ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
“Det klart man blir påverkad när man
träffar människor”
- En kvalitativ intervjustudie om emotionella aspekter i
stöd- och behandlingsarbete med utsatta barn.
Författare: Ellen Johansson Isabelle Vallius Handledare: Jofen Kihlström
”DET KLART MAN BLIR PÅVERKAD NÄR MAN TRÄFFAR MÄNNISKOR”
– EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM EMOTIONELLA ASPEKTER I STÖD- OCH BEHANDLINGSARBETE MED UTSATTA BARN
Ellen Johansson & Isabelle Vallius Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Sammanfattning
Syftet med studien var att skapa en förståelse för socialarbetares emotionella arbete inom stöd- och behandlingsverksamheter riktade till utsatta barn och ungdomar. Vidare syftade studien till att undersöka faktorer som kan tänkas påverka det emotionella arbetet. Studien har en hermeneutisk ansats och semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter har genomförts för att samla in empiri. För att analysera empirin har en tematisk analys använts. Resultatet har sedan tolkats och analyserats utifrån Hochschilds teori om emotionellt arbete samt Goffmans dramaturgiska perspektiv. Resultatet visar att socialarbetare inom stöd- och behandlingsverksamheter upplever många olika känslor i arbetet, där rolldistans har visats vara en strategi för att hantera och reglera känslorna. Det har dock framkommit att det även finns många andra olika strategier för att hantera känslor som uppstår i arbetet, men att dessa är ytterst individuella och varierande. Det förekommer känsloregler och rollförväntningar som socialarbetarna behöver förhålla sig till i arbetet. Samtliga socialarbetare uttrycker att det är viktigt att ha en arbetsgrupp att vända sig till. Arbetsgruppen är av betydelse för att kunna hantera de känslor som kan uppkomma i arbetet samt för att bibehålla det intryck som arbetsgruppen vill sända.
Nyckelord: Socialt arbete, emotionellt arbete, barn, ungdomar, känslor, känslohantering, rollförväntningar, känsloregler, arbetsgrupp.
“OBVIOUSLY YOU GET AFFECTED WHEN YOU MEET PEOPLE”
- A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY ON EMOTIONAL ASPECTS IN SUPPORT AND TREATMENT FACILITIES FOR VULNERABLE CHILDREN
Ellen Johansson & Isabelle Vallius Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Spring 2020
Abstract
The aim of this study was to create an understanding for the emotional labour performed by social workers in support and treatment facilities for vulnerable children and youths.
Furthermore, the study aimed to investigate factors that might influence the emotional labour. This study has a hermeneutic approach and semi-structured interviews with social workers that work within support and treatment facilities was conducted to retrieve data. A thematic analysis was used to analyse data. The result has been interpreted and analysed with
Hochschild’s theory about emotional labour and Goffman’s dramaturgical perspective. The result shows that social workers who work within support and treatment facilities experience a wide range of feelings at work, where role distance is a strategy to handle and regulate the feelings. However, it has emerged that there are also many other different strategies for dealing with emotions that arise, but that these are highly individual and varied. Social workers need to relate to feeling rules and role expectations in their work. All of the social workers express the importance of having a work group. The work group is important because it helps the social workers to handle emotions that can occur at work and for keeping the impressions that the group wants others to see.
Keywords: Social work, emotional labour, children, youth, feelings, emotion management, role expectations, feeling rules, work group
Förord
Vi skulle vilja rikta ett stort tack till våra respondenter som trots rådande omständigheter tog sig tid till att delta i studien och dessutom gav utförliga svar och bjöd in till ett öppet
samtalsklimat. Vi vill även tacka vår handledare Jofen Kihlström för stort engagemang och kompetent handledning.
Innehållsförteckning
Inledning & problemformulering ...1
Syfte & frågeställningar ...2
Tidigare forskning ...3
Socialt arbete som emotionellt arbete ...3
Emotionellt arbete inom myndighetsutövning ...3
Emotionellt arbete inom andra yrkesgrupper ...4
Organisationens & arbetsgruppens betydelse för emotionellt arbete ...5
Bakgrund ...5
Teoretiska utgångspunkter ...6
Emotioner & känslor ...6
Emotionellt arbete ...7
Känslokontroll ...7
Känsloregler ...7
Det dramaturgiska perspektivet ...8
Intrycksstyrning & team ...8
Rollförväntningar & rolldistans ...9
Metod ...9
Informationssökning ... 10
Urval... 10
Datainsamling ... 10
Analysmetod ... 11
Kvalitet och överförbarhet... 12
Etiska överväganden ... 12
Resultat & analys... 13
Socialarbetares känslor... 13
Olika sätt att agera vid känslomässiga upplevelser ... 14
Socialarbetares känslokontroll ... 15
Sociala riktlinjer & förväntningar på känslomässiga upplevelser ... 16
Känsloregler & att sända uttryck ... 16
Rollförväntningar ... 17
Känslohantering ... 19
Arbetsgruppens betydelse för känslohantering... 20
Slutsats ... 23
Metoddiskussion ... 23
Slutdiskussion ... 24
1
Inledning & problemformulering
Socialt arbete är en praktikbaserad profession samt en akademisk disciplin som syftar till att arbeta för social förändring, utveckling, sammanhållning samt för skydd och stöd för utsatta personer (Bruhn, 2018). Socialt arbete i stort och i synnerhet med barn är nära
sammankopplat med emotionellt arbete då arbetet handlar om att möta individer i utmanande och svåra situationer och därtill hantera känslor som uppkommer i mötet mellan
socialarbetare och klienter. Känslor är således ofta förekommande inom socialt arbete, men kan hanteras på olika sätt av olika personer. Trots att socialarbetare har liknande
utbildningsbakgrund och yrkesbeskrivningar så är de inte en homogen grupp eftersom alla är individer som agerar individuellt och därför även hanterar känslor som uppstår i möten med klienter på olika sätt (Moesby-Jensen & Nielsen, 2015). Socialarbetare bör kunna känna empati för individers problem och ageranden i olika situationer, samt förstå att svåra problem eller livssituationer kan medföra många olika känslor som exempelvis sorg, vanmakt och ilska. Socialarbetare bör vara personliga men inte bli privata i arbetet samtidigt som de behöver kunna bygga en relation till klienten (Socialstyrelsen, 2004). De känslor som klienter kan uttrycka för socialarbetare kan således tänkas påverka socialarbetaren själv
känslomässigt. Enligt Socialstyrelsen (2004) är det särskilt viktigt att socialarbetare som arbetar med barn försöker förstå barns tankar och känslor i den direkta kontakten med barnet och i varje arbetsmoment för att beakta barnets bästa samt för att förhålla sig till
barnperspektivet. Då socialarbetare behöver ha förmåga att bygga relation och framför allt kunna sätta sig in i barns perspektiv av deras livssituation vore det intressant att studera emotionella upplevelser av att arbeta i nära kontakt med utsatta barn. Barn innefattar de som är under 18 år och utsatta barn kännetecknas av att de behöver hjälp utöver det barnets familj samt samhällets generella insatser kan ge (Socialstyrelsen, 2004).
Hochschild (1979) beskriver att alla människor arbetar med att framkalla eller hämma olika känslor för att göra känslorna lämpliga i olika situationer. Känslohantering krävs i ett
emotionellt arbete för att hantera olika känsloregler och individer försöker aktivt hantera olika känslor i enlighet med de implicita reglerna. Emotionellt arbete går att kategorisera i ytligt emotionellt arbete och djupt emotionellt arbete, där ytligt emotionellt arbete är nära
sammankopplat med lägre arbetstillfredsställelse, emotionell utmattning och högre personalomsättning. Djupt emotionellt arbete innebär ofta högre arbetstillfredsställelse, mindre emotionell utmattning och lägre personalomsättning (Seery & Corrigall, 2009). Det emotionella arbetet för socialarbetare är dock även beroende av organisatoriska faktorer som exempelvis stöd från chefer, erfarenhet inom yrket, arbetsförhållanden och normer (Leeson, 2010; Winter et al., 2019). Socialstyrelsen (2018) menar att arbetsbelastning är en bidragande faktor till att socialarbetare blir utbrända, framför allt inom individ- och familjeomsorg. Mann (2004) visar på ett samband mellan emotionell belastning och utbrändhet inom yrken där människor arbetar med vägledning eller rådgivning. Inom organisationer med tydliga
riktlinjer och mål är emotionell belastning och utbrändhet mindre förekommande i jämförelse med de organisationer som har mindre tydliga riktlinjer och mål. Det går således att urskilja hur det sociala arbetets emotionella karaktär kan påverkas av flera faktorer och bidra till socialarbetares måenden som i vissa fall leder till psykisk ohälsa och sjukskrivning.
Det förekommer flera kvalitativa studier om emotionellt arbete som visar på socialarbetares upplevelser av att arbetet bidrar till känslomässig belastning. De flesta studier inom ämnet undersöker dock emotionellt arbete i relation till myndighetsutövning inom barn- och familjeomsorg (Winter et al., 2019; Leeson, 2010; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015). Det förekommer även forskning om det emotionella arbetet inom yrkesgrupper som exempelvis hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, kabinbesättning och socialarbetare som arbetar med
2
rådgivning (Bolton & Boyd, 2003; Mann, 2004; Karlsson & Gunnarsson, 2018; Salzmann-Erikson, Person & Fallqvist, 2014). Inom forskningsfältet förekommer det dock bristande kunskap om det emotionella arbetet och känslohantering för socialarbetare som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter. Att undersöka det emotionella arbetet och
känslohantering för socialarbetare som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter kan antas vara viktigt och bidra till ny kunskap. Det kan antas vara viktigt att undersöka eftersom denna typ av verksamheter arbetar relationsskapande för att kunna behandla eller stötta utsatta barn, vilket möjligtvis kan tänkas medföra andra typer av emotionella upplevelser och därmed även andra strategier för känslohantering.
Tidigare forskning har visat att humor, pauser och en stödjande arbetsgruppen är av betydelse för att hantera de känslor som kan uppkomma i arbetet inom flera olika yrkeskategorier (Bolton & Boyd, 2003; Mann, 2004; Winter et al., 2019). För socialarbetare är arbetsgruppen av betydelse då den kan ge emotionellt stöd, vägledning samt hjälp att hantera begränsningar och utmaningar i arbetet (Horwath, 2016; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015). Arbetsgruppen kan fungera som en förutsättning för att hantera svåra situationer som uppstår i arbetet, då kollegor kan stötta, handleda och kommunicera med varandra (Karlsson & Gunnarsson, 2018; Salzmann-Erikson, Person & Fallqvist, 2014). Personal inom hemtjänst betonar också vikten av att få kommunicera med arbetsgruppen och ledningen om känslomässiga upplevelser som kan uppstå i arbetet när det kommer till att hantera den känslomässiga belastningen som arbetet kan medföra (Karlsson & Gunnarsson, 2018).
Utifrån identifiering av kunskapsluckor och brister inom forskningsområdet står det klart att det är viktigt att det bedrivs forskning om hur olika socialarbetare inom stöd- och
behandlingsverksamheter som arbetar med utsatta barn och ungdomar hanterar olika känslor som uppkommer i arbetet. Det är mot bakgrund av detta viktigt att undersöka vad
arbetsgruppen har för betydelse i relation till socialarbetares känslohantering samt vad det kan finnas för normer och implicita känsloregler som socialarbetarna måste förhålla sig till då dessa kan tänkas påverka känslohanteringen. Undersökningen kan generera kunskap i form av förståelse, genom att få flera perspektiv från olika socialarbetare på hur de hanterar olika känslor som uppkommer i arbetet. Studien kan bidra till en förståelse för hur det är för olika socialarbetare att arbeta emotionellt inom verksamheter som bygger på stöd och behandling. Studien är därför relevant för socialt arbete då förståelsen kan bidra till att uppmärksamma det emotionella arbetets konsekvenser i form av eventuella känslor som uppkommer samt hur känslorna kan hanteras. Förståelsen kan bidra till att andra socialarbetare kan få inspiration till olika handlingsstrategier för att hantera känslor och på så sätt möjliggöra för utveckling. Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att skapa en förståelse för socialarbetares emotionella arbete inom stöd- och behandlingsverksamheter riktade till utsatta barn och ungdomar. Vidare syftar studien till att undersöka faktorer som kan tänkas påverka det emotionella arbetet. Syftet med studien kommer att uppnås genom att besvara följande frågeställningar:
• Vilka känslor upplever socialarbetare i arbetet med barn och ungdomar samt hur hanterar de känslorna?
• Vilka känsloregler och rollförväntningar influerar det emotionella arbetet i stöd- och behandlingsverksamheter?
• Vad har arbetsgruppen för betydelse för hanteringen av de känslor som kan uppkomma i arbetet med barn och ungdomar?
3
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras nationell och internationell forskning inom området som belyser känslomässiga reaktioner och hur dessa hanteras hos olika yrkesgrupper, där socialarbetare som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter är ett mindre beforskat område. Forskningen pekar mot att samtidigt som individer har liknande utbildningsbakgrund och yrkesbeskrivning så är individer olika vilket innebär att de känner och hanterar känslor på olika sätt i olika situationer. Känslomässiga upplevelser och hantering av dessa är således ytterst subjektiva i det emotionella arbetet. Det har även framkommit att organisatoriska faktorer som exempelvis arbetsbelastning, tid, resurser och normer också påverkar
socialarbetares känslomässiga upplevelser och känslohantering. Arbetsgruppen kan bidra till ökad möjlighet för reflektion och hjälp i att hantera svåra känslor som kan uppkomma i arbetet, om arbetsgruppen stöttar och hjälper varandra samt om det finns en bra arbetsmiljö. Socialt arbete som emotionellt arbete
Socialarbetare som utför emotionellt arbete måste hantera andras känslor och på samma gång sina egna privata känslor (Horwath, 2016). Det emotionella arbetet inom socialt arbete påverkas även av krav inom yrkesrollen samt organisatoriska normer och regler.
Socialarbetare ska förmedla olika känslor i interaktionen med klienter för att skapa önskade intryck. Fastän socialarbetare kan känna oro i arbetet är det således av vikt att utåt uppvisa känslomässig kontroll. I praktiken innebär det att yrkesverksamma socialarbetare kan behöva uppvisa falska känslor och dölja upplevda känslor för att kunna uppfylla de förväntningar som förekommer i arbetsmiljön. När socialarbetare utför ytligt emotionellt arbete separeras det privata från yrkesrollen, medan djupt emotionellt arbete innebär försök till att känna de känslor som förväntas eller önskas kännas av den yrkesverksamma (Mann, 2004). Seery och Corrigalls (2009) kvantitativa studie visar på att det föreligger samband mellan ytligt
emotionellt arbete, låg arbetstillfredsställelse, emotionell utmattning och en vilja att byta arbete medan djupt emotionellt arbete relateras till att utfallen istället blir positiva i arbetet med anhöriga till klienter.
Mann (2004) menar att det är viktigt att individer som arbetar inom människobehandlande yrken kan hantera upplevda, förväntade eller önskade känslor samtidigt som dessa ska förmedlas. Inom socialt arbete kan det förekomma känslomässiga krav som medför att socialarbetaren behöver hämma känslor, vilket i sin tur kan leda till negativa hälsoutfall och konsekvenser. Det finns olika strategier för att hantera känslomässiga och arbetsmässiga krav. Känslohantering ser olika ut för olika individer och kan ske på olika plan, antingen inom sig själv eller med hjälp av andra. Enligt Horwath (2016) kan känslohantering ske genom att antingen låtsas känna de känslor som förväntas i situationen eller genom att förmedla genuina känslor. Vissa socialarbetare väljer ibland att distansera sig från känslorna, vilket medför att de blir känslomässigt tillbakadragna och cyniska samtidigt som känslorna då kan påverka privatlivet. Det förekommer olika strategier för att hantera belastningen, där Mann (2004) visar att humor, samtal med kollegor och pauser är olika strategier som används för att stimulera en känsla för att ersätta den med en oönskad.
Emotionellt arbete inom myndighetsutövning
Myndighetsutövning gentemot barn och familj är ett känsloladdat yrke för socialarbetare. Yrkesgruppen behöver emellanåt fatta svåra beslut som kan ge stora konsekvenser för klienter, vilket innebär att emotionellt arbete är vanligt förekommande. Ilska, frustration, förtvivlan, lättnad och glädje är några av känslorna som kan uppkomma i yrket samtidigt som dessa även kan förekomma i komplexa kombinationer (Leeson, 2010; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015; Winter et al., 2019). Komplexa kombinationer av känslor är vanligt
4
förekommande vid förmedlande om svåra beslut, exempelvis vid omhändertagande av barn (Winter et al., 2019). Samtidigt som sådana känslor uppstår så beskriver Leeson (2010) att yrkesverksamma försöker att arbeta i enlighet med sina värderingar. Känslor av frustration uppstår ofta i samband med hög arbetsbelastning och brist på tid och resurser som påverkar socialarbetares möjligheter till att skapa goda relationer till barnen som utreds, vilket i sin tur kan leda till oro, obehag och känslor av inkompetens. Komplexa och utmanande situationer i arbetet bidrar ofta till upplevelser av bristande kontroll, vilket på längre sikt kan leda till utbrändhet beroende på hur socialarbetare hanterar upplevelsen och känslan av kontrollförlust. För att socialarbetare ska kunna skydda sig själva från att bli för personliga eller
känslomässigt involverade i möten med klienter är det av vikt att kunna hantera de känslor som kan uppstå samtidigt som socialarbetare måste veta vilken känslomässig reaktion som passar bäst i situationen både för klienterna och för denne själv (Winter et al., 2019). Moesby-Jensen och Nielsen (2015) identifierar tre olika typer av strategier som socialarbetare inom myndighetsutövning använder sig av för att hantera olika känslor. Den första strategin
beskrivs som känsloavstängning både under och efter möten med klienter, den andra strategin är förtryckande av känslor för senare reflektion och den tredje strategin beskriver hur vissa blir så involverad att det ‘kryper in under skinnet’. De olika strategierna används dock inte konsekvent utan socialarbetare skiftar mellan dem. Hur socialarbetare hanterar det
emotionella arbetet varierar från dag till dag och påverkas av deras mentala tillstånd samt vilka klienter de möter. Författarna uttrycker dock att strategierna för att hantera olika känslor inte nödvändigtvis är överförbara på socialarbetare inom andra yrkesroller. Winter et al. (2019) menar att socialarbetare inom myndighetsutövning använder sig av humor, gruppsammanhållning samt distraktion genom att tänka på det egna sociala livet och
aktiviteter för att undvika emotionell dissonans. Gruppsammanhållning tillåter ventilerande av ångest, frustration och ilska medan humor används både inom arbetsgruppen och i möten med klienter för att lätta på känslomässiga spänningar.
Emotionellt arbete inom andra yrkesgrupper
Inom omvårdnadsyrken vill yrkesutövare många gånger förmedla känslor som exempelvis sympati och bekymmersamhet då det anses vara en viktig del i arbetsrollen. Förmåga att göra skillnad för klienters och patienters välbefinnande ger yrkesutövare tillfredsställelse, dock uppstår det även här situationer där yrkesutövare behöver förmedla känslor som inte är genuina. Emotionell dissonans kan leda till stress, emotionell utmattning, depression och utbrändhet (Mann, 2004). Inom sjuksköterskeyrket uppstår liknande känslor som inom socialt arbete, exempelvis frustration, rädsla, ångest och oro. Olika känslor som yrkesutövare har kan påverka synen på och beteendet mot patienterna samt påverka personalgruppen. Betoning läggs vid att inte bli emotionellt engagerad i patienter utan behålla en professionell distans, vilket innebär att inte påverkas personligt men inte heller vara känslokall (Salzmann-Erikson, Persson & Fallqvist, 2014). Karlsson och Gunnarsson (2018) beskriver hur hemtjänstpersonal försöker fokusera på att spela en roll i mötet med klienter. För att kunna hantera de emotioner som uppkommer i mötet med klienter krävs det att den yrkesverksamma kan tolka
sinnestillstånd och sedan anpassa sig till det. Både sjuksköterskor och hemtjänstpersonal beskriver att nedstämdhet, bekymmer och uppgivenhet är känslor som de måste hantera i arbetet med patienter och klienter (Salzmann-Erikson, Persson & Fallqvist, 2014; Karlsson & Gunnarsson, 2018).
Bolton och Boyd (2003) beskriver hur fysisk belastning och orimliga krav skapar
känslomässig utmattning hos flygkabinsbesättning. Känslohanteringen inom yrket kan vara krävande, tråkig, utmattande, svår och stressande för personalen. I likhet med socialarbetare beskriver personalen hur humor och en stödjande arbetsgrupp är av vikt för att hantera de
5
känslor som kan uppkomma i arbetet. De beskriver även hur de ibland behöver förtrycka genuina känslor för att ersätta dessa med känslor som är mer lämpliga för situationen. Det emotionella arbetet är nära förknippat med personalens prestationer och roller. Hur de hanterar känslor som kan uppkomma i arbetet varierar mellan individer.
Organisationens & arbetsgruppens betydelse för emotionellt arbete
Socialt och emotionellt välbefinnande hos anställda skapas bland annat genom att chefer inser värdet av emotionellt stöd och arbetsplatsstöd så att socialarbetares behov tillgodoses
(Horwath, 2016). Leeson (2010) menar att hierarkiska och icke-stödjande organisationer ofta medför negativ emotionell belastning för socialarbetare, dock är det inte lika vanligt inom organisationer som har större fokus på målgruppen än på budget. Organisationer som inte möjliggör för reflektion om känslor och arbetets effekter medför att det emotionella arbetet blir besvärligt (Horwath, 2016) vilket även är en bidragande faktor till att socialarbetare upplever frustration (Leeson, 2010). Socialarbetare inom organisationer som upplever hög arbetsbelastning önskar ofta mer handledning för att möjliggöra reflektion om känslor och strategier för att hantera dem (Leeson, 2010). Horwath (2016) visar på att om organisationer inte möjliggör för reflektion kan det medföra konsekvenser för socialarbetare, som
exempelvis utmattning och utbrändhet. Franzosa, Tsui och Baron (2019) menar att förståelse från organisationen är viktigt för det emotionella arbetet inom omvårdnadsyrken då det medför att arbetsgruppen blir mer kvalificerad och skicklig vilket i sin tur leder till bättre omvårdnad för patienter och klienter.
Arbetsgruppen är en betydande faktor för socialarbetare när det handlar om att hantera hög arbetsbelastning och de känslor som det framkallar. Arbetsgruppen har även en betydelse för den enskilde socialarbetaren, då kollegor kan ge emotionellt stöd och vägledning, för att kunna hantera begränsningar och utmaningar i arbetet (Horwath, 2016; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015). Vidare menar Horwath (2016) att en god arbetsgrupp kan kopplas till arbetstillfredsställelse, känsla av gemenskap och psykologisk tillgänglighet. För
sjuksköterskor har det visats vara betydelsefullt att ha en fungerande arbetsgrupp då det skapar trygghet för de anställda i yrkesrollen. Att inneha dubbla roller, exempelvis både personal- och patientansvar, på arbetsplatsen kan vara problematiskt eftersom det bidrar till svårigheter i att hantera egna upplevda känslor (Salzmann-Erikson, Person & Fallqvist, 2014). En förutsättning för att hantera svåra situationer är att kollegor kan stötta, kommunicera och handleda varandra (Karlsson & Gunnarsson, 2018; Salzmann-Erikson, Person & Fallqvist, 2014). Hemtjänstpersonal betonar att kommunikation med kollegor och arbetsledning är av vikt för att kunna hantera den känslomässiga belastningen som arbetet kan medföra (Karlsson & Gunnarsson, 2018).
Bakgrund
Arbete inom stöd och behandling handlar om att möta människor och kunna ta emot deras upplevelser och känslor samtidigt som adekvata reaktioner, stöd och behandling ska ges tillbaka. Utsatta barn kan bära på svåra upplevelser samtidigt som de inte har makten att styra över sina livsvillkor. Socialarbetare som arbetar inom organisationer där stöd och behandling till utsatta barn erbjuds kan således behöva möta många olika typer av känslor. Inom vissa verksamheter sker dessutom arbetet i direkt kontakt med barn och unga där den största delen av arbetstiden är vigd åt stöd och behandling. Vidare kan det inom stöd och behandling tänkas vara av vikt att kunna skapa allians och bygga goda relationer med barnen och ungdomarna för att de ska ta till sig stödet eller behandlingen, samtidigt som ett professionellt
6
Stödverksamheten i denna studie är riktad mot barn och ungdomar som framför allt lever med missbruk i familjen men där även psykisk ohälsa kan förekomma. Verksamheten vilar på frivillighet, anonymitet och ger stöd till utsatta barn i grupp och/eller enskilt.
Gruppverksamheten syftar till att skapa stöd genom att samtala om de frågor och upplevelser som kan uppkomma hos barn som lever med missbrukande föräldrar. Gruppträffarna äger rum en gång i veckan där flera olika professioner samverkar. Behandlingsverksamheten i denna studie är ett hem för vård eller boende (HVB-hem) där de arbetar med äldre barn som är utsatta på grund av olika anledningar, exempelvis svåra familjesituationer eller egen problematik. För att få tillgång till verksamheten krävs beslut från socialtjänsten och behandling sker i enskilda samtal och i vardagen som uppstår på verksamheten.
Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt presenteras två teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för denna studie. Den första teoretiska utgångspunkten som presenteras är Hochschilds perspektiv på
emotionellt arbete. Den andra teoretiska utgångspunkten som presenteras är Goffmans dramaturgiska perspektiv om sociala regler i det sociala samspelet och interaktionen mellan människor. Hochschilds perspektiv på emotionellt arbete och Goffmans dramaturgiska perspektiv används som teoretiska utgångspunkter för att förstå hur socialarbetare hanterar olika känslor som uppkommer i det emotionella arbetet, vilka normer som kan tänkas influera känslor och känslohantering samt vad arbetsgruppen har för betydelse för känslohanteringen. Emotioner & känslor
Det finns olika diskurser och perspektiv på emotioner inom forskningen (Dahlgren & Starrin, 2004). Emotioner kan definieras som kroppsliga förändringar som är observerbara men ofta sker omedvetet. Dessa är omedelbara och ger direkta uttryck i kroppen som ibland kan avslöja för utomstående vad individen upplever (Røkenes, 2016). Enligt Nationalencyklopedin (u.å.) hör olika emotioner, exempelvis glädje eller ilska, samman med olika kroppsliga uttryck som är oberoende av kulturell kontext vilket medför ett perspektiv på att emotioner är biologiska. Det biologiska perspektivet medför en tro om att sociala faktorer endast påverkar hur känslor stimuleras och uttrycks hos individen och anses inte kunna influera hur emotioner aktivt kan förtryckas eller framkallas, vilket medför en syn på individer som inkapabla att aktivt reglera hur de känner. Det socialkonstruktivistiska perspektivet ser istället emotioner som socialt och kulturellt konstruerade där den biologiska delen näst intill inte beaktas. Inom perspektivet läggs fokus vid emotionernas betydelse, funktioner och relationer i den sociala och kulturella kontexten (Dahlgren & Starrin, 2004).
Hochschild (1979) har ett interaktionistiskt perspektiv på emotioner och befinner sig därmed i gränslandet mellan det biologiska och socialkonstruktivistiska perspektivet. Hon anser att emotioner är biologiska men att sociala faktorer influerar emotioner mer ihärdigt och effektivt, och söker därför en förståelse för hur människor aktivt kan styra inre känslor. Sociala faktorer anses vara den största påverkansfaktorn för hur emotioner framkallas och uttrycks. Sociala faktorer fungerar även som en guide för hur individen märker, tolkar och hanterar emotionerna. Ordning i samhället skapas genom socialisation till att följa rådande normer människor emellan, vilket även gäller känslor. Det finns normer som reglerar hur människor ska känna eller inte känna för att det ska anses vara lämpligt för situationen, vilket innebär att individen socialiseras in i att känna på vissa sätt i vissa, av offentligheten,
definierade situationer. Normalfungerande vuxna anses ha stor kapacitet att kontrollera sina emotioner. Denna studie utgår från Hochschilds interaktionistiska syn på emotioner och tron om att människor aktivt kan styra inre känslor.
7
Emotionellt arbete
Begreppet emotionellt arbete refererar till de försök individer gör till att ändra intensiteten eller kvaliteten av en emotion eller känsla. Det handlar således om handlingen som utförs och inte om resultatet det får. Emotionellt arbete kan både syfta till att väcka, forma eller förtrycka känslor. Att väcka känslor syftar till försök att frammana känslor som inte uppstår naturligt men som är önskvärda, och förtryck av känslor handlar om att bli av med känslor som inte är önskvärda. Emotionellt arbete kan både utföras av en individ mot sig själv, av individ till andra eller av andra till individ genom att söka bekräftelse för känslor som bör eller inte bör kännas. Det handlar således om avvikelser mellan vad individen känner och vad individen vill känna, vilket även influeras av vad individen borde känna i den specifika situationen
(Hochschild, 1979).
Det förekommer olika strategier för att hantera emotionellt arbete. En kognitiv strategi syftar till att försöka ändra bilder, idéer och tankar för att ändra känslor som förknippas med dem, medan en kroppslig strategi handlar om att försöka ändra somatiska eller fysiska symtom på en känsla, exempelvis genom att andas långsamt. Den uttryckande strategin innebär att genom gester försöka ändra på känslan genom att exempelvis le fastän individen känner nedstämdhet. Den uttryckande strategin handlar inte om att individen försöker förställa sig för någon annan och ändra på känslan som förmedlas utan strategin syftar till att ändra den egna känslan. Dessa tre strategier skiljs åt teoretiskt men är ofta sammanflätade i praktiken (Hochschild, 1979). Erfarna personer inom emotionellt arbete ser att den egna personen inte är en del av arbetet, alltså finns det ett eget själv och ett arbetarsjälv. Individer som har detta synsätt tenderar att se emotionellt arbete som ett objekt som de har lärt sig att styra och kontrollera (Hochschild, 1983).
Känslokontroll
Hochschild (1979) menar att det finns olika strategier för att kontrollera känslor som kan uppkomma i arbete med människor. Hon skiljer mellan ytligt agerande och djupt agerande. Ytligt agerande är när en individ lägger fokus vid hur hen framställer sig själv och hur hen ska framställa den känsla som förväntas i en given situation. Ett ytligt agerande innebär att
känslan som förmedlas inte upplevs inom individen. Enligt Hochschild (2012) kan ytligt agerande jämföras med ett skådespel där individen försöker övertyga omgivningen om att hen upplever en känsla som egentligen inte finns inuti. Djupt agerande kan utföras på två olika sätt, antingen genom att direkt frammana en känsla eller genom att indirekt frammana en känsla genom användning av fantasi eller minnen som inspiration. Djupt agerande innebär således försök till att få den känsla som förväntas i situationen och den upplevda känslan att passa ihop. Det handlar om vad människor medvetet försöker känna och inte hur de försöker framstå känslomässigt (Hochschild, 1979).
Känsloregler
Känsloregler är sociala riktlinjer som vägleder individen i hur hen bör vilja känna.
Känsloregler kan beskrivas som socialt delade och ofta implicita. Genom språkbruket går det att fånga de känsloregler som råder eftersom människor många gånger beskriver rätten till att känna en specifik känsla i en given situation, exempelvis att någon ”har rätt att vara arg” på en annan. Reglerna reglerar rättigheter och skyldigheter samt sätter gränser för tid, typ och varaktighet av känslor i relation till situationen. Det förekommer skillnader i vad individen förväntar sig känna och borde känna i en viss situation. Många gånger är förväntan på en känsla det som kopplas ihop med idealet för vad som ska kännas (Hochschild, 1979).
Känsloregler sätter ramen inom vilken individen har tillåtelse att vara fri från oro, skuld eller skam i relation till vad situationen tillåter. En variation är tillåten inom ramen, men
8
överträdande av känsloregler kan medföra olika konsekvenser. Det som skiljer känsloregler från normativa regler är att de förstnämnda oftast inte är applicerbara på handling utan på det som föregår handlingen. Det finns universella känsloregler, som exempelvis att inte tycka om att skada någon annan, men andra regler är mer unika för olika sociala grupper. Det
förekommer även skillnader i dessa regler mellan män och kvinnor och de ändras dessutom med tiden och kontexten (Hochschild, 1979).
Det dramaturgiska perspektivet
Inom det dramaturgiska perspektivet är det sociala regler som styr hur människor interagerar och samspelar av intresse. Sociala regler fungerar som ett verktyg för att förstå och tolka olika situationer, händelser och beteenden (Lögdlund & Bergkvist, 2014). Erving Goffman är ledande inom det dramaturgiska perspektivet där intresset ligger i att studera socialt samspel i interaktion mellan människor. Det handlar om att se livet som ett skådespel där människor antar olika roller för att göra intryck på andra (Angelöw, Jonsson & Stier, 2015). De roller som människor intar fungerar som regler för hur de ska agera inför andra i en specifik
situation. Reglerna innefattar olika förväntningar på agerandet och andra reagerar på det som utspelas. När människor intar olika roller använder de sig av olika tekniker för att övertyga andra. Andras respons och reaktioner på det människor uppvisar påverkar den gemensamma tolkningen av det som sker samt människors självuppfattning (Lögdlund & Bergkvist, 2014). Roller kan ställa höga krav och förväntningar på en person i den direkta interaktionen med andra människor. Det kan således vara viktigt att ha en privat plats som är bortom platsen där interaktionen sker, för att kunna förbereda sig inför att inta rollen (Lögdlund & Bergkvist, 2014).
Intrycksstyrning & team
När vi interagerar med andra människor försöker vi styra och kontrollera informationen som vi förmedlar. Det vi förmedlar påverkar hur andra uppfattar oss utifrån vad de får för intryck av oss (Angelöw, Jonsson & Stier, 2015). Intrycksstyrning innebär förmåga att styra intryck som förmedlas till andra, där förmågan grundar sig i om en person kan uppfylla de sociala reglerna som kopplas till en specifik situation. Intrycksstyrning är ett handlande som är medvetet och planerat för att övertyga andra samt att få andra att uppfatta en på ett önskvärt sätt. Att sända uttryck innebär att en person avsiktligt förmedlar uttryck via kommunikation genom det som sägs, det som görs, klädval och valet av miljön. Sända uttryck kan exempelvis vara att vi medvetet städar vårt hem om vi får gäster eftersom vi vill sända ett gott intryck (Lögdlund & Bergkvist, 2014).
Människor samarbetar i team om intrycksstyrning och är beroende av varandra för att kunna skapa definitioner av olika situationer. Att samarbeta i team när det handlar om att sända uttryck är viktigt för att skapa en lojalitet och för att inte förstöra interaktionen med andra eller de intryck som teamet vill ge. Alla teammedlemmar styr sina intryck i arbetsrollen för att förmedla det allmänna teamintrycket som teamet vill förmedla tillsammans.
Teammedlemmarna är tvungna att lita på varandra då de är ömsesidigt beroende av varandra eftersom de ska agera på ett sätt som står i proportion till det allmänna teamintrycket
(Goffman, 2014). Gruppens samarbete grundar sig i att medlemmarna försöker hjälpa varandra med intrycksstyrningen, genom att exempelvis kommunicera med varandra på en privat plats om olika strategier eller problem samt ha en gemensam planering över olika handlingsstrategier för händelser som kan tänkas uppstå (Lögdlund & Bergkvist, 2014). Den privata platsen, även kallad bakre regionen, är där teamet kan hantera de intryck som uppstår i möten som sker i den främre regionen. Den bakre regionen fungerar även som en zon där personer kan kliva ur den roll de har i främre regionen och vägleda och stötta varandra (Goffman, 2014).
9
Rollförväntningar & rolldistans
Individers agerande eller handlande påverkas av hur de definierar en situation. Människor försöker förutsäga vad som kommer att hända innan situationer uppstår för att förstå vad som förväntas och sedan agera på det förväntade sättet. Aktörer utvärderar situationer och handlar därefter men det är först efter en handling som aktören kan reflektera över agerandet.
Tolkning är en avgörande faktor för hur vi definierar olika situationer samt hur vi skapar mening i människors agerande. Tolkning fungerar även som ett sätt för människor att förstå vad som förväntas av andra i en specifik situation samt som vägledning för att förstå hur vi ska agera i den specifika situationen (Lögdlund & Bergkvist, 2014).
Personer kan inta olika sociala roller där de väljer att inte visa upp sig själva utan det som de associerar med rollen som gestaltas. Personer som intar en roll tolkar rollen, försöker leva sig in i denna och övertyga personer de möter att den är trovärdig. Den sociala rollen kopplas till olika förväntningar från samhället och omgivningen på hur vi ska bete oss, där människor tar till sig och internaliserar de förväntningar som är knutna till rollen. En roll kan beskrivas som summan av de krav, förväntningar och normer som förknippas med en viss uppgift eller position. Rollbeteende betecknar hur personer uppför sig som innehar en specifik roll, rollbeteendet kopplas till rollförväntningar och ska stämma överens med dem. I yrkesrollen påverkas rollbeteendet av de formella regler eller befattningsbeskrivningar som finns på arbetsplatsen (Angelöw, Jonsson & Stier, 2015). Aktörer bevakar sig själva kontinuerligt och försöker leva upp till de förväntningar som finns inom olika roller (Wide, 2011).
Våra jag och identiteter skapas i interaktion med andra människor (Angelöw, Jonsson & Stier, 2015). Jaguppfattningen skapas genom alla de interaktioner som individer har varit
inblandade i. Det kan vara svårt att skilja på jaget och rollgestalten då jaget och människors roller många gånger kopplas samman. Erfarenhet och kunskap är avgörande för hur
människor tar sig an olika roller och hur känslor uppkommer i rollen påverkar människors jag. När individer intar en roll i interaktion med andra skapas deras självbild och det kan finnas en rädsla för att inte leva upp till de förväntningar som finns inom rollen. Ibland kan det vara av stor vikt att distansera sig själv från den spelade rollen och från olika situationer. Att
distansera sig från olika roller kan beskrivas som rolldistans, vilket innebär att medvetet avdramatisera rollen genom att inte identifiera sig själv med den. Ett exempel på denna strategi är att låtsas vara intresserad genom att visa sig intresserad av det någon berättar. Det kan vara viktigt att distansera sig från olika roller för att inte tappa kontrollen över
intrycksstyrningen samt för att skydda sin personlighet och självbild (Lögdlund & Bergkvist, 2014).
Metod
En kvalitativ metod har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Kvale och Brinkmann (2014) menar att det är genom samtal som kunskap om människors känslor, erfarenheter och den värld de lever i kan genereras. Med utgångspunkt i studiens syfte ansågs därav kvalitativa intervjuer vara ett lämpligt tillvägagångssätt för att kunna besvara
forskningsfrågorna. Den kvalitativa metoden syftar till att skapa förståelse för det fenomen som studeras (Kvale & Brinkmann, 2014). Den vetenskapsteori som utgår från att kunskap kan uppnås genom att skapa förståelse för sociala fenomen är hermeneutiken. Förståelsen innebär att forskaren undersöker meningen eller betydelsen av fenomenet och sedan tolkar den data som genereras (Andersson, 2014). Denna studie har en hermeneutisk ansats då den syftar till att skapa en förståelse för socialarbetares subjektiva upplevelser av emotionellt arbete inom stöd- och behandlingsverksamheter. Att tolka material är sällan värderingsfritt då alla människor bär på en förförståelse för olika sociala fenomen, vilket medför att den data
10
som samlats in är subjektiv (Andersson, 2014). Genom tolkning av den kvalitativa datan som samlades in har intervjuerna med socialarbetare ökat vår förståelse för vad socialarbetare har för olika känslomässiga upplevelser av att arbeta med utsatta barn, hur de hanterar känslorna som uppkommer samt vad arbetsgruppen har för betydelse för att kunna hantera de känslor som kan uppkomma i arbetet.
Informationssökning
För att få en översikt av socialarbetares emotionella arbete samt få inspiration till studien söktes först tidigare forskning om ämnet. De sökord som använts för att hitta tidigare forskning inom området har varit: emotionellt arbete, barn, arbetsgrupp, emotional labour, social work, children och emotion management. Initialt användes även sökorden
stödverksamhet och support group, men dessa var tvungna att exkluderas då de inte genererade några relevanta träffar. Sökorden har använts i olika kombinationer inom databaserna: Applied Social Sciences Index and Abstracts, Social Services Abstracts samt Örebro Universitets databas Primo.
Urval
Nilsson (2014) menar att det är viktigt att välja ut respondenter utifrån studiens
forskningsfrågor och förutbestämda kriterier, respondenterna ska exempelvis ha kunskap om det ämne som studeras. Ett sådant urvalsförfarande kallas för målinriktat urval. Ett kriterium för deltagande i denna studie var att respondenterna skulle arbeta inom stöd- eller
behandlingsverksamheter med utsatta barn eller ungdomar. I denna studie har personer som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter med barn som har kognitiva eller fysiska funktionsnedsättningar samt myndighetsutövning exkluderats. Myndighetsutövning har exkluderats då mycket av den tidigare forskningen inom området har undersökt det
emotionella arbetet som sådant arbete kan medföra (Leeson, 2010; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015; Winter et al., 2019). Studien har genomförts under en rådande pandemi som sker i samhället. Flera verksamheter kontaktades med förfrågan om deltagande i studien, men på grund av den rådande pandemin uppstod ett bortfall där två verksamheter kvarstod som deltagande i studien. En verksamhet valde att inte svara och en annan verksamhet svarade att de inte ville delta i studien på grund av hög arbetsbelastning och tidsbrist.
Forskningsdeltagarna som valdes ut till denna studie har kunskap om stöd och behandling, är i olika åldrar, har arbetat på verksamheterna olika länge och har även olika
utbildningsbakgrunder. Kontakt med forskningsdeltagarna skedde genom mail som skickades till varje verksamhets enhetschef som sedan förmedlade vidare information om studien till deras anställda. De anställda som var intresserade av att delta i studien tog sedan kontakt med oss via mail eller telefon. Informationsbrev och samtyckesblankett skickades till de personer som ville delta i studien (se bilaga 1).
Datainsamling
För att besvara syftet och frågeställningarna i studien har kvalitativa data samlats in genom sex halvstrukturerade telefonintervjuer med socialarbetare som arbetar inom stöd- eller behandlingsverksamheter med utsatta barn och ungdomar. Innan genomförandet av telefonintervjuerna utformades en intervjuguide utifrån studiens forskningsfrågor och det teoretiska ramverket med syfte att skapa en struktur i intervjuerna och för den kommande analysen, vilket även förespråkas av Kvale och Brinkmann (2014). I intervjuguiden
formulerades olika huvudfrågor samt förslag på följdfrågor utefter olika förutbestämda teman kopplade till forskningsfrågorna (se bilaga 2). Intervjuerna genomfördes via telefon och varje intervju tog cirka 30 minuter. De spelades in och transkriberades med hjälp av lånad
11
att spela in intervjuer, forskaren får exempelvis möjlighet att koncentrera sig på intervjun och kan sedan efteråt lyssna på till exempel pauser, tonfall och ord för att lättare kunna analysera materialet. Nilsson (2014) beskriver att kvalitativa intervjuer ger möjlighet för utförliga svar av respondenter då de får utrymme att uttrycka sig fritt. Kvalitativa intervjuer bidrar till tolkning av det upplevda fenomenet, vilket möjliggör en ökad förståelse av det som respondenter berättar. De möjliggör även för jämförelser av olika utsagor eftersom intervjuerna liknar varandra, då samma frågor ställs till alla respondenter.
Efter genomförandet av intervjuerna lyssnades dessa igenom och transkriberades. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att tolkning sker kontinuerligt när intervjuer skrivs ut i text, med andra ord när intervjuer transkriberas. Utskriften av en intervju översätts från muntligt till skriftligt språk för att göra materialet analyserbart. Transkriberingarna skrevs ut ordagrant utifrån det socialarbetarna berättade. Dock har citaten som senare redovisas i resultatavsnittet omformulerats till en mer läsbar text utan att innebörden gått förlorad, för att underlätta för läsaren. Intervjuer med socialarbetare som arbetar med stöd- och behandling med utsatta barn och ungdomar har genererat kunskap om hur det är att arbeta emotionellt med målgruppen. Analysmetod
Det hermeneutiska angreppssättet innebär att forskaren läser materialet med syfte att tolka och skapa förståelse för det som materialet berättar (Westlund, 2015), i detta fall utskrifter av intervjuerna. Det hermeneutiska angreppssättet ansågs relevant då syftet med studien var att söka en förståelse för socialarbetares emotionella arbete inom stöd- och
behandlingsverksamheter riktade till utsatta barn och ungdomar. Westlund (2015) menar vidare att materialet bör läsas med öppenhet utan att leta svar på forskningsfrågorna eftersom det kan medföra att relevanta och viktiga mönster i texterna annars kan gå förlorade. Till en början lästes materialet noggrant igenom med en öppenhet utan att leta efter svar på syftet med studien med avsikt att skapa en helhetsbild av socialarbetarnas utsagor samt för att inte förlora framträdande mönster. Efter en öppen och noggrann genomläsning av utskrifterna söktes återkommande centrala mönster och teman i intervjutexterna. Öppen kodning innebär att forskaren letar efter de betydelsebärande enheter i texten. Att leta efter betydelsebärande enheter underlättar för att identifiera framträdande mönster och benämna dem med ett eller fler ord som symboliserar innebörden (Thornberg & Forslund Frykedal, 2015). Kvale och Brinkmann (2014) menar att ett steg i att förbereda data för analys kan vara att använda kodning och kategorisering för att kunna strukturera materialet. Färgkodning användes i denna studie för att markera återkommande och gemensamma mönster i utskrifterna samt för att strukturera materialet utifrån nya och förutbestämda teman.
Den analysmetod som har använts är en tematisk analys. En tematisk analys syftar till att få reda på vad som sägs samt för att strukturera materialet utifrån centrala teman (Bryman, 2011). De faktorer i emotionellt arbete som studien sökte förståelse för var känslor,
känslohantering, känsloregler, rollförväntningar och arbetsgruppens betydelse vilka har fått fungera som teman när materialet strukturerades. Vid den öppna kodningen genererades dessutom ytterligare teman, nämligen känslokontroll och känslopåverkan vilka således också användes vid strukturering av materialet. Abduktion innebär att forskaren pendlar mellan empiri och teori, det vill säga att ibland har empirin fått styra de teman som framträder i analysen och ibland har teori fått styra hur empirin ska tolkas (Lindgren, 2014). En abduktiv ansats har således använts vid kodning, tematisering och analys av materialet. Studiens syfte har vid analysen alltid funnits i åtanke för att resultatets och analysens fokus ska ligga vid att besvara syfte och frågeställningar.
12
Kvalitet & överförbarhet
Studien har en hermeneutisk ansats vilket medför att empirin har tolkats kontinuerligt under hela forskningsprocessen. Westlund (2015) menar att hermeneutiken handlar om att tolka, förstå och förmedla olika fenomen och att tolkningen styr riktningen i analysprocessen. Ödman (2016) beskriver även att tolkning påverkas av vår förförståelse, då tolkning och förförståelse kontinuerligt samspelar med varandra. Respondenternas utsagor har tolkats och sedan analyserats utifrån teoretiska begrepp, vilket innebär att resultatet är subjektivt och inte kan definieras som allmängiltigt sant. Resultatet kan även ses som subjektivt eftersom det beskriver individers egna upplevelser av deras verklighet. Bryman (2011) beskriver att överförbarhet innebär att kunna överföra resultat till en annan miljö genom täta beskrivningar av detaljer i en viss kontext. Resultatet som framställts i studien kan inte antas vara
generaliserbart till hela populationen eftersom resultatet påverkats av vår tolkning och
förståelse av empirin, samt eftersom studien endast innefattar en begränsad mängd intervjuer. Resultatet kan dock tänkas vara överförbart till de som arbetar i en liknande kontext med liknande arbetsbeskrivningar, utbildningsbakgrund, erfarenhet inom yrket samt ålder. Bryman (2011) betonar vikten av trovärdighet, tillförlitlighet och äkthet i kvalitativ forskning där det kan finnas flera olika beskrivningar av den sociala verkligheten. Trovärdighet skapas genom att kontinuerligt validera den empiri som respondenterna givit. Under intervjuerna med respondenterna kontrollerades trovärdigheten i svaren genom att fråga om vi hade uppfattat dem korrekt, med syfte att säkerhetsställa och bekräfta det som framgick samt för att studien skulle ge en rättvis bild av respondenternas emotionella upplevelser. Med grund i detta går det att anse att studien ger en beskrivning av socialarbetarnas sociala verklighet och att studien uppfyller kraven för trovärdighet, äkthet och tillförlitlighet.
Etiska överväganden
I forskning är det viktigt att aktivt diskutera kring etiska frågor och reflektera över etiska överväganden samt riktlinjer. Detta är viktigt eftersom det påverkar forskningens kvalitet, genomförande och resultat. Forskare har ett stort ansvar i att se till att människor som
medverkar i forskningen inte kommer till skada, det vill säga att de skyddas från kränkningar och från att få sin integritet inskränkt. Forskare ska bland annat tala sanning i forskningen samt granska och redovisa utgångspunkterna, öppet redovisa metoder och resultat, inte stjäla andra personers forskningsresultat, ha en struktur samt vara rättvis i bedömningar. Forskning ska endast bedrivas med motivet att bidra till nya kunskaper. Kvalitet och tillförlitlighet är viktigt i forskning och eventuella felkällor bör identifieras och diskuteras (Vetenskapsrådet, 2017). Forskare ska säkerställa forskningens kvalitet genom att ifrågasätta studiens
tillförlitlighet. Forskare ska även granska och beskriva forskningen öppet på ett rättvist och objektivt sätt. Det är även viktigt att visa respekt för forskningsdeltagare och vara ansvarsfull angående konsekvenser som studien kan medföra (http://www.vr.se).
Respondenterna i studien garanteras integritet genom en överenskommelse som utformades innan genomförandet av intervjuerna. Ett informationsbrev och en samtyckesblankett skickades till socialarbetarna innan intervjuerna genomfördes där de fick information om studien, exempelvis att studien är frivillig, information om avidentifiering och information om hur materialet kommer att förvaras, bearbetas och hanteras (se bilaga 1). Samtycke har
inhämtats genom samtyckesblanketten och ytterligare en gång under intervjuerna för att säkerställa att respondenterna fortfarande ville delta i studien. Utsagorna har validerats ett flertal gånger genom att spegla och sammanfatta intervjusvar för att säkerställa att vi har förstått deltagarna rätt. Kvale och Brinkmann (2014) betonar vikten av att bedöma
konsekvenser som en studie kan medföra för de som deltar i studien samt de vetenskapliga fördelarna som studien kan bidra till. Ett informerat samtycke innebär att deltagarna har
13
bekräftat att de vill delta i studien samt att de fått information om vad studien kommer att beröra, hur materialet kommer att hanteras, förvaras samt för vem materialet kommer att vara tillgängligt för. Forskare ska försäkra sig om att det finns ett informerat samtycke och
kontinuerligt reflektera över vilka personliga konsekvenser som studien kan medföra. Etiska överväganden om konsekvenser som studien kan tänkas medföra för socialarbetarna genomfördes innan intervjuernas gång. Etiska risker har minimerats genom det informerade samtycket, genom tydlighet om studiens innehåll samt tydlighet och upprepning av
deltagarnas rättigheter. En diskussion med handledare om etiska överväganden genomfördes, angående om det är etisk problematiskt att undersöka personliga känslor. Denna diskussion resulterade i slutsatsen att det inte är etiskt problematiskt att fråga yrkesverksamma om deras känslomässiga upplevelser som kan uppkomma i arbetet då det är deras jobb att arbeta emotionellt med barn och ungdomar samt anses inte yrkesverksamma socialarbetare som en sårbar grupp.
Efter genomförandet av intervjuerna och vid transkriberingen samt bearbetningen av data genomfördes ytterligare etiska överväganden. Inspelningarna förvarades och bearbetades med största försiktighet. Ljudfilerna förvarades på en extern hårddisk och vid transkriberingen avidentifierades deltagarna. Namn på deltagarna, namn på verksamheterna och
kontaktuppgifter återfinns inte i studien och i analysen har citaten även skrivits med försiktighet för att ingen ska kunna identifiera någon av deltagarna. Vid citat där vi varit osäkra på om konfidentialiteten kan vidhållas har respondenterna kontaktats för frågan om dessa får presenteras i resultatet. På så sätt har ingen av socialarbetarnas integritet riskerats utan deras samtycke. Socialarbetarnas konfidentialitet försäkrades genom avidentifiering och genom att materialet bearbetades med respekt för socialarbetarna. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det är viktigt att garantera deltagarnas konfidentialitet, vilket kan göras genom att avidentifiera datamaterialet, exempelvis ändra namn eller form på materialet innan publicering.
Resultat & analys
I följande avsnitt kommer resultatet som framkommit i intervjuerna med socialarbetarna samt analysen att presenteras utifrån de teman som följde i intervjuguiden samt de teman som har uppkommit under analysens gång.
Socialarbetares känslor
Genom intervjuerna har det framkommit att socialarbetare som arbetar inom stöd- och behandlingsverksamheter upplever flera olika känslor i arbetet. De vanligaste känslorna som associeras med yrkesutövningen är glädje och frustration, men vissa av socialarbetarna uttrycker även att de upplever känslor som exempelvis ilska, uppgivenhet och sorg, vilket även har visats vara vanliga känslor inom andra områden av socialt arbete (Leeson, 2010; Moesby-Jensen & Nielsen, 2015; Winter et al., 2019). Glädje och frustration visar sig vara en del av alla socialarbetares arbete. En vanligt förekommande orsak till att socialarbetarna upplever glädje är när barn och ungdomar gör framsteg. Lillian beskriver till exempel en orsak som frammanar glädjekänslor när hon säger: ”När jag ser att någon av våra ungdomar
förstår någonting, alltså när en pollett ramlar ner då blir jag supernöjd och glad”. Sofia
beskriver på liknande sätt att glädje uppstår av att se barnen lyckas, men även en annan aspekt som kan leda till glädjekänslor: ”Glädje bara av att träffa barnen (....) och all spontan
tillgivenheten som finns när man arbetar med barn”. Vidare beskriver flera av socialarbetarna
en förundran över att de känner glädje fastän det som de arbetar med kan anses vara svårt och utmanande. Frustration kan däremot uppstå på grund av flera olika anledningar. Vissa av respondenterna beskriver frustration över anhöriga som inte tar sitt ansvar som vårdgivare
14
eller föräldrar till barn och ungdomar och andra beskriver att frustration kan uppstå när de inte når fram med sitt budskap till barnen eller när barnen utsätter sig för allvarliga situationer. Respondenten Berit fångar även in aspekten av känslor som kan uppstå i relation till
samhällets ansvar för utsatta barn där hon menar att hon ibland kan uppleva vanmakt och sorg över att ”samhället på något vis sviker en del barn”. Det går utifrån respondenterna att förstå det som att de upplever en stor bredd av känslor i arbetet med barn och ungdomar inom stöd- och behandlingsverksamheter och att det finns flera olika orsaker till att känslorna uppstår. Det förekommer antydningar på känslor som respondenterna inte uttryckligen säger sig
känna. Många av socialarbetarna uttrycker exempelvis ”man behöver våga prata” eller ”våga
fråga och framför allt lyssna” vilket tolkas som att det behövs ett visst mod eller öppenhet
gentemot de berättelser som de kan behöva ta emot från utsatta barn och ungdomar och som tolkas kunna leda till känslomässig påverkan. Av respondenterna framkommer det också att det privata kan influera hur mottagliga socialarbetarna är för känslomässig påverkan från klienter. Flera av socialarbetarna uttrycker att energinivån som följer med från det privata påverkar känslomässiga upplevelser på arbetet. Andra menar att inte själva känslorna från det privata påverkar, men att ens personlighet influerar den man är i yrkesrollen och på så vis påverkar känslomässiga upplevelser. Socialarbetarna påpekar även att det är ytterst mänskligt att som yrkesutövare inom stöd- och behandlingsverksamheter påverkas av utsatta barn och ungdomars egna känslor, vilket Maja även uttrycker när hon säger ”Det klart att man blir
påverkad av människor annars kan man inte jobba med människor om man inte berörs utav dem.”.
Olika sätt att agera vid känslomässiga upplevelser
Hochschild (1979) beskriver att ytligt emotionellt agerande innebär att fokus läggs på hur individen vill framställa en känsla som förväntas i en given situation där den förmedlade känslan inte upplevs inom individen. Med utgångspunkt i intervjuerna har det framkommit att ytligt emotionellt agerande förekommer inom stöd- och behandlingsarbete då socialarbetarna upplever en känsla men behöver förmedla en annan som passar bättre för situationen. Som Maja uttrycker:
Det klart att man blir arg ibland inombords (....) fast det är ju inget man, det gör man ju bara inte. Man visar ju inte barnet att man är jätteförbannad på föräldern och tycker att den beter sig som en skit. För det här är ju barnets förälder och den älskar ju sin förälder. Då kan ju inte jag ge uttryck för att dom har en idiot till farsa. (Maja)
Citatet ovan kan agera som exempel på hur flera socialarbetare beskriver hur upplevda känslor och förmedlade känslor inte alltid stämmer överens, vilket tolkas som ytligt agerande i relation till upplevda känslor. Flera socialarbetare beskriver liknande situationer där deras privata känslor får stå tillbaka för att de behöver agera utifrån deras arbetsroll. Det ytliga agerandet inom stöd- och behandlingsverksamheter tolkas vara mer framträdande i situationer där den upplevda känslan inte skulle bidra till stödet eller behandlingen för barnet eller
ungdomen. Vissa av respondenterna uttrycker även vikten av att visa respekt och att vara professionell, vilket skulle kunna vara en bidragande faktor till ytligt agerande.
Många av informanterna beskriver vid flera tillfällen att de känner och förmedlar empati i arbetet. Vid vissa tillfällen är det svårare att förstå och uppleva samma känsla som barnet eller ungdomen upplever, men det förekommer ändå försök till att finna förståelse för det
känslomässiga tillståndet som klienten kan befinna sig i. Citatet från Lillian kan vara ett exempel på hur socialarbetarna försöker hitta en förståelse för klienters känslor.
15 Jag tänker att känslan kommer jag alltid kunna relatera till även om det som utlöser känslan kanske är någonting som jag inte kan relatera till. Jag kan ju känna sorg eller jag kan känna en ilska eller besvikelse och jag vet hur känslan känns även om jag kanske inte har suttit inlåst på ett behandlingshem och inte får träffa min mamma på tre veckor, så kan jag förstå ensamheten och hur stark den kan vara. (Lillian)
Förståelsen som Lillian beskriver att hon har för de känslor som klienter uttrycker kan tolkas som djupt agerande. Hochschild (1979) menar att djupt agerande bland annat kan innebära försök att få den upplevda känslan som förväntas i situationen och den förmedlade känslan att passa ihop. När Lillian beskriver hur hon kan förstå och relatera till ungdomarnas känslor och hur starka de kan vara trots att hon inte känner igen det som utlöser känslan kan det tänkas vara ett djupt agerande. Lillian vet hur det är att känna ensamhet och hur starkt det kan kännas, vilket gör att hon inte behöver förmedla en känsla som hon inte upplever eller kan relatera till. På liknande sätt uttrycker flera socialarbetare att många av de känslor som barn och unga upplever går att förstå då de kan relatera till känslan eller orsaken till känslan, alltså känna empati för barnet eller ungdomen. Eftersom empati innebär en förmåga att uppleva och förstå andra personers känslor tolkas således socialarbetarnas empatiska förmågor som djupt agerande.
Socialarbetares känslokontroll
Utifrån respondenternas utsagor går det att urskilja att socialarbetare inom stöd- och behandlingsverksamheter för utsatta barn har kontroll både över hur känslor uttrycks men även hur de kan styra sina känslor inombords. Flera av respondenterna uttrycker hur det är av vikt att kunna lämna känslomässiga upplevelser på arbetet när arbetspasset är slut även om det har varit påtagliga känslor som de upplevt. Det framkommer att det inte alltid är möjligt utan ibland följer de känslomässiga upplevelserna med i privatlivet, men respondenterna påpekar att det sällan händer. Den kontroll som socialarbetarna tolkas ha över sina känslomässiga upplevelser illustreras nedan.
Jag har lärt mig genom åren att det inte ska påverka mig privat. Alltså jag fick bestämma mig för det någon gång när jag var jätteung och började jobba. Jag kan inte somna och vakna med det här för då blir jag ingen bra hjälpare på jobbet… (Berit)
Hochschild (1979) menar att människor aktivt kan kontrollera den inneboende känslan genom att förtrycka eller kontrollera den. När Berit uttrycker att hon lärt sig att känslor som uppstår i arbetet inte ska påverka henne privat kan det tolkas som en inre kontroll över att kunna förtrycka och kontrollera känslomässiga upplevelser. Det tolkas även vara något som socialarbetarna lär sig under sitt yrkesliv då en av respondenterna uttrycker att erfarenhet spelar en roll i om de kan ”lämna” känslorna på arbetet. En annan respondent uttrycker även hur det kan vara ytterst individuellt när hon säger att ”vissa hanterar det bra (....) vissa
hanterar det inte alls”. Förmåga att förtrycka och kontrollera känslomässiga upplevelser kan
således tolkas vara en individuell egenskap.
Flera av socialarbetarna betonar hur de kan uppleva starka känslor inombords, men utåt sett syns det inte. Några av dem berättar hur de måste ”hålla ihop” och inte förlora kontrollen över de känslor som de kan uppleva i arbetet. Uttryck som ”jag får ju liksom inte brista” och
”jag får inte tappa det” återkommer hos några av respondenterna när de pratar om känslor
som inte är tillåtna att visa i mötet med barn och ungdomar. Inom forskningen finns det olika perspektiv på emotioner (Dahlgren & Starrin, 2004). Hochschild (1979) ser emotioner som biologiska, men att sociala faktorer effektivt genomsyrar hur individer aktivt försöker kontrollera både den inre känslan och hur den uttrycks. Informanten Annelie uttrycker hur känslorna kan bli påtagliga, men ändå behöver kontrolleras.
16 Alltså egentligen är man verkligen känslomässigt påverkad så att det gör ont i hela mig, men jag som privatperson kanske hade gjort på ett sätt medans jag måste göra på ett annat sätt i behandlingsarbete. Det blir ju nästan som att man lever ett.. man blir ju två olika personer, man är en på insidan och en på utsidan och verbalt helt klart. (Annelie)
Citatet ovan tyder på hur känslor kan vara impulsiva och svårkontrollerade inombords.
Känslorna kan tolkas vara impulsiva och instinktiva reaktioner på det som händer i mötet med klienterna. Det Annelie beskriver kan förstås som intensivt känslomässiga upplevelser. Att socialarbetarna vid sådana tillfällen inte agerar på känslorna som uppstår kan tänkas vara tecken på att det finns sociala faktorer som influerar hur känslor får och inte får uttryckas i arbetet, vilket även Mann (2004) menar då socialarbetare kan känna oro men utåt sett måste uppvisa känslomässig kontroll.
Sociala riktlinjer & förväntningar på känslomässiga upplevelser Känsloregler & att sända uttryck
Med utgångspunkt i det som framkommit i intervjuerna kan socialarbetarna tänkas känna att de har olika regler för hur de får framställa olika känslor samt hur de får känna i arbetet i olika situationer med barn och ungdomar. Hochschild (1979) menar att känsloregler är sociala riktlinjer som vägleder människor i hur de bör vilja känna. Känsloregler går att fånga genom språkbruket när exempelvis människor beskriver vilken rätt de har att känna en viss känsla i en specifik situation. Känsloregler kan förklaras som regler där rättigheter och skyldigheter regleras, där det finns en skillnad i vad individen förväntar sig känna och vad hen borde känna i olika situationer. En majoritet av socialarbetarna uttrycker att de anser att de inte får visa vissa typer av känslor som uppkommer i arbetet. Detta skiljer sig dock beroende på om socialarbetarna arbetar med stöd eller behandling, eftersom de har olika arbetsuppgifter. Socialarbetarna som arbetar med behandling uttrycker att de får visa och måste visa de flesta känslorna som uppkommer i arbetet eftersom de ska vara en modell för ungdomarna där ungdomarna ska lära sig att det är okej att visa och känna alla typer av känslor samt hur olika känslor kan hanteras. Lillian beskriver ”Jag tänker att alla känslor får visas men det är
situationen som spelar roll, hur man uttrycker känslan och hur starkt”. Uttalandet kan förstås
som att de får visa alla typer av känslor men att det även finns känsloregler inom
behandlingsarbetet, de flesta känslor får visas men det beror på hur de framställer känslan och hur länge känslan varar i relation till situationen. Lillian betonar detta ytterligare i citatet nedan.
Det kan också vara viktigt att inte agera ut på känslan. Det är helt okej att jag tar över deras frustration eller ilska eller besvikelse eller ledsenhet, men jag kan inte visa att jag blir arg eller ledsen, jag ska ju inte visa mina känslor för mycket för det är ju dem det ska handla om. Och framförallt om man sitter kanske i samtal mer formella samtal, enskilda samtal, så behöver jag hålla ihop och kanske inte visa ens när jag blir glad eller att jag känner mig stolt. (Lillian)
Socialarbetarna som arbetar med stöd till utsatta barn uttrycker istället att de inte får visa vissa typer av känslor som uppkommer i arbetet då det kan påverka bemötandet med barnen. Citatet från Maja illustrerar vikten av att inte visa privata känslor som uppkommer i arbetet.
Det är ju jätteviktigt att vi som vuxna på *verksamheten* orkar ta emot det dom berättar och kan bemöta det på ett bra sätt. Vi kan ju inte bli ”Aaaah nemen åååh vad hemskt, nemen gud
så kan du inte ha det, åååh va!!” vi kan ju inte hetsa upp oss så utan vi behöver ju kunna
hantera det som vuxna. (Maja)
Intrycksstyrning är ett medvetet och planerat handlande för att övertyga andra och att få andra att uppfatta en på ett önskvärt sätt. Förmågan grundar sig i om personen kan uppfylla de
