Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap Sociologi
ATT FRÄMJA SJÄLVFÖRVERKLIGANDE
– SEX SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER MED YRKESVÄGLEDARE
Sociologi och socialpsykologi C 61-‐90 hp. Uppsats 15 hp. HT 2012
Författare: Kristoffer Eriksson Handledare: Emma Engdahl
School of Humanies, Education and Social Sciences Sociology, Continuation Course, 61-90 hp
Essay, 15 hp, Autumn 2012
Title: To Promote Self-realization – Six Semistructured Interviews with Counselors Autor: Kristoffer Eriksson
ABSTRACT
The purpose of this essay is to examine whether and how labor consultants, job coaches, guidance counselors promote the possibility of self-‐realization of the clients they encounter in their work. By analyzing, based on the theoretical framework, six semi-‐structured interviews of people having the chosen professions answer the questions "Do counselors promote client's opportunities for self-‐realization in their work?" and "If so: how is this practiced?". In the theoretical framework three important concepts are addressed: "identity", "recognition" and "self-‐realization". These are explained with the help of works by including Emma Engdahl, Anthony Giddens, Axel Honneth and Allison Weir. Other influential theorists appearing are George H. Mead, Erving Goffman, Michel Foucault and Charles Taylor. The results show that respondents' practices are different but there is a similarity in the goals they are trying to achieve. The goal is that clients should have received tools to be free to set long-‐term goals and achieve them. Guidance and counseling is, according to the results of the essay, to create awareness for the clients of their own roles (mostly as job seekers) and enable the development of these.
Key words: identity, recognition, self-‐realization, counseling
SAMMANFATTNING
Syftet med denna uppsats är att undersöka om och hur arbetskonsulenter, jobbcoacher, studie-‐ och yrkesvägledare främjar möjligheten till självförverkligande hos de klienter de möter i sitt arbete. Genom att analysera sex semistrukturerade intervjuer av de valda yrkesgrupperna utifrån den teoretiska ramen besvaras frågeställningarna ”Främjar vägledarna klientens möjligheter till självförverkligande i sitt arbete?” och ”Hur praktiseras i så fall detta?”. I den teoretiska ramen behandlas tre viktiga begrepp: ”identitet”, ”erkännande” och ”självförverkligande”. Dessa förklaras med hjälp av arbeten av bland annat Emma Engdahl, Anthony Giddens, Axel Honneth och Allison Weir. Andra tongivande teoretiker som förekommer är George H. Mead, Erving Goffman, Michel Foucault och Charles Taylor. Resultatet visar att respondenternas arbetsmetoder ser olika ut men att det finns en likhet i det mål de försöker uppnå. Detta mål är att klienterna ska ha fått redskap för att själva kunna sätta upp långsiktiga mål och uppnå dem. Vägledning handlar enligt uppsatsens resultat om att medvetandegöra för klienterna deras egna roller (främst som arbetssökande) och möjliggöra utvecklingen av dessa.
Nyckelord: identitet, erkännande, självförverkligande, vägledning
FÖRORD
Havdhem, 25:e december 2012
Jag vill tacka alla de som ställt upp som ställt upp som respondenter och låtit sig intervjuas till denna uppsats. Jag fick med mig mer och bättre information än jag någonsin kunnat förvänta mig. Jag vill även tacka Emma Engdahl för all stöd och hjälp som jag fått med att framställa uppsatsen.
Tack!
/Kristoffer Eriksson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING s. 1 1.1. Problemformulering s. 1 1.1.1. Syfte s. 1 1.1.2. Frågeställningar s. 2 1.1.3. Avgränsningar s. 2 1.2. Definitioner s. 2 1.3. Disposition s. 2 2. TIDIGARE FORSKNING s. 32.1. Vägledarens roll & samtalsmetod s. 3 2.1.1. Kort historik s. 3 2.1.2. Vägledarens roll s. 3 2.1.3. Samtalsmetod s. 3 2.2. Vägledning utifrån Weber s. 4 2.3. Sammanfattning av tidigare forskning s. 5 3. METOD s. 6 3.1. Urval s. 6 3.2. Genomförande s. 7 3.3. Transkribering s. 7 3.4. Etiska riktlinjer s. 7 3.5. Analysmetod s. 8
3.6. Reliabilitet, validitet & generaliserbarhet s. 8
4. TEORI s. 10
4.1. Identitet s. 10
4.2. Erkännande och självförverkligande s. 13
5. RESULTAT & ANALYS s. 17
5.1. Slutsats s. 23
5.1.1. Främjar vägledarna klientens möjligheter till
självförverkligande i sitt arbete? s. 23 5.1.2. Hur praktiseras i så fall detta? s. 23 6. SLUTDISKUSSION s. 24 REFERENSER Bilaga 1. Bilaga 2.
1. INLEDNING
I denna uppsats ska jag genom att analysera materialet från sex intervjuer utifrån valda teorier undersöka hur arbetskonsulenter, jobbcoacher, studie-‐ och yrkesvägledare med flera främjar möjligheten till självförverkligande hos de människor de möter i sitt arbete. Till den teoretiska ramen har jag valt ut arbeten av bland annat Emma Engdahl, Anthony Giddens, Axel Honneth och Allison Weir för att förklara begreppen ”identitet”, ”erkännande” och ”självförverkligande”. Andra tongivande teoretiker som förekommer är George H. Mead, Erving Goffman, Michel Foucault och Charles Taylor. Men innan vi går vidare vill jag citera ur estradpoeten Michael Horvaths Min telefonsvarare:
”[ … ] Hej
Jag kan inte svara just nu för jag har ett privatliv eller nej det låter ju som om jag gör något sexuellt jag menar bara att jag inte är vid telefonen just nu, jag
ja alltså, den entitet som utgör gränsen mellan infall och handlande eller mellan orsak och beteendemässig verkan.
Fast, om en människa bara definieras som en mellanliggande variabel Ett gränsland mellan miljöpåverkan (lära vita möss följa strömmen), och beteenden (äta prata knulla) så är man ju bara en gräns utan egen fysisk massa och då existerar man ju inte alls. Jag är ju utvald genom årtusenden av evolution för att skriva min poesi, läsa svåra tegelstensromaner och om jag inte förstår dem så i alla fall för syns skull [ …]”1
I Horvaths dikt våndas berättarjaget över jagets existens och viljan att vara någonting unikt, eller åtminstone förefalla som någonting annat än ett resultat av arv och miljö. Kampen om att bli erkänd som den berättarjaget vill vara. Erkännande ger oss en positiv känsla av oss själva, men det är ingenting vi kan skapa på egen hand.
Det kan finnas skeden i livet då vi är i behov av vägledning i en eller annan mening, som till exempel i valet av karriär eller andra livsfrågor. Det är därför intressant att undersöka hur mötet med en professionell vägledare kan påverka våra möjligheter till självförverkligande
1.1. PROBLEMFORMULERING
1.1.1. Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka om och hur vägledare främjar möjligheten till självförverkligande hos de klienter de möter i sitt arbete. De svar vägledarna ger angående sina arbetsmetoder kan senare analyseras utifrån den teoretiska ramen för att belysa de element som påverkar möjligheten till självförverkligande. 1 Bilaga 1.
1.1.2. Frågeställningar
1: Främjar vägledarna klientens möjligheter till självförverkligande i sitt arbete? 2: Hur praktiseras i så fall detta?
1.1.3. Avgränsningar
För att ge denna uppsats en mer sammanhållen struktur har jag valt att avgränsa arbetet till att endast innefatta vägledning inom studie-‐ yrkes-‐ och arbetslivsfrågor. Därför har jag valt att koncentrera mitt urval till personer med yrken som studie-‐ och yrkesvägledare, jobbcoach, arbetskonsulent eller liknande arbetsbeskrivning. I urvalet har en så stor och jämn spridning som möjligt vad det gäller kön, ålder, yrkeserfarenhet eftersträvats. I den mån det varit möjligt har även personer med utländsk bakgrund tagits med i urvalsgruppen. Urvalsgruppens målgrupp är personer i åldrarna 18 till 65 år, alltså personer i arbetsför ålder.
1.2. DEFINITIONER
I uppsatsen kommer ett antal begrepp att användas. De flesta begrepp får en förklaring i direkt anknytning till att de används i texten, men några begrepp förklaras i detta kapitel för att underlätta läsningen och undvika missförstånd.
Vägledare: Person som arbetar med att på olika sätt hjälpa andra människor i studie-‐ yrkes-‐ och arbetslivsfrågor.
Klient: Person som får vägledning av ovanstående.
1.3. DISPOSITION
Uppsatsen kommer att ha följande disposition. Under rubriken ”Tidigare forskning” presenteras ett urval av tidigare forskning som gjort. Detta kapitel har tematiserats för att underlätta läsningen. ”Metod” beskrivs tillvägagångssättet i arbetet med uppsatsen. Det vill säga val av datainsamlingsmetod och en beskrivning av denna, urvalsprocess, genomförande, transkribering, etiska riktlinjer och analysmetod. Under rubriken ”Teori” presenteras uppsatsens teoretiska ram. Denna har blivit uppdelad i två underrubriker, ”Identitet” och ”Erkännande och självförverkligande”, för lättare orientering. I ”Resultat och analys” redovisas resultatet av datainsamlingen parallellt med analysen av denna. En sammanfattande slutsats av resultatet och analysen presenteras sedan under underrubriken ”Slutsats”. Uppsatsen avslutas med en summering av egna reflekteringar över arbetet under rubriken ”Slutdiskussion”.
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1. VÄGLEDARENS ROLL & SAMTALSMETOD
Gunnel Lindh undersöker i sin avhandling Samtalet i studie-‐ och yrkesvägledningsprocessen vilken möjlighet klienten har att göra sin röst hörd genom att anta 3 perspektiv: intentionellt, interaktionellt och institutionellt. Detta gör Lindh genom att intervjua och observera 7 elever i årskurs 9 och 6 vägledare i deras vägledningssamtal2. I sin avhandling Kvalet inför valet: Om elevers förväntningar och möten med vägledare i grundskolan beskriver och analyserar Anders Lovén studie-‐ och yrkesvägledningssamtal i årskurs 9 utifrån elevens, vägledarens och samhällets perspektiv3. För att genomföra detta intervjuar Lovén 4 vägledare och 8 elever4.
2.1.1. Kort historik
Lindh inleder sin avhandling med att översiktligt presentera den moderna studie-‐ och yrkesvägledningens historia som enligt henne börjar 1902. Den ursprungliga tanken var att klienten med hjälp av vägledarens expertis, tester och rationellt skulle matchas ihop med ett yrke som sedan varade livet ut. Det som krävdes av klienten var självkännedom, kunskap om omvärlden och en förmåga att resonera kring relationen mellan dessa två punkter. Under 50-‐talet slår ”karriär” som begrepp igenom samtidigt som psykologisk forskning och teorier inom området börjar dyka upp. Bland annat presenteras en icke-‐styrande psykoterapimetod som visar sig vara mycket användbar i vägledningssammanhang. Från 50-‐talet och framåt flyttas vägledningens fokus allt mer över till individen och från yrkesval till karriärsval. Detta innebär att individens yrke och karriär inte längre är någonting statiskt, utan någonting som har en utvecklingsprocess5.
2.1.2. Vägledarens roll
Lindhs tidigare forskning visar på att vägledarens roll idag innebär att ge klienten verktyg att bli medveten om sig själv och utveckla självkännedom, bli medveten om olika valalternativ och vilka konsekvenser de får, både lång-‐ och kortsiktigt. Vägledarens roll innebär även att få klienten att bli medveten om relationen mellan dessa två punkter, samt lära klienten att fatta beslut och att kunna hantera övergången mellan till exempel skola och arbetsliv eller två anställningar6.
2.1.3 Samtalsmetod
Vägledare ser enligt Lindh på vägledning som en process och att deras uppgift är att stämma av klienternas nuvarande status och att påskynda hjälpa dem till att komma vidare i sitt beslutsfattande i form av ökad självkännedom eller kunskap
2 Lindh, Gunnel (1997): Samtalet i studie-‐ och yrkesvägledningsprocessen. Stockholm: HLS Förlag
s. 41-‐46.
3 Lovén, Anders (2000): Kvalet inför valet: Om elevers förväntningar och möten med vägledare i
grundskolan. Malmö: Institutionen för pedagogik, Lärarhögskolan s. 18.
4 Ibid. s. 70-‐71. 5 Lindh 1997 s. 6-‐14. 6 Ibid. s. 21-‐23.
om sina valalternativ7. Något som även framkommer i Lovéns senare forskning8. Enligt Lovén saknar dessutom vägledarna vägledningsmodeller att hänvisa till. De har svårt att förklara exakt hur de arbetar, men säger att arbetssättet varierar från situation till situation9. Fördelningen av talutrymmet mellan klient och vägledare har visat sig vara cirka 40 procent till klienterna och 60 procent till vägledarna, vilket Lindh tolkar som ett relativt gott utrymme för klienterna att uttrycka sina tankar och viljor, dock inte fullt ut10. Dominansen från vägledarnas sida konstaterar även Lovén i sin forskning11. Samtalen rör sig mestadels kring motivation, utbildningar, yrken och andra alternativ till första handsval. Det förekommer även att samtalen även berör faktorer som påverkar valet12. Lindh menar att vägledares förmåga att uppfatta ordlösa signaler är viktigt för klientens möjligheter att få den hjälp hen behöver och att detta är en förmåga som går att träna upp. Sammanfattningsvis använder sig vägledare av verbal och icke-‐verbal uppmuntran, speglingar, sammanfattningar, följdfrågor och ger klienten utrymme för reflektion för att hjälpa beslutsfattandeprocessen framåt13. Dock är Lovén kritisk och menar att klienternas självkännedom relaterat till utbildning-‐ och yrkesvärlden inte utreds ordentligt och att samtalen saknar en tydlig struktur, vilket leder till att klienterna lätt missförstår informationen14. Lovén sätter upp 8 kriterier för att belysa vägledningsprocessen. Vägledarna bör ha en god samtalskompetens, kunna klargöra syfte och ramar för vägledningen, förmedla relevant information. Vägledarna bör även kunna sätta klienternas totala livssituation i relation till de val klienterna står inför och identifiera klienternas problem/behov. Vägledarnas förmåga att förbättra klienternas förmåga att se sina resurser, värdera och reducera valalternativ. Klienten bör dessutom ges en insikt i sin situation i samhället och möjligheterna att påverka den. Generellt uppfyllde de vägledare som ingick i Lovéns forskning inte kriterierna. Framför allt saknades den aktiverande och insiktsskapande vägledning som gör klienterna till aktiva deltagare i vägledningsprocessen15.
2.2. VÄGLEDNING UTIFRÅN WEBERS TEORI
Syftet med Isabelle Darmon & Coralie Perez artikel ’Conduct of conduct’ or the shaping of ’adequate dispositions’? Labour market and career guidance in four European countries är att dokumentera formningsprocessen och dess effekter på de dispositioner och beteenden hos både de som får och ger vägledning. På så sätt hoppas de kunna bidra med några första förslag på nödvändiga omvärderingar av begreppen ”conduct” och ”conduct of conduct” i teoretiseringen av liberal statlig rationalitet16. Darmon et al. hävdar att kategorierna ”conduct of conduct” och ” governing through freedom” inte återger 7 Ibid. 1997 s. 75-‐76. 8 Lovén 2000 s. 131-‐133. 9 Ibid. s. 133. 10 Lindh 1997 s. 149-‐150. 11 Lovén 2000 s. 187. 12 Lindh 1997 s. 149-‐150. 13 Ibid. s. 246-‐250. 14 Lovén 2000 s. 176. 15 Ibid. s. 215-‐218.
16 Darmon, I. & Perez, C. (2011): ”’Conduct of conduct’ or the shaping of ’adequate dispositions’?
Labour market and career guidance in four European countries”, s. 77-‐101, Critical Social Policy, vol. 31, no. 1 s. 79.
stereotypa attityder som skapas och upprätthålls genom disciplinära instruktioner från de obligatoriska aktiveringsprogram eller av en ”karriärplanering” tillräckligt. Inte heller förklarar kategorierna de aktiva mekanismerna i mobiliseringen av personal. De menar därför att vi måste gå tillbaka till Max Webers kategori ”possibility of conduct” och hans tanke om anpassningen som kännetecknar modern byråkratisk kapitalsim17. För att hitta stöd för sin hypotes analyserar Darmon et al. 38 fallstudier från vägledningsprogram och center i Frankrike, Slovenien, Spanien och Storbritannien18. Deras slutsats är att Webers kategori är särskillt relevant. Den disciplinära tonen påverkar instruktionerna av de stereotypa attityderna, mobiliseringen av egenintresse och införlivandet av mekanismer som förvanskar förmågan till en professionell bedömning. Webers analys av industriarbete och formandet av arbetarens liv förklarar det hela enligt Darmon et al19.
2.3. SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING
Den tidigare forskning som jag presenterat här visar på vägledarens roll, den samtalsmetod som används och vilka effekter den har på vägledningen. Darmon et al. forskning sätter även vägledningen i ett bredare sociologiskt samhällsperspektiv utifrån Webers teorier. Vad denna uppsats framför allt kan bidra med är ytterligare sociologiska dimensioner av vägledarnas arbete utifrån begreppet självförverkligande och den valda teoretiska ramen.
17 Ibid. s. 79-‐80. 18 Ibid. s. 80. 19 Ibid. s. 96.
3. METOD
För att uppfylla uppsatsens syfte och kunna besvara dess frågeställningar har jag valt att använda mig av en semistrukturerad intervjuform. Fördelen med denna form av intervjuer är att intervjuaren med hjälp av den intervjuguide (se bilaga 2.) som utformats får en flexibel mall att utgå ifrån. Intervjuguiden tillåter att under intervjuns gång omformulera och ställa frågorna, samt ställa eventuella följdfrågor, efter hur respondenten svarar20. Intervjuguiden är uppbyggd av ett antal övergripande direkta frågor. Dessa understödjs av bland annat sonderande följdfrågor som är avsedda att bringa klarhet där eventuella luckor i informationen uppstår21. Vid intervjutillfället har en fenomenologisk vinkel antagits och respondentens beskrivning av sitt arbete har varit det centrala i intervjun22. Under intervjuerna har ledande frågor och kroppsspråk undvikits i största möjliga mån, då den typen av frågor och gester kan påverka uppsatsens reliabilitet och validitet23. Valet av semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod motiveras av att syftet i denna uppsats är att ta del av respondenternas beskrivningar och tolkningar av sitt arbete med klienterna24. En alternativ form av insamlingsmetod skulle kunna varit etnografiska observationer. Respondenternas arbete hade då kunnat observeras i sin autentiska miljö25 och sedan kompletterats med uppföljande intervjuer. Denna datainsamlingsmetod övervägdes, men kunde tyvärr inte genomföras på grund av att inga klienter ville ställa upp i undersökningen. Inte heller någon av de kvantitativa metoderna, som till exempel strukturerade intervjuer eller enkätundersökningar, lämpliga att använda sig av. Detta eftersom dessa metoder är avsedda att generera data som kan presentera statistiska resultat26.
3.1. URVAL
För att hitta respondenter till denna uppsats valde jag att göra ett kedjeurval. Kedjeurval är en form av bekvämlighetsurval som innebär att forskaren tar kontakt med ett mindre antal personer som är intressanta för undersökningen och genom dem kommer i kontakt med fler potentiella respondenter27. Urvalet gjordes genom att besöka företag och myndigheter, i en medelstor svensk stad, som helt eller delvis arbetar med vägledning inom arbetslivet. Målet var att finna sex respondenter med så stor spridning av yrkesverksamma år och kompetenser som möjligt. På plats presenterade jag mig och berättade att jag sökte lämpliga personer som frivilligt kunde ställa upp på en intervju. Intervjuerna bokades sedan in eller genomfördes direkt i vid förfrågan. I kontakten med respondenterna tillfrågades de också om de kände någon som de trodde skulle kunna ställa upp på en intervju. Sedan kontaktades de tilltänkta respondenterna via telefon eller genom besök på deras arbetsplats. Jag vill påpeka att jag är medveten om att denna form av urval medför att urvalet inte på något sätt blir
20 Bryman, A. (2002): Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber s. 301-‐302.
21 Kvale, S. (1997): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur s. 124-‐125. 22 Ibid. s. 54-‐56. 23 Ibid. s. 145-‐146. 24 Ibid. s. 13. 25 Bryman 2002 s. 317-‐319. 26 Ibid. s. 77. 27 Ibid. s. 115-‐117.
slumpmässigt. Svaren jag fått är därför med stor sannolikhet inte heller generaliserbara28.
3.2. GENOMFÖRANDE
Intervjuerna ägde rum enligt överenskomna tider på respektive respondents arbetsplats i avskildhet och tog mellan 15 till cirka 20 minuter. Respondenterna ville gärna även prata en stund före och efter den faktiska intervjun, vilket sammanlagt kunde ta upp till cirka 40 minuter till.. Mitt eget kroppsspråk och övriga sätt att presentera mig (kläder etc.) övervägdes också noggrant. För att inte väcka frågor om min egen person valdes en neutral klädstil. Kroppsspråket hölls öppet, vänligt och intresserat inför respondenterna och deras utsagor. Detta för att försöka skapa en så trygg miljö som möjligt för respondenterna då atmosfären i en intervju är viktig för att få så utförliga svar som möjligt29. För att fokus skulle kunna ligga på intervjuerna och dynamiken i dessa användes en digital diktafon för att registrera dem30.
3.3. TRANSKRIBERING
På grund av en funktionsnedsättning lämnades samtliga inspelade intervjuer in för transkribering hos Funka inom studentavdelningen på Örebro universitet. Transkriberingarna är skrivna med, eller mycket nära, talspråk och även pauser i talet har blivit utskrivna. Transkriberingarnas utformning och hur den påverkar materialets reliabilitet och validitet diskuteras i Steiner Kvales Den kvalitativa forskningsintervjun. Under rubriken ”Utskriftens reliabilitet och validitet” liknar Kvale transkriberingens utformning vid utformningen av kartor. Beroende på användningsområde och syfte ser olika kartor över samma område olika ut. Därför finns det inte en utformning som passar alla användningsområden31.
3.4. ETISKA RIKTLINJER
I samband med intervjuerna har respondenterna, i enighet med de etiska riktlinjer som finns, delgivits en översiktlig information om uppsatsens syfte, frågeställningar och upplägg. Deras frivilliga deltagande har förtydligats och att de när som helst kunnat avstå från att svara på frågor eller avbryta intervju innan de gav sitt muntliga samtycke. De fick även möjligheten att i efterhand ta tillbaka utsagor eller hela sin medverkan. För att skydda respondenternas identiteter och integritet förblir de anonyma i uppsatsen och det inspelade materialet och tillhörande transkriberingar har efter uppsatsens färdigställande blivit makulerat32.
Vetenskapsrådet sammanfattar i Forskningsetiska principer inom humanistisk-‐ samhällsvetenskaplig forskning33 de etiska riktlinjerna i fyra krav:
1: Informationskravet – Deltagare i en undersökning ska informeras om sina uppgifter och villkor i undersökningen. All information som kan tänkas påverka 28 Ibid. s. 115-‐117. 29 Kvale 1997 s. 118. 30 Ibid. s. 147. 31 Ibid. s. 147-‐160. 32 Ibid. s. 107-‐110. 33 Vetenskapsrådet 1990.
deltagarnas vilja att delta i undersökningen måste framkomma. Deltagarna måste också informeras om sina rättigheter att när som helst avbryta sin medverkan i undersökningen.
2: Samtyckeskravet – Forskaren måste få deltagarnas samtycke. Om deltagaren är under 15 år ska även målsman lämna samtycke. Deltagarna måste när som helt få avbryta sin medverkan utan att det medför några negativa konsekvenser för dem. Forskaren får inte under några omständigheter försöka att få en deltagare att ändra sitt beslut att avbryta.
3: Konfidentialitetskravet – Deltagarnas personuppgifter, etiskt känsliga uppgifter och annan information som kan avslöja vilka som deltagit i undersökningen ska hanteras på ett sådant sätt att utomstående inte kan ta del av dem.
4: Nyttjandekravet – Deltagarnas information får endast användas i forskningssyfte. Bruk i kommersiella och icke-‐vetenskapliga syften är inte tillåtna. Informationen får heller inte användas som underlag för beslut som direkt berör någon deltagare.34
3.5. ANALYSMETOD
Under analysen har transkriberad data först genomgått meningskoncentrering. Vilket innebär att meningar har kortats ner för att bli lättare att överskåda. Vidare har materialet även kodats och kategoriserats för att förekomsten av teman knutna till uppsatsens syfte och frågeställningar synliggjorts35. Därefter har materialet tolkats hermeneutiskt utifrån uppsatsens teoretiska ram36. Utifrån de teorier som presenterats har sedan det insamlade datamaterialet jämförts och tolkats för att kunna besvara frågeställningarna. De utsagor som gjorts i intervjuerna har tolkats dels för sig och dels i sitt sammanhang i intervjun. På så sätt påverkas inte bara tolkningen av det enskilda, utan även helheten. Det som sägs kan därför tolkas på olika plan och ge svar med flera dimensioner37.
3.6. RELIABILITET, VALIDITET & GENERALISERBARHET
Reliabilitet och validitet används som mått på tillförlitligheten hos det forskningsarbete som utförts. Dessa begrepp kan dessutom delas in i extern och intern. Extern reliabilitet handlar om studien kan upprepas med samma resultat. När det kommer till kvalitativ forskning är detta mycket svårt eftersom metoden innebär ett för situationen unikt möte mellan individer. Bryman menar att den forskare som vill replikera en undersökning bör gå in i samma sociala roll som den tidigare haft. Intern reliabilitet mäter forskarlagets samstämmighet inför de tolkningar som presenteras. För att öka reliabiliteten har jag försökt göra möjligheten att replikera min studie så stor som möjligt. För att komma i kontakt med respondenterna har inga speciella personliga kontakter eller liknande utnyttjas. Min intervjuarroll har heller inte krävt några extraordinära egenskaper eller förkunskaper. Eftersom jag är ensam författare av denna uppsats har den interna reliabiliteten lämnats åt sidan. Extern validitet mäter hur generaliserbart resultatet av en studie är utanför den sociala sfär som den utförts i. Intern validitet mäter hur väl de data som samlats in stämmer överens med forskarens
34 Ibid.
35 Kvale 1997 s. 174-‐175. 36 Ibid. s. 49-‐54.
resultat38. Som jag redan nämnt i metodkapitelet under rubriken ”Urval” är sannolikheten för resultatets generaliserbarhet låg på grund av urvalsmetoden. För att styrka den inre validiteten har jag sett till att varje de uttalanden jag gör i resultatet är grundat i de insamlade data och den teori jag valt att använda mig av.
4. TEORI
4.1. IDENTITETFrågan om vad identitet och Själv är kan besvaras med två frågor: ”Vem är jag?” och ”Vem vill jag vara?”. Identitet handlar om att vi behöver kunna identifiera oss själva i förhållande till vår omvärld. Att kunna urskilja oss själva från den, men även att känna igen oss i den. För att kunna identifiera oss med och skilja oss själva från vår omvärld måste vi kunna interagera med den redan från allra första början, vilket är absolut avgörande för vår möjlighet till socialisation och identitetsskapande39. Johan Asplund kallar detta för att vi är socialt responsiva, ett beteende som utan orsak eller uppmuntran uppstår så länge det inte förhindras40. Om vi människor inte vore socialt responsiva skulle allt som innebar mellanmänskliga relationer inte existera.
Enligt Emma Engdahl tycks vi ha en medfödd vilja att interagera tillsammans med andra människor. Detta yttrar sig genom att vi direkt och oreflekterat övertar andra personers attityder till omvärlden, både kroppsligt och emotionellt. Vi kan till exempel börja skratta när andra skrattar. Detta utnyttjas i underhållningsbranschen där vissa komediserier spelas in inför publik. Publikens skratt får oss tittare att skratta, vi känner oss underhållna och vill fortsätta följa serien. Vi övertar andra människors kroppsliga attityder, vilket innefattar kroppsspråk, ordval och läten (ordlösa ljud, dialekter med mera). Att göra på detta sätt kallar Engdahl för enkelt attityd-‐ eller rolltagande41. Detta enkla rolltagande innebär att vi kan få andra att känna igen sig i oss och vi i dem. På så sätt kan vi också förstå och göra oss förstådda och på sikt ta på oss roller som deltagare i ett större sammanhang42.
I Konsten att vara sig själv43 citerar Engdahl Robert E. Park:
”Vi kommer till världen som individer, förvärvar en karaktär och blir personer.”44
Även Erving Goffman citerar Park i Jaget och maskerna – En studie i vardagslivets dramatik45: Anledningen till att jag gör mig besväret att redogöra för alla de som citerat Park är för att visa på den, i sammanhanget, allmänna uppfattningen om att vår identitet, Jag, Mig och Själv skapas i kontakten med de människor som omger oss. I den här uppsatsen är därför identitet inte någonting som vi föds med eller skapar för oss själva.
39 Engdahl, E. (2006): Om det sociala livets elementära former: En rekonstruktion av Johan
Asplunds socialpsykologiska tänkande, i Social Interaktion: Förutsättningar och former. Malmö: Liber s. 84.
40 Asplund, Johan (1987): Det elementära livets former. Göteborg: Bokförlaget Korpen s. 209. 41 Engdahl 2006 s. 89.
42 Engdahl, E. (2009): Konsten att vara sig själv. Malmö: Liber s. 20-‐24. 43 Ibid.
44 Ibid. s. 41.
Vi socialiseras in i samhället och våra roller genom att vi lär oss de normer och koder som gäller när vi umgås med andra. Socialiseringen sker inte genom att vi rationellt lär oss förstå samhällets normer, utan vi lär oss att kroppsligt känna vad som är rätt och fel. Normerna upplevs därför som självklara och till och med naturliga46. Det är därför som vi har lås på våra toaletter. Det skulle kännas ”naket” att inte kunna låsa dörren och skammen vi skulle känna om vi bokstavligen blev tagna med byxorna nere skulle kännas förödande. Normerna talar inte bara om för oss vad som är förbjudet, utan talar också om för oss hur vi bör tänka, känna och agera. Detta innebär att även sådant som vi uppfattar som frihet och lustfyllt är en del av samhällets förhållningsregler47.
Våra roller hjälper oss att ”presentera” oss för varandra och orientera oss i vår sociala värld. Ett exempel är när jag går till vårdcentralen i egenskap av patient för att få hjälp av en läkare. Jag och läkaren vet direkt hur vi ska förhålla oss till varandra tack vare att vi vet vilka roller vi har och vet hur dessa roller förhåller sig till varandra. Skulle jag däremot gå hem till en läkare i egenskap av rörmokare skulle förhållandena vara annorlunda eftersom förhållandet mellan rollerna är andra än tidigare48.
Hur lär vi då oss rollerna och deras betydelse? Enligt George H. Mead lär vi oss dem till en början som barn när vi leker. När vi leker provar vi rollerna och deras karaktärsdrag genom att imitera deras beteende som vi uppmärksammat i vår omgivning. En typisk sådan lek är mamma-‐pappa-‐barn där bland annat föräldrarollerna prövas. Vi lär oss också ställa oss utanför oss själva och på så sätt kan vi förhålla oss till de vi är. Leken övergår så småningom i vad Mead kallar för spel. I spelet lär vi oss förstå samhällets lagar, normer och värderingar och olika rollers förhållanden till dem. På så sätt lär vi oss också att ta ansvar för vårt handlande. I spelet utvecklar vi det som Mead kallar för ”den generaliserade andre”49. Begreppet beskriver han på följande sätt:
”Det organiserade samhälle eller den sociala grupp som ger individen hans jags enhet kallas ’den generaliserade andre’. Den generaliserade andras attityd är hela samhällets attityd. Sålunda är, t.ex., vad gäller en sådan social grupp som ett basebollag, laget den generaliserade andra såtillvida som det ingår – som en organiserad process eller social handling – i erfarenheten hos varje individuell medlem av det.”50
I vår interaktion med vår omgivning kan vi ägna oss åt så kallad ”intrycksstyrning”. Det betyder att vi försöker styra det intryck vi gör på andra genom att använda oss av vad Goffman kallar för ”manér” och ”uppträdande”. Vi försöker med andra ord att upprätthålla en fasad och en så gynnsam bild av oss själva som möjligt. Manér är de uttryck vi använder oss av, det vill säga allt från kroppsspråk, röst och ordval. Medan uppträdande är de fysiska accessoarer vi
46 Engdahl 2009 s. 61-‐65. 47 Ibid. s. 76.
48 Ibid. s. 42-‐43. 49 Ibid. s. 102-‐104.
50 Mead, G. H. (1976): Medvetandet, jaget och samhället från socialbehavioristisk ståndpunkt.
använder oss av, sådant som frisyrer, kläder och ting som vi kan visa upp för vår omvärld. Det här är ett sätt att tala utan att öppna munnen, eller säga mer än vad vi gör med de ord vi uttalar – så kallad icke-‐verbal kommunikation51. Ju fler människor vi har kontakt med, desto viktigare blir det att vi kan styra det intryck vi gör på dem. Detta beror på att vi har olika relationer till olika människor eftersom vi möter dem i olika sammanhang52. Det finns tillfällen då det är bra att kunna dölja vilket humör vi egentligen är på, till exempel på en anställningsintervju där det är väldigt viktigt att kunna visa sig från sin bästa sida.
För att vi ska utföra intrycksstyrning krävs självmedvetenhet, vi måste kunna ställa oss utanför och göra oss själva till objekt för oss själva. Detta kräver en referenspunkt, någonting att jämföra med, och referenspunkten (eller punkterna) är samhället och vår omgivning. Genom att läsa av och känna in andras reaktioner på våra manér och uppträdanden, för att låna Goffmans begrepp, kan vi föreställa oss hur vi framstår i deras ögon. När vi sedan tar ytterligare ett steg utåt och antar, och förhåller oss till, samhällets perspektiv kan vi inte bara bedöma oss själva, utan även de andras bedömning av oss. Att kunna anta och förhålla sig till samhällets normer och värderingar är i sammanhanget viktigt. Detta skulle annars resultera i att vi blev totalt beroende av andra människors direkta reaktion på vårt handlande i varje unik situation. Självmedvetenheten inbegriper alltså tanken om hur vi framstår i andras ögon, deras bedömning av hur vi framstår och en känsla inför oss själva när vi ser oss själva i deras ögon53.
Att spela en roll är som sagt inget ensamarbete där jag ensam definierar vilken roll jag vill spela, utan det kräver ett samarbete med omgivningen där vi gemensamt är överens om vad situationen går ut på. Enligt Goffman kräver det också att vi går samman och hjälper varandra om någon skulle falla ur sin roll och tappa masken, bland annat genom att se mellan fingrarna om någon gör bort sig eller på något annat sätt försöker dölja misstaget54. Om jag till exempel råkar säga någonting som kan tolkas som rasistiskt i ett sällskap där rasism inte tolereras kan en vän skynda till min räddning genom att abrupt byta samtalsämne eller få det jag sagt att framstå som ett skämt.
Genom livet försätts vi i flera olika roller, oftast flera gånger under en och samma dag. Engdahl menar att de roller vi känner oss mest bekväma i är de vi är bäst på genom att vi övat på dem. Dessa roller kan vi lätt identifiera oss med och lusten att spela en roll kommer utifrån förmågan att spela den – om vi får erkännande för den av vår omgivning55. Erkännande för vilka vi försöker vara är därför någonting vi hela tiden eftersträvar, till och med kämpar för, i vår interaktion med omvärlden. Engdahl beskriver den individualisering som vårt samhälle uppnått som så långt gången att individen har blivit ett heligt objekt56. Just 51 Engdahl 2009 s. 43-‐47. 52 Ibid. s. 66. 53 Ibid. s. 91-‐96. 54 Ibid. s. 52-‐57. 55 Ibid. s. 49-‐50. 56 Ibid. s. 59.
”erkännande” är ett begrepp som jag återkommer till senare i uppsatsen. När vi identifierar oss med en roll så upplever vi att vi är rollen. Ett enkelt sätt att visa på alla de roller som vi identifierar oss med är att skriva ”Jag är…” och sedan skriva ner alla ord som vi förknippar med oss själva. Till och med adjektivet ”underbar” är en roll som vi ger innebörd och spelar.
4.2. ERKÄNNANDE OCH SJÄLVFÖRVERKLIGANDE
Självförverkligande presenterades av psykologen Abraham H. Maslow som det yttersta behovet i hans teori om behovshierarkin. Självförverkligande definieras enligt teorin som att utveckla sin fulla potential och bli den person vi vill vara. Enligt Maslows teori kan våra behov rangordnas enligt en skala där våra fysiska behov, som till exempel mat och sömn, är de viktigaste och mest grundläggande. Dessa följs av trygghet, tillhörighet och erkännande, självkänsla och slutligen självförverkligande. För att vi ska kunna klättra i hierarkin måste vi först få de behov som står före uppfyllda. Innan vi till exempel kan uppfylla behovet av tillhörighet måste vi känna oss trygga57.
Mead ansåg att självförverkligande är en process där man utvecklar förmågor och egenskaper och kan övertyga sig om deras unika värde för den omgivande sociala världen, på basis av de erkännande reaktionerna från de man interagerar med58.
Anthony Giddens beskriver självet som ett reflexivt projekt, vilket innebär att vi hela tiden formar och omformar vårt själv59.
”Vi är inte det vi är, utan vad vi gör oss till.”60
Nyckelordet till självförverkligande är ”autenticitet”, att vara ärlig mot sig själv och på så sätt hitta sig själv61. Det övergripande målet för oss är att skapa en genuint positiv ”identitetskänsla”. Denna reflexivitet är en ständigt pågående medvetenhet om vad som försiggår runt omkring oss och vår egen roll i situationen. Självförverkligandet innefattar, enligt Giddens, ett speciellt förhållningssätt till vår egen biografiska historia och framtiden. Våra liv kan liknas vid en resa där tidigare händelser i våra liv blir till milstolpar som visar på riktning i våra liv och framtiden ett obestämt mål, som ändå inte ger plats åt slumpen62.
I likhet med Maslow ser Axel Honneth socialt erkännande som en del av vägen fram till självförverkligande. För att vi ska kunna uppfatta, tolka och inse våra behov som självständiga individer krävs det att vi har självkänsla, självförtroende och självrespekt. Någonting som endast kan ske när vi i
57 Larsen, R. J. & Buss, D. M. (2002): Personality Psychology – Domains of Knowledge About Human
Nature. New York: McGraw-‐Hill s. 245-‐247.
58 Honneth, A. (1995): The struggle for recognition – The moral grammar of social conflicts.
Cambridge, Massachusetts: The MIT Press s. 87.
59 Giddens, A. (1999): Modernitet och självidentitet. Göteborg: Daidalos s. 95. 60 Ibid. s. 95.
61 Ibid. s. 99. 62 Ibid. s. 95-‐97.
samförstånd med vår omgivning får och ger varandra erkännande. I The Struggle for Recognition63 rekonstruerar han med hjälp av George H. Mead Friedrich Hegels modell för människans kamp för erkännande64.
Hegel var övertygad om att en kamp mellan oss individer för ett ömsesidigt erkännande av våra identiteter skapar ett inre tryck i samhället på de etablerade praktiska och politiska institutionerna kommer garantera oss frihet65. Enklare uttryckt innebär det att vi genom att erkänna och bekräfta varandra som de unika personer vi är kommer att förändra samhället vi lever i från grunden och leda till individuell frihet. Samhällets lagar eller våra egna moraliska övertygelser kan enligt Hegel inte utgöra någon sund bas för utövandet av denna utökade frihet, utan endast de intersubjektiva attityder som vi faktiskt ger uttryck för66. Han menade att vårt självmedvetande är styrt av vår erfarenhet av socialt erkännande67. Hegel delade in vårt behov av socialt erkännande i tre olika former: ett emotionellt behov som tillgodoses av familj och kärlek; ett kognitivt som tillgodoses av lag och rätt; ett kognitivt behov (en känsla av erkännande från samhällets sida) som tillgodoses av solidaritet i samhället68. Dessa tre former av erkännande vidareutvecklas av Honneth som menar att vi är beroende av vår omgivning för att få socialt erkännande69. När vi känner att vi fått erkännande för våra egenskaper och vilka rättigheter vi har får vi också en genuin relation till oss själva70.
I sin omarbetade version byter Honneth namn på ”familj och kärlek” till ”primära relationer” (familj och nära vänner), ”lag och rätt” blir ”rättigheter” och ”solidaritet i samhället” blir kort ”solidaritet”. De primära relationerna är knutna till vårt behov av emotionellt stöd genom kärlek och omtanke, och hjälper oss att finna ett grundläggande självförtroende. Men vi kan även kränkas på detta plan genom olika typer av fysiska övergrepp, som till exempel tortyr och våldtäkt. Våra rättigheter får vi erkända för oss genom den respekt vi får och visar andra i de gemenskaper vi ingår i, på så sätt finner vi också självrespekt. På samma sätt hotas vår sociala integritet om vi blir nekade tillträde till gemenskap eller blir fråntagna våra rättigheter. Självkänslan får vi genom det sociala anseende vi får från den grupp vi tillhör och känner solidaritet med. Men självkänslan kan skadas om vi förolämpas och blir smutskastade och om vår värdighet hotas71.
Honneth poängterar att det mellan de tre formerna av erkännande inte råder någon harmoni, inte heller någon konflikt eller hierarki. Det som avgör vilken form av erkännande som prioriteras är upp till oss själva i den situation vi befinner oss i72.
63 Honneth 1995. 64 Honneth 1995 s. x-‐xii. 65 Ibid. s. 5. 66 Ibid. s. 13. 67 Honneth 2003 s. 95. 68 Honneth 1995 s. 25. 69 Honneth 2003 s. 95. 70 Ibid. s. 105-‐106. 71 Honneth 1995 s. 129. 72 Honneth 2003 s. 109.
