteterna och gym nasierna uppehålla sig under dessa oroliga tider en hop lösa drängar, un der sken a f at t idka studier, men blott föra ett lättjefullt lefverne, så hafva W i beslutat, att sådane skola vara till krigstjenst sjelfskiifne». Kgl. Brefv. 3 Febr. 1716. It. A. Officerare skickades derföre dit, som af bi skoparne erhöllo anvisning på sådana tjenliga soldatärnnen. A tt en sådan befallning gaf anledning till mycken oro, är klart. Särdeles blcf detta för hål lan det i Lu nd , der nemligen hela den studerande ungdomen greps a f fru ktan att tagas till soldater. Consistorii i L und bref till Fahl- ström. Riks -Ark.
h oppet tändes å nyo; dock förespeglade det ej mera nya glän s a n d e segrar och eröfringar. Dertill hade man lidit för djupt. Man hoppades blott, a tt Konungen nu med eftertryck skulle underh andla om fred, för a tt sedan egna återstode n af sin rege rin g , a t t hela de sår, b v a r u r hans land så länge blödt. Snart togs man dock ur denna villfarelse; ännu var Konung Carls envisa mod ej b r u t e t; ä n n u ville han fortsätta kriget, om ock med uppoffring af sitt lands sista krafter.
Konungens första omsorg blef derföre a tt skaffa sig kännedom om de tillgångar, som ä nnu i landet kunde finnas, och taga dessa i anspråk för flottans och arm éens behof. För dessas utrustning mås te naturligen allt annat stå efter 1). Dock ville ej d e betydligt hopsmälta inkom sterna ens till dessa utgifter förslå. Krediten hade man visserligen redan länge sökt a tt begagna, men med hvad framgång, är lätt a tt inse, då Konungens egen re dan var full komligt uttöm d hos utländningen, s a m t inom landet föga fanns a t t erhålla, och hvad ä n n u kunde finnas kanske ej så gerna erbjöds. C o n trib u tio n s-rän teriet anbefalldes dock, a t t söka för må de m era förmögne till att lemna förskotter, flera officerare beordrades a tt göra upphandlingar, och äfven till främ mande länder skickades fullmäktige a tt emot pan t förskaffa p en n in gar 2). Resu ltaterna d e r a f m otsvarade dock föga Konungens förväntan, och möjligt kan vara a t t han uti denna sin nöd v arit sinnad, a t t taga sin tillflykt till y tte rst våldsam ma och betänkliga medel 3). U n d e r denna förlägenhet v a r d e t den
1) «Det begärda statsförslagel för innev arand e år hafva vi cmottagit, och d eraf funnit, a lt inkomstern a, ej förslå till utgifternas betäckande. De skola derföre användas till de nödvändigaste utgiftern a, såsom för flottan och arméen. E m b c ts m ä n n m k u nn a derföre ej utfå sina löner, u la n erhålla de i stället af S tat sk onto ret försäkringar, s. k. I öningssediar, som skola gifva sex procents ränt a ï tills de inlösas«. Bref till Contributions-ränteriet d 14 och 28 Mars 1715. R. A. Regislr.
2) Fu llmak t förjS.lamcs Cook att i E ng lan d upplåna pennin gar e mot pant a f Brelimen och Verden.
3) Såsom att pålägga hvarje hem man en gärd af 80 caroliner i m å naden, samt fördela rcgementerna öfver riket, att af co m m un er na klädas och underhållas. Rettung der Ehre und Unschuld des Freyherrn von G ö rt/ 1782 pag. 29 ff. Det tilläggcs äfven, alt Görtz afstyrkt denna plan och visat, att riket ej i två m ån ad er skulle k u n n a uthär da en sådan börda. Dett a resultat är också alltför i ögonen fallande, att ens den myc ket for dr an de K onung en skulle ku nna på allvar påt änk a något sådant.
alltför b ek an te Holsteinske Ö fv e rste -M a r sk a lk e n Baron Görtz visste att göra sig för Konungen oumbärlig. Hans i anseende till Sverige föga hedrande och förtroendeväekande antecedentia hindrade icke, a t t han med välvilja och förtroende emottogs
af Konung Carl. Rik pä snille och kunskaper , outtömlig i
a t t uppgöra planer och förslager, sam t af inga slags betän k ligheter hindrad a tt blifva ett despotism ens v e r k t y g , var det äfven naturligt, a tt han skulle blifva välkommen hos den af lika fä be tänkligheter hindrade Konungen.
Det första b ruk Görtz gjorde af sitt nyförvärfvade infly tande pä Carl blef nu a t t förmå honom afstå från sina ä f - ventyrliga förslager och lyssna till andra med mera plan och sans uppgjorda *). Han föreställde Konungen, att likets egna tillgångar voro alltför otillräckliga, för att blott med dem kun na uppehålla kriget. Man m å s te der före skaffa utv ägar Jm e- delst krediten. Nödvändigt v a r d e t dock a tt först skapa en sådan, innan man kunde tänka på a tt draga några resultater deraf. Görtz up p satte för detta än damål ett förslag, som u n
derställdes Konungens pröfning och af honom gillades. Enligt
detta förslag borde man, en är Konungen s egen kredit var full komligt uttömd, söka andra mera antagliga garantier. L ä m p ligast vore derföre a tt skuldförbindelserna utgåfvos i Svenska S tän d er n as namn. För a tt slippa sam man kalla dem, h vart ill båda Konungen ooh Görtz hade lika liten lust, ku nde C ontri- b u tio n s - r ä n te r ie ts ledamöter användas a tt i ständernas namn
un derskrifva assignationerna. H ade m an dertill en bestäm d
grundfond för a t t betala räntor och amortera lånen, så led det intet tvifvel, a tt ej utländningar skulle med fullt förtroende försträcka de så nödiga medlen. I följd af detta förslag till- s k r e f Konungen Contributions-ränteriet 2), a tt Baron Görtz g if - vit honom vid ha n d e n ett förslag, h u ru hos utländningen och på utr ik es orter betydliga upphandlingar skulle kunna göras; och befallde n ä m n d e verk alt genast sam m anträda med Görtz, för a t t öfverlägga om denna vigtiga angelägenhet. Detta bref
1) Å tm in sto n e enlipt ofvan eifernde förfallare. 2) D on 2» Dec. 1715. K. A.
je m te e tt fullständigt förslag medförde Görtz till Stockholm, och communicer ade det C ontributi ons-R änterie t den 3 Januari. Första omsorgen blef a tt kunna med något sken af r ä t t låta stän derna g ara ntera de skulder, som skulle göras. Man stödde sig fördenskuld på föregående riksdagsbeslut, och sär skildt på d e t af år 1 7 1 0 , hvaruti st änderna uppm ana enskilda a tt bispringa regeringen, och förbinda sig, a t t om ej förr åtm in stone efter sluten fred betala de lån, so m i följd af de stora krigsbehof- ven blifvil upptagna. Vid n ä rm a re b etänkande fann man ä f - ven, a t t Contributions-ränteriets ledamöter voro stä n d e rn a s full— mägtige, icke blott för a t t förvalta C ontributions-verket, utan äfven för a tt uppnegotiera d e lån, Konungen kunde behöfva. I följd af allt detta ägde C o ntributions-ränte riets förskrifningar samma rä tt och säkerhet, so m ständernas egna. För a t t a n skaffa den erforderliga grundfonden ha de varit ä m n a d t a t t p å lägga en n y contribution. D etta afråddes dock, em ed a n en så dan ej skulle u tu r landet kunna utlagas, och dessutom vore mindre behöflig, då man med elst de vanliga contributionerna skulle kunna erhålla en dylik fond. Ville man d essutom på lägga en årlig och obetydlig krigsgärd, skulle tillräckligt erhållas icke blott för a tt ordentligt betala räntorna, utan äfven a t t ef te r 4 års förlopp återlemna sjelfva det förskjutna kapitalet. Utom denna grundfond hade långifvaren äfven såsom sä k e r h e t ständernas borgen, hvarför nationens hela förmögenhet a n s v a rade. Detta borde väl vara tillräckligt, men för a tt b orttaga hvarje s k y m t af misstroende, ha de blifvit föreslaget, a t t hvarje långifvare skulle äga rätt, a t t såsom «Speciale Hypothek« låta anvisa sig någon undersåtes landtgods eller fasta egendom, hvilken han behagade, och låta de nna egendom för sin fordran vid domstolarne inteckna. E m ot de nna »Speciale H ypoth ek» gjorde dock Contributions-ränteriet allvarsa mma anm ärknin gar. D et stod icke i dess magt, sa de det, a tt låta pantförskrifva enskildtas egendom, och skulle detta dessutom blott förorsaka förvirring och oro, s a m t felaktiga föreställningar om hela v e r ket. Görtz lade dock alltför m ycken vigt på denna ytt e rlig a re säkerhet för a tt derifrån vilja afstå, men biföll slutligen att
öfver lemna saken till Konungens afgörande 1). S ed an projek tet sålunda blifvit diskuteradt, afsändes det till H. Maj:t, som den 2 0 Ja nuari 171 6 »utgaf sitt Stadfästelsebref för U p p h a n d - l i n g s v e r k e t » 2.) Det innehåller hufvudsakligen dets a m m a som förslaget. Alla förskjutna capitaler, hete r det dessuto m , jem te intressen skola för alltid vara fria från hvarje pålaga, sam t från allt tilltal under förevändning af reduktion, confiscation eller h v a d an n a t som helst. Icke en gång genom majestäts brott eller öfvergång till fienden skulle de kunna förloras. Den om tv is tad e Speciale Hypothek bibehölls uti Stadfästelsebr efvet men m ed några bifogade förklaringar, som närm are belysa m e ningen dermed. Som nemligen den ena procenten af c o n tr i- butionen, hvarm ed all egendom i landet v a r b elag d , vore b e stä m d till creditorernes sä kerhet och betalning, så skulle in te t gods intecknas för större capitai, än som kastade af sig så som ränta en su m m a , motsvarande denna ena procent af f ö r -
mögenhets-c ontributionen. I följd af detta stadfästelsebref,
sam t sakens vigt och den s k y n d s a m h e t den kräfde, erhöll C ontributions-ränte riet befallning a tt genast utfärda förskrifnin— g a r eller obligationer enligt formuläret 3). Dessa obligationer, un d erteck n ad e å Adelns, P r e s t e - och Borgarståndets vägnar af fullmägtige i C ontributions-ränteriet, voro ställda på 4 olika
slags valörer, nemligen 100,, 1,000, 5,000 och 10,000 R.dr
Specie. De innehålla den försäkran, a tt den försträckta su m man inom 4 års fö r lo p p 4), efter e tt halft års å någondera sidan föregången uppsugning, skall i sa m ma myntso rt, hvarpå f ö r - skrifningen lyder, betalas 5), sam t a tt 6 procents ränta betalas, som erlägges hvarje fjerdedels år.
1) Contributions-ränteriets bref och berättelse om sin conference nied Görtz d. I I J a n . 1710. Contr.-Ränt.:s bandi. R. A.
2) Ständernas vid Contributions- och Npgotiationsverkets publication är dat erad den 29 Dec. 1715, ehu ru den väl först sednare utk om .
3 ) T ry c k t hos Stjernman. Sami. af Oecon. förordningar. 4) Kgl. Bref d. 20 Jan. 1710 till Co n tr.- Rän t. R. A. Registr. 5) F r ä n den 1 Ja n u ar i 1716 räknadt.
i) Icke allenast reda pennin gar utan äfven vexlar, assignationcr och dy likt cmottogs.
Ernot detta sålunda bestämda upplåningssystem gjor des dock åtskilliga anmärkningar. Genom sådana publicatio— ner, m enade man, kunde ej mycket vinnas, af den orsak, att en sådan offentlighet foga öfverensstämde med kreditens natur. Landets egna innevånare, som bäst kunde bedöma den verkliga säkerheten, kunde dessutom för sin fattigdoms skuld föga uträtta, och utländningarne brydde sig litet om dylika publicationer, om de ej understöddes af väl accrediterade per soner, som hos dem bedrefvo saken. Bäst hade derföre varit, a tt i all ty s th et söka göra nödiga upplåningar1). O m sådana enskildta låneförsök utan understöd af dessa offentliga försäk ringar skulle haft mera framgång, kan väl vara osäkert. Men från allt det våld och alla de oredor, som följde af det sätt hvarpå med obligationerna handlades, hade man då åtminstone varit befriad.
För a tt kunna rätt uppfylla de så högtidligt gifna löftena om ordentlig återbetalning var det emedlertid af nöden, att de uppgjorda gru n d erna för verket noga och riktigt iakttogos. Angelägnast var, a tt den såsom fond för räntornas betalning anslagna halfva contributionen ej till annat ändamål användes, ehvad utgifter än måtte påkomma. Dessutom borde man ä f - ven skaffa sig noga kännedom om alla kronans inkomster, på d et man m åtte kunna rätta de angelägnaste utgifterna d e r - efter, sam t finna till hvad belopp upphandlingar behöfde g ö ras2). Görtz, såsom förslagets egentliga upphofsman, låg det natur ligtvis mest om hjertat, a tt den för detta förslag fastställda planen ej rubbades, äfvensom han borde vara skickligast att sörja derför. C ontributions-R änteriet befalldes derföre a tt ej vidare utgifva några anordningar för contributionerna, utan ställa dem oförryckta till Baron G ö r t z s eller u p p h a n d
-1) Assessor
n e d e n g r a m memorial. C. R:s handlingar R. A.2) StatsContoiret erhöll sålunda befallning att inkomma med en riklig förteckning på alla inkomster. Sedan afdrag blifvit gjorda för åtskilliga ” an ticipationer, indelningarne och andra högst nödiga stater” beräknades de medel, som ställdes till Upphandlingsdeputalionens disposition för år 1710 utgöra 2,228,918 dal. smt. R. A.
I l
iingsmännens disposition1). Som konung Carl dock icke var den, som gerna gal' sitt förtroende till hälften, sä nöjde han sig icke derm e d , utan öfverlemnade äfven alla an dra sina r e - venuer och inkomster till G ö r t z s disposition. Inga u tb etal ningar fingo derföre göras, utan a tt anordningarn e voro utfär dade eller åtminstone först godkända af honom eller u p p h a n d - lingsmännen. Dessa upphandlingsm än voro Holsteinske G enera len Grefve von Dernath, Bancofullmägtige J. Thegner och Sal. v a n O t t e r , sam t Statssecreteraren Baron H ö p k e n 2). Egentligen förordnade för a tt bringa i gång obligationerna och utb yta dem em ot re dbara medel, bildade dessa män den så kallade U p p - handlingsd eputationen, som förvaltade rikets financer under G ö r t z s ordres och i enlighet med af honom uppgjorda g r u n der. Enligt den af konungen gifna instruktion 3), ålåg det dem a tt af ContributionsBänteriet emoltaga Stän d ern as obligationer, och dermed betala erhållna förskott och lån, s a m t bortsälja dem emot penningar eller accepterade vcxlar. Dessutom a tt incassera inkommande medel, s a m t d e rm e d utan uppehåll in lösa Kgl- Maj:ts eller v ederbörandes anvisningar. För detta ändamål skulle Slatsc ontoiret och Contrib. Bän t. tillställa dem assignationer på å rets säk raste inkomster. Slutligen a tt ej före taga något utan communication med Baron Görtz, som v a r chef för detta verk. De ägde således endast a tt sköta de lö pande göromålen, sam t verkställa hans befallningar, emot hvilka de ej ens ägde rätt göra an märkningar. Dernath var dock u n d e r G ö r t z s frånvaro den förnämsta, såsom den der skötte cassan, och företrädde hans s t ä l l e 4). Görtz sjelf stod full—
1) Kgl. Rref. till Cont. R ä n t. den 30 Ja n u a r i 1710. Kegistr. R. A. Circu lar utfärdades ock till Guv ernörer och Land-höfdingar, att allt, som för contribulionsmedlen inflyter, skall tillställas Up pha ndlingsdeputationen emot dess quittence. R. A. C. R:s liandl.
2) Deltog först nå got sednare i göromålen på konungen s egen be fallning.
3) 20 J a n . 1716.
4) Enligt. ” R e ttun g der Ehre etc.” hade äfven de andra ledamö t e r n a , göromålen sins emellan fördelade, så at t Höpken skötte corre - spondeneen, v. Otter krigsdepartemontet, och Thegn er de. affärer, som rörde comm erce och oeconomi. A f de m ån ga memorialer, som finnas qu ar ef ter dem, synes dock, alt denn a fördelning ej så strängt iakttogs.
fullkomligt oberoende, endast konungen ansvarig, och icke ens b u n d e n af någon instruktion. Han hade väl b eg ärt en sådan och äfven uppsatt förslag dertill, hvilket dock af konungen ej blifvit gilladt, emedan han ej ville binda hans händer genom någon dylik.) Rikets hela oekonomiska välfärd var således lagd uti händerna på en man af så tvetydig karakter, och som dessutom icke ens var Svensk medborgare. Besinnar man äf v e n a tt så väl rådet, som de gamla embetsverken egde hos Carl alltför föga anseende, så ä r d e t klart, a t t den n e man m åste vinna e tt obegränsadt inflytande på konungen, sjelf så benägen att lyssna till äfventyrliga förslag och van a tt fordra lika mycket a f andra, som af sig sjelf. Det v a r sålunda ej u ta n skäl nationen fruktade, a tt den ännu ej uth ärd at det svåraste.
Medelst halfva contributionen och den föreslagna krigs gärden, som förvandlades till en allmän penningehjelp, var det nu som räntorna skulle betalas, och inom 4 år sjelfva obliga tionerna till fullo inlösas. Dessa äg de emedlertid, alla försäk ringar oaktadt, blott föga förtroende, och funno således ingen afsättning, hvarföre de tillgångar, man genom dem hoppats be reda sig, hotade a tt alltför m ycket reduceras. Det fanns dock ä n n u e tt sä tt a tt använda dem, och af detta skyndade man också a tt begagna sig, h u ru m ycket det än stridde emot obliga tionernas publicerade natur, att endast utgöra säkerhet för fri villigt gifna lån af redbara medel. Man begagnade dem n e m - ligen direkt såsom betalningsmedel för gjorda leverancer och d ylikt samt liquiderade derm ed skulder, som annars skulle be talts genom årets inkomster. Derigenom blefvo väl de re dan en gång anticiperade inkomsterna åter disponibla till a n d ra ändam ål, men till alla de s m ä rre utgifter, h vart ill obligationerna i följe af sin höga valör icke kunde användas, ville de dock icke förslå. Man såg sig derföre nödgad att åte rta ga ett förslag, som redan förut varit å bane, men tills vid are blifvit lem nadt å sido, i förhoppning att ständernas obli gationer skulle inbringa tillräckligt, för a tt göra detta ö fv e r - flödigt.
Red an i Bender skall konung Carl hafva um g åtts m e d åtskilliga ta n k a r angående möjligheten a tt ersätta bristen på penningar genom något slags fiktift m ynt. Dervid hade d e t dock s ta d n a t, eh u ru i början af 1 7 1 5 e tt stort steg till m y n tets försämrande gjordes genom kopparp låtarnes plötsliga för höjande med 50 procent och deröfver. Detta hade dock ä f - v en en an nan orsak, nemligen a t t hindra utförseln deraf, e m e dan det åsatta penningevärdet v a r mindre , än kopparns e g e t värde såsom vara. S n art togs dock steget fullt ut genom ko nungens bref till rådet, att låta slå till en millions värde «m ynt eller tecken» af koppar af e t t 5 öres storlek, som skulle gälla en daler s m t 1). Rådet skulle äfven seder mera draga försorg, a tt inga dylika m åtte eftergöras och i riket in d rag as, eller på an n at sätt förfalskas, på det a tt dessa m y n tteck en m å tte kunna efter någon tid inlösas till sam m a värde, som de blifvit utgifna. En publication2) medföljde, hvilken rådet skulle låta offentliggöra, och som förklarar orsakerna till ett sådant m y n ts utgifvande, s a m t försäkrar a tt det skall öfverallt uti Kgl. Maj:ts eg n a ränterier och cassor, undantagandes tullarne, em ottagas till d e t åsatta värdet. Befallningen träffade emedlertid rådet oku n nigt och oförberedt. Det sam m ankallade derföre K a m m a r - och Commerce-C olleg ierne sam t Bancodeputerade, för a tt med d e m öfverlägga om bästa sättet a tt fullgöra konungens befallning. Största svårig hete rna ansågos ligga uti a t t påfinna en prägel, och sedan förfärdiga den, med så m ycken omsorg, a t t man k u n d e vara trygg för förfalskning inom eller utomlands. Å t skilliga förslag framställdes derföre af uti dessa äm n en k u n niga personer, so m deltogo uti öfverlä ggningen3) . Dessu tom f r u k ta d e man, a tt d e t redbara m y n t e t skulle utföras u tu r ri k e t och sålunda draga sig undan för detta nödmynt. E t t b e tä n k a n d e u ppsatte s i följd af öfverläggningen, som genast a f
-1) Dat. Stralsund 25 Mars 1715. 2) A f sa mma dato.
3) Ibland andra ett af Assessor Bren ner . H a n föreslår till prägel ko nu nge ns bröstbild, säsom säkraste garantien em o t förfalskning, emedan in gen skulle töras förgripa sig så långt, som a t t vilja eftergöra denna. R . A.
I i
sändes till k o n u n g e n 1). Innan således förslaget till prägel blilvit faststäldt och denna förfärdigad, förgick tiden, ehuru såväl b e - hofvet som konungens otålighet af alla krafter påskyndade m ynt
tecknens förfärdigande. Emellertid m åtte andra planer hafva
kommit emellan, sannolikt förslaget till obligationer, ty äfven
sedan en betydlig quantitet mynttecken voro slagna erhölls
konungens befallning, att tills vidare innehålla dem, men dock med all ifver fortsätta myntningen, sam t hålla de redan fär diga i beredskap för att när bebofvet fordrade utgifvas2). Enär emellertid, obligationerna oaktadt, behofvet tycktes fordra m ynttecknens utsläppande, så framställde Görtz till Svenska
senaten ett förslag, vidlyftigt försedt med skäl, för a tt
visa den ringa vådan deraf. Han förklarar deruti uppriktigt
ställningen vara sådan, att man antingen måste låna eller på lägga nya contribuliouer, så vida ej allt skulle lemnas vind för våg. Krediten är dock ej något att lita på, ej heller är det värdt, att pålägga nya skatter emedan nästan intet finnes att taga. Enda återstå ende medlet är derföre att taga sin till flykt till tvångslån, hvilkas lindrigaste och bästa form vore m y n tte ck en , såsom i sjelfva v e rk e t ej medförande någon svårig het, blott de ordentligt handterades. E ndast försigtighets- m ått vidtogos mot dess eftergörande sam t en proportionell fond funnes för invexling, så vore faran ingen, men fördelarne d e r - emot stora och ögonskenliga. En sådan fond borde också all tid egas, enär i landet funnes dels i reda penningar, dels i varor e tt capitai mera än 4 gånger öfverstigande den före
slagna m illio nen3) mynttecken. I detta förslag var dock
åtskilligt förbisedt; och just detta åstadkom så olyckliga resul tater, tvertem ot hvad Görtz med något sken af sannolikhet ve lat framhålla Att m yn ttecken hafva sam ma natur som B anco- sedlar ä r visserligen så till vida riktigt, att intetdera är mynt.
1) 31 Maj 1715. R. A.
2) Bref till Stro mbe rg från Cronhjelin på konungens befallning 2 Febr. 1716. R. A. Registr.
3) Görtz’s «propositioner till Svenska senaten» finnas tryckta hos Flo- derus, Handl. till Carl XII:s hist. m. fl.
Bancosedlar kunna nemligen en dast existera såsom någon slags v a luta genom det allmänna förtroendet, och det minsta tvång skall också g en ast beröfva dem detta värde. Så äfven m y n tte c k n e n ; utfösta i rörelsen genom kungligt påbud, var det fåfängt a tt hoppas, det de skulle genom sig sjelfva förmå hålla sig uppe, och h u ru föga mag tsp råk förmå, skulle man snart nöd gas erfara. S an n t är väl, att om man förståndigt skött m y n t teckne n och vid deras utlem nande ej alltför m y ck et öfv erskri- dit det bestäm da beloppet, skulle hvarken svårigheterna blif- vit så stora ej heller följderna så olyckliga. Men att tro sig kunna b e s tä m m a ett visst m axim um af sådana myntre pre sen ta n te r m å s te nästan alltid blifva ett misstag. Ty den första följden af sådanas anv än d an d e m åste blifva, a tt det redbara m y n te t u tträ n g e s, och hvarje utgifvet m yn tteck en skall derföre medföra béh ofv et af e tt nytt. 1 stället att öka ett lands penningecapital skola de snart reducera det till intet, och lan
de t skall öfversväm m as af sådana m yntrepre sentanter utan
värde, hvilka långt ifrån a tt underlätta rörelsen skola fö rqväf- va den. Uti moraliskt afseende blifva de lika olyckliga, e m e dan de gifva anledning till ingrepp uti eganderätten, samt ota liga tillfällen till underslef och bedrägerier, oftast begångna u n d e r lagens tä ckm antel af lagens egna tjenare.
Emellertid voro m y n tte c k n e n redan färdiga, och började i Maj m ån ad a t t s y n a s i rö r e ls e n 1). P låtarn e dertill för färdigades i Afvestad, men de präglades seder mera i Sto ck holm. D eras utgifvande ombesörjdes naturligtvis af U p p h a n d - lingsdeputationen, hvilken på requisition erhöll dem ur R ä n te k a m m a r e n , dit de vid ankomsten från m y n te t öfverlem nades2).
G enom dessa operationer hade nu konungen förskaffat
sig medel, a t t till en början bestrida de nödvändigaste utgif
1) Kiilumgens p å bud den 8 Mars 171 T» försäkrar, att de skoia inlösas med ob ligat ioner eller redb art mynt.
2) Bref från Upph.Dep. till K. C. 25 April J 71 G. «Att som mynttecknen, så väl som alla Kgl. ]Maj:ts inkomster för innevarand e år äro ställde till vår disposition, så vilje vi att ni tillhålle betjcnterne vid åtskilliga u p p - bördsverk, sa m t r än tm äs ta rne att ut an p ru t emo ttaga dem, på det ingen egc nny tta må föröfvas.» Upph.Dep. registr. K am m . Coll. Ark.
terna. Mynttecknen, ämnade till circulation inom riket, an vän des "till allehanda tarfvors betalning”, när dessa tarfvor ej stego till högre s u m m o r 1). Dessa bestredos genom obligatio nerna, hvilkas egentliga bestämmelse tills vidare åsidosattes, och så väl de förra som de sednare i början u ta n sär deles knot. Hvilka de åtgärder voro, som helt och hållet tillintetgjorde detta fördelaktiga förhållande, sam t hvad inflytan de d e egde på landets välstånd skola vi nu betrakta.
Fattigdomen inom landet, sam t misstroendet emot rege ringen, och obenägenheten a tt med den inlåta sig i några penningeförbindelser, voro dock ännu, trots alla fördelar den tycktes erbjuda, allt för stora, för a tt de färdiga obligationerna skulle med någon begärlighet eftersökas och köpas. Behofvet a tt u tbyta dem emot redbart m y n t var dock alltför stort, för a t t man skulle s k y några medeln för att vinna detta mål. Man tog derföre sin tillflykt till ett tvångsmedel och detta af den sorgligaste och obehagligaste art. Konungen p u b lic e ra r2) så le d e s , «att vi, af skyldig omsorg om våra icke fullmyndige unders åtares sam t åtskilliga corporationers bästa, sam t emedan vi ogerna förnummit, att deras capitaler och intressen af bri stande omsorg och säkerhet ofta blifvit lemnade ofruktbara, vilja anvisa dem e tt medel, att göra sin egendom fruktbärande med fullkomlig säkerhet.» Alla enkors och barns, sa m t k y r kors, skolors och fattighus-m edel skola derföre ofördröjligen öfverlemnas till Upphandlingsdeputationen emot erhållande af ContributionsRänteriets obligationer. Alla m edel, som äro u t lånade eller på annat sä tt utestående, skola genast uppsägas och sednast inom sex månader öfverlemnas. Att detta påbud, hvarigenom konungen bemäktigade sig sina omyndige undersåtares egendom väckte stor oro och förbittring kan väl ej förundra någon. Många vägrade derföre a tt aflemna de medel, som fu n - nos i deras vård. S v å rt var äfven a tt inom den föreskrifna korta tiden kunna göra alla sådana tillgångar disponibla för
1) Erhållna lån fingo dock cj med sådanc betalas. 2) l:sta Feb r. 1710.
Konungen. Förordningens verkställande mötte sålunda m o t stånd och svår igheter, hvarför ifrån länen förfrågningar gjordes hos Upphu ndlings-d eputatio nen, om man hos de tredskande ge nast skulle anställa utmätning. Derpå svar ades, att med s å - d ane åtgärder tillsvidare skulle anstå, tills man hunnit derom n ä rm a re öfverlä gga, emedan en mängd klagomål ingått från personer, som hafva dylika medel under sin förvaltning 1). På andra dylika förfrågningar förklarar Deputationen, att som riket ännu ej nödvändig t behöfver dessa medel, kunna de än nu fa in nes tå; dock skola öfverallt specificationer öfver dylika m edel upp rättas och till den insändas, sam t penningarne stå till d e s s disposition, och således på intet vilkor förskingras. Dock får hvad till uppfostran sam t kyrkornas och skolornas un d e rh å l l m. m. nödvändigt fordras dertill användas 2). Så dana begärda specificationer inskickades under loppet af 1717 och 41718 från alla orter. Utaf dessa finner m a n , a t t , trots förbu<det m o t undandöljande och förskingring, blott obetydligt blef K o n u n g e n erbjudet, och för våldsamma steg tyckes han hafva skyggat. G enom denna åtg ärd, som dock väckte så myckten förbittring, erhölls således föga, och åtminstone för ö - gonbliicket intet.
F n ä r således detta medel a t t förbyta obligationerna slog felt, w id to g man den an dra utvägen, a tt an vända dem directe såsomi betalningsmedel. Upphan dlings-d eputa tionen skickade i följd d e r a f sådana till Landshöfdingarne med begäran att u t byta d e m em ot Statscontoirets och Contributions-ränteriets ass igmatio ner på å r e t s inkomster. Dessutom erhöllo de obli— gati onie r för b estridande af kostnaderne vid durchm archer, inqvarrte rin gar och andra behof. Sammaled es erhöllo ex p e d i- tionerrna, vid sina reqvisitioner af penningar, endast obligationer, med uuppmaning, a t t för sitt eget bästa söka med all ifver göra dem ; a n v ä n d b a ra . De beg ag nad es kortligen såsom anvisningar
1)) Landshöfding S k jtte s bref och och svaret derpå 26 N o v em b er 1716. IJ.D. U to p istr .
2)’) U.I>. Circular till Guvernörer och Landshöfdingar 8 Janua ri 1717. U.D. nregistr.
på de medel, som till deras inlösande voro anslagna, och skulle sålunda, när dessa medel en gång inflöto, betalas. Som enligt förordningarne contributionen skulle vara betald i Februari månad, sam t den pålagda penningeafgiften, eller som den kal lades IJpphundlingshjelpen i Maj och September, så borde ä f - ven de sålunda utgifna obligationerna vid m otsvarande tider kunna betalas. U pphandlings-deputa tionen publicerade derföre en fö ro rd n in g 1), att obligationerna skola tv enne gånger om året inlösas, i Juli och Februari, så långt nemligen medlen räcka. Fördenskuld skola de numera, allteftersom de utgifvas, och efter denna ordning vid de föreskrifne term in er in lösas. Enligt löfte skola på detta sä tt alla obligationerna inom 4 år vara inlösta, emedan ej större upphandling kommer att göras än de till dess förnöjande anslagna medlen medgifva. Genom denna åtgärd erhöllo visserligen obligationerna, enligt Contributions-ränteriets egen utsago, något bättre kredit; dock emottogos de ej synnerligen gerna. Tvertom klagas ofta in för Konungen af dem, som hade att sörja för arm éens och flottans behof, a tt de af Upphandlings-D eputationen, oaktadt ofta upprepad begäran, ej erhålla penningar utan endast obli gationer. Ej heller kunna de erhålla något emot anvisningar på Deputationen, em edan h v a r och en vet, att han der med lock och pock trugas att afstå från sin begäran om redbart mynt såsom betalning. O rsaken till denna U pphandlingsde- putationens svaga kredit säga de vara, a tt den icke håller si na affärer nog hemliga, utan h v a r och en vet, till hvad be lopp obligationer utgifvas, sam t h uru högt upphandlingshjelpen kan stiga, sam t deraf lätteligen inser, huru ringa hopp är, att dess förbindelser skola någonsin inlösas 2). Deputationen d e r - emot klagar, »att inkomsterna icke hållas oförryckta till dess disposition, utan att Konungen ibland sjelf disponerar medlen, deputationen ovetande. I följe deraf händer ofta, a tt när den
1) 20 April 1716.
2) Bref fråu Ombudsrådet C. Fcif till K o nung Carl 23 Juli 1716. R. A. Feif hade sig uppdraget, att skaffa proviant för magasinerna i Skåne, Halland ocli Blekinge, och borde derföre känna förhållandet.
für någon angelägen utgift gifver anvisning på något ränteri, i stället för penningar blott orhålles e tt bevis, a tt dessa på Konungens särskilda ordres redau äro utgifna, hvaraf ej an nat än oreda i financeplanen kunde uppkomma». Den till- sk r e f derföre Landshöfdingarne, a tt de, utan afseende på Konungens anordningar, blott skulle följa Deputationens befall nin g ar l). O a k la d t sådana mellankommande hinder betalades doek i Juli månad, enligt sista förordningen, räntorna ord en t ligt, äfvensom en del af de utgifna obligationerna inlöstes. O r s a k e n till d e n ogenhet, hvarm ed de emottogos, låg derföre kan sk e
e j
h e lt och hållet i bristande förtroende, utan till en stor del i svår igheten a tt begagna dem i handeln, i följe af d e r a s höga värde. Deputationen insåg detta och trodde sig genom d eras sönderdelande kunna göra dem mera begärliga. D e r n a th , som un d er G örtz ’ frånvaro stod i spetsen för de p u ta t ionen, föreslog derföre Konungen, att »för de förras o b e -qvärralighets s k u l d » , utgifva obligationer på mindre summor, till e n början 2 5 d:r s:mt. Detfa förslag gillades af Konun gen 25) och publicerades dere fter af C o n tr ib u tio n s - r ä n te r ie t3). Men icke en gång denna valör befans tillräckligt beqväm, utan uppk.ommo ändock beständiga sv årig h ete r vid deras emottagande; hvarlfore genom kungligt påbud den 3 Januari 1717 ännu min dre sed lar på 5 och 10 daler skulle utgifvas 4). Dessa sm ärre obligtationer, eller myntsedlar, skulle gå och gälla hv a r man emelllan, s a m t emottagas i ränterierna, på samma sätt, som om m y n tte c k n e n blifvit förordnadt. Ingen ränta betalades för dem, ej heller var någon viss inlösningstid uts att, men om nå gon sa m la t flere sådane sm ä rre obligationer, stod det honom fritt att u tb y ta dem emot en motsvarande sum ma större s å - danai, hvilka både vore fruktbärande, och efter den fastställda11) Dep:s bref till åtskilliga Landshöfdingar 18 Aug. 1716. U.D. Rc - gistr. K.C. A,
:2!) II Sept. 1716.
330 Ü6 Sept. 1716.
44 ) Sedermera föreslog Dep. at t lata förfärdiga myntsedlar på ä n n u m in dir e summor, nemligen en-, tre- och fem- daler s:mt. Detta förslag o - gilladhes dock af Kon un ge n, som förklarade lämpligare vara att låta slå myntttlecken. Kgl. bref till U.D. 3 Ju ni 17 I7. R. A. Registr.
ordningen komm e a tt invexlas. Genom denna åtgärd försvann visserligen det ofvannämnda hindret, men derigenom förlorades också den lilla kredit, obligationerna hittills kunnat ega. Nå gon kontroll öfver den qvantitet dylika myntsedlar, som utgåf- vos, kunde ej m era egas, äfvensom det var fara värdt, alt regeringen skulle låta förleda sig, genom den lätta tillgången på sådana sedlar, a t t alltför m ycket begagna dem. O c k så öfver- s v äm m ades landet s n a rt till den grad af m yntsedlar, att de förlorade hvarje s k y m t af v ärd e 1). Den ifver h v a r m e d man a rb etad e på sedlarnes förfärdigande var så stor, a tt C o n/ribu- tio n s-rän teriet befriades från alla andra göromål, u nder d e t detta
arbete påstod, för a tt med mera kraft kunna pådrifva det.
Det minsta antal i veckan, som skulle levereras v a r 6 000
stycken på 5 d:r s:m t och lika många på 10 2).
Det var dock icke blott de dagliga utgifterna, som förmådde Deputationen a t t vidtaga en så skadlig utväg, det v a r äfven e tt annat behof. som nu först gjorde sig gällande, nemligen att invexla de utelöpande mynttecknen. Dessa hade, såsom redan n ä m n d t är i Maj m ånad börjat circulera 3). Enligt förslaget hade i början endast en million sådana blifvit slagna och efter hand
utgifna. Men, so m de i början emottogos med temlig begär
lighet och utgifterna voro stora, var denna första million snart
utspridd i rörelsen. Konungen befallde derföre U p p h a n d -
lings-deputationen a tt låta slå ännu en million, »så a tt två vard a gängse till dess vi finna godt invexla dem» 4). M ynt tecknen skulle nemligen, enligt publicationen, ofta om bytas, för a tt förekomma förfalskning. Dermed skulle så tillgå, a t t rä n t mästare n i Stockholm från dem i landsorterne erhåller u p p
-1) Så till exempel skrifver Landsh. i Skaraborgs län d. 7 Juli 1717, at t Danska krigsfångarnc hålla på att svälta ihjäl, emedan de till sitt un derhåll erhållit b lo tt'm y n tsediar, för hvilka de ej kunna köpa det minsta. K. C. A.
2) Upph .-Dep. till C. R. den 7 Ja nuari 1717. U.D. registr. K . C. A. C. R. uppman as älven att «för rikets oundgängliga nödtorft iskuld göra sin hästa flit, och ej genom, resor åt landet och dylikt försumma sin skyl dighet«.
3) Det första slaget mynttecken kallades «Kronan«. 4) Bref till U.D. 29 Juli 17 IG. R. A. Registr.
gift, huru m y c k e t för ändamålet i h v a rt län behöfves, och derefter d itsän d er en m otsvara nde s u m m a i obligationer, sedlar och mynttecken. Alla su m m or till och öfver 25 0 dal. s:mt invexlas m ed obligationer, alla från 2 5 0 till 25 dal. med sedlar, och de deru n d er med m y n t t e c k e n 1). Den 12 Octo be r 1716 publicerades således utg ifvandet af de nya till in vexlingen bestäm da m ynttecknen 2). Men, som kronans in komster skulle lidit alltför tv ä r t afbrott, om de endast till detta ändamål använ dts, så utgåfvos äfven dessa till »allehanda tarfvors betalning», och de gamla m yntteck n en aflystes ej på samma gång, utan fingo fortfarande gå je m te de nya, och se dermera så småningom invexlas, så långt förråden medgåfvo 3). Genom a t t sålunda på en gång utsläppa hela den för i n v e x - lingen bestämda s u m m a n af m ynttecken, utan att i stället in dra ga lika många gamla, gjordes naturligen hela invexlingen till ett narrspel, och blott till en förevändning, att oupphörli gen öka massan af nödmynt 4). I landet circulerade nu tv en n e slag af m y n tte c k e n , af hvilka d e t först utgifna dock enligt kungligt påbud 5j innan den 1 Maj 17 17 skulle vara inlöst. U nder loppet af detta år utk om ytterligare e t t tredje m y n t t e c k e n 6) s a m t i början af 1 7 1 8 ett fjerde 7). Längre fram sam m a å r utfärdades på en gång befallning om 5 nya slags m y n tte c k e n 8), s a m t voro dessutom föreslagna ännu A till, hvilka dock i följd af Konungens död aldrig blefvo slagna. J e m te det,
1) Enligt U.D:s aF Kon ung en gillade Förslag. 2) Detta andra slag kallades «Publica fide.
3) K . Maj;ts brcF till U.D. d. 12 Sept . 1717. At t som de dagliga och påligga nde ulgiFterna För land t- och sjörnilitien Fordra promtc execu tioner, oeh de nya mynttecknens, och sedlai nes Förfärdigande Fordrar längre tid, kan cj invexlingen med ens ske. R. A. Registr.
4 ) Att genom denna ordning vid invexlingen det dermed aFsedda än damålet, att Förekomma förfalskning, icke ku nd e uppnås, är naturligt. Ock så syntes flera gånger falska mynttecken i rörelsen, ehuru när m ynt a-rcna anträffades de straffades utan försköning. Åtskilliga Landsljöfdingäts br ef till Carl i Kam. Colicgii Ark.
5) 28 Feb r. 1717.
C) «Vett och Vapen«. Placatet derom 8 April. 7 ) «Flink och Färdig«. Placatet ti Jan.
8) 2 3 J u n i 1718. De voro Saturnus, Ju piter , Phoebus, Mars, Mer curius.
som i ringa mängd uigafs 1719, kalladt Hoppet, hade således
10 olika präglade m ynttecken, ehuru alla af sam ma valör,
varit gängse i landet. Alla dessa m ynttecken utgåfvos för att enligt placatet invexlas det ena med det andra, men dermed tillgick alltid särdeles trögt och ofullständigt, i följe a f de stora behofven *). Endast obetydligt blef således indraget, jemfördt med de nya massor, som oupphörligen kommo i stallet. O er hörda qvantiteter funnos nu också utspridda i riket, särdeles
som man ej längre brydde sig om att iakttaga någon slags
proportion emellan landets verkliga capitaltillgång och de
mynttecken, som u t s lä p p t e s 2). Konungen befaller Deputatio
nen i Dec. 1717, att hvad beträffar mängden af m y n t
tecken endast göra afseende på behofvet; dock tillägges för— sigtigtvis, att den må dock sörja för, att deras kredit veder börligen uppehålles 3 . Snart blef också enda gränsen för u t - gifvande af m ynttecknen möjligheten af att med den största ansträngning hinna förfärdiga sådana. Särdeles blef detla för hållandet med början af 1718, från hvilken tid myntsedlar ej mera fingo utgifvas, och de redan utelöpande med mynttecken
skulle invexlas 4j. Dessa förstnämnda hade nemligen till
den grad förlorat förtroendet, att de för intet pris numera kunde an vändas 5). Den mängd, som tillverkades, var i san ning ej obetydlig. Utaf det första slaget utgåfvos 2 ,0 0 0 ,0 0 0 ; af d e t andna 3,8 0 8 ,0 0 0 ; af det tredje från den 4 Maj 1717
1) «Med missnöje förnimma vi, alt med invexlingen af mynttecknen tillgår mycket mindre ordentligt och fort, an det borde, och förstöres deri- penoin deras kredit«. Bref från Carl till Höpken 7 Maj 1717. R. A. Regislr. Vederbörande räntmästare i länen klaga också, att de för in- vexlingen erhålla blott sedlar och obligationer, samt ett ytterst obetydligt antal af mynttecken. Att denna klagan ej var obefogad, synes af Depu t a t i o n e n svar på Ränlinäslar Råfeldts förfrågan, alt vid invexlingen skall ungefar femtedelen betalas med nya mynttecken, resten med sedlar. U.D. K. C. A. Som sedlarne hade långt mindre förtroende än mynttecknen, var det naturligt, att man ej ville utbyta de sednare mot de förre.
2) Enligt Görtz proposition till senaten skulle ej mera utgifvas, än att en proportionell fond af redbara capitaler funnes i landet, till motvigt mot nödmyntet.
3) R. A. Resistr.
4) Kgl. bref till U.D. 30 Dec. 1717. R. A. Regislr.
5) Redan den 23 Juni 1717 hade Deput. måst återtaga de myntsed lar, som blifvit lemnade till regementerna, för att dermed bestrida deras underhåll och ekipcring, samt i stället gifva dem mynttecken.
till don 4 Januari 1718 ända till 8,235,000. Från början af 174 8 tillverkades hvarje vecka närm are 5 0 0 .0 0 0 s t . *) Också voro vid Carls död omkring trettiosju millioner utspridda i landet 2).
Y rkan af mynttecknen dröjde i c Le länge att visa sig. Agiot mot d e t redbara m yntet, som för hvarje dag blef allt sällsvntare, steg hastigt, äfvensom priset på alla varor. F ör- gäfves sökte Konungen a tt genom polismakten ock strä nga straff b estäm m elser uppehålla nödmyntet, s a m t genom bestämda taxor hindra »ockret med penningesorterne», och den stora prissteg ringen. I sam ma mån som det redbara myntet försvann, öka des svårighete rn a a t t utfå skatter, som med dylikt m y n t skulle betalas. Enligt publikationen om mynttecknen 17 15 skulle väl dessa em ottagas öfverallt utom i tullarne, men u ndantag gjor
des sedermera för halfva contributionen och Upphandlingshjel—
pen, hvilka, såsom anslagne till obligationernas inlösen, måste med red b art m y n t erläggas. Upphandlmgsafgiften pålades, så som redan n ä m n d t blifvit, år 4716, och skulle då utgå i tv enne repriser, hälften i Maj och resten i S eptem ber. Se derm era pålades dock ännu en dylik för samma år, till h a l ten så stort belopp, som den förra, och som skulle i D e c e a - b a r månad utgå. De tv enne löljande åren erlades äfven dema afgift till sam ma storlek som 4716, blott med den skilnad ett d en nu infordrades i 2 terminer. Huru stor bristen på red
bara penningar i landet v ar, kan man lättast finna of de svå righeter, som mötte u tta g a n d e t af denna pålaga, ehuru den i sjelfva verket ej var så betydlig 3). Första betalningsterminen
1) Mynt mästar en Zedrilz’ veckorapporter till Upphandlings-deputatio- n e n K. C. A.
2) A t t under den na lyckliga tid, då sådant öfverflöd på dalrar rådde, regeringen ej vårdade sig om någ ont ing så obetydligt, som att tillverka skiljemynt, ä r nat urligt. F rå n alla trak te r inkomrno dock klagoskrifter öf- vcr denna brist till dep utationen. Man vidtog derföre den åtgärden, att å t e r utgifva de invexlade slagen af mynttecken såsom skiljemynt. Så för or d n as 29 Maj 1717 alt Knr onan« skal! gälla 3 öre k:mt, samt 7 Januari 1718, att
«Publica
fide« gäller 4 öres am m a m ynt.
3) Enligt förordningen skulle K:gl. M ts råd betala 45 d:r s.mt; Presid ent er i H ofrä tte rn a och Collegierna, samt militärer och andra till Öfverstar 30; öfrige rm be tsm än alltefter rang fr. 24 till 3 ; adelsmiiu allt e fter förmögenheten fr. 9 — 3 , Ärkebiskopen 30, öfrige prester fr. 24— U . Borger skape t 30 — 3 , af Bondeståndet hvar ccb en öfver là år t
förgick, utan att något särdeles knot hördes, ej heller några betydande summor uteblefvo, men när den andra terminen nalkades, klagades öfverallt, det ingen möjlighet funnes att be
tala denne afgift. På upprepade föreställningar af Landshöf-
dingarne måste derföra Upphandlings-deputationen medgifva dess betalande i m y n tte c k e n , emot 3 à 4 procents mellan- gift, för invexlande af redbart mynt. Den befaller dock noga uppsigt hållas öfver uppbördsmännen, på det underslef ej måtte af dem begås; för detta ändamål borde de hållas i okunnig het om detta medgifvande, på det de måtte göra sin största flit att erhålla redbart mynt, sam t förbjudas vid tjenstens för lust att emottaga annat än godt mynt, såvida sådant på nå got sätt kunde erhållas ! ). Som hos militären, det lägre bor- gerskapet och allmogen ej annat än mynttecken fanns att till gå, så blef följden att största delen af upphandlingsafgiften in flöt i sådana. Innehafvarne af Contributions-ränteriets assig- nationer, ställda på godt mynt, och hvilka med denna afgift skulle betalas, kunde derföre ej heller erhålla liqvid i sådant mynt, på hvilket förskrifningarne lydde. Förgäfves sökte man för må dem a tt emottaga m ynttecken i stället, emot förhöjning fif ända till 8 à 9 procent 2). Obligationsinnehafvarne kla gade hos Konungen, a tt förbindelserna ej riktigt inlöstes, och följden blef att Konungen upphäfde detta Upphandlings-depu- tationens nyssnämnda medgifvande, samt påbjöd, att alla, som i följd af denna tillåtelse lemnat mynttecken, skulle återtaga dem och i stället gifva redbart mynt 3). D essutom anbefallas Landshöfdingarne strängeligen, att utan medlidande utkräfva
af-daler 4 öre, alla enkor efter sina mäns rang. Medlen skulle inlefvereras i Hanken för C. R. räkning och qvilteras af räntmästaren. Otydligheten i förordningen gaf dock anledning till flera förfrågningar från Guvenö- rer och Landshöfdingar, hvarföre det leinnades åt embetsmännen att lämpa så, det fattige och rike betala efter förmåga. K:gl. Bref till C. R. 6 April 171 ti.
1) Upph.Dcp. href till åtskilliga Landshöfdingar i slutet af 1710 och början af 1717. U.I):s registr. K. C. A.
2) Bref från Mörner till U.D. 20 Dec. 1716. K. C. A.
3) Denna tillåtelse hade dock af Konungen blif\it bekräftad, den 6 Febr. 1716, men upphäfdes nu den 11 Juli samma år. Bref till Contrib.- Ränt. R. A. registr.
giften; i m otsatt fall komm er det på deras eget ansvar. Dessa, framförallt angelägne a tt fria sig för Konungens missnöje, b e gärde och erhöllo tillstå n d , a tt till afgiftens indrifvande få
disponera den militär, som var förlagd i länen Utmät
ning och arrestering följde nu utan barm hertig het för hvar och en, so m visade sig trög vid afgiftens erläggande, äfven om denna trö g h et var dikterad af ren oförmåga 2j. Ännu ansåg man s ig dock icke hafva gjort allt möjligt, utan påfann de r - före d e t medel, a t t göra uppbörd smännen för egen räkning in tr esserade i, a tt med all flit indrifva denna pålaga Konun gen s k r ifv er i följe deraf, att han påfunnit e tt n y tt sätt, ne m - ligen »att alla till Upphandlingens förnöjande anslagna medel h äd an efter utassigneras genom vexla r ställda på räntmästarn e i l ä n e n , hvilka skola dem vid förfallodagen inlösa, emot bö te r af 2 0 daler s:m t för hvarje öfverskjutande d a g , hvilka böter tillfalla vexeln s innehafvare. Räntm ästa re deremot ega till h v a d procent som helst upplåna penningar, och skola de jem te intresset betalas af den, som försummat sina utlagor i rätta n tid e r l ä g g a » 3 ). Denna nya method skulle Contributions- rä nteriet låta k u n g ö ra Guvernörer och Landshöfdingar. Så s kedde också, e h u r u ofvannäm nde verk redan länge inseft o - möjligheten att indrifva Upphandlingsafgiften, sam t i följe deraf a tt uppehålla obiigationernas kredit, s a m t äfven berättat för Konungen sina farhåg or 4). Denne ville dock ej lyssna dertill, u ta n fördubblades sina uppmaningar till vederbörande i länen.
Utom d e n n a afgift var, såsom vi veta, äfven hälf te n af contr ibutionen bestämd till fond för Upphandlingsverket.
1) Circular till Guvc rn. och Lanclsh. 8 A n g . 1717. R . A. Registr.
2) De som ej hetalt Upph.-afgiften och ej kunn at ställa säkerhet, hafva
blifvit arresterade, och kan med dem förfaras efter behag. Bref frän G e neral G uv er n ö r Mö rn er till U.D. 19 Maj 1718. K. C. A.
3) Bref till Cont rib. -rä nt er ic t 15 Ja n u a ri 1718. R. A. Registr.. samt p å b u d e t derom dal. samma dag.
4) Contributions-ränteriet s href till Carl 30 Sepi. 1717. «Del är tncd gliidje vi berätt a a t t obligationerna gå såsom contant iblaud folket; och k o m m e r detta derutaf, att vi hittills förmått inlösa dem riktigt. Men sotn vi nu öfverallt förnimme, att intet a n n a t än mynttecken finnes, så är fara värdt, att obligationerna ej kunn a inlösas, och att deras kredit derigenot^ förstöres. Contributions-ränteriets handl. R. A.
D en utgick åren 1717 och 1718 enligt den före 1712 års förordning brukliga methoden, dock till ej obetydligt förhöjdt belopp 1j.
Snart blefvo dock dessa inkomster otillräckliga, hvarföre nya pålagor måste utskrifvas. Som Konungen dock ej ville på lägga någon allmän skatt, som drabbade både den fönnögne och oförmögne, så erhöll Commerce-Collegium befallning att sam m anträda med U pphandlings-deputationen och öfverlägga om bästa sättet, a tt lägga en afgift på bruket af »mindre nödiga v a ro r » 2). Meningen med denna afgift var, såsom uttryckligen säges, icke så m y c k e t a tt förekomma allt onödigt öfverföd, som att U p p h a n d lings-verket måtte erhålla större tillgångar för sina låns afbetalande. N äm nde cm betsverk sa m m a nträdde så ledes, i följd af denna befallning, och uppsatte ett förslag, hvilket inskickades till Konungen, men dock af honom ej blef gilladt, e m eda n, »det hade mera utseende af en klädesordning än af en allmän afgift 3). Han ändrade derföre förslaget d e r-hän, som det sedan publicerades den 10 Nov. 1716. Enligt denna förordning skulle afgift betalas, för begagnande af finare utländska och inhemska tyger, pelsverk, hattar, värjor, vagnar, tofsar, snus, tobak, thé, kaffe m. m. Alla erlade dock ej lika afgift, utan högre allt eftersom man stod högre i rang. Så till exempel för b ru k af d y rb a r a re pels verk betala de, som stå från N:o 1 till 36 på ranglistan 40 dal. s:mt; de dernäst 5 0 ; R idderskapet och Adeln 6 0; förnämare Köpmän 8 0 ; öfrige Handlande 100 o. s. v. H är kunna icke upptagas de särskildta afgifterna på alla slags »mindre nödvändiga varor»4), men de voro tillräckligt betydliga 5) för att borttaga all onödig lyx, och således tillintetgöra Konungens afsigt med afgiften. Hvar och en borde uppgifva hvad han af sådana varor ämnade
1) Så belala sätesgårdar ocli frälsegods för hvarje helt hemman i bruk eller öde 15 dir smt.; K ro n n - och skattehemmin 4 dir smt.; alla emhets- män 5:le penningen al sin lön; nernligon af så mycket de erhållit; städerna betalade år 1717 200,000 dir smt; 1718 dubbelt. Fördelningen deraf städerna emellan gjordes af Upph.-dcp. i samråd med Commerce-Collegium.
2) Bref till Commercc-Coll. 30 Maj 171G. It. A. registr. 3) Bref den 10 O d . till I)ep. och Com. Coll. R. A. registr. 4) Taxan finnes tryckt hos Stjerman «Oekon. författn.«
5) Lagerbring beräknar att en hederlig borgarhustru skulle för begag nande af sina förut inköpta kläder få betala 400 dal. smt.
