Session: BLANDAT Föredrag nr: 63
Föreläsarens namn: Åsa Engström
Titel: Doktorand i omvårdnad, universitetsadjunkt
Arbetsplats: Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet Adress (arbetet): Institutionen för hälsovetenskap, Hedenbrovägen
Postnr/Ort: 961 36 Boden
Telefonnr: 0921-758 75 eller 070-691 41 36 E-post: asa.engstrom@ltu.se
Projekttitel: Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av närstående inom intensivvård
Ansvarig för projektet: Anna-Greta Brodin, vårdchef för akutsjukvården Sunderby sjukhus Handledare: Siv Söderberg, universitetslektor, Luleå tekniska universitet
Bakgrund: Närstående är ett viktigt stöd för personer som är svårt sjuka och vårdas inom intensivvård. De närstående kan även bidra med viktig information om den sjuke personen till personalen. Den svårt sjuke personen och dennes närstående, för vilka livet har förändrats plötsligt och dramatiskt, ska få en god om-vårdnad av intensivvårdssjuksköterskor.
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av närstående inom intensivvård.
Metod: Datainsamling gjordes via fokusgruppsdiskussioner med totalt 24 intensivvårdssjuksköterskor i fyra olika grupper. Den utskrivna texten från fokusgruppsdiskussionerna analyserades med kvalitativ tematisk innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i tre teman: en länk till den svårt sjuke personen, att komma nära, och att vilja förbättra arbetet. Närstående var en viktig och krävande del av intensivvårdssjuksköterskornas arbete, det tog både energi och tid att möta närstående. Att det fanns närstående närvarande var något som togs för givet och det kändes frustrerande om den svårt sjuke personen inte hade någon eller några närstående. Den information som närstående gav om den svårt sjuke personen gjorde det möjligt att åstadkomma en indivi-duell omvårdnad. Intensivvårdssjuksköterskorna gav de närstående stöd genom att finnas nära, genom att ge dem information och genom att nå en god relation dem emellan. Att vara ärlig gentemot närstående och samtidigt hålla hoppet vid liv var viktigt för intensivvårdssjuksköterskorna. De saknade forum för reflektion och diskussion om den vård de gett under tiden på intensivvårdsavdelningen. Intensivvårdsjuksköterskorna ansåg att uppföljningar av personer som vårdats inom intensivvård och deras närstående kunde vara ett sätt att förbättra sitt arbete.
Konklusion: Denna studie visar att närstående är en förutsättning för intensivvårdssjuksköterskor att ge god omvårdnad som utgår från behoven hos den svårt sjuke personen. Kommunikation som baseras på gemen-sam förståelse är nödvändig om intensivvårdssjuksköterskorna ska kunna stödja närstående. Att kontinuer-ligt utsättas för etiskt svåra situationer utan möjlighet till reflektion är ett hinder för intensivvårdssjukskö-terskorna att förbättra sitt arbete.
80
