Interventioner för att främja delaktighet i vägen till och i arbete för individer med Autismspektrumtillstånd : En enkätstudie

Interventioner för att främja

delaktighet i vägen till och i arbete

för individer med

Autismspektrumtillstånd

Interventions to facilitate

participation in the path to and in

work for individuals with Autism

Spectrum Disorder

A survey

Författare: Jenny Dollerup och Marita Granlund

Höstterminen 2018

Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi

Arbetsterapeutprogrammet

Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: Maria Wingren, Universitetsadjunkt, Örebro universitet Examinator: Marie Holmefur, Professor, Örebro universitet

Institutionen för hälsovetenskaperna

Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi Svensk titel: Interventioner för att främja delaktighet i vägen till och i arbete för individer med Autismspektrumtillstånd Engelsk titel: Interventions to facilitate participation in the path to and in work for individuals with Autism Spectrum Disorder

Författare: Jenny Dollerup & Marita Granlund

Datum: 2018-12-13

Antal ord: 7865

Sammanfattning:

Bakgrund: Individer med diagnosen Autismspektrumtillstånd (AST) kan behöva en del

stöd för att bli delaktiga i arbetslivet. Trots allas rätt till arbete är det många som står utanför arbetsmarknaden, detta beror inte endast på deras svårigheter eller svagheter utan även arbetsgivares inställning och fördomar till diagnosen. För att främja en större delaktighet i vägen till och i arbete för individer med AST kan olika former av

interventioner vara betydelsefulla, vilket kan erbjudas av arbetsterapeuter som arbetar specifikt för målgruppen.

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka interventioner som arbetsterapeuter

använder för att främja delaktighet i vägen till och i arbete för personer med Autismspektrumtillstånd.

Metod: En kvantitativ metod användes för studien, en webbaserad enkät utformades för att

samla in data. Ett slumpmässigt urval gjordes för att få fram sex län som skulle komma att medverka, därefter gjordes ett bekvämlighetsurval genom inklusionskriterier, vilka var arbetsterapeuter som arbetar med målgruppen autismspektrumtillstånd. Enkäten skickades ut till 110 personer varav 59 svarade. Enkätsvaren analyserades med hjälp av IBM SPSS Statistics (SPSS).

Resultat: Deltagarna hade arbetat inom målgruppen i genomsnitt 11 år samt att i stort sett

alla arbetade klientcentrerat. Samtliga (n=59) använde bedömningsinstrument, flertalet kombinerade olika instrument. De insatser som användes mest frekvent var strategier, kognitiva hjälpmedel, anpassning av miljö och arbetsträning. Samarbete med andra

professioner var vanligt, framförallt samarbete med psykologer. Kontakt med arbetsgivare förekom där majoriteten angav att kontakten handlade om anpassning av arbetsmiljö. Uppföljning sker enligt deltagarna men det var dock stor variation när den utfördes, spannet var allt från en vecka till nio månader.

Slutsats: Många olika delar utgör en intervention där flertalet bedömningsinstrument och

insatser används. Även samarbete med olika professioner och kontakt med arbetsgivare var vanligt. Dessa delar tillsammans kan leda till att främja delaktighet i vägen till och i arbete för individer med AST.

Innehållsförteckning

2.3.1INTERVENTIONER RIKTADE MOT ARBETE ... 4

2.3.2INTERVENTIONER RIKTADE MOT ARBETE FÖR INDIVIDER MED AST ... 5

2.4PROBLEMFORMULERING ... 5 3. SYFTE ... 6 4. METOD ... 6 4.1DESIGN ... 6 4.2URVAL ... 6 4.3UTFORMNING AV ENKÄT ... 6 4.4FÖLJEBREV ... 7 4.5DATAINSAMLING ... 7 4.6DATAANALYS ... 7 4.7ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 8 5. RESULTAT... 8 5.1BAKGRUNDSFRÅGOR ... 8 5.2BEDÖMNINGSINSTRUMENT ... 9

5.3METODER OCH MODELLER ... 9

5.4INSATSER ... 10

5.5SAMARBETE MELLAN PROFESSIONER ... 13

5.6KONTAKT MED ARBETSGIVARE ... 13

5.7UPPFÖLJNING ... 13

6. DISKUSSION ... 14

6.1RESULTATDISKUSSION ... 14

6.1.1BEDÖMNINGSINSTRUMENT ... 14

6.1.2METODER &MODELLER ... 14

6.1.3INSATSER ... 14

6.1.4SAMARBETE MED PROFESSIONER ... 16

6.1.5KONTAKT MED ARBETSGIVARE ... 16

6.1.6ANTAL TRÄFFAR OCH UPPFÖLJNING ... 16

7. SLUTSATS ... 18

REFERENSLISTA ... 19

1 1. Inledning

Att leva med diagnosen Autismspektrumtillstånd (AST) kan innebära svårigheter att passa in och bli delaktiga i arbetslivet. De svårigheter som individer med AST har är bland annat kraven på social kompetens och att kunna hantera stressen som förväntas klaras av inom arbetslivet. Att ha AST behöver inte bara betyda svårigheter utan de har även många bra egenskaper och styrkor, vilket kan vara en tillgång för arbetsgivare. Styrkorna är bland annat dessa individers envishet när det gäller att fokusera på detaljer, plikttrogenhet och förmågan till ärlighet (1). Trots dessa styrkor är det många som är utan meningsfullt arbete, vilket talar emot en av Förenta nationernas (FN) mänskliga rättigheter, detta beskrivs som följande; ”Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och

tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet” (2). De individer med AST som ändå har ett arbete arbetar oftast färre timmar med lägre lön och utför arbetsuppgifter som är under deras kompetens jämfört med andra som har liknande anställningar (3). För att stödja dessa individer finns det ett flertal resurser i samhället, en av dessa resurser kan vara en arbetsterapeut (1). De kan arbeta med relevanta

interventioner för att möjliggöra delaktighet i vardagsaktiviteter likväl som arbetslivet (4). Därav finner författarna ett intresse av att studera och kartlägga vad en arbetsterapeut kan göra för dessa individer i vägen till och på arbetet.

2. Bakgrund

2.1 Autismspektrumtillstånd

AST innefattar olika diagnoser vilka är autistiskt syndrom, Asperger syndrom, desintegrativ störning samt andra autismliknande tillstånd. Dessa diagnoser har gemensamma symtom inom social interaktion och kommunikation samt begränsade repetitiva mönster i sitt beteende, intressen eller aktiviteter. Cirka en procent av alla skolbarn och ungefär lika stor andel vuxna har en diagnos inom AST (5). Symtomen brukar visa sig tydligt vid fyra års ålder, dock får vissa inte diagnosen förrän i vuxen ålder (6). Det som kan skilja diagnoserna från varandra är graden av intellektuell begåvning där spannet kan vara från låg till normal eller hög begåvning (7). Inom social interaktion och kommunikation kan det finnas brister i att ta kontakt och interagera med andra människor. Det kan till exempel ta sig i uttryck genom minskat engagemang för andra personers intressen och känslor. Det kan också handla om brister i den icke-verbala

kommunikationen så som kroppsspråk, ögonkontakt och ansiktsuttryck. Även svårigheter i att anpassa sitt beteende efter situation förekommer och därmed kan de ha svårt att

upprätthålla relationer med andra (8). De individer inom AST som har en begåvningsnivå som är normal, kan med tiden lära sig att förstå hur andra människor tänker, dock kommer de behöva mer tid på sig (9). Inom området begränsade repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter kan det förekomma upprepade motoriska rörelser, ord eller ramsor. Vanligt är också att ha förutbestämda rutiner eller ritualer som inte får justeras, vilket betyder att de vid situationer där något oförutsett sker lätt blir stressade och upprörda. Fixering vid specifika intressen är också förekommande, samt hög eller låg känslighet för sensorisk stimuli som till exempel värme, kyla eller ljud (8). Individer med AST har även svårt att se samband och helheter för att förstå sammanhang (10).

Informationsbearbetningen sker genom en detaljorienterad strategi, vilket inte går så snabbt (9). De har ofta nedsatt arbetsminne och simultankapacitet vilket gör att de oftast endast klarar av att göra en sak i taget. Därmed behöver de få en tydlig uppdelad instruktion av vad som ska utföras, dessa individer har även svårt med att se på deras egen prestation, om

2

den är i lagom proportion till det som krävs (9). Vid nedsatt exekutiv funktionsförmåga som individer med AST ofta har avkrävs det mycket energi av dem för att klara sin vardag, i både samtal och andra situationer som ses tillhöra vardagen och arbete (10). Omgivningen får ofta en felaktig uppfattning kring individer med AST, de upplevs ofta som

oföretagsamma då de inte klarar av att utföra de förväntade vardagliga aktiviteterna (11).

Det förekommer även andra svårigheter så som psykiska störningar till exempel

depression, tvångssyndrom och social ångest. Den sociala ångesten kan bero på att de har svårt att förstå omgivningens förväntningar och därmed ofta känner sig obekväma i sociala situationer (12).

2.2 Arbetsterapi

Arbetsterapi syftar till att genom aktivitet främja hälsa och välbefinnande hos individer som har en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning. En arbetsterapeut arbetar med att stötta individer att hitta och utföra meningsfulla aktiviteter i det dagliga livet (13). Enligt Sveriges arbetsterapeuter (14) är målet med arbetsterapi:

Att stödja personens förmåga till aktivitet och delaktighet på ett sätt som främjar möjligheterna att leva ett så gott liv som möjligt. Detta ska ske med utgångspunkt från personens syn på sin situation och sina behov, samt med hänsyn till möjligheter och hinder i omgivningen.

(14)

Arbetssättet inom arbetsterapi är klientcentrerat, individer betraktas som unika och att de får möjlighet till meningsfulla aktiviteter och delaktighet, vilket skapar ett mervärde för dem (15). En av arbetsterapeutens huvudsakliga roller är att samarbeta med andra

professioner för att se till varje individs behov och möjliggöra att de kan nå sina uppsatta mål (16). Arbetsterapeuter jobbar framförallt inom kommun eller landsting men finns även på exempelvis arbetsförmedlingen och privata aktörer (17) inom området med pågående projekt för individer med AST.

Delaktighet är ett centralt begrepp inom arbetsterapi och det innebär en människas engagemang i aktiviteter som påverkar vårt välbefinnande, till exempel arbete, lek eller dagliga aktiviteter. En funktionsnedsättning som till exempel AST kan innebära en

förändrad och ibland även förhindrad delaktighet, men med rätt stöd från omgivningen kan delaktighet möjliggöras (18). En arbetsterapeut kan stödja dessa individer genom att arbeta med olika insatser som till exempel struktur och rutiner, hjälpmedel samt att göra

anpassningar i både den sociala och fysiska miljön som underlättar i vardagen (4).

2.2.1 Arbetsterapeutiska interventioner

En arbetsterapeutisk intervention är en process i flera steg från utredning av individens förmåga med hjälp av bedömningsinstrument, målsättning efter önskemål och behov, arbete med insatser valda efter målsättningen samt uppföljning av insatserna (16). Genom arbetsterapeutiska interventioner kan individen få stöd med till exempel anpassning av både fysisk och social miljö eller aktivitet, återträning av funktion och strategier (19). I detta arbete kommer författarna att använda begreppet intervention som en hel process vilket innefattar allt från första mötet med individen med AST, bedömning, olika former av insatser till uppföljning av insatserna.

Bedömningsinstrument är en viktig del i arbetsterapi och det finns ett antal för olika ändamål, det är ett verktyg av betydelse för arbetsterapeuten då det kan ge en bild av

3

problematiken individen har och gör det lättare att ta beslut om vilka insatser som behöver utföras. Bedömningsinstrument är till för att mäta en individs förmåga före och även efter en insats för att arbetsterapeuten ska kunna se om det blivit någon förändring. Ett

bedömningsinstrument hjälper också arbetsterapeuten att arbeta klientcentrerat och involvera individen i processen för att hitta de mest lämpade insatserna (20). Några exempel på bedömningsinstrument är Assessment of Motor and Process Skills (AMPS), Assessment of Communication and Interaction Skills (ACIS), Model of Human

Occupation Screening Tool (MOHOST) (18), ADL – taxonomin (21) och Canadian Occupation Performance Measure (COPM) (22).

Arbetsterapeuten har en viktig roll redan i tidig ålder för individer med AST.

Arbetsterapeutiska interventioner riktade mot barn kan bland annat innehålla träning av aktiviteter i dagliga livet (ADL) som till exempel påklädning, personlig hygien och att äta. Arbetsterapeuten ser till individens behov och förmågor för att kunna stötta denne att bli mer självständig i sin vardag såsom att kunna genomföra skolgång och så småningom komma ut i vuxenlivet. Även träning av sociala förmågor utförs och då ofta för att förbereda individen för skolstart (23). Krieger et al. (24) beskriver också hur träning av sociala förmågor i olika kontexter redan i barndomen för individer med AST har bidragit till att de i vuxen ålder har kunnat hantera och vara trygga i sociala sammanhang. Detta i sin tur har genererat i att de haft ett framgångsrikt deltagande på arbetsmarknaden. Modeller eller metoder som en arbetsterapeut kan använda i interventionen för individer som har diagnosen AST är bland annat Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped CHildren (TEACCH) och Motiverande samtal (MI).

TEACCH är ett strukturerat undervisningssätt med en tydliggörande pedagogik, ett lärande där det tas hänsyn till individens förmåga att lära in och ta till sig information.

Undervisningen stöds genom att miljön och aktiviteter är begripliga för individen och att använda sig av individens visuella förmågor. En annan aspekt är att använda och ta till vara på deras specialintressen, detta kan överbrygga mindre utvecklade färdigheter. Det är också av vikt att använda sig av ett meningsfullt kommunikationssätt (25).

MI är en samarbetsinriktad samtalsmetod, metodens mål är att öka individens motivation för att åstadkomma förändring. Denna metod används ibland till individer som har AST, och när denna metod används för dessa individer kan samtalen ta lite längre tid.

Samtalsledaren kan också behöva anpassa sig till individens kommunikativa förmåga, det kan de göra genom att använda olika kommunikationshjälpmedel, det kan exempelvis vara samtalsmatta, bilder och sociala berättelser (10).

2.3 Arbete

Att arbeta fyller en stor roll och värdesätts högt i människors liv, det handlar inte bara om att ha det bra ekonomiskt. Arbete bidrar även till bland annat struktur i vardagen, socialt sammanhang utanför familjen samt att det påverkar människors hälsa och välbefinnande och ger en meningsfullhet i det dagliga livet (20). Även Ståhl (26) menar att det finns forskning som stödjer arbetets betydelse för både hälsan och att vara en del i ett sammanhang.

Larsson et al. (27) nämner att deltagandet på arbetsmarknaden för personer med någon form av funktionsnedsättning är låg i jämförelse med övriga befolkningen och då ofta på grund av nedsatt arbetsförmåga. I en rapport från Statistiska Centralbyrån (SCB) uppger 66 % av alla individer med en funktionsnedsättning att de upplever nedsatt arbetsförmåga (28). Även individer med AST har lågt procentuellt deltagande på arbetsmarknaden, det

4

varierar mellan cirka 10 – 50 % (29). Många av individerna med AST som arbetar har också arbetsuppgifter som är långt under deras kompetens, arbetar färre timmar samt har sämre lön än medarbetare med liknande anställningar (3). Detta handlar inte bara om problematiken som finns inom AST utan även arbetsgivares inställning, då en del

arbetsgivare har fördomar kring diagnosen och inte låter individerna få en ärlig chans att visa sina kunskaper och förmågor (30).

Då individer med AST har svårigheter i att anpassa sitt beteende kan detta visa sig på exempelvis arbetsplatsen. Detta genom att de inte förstår underförstådda meningar, tonlägen och outtalade regler, vilket i sin tur bidrar till att de ofta undviker sociala sammanhang (9). Individer med AST kan också ha svårt att förstå sammanhang (10) och deras informationsbearbetning går inte så fort (9). Detta långsamma arbetssätt kan upplevas som negativt och ej heller vara accepterat av arbetsgivare som saknar kunskap kring

individens svårigheter (31). Individerna kan ha svårt att uppfylla de krav eller

förväntningar på produktivitet som en arbetsgivare har på sina anställda (32). Detta på grund av den nedsatta exekutiva förmågan (10). Vid vuxen ålder kan sensorik fortfarande vara en svårighet för dem, exempelvis om de utsätts för ett högt ljud men även för starkt ljus på en arbetsplats, vilket för dem kan vara svårt att hantera (31).

Individer med AST har även styrkor och förmågor som kan vara en tillgång på

arbetsplatser (3). De har ofta en förmåga att se detaljer, är noggranna och uthålliga vilket gör dem unika och att de skiljer sig från andra (10). Det finns företag som endast anställer individer inom denna diagnosgrupp, då de har förmågor utöver det vanliga, ett exempel på företag är Left is Right (30).

2.3.1 Interventioner riktade mot arbete

Arbetsterapeuten har sedan långt tillbaka arbetat med interventioner riktade mot arbete för att individer ska kunna återgå i eller få ett arbete. Idag arbetar arbetsterapeuterna med fokus på att alla individer ska kunna bli delaktiga i ett arbete, det inkluderar individer med psykiska svårigheter, förvärvade hjärnskador, fysiska funktionsnedsättningar och

intellektuella funktionsnedsättningar. Arbetsterapeuterna är med och skapar möjligheter och förutsättningar för att individerna ska kunna komma ut på en arbetsplats (13). Arbetsterapeuter erbjuder ofta individer att prova på olika arbetsuppgifter, antingen i en simulerad miljö eller på en arbetsplats för att förbättra deras förmågor. De kan även genomföra interventioner där anpassning av arbetsuppgifter och arbetsmiljö sker (13). Det är viktigt att inte bara ta hänsyn till den fysiska miljön utan även den sociala miljön där kollegor och arbetsgivares attityd kan ha en stor inverkan beroende på om de är stöttande eller ej (33). Strategier som till exempel steg-för-steginstruktioner, skapa scheman och hjälpmedel som kan kompensera både fysiska och kognitiva nedsättningar är två andra viktiga delar som arbetsterapeuter ofta använder i interventioner riktade mot arbete (11,34). För att utreda individens svårigheter och behov av stöd för att återgå eller komma ut i arbete använder arbetsterapeuten bedömningsinstrument som är inriktade på utredning av arbetsförmåga. Två exempel är Worker Role Interview(WRI) och Assesment of Work Performance (AWP). AWP bygger på observationer på individens arbetsförmåga och WRI bygger på en halvstrukturerad intervju som behandlar individens arbetsroll och betydande psykosociala faktorer som kan spela in (35).

En modell som kan användas i interventioner riktade mot arbete är Supported employment (SE). Modellen syftar till att först hitta en tillsvidareanställning till individen för att sedan utforma det stöd som behövs där istället för en arrangerad miljö. SE har som utgångspunkt

5

att alla individer som har någon sorts funktionsnedsättning ska ha rätt till ett arbete och det stöd som krävs för att de ska klara det (36). Individual Placement and Support (IPS) är en variant av SE som riktar sig till individer med psykiska funktionsnedsättningar. IPS syftar till att utgå från individens vilja att arbeta, interventionerna utförs på ett klientcentrerat sätt och målet är att ge individen stöd i att förvärvsarbeta med marknadsmässig lön inom den ordinarie arbetsmarknaden. Interventionerna grundar sig i ett gott samarbete med

psykiatriska öppenvården, vilka också arbetar med ett arbetsinriktat mål. Genom att använda IPS innebär det att snabb kontakt etableras med arbetsgivare som kan passa för den enskilda individens önskningar. För de som arbetar med IPS modellen är det en god förutsättning att ha bra kontakt med arbetsgivare som möjliggör att finna rätt arbete och arbetsmiljö för den arbetssökande individen, kontakten är ömsesidig även från

arbetsgivarens sida då de kan få svar på frågor om funktionshinder och olika former av lämpliga anpassningar (36).

2.3.2 Interventioner riktade mot arbete för individer med AST

IPS kan även passa som intervention för individer med AST, detta påvisar en pilotstudie gjord av McLaren et al. (37) där alla deltagare lyckades få anställning inom områden de själva valt. Efter interventionen hade alla deltagare även bland annat fått bättre självkänsla, förbättrade sociala relationer och ökat sin självständighet. Även SE har visat sig kunna gynna individer med AST genom att främja livskvaliteten samt bidra till förbättrad exekutiv förmåga (23).

Smith et al. (38) tar upp att det finns en måttlig evidens på att strategier som till exempel praktik och arbetsträning samt att användning av tekniska hjälpmedel fungerar för att öka delaktigheten på arbetsplatser hos individer med AST. Här nämns också att tekniska

hjälpmedel som till exempel en handdator kan vara en lämplig insats. Handdatorn gjorde så att individerna behövde mindre stöd på arbetsplatsen. Strategier som visuella steg-för-steginstruktioner kan också bidra till att individerna med AST blir mer självständiga på arbetsplatsen (23). Scott et al. (39) visar på att behov av att främja kommunikationen för att minska missförstånd mellan arbetstagare med AST och arbetsgivare finns. Detta för att säkerställa en tydlig förståelse mellan dessa och därigenom öka chanserna till en lyckad anställning.

2.4 Problemformulering

Individer med AST kan ha svårigheter med den sociala förmågan, är ofta långsamma och oflexibla och har ett annorlunda beteende som gör att de får svårt att få en anställning samt att behålla arbetet. Därav leder det till att många individer med AST saknar en meningsfull sysselsättning (40). En arbetsterapeut kan arbeta med interventioner för att stödja individer att lära sig eller träna på aktiviteter de vill utföra i det dagliga livet. De kan också lära ut hur de kan anpassa sig till sin funktionsnedsättning samt göra anpassningar i miljön för att öka aktivitetsutförande och delaktighet (16) i till exempel arbetslivet. Dock är majoriteten av forskningen som finns inom AST och arbetsterapi riktad mot barn. Därför finns behovet av ytterligare forskning kring arbetsterapi för vuxna med diagnosen som kan bidra till att individer med AST får bra stöd och insatser (24). Detta menar även Weaver (23) då

evidensen på arbetsterapeutiska interventioner riktade till arbete är svag på grund av att det finns ett begränsat antal studier och många studier har utförts med små urval.

Många av individerna med AST som arbetar har även arbetsuppgifter som är under deras kompetens, arbetar färre timmar samt har sämre lön än medarbetare med liknande

6

värdesätts högt i människors liv, det handlar inte bara om att ha det bra ekonomiskt. Arbete bidrar även till bland annat struktur i vardagen, socialt sammanhang utanför familjen samt att det påverkar människors hälsa och välbefinnande och ger en meningsfullhet i det

dagliga livet. Därför anser författarna att en kartläggning av interventioner är av vikt. Detta för att se vilka interventioner, inklusive bedömningar och insatser som arbetsterapeuter använder i dagsläget för att personer med AST ska få en möjlighet att vara delaktiga i arbetslivet och kunna få samt behålla en anställning.

3. Syfte

Syftet är att kartlägga interventioner som arbetsterapeuter använder för att främja delaktighet i vägen till och i arbetet för individer med Autismspektrumtillstånd. - Vad ingår i en intervention?

- Vilka andra professioner kan arbetsterapeuten samarbeta med? - Hur ser arbetsterapeutens kontakt ut med arbetsgivare?

4. Metod 4.1 Design

En kvantitativ metod med deskriptiv ansats användes i examensarbetet (41).

Datainsamlingen utfördes genom en webbaserad enkät. Den kvantitativa metoden passar då det insamlade materialet från en mindre grupp kan generaliseras och representera en större grupp. Metoden innebär att arbeta objektivt och därefter förklara utfallet från det som undersökts (42).

4.2 Urval

I studien användes ett slumpmässigt urval där sex av Sveriges 21 län slumpades fram via en slumpgenerator på webben. Författarna ville vara säkra på att få tillräckligt många deltagare därav togs beslut om att börja med sex län och att det kanske skulle kunna bli aktuellt att ta in ytterligare län. I en kvantitativ studie eftersträvas ett urval som går att generalisera i statistisk bemärkelse och som ger en god validitet. Ett slumpmässigt urval ökar sannolikheten att urvalet blir representativt (43). Ifrån dessa län gjordes ett

bekvämlighetsurval utefter följande inklusionskriterier; arbetsterapeuter som arbetar med målgruppen AST inom verksamheter som inriktar sig på interventioner som bidrar till att främja delaktighet i vägen till och i ett arbete för målgruppen. Inklusionskriterierna användes för att definiera den grupp som eftersöktes (43).

4.3 Utformning av enkät

För att samla in data skapades en webbaserad enkät. Studiens syfte var utgångspunkten vid utformningen av enkätens frågor. När frågeställningarna utformades var författarnas tanke att vara sparsamma med orden för att göra frågorna så kortfattade som möjligt vilket även stöds av Wenemark (44). Efter genomgång av litteratur fick författarna inspiration och kunskap om AST samt vad som kan ingå i en intervention och formulerade frågorna därefter. Ett exempel var kognitiva hjälpmedel, där författarna tog hjälp av litteraturen för att ta reda på vilka som kan användas och hade med dessa som svarsalternativ. Många frågor var av sådan art att flera svarsalternativ kunde väljas, i dessa frågor fanns även en

7

ruta för annat där deltagarna själva kunde fylla i sådant som inte fanns med i

svarsalternativen. Några frågor var utformade utan svarsalternativ där de kunde ange exempelvis antal år de arbetat. När enkäten var färdigställd innehöll den 20 frågor, se bilaga 1.

4.4 Följebrev

Ett följebrev konstruerades för att informera deltagarna om syftet med enkäten. Följebrevet var skrivet med stöd av en checklista (44), vilket gav författarna vägledning i att brevet innehöll den information som förväntades. Information som återfanns i följebrevet var studiens syfte, vilken målgrupp som var med i urvalet för studien. Det beskrevs även att datainsamlingen skulle ske via en webbenkät, en bifogad länk till webbenkäten var därmed lättillgänglig i följebrevet. Det förklarades också att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan, detta enligt etiska överväganden. Kontaktuppgifter till författarna och handledare stod med i följebrevet om frågor skulle uppstå.

4.5 Datainsamling

Verksamheter som hade pågående arbete inom området utifrån inklusionskriterierna söktes via olika hemsidor. De verksamheter som sedan kontaktades var kommunens

arbetsmarknadsenhet, arbetsförmedlingen och privata aktörer inom området som hade pågående projekt för individer med AST, vilka var MISA och Iris Hadar i de slumpade länen. Alla chefer inom de aktuella verksamheterna kontaktades via telefon eller epost med en förfrågan om att besvara enkäten. Kontaktuppgifter till verksamheterna återfanns via hemsidor, chattfunktion och telefonväxel. I samband med förfrågan beskrevs

examensarbetets syfte kort, detta gjordes för att de skulle kunna ta ställning om det var något de kunde bistå författarna att svara på. De chefer som visade intresse återkopplade till författarna genom att svara på förfrågan. En del chefer gav författarna e-postadresser till arbetsterapeuterna som arbetade för dem medan andra chefer vidarebefordrade enkäten till sina anställda arbetsterapeuter. De chefer som vidarebefordrade enkäten meddelade hur många de skickat den till så att eventuellt bortfall kunde räknas ut efteråt. Wenemark (44) beskriver att en länk till enkäten gör det lätt för respondenten att kunna besvara enkäten, därför skickades enkäten med som en bifogad länk i följebrevet som skickades via e-post. Detta arbetssätt gav vinster i form av att det var kostnadseffektivt och tidsbesparande, vilket även Trost et al. (45) påtalar. Portokostnader eliminerades helt och en besparing på miljön då papper och frakt inte var nödvändigt, det var även en vinst i tidsbesparing då e-postförfarandet gick snabbt vilket var uppskattat för examensarbetets tidsram. Innan

enkäterna skickades ut gjordes en kontroll på att länken fungerade genom att den skickades till författarnas e-postadresser. Sammanlagt skickades 110 enkäter ut som återfanns via en länk i det medföljande följebrev. Deltagarna hade cirka två veckor på sig att besvara enkäten. För att öka svarsfrekvensen skickades två påminnelser ut, vilket Ejlertsson (46) menar ger effekt. Att skicka ut en påminnelse kan bidra till att både de som hade tänkt svarat men glömt bort det svarar och även de som hade för avsikt att avstå eller de som varit tveksamma faktiskt svarar (45). Den första påminnelsen skickades ut en vecka efter att de mottagit enkäten, andra skickades ut efter ytterligare fem dagar. Efter den andra påminnelsen hade totalt 59 deltagare besvarat enkäten.

4.6 Dataanalys

Dataanalysen genomfördes med hjälp av IBM SPSS Statistics (SPSS). Svaren från enkäten matades in ett och ett för att få en överblick. Fyra frågor var på kvotnivå vilket innebär att

8

de ger svar i siffror och resterande frågor var på nominal datanivå, alltså de går att kategorisera men de går ej att rangordna eller räknas matematiskt på (43). Dessa kodades om till siffror, svarsalternativen ja och nej kodades då om till 1 och 0. De svar i fritext om bedömningsinstrument och samarbete med professioner som återkom upprepade gånger räknades ihop och fördes in tillsammans med de fasta svarsalternativen för att kunna analyseras. Resterande frågor som deltagarna kunde ge svar i fritext på analyserades inte i SPSS utan de lästes igenom och liknande svar sammanfogades och skrevs sedan ned i löpande text. Diagram och tabeller med deskriptiv statistik framställdes genom SPSS.

4.7 Etiska ställningstaganden

Det finns fyra individskyddskrav inom forskningen, dessa är; informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (47). Till examensarbetets studie tog författarna de fyra individskyddskraven i beaktning genom följande;

informationskravet där information om forskningens syfte till deltagare tydliggjordes i ett följebrev. Deltagarna informerades även om att de hade fri rätt att bestämma om

deltagandet, vilket samtyckeskravet innebär. Författarna höll sina deltagares

personuppgifter oåtkomliga för andra i enlighet med konfidentialitetskravet samt att deltagarnas personuppgifter endast användes i studien för examensarbetet vilket är en del i nyttjandekravet.

5. Resultat

5.1 Bakgrundsfrågor

Totalt inkom det 59 svar vilket utgjorde en svarsfrekvens på 54%, detta innebar ett bortfall på 51 stycken, 46%. Den verksamheten som hade störst svarsfrekvens var

arbetsförmedlingen som stod för ca 64% (n=39) av svaren. Antal verksamma år som arbetsterapeut inom målgruppen AST varierade mellan deltagarna. Spannet var allt från 1 år och upp till 30 år, ett medelvärde räknades ut vilket blev 11 år.

54 deltagare har besvarat frågorna om antal träffar per månad och under en hel process. Antalet träffar per månad var varierat, alltifrån en gång till 20 gånger och många menade på att det var svårt att svara på då det var helt individuellt beroende på behovet. Några har angivit att de träffar sina klienter varje vardag, andra angav att det skiljer sig beroende på vart i processen de befinner sig och en deltagare uppgav att det endast sker någon enstaka gång per år. Antalet träffar under en hel process, från första mötet till uppföljning var också enligt många deltagare svårt att svara på då det skiljer sig från individ till individ och vilken sorts insats/intervention det handlar om. Det som kunde utläsas av svaren var att en process kan pågå från tre månader upp till flera år och att variationen på antal träffar var allt från 1 - 100 gånger.

Majoriteten uppgav att de arbetade klientcentrerat (n=58), ett fåtal som svarat ja har även beskrivit att de arbetar klientcentrarat men att de följer de regelverk och riktlinjer som finns inom verksamheten. Det benämns även att klientcentrering är en grundförutsättning för modern arbetsterapi.

9 5.2 Bedömningsinstrument

De två mest förekommande bedömningsinstrument var AWP (n=43) och WRI (n=39), sedan förekom andra i mindre omfattning, se figur 1.

Figur 1. Bedömningsinstrument som arbetsterapeuter använder. Deltagarna kunde uppge flera svar.

AWP: Assesment of Work Performance; MOHOST: Model of Human Occupation Screening Tool; ATMS-S: Aktivitet I tid med struktur; PRPP: Perceive, Recall, Plan, Perform; AWC: Assessment of Work Characteristics; DOA: Dialog om Arbetsförmåga; WRI: Worker Role Interview; ACIS: Assessment of Communication and Interaction Skills

5.3 Metoder och modeller

37 deltagare svarade på frågan om metoder och modeller, många uppgav att de använde metoden SE (n=17) i sina möten med individer som har diagnosen AST. Det kan utläsas att det var färre som nyttjade metoden IPS (n=2). I fritextsvaren framkom att metoder som även aktivitetsbaserad utredning (n=7), MI (n=5) och TEACCH (n=3) var förekommande metoder i deras arbetssätt. Någon enstaka deltagare beskriver att de inte följer någon modell men att de samverkar med aktörer som arbetar utifrån IPS.

10 5.4 Insatser

De mest förekommande insatserna enligt deltagarna var anpassning av arbetsmiljö (n=57), strategier (n=54), kognitiva hjälpmedel (n=53), och arbetsträning (n=51), se figur 2.

Gruppinterventioner var inte lika vanligt då endast få deltagare (n=5) angivit att det används, varav tre av dessa deltagare använde gruppinterventionen Ha koll.

Figur 2. Insatser som används. Deltagarna kunde uppge flera svar

De strategier som de flesta deltagarna uppgav att de använde var att utforma scheman (n=53), skapa instruktioner som är uppdelade steg för steg (n=52) och använda

kalenderfunktion i exempelvis telefonen (n=50). Användning av mindmap förekom också men dock inte i lika stor utsträckning (n=15). Några har angivit att det är viktigt att ge tydlig information, gärna skriftlig om vad som förväntas på en arbetsplats. Till exempel vem de ska fråga, vilka arbetstiderna är, om privat telefon får användas samt tider för rast.

11

De mest förekommande kognitiva hjälpmedel var applikationer (appar) (n=45), almanacka (n=43), checklistor (n=43) och whiteboardtavla (n=42), se figur 3. Andra kognitiva

hjälpmedel som ej fanns med som svarsalternativ men ändå nämndes av några deltagare var hörlurar/headset, hjälpmedel för avskärmning, det som är bäst för individen och den arbetsmiljö den befinner sig i, läspenna och läsplatta, samt andra sorters tidshjälpmedel.

12

Olika former av anpassningar så som anpassning av arbetsuppgifter (n=55), fysisk miljö (n=52) samt social miljö (n=46) har de flesta svarat att de använder, se figur 4. Någon har svarat att de anpassar den sociala miljön i samråd med socionom och psykolog. En

beskriver också att anpassning kan vara till exempel att hålla arbetsplatsen ren från många olika intryck, ha symboler som förenklar och ljuddämpning på grund av nedsatt

koncentration. Andra anpassningar som utförs på arbetsplatsen är att ge information och utbildning till arbetsgivare och kollegor om hur AST-diagnosen kan påverka sinnen som till exempel ljud, ljus och även doft.

Figur 4. Anpassning av arbetsmiljö som arbetsterapeuter utför. Deltagarna kunde uppge flera svar.

Arbetsträning kan ske på olika platser. Många av deltagarna har angivit att den sker på den aktuella arbetsplatsen (n=45), dock förekommer det även arbetsträning i arbetsterapeutens verksamhetslokaler (n=17) samt vid upphandlade utredningsplatser (n=10).

Ungefär en tredjedel (n=18) har angivit att anpassning av arbetsmiljön är den mest betydande interventionen. Arbetsträning och strategier stod tillsammans för ytterligare en tredjedel (n=21) av svaren. Fritextsvaren stod för den sista tredjedelen (n=19). Där beskrivs det att det är svårt att nämna en enskild intervention och detta för att alla individer har olika behov som styr (n=5), några påtalar också att det är en kombination av flera interventioner som leder till målet (n=4). Information till arbetsgivare om funktionsnedsättningen och hur den kan påverka individen (n=5), samt matchning av ”rätt” arbetsuppgifter och arbetsplats för individen (n=5) nämns.

13 5.5 Samarbete mellan professioner

Samarbete med psykolog var det mest vanliga samarbetet (n=50), mindre vanliga var sjuksköterska, boendestödjare och handläggare inom Lagen om stöd och service (LSS), se tabell I. Två deltagare uppgav att de ej samarbetar med andra professioner.

Tabell I. Samarbete med andra professioner. Deltagarna kunde uppge flera svar. SIUS: Särskilt introduktions och uppföljningsstöd, LSS: Lagen om stöd och service.

N=59 Antal Psykolog 50 Fysioterapeut 20 Socionom/socialkonsulent 20 Kurator 15 Läkare 13 Specialpedagog 10 SIUS-handläggare 5 Arbetsförmedlare 4 Logoped 4 Boendestödjare 3 LSS-handläggare 3 Sjuksköterska 3 Inget samarbete 2

5.6 Kontakt med arbetsgivare

Majoriteten (n=54) av alla deltagarna svarade att de har kontakt med arbetsgivare.

Kontakten handlade enligt de flesta om anpassning av arbetsmiljö (n=50), råd (n=39) och hjälpmedel (n=42). Några (n=12) har beskrivit att kontakten har handlat om förfrågan om arbetsträningsplats och uppföljning av dessa. Andra ärenden som angavs var att informera arbetsgivare om bland annat arbetsmiljöansvar (n=1), diagnosen och vad den kan innebära (n=5) samt att ge stöd i hur arbetsgivare kan bemöta och stötta individen (n=3).

5.7 Uppföljning

Deltagarna angav att uppföljning gjordes alltifrån efter en vecka upp till cirka nio månader. En del (n=13) uppgav att det var svårt att svara på när en uppföljning ska ske då det ser olika ut beroende på individen och den interventionen som genomförts. Några (n=13) har också angivit att uppföljningstillfällena sker flera gånger med jämna mellanrum.

14 6. Diskussion

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med studien var att kartlägga interventioner som arbetsterapeuten använder för att främja delaktighet i vägen till och i arbete för individer med AST. Sammanfattningsvis visade resultatet på att samtliga deltagare använde bedömningsinstrument och att SE var den mest förekommande modellen i deras arbete. De insatser som användes mest frekvent var strategier, kognitiva hjälpmedel, anpassning av miljö och arbetsträning,

gruppinterventioner var inte lika vanligt. Medelvärdet för antal år de arbetat var 11 samt att antal träffar var beroende på individ och behov, i stort sett alla arbetade klientcentrerat. Samarbete med andra professioner förekom där samarbetet med psykolog var vanligast. Kontakt med arbetsgivare förekom i de flesta fall där majoriteten angav att kontakten handlade om anpassning av arbetsmiljö. Uppföljning gjordes enligt deltagarna men det var dock stor variation när den utfördes, spannet var allt från en vecka till nio månader.

6.1.1 Bedömningsinstrument

Samtliga deltagare (n=59) i studien uppgav att bedömningsinstrument användes och några var mer använda än andra. Ett flertal deltagare har även angivit att de använder sig av flera bedömningsinstrument. Sandqvist et al. (20) menar att enskilda bedömningsinstrument inte kan mäta alla faktorer som påverkar en individs arbetsförmåga utan en bedömning bör ske med flera olika. Detta kan stödja att deltagarna angivit fler än ett bedömningsinstrument. De två mest förekommande var AWP (n=43) och WRI (n=39). Några andra

bedömningsinstrument som framkom i resultatet var Dialog om arbetsförmåga (DOA) och Assessment of Work Characteristic (AWC). DOA är ett självskattningsinstrument där en dialog mellan arbetsterapeut och individ sker efter den utförda skattningen, den används vid utredning av arbetsförmåga och arbetslivsinriktade insatser (48). AWC är ett

observationsinstrument som används för att utröna om individen kan uppfylla de krav som en arbetsuppgift kräver (49). Eftersom dessa instrument också är till för bedömning av arbetsförmåga så är det förståeligt att de användes av deltagarna. Sandqvist et al. (20) beskriver att använda bedömningsinstrument är viktigt då en bra bedömning bidrar till att passande insatser utförs samt för att kunna arbeta klientcentrerat, vilket också i stort sett alla i studien gör.

6.1.2 Metoder & Modeller

I resultatet framkom att många (n=17) angivit att de använder sig av SE vilket var den mest förekommande modellen som framkom genom denna enkätstudie. Enligt Tideman et al. (50) påvisar forskning att SE är den mest effektiva metoden för att stödja individer med någon funktionsnedsättning att komma ut i arbete. Detta kan vara en anledning till att många av deltagarna angav att modellen används. Tideman et al. (50) menar även att den kortsiktiga effekten har visat sig vara god, dock behövs mer forskning för att utröna om modellen har effekt under längre tid. Det framgår i en annan studie gjord av Gustafsson et al. (51) att modellen SE kan bygga broar mellan arbetsgivare och de individer som har funktionsnedsättningar. Detta menar arbetsgivarna som deltog i studien då de själva inte tänkt på möjligheten att anställa individer som har funktionsnedsättningar innan de kom i kontakt med SE. Även denna studie kan stödja deltagarnas val av modell.

6.1.3 Insatser

De insatser som användes mest var anpassning av arbetsmiljö (n=57), strategier (n=54), kognitiva hjälpmedel (n=53), och arbetsträning (n=51). Gruppinterventioner förekom i

15

betydligt mindre omfattning (n=5). De flesta deltagarna har angivit att de använder fler insatser. Björkdahl (19) menar på att en kombination av exempelvis anpassningar och strategier kan vara aktuellt för att få ett tillfredsställande resultat. När det gäller

arbetsträning så behöver även den ofta kombineras med andra insatser så som anpassning av arbetsplatsen och olika hjälpmedel (52) vilket även resultatet på studien visar.

Resultatet visar att de tre vanligaste strategierna var att skapa schema, använda

kalenderfunktion i exempelvis telefon och skapa steg-för-steg instruktioner. Nylander et al. (1) menar att scheman är ett av de allra viktigaste hjälpmedlen för individer med AST, Lundin et al. (11) nämner också scheman och beskriver att det kan vara en hjälp till att skapa struktur och göra dagen förutsägbar vilket individer med AST ofta behöver. Även Björkdahl (19) styrker användandet av kalenderfunktionen i telefonen och hon menar att detta är en strategi att använda vid nedsatt exekutiv förmåga vilket många individer med AST har. I kalenderfunktionen kan schemat som skapats läggas in och finnas lättillgänglig då telefonen är något som många har med sig. Steg för steginstruktioner som individen kan följa har visat sig fungera för att utföra arbetsuppgifter självständigt. Detta påvisar en studie av Weaver (23) där en visuell instruktion i flera steg talade om för individen vilka uppgifter som skulle utföras, antal uppgifter som skulle slutföras, när den är färdig samt instruktion för kommande schemalagda aktiviteter. Genom denna visuella instruktion ökade individens självständighet och uppmaningar från andra hur uppgifterna ska utföras behövdes inte i lika stor omfattning. Även Lundin et al. samt Hendricks (11,53) belyser användbarheten av visuella steg för steginstruktioner för att underlätta för individen. De kognitiva hjälpmedel som de flesta deltagarna använde var både högteknologiska och lågteknologiska, det var appar (n=45), almanacka (n=43), checklistor (n=43) och

whiteboardtavla (n=42). Memoplanner användes i mindre omfattning (n=10) detta kan eventuellt bero på att det finns lättillgängliga appar som alternativ som individerna kan ha i sin telefon istället och då ha mycket samlat på samma ställe. Intressant var även att

almanackor och whiteboardtavlor användes i så stor utsträckning fortfarande då samhället blir mer och mer digitaliserat. En anledning till att det fortfarande används kan vara att en del individer kan ha svårt att lära sig självständigt hur de högteknologiska hjälpmedlen fungerar. En annan orsak kan vara att exempelvis programuppdateringar som leder till ett nytt utseende i till exempel en app eller programvara blir förvirrande för dessa individer (19). Gällande whiteboardtavlan så kan detta vara ett hjälpmedel i individsamtal menar Ortiz et al. (10) där kan samtalspunkter följas genom att det har visualiserats och detta kan hjälpa individerna att hålla fokus. Hörlurar är ett annat kognitivt hjälpmedel som nämndes av deltagarna och eftersom individer med AST kan ha svårt att hantera sinnesintryck som till exempel ljud är detta ett hjälpmedel som kan sortera bort dessa intryck (10).

Nästan alla utförde insatser som berörde anpassning av arbetsmiljön, så som att anpassa den fysiska och sociala miljön samt anpassning av arbetsuppgifter. Att arbeta för en god, trygg och säker arbetsmiljö står med i Arbetsmiljölagen enligt Holmgren et al. (49), arbetsgivare ska anpassa för sina anställda om behov föreligger. I studiens resultat framkom det att behov fanns om att anpassa och minimera sinnesintryck på arbetsplatsen för individer med AST för att öka deras arbetsförmåga. Wing (31) menar att på grund av individernas exekutiva funktionsnedsättning avkrävs det mycket energi för att få vardag och arbete att fungera. Lundin et al. (11) nämner även att dessa svårigheter kan bidra till att de inte uppfyller de krav och förväntningar som arbetsgivare har på sina anställda. Detta styrker varför så många deltagare angivit att de anpassar arbetsmiljön. Det framgår även i forskning menar Holmgren et al. (49) att arbetsmiljön har betydelse för att kunna arbeta.

16

Gruppinterventioner användes i mindre skala (n=5), individer med AST har generellt svårigheter i sociala samspel och har inte heller intresse för det menar Nylander et al. (1). Dock menar Golan et al. (54) att just gruppinterventioner gav en bättre effekt när den kombinerades tillsammans med andra insatser.

6.1.4 Samarbete med professioner

Många deltagare angav att de samarbetar med flera olika professioner. Sandqvist et al. (20) menar att samarbete med flera olika professioner är en nödvändig förutsättning. Detta för att individer ska kunna återgå till ett arbete samt att minska arbetslösheten. I detta

samarbete kan arbetsterapeuten bidra med värdefull kunskap genom att arbeta med insatser som kan leda till att en individ kommer ut i arbete. En profession som de flesta (n=50) deltagare angivit var psykolog, enligt Wing (31) kan individer med AST behöva

professionella samtalsstöd av psykolog som har kunskaper om funktionshindret och vad det innebär för individen. Detta kan vara ett viktigt samarbete då individer med AST ofta har andra psykiska svårigheter (12).

6.1.5 Kontakt med arbetsgivare

Majoriteten av deltagarna (n=54) angav att de hade kontakt med arbetsgivare och det framhölls att ärendena ofta rörde anpassning av arbetsmiljö (n=50), rådgivning (n=39)

samt om hjälpmedel (n=42).Dessa olika ärenden kan var och en ha betydelse för de insatser som den enskilde individen kan behöva. Anpassningar och hjälpmedel kan ibland medföra merkostnader för en arbetsgivare enligt Holmgren et al. (49), vilket de menar att en arbetsterapeut många gånger kan ta fram underlag för. Det finns många lyckade insatser enligt Nylander et al. (1) där man försökt anpassat arbetssituationen och mött individers behov. En annan anledning till kontakt med arbetsgivare enligt några deltagare (n=8) var att informera arbetsgivare om funktionsnedsättningen och vilket stöd individerna kan behöva. Detta beskrivs av Hendricks (53) som en viktig aspekt för att individer med AST ska få rätt förutsättningar vid anställning. Även Kielhofner (18) menar att rätt

förutsättningar och stöd från omgivningen kan bidra till delaktighet.

6.1.6 Antal träffar och uppföljning

När det gäller antalet träffar per månad samt under en hel pågående process med individen så varierade det mycket och det var många som angav att det var svårt att svara på då det är så individuellt och att behoven styr. Detta styrks av att majoriteten av deltagarna har

angivit att de arbetar klientcentrerat. Klientcentrering är en viktig del inom arbetsterapi (18) och det innebär att samarbeta med individen och ta hänsyn till behoven och de mål som denne önskar uppnå (13). Deltagarna uppgav att en uppföljning alltid utförs, dock så var det väldigt olika när den sker och hur ofta. Återigen kan det ha sina orsaker i att arbetsterapeuterna arbetar klientcentrerat (13). Uppföljning är en viktig del i den arbetsterapeutiska processen för att säkerställa om målen är uppnådda eller om målen behöver revideras (18).

6.2 Metoddiskussion

En kvantitativ studie genomfördes med hjälp av en webbaserad enkät, vilket ansågs lämpligt då författarna hade för avsikt att kartlägga interventioner som arbetsterapeuter använder. En kvalitativ metod var aldrig ett aktuellt övervägande då den kvalitativa metoden syftar till att gå mer på djupet och få en förståelse för det som undersöks (44).

17

Fördelarna med en enkätundersökning var dels att deltagarna själva skulle kunde planera in tiden då de hade möjlighet att besvara enkäten vilket även Eliasson (42) nämner, dock behövde de förhålla sig till författarnas slutdatum. En annan fördel var att det gick relativt fort att analysera materialet och sammanställa ett resultat. En nackdel kan vara att frågor kan missförstås då det finns utrymme för egen tolkning, även detta enligt Eliasson (42). Webbenkäten skickades till 110 arbetsterapeuter i sex olika län som hade slumpats fram. Anledningen till att ett slumpmässigt urval gjordes var att alla län skulle ha lika stor chans att bli utvalda vilket Polit et al. (43) menar att slumpmässigt urval innebär. Ifrån dessa län gjordes ett bekvämlighetsurval där inklusionskriterier användes för att styra in mot den målgrupp som eftersöktes, detta också enligt Polit et al. (43). Genom dessa

inklusionskriterier fick författarna ett representativt urval för studien, vilket Kristensson (55) menar stärker den interna validiteten. För att få in fler svar skickades två

påminnelsebrev ut till deltagarna, efter de båda påminnelserna hade 59 deltagare svarat. Svarsfrekvensen ökade markant vilket Ejlertsson (46) nämner om effekten av

påminnelsebrev. Även om svarsfrekvensen ökade så resulterade det i sammanlagt 59 svar (54%), dock hade det varit önskvärt att den var högre då det externa bortfallet totalt blev hela 51 stycken (46%). En svarsfrekvens på 60% menar Mundy (56) är acceptabelt men över 70% hade varit att föredra.

Eftersom det var ett bortfall på 46% påverkar det generaliserbarheten av enkätens resultat, detta menar Ejlertsson (46) då ett stort bortfall minskar chanserna för en rättvisande generalisering. Kristensson (55) menar också att för att kunna generalisera resultatet behövs ett relativt stort urval. Detta bortfall skulle kunna bero på att enkäten i vissa fall skickades till chefer som sedan skulle vidarebefordrade den till sina medarbetare. I detta handläggande kan det ha funnits en risk att alla inte fick enkäten tillhanda, en annan orsak till bortfallet kan ha varit att en del av de tillfrågade inte arbetade med den specifika

målgruppen som eftersöktes. Ytterligare en påverkande faktor kan ha varit utformningen av följebrevet, då det var en balansgång att skriva kort och kärnfullt, vilket Wenemark (44) ger tips om och ändå få med det väsentliga som författarna ville förmedla. Detta kan ha medfört att vissa potentiella deltagare ansåg att de inte fick tillräckligt med information. Ett internt bortfall kunde utläsas på tre frågor. På fråga nummer sex var det endast 37 deltagare som svarat, detta kan bero på att frågeställningen var lite oklar då det var två frågor i en. Ett svarsalternativ för ”ingen modell/metod används” hade kunnat lagts till, alternativt hade frågeställningen kunnat delats upp på två frågor, vilket även Trost et al. (45) menar är viktigt. Detta hade kunnat öka svarsfrekvensen något. 54 deltagare hade besvarat fråga 12 och 13, vilket även där påvisade ett bortfall, dock inte lika stort. Detta kan bero på att frågorna var svåra att ge något exakt svar på, många beskrev i fritext att det var svårt att svara på grund av att det ser så olika ut beroende på individ och behov. Genom dessa svar kan det antas att de som ej svarat inte kunde ange ett specifikt antal och då valde att inte medverka på dessa frågor.

På de frågor med flersvarsalternativ tog författarna beslut om att även lägga till en ruta för fritext där deltagarna kunde skriva ett svar eller lägga till och beskriva ytterligare. Detta gjordes för att öka möjligheten att få med ytterligare värdefull information från deltagarna då förutbestämda svarsalternativ kunde vara en begränsning, vilket också styrks av

Wenemark (44). Sista frågan om vilken intervention som var mest betydande enligt deltagarnas erfarenhet hade kunnat ha enbart en ruta för fritext. Detta för att få en mer nyanserad bild och minimera risken att de påverkas av de angivna svarsalternativen. Analysen gjordes med hjälp av SPSS vilket var smidigt då det var lätt att ta fram de diagram och tabeller som behövdes för redovisning av resultatet. De frågeställningar där

18

deltagarna kunde ge beskrivande svar i fritext kunde inte analyseras i SPSS därför

användes inte SPSS fullt ut i analysen utan fritextsvaren lästes igenom och sammanställdes i löpande text.

För att säkerställa att frågorna i enkäten var utformade på det viset att risken för

misstolkningar minskade och att de var lätta att besvara hade författarna kunnat ha utfört en pilotundersökning, vilket även Eliasson påtalar (42). Detta blev dock inte utfört då tiden för att utforma enkätfrågorna tog längre tid än beräknat och ett beslut togs om att inte

genomföra en pilotstudie. Författarna kan inte med säkerhet uttala sig om enkäten har hög reliabilitet och validitet. Vad det gäller reliabiliteten så har ingen upprepad mätning genomförts, vilket Polit et al. (43) benämner test-retest. Hade arbetsterapeuterna som deltagit i studien fått svara på samma enkät en gång till vid ett senare tillfälle hade det ändå inte varit säkert att författarna hade fått samma svar. Detta är en reflektion författarna gjort eftersom att tiden är föränderlig och att ny forskning ständigt pågår vilket kan komma att ändra deltagarnas arbetssätt. För att validiteten på enkäten ska vara tillförlitlig krävs det att frågorna är utformade så att svar fås på det som är tänkt att mätas (55). Frågorna var utformade efter syftet så enkätens validitet skulle kunna vara god, dock kan inte författarna med säkerhet uttala sig om det då den ej är validitetstestad.

Författarna ansåg att de fyra individskyddskraven uppfylldes (47) genom att informera i följebrevet att det var frivilligt deltagande, personuppgifterna sparades oåtkomligt för andra samt att dessa uppgifter används endast i denna studie. Författarna valde att inte presentera vilka olika län som medverkade samt specifika resultat från enskilda verksamheter för att minska risken att kunna härleda till deltagarna. Genom att inte presentera länen och dess spridning kan det dock medföra att det minskar

generaliserbarheten av resultatet (55).

7. Slutsats

Författarna drar slutsatsen om att interventionerna som arbetsterapeuterna använde i vägen till och i arbete innehöll många olika delar som tillsammans kan leda till att främja

delaktighet för dessa individer. De använde specifika bedömningsinstrument som var riktade mot arbete och många använde fler än ett i sina bedömningar. Arbetsterapeuterna arbetade övervägande klientcentrerat och belyste vikten av att individens behov styrde. Detta går i linje med det som författarna erfarit genom arbetsterapeututbildningen där tyngdpunkten för en arbetsterapeuts arbete ligger på just klientcentrering och att varje individ är unik, därav behöver interventioner vara individanpassade. Samarbete med andra professioner samt kontakt med arbetsgivare förekom i stor utsträckning och även detta påvisar att de ser till individen och dennes behov.

Denna studie har visat på vilka interventioner som utförs, dock vore det av värde att även utföra vidare forskning för att utröna effekten av dessa interventioner och hur många som faktiskt får ökad delaktighet i arbete. Ett annat förslag på vidare studier är att göra en kvalitativ studie för att ta del av arbetsterapeuternas erfarenheter kring dessa interventioner och vad de anser är mest framgångsrikt. Smith et al. (38) belyser även att ytterligare forskning behövs framförallt i området för arbetsterapi, som till exempel anpassningar på arbetsplatsen för att öka chanserna till en lyckad och långvarig anställning.

19 Referenslista

1. Nylander L, Isaksen L. Insatser och behandling vid autismspektrumtillstånd. I: Thernlund G, redaktör. ADHD och autismspektrum i ett livsperspektiv - En klinisk introduktion till

utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsproblem. 1:2. Lund: Studentlitteratur AB; 2013. s. 255– 73.

2. Förenta Nationerna. Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna [Internet]. 2018 [citerad 18 november 2018]. Tillgänglig vid:

https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf

3. Scott M, Milbourn B, Falkmer M, Black M, Bӧlte S, Halladay A, m.fl. Factors impacting employment for people with autism spectrum disorder: A scoping review. Autism. 03 augusti

2018;136236131878778.

4. Bejerot S. Autismspektrum och ADHD hos vuxna. I: Herlofson J, Ekselius L, Lundin A, Mårtensson B, Åsberg M, redaktörer. Psykiatri. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur AB; 2016. s. 241–51.

5. Gillberg C. Essence: om autism, ADHD och andra utvecklingsavvikelser. Stockholm: Natur & Kultur; 2018.

6. Thernlund G. Utredning och diagnostik av barn och ungdom. I: Thernlund G, redaktör. ADHD och autismspektrum i ett livsperspektiv - En klinisk introduktion till utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsproblem. Lund: Studentlitteratur AB; 2013. s. 151–63.

7. Lundin L, Mellgren Z. Orsaker till psykiska funktionsnedsättningar. I: Lundin L, Mellgren Z, redaktörer. Psykiska funktionshinder - stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:5. Lund: Studentlitteratur AB; 2012. s. 71–98.

8. Herlofson J, American Psychiatric Association. Mini-D 5: diagnostiska kriterier enligt DSM-5. Stockholm: Pilgrim Press; 2014.

9. Nylander L, Thernlund G. Historik, förekomst och orsaker. I: Thernlund G, redaktör. ADHD och autismspektrum i ett livsperspektiv - En klinisk introduktion till utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsproblem. Lund: Studentlitteratur AB; 2013. s. 107–30.

10. Ortiz L, Sjölund A. Motiverande samtal vid autism och adhd. Stockholm: Natur & kultur; 2015. 11. Lundin L, Möller N. Kognitiva funktionsstörningar. I: Lundin, Lennart & Möller, Nina, Mellgren Z,

redaktörer. Psykiska funktionshinder - Stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:5. Lund: Studentlitteratur AB; 2012. s. 99–162.

12. Herlofson J. MiniPsykiatri. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.

13. Law M, McColl MA. Interventions, effects, and outcomes in occupational therapy: adults and older adults. Thorofare, NJ: Slack Inc; 2010. 367 s.

14. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter: antagen av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige 1992, reviderad 2004 och 2012. Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA); 2012.

15. Argentzell E, Leufstadius C. Teoretiska grunder inom psykosocial arbetsterapi. I: Eklund M, Gunnarsson B, Leufstadius C, redaktörer. Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering. 1:3. Lund: Studentlitteratur AB; 2010. s. 41–71.

20 16. Söderback I. Occupational Therapy: Emphasis on Clinical Practice. I: Söderback I, redaktör.

International Handbook of Occupational Therapy Interventions. New York: Springer; 2009. s. 13– 35.

17. Sveriges Akademiker. Arbetsterapeut - Information om lön, utbildning, arbetsmarknad etc. - Saco [Internet]. [citerad 19 november 2018]. Tillgänglig vid: https://www.saco.se/studieval/yrken-a-o/arbetsterapeut/

18. Kielhofner G. Model of Human Occupation: teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur; 2012. 19. Björkdahl A. Kognitiv rehabilitering: teoretisk grund och praktisk tillämpning. Lund:

Studentlitteratur; 2015.

20. Sandqvist J, Ekbladh E. Applying the Model of Human Occupation to Vocational Rehabilitation. I: Taylor RR, redaktör. Kielhofner´s Model of Human Occupation: theory and application. 5:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2017. s. 377–90.

21. Törnquist K, Sonn U. ADL-taxonomin: en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: Sveriges arbetsterapeuter; 2016.

22. Law M, Baptiste S, Carswell A, McColl MA, Polatajko H, Pollock N. COPM Canadian Occupational Performance Measure. 5:e uppl. Vol. 2016. Stockholm: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter; 23. Weaver LL. Effectiveness of Work, Activities of Daily Living, Education, and Sleep Interventions for

People With Autism Spectrum Disorder: A Systematic Review. Am J Occup Ther. 04 september 2015;69(5):6905180020p1.

24. Krieger B, Kinébanian A, Prodinger B, Heigel F. Becoming a member of the work force: Perceptions of adults with Asperger Syndrome. Work. 2012;(2):141–157.

25. Mesibov GB, Shea V. The TEACCH Program in the Era of Evidence-Based Practice. J Autism Dev Disord. maj 2010;40(5):570–9.

26. Ståhl C. Arbetsrehabiliteringens aktörer och roller- ett systemteoretiskt perspektiv. I: Ekberg K, Eklund M, Hensing G, redaktörer. Återgång i arbete processer, bedömningar, åtgärder. Lund: Studentlitteratur AB; 2015. s. 57–72.

27. Larsson Tholén S, Danermark B. Inledning. I: Danermark B, Larsson Tholén S, redaktörer. Arbetsliv för alla - funktionsnedsättning och arbete. Malmö: Gleerups Utbildning AB; 2016. s. 9–20. 28. Statistiska centralbyrån (SCB), avdelningen för befolkning och välfärd. Situationen på

arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2017 [Internet]. [citerad 19 november 2018]. Tillgänglig vid:

https://www.scb.se/contentassets/5bcb7c34ad63424b918a79d8f59c641f/am0503_2017a01_br_ am78br1802.pdf

29. Nicholas DB, Attridge M, Zwaigenbaum L, Clarke M. Vocational support approaches in autism spectrum disorder: A synthesis review of the literature. Autism. februari 2015;19(2):235–45. 30. Brattberg G. Dömd att bli missbedömd: om det osynliga funktionshindrets dilemma. Stockholm:

21 31. Wing L, Gillberg A, Gillberg N. Autismspektrum: handbok för föräldrar och professionella. Lund:

Studentlitteratur AB; 2012.

32. Ekberg K, Eklund M, Hensing G. Perspektiv på arbetsförmåga. I: Ekberg K, Eklund M, Hensing G, redaktörer. Återgång i arbete - processer, bedömningar, åtgärder. Lund: Studentlitteratur AB; 2015. s. 19–31.

33. Rigby P, Craciunoiu O. Assessing Environment: Home, Community, and Workplace Access and Safety. I: Vining Radomski M, Trombly Latham CA, redaktörer. Occupational Therapy for Physical Dysfunction. 7:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health; 2014. s. 306–37.

34. Magnusson B. Hjälpmedel. I: Lundin L, Mellgren Z, redaktörer. Psykiska funktionshinder - stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:5. Lund: Studentlitteratur AB; 2012. s. 241–54. 35. Eklund M, Hansen Falkdal A. Metoder för att bedöma aktivitets-och arbetsförmåga - individnivå. I:

Ekberg K, Eklund M, Hensing G, redaktörer. Återgång i arbete - processer, bedömningar, åtgärder. Lund: Studentlitteratur AB; 2015. s. 147–68.

36. Markström U, Bejerholm U. Mot alla odds - stöd till arbete för personer med psykisk

funktionsnedsättning. I: Ekberg K, Eklund M, Hensing G, redaktörer. Återgång i arbete - processer, bedömningar, åtgärder. Lund: Studentlitteratur AB; 2015. s. 129–44.

37. McLaren J, Lichtenstein JD, Lynch D, Becker D, Drake R. Individual Placement and Support for People with Autism Spectrum Disorders: A Pilot Program. Adm Policy Ment Health Ment Health Serv Res. maj 2017;44(3):365–73.

38. Smith DL, Atmatzidis K, Capogreco M, Lloyd-Randolfi D, Seman V. Evidence-Based Interventions for Increasing Work Participation for Persons With Various Disabilities: A Systematic Review. OTJR Occup Particip Health. april 2017;37(2_suppl):3S-13S.

39. Scott M, Falkmer M, Girdler S, Falkmer T. Viewpoints on Factors for Successful Employment for Adults with Autism Spectrum Disorder. Schmitz C, redaktör. PLOS ONE. 13 oktober

2015;10(10):e0139281.

40. Nylander L. Vuxna med autismstörningar - klinik. I: Thernlund G, redaktör. ADHD och

autismspektrum i ett livsperspektiv - En klinisk introduktion till utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsproblem. 1:2. Lund: Studentlitteratur AB; 2013. s. 141–7.

41. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber; 2011.

42. Eliasson A. Kvantitativ metod från början. 4:e uppl. Lund: Studentlitteratur AB; 2018.

43. Polit DF, Beck CT. Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. Tenth edition. Philadelphia: Wolters Kluwer Health; 2017.

44. Wenemark M. Enkätmetodik med respondenten i fokus. Lund: Studentlitteratur AB; 2017. 45. Trost J, Hultåker O. Enkätboken. Lund: Studentlitteratur; 2016.

46. Ejlertsson G. Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur; 2013.

47. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Internet]. [citerad 19 november 2018]. Tillgänglig vid: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

22 48. Norrby E, Linddahl I. Dialog om arbetsförmåga (DOA) - Sveriges Arbetsterapeuter [Internet].

[citerad 20 november 2018]. Tillgänglig vid: https://www.arbetsterapeuterna.se/doa

49. Holmgren K, Wåhlin C. Metoder för att bedöma arbetsplats och arbetsuppgifter i relation till personens förmåga. I: Ekberg K, Eklund M, Hensing G, redaktörer. Återgång i arbete processer, bedömningar, åtgärder. Lund: Studentlitteratur AB; 2015. s. 169–86.

50. Tideman M, Lövgren V, Szönyi K. Forskning i korthet: Intellektuell funktionsnedsättning och arbete [Internet]. Forte. [citerad 20 november 2018]. Tillgänglig vid: https://forte.se/publikation/fk-funk/ 51. Gustafsson J, Prieto PJ, Danermark B. The employer´s perspective on Supported employment for

people with disabilities: Successful approaches of Supported employment organizations. J Vocat Rehabil. 2013;(2):99–111.

52. Försäkringskassan. Arbetslivsinriktad rehabilitering [Internet]. [citerad 22 november 2018]. Tillgänglig vid: https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/sjukdom/arbetslivsinriktad-rehabilitering

53. Hendricks D. Employment and adults with autism spectrum disorders: Challenges and strategies for success. J Vocat Rehabil. 2010;(2):125–134.

54. Golan O, Baron-Cohen S. Systemizing empathy: Teaching adults with Asperger syndrome or high-functioning autism to recognize complex emotions using interactive multimedia. Dev

Psychopathol. juni 2006;18(02):591–617.

55. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.

23

Bilaga 1. Webbenkät

Kartläggning av interventioner som främjar delaktighet i arbetslivet.

Rätten till arbete för alla blir alltmer tydlig i samhället, vi vill därav samla in information för att kartlägga interventioner som arbetsterapeuter använder som bidrar till att personer inom autismspektrumtillstånd blir delaktiga på arbetsmarknaden.

1. Önskar du delta i studien?

Om du ej önskar delta, var vänlig att kryssa i nej och gå vidare till skicka.

ja

nej

2. I vilket län arbetar du?

3. Inom vilken verksamhet arbetar du?

Arbetsförmedling Arbetsmarknadsenheten Arbetslivsresurs Iris Hadar Misa Annan verksamhet:

4. Hur länge har du arbetat med personer som har en diagnos inom autismspektrumtillstånd?

24 5. Arbetar du klientcentrerat? Ja Nej Vet ej Övrig kommentar

6. Använder du någon speciell modell eller metod i arbetet med klienterna? I så fall vilken?

Supported Employment (SE)

Individual Placement and Support (IPS)

Annat

25 7. Vilka bedömningar/ kartläggningar använder du i arbetet med personer inom

autismspektrumtillstånd?

Verksamhetens egna formulär

COPM ADL Taxonomin ACIS AMPS MOHOST AWP WRI Övrigt, ange:

8. Vilka interventioner använder du dig av i arbetet med dina klienter för att främja deras delaktighet i arbetslivet?

Strategier

Kognitiva hjälpmedel

Anpassning av arbetsmiljö

Arbetsträning

Gruppinterventioner, exempelvis kurs/ utbildning eller liknande.

26 8a) Om du svarat strategier, hjälper du klienten med några av dessa?

Att skapa schema

Att använda kalenderfunktion i exempelvis smartphone för planering

Att skapa steg-för-steg-instruktioner

Att skapa mindmap för att organisera en aktivitet

Annat, ange:

8b) Om du svarat kognitiva hjälpmedel, vilka använder du?

Memoplanner Timstock Handi Appar Almanacka Checklistor Whiteboardtavla Bildstöd Annat, ange: