ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete, C
C-uppsats, 15 högskolepoäng Ht 2018
“Det är den verkligheten vi lever i”
En intervjustudie om klienters påverkan av hög arbetsbelastning inom arbetsområdet barn och unga på socialtjänsten
Berglin Kinngard, Vanja Källgård, Louise Handledare: Garpenholt, Örjan
En intervjustudie om klienters påverkan av hög arbetsbelastning inom arbetsområdet barn och unga på socialtjänsten
Berglin Kinngard, Vanja Källgård, Louise
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete, C
C-uppsats, 15 högskolepoäng Ht 2018
Sammanfattning
Studiens syfte är att med utgångspunkt i FN:s Barnkonvention undersöka om klienter i arbetsområdet barn och unga inom socialtjänsten påverkas av hög arbetsbelastning. För att besvara syftets frågeställningar genomfördes semistrukturerade fokusgruppintervjuer med sammanlagt femton socialsekreterare. Några av respondenterna befann sig i nuläget i en arbetsmiljö där hög arbetsbelastning var tydligt märkbar, medan andra uppgav att de har tidigare erfarenheter av hög arbetsbelastning. I studiens resultat framkommer det att hög arbetsbelastning påverkar klienterna negativt. Respondenterna beskriver bland annat att dokumentationen blir lidande när det råder hög arbetsbelastning vilket kan påverka klienterna, då det kan innebära att insatser och utredningar inte blir färdigställda i tid. Studiens slutsatser påvisar att klienterna kan påverkas av socialsekreterares hög arbetsbelastning, vilket kan ha en negativ inverkan på relationen till sin socialsekreterare. På grund av socialsekreterares höga arbetsbelastning kan även klientens tillit till sin socialsekreterare påverkas negativt samt att felaktiga insatser beviljas på grund av tidsbrist för genomförandet av en noggrann utredning. Studien var motiverad att genomföra då tidigare forskning som granskats delvis berör hur klienterna påverkas av hög arbetsbelastning, dock inte i relation till hur väl Barnkonventionen implementeras i arbetet.
A study based on interviews regarding how high workload in social services specialized on children and young people effects clients
Berglin Kinngard, Vanja Källgård, Louise
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work The Social Work program
Social Work C Essay, 15 credits Autumn 2018 Abstract
The purpose of this study is to investigate if clients in the area of work for children and young people in social services are affected by high workload in connection with how well the UNCRC is implemented in the work. To answer the purpose, semistructured interviews were conducted in focus groups with a total of fifteen social workers. Some of the respondents were currently in a work environment where high workload was clearly noticeable, while others reported that they had previously experienced high workload. The result of the study shows that high workloads adversely affect the clients. Respondents describe that documentations and actions is suffering when there is high workload and thus the clients, as it may mean that efforts and investigations are not completed in time. The study's conclusions are that the clients are affected by high workload, which may adversely affect the relationship to their social secretary. Due to high workload, the client's trust in their social secretary can also be adversely affected and that incorrect efforts are granted due to lack of time for the implementation of a thorough investigation. The study was motivated due to the fact that previous research examined partially shows how the clients are affected by high workload, however, not in relation to how well the UNCRC was implemented at work.
Förord
Vi vill tacka respondenterna som deltagit i studien och som medfört att studien var möjlig att genomföra.
Vi vill även tacka vår handledare Örjan Garpenholt som väglett oss genom hela forskningsprocessen.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 2
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
2. Tidigare forskning ... 2
2.1 Arbetssituation på socialtjänsten ... 2
2.2 Klientrelation och Barnkonventionen i socialt arbete ... 3
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 5
3. Tolkningsram ... 5 3.1 Lagrum ... 5 3.2 Barnkonventionen ... 6 3.3 Handlingsutrymme ... 6 4. Metod ... 7 4.1 Kvalitativ forskningsmetod ... 7 4.2 Hermeneutik ... 7 4.4 Urval ... 8 4.5 Datainsamling ... 9
4.6 Bearbetning och analys ... 10
4.7 Etiska överväganden ... 11
4.8 Studiens tillförlitlighet ... 11
5. Resultat ... 12
5.1 Brister i tillgängligheten ... 13
5.2 Dokumentationen blir lidande ... 14
5.3 Insatser fortgår utan uppföljning ... 15
6. Analys ... 16
6.1 Analys utifrån Barnkonventionen ... 16
6.2 Analys utifrån handlingsutrymme ... 17
7. Slutsatser och diskussion ... 19
7.1 Slutsatser ... 19
7.2 Diskussion ... 20
7.3 Praktiska implikationer ... 22
7.4 Styrkor och begränsningar ... 22
7.5 Förslag på vidare forskning ... 23
8. Referenslista ... 24
Bilaga 1 ... 26
1. Inledning
Kommunernas barn- och ungdomsvård i Sverige har under många år varit ansträngd. Detta har resulterat i hög arbetsbelastning, hög personalomsättning och svårigheter med att rekrytera socialsekreterare. Under hösten år 2015 kom det ett stort antal ensamkommande barn under en kort period till Sverige, vilket blev en ytterligare påfrestning. Detta var inte kommunerna beredda på och hade därför ingen beredskap. För ett flertal kommuner runt om i landet blev en redan ansträngd barn- och ungdomsvård påverkad ytterligare och utmaningarna blev många och stora. Den höga arbetsbelastningen medförde att personalen i större utsträckning fick arbeta övertid och många chefer vittnar om ökande sjukskrivningar och uppsägningar som följd. Flera kommuner runt om i landet har bekräftat att antalet anmälningar om oro har ökat de senaste åren. Detta har lett till att det många gånger varit svårt att handlägga anmälan om oro i enlighet med lagen. Ärenden blir liggande och socialtjänsten hade inte tid att göra omedelbara skyddsbedömningar eller förhandsbedömningar inom föreskriven tid. För de barn som är i behov av skydd kan detta innebära att de inte får det skydd de behöver, vilket kan komma att medföra en risk för barnets hälsa och liv (Socialstyrelsen, 2016).
Regeringen gav år 2015 Arbetsmiljöverket i uppdrag att undersöka socialsekreterares arbetsmiljö. Undersökningen genomfördes i 150 olika kommuner och sammanlagt på 170 socialkontor. Undersökningen påvisade att socialsekreterare har många ärenden och hög arbetsbelastning. Det fanns även problematik kring de krav som ställdes utifrån de resurser som förekom. Detta beskrevs vara aspekter som hade en negativ påverkan på socialsekreterares arbetsmiljö. I ett flertal kommuner fanns det därav svårigheter att behålla personal på grund av hög arbetsbelastning. Istället för att fokusera på att försöka behålla personal och arbeta med att förbättra arbetsmiljön tvingades fokus läggas på att rekrytera nya medarbetare. Introduktionen av nya socialarbetare blev också bristfällig då tiden inte fanns. Detta resulterade i att relativt nya socialarbetare slängdes in i arbetet och själva inte fick en korrekt introduktion till arbetet (Akademikern, 2017). Det uppstod akuta situationer inom arbetet som ofta medförde ytterligare arbetsuppgifter för de yrkesverksamma. Den individuella planeringen av arbetet försvårades och de yrkesverksamma behövde till exempel avbryta, planera och prioritera om sitt arbete, vilket innebar att annat arbete blev liggande. Det är något som sedan kom att påverka klienterna då viktiga möten prioriterades bort eller att frågor föll mellan stolarna. Det förebyggande arbetet uteblev, vilket på sikt kunde komma att resultera i ytterligare merarbete (Vision, 2017).
Socialarbetare inom socialtjänsten möter dagligen individer som lever i utsatta situationer. Socialsekreterares arbetsuppgifter innebär att utreda och följa upp personliga förhållanden som sedan ligger till grund för beslut som kan ha stor påverkan på människors liv. Ett sådant arbete kräver stort engagemang och kunskap, vilket många gånger kan innebära stora påfrestande
upplevelser. Vardagen för socialarbetare inom socialtjänsten beskrivs återkommande av Arbetsmiljöverket som psykiskt påfrestande och arbetet präglas av stort ansvar i kombination med hög arbetsbelastning och tidspress. Det tillhör vardagen för många yrkesverksamma inom socialtjänsten att arbeta under tidspress, vilket kan vara stressande för medarbetarna. De har svårt att hinna med arbetet under ordinarie arbetstid och det som kan bli påverkat kan till exempel vara lagstadgade utredningstider, lokala tidsmål och deadlines (Vision, 2017).
Förenta nationernas (FN) konventionen om barns rättigheter benämns som Barnkonventionen och innehåller mänskliga rättigheter för barn. Enligt konventionen räknas alla individer under 18 år som barn och rättigheterna i den gäller för alla barn. Barnkonventionen består av 54 artiklar som de länder som skrivit under den har lovat att följa. FN:s generalförsamling antog konventionen den 20 november 1989 och Sverige valde att ratificera konventionen 1990. Konventionen innefattar alla typer av mänskliga rättigheter som till exempel medborgerliga,
politiska, ekonomiska, kulturella samt sociala rättigheter. Det svenska samhället är, sedan de antog Barnkonventionen år 1990, skyldiga att garantera varje barn dess rättigheter (BRIS, 2016). Den 13 juni 2018 fattade riksdagen beslutet om att göra Barnkonventionen till svensk lag och den kommer att inkorporeras den 1 januari 2020. Detta kommer innebära att högre krav kommer att ställas samt tydligare krav på domstolar och myndigheter, då de måste ta hänsyn till de rättigheter som följer av konventionen vid beslut som rör barn. Principen om barnets bästa samt barnets rätt att komma till tals kommer spela en väsentlig roll i beslutsprocesser som berör barnet. Barnet som en bärare av sina egna rättigheter kommer att få en starkare juridisk ställning (BRIS, 2018).
1.1 Problemformulering
Föreliggande studie kommer att belysa arbetsbelastningen inom socialtjänsten med fokus på arbetsområdet barn och unga samt analysera hur väl Barnkonventionen implementeras i arbetet. Detta då dessa två faktorer kan komma att påverka klienternas situation. Det finns ingen tydlig definition av hög arbetsbelastning då det kan skilja sig mellan olika arbetsplatser och individer angående vad detta fenomen kan komma att innebära. Författarna har ändå valt att använda detta begrepp då tidigare forskning påvisat att arbetsbelastning inom socialtjänsten och arbetsområdet barn och unga tenderar att vara hög. Hög arbetsbelastning inom arbetsområdet barn och unga upplevs vara allvarlig, vilket motiverar att en studie bör genomföras gällande hög arbetsbelysning och konsekvenserna när det kommer till klienternas situation. Tidigare undersökning har visat att vissa kommuner bekräftar att hög arbetsbelastning är ett stort problem samt att detta även påverkar klienterna. Frågan som däremot kvarstår är hur väl Barnkonventionen implementeras, trots hög arbetsbelastning, vilket således bedöms vara en motivering för att genomföra föreliggande studie för att vidare kunna undersöka detta.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med föreliggande studie är att undersöka om klienter inom arbetsområdet barn och unga på socialtjänsten påverkas av hög arbetsbelastning. För att undersöka detta utgår studien från följande frågeställningar:
• Hur uppfattar socialsekreterare i arbetet med barn och unga att klienter påverkas av socialsekreterarnas höga arbetsbelastning?
• Hur väl implementeras Barnkonventionen i arbetet med barn och unga?
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning från de artiklar som valdes ut vid den systematiska litteratursökningen. De artiklar som presenteras handlar om socialsekreterares arbetssituation, hur relationen ser ut mellan socialarbetare och klient samt hur Barnkonventionen implementeras inom socialt arbete.
2.1 Arbetssituation på socialtjänsten
Ett av det mest stressiga arbetsområden inom socialt arbete beskrevs vara arbetet med barn- och unga. Yrkesverksamma inom detta område upplevde ofta arbetsrelaterad stress och behövde finna en egen slags hanteringsmekanism för att kunna anpassa sig till stress. Stressen kunde bidra till att yrkesverksamma som arbetade med barn- och unga kunde erfara känslor såsom skuld och otillräcklighet (Dillenburger, 2004). De socialarbetare som arbetade med barn kunde ofta behöva pendla mellan att inneha roller som stödjande eller rådgivande men även en roll som myndighetsutövare. Beslut som socialarbetare tog kunde vara komplicerade och hade en
stor betydelse för de berörda familjerna. I Sverige var det tydligt att socialt arbete var ett påfrestande arbete. Under åren 1999–2003 genomfördes en studie som belyste att 88 procent av socialarbetarna upplevde socialt arbete som psykiskt påfrestande. När det gällde socialarbetares arbetsförhållanden framkom det att de som arbetade med barn och unga var de som var minst nöjda. Det framkom att socialarbetare hade hög arbetsbelastning och att det skapade en känslomässig belastning. Den höga arbetsbelastningen kunde leda till utbrändhet, som därefter bidrog till att arbetsklimatet och arbetskvalitén påverkades negativt (Tham & Meagher, 2008).
Socialarbetare som hade hög arbetsbelastning kunde få arbetsrelaterad ångest. Det fanns faktorer som påverkade detta, såsom att socialarbetare inte fick något socialt stöd från arbetsplatsen och att arbetet satte höga prestationskrav. Andra faktorer kunde vara att socialarbetarens roll var otydlig, det uppstod rollkonflikter samt att socialarbetaren inte kände sig betydelsefull på arbetsplatsen. Det framkom också att tidsbrist att möta klienter och ge dem den hjälp de var i behov av var ytterligare en faktor som påverkade socialarbetarens stress. Socialarbetaren hade inte tillräckligt med tid för att både kunna uppfylla den emotionella relationen till klienten samtidigt som denne skulle hinna med andra kontakter som behövdes tas. Arbetet innebar också administrativa uppgifter och även att hålla ”deadlines” för när utredningen skulle vara färdigställd (Coyle, Edwards, Hannigan, Fothergill & Burnard, 2005). Förväntningarna på vad socialarbetare kunde möta i arbetet stämde inte överens med det som socialarbetare fick möta och det fanns en oförutsägbarhet inom arbetet. Forskning har påvisat att dessa oförutsedda förväntningar hade en negativ koppling till arbetstillfredsställelse, prestation och engagemang. Andra omständigheter som påverkade arbetstillfredsställelsen, prestationen och engagemanget var om socialarbetaren hade lägre arbetsautonomi samt en bristfällig handledning. Personer som dessutom fått en psykisk negativ påverkan på arbetsplatsen var i större behov av att arbetet skulle inneha förutsedda förväntningar (Kim, 2011).
Att upprätthålla en hög grad av engagemang och moral hos socialarbetare var nödvändigt för att upprätthålla servicenivån. Detta var särskilt viktigt i barnskyddsområdet då dessa stod inför ökade krav på högre ansvarsskyldighet. Offentlig barnvårdspersonal tog de svåraste fallen och orimliga ansvarsområden trots otillräckliga resurser, löner och krav. På grund av dessa krävande förhållanden löpte barnvårdspersonal i offentlig sektor en högre risk för utbrändhet (Kim, 2011). Det framkom att socialarbetare påverkades positivt av minskad arbetstid och kvarvarande full lön. Minskade arbetstider hade en positiv effekt på återställandet av sömn, stress, minnessvårigheter, negativ känsla, trötthet och utmattning och hade därmed en positiv påverkan både på arbetsdagar och ledig tid. Sömnkvalitén förbättrades på helgerna och personalen hade enklare för att släppa arbetet under ledig tid (Barck-Holst, Nilsonne, Åkerstedt & Hellgren, 2017).
2.2 Klientrelation och Barnkonventionen i socialt arbete
För de socialarbetare som arbetade med barn som var placerade i fosterfamiljer ingick administrativa uppgifter såsom beslut, bedömningar, dokumentation kring barnets livssituation samt utveckling. Socialarbetaren skulle förutom det administrativa arbetet, enligt lag, även ha en kontinuerlig kontakt och upprätthålla en ömsesidig och tillförlitlig relation till barnet. Detta för att barnet skulle kunna skyddas och få en stödjande person som fanns tillgänglig för barnet. Forskning påvisade att det var betydelsefullt att ha en god och tillförlitlig relation gentemot klienter för att få ett gott resultat inom socialt arbete. Barn och ungdomar som bodde i fosterhem intervjuades angående deras relation till sina socialarbetare. De flesta var passiva gällande deras relation till socialarbetare medan andra var antingen missnöjda eller fientliga mot
socialarbetarna. Socialarbetarna var endast en myndighetsperson, uttryckte barnen och ungdomarna, som ständigt hade ett dolt hot. Denna syn på socialarbetare berodde på faktorer som att socialarbetarna inte var tillgängliga, det fanns inte förtroende för dem och även en tidsbrist gällande att hinna träffa klienterna (Lindahl & Bruhn, 2018).
Barn beskrevs vara den grupp som riskerade att bli diskriminerade på grund av deras maktlöshet och var beroende av andra vuxna personer för att bevaka deras rättigheter. De barn som var aktuella hos socialtjänsten beskrevs vara en extra utsatt grupp på grund av att socialsekreterare kan förringa den kompetens och kunskap som barnet kan besitta. I en intervju med en flicka som flyttat från Afrika med sin moster, efter att blivit misshandlad och försummad av sin mor, berättade flickan att kontakten med sin socialarbetare var komplicerad. Detta då det var omöjligt för socialarbetaren att förstå flickans synvinkel utifrån hennes etnicitet och kultur. Det identifierades organisatoriska och strukturella omständigheter som hade en bidragande faktor i att socialarbetare inte behärskade att skydda barnet. Därför beskrevs det vara komplicerat att förbättra barnets rättigheter. Relationen mellan socialarbetare och barnet var väsentligt för att kunna värna om barnets rättigheter. Diskussioner handlade därmed om hur relationen kunde förstärkas och förbättras dem emellan. Socialarbetare brast i att besöka barnet personligen och engagemanget kring att lyssna in barnets behov och åsikter prioriterades inte. Vid bedömning och beslut beskrevs barnets tankar och åsikter inte komma till tals. Barnet blev osynligt och risken fanns att göra allvarliga felbedömningar. Resultatet blev därmed att barnets rättigheter och Barnkonventionen inte uppfylldes. Det var snarare mer väsentligt att söka efter barnets åsikter, oavsett vilken ålder de hade, än att ignorera dem endast för att barn vid en viss ålder inte var lika verbala som äldre barn (Winter, 2011).
I tidigare forskning presenterades ett fall där en förälder varit inlagd på sjukhus på grund av sin psykiska ohälsa. Olika team såsom socialtjänsten var inkopplad för att stödja föräldern och hennes dotter. Socialtjänsten beskrevs göra ett flertal bedömningar som påvisade att barnet inte riskerade att fara illa, bland annat grundat i att föräldern uppgett att hon aldrig kommer skada sin dotter. Föräldern blev sedan inlagd på grund av självmordsförsök men blev återförenad med sin dotter ett par dagar senare. Efter att föräldern tillsammans med sin dotter varit hemma i två dagar tog föräldern både sitt egna och barnets liv. Föräldrar som led av psykisk ohälsa kunde uppleva stigma, förtryck och diskriminering. När socialtjänsten mötte barn i familjer där föräldrar hade psykisk ohälsa uppmärksammades det en särskild sårbarhet. Barnen i dessa familjer hade särskilda behov och föräldrarnas psykiska ohälsa kunde vara svår att förstå. Det fanns även få personer som arbetade med att förstå hur barnen påverkades av att ha föräldrar med psykisk ohälsa (Monds-Watson, Manktelow & McColgan, 2010). Socialt arbete identifierades som ett yrke som arbetade för mänskliga rättigheter. Det framkom dock att det för det mesta handlade om människans behov i dagsläget. De personer som arbetade inom socialtjänsten beskrevs inte arbeta för mänskliga rättigheter automatiskt, utan behövde engagera sig i både konventioner och artiklar för att kunna tillgodose både föräldrars och barns rättigheter (Young, McKenzie, Schielderup, Omre & Walker, 2014).
Inom socialt arbete kunde Barnkonventionen betraktas som ett hinder då den markerade den rättsliga jämställdheten för barn och vuxna. Trots att det benämndes som jämställdhet kan det i sin tur skapa ojämställdhet. Föräldrarna kunde till exempel inte alltid nå upp till de existerande samhällsnormerna för att definiera sig som en ”bra förälder”, detta kunde vara svårt att nå upp till på grund av exempelvis socioekonomiska och kulturella skäl. Dessa föräldrar som inte kunde uppnå samhällsnormer riskerade därför att definieras som dåliga föräldrar. Föräldrarna kunde därmed få svårigheter med att uppfylla Barnkonventionens principer. För att föräldrar
skulle kunna agera i överensstämmelse med Barnkonventionen behövde socialarbetare ständigt uppmuntra och engagera föräldrarna (Johansson, 2013).
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning belyser att arbetsområdet barn och unga är det område inom socialt arbete där anställda upplever mest stress. Socialarbetare känner arbetsrelaterad stress och ångest samt skuld och otillräcklighet. På deras arbetsplats ställs höga prestationskrav och de känner att de inte har tid att möta klienter samtidigt som de ska hålla “deadlines” gällande utredningstid men också administrativa uppgifter. I tidigare forskning framkommer det att klienter ofta är passiva eller har en missnöjd eller fientlig inställning till sin socialarbetare. Synen på deras socialarbetare kan skapas ur att socialarbetare inte är tillgängliga, vilket kan generera i försämrat förtroende. Barn som är aktuella hos socialtjänsten är den mest utsatta gruppen för maktlöshet. För att barns rättigheter ska gynnas är det därmed väsentligt med en god relation. Det framkommer dock att barnens åsikter inte alltid prioriteras och att det är svårt för socialarbetare att förstå barn med annan etnicitet och kultur samt de barn som har föräldrar med psykisk ohälsa. Slutsatsen av tidigare forskning är att socialarbetare inom arbetsområdet barn och unga har hög arbetsbelastning. Det framkommer dock att minskad arbetstid kan gynna socialarbetares välmående gällande bland annat stress och ångest. Relationen mellan socialarbetare och klienter är också mycket betydelsefullt för att främja barnens rättigheter.
3. Tolkningsram
Syftet med detta avsnitt är att belysa lagrum ur socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) samt Barnkonventionen då de används som tolkningsram för studien. Avsnittet kommer även beröra begreppet handlingsutrymme som bedöms vara lämplig för studien. Tolkningsramen som presenteras har tillämpats i analysen för att tolka och förstå empirin.
3.1 Lagrum
Enligt 11 kap. 1 § SoL är det socialnämndens ansvar att, utan dröjsmål, inleda en utredning då en ansökan eller anmälan inkommit till nämnden. Om en sådan anmälan berör barn eller unga framkommer det i 11 kap. 1a § SoL att socialnämnden genast ska göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. Beslutet att inleda eller inte inleda en utredning ska, om det inte finns synnerliga skäl, fattas inom fjorton dagar efter att anmälan inkommit till nämnden. Vidare framkommer det i 1 kap. 2 § SoL vid åtgärder som görs gällande barn, ska barnets bästa särskilt beaktas och med barn menas varje individ under 18 år. Barnets bästa kopplas även till 11 kap. 10 § SoL där det beskrivs att när det kommer till åtgärder som rör barn, ska barnet få tillgång till relevant information. Ett barn ska få möjlighet att lägga fram sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte har möjlighet att framföra sina egna åsikter, ska dennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillskrivas betydelse i förhållande till dennes ålder och mognad samt ett barn över 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden.
Enligt 11 kap. 2 § SoL föreskrivs det att vid en utredning där socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömning av behovet av insatser, rådgöra med sakkunniga. De får också ta de kontakter de anser behövas för att färdigställa utredningen på ett korrekt sätt. Utredningen ska även bedrivas på så vis att inte någon utsätts för skada eller missförhållande. Utredningen ska även bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl för att utredningen drar ur på tiden får socialnämnden besluta att förlänga utredningen en viss tid. Enligt 11 kap. 5 § SoL ska även handläggning av ärenden
som rör enskilda dokumenteras. Dokumentationen ska tydligt visa beslut och åtgärder som vidtagits i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
3.2 Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter erkänner barn som individer med egna rättigheter. Dessa rättigheter är formulerade med utgångspunkt i barns speciella behov, livssituation och intressen. Konventionen belyser rättigheter som syftar till barns sårbarhet och många artiklar har ett tydligt skyddssyfte. Flera artiklar avser att skydda barns specifika behov såsom till exempel kontakt med föräldrar och omvårdnad men belyser också behovet av att få tillfälle för lek. Barn har ett behov av att kunna utvecklas då de kommer att bli vuxna och behöver viss kunskap för att klara av de krav vuxna tillskrivs från samhället. Detta är något som berörs genom artiklar rörande utbildning, hälsovård och tillgång till information. Äldre barn har även rätt till ökad självbestämmande, vilket uppmärksammas i de artiklar som belyser rätten till deltagande i beslutsfattande (Singer, 2012). Med utgångspunkt i syftet för denna studie har författarna valt att fokusera på två specifika artiklar ur Barnkonventionen. Detta med grund i att dessa artiklar är möjliga att applicera på arbetet inom socialtjänsten. Följande två artiklar ur Barnkonventionen valdes ut i genomförandet av studien:
Artikel 3. När vuxna fattar beslut som rör barn ska de se till ”barnets bästa”. Det betyder att de vuxna alltid ska tänka på vad som är bra för dig och hur beslutet kommer att påverka dig. Du ska få det skydd och den omvårdnad du behöver. Det är lika viktigt att vuxna tänker på ”barnets bästa” när beslutet rör många barn.
Artikel 12. Du har rätt att uttrycka dina åsikter i alla frågor som rör dig. Vuxna ska lyssna och ta hänsyn till dina åsikter. När en myndighet eller domstol hanterar eller beslutar i en fråga som rör dig ska du få möjlighet att komma till tals (BRIS, 2016).
3.3 Handlingsutrymme
Att arbeta som socialarbetare med inriktning på både individ och familj innebär att vara representant för en organisation. Denna sorts organisation kan antingen vara offentlig, privat eller ideell. Arbetet innebär oavsett att socialarbetaren står i direkt kontakt med den individ som är i behov av hjälp. Denna sortens position definieras bland annat som frontlinjebyråkrat eller gräsrotsbyråkrat. Oavsett vilket begrepp som används syftar det till att definiera den position socialarbetare står i när de möter medborgare som representant för en myndighet. Begreppet medborgare i detta sammanhang innebär människan i samhället som av en eller annan anledning har kommit i kontakt med socialarbetaren. I vissa organisationer beskrivs denna individ som klient och i andra bland annat som boende, brukare med mera. Genom att tala om medborgare tydliggörs det att det handlar om en individ som är mer än bara det som föranleder kontakten med socialarbetaren och vill betona att det handlar om en individ i samhället. Den socialarbetare som dessa medborgare möter har fått sin roll i mötet utifrån det uppdrag denne fått av organisationen. Denne formar sedan rollen själv i mötet med medborgaren. Positionen kan innebära svårigheter då socialarbetaren möter medborgaren som individ till individ men samtidigt också har sitt handlingsutrymme begränsat genom de ramar organisationen satt upp i det uppdrag socialarbetaren har. Uppdraget är också utformat av moraliska och normativa aspekter. Det är socialarbetarens uppgift att knyta samman medborgarens behov med organisationens uppdrag och sammanföra dem så att båda parter uppfattar det som korrekt och riktigt (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
Handlingsutrymmet formas därmed delvis av organisationen. Det är organisationens uppdrag som bedömer hur stort utrymmet är för den enskilda socialarbetaren. Utrymmet och dess användning påverkas också av andra faktorer såsom rutiner, professionella tolkningar och traditioner. Dessa aspekter påverkar utrymmet lika väl som individuella faktorer hos
socialarbetare och klient samt interaktionen dem emellan vilken har betydelse. I det sociala arbetet har yrkesverksamma stor frihet samtidigt som de är styrda av lagar, regler, överenskommelser och traditioner. Socialarbetares frihet men också ansvar grundas i hur det utrymme de har till sitt befogande hanteras. Oavsett om det sociala arbetet innefattar behandling eller myndighetsutövning är makt och ansvar centralt. Vanligtvis beskrivs myndighetsutövning som en maktutövning men även ett behandlande samtal är en form av maktutövning på grund av att experten per definition har tolkningsföreträde i situationen och relationen (Svensson et al., 2008).
Handlingsutrymmet innebär en möjlighet för yrkesverksamma att välja hur de ska agera utifrån det utrymme organisationens uppdrag sätter. Det innebär också att ha en professionell kunskap och hållning som påverkar vilka handlingar som är rimliga och meningsfulla. Att inneha ett handlingsutrymme innebär alltså inte endast möjligheten att välja, utan också kompetensen att bedöma rimligheten i valen. I den kompetensen finns även möjlighet att påverka organisationens givna utrymme. Handlingsutrymmet skapas därmed i samspel mellan organisationen och professionen. Organisationens givna ramar sätter upp gränser men professionen kan också sätta egna gränser och även påverka de organisatoriska. En stark profession kan påverka hur organisationen bestämmer ramarna, medan en svag profession riskerar att bli utnyttjad av organisationen (Svensson et al., 2008).
4. Metod
I föreliggande avsnitt kommer studiens forskningsmetod och vetenskapliga förhållningssätt att belysas, vilket i detta avseende är en kvalitativ ansats med en hermeneutisk utgångspunkt. Avsnittet beskriver tillvägagångssättet för informationssökning, urval, insamling av empiri samt bearbetning och analys. Etiska överväganden och studiens tillförlitlighet presenteras även under detta avsnitt.
4.1 Kvalitativ forskningsmetod
Föreliggande studie är av en kvalitativ ansats, vilket Bryman (2011) beskriver bygger på en forskningsstrategi där grunden utgörs av ord som till exempel intervjuer eller dagböcker. En kvalitativ forskningsstrategi är induktiv, vilket innebär tolkande och uppbyggande till sin art. Många kvalitativa forskare ger uttryck för en vilja att uppfatta den sociala verkligheten och det som händer i den. Forskarna vill förstå de individer som lever i denna verklighet samt hur de som är objekt för undersökningen upplever den (Bryman, 2011).
4.2 Hermeneutik
Hermeneutiken rör ett synsätt som från början utformades för tolkning eller förståelse av texter. Den idé som ligger till grund för hermeneutiken är att den forskare som analyserar en text ska försöka få fram textens mening utifrån det perspektiv som författaren använt sig av. Det innefattar ett fokus på den historiska och sociala kontexten som texterna producerades kring. Hermeneutiken uppfattas som en strategi som rymmer stor potential i förhållande till texter och sociala handlingar. Det omfattar därför insamling och analys av data som möjliggör en utformning av ”förståelse i kontext” (Bryman, 2011). En konsekvens av hermeneutikens ständigt expanderande förståelse av enskildheter brukar benämnas som den hermeneutiska cirkeln, se figur 1. Cirkeln innebär att det sker en oavbruten rörelse mellan förståelsen av de enskilda delarna och förståelsen av helheten. Ju mer vi expanderar förståelsen av delarna och lyckas få oss en helhetsförståelse, desto mer kommer denna helhet i sin tur att klarlägga delarna och omvänt. Vi rör oss således utan uppehåll fram och tillbaka genom olika cirkel- eller spiralformade rörelser (Andersson, 2014).
Figur 2. – Modell över den hermeneutiska cirkeln.
4.3 Informationssökning
En systematisk litteratursökning genomfördes för att finna relevanta artiklar till tidigare forskning. Via Örebro universitetsbibliotek genomfördes litteratursökningen med hjälp av databasen Social Services Abstracts. Sökningen genomfördes 11 september 2018 samt 20 november 2018. Sökningen avgränsades genom att endast inkludera artiklar som publicerats mellan år 2000–2018 samt studier som var vetenskapligt granskade (peer reviewed). Databasen Social Services Abstracts har vetenskapliga artiklar inom ämnesområdet socialt arbete. Det genomfördes två olika sökningar på grund av att författarna utvecklade syftet och behövde därmed fler relevanta artiklar. Vid första sökningen användes sökorden workload, ”social workers” samt ”social services” som genererade totalt 54 träffar. Artiklarna granskades först utifrån rubrik, för att sedan läsa sammanfattning utifrån studiens syfte. 36 stycken artiklar exkluderas då de antingen var dubbletter eller inte handlade om socialt arbete och hög arbetsbelastning. Resterande valdes att öppnas i fulltext varav ytterligare 12 exkluderades då de inte gick att öppna i fulltext eller handlade om arbetsbelastning inom vård eller anställda på universitet. De var därför inte relevanta för det specifika ämnet. Sammanlagt genererade litteratursökningen i 6 artiklar. Vid andra sökningen användes sökorden UNCRC AND ”social service*” AND ”social work*”som resulterade i 12 träffar. 8 stycken artiklar exkluderades då de inte gick att öppna i fulltext eller inte var relevanta för studiens syfte och frågeställning. Sammanlagt genererade litteratursökningen i 4 artiklar. För att få ytterligare underlag för studien gjordes en ostrukturerad sökning genom Google där information från Socialstyrelsen och Vision inhämtades. Författarna använde också relevant litteratur för att kunna beskriva bakomliggande fakta, till exempel i metoddelen.
4.4 Urval
För att erhålla relevanta respondenter till studien kontaktades enhetschefen inom verksamhetsområdet barn och unga på två socialtjänster i Göteborg med omnejd. Två av intervjuerna genomfördes på en arbetsplats medan den tredje genomfördes på en annan. Enhetschefen på socialtjänsten fick ta del av informationsbrevet, se bilaga 1, och vidarebefordrade det sedan till potentiella respondenter för studien. På den andra socialtjänsten skickade enhetschefen en förfrågan till socialsekreterarna. Författarna fick sedan kontaktuppgifter till de respondenter som var intresserade av att delta i studien. Dessa fick sedan ta del av informationsbrevet. I informationsbrevet framgick studiens syfte samt vilka kriterier
respondenterna behövde uppnå för att kunna delta i studien. Det kriterier respondenterna behövde uppfylla var att de skulle arbeta inom arbetsområdet barn och unga inom socialtjänsten och inneha en socionomexamen. Urvalet i studien resulterade i tre fokusgruppsintervjuer med sju respondenter vid det första intervjutillfälle, respektive två vid det andra tillfället samt sex respondenter under det tredje intervjutillfället. Anledningen till varför det endast var två respondenter vid det andra intervjutillfället var att det endast fanns tre respondenter på den aktuella arbetsplatsen som hade tid och därmed möjlighet att delta i studien. När författarna skulle genomföra intervjun visade det sig att en av de yrkesverksamma var sjuk, vilket gjorde att det endast var två respondenter som deltog vid det aktuella intervjutillfället.
4.5 Datainsamling
Inom kvalitativ forskning är intervjuer bland de vanligaste datainsamlingsmetoderna. Det finns olika intervjuformer varav semistrukturerad intervju är en av dem. Semistrukturerad intervju innebär att forskaren oftast har en lista över relativt specifika teman som ska omnämnas, detta kallas för en intervjuguide. Vid denna form av intervju brukar frågorna vara specifika men också öppet formulerade samtidigt som det även finns möjlighet för uppföljningsfrågor.
Intervjuernas frågor behöver inte ställas enligt intervjuguidens ordning. Det finns även möjlighet för deltagarna att tala om andra saker som denne känner är relevant. Denna intervjuprocess är flexibel och tyngden ligger på hur intervjupersonen uppfattar och tolkar frågorna och processen. Vid intervjun är det väsentligt för intervjuaren att vara lyhörd inför personernas svar för att kunna ställa intressanta uppföljningsfrågor (Bryman, 2011). Författarna utformade en intervjuguide, se bilaga 2, utifrån huvudämnen som ansågs vara relevanta för studien, såsom hög arbetsbelastning, klienternas påverkan av socialsekreterares höga arbetsbelastning samt Barnkonventionen. Semistrukturerade intervjuer ansågs vara lämpliga utifrån att författarna vilja att respondenterna skulle ha möjlighet till att själva reflektera och diskutera. Att ha en semistrukturerad intervju gav även respondenterna möjlighet att tolka frågorna och uttrycka sina åsikter utan att författarna ställde ledande frågor.
Fokusgrupp innebär att forskaren samlar ett antal personer som bildar en grupp för att tala om ett specifikt ämne. Med hjälp av fokusgruppen kan forskaren undersöka deltagarnas reaktioner och åsikter vid de ställda frågorna. Gruppledarens roll ska inte vara alltför styrande men ändå ställa frågor till gruppen. För att välja vilka som ska delta kan forskaren använda sig av personer med samma erfarenhet kring det specifika ämnet. Genom fokusgruppen kan deltagarna få möjlighet att förstå varför andra tycker och känner på ett visst sätt. Det finns därmed utrymme för deltagarna att hålla med eller ändra åsikt när de hör vad de andra deltagarna berättar. För att göra en datainsamling är det vanligt att spela in under tiden intervjun genomförs för att sedan transkribera inspelningen (Bryman, 2011). Syftet med fokusgruppsintervjuer i denna studie handlar både om tidsaspekten samt att ge respondenterna möjlighet att diskutera och reflektera gemensamt, då information som kanske inte annars hade framkommit under en individuell intervju kan delges. Eftersom tiden för uppsatsen var begränsad ansåg författarna att fokusgruppsintervjuer skulle vara det mest effektiva för att genomföra intervjuer med så många respondenter som möjligt. Om de respondenterna som deltog i fokusgrupperna deltagit i individuella intervjuer hade det inte varit genomförbart tidsmässigt, därför ansågs fokusgrupper som det mest relevanta alternativet att samla in empiri på. Författarna noterade dock att vissa respondenter inte fick komma till tals lika mycket som andra, vilket kan komma att påverka studiens resultat då inte allas åsikter och uppfattningar framkommit. Intervjuerna spelades in och genomfördes på respondenternas arbetsplatser. Intervjuerna var mellan 45 till 60 minuter långa. Författarna började intervjun med att undersöka om alla respondenter tagit del av informationsbrevet och fått information kring etiska aspekter. Respondenterna fick även återge att de samtycker till deltagandet och inspelningen av intervjun.
4.6 Bearbetning och analys
Oavsett vilken data som ska studeras, måste det nästan alltid förberedas på något sätt innan materialet kan analyseras. När det gäller material som har samlats in genom olika former av fältarbete som till exempel ljudinspelningar görs det vanligtvis någon form av transkribering. Med transkribering innebär det att materialet görs om till analyserbar text (Lindgren, 2014). När det kommer till transkribering handlar det om att forskaren ska fånga upp både vad som sägs och hur det sägs. En bra transkribering bör kunna läsas upp högt på ett sådant sätt att den liknar den inspelade intervjun. Genom att lyssna på den inspelade intervjun upprepande gånger kan forskaren successivt upptäcka fler detaljer som kan komma att vara väsentliga för att få en fördjupad och nyanserad förståelse av deltagarnas interaktion (Tholander & Thunqvist-Cekaite, 2015). De tre genomförda intervjuerna transkriberades med hjälp av att lyssna på det inspelade materialet. Den första intervjun resulterade i 15 sidor, den andra intervjun 18 sidor och den tredje intervjun 14 sidor, vilket sammanlagt blev 47 sidor. Det transkriberade materialet lästes igenom ett flertal gånger för att finna relevant information till resultat och analys. Citat hämtades från det transkriberade materialet för att stärka tillförlitligheten i resultatavsnittet. Det transkriberade materialet analyserades därefter utifrån den kvalitativa analysmetoden tematisk analys. Bryman (2011) beskriver tematisk analys som en metod där en tydlig förklaring hur metoden går till är komplicerad att belysa då det inte finns en sådan. Det centrala för analysmetoden är att finna koder för att därefter bilda teman vid datainsamlingen. Detta görs genom att exempelvis transkribera en intervju för att sedan finna sådant som är vanligt förekommande i intervjuerna. Det är då av relevans att forskaren läser igenom texterna flera gånger för att läsningen ska bli noggrann. För att finna teman kan forskaren exempelvis utgå från följande: att finna repetitioner, sådant som är vanligt förekommande. Lokala kategorier, det vill säga sådana uttryck som sägs på ett annorlunda tillvägagångssätt; analogier och metaforer, vilket innebär att intervjupersonerna uppger sina tankar i metaforer eller analogier. Ytterligare kan forskaren eftersöka likheter och skillnader, som innebär att deltagarna för en diskussion kring ett tema men har olika sätt att uttrycka dem. Med likheter och skillnader går det även att se hur deltagarna skiljer sig eller är lika varandra (Bryman, 2011).
Vid genomförandet av den tematiska analysen tolkades empirin utifrån Barnkonventionen, socialtjänstlagen, begreppet handlingsutrymme samt författarnas förförståelse. Vid tolkning av empirin undersöktes noggrant varje intervju enskilt först ett flertal gånger med syfte att urskilja betydande innehåll för studien. Innehållet kodades först i olika färger utifrån helheten, det vill säga hög arbetsbelastning och påverkan på klienter. Koder som användes vid den första tolkningen av empirin var till exempel relation och socialsekreterarnas arbetssituation. Vid kodningen observerades likheter och skillnader vilket, efter att alla intervjuerna blivit kodade, bildade olika kategorier. Nästa steg var att alla de kodade texterna tolkades ett flertal gånger för att kunna få en djupare förståelse och för att undersöka om andra, mer användbara teman upptäcktes. Nya teman bildades och detta genomfördes upprepade gånger för att koncentrera empirin till det mest väsentliga. Detta gjordes för att se över om kunskapen som texterna innehöll kunde förstås utifrån andra perspektiv för att få ut en sådan djup förståelse av fenomenets helhet som möjligt. De tre teman som tolkningen resulterade i var:
• Brister i tillgänglighet
• Dokumentationen blir lidande
4.7 Etiska överväganden
Inom forskning finns det fyra etiska principer som ska beaktas. Informationskravet innebär att informera deltagarna om att deltagandet sker på frivillig basis och att individen alltid kan avstå från att fortsätta delta. Deltagarna ska även få reda på vad syftet är med undersökningen och hur det kommer att gå tillväga. Samtyckeskravet innefattar att de själva får bestämma över sitt deltagande. Om deltagarna är minderåriga behövs samtycke från vårdnadshavare. Konfidentialitetskravet betyder att alla uppgifter om deltagarna ska behandlas med försiktighet så att andra inte kan finna dem. Nyttjandekravet betyder att allt som samlas in enbart ska användas för forskningens syfte (Bryman, 2011). Det föreligger etiska riktlinjer som är väsentligt att beakta under studiens gång. Forskaren ska reflektera över om studien på något sätt kan komma att bidra till att någonting förbättras. Samtycke ska alltid lämnas vid deltagande av intervjuer. Forskaren ska även reflektera över om deltagarna kan komma att få uppleva några konsekvenser under intervjun eller efter publicering av studien, såsom att intervjun kan orsaka stress. Andra etiska frågor som kan vara väsentligt att överväga är hur mycket information deltagarna ska få gällande studien samt om det är intervjupersonerna eller överordnade som ska lämna samtycke till deltagandet. Som forskare är det väsentligt att fundera över hur deltagarnas konfidentialitet skyddas och vikten av att deltagarna är anonyma. Det bör även göras en reflektion gällande hur forskaren kan dölja vilka deltagarna är samt hur forskarens roll kan komma att ha en inverkan på studien och dess kvalité (Kvale & Brinkmann, 2014).
De etiska principerna innebär att socialsekreterarna som deltar i fokusgruppintervjun ska vara informerade om dessa etiska aspekter, vilket förmedlas skriftligt via informationsbrevet, se bilaga 1 samt muntligt innan intervjuns start. Förfrågan om deltagande sker via enhetschefer som samtyckt samt skickat vidare förfrågan till socialsekreterare, därmed har både överordnade och intervjupersonerna samtyckt till denna studie. Föreliggande studie syftar till att undersöka om klienter påverkas av socialsekreterares höga arbetsbelastning. Om författarna skulle intervjua klienterna inom arbetsområdet barn och unga skulle författarna behöva samtycke från vårdnadshavare. Eftersom det även finns andra etiska aspekter att ta hänsyn till, såsom klienters konsekvenser av deltagandet i intervjun samt att klienter inom socialtjänst omfattas av sekretess bedömde författarna att det inte är etiskt lämpligt att intervjua klienter. Då rådande studie berör hög arbetsbelastning och deras syn på hur Barnkonventionen implementeras i arbetet är det av vikt att deltagarna får vara anonyma för att de ska kunna uttrycka sina åsikter utan att få konsekvenser. I studien presenteras därför deltagarna som respondent för att bevara deras anonymitet. En av författarna arbetar på arbetsplatsen där två av fokusgruppintervjuerna genomförts, vilket skulle kunna tänkas påverka studien. För att undvika att kvalitén på studien ska påverkas valde författarna att genomföra intervjun med de arbetsgrupper som författaren inte har som närmaste kollegor.
4.8 Studiens tillförlitlighet
Två begrepp som används för att beskriva kvaliteten i kvalitativa forskningar är trovärdighet och tillförlitlighet. Dessa två begrepp fokuserar på hur noggrann och systematisk forskaren har varit under hela forskningsprocessen, hur trovärdiga och tillförlitliga resultaten är som en följd av hur tillvägagångssättet har sett ut beträffande datainsamlingen och analysen (Thornberg & Fejes, 2009). Trovärdighet är ett av fyra delkriterier när det kommer till tillförlitlighet. Innebörden av trovärdighet innebär att beskrivningar av den sociala verkligheten framgår så tydligt som möjligt. Om det kan finnas många olika beskrivningar av en social verklighet är det trovärdigheten i den beskrivning som forskaren kommer fram till som avgör hur pass acceptabel den är i andra individers ögon. För att skapa en trovärdighet i resultaten innebär det att säkerställa att forskningen utförs i enlighet med de regler som finns. Det innebär även att resultaten rapporteras till de individer som är en del av den sociala verkligheten som studerats
för att dessa ska ha möjlighet att bekräfta att forskaren uppfattat den verkligheten på ett korrekt sätt (Bryman, 2011). Studiens utgångspunkt är en kvalitativ forskningsmetod där datainsamlingsmetoden är semistrukturerade intervjuer med fokusgrupper. Detta nyttjades för att samla in yrkesverksammas uppfattningar inom socialtjänsten gällande hög arbetsbelastning och den eventuella påverkan på klienterna som följd. Respondenterna i studien har egen erfarenhet av hög arbetsbelastning och hur detta har eller kan komma att påverka klienterna, vilket bedöms vara lämpligt för studiens syfte. Samtliga respondenternas uppfattningar och beskrivningar kring ämnet har inkluderats i studien och framställts främst genom citat, vilket kan stärka studiens tillförlitlighet och trovärdighet.
Generalisering innebär i vilken utsträckning studiens resultat kan appliceras på individer, situationer, händelser eller fall som inte har ingått i studien. För att generalisera ställs frågor som till exempel hur, var, när och för vilka individer eller grupper forskningsresultat är användbara (Thornberg & Fejes, 2015). Kritiker menar ofta på att kvalitativa forskningsresultat är svåra att generalisera utöver den situation som studien producerades i. Kvalitativa forskare genomför oftast observationer eller ostrukturerade intervjuer med ett litet antal individer i en viss organisation eller ett visst område. Detta kan innebära att det är omöjligt att generalisera resultatet till andra miljöer (Bryman, 2011). Utifrån studiens tillvägagångssätt kan det vara problematiskt att generalisera resultatet till en större population då det endast var femton respondenter deltagande i studien. Det kan dock vara möjligt att överföra resultatet till ett liknande sammanhang, det vill säga en socialtjänst med liknande förhållanden. Metodavsnittet beskriver studiens tillvägagångssätt och lyfter fram bland annat hur urvalet av respondenter sett ut, insamling av empiri samt analys av data. Beskrivningarna bedöms vara tillräckligt utförliga för att andra forskare ska ha möjlighet att kunna överföra resultatet till ett liknande sammanhang eller kontext.
5. Resultat
I föreliggande avsnitt presenteras de femton respondenternas beskrivningar av hur de upplever att klienterna påverkas av socialsekreterares höga arbetsbelastning samt hur Barnkonventionen implementeras i arbetet. Respondenterna har varierad erfarenhet av hög arbetsbelastning och hur klienterna påverkas, där några av respondenterna beskriver att de i nuläget upplever hög arbetsbelastning medan andra har tidigare erfarenhet av det. Som ett resultat av den tematiska analysmetoden har teman uppkommit. Modellen över studiens resultat, se figur 2, visar de teman som framkommit under tolkningsprocessen av empirin. Uppfattningar som framkommit i studien är att klienter påverkas av socialsekreterares arbetssituation. Relationen mellan socialsekreterare och klienter är också betydande för klienters påverkan. Detta kan sedan kopplas samman med de teman som tagits fram under tolkningsprocessen: brister i tillgängligheten, dokumentationen blir lidande och insatser fortgår utan uppföljning.
Figur 2. – Modell över studiens resultat
5.1 Brister i tillgängligheten
Det har i intervjuerna framkommit att hög arbetsbelastning inom socialtjänsten kan påverka klienterna genom att socialsekreterarna inte alltid kan vara lika tillgängliga som klienterna förväntar sig att de ska vara. Respondenterna upplever att klienterna inte får svar i tid på enkla frågor och uttrycker att ”... om en klient ringer och inte har en specifik fråga utan kanske bara är orolig och behöver prata av sig, då kanske jag avbryter”. De beskriver också att det kan vara svårt för klienterna att få den återkoppling som de i vissa fall är i stort behov av då det råder hög arbetsbelastning. Detta förklarar en respondent genom ”… att det kanske är någon som har sökt den och så vet man liksom att nej men det är inte akut så då kanske den får vänta extra länge på att bli uppringd”. Ytterligare en respondent uppger att:
Jag tänker tillgängligheten minskar ju att familjen kan få tag i oss när vi har hög arbetsbelastning, så sitter vi mycket mer i möten, vi behöver koppla bort telefonen och då kan de ju inte nå oss. Sen är vi ju skyldiga att lyssna av telefonsvarare och ringa tillbaka men har man en lägre arbetsbelastning så är ju telefonen mer öppen… man är mer tillgänglig i stunden. Det tänker jag att klienterna kan märka av, att vi är svårare att nå…
Konsekvenserna av att tillgängligheten påverkas av hög arbetsbelastning kan komma att innebära att tilliten mellan klienter och socialsekreterare påverkas negativt. Respondenterna beskriver att de vill ha möjlighet att återkoppla och ta emot de samtal som inte är akuta från sina klienter för att kunna stärka relationen ytterligare. De vill finnas där för sina klienter även i det vardagliga och inte bara när det handlar om akuta situationer. De tror då att det skulle vara enklare för klienterna att känna tillit till sin socialsekreterare och förändringsarbetet kan få ett mer positivt resultat.
…ifall de har ringt och pratat in på min telefonsvarare och det dröjer en vecka innan jag ringer tillbaka, då kanske inte de tänker att när det händer någonting att det är någon idé att ringa direkt för att hon kommer ändå inte ringa tillbaka.
Det beskrivs också att socialsekreterarna önskar att de har möjlighet och tid till att ha mer kontinuerlig kontakt med klienterna och en respondent uttrycker att ”... får man tänka helt fritt hade jag velat ha mindre antal ärenden och jobba mer intensivt i dem man har”. Detta för att
göra det möjligt att kunna bygga upp en så bra och nära relation som möjligt till klienterna samt att kunna göra en korrekt bedömning när det kommer till insatser för den specifika individen.
Socialsekreterarna beskriver att de känner att de får värdera och prioritera de fall som för dem känns mer allvarliga och en av respondenterna beskriver att ” … är det mycket så behöver man ju välja lite granna, vart ringer jag det där extra samtalet ...”. Ytterligare en respondent förklarar prioriteringen på följande vis: ”Jag prioriterar nog vissa ärenden, att man känner att här är det viktigt och då får man lägga den energin på det och så kanske man inte gör det med alla liksom … ”. Enligt socialsekreterarna är detta något som kan innebära att vissa klienter inte får den stöttning och vägledning som de egentligen i vissa fall är i behov av men att deras ärende i den tidsperioden inte prioriteras, då det anses att andra ärenden är av allvarligare karaktär.
… någonstans gör vi ju alltid en prioritering alltså de akuta ärenden är ju de som vi verkligen får också… alltså… de som verkligen behöver det… sen blir det ju andra som man avbokar möten med och som får vänta. Som det drabbar utan att det blir en akut situation…
5.2 Dokumentationen blir lidande
Under intervjuerna framkommer det att socialsekreterarna ofta väljer att prioritera besök och kontakt med klienter. Det som blir bortprioriterat beskriver de vara dokumentationen. Anledningen till varför socialsekreterarna bortprioriterar dokumentationen beskriver en respondent vara på grund av att det är det ”…som i vardagen drabbar våra klienter minst”. Socialsekreterarna har en lag att förhålla sig till gällande hur lång tid en utredning får pågå samt aspekter såsom ifall klienter vill begära ut handlingar men det blir ”…lätt att tänka att det bara är dokumentationen” fastän de uttrycker att det får konsekvenser. På barn- och ungdomsenheten hos socialtjänsten är utredningstiden fyra månader. Respondenterna beskriver att försenade utredningar och de dagar som utredningen ligger efter är ”… många fler än vad de hade behövt vara...”. Under några utredningar kan socialsekreterarna i ett tidigt skede se att en insats behövs i form av till exempel föräldrastöd.
…oftast är det utredningar där det ska bli en insats, där vi redan har kommit fram till en bedömning och ett beslut om insats och kommunicerat det med familjen och de har tackat ja… men att det är dokumentationen som gör att vi inte kan avsluta utredningsprocessen i vårt system... för att vi måste skriva klart.
En annan respondent uttrycker att om det inte är akut, trots att allt annat nästan är färdigställt kan det dröja längre än nödvändigt på grund av att det kommer andra akuta saker emellan.
Socialsekreterarna beskriver att de väljer att göra det sociala arbetet och att dokumentationen blir liggande och ”…det är den vi gör på övertid och flex”. Trots att socialsekreterarna inte alltid behöver ha många ärenden på pappret kan det hända mycket i enstaka ärenden som de behöver ägna väldigt mycket tid på. Det praktiska inom socialt arbete beskrivs ofta hinnas med men att det är dokumentationen ”…som hamnar sist på listan”. En annan respondent uttrycker:
Om man har haft väldigt mycket att göra så kan det bli mycket som ska skrivas i samband med att utredningen ska vara klar, att man har flera besök som måste skrivas in för att man ska kunna skriva in utredningen. Och då blir det väldigt mycket. Dokumentationen som behöver göras just vid det tillfället… det är en prioriteringsfråga, tillslut prioriterar det sig självt, att man måste göra det för att det blir bråttom.
Andra aspekter som påverkar dokumentationen diskuterar respondenterna är organisationsförändringar och “...hur mycket energi det tar från det ordinarie arbetet”. Att ändra om i organisationen ofta, beskrivs vara ett problem i vissa tidsperioder då yrkesverksamma
väljer att sluta på arbetsplatsen. Detta medför att nya yrkesverksamma anställs och att ytterligare arbetsuppgifter överlåts till de yrkesverksamma som redan finns på arbetsplatsen.
Vi vill ge en bra introduktion till nya som kommer för att det inte ska... ah man ska inte ta för tunga eller för svåra grejer på en gång eller så... och då blir det ju att, då finns det inte lika många kvar och välja på…
Vidare beskriver respondenterna att ytterligare saker som påverkar dokumentationen är hur inflödet ser ut, utbildningsdagar men också byte av datasystem. Periodvis kan det komma in mycket anmälningar som påverkar hur mycket utredningar som fördelas och är det ”...många utredningar samtidigt så blir det svårt att hinna med”. När det gäller utbildningar kan det emellanåt vara heldagar som socialsekreterarna är iväg, vilket bidrar till att en hel dag försvinner åt annat än att dokumentera. Bytet av datasystem som skedde förra året bidrog till att socialsekreterarna senast i våras hade mycket utredningar som var sena och då arbetade ”…vi ju som små blå allihopa för att… vi hade ett datum då allting skulle vara ikapp och det lyckades vi att göra…” men att det innebar också att socialsekreterarna fick slita hårt för få färdigt utredningarna i tid. Det är också planeringsdagar, kompetensutveckling och liknande saker men också sjukdom eller vård av barn som sker i vardagen och det finns det inte ”… så mycket marginaler för sådant… då får det konsekvenser”.
Socialsekreterarna belyser att trots svårigheter kring att hinna med dokumentationen så dokumenterar de alltid noggrant i de fall där de inte får tala med barnen/ungdomarna eller när de inte har tillräckligt för att använda tvångsåtgärder, ”…då kan man såklart undra som ungdom i efterhand varför gjorde socialtjänsten ingenting och då ska det i alla fall finnas dokumenterat hur vi tänkte och resonerade…”. Denna dokumentationen beskrivs kunna förklara att socialsekreterarna såg att ungdomen var i behov av hjälp men att de inte kunde agera i dagsläget.
5.3 Insatser fortgår utan uppföljning
Den höga arbetsbelastningen på arbetsplatsen bidrar till att socialsekreterarna får prioritera bort vissa arbetsuppgifter, som exempelvis uppföljning. Enligt respondenterna medför hög arbetsbelastning att socialsekreterarna emellanåt inte hinner boka in möte för uppföljning, utan de går istället igenom uppföljningen via telefon tillsammans med familjerna. Respondenten belyser även att de får arbeta fler timmar och att flex-timmarna ökar. Detta är någonting som de benämner riskerar deras hälsa.
… vissa av oss har stressymptom som kommer, där ohälsan går upp och ner i vågor… men när du känner att det hela tiden är det ena efter det andra, att det finns knappt tid att gå på toaletten för man… det gör det ju… men man tänker att nej jag ska bara göra detta och detta…
Respondenterna uppger att insatserna som är beviljade kan pågå längre än nödvändigt, vilket kan påverka klienterna negativt. På grund av den höga arbetsbelastningen och/eller att de behöver prioritera annat bidrar det till att det inte finns ”…tid att följa upp och börja planera om eller tänka, nej men den här insatsen kanske inte är rätt för er, vi kanske ska tänka kring något annat…”. Det kan därmed bidra till att de testar insatsen en månad till då tiden inte finns för att ha ett uppföljningsmöte och att socialsekreterarna tänker att klienterna har en behandlare som de kan vända sig till. Genom att inte ha tid för att ha uppföljningsmötet uppger respondenterna att:
… de får en längre process med kontakt på socialtjänsten och det vill vi så gärna korta ner och inte behöva ha ärenden som egentligen kan få stöd och hjälp klart… och sen kan de avsluta sitt istället om de får rätt insats från början… men jag tror vi har många sådana som bara ligger och rullar också i perioder där man
egentligen kanske hade behövt se över, nej men vi kommer faktiskt ingenstans i den här familjebehandlingen, nu måste vi testa något annat…
Respondenterna uppger att klienterna själva inte kan komma med förslag och berätta vad de vill ha för behandling. Det sker åtminstone väldigt sällan och ”…det blir ju någonstans vårt ansvar att se till att det fungerar så bra som möjligt”.
Det har även en betydande roll vad för slags ärenden socialsekreterare har. Om det är flera ärenden som kräver uppföljning då det gäller placeringar eller familjebehandling kan det i perioder bli svårt att hinna med då några ärenden kräver mer än andra. Respondenten beskriver att ”…bland annat placeringar tar upp väldigt mycket av vår tid, för då behöver vi finnas där för att ge svaren på vissa frågor när det kommer till beslut från socialtjänstens sida…”. Det kan därmed bli periodvis att socialsekreterarna har en daglig kontakt med
boenden och då blir andra utredningar och uppföljningar lidande. Det är också en skillnad om det är SoL eller LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) placeringar.
…de tvångsmässiga placeringarna kräver också mer tid och mer att skriva i och mer uppföljning… precis som utredningsprocessen gör när det är ett omedelbart omhändertagande från början enligt LVU då… så då påverkar det hur många LVU man har på sin tjänst och hur många sådana placeringar man har också…
6. Analys
I detta avsnitt kommer empirin som presenterats i resultatet analyseras utifrån begreppet handlingsutrymme och Barnkonventionen med hjälp av författarnas förförståelse. Relevanta lagrum kommer även att framföras för att skapa en ökad förståelse av empirin.
6.1 Analys utifrån Barnkonventionen
Respondenterna beskriver att den höga arbetsbelastningen som socialsekreterarna utsätts för kan påverka deras tillgänglighet inför sina klienter. Det kan ta lång tid att få svar på en enkel fråga och det kan hända att socialsekreterarna behöver avbryta samtal. Klienter som har sökt sina socialsekreterare men som inte bedöms vara akut kan dessutom få vänta extra länge på att få bli uppringd. På grund av hög arbetsbelastning behöver socialsekreterarna också sitta mycket i möten som gör att telefonen behöver kopplas bort, vilket bidrar till att klienterna inte kan nå dem. BRIS (2016) beskriver i artikel 12 utifrån Barnkonventionen att barn ska få uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet och vuxna ska lyssna och ta hänsyn till åsikterna. Detta beskrivs även i 11 kap. 10 § SoL, att barn ska ges möjlighet att lägga fram sina åsikter i frågor som rör barnet samt ska få tillgång till relevant information. Tillgängligheten som respondenterna belyser kan få en negativ inverkan på klienternas sätt att få komma till tals. Det kan påverka klienterna negativt utifrån att samtal emellanåt får avbrytas och möjligheten till att få ha åsikter samt att vuxna ska ta hänsyn till dessa kan därmed bli problematiskt att uppnå.
I artikel 12 i Barnkonventionen framgår det att vuxna ska fokusera på barnets bästa och därmed vad som är bra för barnet och hur beslutet kan påverka barnet (BRIS, 2016). 1 kap. 2 § SoL betonar också att barnets bästa alltid ska beaktas. Enligt respondenterna är det önskvärt att kunna ta samtal som inte är akuta och kunna återkoppla för att kunna stärka relationen mellan socialsekreterarna och klienterna. De beskriver att det möjligtvis vore enklare för klienterna att känna tillit till socialsekreterarna i sådana fall. Respondenterna beskriver också att en kontinuerlig kontakt med klienterna hade varit önskvärt, dels för att ha en närmare relation men också för att kunna göra korrekta bedömningar när det kommer till insatser. Det kan därmed tolkas som att socialsekreterarna är medvetna om att det bästa för deras klienter vore att ha en
närmare relation. Eftersom Barnkonventionen också handlar om att besluten som tas ska vara utifrån barnets bästa, samtidigt som respondenterna belyser att de önskar en närmare kontinuerlig kontakt för att göra korrekta bedömningar, skulle detta därmed kunna innebära att klienterna kan påverkas negativt när det kommer till bedömningar i dagsläget utifrån att respondenterna inte har en kontinuerlig kontakt till klienterna. Ytterligare en aspekt där barnets bästa kan vara problematiskt att beakta är utifrån att respondenterna förklarar att när de har hög arbetsbelastning så behöver de emellanåt prioritera de ärenden som är mer allvarliga. Det innebär att klienter i andra ärenden inte får den stöttning och vägledning som de egentligen är i behov av, vilket kan innebära att klienter påverkas negativt i och med att deras bästa inte prioriteras.
Respondenterna belyser att dokumentation är en del av arbetsuppgifterna som ofta bortprioriteras, för att istället kunna göra det sociala arbetet. Socialsekreterarna uppger att de dagar som utredningen ligger efter är många fler än vad det hade behövt vara då dokumentationen inte är inskriven och klar, vilket gör att utredningen inte går att avsluta. Andra aspekter som påverkar utredningstiden beskriver respondenterna vara byte av datasystem. Detta gjordes förra året vilket medförde försenade utredningar senast i våras. Enligt 11 kap. 2 § SoL ska utredningen ske skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Om det finns särskilda skäl får utredningstiden förlängas. Det är möjligt att diskutera om det är särskilda skäl att utredningstiden förlängs på grund av att dokumentationen inte förts in samt att det sker ett byte av datasystemet. Detta kan påverka klienten negativt om denne till exempel inväntar insatser. Respondenterna belyser också att klienterna ibland vill begära ut handlingar. Enligt 11 kap. 10 § SoL ska barnet få tillgång till relevant information, vilket kan ses som problematiskt om dokumentationen inte förts in. Möjligheten att få tillgång till information för klienten kan därför bli en process som kan ta betydligt längre tid än nödvändigt.
Enligt 11 kap. 5 § SoL ska dokumentationen tydligt visa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Trots att dokumentationen kan vara svår att skriva i tid belyser respondenterna att de alltid dokumenterar noggrant i de fall där de inte får tala med barnen/ungdomarna eller när de inte kan använda tvångsåtgärder. Detta för att klienten ska kunna se och förstå hur socialtjänsten resonerar samt varför socialtjänsten inte agerar. BRIS (2016) beskriver att barnets bästa alltid ska vara i fokus samt att i de beslut som myndigheter tar ska barnet alltid få möjlighet att komma till tals. Det kan därmed vara betydande att socialsekreterarna dokumenterar sådana händelser och beslut. Detta för att klienterna ska kunna läsa på vilket sätt som socialtjänsten har utgått från barnets bästa men också anledningen varför de inte har kunnat agera.
Uppföljning är ytterligare en del som beskrivs prioriteras bort, enligt respondenterna. Det kan till exempel ske genom att information istället delges över telefon då tiden inte finns till för att boka in ett möte. Insatser kan också pågå längre än nödvändigt för att socialsekreterarna inte hinner följa upp. I vissa ärenden behöver socialsekreterarna också tänka om då insatser inte fungerar men utgår från att klienterna åtminstone har en behandlare att vända sig till. BRIS (2016) förklaring av att barnets bästa ska vara centralt utifrån vad vuxna fattar för beslut, kan bli bristfälligt då uppföljning inte uppnås i tid. Det kan påverka klienten negativt att inte få den insats denna är i behov på grund av försenad uppföljning.
6.2 Analys utifrån handlingsutrymme
Hög arbetsbelastning kan enligt respondenterna påverka klienterna med koppling till socialsekreterarnas tillgänglighet. Detta med grund i att socialsekreterarna inte kan vara tillgängliga för klienterna för att svara på enkla frågor eller ha tid till att återkoppla till
