LIS-områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling : En fallstudie om två kommuners erfarenheter av bostadsutveckling i strandnära lägen

(1)

LIS-områden som ett verktyg för

landsbygdsutveckling

En fallstudie om två kommuners erfarenheter av

bostadsutveckling i strandnära lägen

Erika Kindvall

Julia Sandqvist Wedin

Handledare: Dick Magnusson Examinator: Anna Storm

Linköpings universitet TEMA Teknik och social förändring Kandidatuppsats, 15 hp  Samhällsplanerarprogrammet 180 hp Vårterminen 2021  ISRN: LIU-TEMA/SAP-G--2021/006-SE

(2)

Sammanfattning

Allt fler människor söker sig till städer för arbete och studier vilket gör det svårt för svenska landsbygdskommuner att locka och behålla kommuninvånare. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen, LIS, syftar till att möjliggöra för dispens från strandskydd i syfte att utveckla landsbygden där bebyggelse i attraktiva miljöer blir möjlig. Syftet med uppsatsen är att studera LIS-områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling för att förstå vilka möjligheter och utmaningar verktyget kan generera i planeringsprocessen. Vår empiriinsamling har primärt bestått av intervjuer och dokumentanalys som tillsammans med teorier om landsbygd, attraktivitet och planprocessen skapat en bild om vilka möjligheter och begränsningar LIS i dagsläget besitter. Genom att studera två kommuners utveckling av strandnära lägen har vi genom en fallstudie belyst hur olika tolkningar av lagstiftningen begränsar kommunikationen mellan centrala parter i planprocessen samt att lagstiftningen idag inte är anpassad efter landsbygdskommuners förutsättningar.

Nyckelord: Landsbygdsutveckling, LIS, strandskydd, attraktiva boendemiljöer Abstract

More people are drawn towards cities for better opportunities of work and studies. This makes it difficult for Swedish rural municipalities to attract and retain residents. Rural development in areas with close proximity to water, LIS, aims to enable exemptions from coast protection in order to develop the rural areas where exploitation of attractive environments becomes possible. The aim of this thesis is to study LIS as a tool for rural development in order to understand which opportunities and challenges the tool generates in the planning process. Our collection of empirical data has primarily consisted of interviews and document analysis which, together with theories about rural areas, attractive housing and the planning process, has created an understanding of what opportunities and limitations LIS has at present. This case study investigates two rural municipalities’ development by LIS. The main findings of this study are that different interpretations of the legislation limit communication between central parties in the planning process and that the legislation today is not adapted to rural municipalities conditions.

(3)

Förord

Vi vill inledningsvis rikta ett stort tack till vår handledare Dick Magnusson för hans engagemang och den värdefulla feedback vi fått under arbetsgång. Tack för ditt stöd, uppmuntran och konstruktiva kritik. Vi vill också tacka politikerna och tjänstemännen på Ljusdal och Härnösand kommun som ställde upp på intervju och som möjliggjorde denna uppsats. Deras deltagande har bidraget med värdefulla kunskap och information som varit betydelsefull för arbetet.

Till sist vill vi också tacka Ida Grundel och Dick Magnusson för inspirationen till uppsatsämnet. Ämnet intresserar oss båda och vi hoppas att vi i framtiden kommer att forska eller att arbeta med LIS-områden.

(4)

Innehållsförteckning

1.Inledning 6

1.1 Problemformulering 7

1.2 Syfte & frågeställningar 7

1.3 Avgränsning 8 2. Bakgrund 9 2.1 Strandskydd 9 2.2 Ljusdal kommun 10 2.3 Härnösand kommun 11 3. Tidigare forskning 12 3.1 Landsbygdsutvecklingens utmaningar 12 3.1.1 Bostadsutveckling på landsbygden 13

4. Teori och centrala begrepp 14

4.1 Landsbygd 14 4.2 Attraktiva boendemiljöer 14 4.3 Planprocessen 15 5. Forskningsdesign 17 5.1 Fallstudie 17 5.2 Urvalsprocess 17 5.3 Insamlat material 18 5.3.1 Intervju 18 5.3.2 Dokumentstudie 19 5.4 Tematisk analys 20 5.5 Metoddiskussion 20

5.5.1 Validitet och reliabilitet 21

5.6 Källkritik 22

6. Resultat och analys 23

6.1 Begränsningar och mål 23

6.2 Landsbygden 24

6.2.1 Definitionen av landsbygd 24

6.2.2 “Vi och de andra” 25

(5)

6.3 Bostadsutveckling 27

6.3.1 Attraktiva bostäder 27

6.3.2 Ingen större bostadsutveckling till följd av LIS 28

6.4 Lagstiftning och planprocessen 29

6.4.1 Länsstyrelsen 29

6.4.2 Ett differentierat strandskydd 30

6.4.3 Markering av LIS-områden 32 7. Diskussion 34 8. Slutsats 38 9. Referenser 40 9.1 Litteratur 40 9.2 Intervjuer 43 10. Bilagor 44 Bilaga 1 44 Bilaga 2 45

(6)

1.Inledning

Under större delen av 1900-talet och framåt går det att urskilja en trend där allt fler människor söker sig till storstäder och större kommuner, så kallad urbanisering. Det har medfört att landsbygden i Sverige haft en negativ befolkningsutveckling som beror på en nedgång av sysselsättningar relaterade till landsbygden och jordbruk (Hedlund & Lundholm, 2015). Vidare brottas många mindre kommuner i Sverige också med befolkningsminskning där Syssner och Olausson (2016) menar att orsakerna främst beror på ett bredare utbud av arbetstillfällen och högre utbildning finns i större kommuner. Följande mönster går i linje med andra områden i Europa, där många ungdomar flyttar från landsbygden till storstäderna för högre utbildning eller arbete (Hedlund & Lundholm, 2015). Syssner och Olausson (2016) skriver att när kommuner krymper befolkningsmässigt påverkar det bostadsutvecklingen på landsbygden negativt. Dessutom menar Abrahamsson et al., (2018) att utbudet av bostäder på landsbygden har en central roll för att kunna utveckla landsbygden och göra den mer konkurrenskraftig. Landsbygdens attraktiva natur- och kulturmiljöer erbjuder möjligheter till att skapa boendemiljöer som kan göra landsbygden mer konkurrenskraftig och attraktiv. Däremot präglas landsbygden samtidigt av längre avstånd och gleshet vilket gör planeringsförhållandena komplicerade (Rönnblom 2014).

För landsbygden har strandskyddet en viktig roll för bevarandet av dess miljöer. Strandskyddet syftar till “1. långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och 2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten” (Olsen-Lundh & Morales, 2016, s 97). Tack vare strandskyddet kan tillgången till allmänna badplatser, friluftsområden och promenadstråk längs stranden tryggas samtidigt som viktiga ekosystem och den biologiska mångfalden skyddas. Trots dess fördelar för både människor, växt- och djurliv kan strandskyddet också ses som ett hinder för landsbygdsutveckling då det begränsar möjligheten till att bygga eller utföra andra förändringar i miljön som skulle kunna bidra till en attraktiv och levande landsbygd.

Den parlamentariska landsbygdskommittén har lyft att behovet av bostäder på landsbygden är stort samtidigt som många landsbygdskommuner i Sverige har brist på bostäder (SOU 2020:78). Regeringen (2008) skrev redan år 2008 att landsbygden har goda förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt och social utveckling, men det behövdes vidtas åtgärder för att öka förutsättningarna att fler människor ska vilja bo på landsbygden. De menade att bilden av landsbygden behövdes förändras från den negativa och schabloniserade bilden och istället lyfta fram de värdefulla och positiva faktorerna som landsbygden besitter. De skriver följande;

“[…] de särskilda och attraktiva natur- och kulturmiljöer samt kulturresurser som finns i många landsbygder utgör en stor utvecklingspotential och en värdefull resurs för hela landet.[…] De tätortsnära landsbygderna är många gånger särskilt viktiga för växande stads- och storstadsregioners attraktivitet genom att de ger möjligheter till boende och rekreation i tätorternas närområden” (Regeringen, 2008, s.7).

År 2010 blev det möjligt för kommuner att peka ut områden på landsbygden som ligger i närheten av vatten i syfte att stimulera landsbygdsutveckling långsiktigt. Dessa områden går

(7)

under namnet LIS-områden och skapar ett tematiskt tillägg till kommunens Översiktsplan (Boverket, 2020). I LIS-områden ges möjligheten att få dispens från strandskyddet om det bidrar till landsbygdsutveckling utan att strida mot strandskyddets syften. Det har också blivit mer attraktivt att bosätta sig strandnära och därför blir kommunernas tillgång av strandnära lägen en betydelsefull resurs för deras kommunala planering. Eimermann et al., (2017) menar om kommuner kan erbjuda invånarna och potentiella nya invånare naturskön miljö, nödvändig infrastruktur, kultur och utomhusaktiviteter kan livskvaliteten på landsbygden öka och locka befolkning, vilket skulle kunna stimulera både landsbygdsutvecklingen och befolkningsutvecklingen i framtiden.

1.1 Problemformulering

Kommuner har i deras Översiktsplan möjlighet att peka ut områden för landsbygdsutveckling vid strandnära lägen. Syftet med att peka ut LIS-områden är att stimulera den kommunala- och regionala utvecklingen på landsbygden långsiktigt (Boverket, 2020). Däremot finns det kritik på hur LIS-områden som ett verktyg kan bidra till utveckling av landsbygden. SOU (2020:78) menar att ett av de uttalade syftena med LIS var att skapa ett mer differentierad strandskydd där strandskyddet i tätbebyggda områden stärks och lättnader kan ges i mer glesbebyggda områden. SOU (2020:78) skriver dock att utfallet varit det motsatta, och det är svårt att få dispens i många glesbebyggda landsbygdskommuner. Samtidigt har det uppmärksammats att cirka 200 kommuner i Sverige har svårt att få lönsamhet i att uppföra nyproducerade bostäder på landsbygden. Detta på grund av fastighetens pantvärde är lägre än produktionskostnaden vilket skapar en högre risk för bankerna och såldes beviljas inte krediten (SOU 2020:78). Det har också uppmärksammats vid flertalet tillfällen att förändringar i strandskyddslagen behövs som är direkt kopplat till LIS-områden. Under år 2013 gjorde Boverket tillsammans med Naturvårdsverket en utvärdering av strandskyddet och även under 2019 skapades, på uppdrag av regeringen, Utredningen om översyn av strandskyddet (SOU 2020:78). Utredningens syfte är att det ska bli enklare att bygga vid strandnära lägen. Därför blir det intressant att studera Ljusdal och Härnösand kommun som har tagit fram varsin LIS-plan för att förstå vilken påverkan den kan få på landsbygdsutveckling.

1.2 Syfte & frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att studera LIS-områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling för att förstå vilka möjligheter och utmaningar verktyget kan generera i planeringsprocessen. Genom att studera två kommuners utveckling av strandnära lägen vill vi belysa vilka faktorer som kan påverka kommuners möjlighet att utveckla landsbygden.

(8)

1.3 Avgränsning

I följande arbete har flertalet avgränsningar gjorts, dels på grund av den avsatta tiden för uppsatsen och dels för att kunna genomföra en mer djupgående analys. Inom området för landsbygdsutveckling har vi valt att avgränsa oss till LIS-områden. Då LIS-områden endast återfinns i svenska lagar och kontext blir endast Sverige relevant att studera. Då det framkommer i lagstiftningen att LIS-områden ska ingå i respektive kommuns Översiktsplan har vi valt att avgränsa oss till att studera LIS på en kommunal nivå. Sedan kan landsbygdsutveckling i strandnära lägen resultera i olika typer av exploatering och bebyggelse, och därför har vi valt att främst undersöka hur bostadsutvecklingen påverkas av LIS-områden.

(9)

2. Bakgrund

I följande avsnitt kommer en beskrivning av den bakgrundsinformation som behövs för att kunna förstå uppsatsen som helhet. Först kommer en historisk beskrivning av strandskyddet och hur den leder fram till framtagningen av LIS. Därefter presenteras en bakgrund om de två valda kommunerna; Ljusdal och Härnösand.

2.1 Strandskydd

I Tillgängliga stränder - ett differentierat strandskydd (SOU 2020:78) beskrivs Sveriges införande av strandskyddet samt hur lagstiftningen har kommit att ändras under de senaste årtiondena. Sveriges första riktiga strandskyddslagstiftning kom år 1952, vilken då syftade till att skydda badplatser och friluftsliv intill hav, insjöar och vattendrag. Till följd av att strandskyddet inte lyckats bevara tillräckligt med värdefulla mark- och vattenområden ersattes den dåvarande strandskyddslagen med naturvårdslagen år 1964, vilken också skärpte strandskyddet år 1975. Vid denna tid gällde strandskyddet i hela Sverige, 100 meter från strandlinjen. Länsstyrelsen hade även möjlighet att utöka skyddsområdet till 300 meter från strandlinjen.

År 1994 utökades naturvårdslagens syfte till att då även innefatta skyddande av djur- och växtliv. I SOU (2020:78) framkommer det att naturvårdslagens föreskrifter om strandskydd ersattes av miljöbalken vilken vann laga kraft 1999. Miljöbalkens (1998:808) föreskrifter om strandskydd går att finna i 7 kap 15§. Strandskydd enligt miljöbalken innebär att inom angivet område är det förbjudet att uppföra nya byggnader, ändra byggnader och anläggningar eller deras användning så att det hindrar allmänheten för att beträda fria områden. Det är även förbjudet att utföra grävning- eller förberedelsearbete för byggnader, anläggningar eller anordningar i enlighet med tidigare nämnda restriktioner, också om det har en betydande inverkan på djur- och växtliv.

År 2009 kom miljöbalkens reglering av strandskydd att ändras. Enligt tidigare lagstiftning hade Länsstyrelsen möjlighet att upphäva strandskyddet genom generella föreskrifter för områden som inte var betydelsefulla för att uppfylla strandskyddets syften (SOU 2020:78). Enligt den ändring som gjordes av miljöbalken år 2009 kan nu Länsstyrelsen enbart upphäva strandskyddet i enskilda fall. Det gjordes även ändringar i miljöbalken för att främja utveckling av landsbygden. I landsbygdsområden med stort utbud av stränder möjliggör ändringen att dispens för strandskyddet ska kunna ges. Vidare medförde ändringarna att kommuner ska peka ut områden i strandnära lägen på landsbygden i sin Översiktsplan där dispens för strandskyddet kan ges. Dessa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) måste uppnå särskilda kriterier för att få dispens, vilka går att erhålla i miljöbalken, 7 kap 18 e § (SOU

(10)

mark och vattenområden och i 3 kap 5 § återfinns kravet på att kommuner i sin översiktsplan ska peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. År 2012 fick Boverket tillsammans med Naturvårdsverket i uppdrag att redogöra vilka konsekvenser införandet av lättnader i strandskyddet vid mindre sjöar och vattendrag utanför områden med hög exploatering kan medföra (SOU 2020:78). Resultatet av deras analys gav utslag på att det finns möjligheter att minska skyddsområdet vid en del sjöar och vattendrag, och följden av uppdraget blev att nya bestämmelser infördes i 7 kap. 18 § i miljöbalken år 2014. De nya bestämmelserna innebär att Länsstyrelsen har möjlighet att upphäva strandskyddet vid mindre sjöar och vattendrag om området anses ha en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Ambitionen med reformen var att gradvis göra det lättare att bygga i strandnära lägen i glesbebyggda områden där exploateringstrycket är lågt (SOU 2020:78).

Trots ändringarna i strandskyddet 2014 fanns det fortfarande ett behov att ändra lagstiftningen, och denna gång i grunden. Det ledde till att år 2019 togs Utredningen om översyn av

strandskyddet fram på uppdrag av regeringen i syfte att föreslå författningsändringar och

åtgärder som innebär att strandskyddet i grunden ska revideras (SOU 2020:78). Ambitionen med utredningen är att det i framtiden ska bli enklare att bygga i strandnära lägen på landsbygden, därför finns det en önskan att de nya förslagen ska förbättra förutsättningarna för byggandet av bostäder och näringsverksamheter i områden som präglas av lågt exploateringstryck. Utredningen har gett utfallet att lättnader i strandskyddet kan genomföras i stora delar av Sverige där det är lågt exploateringstryck, befolkningstäthet och exploateringsgrad. De föreslår exempelvis att strandskyddet inte ska gälla vid insjöar med en vattenyta som uppgår till 1 hektar eller mindre samt vid vattendrag som är smalare än 2 meter. Vidare menar de att LIS-områdens betydelse för landsbygden inte har gett det resultat som förväntades vid införandet 2009. Planeringen av LIS-områden har engagerat fler politiker och skapat nya förutsättningar, men varit mycket tids- och resurskrävande. Vidare som det finns svårigheter med att avgränsa LIS-områden enligt omfattningen av LIS-områden i miljöbalken. Dessutom har begreppet landsbygdsområden skapat förvirringar då kommuner och länsstyrelser har olika tolkningar om vilka områden begreppet innefattar (SOU 2020:78).

2.2 Ljusdal kommun

Ljusdal kommun är beläget i mitten av Sverige och tillhör Gävleborgs län. Kommunen är till ytan en av landets största kommuner (Ljusdal kommun, 2010) och har i dagsläget 18 867 invånare (SCB, 2020). Demografin i kommunen präglas av ett lägre antal barnfamiljer jämfört med andra delar av Sverige samt att kvinnor tenderar att flytta från kommunen. Ljusdal kommun (2010) skriver att de grupper som flyttar in i kommunen är över 55 år och män, vilket innebär att andelen äldre ökar.

Kommunen medverkar i flertalet samarbeten med andra kommuner, till exempelvis Region Gävleborg, X-trafik AB och Hälsingerådet. Vidare beskriver Ljusdal kommun (2010) att kommunikationsmöjligheterna i kommunen är goda, det har sedan 1900-talet utvecklats avsevärt främst mellan Hudiksvall - Sundsvall och Gävle - Stockholm. Utvecklingen har gjorts genom en regional satsning som förbättrade resmöjligheterna med buss och tåg. Genom att

(11)

studenter pendlar för studier till Gävle och arbetande till Bollnäs och Hudiksvall har satsningar gjorts för att kollektivtrafiken ska vara väl utbyggd till dessa städer (Ljusdal kommun, 2010). Ljusdal kommun är Gävleborgs mest glesbebyggda kommun (Ljusdal kommun, 2017) och många av kommunens invånare bor på landsbygden. Det har medfört att bilinnehav har blivit en förutsättning för att invånare ska kunna nå kommersiell service, arbetsplatser och aktiviteter i kommunen (Ljusdal kommun, 2010). Därför brottas Ljusdal kommun med en del utmaningar som många glesbebyggda kommuner står inför gällande befolkningsminskning, nedskärning av verksamheter och minskande skatteintäkter.

Vidare tog kommunen fram en LIS-plan år 2017, i syfte att peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära områden samt utreda strandskyddsintresset. Avsikten med de utpekade LIS-områdena är att öka kommunens attraktionskraft. Ljusdal kommun har en god tillgång till inlandsstränder, där vattendraget Ljusnan omges av vackra dalgångar, bergslandskap och natur (Ljusdal kommun, 2017).

2.3 Härnösand kommun

Härnösand kommun (2011) är belägen i östra delen av Västernorrlands län. I dagsläget har kommunen 25 114 invånare där större delen av befolkningen bor i Härnösands tätort (79%) och resterande delen av invånarna bor på landsbygden (SCB, 2021). Med sin strategiska lokalisering mellan Umeå i norr och Gävle i söder, finns närhet till arbete både inom och utanför kommunen. E4:an går genom Härnösands tätort och tågförbindelser finns som sträcker sig till Umeå, Sundsvall och Stockholm vilket ger invånarna pendlingsmöjligheter. År 2011 hade kommunen ett pendlingsnetto på -300 där förvärvsarbetare främst pendlar till och från närliggande kommuner som Sundsvall, Kramfors, Timrå, men även Stockholm. Härnösand kommun (2011) beskriver sig ha god tillgång till både sjö- och havsnära områden där kaj-områden finns i både centrum och utanför tätorten. Tillgången av fritids- och rekreationsområden är god enligt kommunen själva och närheten till Bottenhavet beskrivs som en stor tillgång för deras invånare och turister.

I Härnösands översiktsplan från 2011 framkommer det att kommunen har präglats av en befolkningsminskning sedan 1980-talet. Befolkningsminskningen beskrivs som en utmaning där den sviktande och åldrande befolkningen påverkar kommunens behov av bostäder. Härnösand tog som tillägg till sin översiktsplan fram en LIS-plan år 2015. I denna pekas områden ut som syftar till att erbjuda befolkningen fler attraktiva bostäder, vilket kommunen hoppas på kommer främja kommersiell och social service inom kommunen (Härnösand kommun, 2015).

(12)

3. Tidigare forskning

Vi kommer i följande avsnitt presentera den tidigare forskning som finns kring uppsatsens ämne. Först kommer en presentation om landsbygdsutvecklingens utmaningar och därefter en kort redogörelse om bostadsutvecklingen på landsbygden.

3.1 Landsbygdsutvecklingens utmaningar

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bodde ungefär 80% av världens befolkning på landsbygden, men idag är den siffran näst intill motsatt då majoriteten av befolkningen söker sig till städerna istället (Syssner, Häggroth & Ramberg, 2017). Dessa trender har även uppmärksammats i Sverige där storstäder och förorter har en befolkningstillväxt och glesbebyggda kommuner och landsbygder tenderar att ha en negativ befolkningsutveckling. Som tidigare nämnt är den främsta anledningen till urbaniseringen att ungdomar söker sig till storstäder på grund av utbildning och arbete. Följden av urbaniseringen har satt sina spår i den fysiska planeringen som idag präglas av förtätningsideal på grund av bostadsbrist och bristande infrastruktur i storstäderna. Samtidigt präglas landsbygden av utmaningar som brist på möjligheter till sysselsättning, låg produktion, befolkningsminskning samt att demografin förändras då andelen äldre ökar (Syssner, Häggroth & Ramberg, 2017). Genom att arbetstillfällen på landsbygden har minskat de senaste årtiondena har det enligt Amcoff och Niedomysl (2011) resulterat i att landsbygden har haft det svårt att konkurrera med städerna och därför arbetar majoriteten av invånarna i de urbana områdena. Vidare har en negativ befolkningsutveckling och en ökad åldrande befolkning resulterat i ekonomiska begränsningar som en följd av att skatteintäkterna för krympande kommuner minskar (Syssner, Häggroth & Ramberg, 2017). Det kan enligt Syssner et al., (2017) försvåra deras möjlighet att uppnå det kommunala välfärdsuppdraget. Däremot menar författarna till utredningen SOU 2020:78 att LIS-områden kan ses som en möjlig lösning för att vända befolkningsutvecklingen för glesbebyggda och krympande kommuner och det blir därför intressant om de valda kommunerna i studien delar samma bild av LIS-områden.

Elmqvist (2014) har studerat landsbygden och dess möjligheter för utveckling. Författaren menar att landsbygden beskrivs som “utmanad och ansatt av yttre förändringsprocesser” (Elmqvist, 2014, s. 29) i form av sviktande befolkning samt ekonomisk utveckling. Dessutom menar författaren att även om det finns ett stort utbud av forskning kring landsbygd och landsbygdsutveckling, är den någorlunda onyanserad och landsbygden tenderar att beskrivas som passiv. Det skiljer sig från landsbygdens tidigare associationer där den betraktades som stark då den erbjöd flertalet arbeten och bostäder samt försörjde staden med mat. Idag associeras landsbygden ofta med utanförskap och att vara underutvecklad. Eriksson (2010) lyfter att landsbygden oftast hamnar i periferin och att huvudfokus ligger på staden i den fysiska planeringen. Enligt Eriksson (2010) uppstår det då en föreställning om “vi” och “ de andra” där staden är vi och landsbygden de andra. Beetz, Huning, Plieninger (2008) menar att samhällsplanerarna har en central roll i arbetet med att stärka landsbygdens betydelse och skapa en helhetsplanering med både staden och landsbygden i fokus.

(13)

Det finns stora regionala skillnader i fråga om landsbygdens olika förutsättningar att utvecklas (Elmqvist, 2014). Elmqvist (2014) hävdar att en hållbar landsbygdsutveckling ofta sätter ekonomiska frågor i centrum där lokala resurser ska omvandlas till tillväxtfaktorer. Författaren menar att forskare är överens om att stadsnära landsbygd med goda pendlingsmöjligheter har större möjligheter att utvecklas, medan den landsbygd som är mer isolerad tillskrivs ha sämre förutsättningar. Vidare lyfter Amcoff och Niedomysl (2011) ett hinder för landsbygdsutvecklingen i främst krympande kommuner. De skriver att möjligheten att erhålla banklån i en kommun med en negativ befolkningsutveckling är svårt.

Som tidigare nämnt finns det flertalet svårigheter med att utveckla landsbygden i Sverige. Även i en internationell kontext kan svårigheter med att finna strategier för landsbygdsutveckling identifieras och Hibbard & Lurie (2019) ser dessa svårigheter i USA. Författarna menar även att landsbygdsutveckling är kontextberoende där varje plats är unik och lokala förutsättningar och mål skiljer deras olika möjlighet till att skapa utveckling på landsbygden.

3.1.1 Bostadsutveckling på landsbygden

För att landsbygden ska utvecklas spelar bostadsförsäljningen en central roll. Riksdagen har tillsammans med regeringen fastställt att möjligheten till att upprätta nya bostäder och renovera gamla fastigheter i attraktiva miljöer är i regel god för Sveriges landsbygder. Liksom genom att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer kan kommunens varumärke stärkas. Däremot har regeringen konstaterat en problematik inom bostadsutvecklingen på landsbygden (SOU 2020:78). Det handlar om att flertalet kommuner har bostadsbrist på landsbygden på grund av att många kommuner saknar aktörer som är villiga att bygga eller renovera fastigheter på landsbygden. Det beror på att betalningsförmågan och värdet på den nya eller renoverade bostaden har en avgörande roll eftersom bankerna inte vill ta risken att bevilja en kredit om pantvärdet på bostaden är lägre än produktionskostnaden. I SOU (2020:78) framkommer det att kommuner som präglas av en negativ befolkningsutveckling får negativa konsekvenser på efterfrågan av bostäder och indirekt även på marknadsvärdet. Likaså skriver Van Dalen och Henkens (2011) att en befolkningsminskning också innebär en minskad efterfrågan på bostäder vilket resulterar i att marknadspriset på bostaden faller. Därför har en vanlig åtgärd för krympande kommuner blivit att riva bostäder eftersom det blir för dyrt att bevara tomma fastigheter (Beetz, Huning, Plieninger, 2008). Niedomysl (2008) lyfter däremot diskussionen om att bygga mer omfattande byggnader vid vatten kopplat till glesbebyggda kommuner och menar att efterfrågan på bostäder i närheten av vatten har ökat. Enligt Niedomysl kan bebyggelse av strandnära lägen vara en lämplig strategi för glesbebyggda kommuner för att locka befolkning.

(14)

4. Teori och centrala begrepp

I följande avsnitt presenteras teori och centrala begrepp som har används för analys av vårt resultat.

4.1 Landsbygd

Då det för tillfället inte finns en vedertagen definition för vilka områden landsbygden omfattar, blir det högst relevant för vår studie att studera hur landsbygden beskrivs eftersom LIS-områden ska pekas ut på landsbygden. Naturvårdsverket (2012) skriver att begreppet landsbygd varierar och att det är upp till varje kommun att definiera vilka områden inom kommunens gränser som anses vara landsbygd. Likaså menar Westholm (2008) att det varit svårt att hitta en definition på begreppet Landsbygd eftersom länder väljer att tolka det efter sina egna förutsättningar och behov. Eftersom det inte finns en definition på begreppet finns en flexibilitet menar Westholm (2008), det öppnar möjligheten att styra det efter ens egna behov.

Cloke (2004) och Halfacree (1993) menar att landsbygden är en representation av politisk och kulturell valuta som präglas av långt gående utmaningar för utveckling och integration. Vidare menar de att bilden av landsbygdsområden som ofta förknippas med lugn, problemfrihet och godhet inte alltid uppfattas så av betraktaren. Eriksson (2016) lyfter att landsbygden ibland förknippas med glesbygd som inte har någon idylliskt betydelse utan har istället en negativ laddning som präglas av tomhet och underutveckling. Detta blir intressant för vår studie eftersom den svenska regeringen skriver att landsbygden ska erbjuda attraktiva miljöer för att skapa en livskraftig landsbygd som erbjuder möjligheter till arbete, välfärd, boende och företagande. Enligt SOU (2020:98) har områden som samhällsplanering, välfärdstjänster och bostadsbyggande en central roll för att skapa attraktiva miljöer, samtidigt som de inte beskriver någon definition om vad som anses vara en attraktiv miljö på landsbygden gällande den fysiska utformningen. Vidare skrivs det i SOU, likt Naturvårdsverket, att det inte finns någon vedertagen definition för vad som anses vara landsbygd eller landsbygdsområden. Däremot presenteras det i SOU förslag om nya kriterier för landsbygdsområden i strandnära lägen (LIS) som skulle innebära att större och fler områden kan pekas ut (SOU 2020:98). Kriterierna lyder följande:

1. har god tillgång på obebyggd mark,

2. har liten efterfrågan på mark för bebyggelse/inte har stor efterfrågan på mark för bebyggelse, och

3. inte är av särskild betydelse för något av strandskyddets syften.

4.2 Attraktiva boendemiljöer

Niedomysl (2008) lyfter att kommuners intresse att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer har ökat i Sverige i samband med ökad konkurrens mellan kommuner gällande invånare, turister och företag. Attraktiva boendemiljöer används idag som ett kommunpolitiskt verktyg för att

(15)

locka till sig invånare, företag och turister och en följd har blivit att den fysiska planeringen lägger större vikt på att undersöka vilka faktorer som anses skapa attraktiva boendemiljöer Däremot finns det svårigheter med att definiera vad som är attraktivt, då Niedomysl (2008) menar att individers preferenser om vad som är attraktivt kan skiljas. Det kan exempelvis handla om tillgängligheten till arbete och familj eller utbudet i form av kultur och service. Samtidigt som andra värderar erbjudandet av kommunalt vatten och avlopp som högt. Det kan vara en utmaning för många mindre kommuner och landsbygder eftersom infrastrukturen tenderar att vara mindre utbyggd där enligt Engström (2013). Författaren skriver att om en kommun inte kan erbjuda kommunalt vatten och avlopp eller att infrastrukturen begränsar möjligheten till landsbygdsutveckling kan det påverka om individer anser att områden är attraktiva eller inte. Däremot har Niedomysls (2008) studie visat att naturinriktade element spelar en viktig roll vid definition om vad som anses bidra till en attraktiv boendemiljö. Till exempel lyfts möjligheten till rekreation i form av skogspromenader och fiske som bidragande, samt om platsen är belägen nära en sjö eller vattendrag som kan generera fina landskapsbilder och utsikter. Även skriver Oh et al., (2010) att stränder ska ses som en viktig resurs ur olika perspektiv och menar att stränder skapar möjligheter för bostadsutveckling samtidigt som bevarandet av stränder skapar möjligheter för turism. Den bredd som forskarna ovan lyfter om vilka värden som kan skapa attraktiva boendemiljöer blir intressant i den aspekten att framställningen av LIS-områden ska generera attraktiva boendemiljöer. Vidare som det blir spännande att undersöka vilka värden respektive kommun använder vid beskrivning av attraktiva boendemiljöer.

Enligt SOU (2020:78) är det övergripande målet för Sveriges landsbygdspolitik att landsbygden ska vara livskraftig, samt att den ska erbjuda likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd vilket återfinns i ett av delmålen; Attraktiva livsmiljöer

i Sveriges landsbygder. Landsbygdens förmåga att attrahera och bevara boende samt agera

konkurrenskraftig beskrivs som central i arbetet för att den ska utvecklas hållbart. Här beskrivs natur- och kulturmiljövärden som viktiga resurser för att skapa attraktionskraft (SOU 2020:78).

4.3 Planprocessen

Varje kommun ska enligt Plan-och bygglagen (2010:900) ta fram en översiktsplan som beskriver inriktningen för hur mark- och vattenområden inom kommunen ska användas, utvecklas samt bevaras. Översiktsplanen ska spegla kommunens politiska inriktning och slutligen godkännas av kommunfullmäktige. Med hänsyn till översiktsplanen kan Detaljplaner och Områdesbestämmelser utformas från vilka planerad bebyggelse av mark- och vattenområden prövas. Michelleti (2017) skriver att samhällsplanering har en viktig politisk roll och utgör en av kommunpolitikens viktigaste uppgifter. Vid planering av kommunens mark- och vattenområden är en viktig del av processen att medborgare, länsstyrelsen och andra berörda aktörer får vara delaktiga. Genom samråd, medborgardialog och yttranden kan

(16)

rättvis hantering av åsikter ofta saknas och att mer inflytande ofta ges till särskilda intressen (Michelleti, 2017).

Vid framtagande av tidigare nämnda plandokument har Länsstyrelsen även en viktig granskande och rådgivande roll gentemot kommunal planering. Rönn (2017) menar om Länsstyrelsen anser att planen strider mot riksintressen kan de överpröva kommunens beslut om planförslag. En svårighet författaren lyfter är att bedöma graden av påverkan som ett planförslag kan få på riksintressen. Genom ett ärende från Helsingborg, lyfter Rönn (2017) att en annan svårighet kan vara att kommuner tenderar att fokusera på positiva konsekvenser från ett planförslag medan Länsstyrelsen tenderar att göra det motsatta. Rönn menar att yrkesbakgrund och respektive aktörs position till planprocessen spelar en roll för hur olika bedömningar görs. Detta blir intressant för vår uppsats då LIS-planering involverar flera olika aktörer men olika bakgrund och positioner till planeringen. Vi kommer att förklara hur processen mellan bland annat kommuner och Länsstyrelsen kan ske och vilka roller de båda har vid LIS-planering.

(17)

5. Forskningsdesign

Nedan presenteras en beskrivning om genomförandet av studien. Den inleds med en beskrivning av den valda metoden och urvalsprocessen, därefter beskriver vi hur intervjuerna samt dokumentanalysen har gått till. Sedan avslutas avsnittet med en metoddiskussion och källkritik.

5.1 Fallstudie

Uppsatsen har genom att studera två kommuners arbete följt en metoddesign för fallstudier. Genom fallstudier menar Bryman (2018) att teorier kan skapas om ämnen genom att studera specifika fall. Metoden kopplas ofta till kvalitativa studier, men kan även innehålla kvantitativa element. Då fallstudier studerar ett ämne genom ett eller fåtal specifika fall, menar Bryman (2018) att kritik om generaliseringsbarhet och extern validitet kan riktas mot metoden. Författaren lyfter därför att det är viktigt att klargöra vad syftet med fallstudien är, vilket vi har gjort och presenteras tidigare i uppsatsen under avsnittet syfte & frågeställningar. David & Sutton (2016) menar att intern validitet är viktig inom fallstudier eftersom målet är att studera verkliga händelser i dess naturliga miljö vilket antingen kan leda till att unika eller generella slutsatser kan dras. Vi har utifrån unika fall, försökt dra generella slutsatser.

5.2 Urvalsprocess

Till arbetet har två kommuner studerats; Ljusdal och Härnösand. Valet av kommuner beror på flera anledningar. Då uppsatsen fokuserar på LIS-områden var en förutsättning att kommunerna hade framställt en LIS-plan som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen. Vidare skulle kommunerna ha en sviktande befolkningsutveckling, ligga i två olika län och ha olika geografiska förutsättningar, men att befolkningsmängden skulle vara ungefär densamma. Då landsbygdsutveckling ofta påverkas av befolkningsunderlaget i kommunen ville vi att vårt urval skulle ha liknande demografiska förutsättningar. Samtidigt ville vi genom att välja två kommuner som skiljer sig geografiskt och räknas till olika Länsstyrelser studera vilka förutsättningar som kan påverka möjligheten att arbeta med LIS -områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling. Ljusdal är beläget i Gävleborgs län och har god tillgång av mindre sjöar och vattendrag, medans Härnösand ligger i Västernorrlands län och ligger i anslutning till Östersjön. Båda kommunerna har en LIS-plan och en negativ befolkningsutveckling, vilket framkommer i Tabell 1. Befolkningsmängd 1995 Befolkningsmängd 2020 Procentuell förändring mellan 1968 -2020 Procentuell förändring mellan 1995 -2020

(18)

Tabell 1. Data hämtad från Statistiska Centralbyrån (2020)

5.3 Insamlat material

Vi har i följande arbete genomfört fyra kvalitativa intervjuer och studerat fyra plan-dokument för att samla in empiri. Vi upplevde att fyra intervjuer var lagom för att erhålla tillräcklig med data om vårt ämne för att sedan kunna analysera det. Genom de kvalitativa intervjuerna har vi kunnat erhålla en djupare förståelse om vilka möjligheter och utmaningar kommunerna lyfter om LIS-områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling. Vidare genom dokumentanalys av kommunens LIS-plan och delar av deras översiktsplan har en mer övergripande och allmän bild över deras planering med att använda LIS-områden som verktyg för landsbygdsutveckling kunnat erhållas. Vi anser att metoderna har kompletterat varandra och gjort det möjligt att skapa en bredare och nyanserad bild över vårt problemområde, med kommunerna som fallstudie.

5.3.1 Intervju

Fyra intervjuer har genomförts för att samla in material till vår uppsats. Under intervju 4 deltog två politiker vilka vars svar vi har valt att separera i resultatet och källhänvisningen. I tabell 2 nedan presenteras en överblick över de intervjuer vi har genomfört.

Intervjutillfälle Kommun Roll

Intervju 1 Härnösand Tjänsteman

Intervju 2 Härnösand Politiker

Intervju 3 Ljusdal Tjänsteman

Intervju 4a Ljusdal Politiker

Intervju 4b Ljusdal Politiker

Tabell 2. Intervjutillfällen men tillhörande kommun och roll.

Till de genomförda intervjuerna har vi följt en halvstrukturerad intervjuguide med halvstandardiserade frågor, vilka går att finna i Bilaga 1 och Bilaga 2. Vi har utifrån vårt syfte utvecklat huvudfrågor från centrala teman om LIS-planering och dess möjlighet för kommuner att utveckla landsbygden och bostäder. Genom att använda sig av en halvstrukturerad intervjuguide, menar David & Sutton (2016) att utrymme för följdfrågor och ordningen på frågorna kan anpassas utefter respondentens svar. Därför har kärnfrågorna i intervjuguiden varit liknande för båda kommunerna, men med olika inriktning beroende på om det var en tjänsteman eller en politiker samt att följdfrågorna även var mer inriktade mot respektive kommuns arbete med LIS-områden. Inledningsvis ställde vi bakgrundsfrågor där varje respondent fick beskriva sin yrkesbakgrund och på vilka sätt den kommit i kontakt med LIS genom sitt arbete. Kärnfrågorna fokuserade på hur respektive kommuns arbete med LIS har

(19)

sett ut. Här ställdes exempelvis frågor om respektive kommuns geografiska förutsättningar och hur det påverkar kommunernas möjligheter för landsbygdsutveckling. Frågorna riktade även in sig på vilka möjligheter och begränsningar kommunerna upplevt med LIS-områden, hur arbetet såg ut när LIS-områdena togs fram samt om deras LIS-plan gett de resultat som förväntades.

Intervjuerna har genomförts med hjälp av Teams då funktioner som inspelning samt videosamtal är möjligt. Intervjuerna som tog drygt 40 minuter vardera spelades in för att dels undvika bortfall av material, dels för minska risken att materialet skulle förvridas. Vidare är det en fördel att spela in intervjun eftersom det blir stor tidsbesparing vid transkriberingen (Bryman, 2018). Att transkribera intervjuer menar Bryman (2018) underlättar en noggrann analys, därför valde vi att utföra en exakt transkribering som innebär att alla utfyllnadsord, avbrutna ord och halva meningar finns med. Transkriberingarna utfördes genom att vi lyssnade på inspelningen och samtidigt skrev ner ordagrant vad som sades. Intervjuguide, samtyckesformulär samt information om uppsatsens syfte har skickats i förhand till varje intervjuperson.

I samtyckesformuläret informerades respondenterna om uppsatsens syfte samt om sina rättigheter och hantering av deras personuppgifter och intervjumaterialet. Liksom David och Sutton (2016) menar att ett säkert sätt att informera respondenten om arbetet och deras rättigheter är genom ett samtyckesformulär.

5.3.2 Dokumentstudie

De dokument som följande arbete har studerat och analyserat är Ljusdal och Härnösand kommuns LIS-plan och översiktsplan. Bryman (2010) menar att förutom att genomföra kvalitativa intervjuer är det bra vid fallstudier att också studera material som innehåller strategier som rör utveckling. Då kommuner genom sin översiktsplan ska redovisa användningen av mark- och vattenområden för hela kommunen samt presentera områden som är lämpliga för landsbygdsutveckling i strandnära lägen ansåg vi att dem var relevanta för oss att studera. Ljusdals översiktsplan är från 2010 och Härnösand är från 2011, däremot arbetar Härnösand kommun med att ta fram en ny översiktsplan.

Genom att vi har studerat kommunens översiktsplan har vi kunnat skapa en helhetsbild över respektive kommuns fysiska planering rörande staden och landsbygden. Båda kommunerna beskriver vilka mål och vilken önskad utveckling de har för landsbygden samt strategierna för att nå målen. Däremot skriver ingen av kommunerna i deras aktuella översiktsplan om LIS-områden, utan för att vi skulle erhålla information om LIS-områden i respektive kommun har vi studerat deras LIS-plan. I deras LIS-plan beskriver kommunerna vilka möjligheter de ser med LIS-områden och vad dem kan bidra till utifrån kommunens förutsättningar.

(20)

5.4 Tematisk analys

Eftersom vi var intresserade av att identifiera möjligheter och begränsningar i fallstudien ansåg vi att tematisk analys var den bäst lämpade metoden. Den tematiska analysen bygger på att författaren identifierar och beskriver teman genom att koda sitt insamlade material (David & Sutton, 2016). Analysprocessen har inte följt en exakt väg där vi flyttar oss från ett steg till nästa utan den har varit mer en återkommande process. Vi rörde oss fram och tillbaka efter de behov som uppstod. Vi rörde oss mellan kodning av material, läsning av litteratur och skrivandet av resultat och analys. Vi tog hjälp av Braun och Clarke (2006) analysprocess som består av sex steg. Steg 1 handlar om att bekanta sig med materialet vilket vi gjorde genom att transkribera och läsa igenom intervjuerna samt plandokumenten. Sedan i steg 2 sker kodningen av det insamlade materialet och där tog vi hjälp av färgpennor för att märka ut intressanta aspekter för att sedan i steg 3 och 4 undersöka om förhållandet med det vi hade kodat gick i linje med de utvalda teman som presenteras i stycket nedanför. Genom att vi följde Braun och Clarkes analysprocess kunde vi säkerställa att våra teman var relevanta eftersom de hjälpte till att urskilja skillnader, likheter och mönster i det insamlande materialet. Det gjorde att vi i steg 5 kunde definiera våra teman för att sedan gå vidare till steg 6 som innefattar vårt resultat. En fördel vi såg med att använda oss av tematisk analys gentemot andra analysmetoder är dess flexibilitet att kunna anpassa den efter uppsatsen mål och syfte. Ryan och Bernard (2003) menar att det finns flera olika tillvägagångssätt för att hitta teman i insamlat material, men när teman ska hittas i skriftligt material rekommenderar dem att forskaren ska under läsningen använda sig av färgpennor för att markera intressanta nyckelfraser. Vid läsningen av vårt insamlade material som bestod av transkriberingar och plandokument valde vi att först söka efter upprepningar och mönster. Efter den första genomgången av materialet, steg 1 i Braun och Clarke analysprocess, uppmärksammade vi att de nyckelfraser som märktes ut med hjälp av understrykningar gick att koppla direkt till våra teoretiska begrepp landsbygd och attraktiva boendemiljö och sedan det tredje begreppet lagstiftning & planprocessen. De nyckelfraser som vi hade markerat ut gick att koppla till dessa tre teman och om begrepp förekommer flera gånger desto mer sannolik blir det att begreppet har en viktig betydelse (Ryan & Bernard, 2003; Bryman, 2018). Därför blev det naturligt för oss att begreppen landsbygd, attraktiva boendemiljöer och lagstiftning & planprocessen blev våra tre huvudteman. Dessa fick sedan representera var sin färg när vi därefter gjorde steg 2 i Braun och Clarke analysprocess där vi gjorde ytterligare en analys som var mer djupgående. Inom våra teman uppmärksammades även underteman som vi markerade ut, till exempel för temat landsbygd blev landsbygdsutveckling och levande landsbygd två underteman. Genom att därefter jämföra de transkriberade intervjuerna sinsemellan samt med plandokumenten kunde vi identifiera likheter och avvikelser samt vilka företeelser som var återkommande eller stack ut.

5.5 Metoddiskussion

Under arbetet har medvetenheten funnits att valet av metod kan ha påverkat vårt resultat och att andra metodval hade kunnat innebära andra fynd än de vi presenterar i detta arbete. Exempelvis hade flera intervjuer eller val av andra kommuner kunnat fånga upp andra exempel

(21)

på vilka möjligheter och begränsningar som finns med att använda LIS-områden som ett verktyg för landsbygdsutveckling. Däremot vill vi att vår studie ska ses som en fallstudie om området som kan innebära att andra kommuner kan relatera och ta hjälp av resultatet. Då vi aktivt valde att använda ett antal kriterier vid urvalsprocessen har vi undersökt två kommuner som skiljer sig åt, både gällande geografiska förutsättningar och vilken Länsstyrelse dem tillhör. Det har medfört ökad möjlighet för oss att generalisera resultatet, trots att vi har använt en induktiv ansats (David & Sutton, 2016), samt att resultatet kan vara applicerbart hos andra kommuner som har liknande förutsättningar som de studerade kommunerna. En fördel som kan ses i uppsatsen är att vi har genomfört 4 intervjuer som gjordes både med en tjänsteman och en politiker från respektive kommun. Det gav oss flera perspektiv om området. Svaren från tjänstepersonerna och politikerna liknar varandra vilket indikerar på att en samsyn finns, men det finns också en del skillnader vilket kan bero på deras olika “arbetsroller”. Att säkerställa att materialet från intervjuerna är representativt för organisationen är svårt eftersom vi endast intervjuat en tjänsteman och en politiker. Emellertid skapade intervjuerna tillsammans med plandokumenten goda förutsättningar för oss att kunna genomföra en tillförlitlig studie. Då det nästintill inte finns någon tidigare forskning om LIS, landsbygdsutveckling i strandnära lägen, behandlas inte området i vår tidigare forskning. Att det inte finns tidigare forskning om LIS beror på att området fortfarande är relativt nytt. Därför omfattar avsnittet tidigare forskning i arbetet begrepp som går att koppla till LIS som landsbygdsutveckling, landsbygd, bostadsutveckling, attraktiv boendemiljö samt strandnära bebyggelse. Vi anser att vi kunde erhålla relevant och intressant tidigare forskning som gick att koppla till LIS, trots att inte LIS-områden nämns. Vi gjorde det genom att studera vilka begrepp som nämns i miljöbalken (1998:808) 7 kap 18 § som behandlar landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS).

På grund av Covid-19, den rådande pandemin, kunde inte vi genomföra intervjuerna på plats hos kommunerna. Det har påverkat vårt urval positivt eftersom det innebär att inga begränsningar i form av långa resor för att genomföra intervjuerna fanns. Vi kunde istället välja kommuner som vi ansåg vara lämpliga för vår fallstudie utan att påverkas av geografiska begränsningar. Sedan menar Bryman (2018) att genomföra intervjuer via datorn är ungefär densamma som att göra intervjuer ansikte mot ansikte. Det finns flera fördelar samtidigt som det också kan uppstå en del hinder med att genomföra intervjuer via internetbaserade webbsidor (Bryman, 2018). Vid genomförandet av våra intervjuer uppstod dock inga hinder, men risken fanns att inspelningsfunktionen inte skulle fungera eller att plattformen som vi använde kunde drabbas av kvalitetsförsämringar genom dålig sändning vilket i sin tur skulle kunna försvåra eventuella transkriptioner (Bryman, 2018). Vi valde att under intervjun spela in på flera enheter samt att vi innan intervjun testade inspelning, dels för att säkerställa att funktionen för inspelningen fungerade och dels för att undersöka om vi tydligt kunna höra vad som sades.

(22)

den studerandes upplevelser. Extern validitet handlar i sin tur om datas generaliseringsbarhet. Här hade intervjuer med en större grupp kunnat göra att vårt resultat speglar en större grupps upplevelser. Genom att genomföra ett fåtal intervjuer tror vi dock att vi kunde ställa mer detaljerade och djupgående frågor, även om den externa validiteten blev lidande. Förutom studiens grad av validitet har dess grad av reliabilitet varit viktigt. Enligt Bryman (2018) handlar reliabilitet om studiers upprepningsbarhet. Författaren lyfter dock att de finns svårigheter i att styrka kvalitativa studiers reliabilitet då mätningar och siffor ofta saknas och exakta beskrivningar om hur materialet har hanterats är svåra att göra. Vi har försökt att främja studiens reliabilitet och tillförlitlighet genom att tydligt beskriva hur vi genomfört vår studie samt hur vi har bearbetat och analyserat vårt material. Vi är samtidigt medvetna om att vi som intervjuare samt våra tolkningar av materialet har påverkat vår studie.

5.6 Källkritik

Vi har främst använt oss av Linköpings Universitet söktjänst Unisearch för att hitta litteratur till arbetet. Som tidigare nämnt använde vi begreppen landsbygdsutveckling (rural development), landsbygd (countryside), attraktiv boendemiljö, bostadsutveckling samt planprocessen för att hitta relevant litteratur. Majoriteten av litteraturen har en svensk kontext vilket vi också ansåg var bäst lämpad för oss eftersom LIS-områden endast finns i Sverige. För att kunna erhålla ett historiskt perspektiv om hur landsbygdsutveckling och bostadsutveckling generellt sett har sett ut har både litteratur som behandlar internationell och svensk kontext används.

Då vi har använt oss av plandokument som är framtagna av kommunen själva finns risken att dokumenten kan vinklas till kommunens fördel och ska fungera som ett marknadsföringsdokument. Samtidigt som det i båda LIS-planerna framkom tydligt vilka möjligheter kommunen ser att LIS-områdena kan generera, och inte vilka hinder eller begränsningar som skulle kunna uppstå. En förklaring till varför hinder eller begränsningar inte nämns är att LIS-planen är ny och den första de tagit fram, vilket innebär att kommunerna inte var medvetna om vilka hinder och begränsningar som skulle kunna uppstå.

(23)

6. Resultat och analys

Vi kommer i följande avsnitt presentera och analysera vårt insamlade material tillsammans med tidigare forskning och teoretiska begrepp. Inledningsvis presenteras en överblick av kommunernas mål och generella inställning till LIS. Därefter presenteras vårt material och analys genom tre teman; Landsbygden, Attraktiva boendemiljöer och därefter Länsstyrelse och lagstiftning.

6.1 Begränsningar och mål

I Härnösand kommuns (2011) och Ljusdal kommuns (2010) översiktsplan beskrivs olika mål som respektive kommun har för kommunen. Båda kommunerna skriver att de vill främja en befolkningsökning och att kommunen ska kännas levande både i staden, men även på landsbygden. Härnösand kommun (2011) beskriver hur en balans mellan att utveckla och bevara är viktigt och menar att de vill främja bostadsbebyggelse på landsbygden samtidigt som de vill bevara det öppna landskapet som kommunen har. Likt Härnösand skriver Ljusdal kommun (2010) att det finns ett behov av att utveckla såväl stad och tätorterna som landsbygden, samtidigt som viktiga naturvärden och jordbruksmark bör bevaras. Båda kommunerna skriver att de inte upplever ett större tryck på bostadsbebyggelse och Ljusdal kommun skriver även att ”Den minskade efterfrågan på dagens bostadsbestånd har också medfört att flera hyreshus har rivits” (Ljusdal kommun, 2010, s.23). Detta går i linje med Beetz, Hunning & Plieningen (2008) som menar att rivande av bostäder är en vanlig åtgärd eftersom det är för dyrt för kommuner att bevara tomma fastigheter. Ljusdal kommun (2010) lyfter även att ett mer varierat bostadsutbud föreslås vara en lämplig strategi för kommunens framtida bostadsutveckling. Även Härnösand kommun framhåller detta som viktigt och menar att “en integration av olika upplåtelseformer, hustyper och lägenhetsstorlekar eftersträvas.” (Härnösand kommun, 2011, s.24).

LIS-områden som verktyg har möjliggjort för både Härnösand kommun (2015) och Ljusdal kommun (2017) att peka ut områden som är lämpliga för utveckling av attraktiva boendemiljöer i strandnära lägen. I Härnösand kommuns (2015) LIS-plan uttrycks den goda tillgången till sjö- och havsnära områden som en möjlighet att skapa attraktiva boenden i kommunen. Liknande beskriver Ljusdal kommun (2017) i sin LIS-plan att det finns en förhoppning på att det i deras utpekade LIS-områden ska kunna utveckla fler bostäder på landsbygden genom deras goda tillgång av vattendrag och sjöar. Då båda kommunerna har stor tillgång till strandområden, som dessutom till stor del är obebyggda, blir LIS-planering väldigt aktuellt för dessa kommuner. Förhoppningsvis kan det även främja ett mer varierat bostadsutbud och öka bostadstrycket inom kommunerna. Både Härnösand och Ljusdal kommun uttryckte under intervjutillfällena att de har haft en hög förhoppning att utpekandet

(24)

Ljusdal kommuns (2010) eller Härnösand kommuns (2011) översiktsplan, men båda framhåller hur attraktiva boenden kan hjälpa till att nå båda kommunernas mål om att öka befolkningen. Generellt sett framhåller båda kommunerna en positiv inställning till LIS-områden vid intervjuerna och i deras LIS-plan eftersom de anser att det möjliggör för skapande av attraktiva boendemiljöer. Detta går i linje med Abrahamsson et al., (2018) och Niedomysl (2008) som menar att det är viktigt för svenska kommuner att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer för att vara konkurrenskraftiga. Vidare som bebyggelse vid strandnära lägen också kan vara en lämplig strategi för både Härnösand och Ljusdal kommun för att locka samt bevara befolkning, särskilt då efterfrågan på strandnära boenden har ökat (Niedomysl, 2008). Kommunernas vilja att erbjuda attraktiva boendemiljöer för att locka till sig invånare går även i linje med ett av Sveriges Landsbygdspolitiska delmål, att skapa attraktiva livsmiljöer i Sveriges landsbygder där SOU 2020:78 menar att attrahera och bevarande av invånare är centralt för arbetet med en hållbar landsbygd. I LIS-planerna och under intervjuerna återfinns dessa förhoppningar för landsbygden vilket tyder på att landsbygden anses vara viktig för utvecklingen av kommunerna Ljusdal och Härnösand.

6.2 Landsbygden

6.2.1 Definitionen av landsbygd

Ljusdal kommun har i deras LIS-plan bedömt att hela kommunen omfattas av begreppet landsbygd efter de definitioner som finns i Naturvårdsverkets handbok för LIS (Ljusdal kommun, 2017). Likaså skriver Härnösand kommun (2015) att hela deras kommun skulle räknas som landsbygd, om de hade utgått från SCB:s definition, trots att de har en ganska tät centrumkärna och tätort. Däremot får inte hela kommunens yta definieras som landsbygd enligt kommunen själva (Härnösand kommun, 2015). De skriver ingen förklaring till varför, men väljer att inte definiera hela kommunen som landsbygd. Då det inte finns en vedertagen definition för vad landsbygd är, har kommunerna Härnösand och Ljusdal inte definierat sin yta på samma sätt. Westholm (2008) menar att det finns en fördel med detta eftersom det öppnar upp för möjligheten att anpassa begreppet efter kommunens egna behov. Dock blir det svårt för kommunerna att definiera vad landsbygdsutveckling är när det saknas en allmängiltig definition för vad landsbygd är. Under intervjun med politikern i Härnösand (Intervju 2, 2021) framkom det att detta får konsekvenser för LIS-planering då bedömning av vad landsbygdsutveckling är skiljer sig mellan kommunen och Länsstyrelsen. Politikern menar att för kommunen kan ett enskilt hus eller en brygga innebära landsbygdsutveckling, medan för Länsstyrelsen är etablering av verksamheter och företagsamhet landsbygdsutveckling. Att Westholm (2008) ser en fördel med att inte definiera begreppet landsbygd, blir ovan istället en nackdel vid bedömningen om vad landsbygdsutveckling innebär. Vid planering av LIS-områden är syftet att främja landsbygdsutveckling, och under intervjutillfällena blev det tydligt att en definition om vad det innebär saknas. Hur landsbygden definieras påverkar olika aktörers tolkning av lagstiftningen och därmed även planering av LIS-områden. Detta analyseras vidare under avsnittet Lagstiftning och planprocessen.

(25)

6.2.2 “Vi och de andra”

Härnösand kommun har historiskt delat in sin planering mellan landsbygd och tätort eftersom det inte går att “klassa allting som samma sak” (Intervju 1, 2021). Tjänstemannen på Härnösand kommun (Intervju 1, 2021) menar att landsbygden innehåller nyanser och delar som inte tätorten besitter. Att dela upp landsbygden och tätorten, eller staden, i den fysiska planeringen är inget som är unikt för bara Härnösand. Däremot hamnar oftast staden i fokus enligt Eriksson (2010), vilket i sin tur kan skapa spänningar mellan stad och landsbygd. Majoriteten av människorna bor i staden och därför görs investeringar främst där och landsbygden hamnar vid sidan av. För att undvika att skapa en planering som separerar stad och landsbygd som Eriksson (2010) menar att planeringen ofta gör genom att skapa “vi” och “de andra”, har Härnösand kommun valt att dela in kommunen i kommundelar som omfattar både landsbygd och tätort. Genom att de delar upp kommunen i kommundelar minskar det risken att satsningar endast genomförs i tätorterna vilket Härnösand kommun har gjort historiskt (Intervju 1, Tjänsteman Härnösand 2021). Härnösand kommun arbetar med att involvera alla delar i kommunen som citat nedan visar:

“Då det inte spelar någon roll om man bor längst in där huvudnäringen är skogsindustri och det inte finns så mycket service och sådant, för de som bor där tycker ändå att deras lokala kommundel är den bästa platsen på jorden liksom. Så vi jobbar mycket med att se identiteter, möjligheter och förutsättningar från varje kommundel” (Intervju 1, Härnösand kommun, 2021-04-07).

Följande innebär att Härnösand kommun tar ett steg i den riktningen som Beetz, Huning Plieninger (2008) förespråkar om att involvera både staden och landsbygden i samhällsplaneringen. Det visar också att samhällsplaneringen har en avgörande roll för att påverka om satsningar görs på landsbygden eller inte. Med andra ord kan det historiska fokus som funnits på staden till följd av urbaniseringen förklara varför landsbygdens ofta ses som underutvecklad, oattraktiv (Eriksson, 2016) och utmanande (Elmqvist, 2014). Det handlar om att ha en fysisk planering som fokuserar på alla delar i kommunen oavsett om det gäller landsbygden eller staden.

6.2.3 En levande landsbygd

För Ljusdal kommun (2010) är grunden för en levande landsbygd arbetstillfällen, möjlighet för etablering av företag, god tillgång av service och en välutvecklad infrastruktur. Härnösand kommun (2011) skriver att tillgången av service i form av bensinmack och livsmedelsbutik är betydelsefulla för en levande landsbygd samt att tillgången av skola, förskola och äldreboende har stor betydelse. Politikern på Härnösand kommun (Intervju 2, 2021) lyfter likt det som står i översiktsplanen att utbudet av service och skola är grunden i en levande landsbygd eftersom människor ska kunna bo, växa och leva där. Likaväl har tjänstemannen på Härnösand kommun en liknande bild, men lyfter också att det handlar om en balansgång som citat nedan visar:

(26)

landsbygd. Och även ett kulturlandskap med betande djur och och biologisk mångfald och så. […] Så det är väl balansen där emellan - att landsbygd ska få vara landsbygd men ändå kunna ha förutsättningar för att folk ska kunna bo där och vara en modern människa” (Intervju 1, Härnösand kommun, 2021-04-07). Citatet visar att landsbygden innehåller flera faktorer som är betydelsefulla och alla dessa faktorer behöver tas hänsyn inom fysisk planering för att kunna skapa och upprätthålla en levande landsbygd. Likt Niedomysl (2008) som hävdar vad som anses vara attraktiva boendemiljöer kan skiljas mellan personer menar tjänstemannen på Ljusdal kommun (Intervju 2, 2021) att det är svårt att beskriva vad en levande landsbygd är eftersom det är individuellt. Att arbeta med landsbygden menar Hibbard och Lurie (2019) är svårt eftersom varje plats är unik genom sina lokala förutsättningar och möjligheten att kunna utvecklas, vilket också citat ovan belyser. Det visar att planeringen måste involvera både de som vill flytta till området på landsbygden och de som redan bor och verkar på landsbygden för att kunna veta vilka faktorer som de anser kan skapa eller upprätt hålla en levande landsbygd. Liksom politikern på Ljusdal kommun (Intervju 4b, 2021) lyfter problematiken likt Hibbard och Lurie (2019), att ha det natursköna runt omkring sig med vackra dalgångar och utsikter är ett plus, men finns inte arbete eller skola i närheten och det efterfrågas blir det svårt att skapa en levande landsbygd. Då både Ljusdal och Härnösand kommun lyfter svårigheterna med att kunna skapa en levande landsbygd likt Hibbard och Lurie, visar det att problematiken återfinns i svensk kontext så väl som internationell som författarna lyfter.

Härnösand kommun (2015) menar att LIS-planen ger dem goda förutsättningar att uppnå målet om en levande landsbygd eftersom de kan erbjuda fler bostäder och arbetstillfällen, men samtidigt vill de också behålla landsbygdens nuvarande kvaliteter (Härnösand, 2011). De har därför i LIS-planen beskrivit vikten av att bevara vissa områden orörda. Liknande skriver Ljusdal kommun (2017) att LIS-planen ger dem goda förutsättningar för en levande landsbygd med utpekande av attraktiva boenden och exploatering av verksamheter. Härnösand kommun arbetar med att hålla landsbygden levande främst genom sitt strategiska landsbygdsråd som är politiskt styrt. De tillkallar möten och bjuder in representanter i form av en privatperson från varje kommundel som får tycka till och lämna synpunkter (Intervju 1, 2021; Intervju 2, 2021). Politikern på Härnösand kommun (Intervju 2, 2021) menar att dels har politikerna en central roll i arbetet med att landsbygdens ska vara aktuellt på agendan i kommunen och dels är det viktigt att flera personer är involverade i arbetet med landsbygden eftersom det är en del av samhällsstrukturen. Liknande lyfte tjänstemannen på Ljusdal kommun att de måste ha med sig politikerna vid arbetet med att hålla landsbygden levande. Vidare skriver Ljusdal kommun att de arbetar med att hålla landsbygden levande genom ett väl inarbetat nätverk som består av bya-/bygderåd (Ljusdal kommun, 2010). Att Härnösand kommun har ett landsbygdsråd som bjuder in medborgarna att vara delaktiga i den fysiska planeringen rörande landsbygd visar på en planering som är transparent och delaktig, likt det som Micheletti (2017) framhäver som viktigt. Kommunen möjliggör för att en större bredd av invånarnas åsikter kan erhållas samtidigt som invånarna i olika delar av kommunen engageras.

(27)

6.3 Bostadsutveckling

6.3.1 Attraktiva bostäder

En begränsning med att generera bostadsutveckling på landsbygden är att det är svårt att på förhand bedöma vilka områden som är attraktiva och i framtiden kan vara lämpliga för exploatering och bostadsbebyggelse. Politikern i Härnösand (Intervju 2, 2021) menade att de i sin nuvarande LIS-plan markerat ut vilka LIS-områden som var ämnade åt bostadsbebyggelse och vilka som var ämnade åt allmänna ändamål. Politikern menar på att ingen större bostadsutveckling har genererats med hjälp av LIS, vilket kan ha och göra med att kommuninvånarna inte delar den bilden som kommunen har om vilka områden som anses vara attraktiva för bebyggelse av bostäder. Likt vad Micheletti (2017) menar finns det tendenser för att kommuninvånarnas åsikter inte förankras i planeringen. Att detta ska ha varit ett medvetet val från Härnösand kommuns sida, tyder inte intervjun på. Istället menar politikern på Härnösand kommun (Intervju 2, 2021) att inför arbetet med nästa LIS-plan kommer indelningen av områden för “bebyggelse” och “områden för allmänna ändamål” inte finnas kvar för att göra LIS-områdena mer flexibla för bostadsbebyggelse.

Att utpekande av LIS-områden inte alltid stämt överens med var befintliga och nya invånare vill bo, kan bero på fler saker än brist på kommunikation mellan dem och kommunen. Framtagande av LIS-plan till bygglov är en process där många olika aktörer och intressenter behöver vara delaktiga. I denna process kan inte allas åsikter tillgodoses, vilket kan vara bidragande till att kommunikationen stundtals kan uppfattas som bristande mellan kommun och invånare. Under intervjuerna framkommer det flertalet exempel på hur invånarnas åsikter har tagits hänsyn till vid utpekandet av LIS-områden. Tjänstemannen i Härnösand (Intervju 1, 2021) poängterade dock att det finns risk att Härnösand kommun inte har marknadsfört LIS-planeringen tillräckligt för att nå ut till större delen av invånarna, vilket även tjänstemannen på Ljusdal kommun (Intervju 3, 2021) menar. Det skulle kunna vara en av anledningarna till att utpekandet av LIS-områden och invånarnas önskemål inte alltid stämt överens. Att kommunal planering beskrivs som teknokratisk, där invånarnas åsikter åsidosätts, går inte i linje med Härnösand och Ljusdal kommuns beskrivningar av sin LIS-planering. Båda kommunerna har försökt att involvera invånare och deras beskrivningar tyder inte på att de medvetet åsidosatt invånarnas åsikter vid planering.

Tjänstemannen på Härnösand kommun (Intervju 1, 2021) menar att deras tillgång till havsnära områden och dess stränder är ansedda som attraktiva ur marknadens perspektiv, vidare skriver dem i översiktsplanen att närheten till havet ses som en resurs för att skapa attraktiva boenden (Härnösand kommun, 2011). Även lyfter Niedomysl (2008) att naturinriktade element kan bidra till attraktiva boendemiljöer och Oh et al., (2010) menar att stränder ska ses som en