Sofia Florén
Kandidatarbete i grafisk design, 30 hpVT 2015
Handledare, design: Tina-Marie Whitman Handledare, uppsats: Dimosthenis Chatzoglakis
FAKULTETEN FÖR KULTUR OCH SAMHÄLLE
”Vi” och ”Dom”
-
en kritisk bildanalys av Sydsvenskans porträttering av den etniska minoritetsgruppen romer”Us” and ”Them”
- A critical analysis of Sydsvenskan’s portrayal of the ethnic minority Roma
Antalet EU-migranter (främst ifrån Rumänien) utan bostad och för-sörjning ökar kraftigt i Malmö. En rad organisationer i Malmö berät-tar hur den här gruppen av hjälpsökande växer från vecka till vecka och hur de inte vet vart de ska vända sig vid olika behov.
Mitt projekt har handlat om att skapa en informationsfolder med information ifrån de olika verksamma organisationerna i Malmö. Vart vänder man sig om man blir sjuk? Kan man söka arbete utan svenskt personnummer? Vart ligger de olika organisationerna? Et-cetera. Jag har undersökt vilka av de kulturella aspekterna man be-höver ta hänsyn till, och hur man kommunicerar med en målgrupp där läskunnigheten skiftar.
Malmömappen är inspirerad av den välkomstmapp man får när man skriver sig i Malmö, och den består av en informationsbroschyr med statisk information, ett veckoblad med information som ändras oftare, samt kuponger. Broschyren innehåller de olika verksamheter man kan tänkas vilja ha en överblick över när man kommer till ett nytt land.
Det har lagts stor vikt vid illustrationer för att täcka in hela spektrat av läskunnighet i målgruppen. Både i form av ikoner för de tjänster som de olika verksamheterna erbjuder, samt öppettider och verksamhetsbe-skrivningar.
Några av de myndigheter och verksamheter som beskrivs är Sjukvård, Polis, Arbetsförmedling, Crossroads, och Mariakyrkan.
Förutom ovan nämnda verksamheter beskrivs EU-medborgares rättigheter att vistas 3 månader i Sverige utan några krav. För ytterligare förtydling ligger en ikonförteckning av verksamheternas tjänster längst bak.
Som en del av broschyren finns en invikt karta i A3-format för att kunna hänvisa till adresserna som om-nämns i relation till de olika verksamheterna.
På kartan återkommer de färgkoder som verksamheterna är organiserade efter för att enkelt kunna hitta den verksamhet eller tjänst man behöver.
Vissa verksamheter har ingen fast punkt eller tid för sitt arbete och information förmedlas då lättast genom ett veckoblad som är mer lättuppdaterat. Det och mappen skulle kunna delas ut av exempelvis uppsökaren-heten som sociala resursförvaltningen står för.
Introduktion till uppsats
Under arbetet med Malmömappen uppkom en rad funderingar kring min roll i relation till den etniska minoriteten romer som mycket av arbetet kom att handla om. Vad visste jag egentligen om romer i Sverige innan det blev tal om de romer som kom från andra delar av europa? Och vartifrån kom de kunskaper jag ansåg mig ha, eftersom att jag ald-rig aktivt sökt dem? Under ett möte med en representant från nätverket Solidaritet med EU-migranter som är verksamma i Malmö, fördes diskussionen in på hjälp kontra solida-ritet, och jag började ifrågasätta hurvida mina försök att hjälpa till skulle kunna betraktas som kontraproduktiva på så sätt att jag befäster roller som ”hjälpare” och någon som all-tid ”blir hjälpt”. Dessa frågor är inget jag ämnar försöka besvara i uppsatsen, dock var det ur denna tankeprocess som kärnan till den föddes. Vad har media, och specifikt grafiska designers, för roll i skapandet av min kunskap och förståelse för världen?
”Vi” och ”Dom”
-
en kritisk bildanalys av Sydsvenskans porträttering av den etniska minoritetsgruppen romer”Us” and ”Them”
- A critical analysis of Sydsvenskan’s portrayal of the ethnic minority Roma
Sofia Florén
Kandidatuppsats i grafisk design, 15 hp VT 2015
Handledare, uppsats: Dimosthenis Chatzoglakis FAKULTETEN FÖR
Uppsatsens syfte är att att öka grafiska designers med-vetenhet kring hur bilder och bildval kan påverka allmän-heten och den diskurs som förs i samhället, så att grafiska designers kan vara kritiskt medvetna i vårt yrke då vi lay-outar och väljer bildmaterial. Uppsatsen granskar hur den regionala tidningen Sydsvenskan representerar romer som etnisk minoritet genom sina bildval. Bilderna som analyse-rats har publiceanalyse-rats i Sydsvenskan inom perioden 2014-01-01 till 22014-01-014-12-31.Bildanalysen har gjorts med intentionen att svara på följande frågeställningar: 1.) Hur motverkas eller främjas skillnader mellan romer och majoritetsbefolk-ningen av Sydsvenskans porträttering? 2.) Vad förmedlar bilderna i Sydsvenskan om den etniska minoriteten romer, utgående från denotation och konnotation?
Den teoretiska referensramen utgår ifrån diskursanalys och inbegriper problematisering av begreppen identitet, etnicitet och rasism samt uppmärksammar hur den gene-rella mediarapporteringen kring etniska minoriteter brukar se ut. Metoden är definierad till semiotisk bildanalys med fokus på utforskandet av bildernas denotativa (beskrivan-de) och konnotativa (tolka(beskrivan-de) betydelse. Analysen visar på flera fall där porträtteringen av den romska minoritetsbe-folkningen skiljer sig från porträtteringen av majoritets-befolkningen, något som kan skapa en skillnad i hur de två grupperna uppfattas av allmänheten. Det resultatet indikerar att Sydvenskans porträttering under den aktuella insamlingsperioden riskerar att främja skillnader mellan romer och majoritetsbefolkningen.
diskursanalys, semiotik, grafisk design, etnicitet, identitet, romer, rasism, media
Sammanfattning
Aim of this thesis is to try to increase the Bachelors of Graphic Design awareness of how images and image selec-tion can affect the public discourse, so graphic designers can be critically aware as professionals, when we layout and select images. The essay examines how the regional newspaper Sydsvenskan is representing the Roma as an ethnic minority through its choice of images. The analyzed images were published in Sydsvenskan within the period 2014-01-01 to 2014-12-31. The image analysis has been done with the intention to answer the following questions: 1.) How are differences between the roma minority and the majority population discouraged or encouraged by Sydsvenskans portraiture? 2.) What conveys the images in Sydsvenskan of the ethnic minority Roma, based on deno-tation and connodeno-tation?
The theoretical framework is based on discourse analysis and include problematization of the concepts of identi-ty, ethnicity and racism and raises awareness of how the media reporting on ethnic minorities tend to look like. The method is defined to the semiotic analysis with a focus on the exploration of the images denotative (descriptive) and connotative (interpreted) meaning. The analysis revealed several cases where the portrayal of the etnic minority Roma were different from the portrayal of the majority population, which can create a difference in how the two groups are perceived by the public. The results indicate that Sydvenskans portraiture, during the collection period, risk to encourage differences between etnic minority Roma and the majority population.
discource analysis, semiotics, graphic design, etnicity, iden-tity, roma, racism, media
Abstract
1. Inledning ... 15
1.2. Disposition ...16
1.3. Avgränsning, Syfte ...16
1.4. Frågeställningar ...17
2. Diskursanalys som teoretisk ram ... 17
2.2. Begreppsapparat ...19
2.2.2. Identitet ...19
2.2.3. Etnicitet ...21
2.2.4. Rasism ...22
3. Etniska minoriteter i media ... 23
3.2. Den nya rasismen ...24
4. Romer som utsatt grupp ... 26
5. Metod ... 29
6. Material ... 33
6.2. Kartläggning av material ...34
6.2.2. Objekt per månad ...34
6.2.3. Aktörer i bild ...34
6.2.4. Teman ...35
7. Analys ... 35
7.2. Vem namnges? ...35
7.3. Vem representeras var? ...37
7.4. ”Svenska” kontra ”andras” romer ...39
7.5. Historiska stereotyper ...40 7.6. Sammanfattning resultat ...41 8. Diskussion ... 43 8.2. Resultat diskussion ...43 8.3. Fortsatt forskning ...44 9. Referensförteckning ... 45 10. Bilagor ... 47
Innehållsförteckning
Många människor i Malmö har de senaste åren börjat möta romska tiggare dagligen, men många har ingen direkt kontakt med dem. Man erhåller mycket av sin information kring den romska minoriteten igenom medierna, och så-ledes spelar medierna en stor roll i allmänhetens attityder och kunskap kring den romska minoritetsbefolkningen.
I vår tid påståsatt verkligheten både skildras av och skapas av medier och i förlängningen av de bilder som väljs för att beskriva en situation eller händelse. Det finns tendenser att etniska minoriteter ofta porträtteras på ett stereotypiskt vis, och att det då skapas en tydlig skildring mellan vi och dom, majoritetsbefolkningen och den et-niska minoriteten, ofta med infallsvinkeln att den etet-niska minoriteten är ett problem som behöver lösas. I takt med att fler och fler romska familjer bosätter sig i Sverige ökar rapporteringen kring fenomenet och även den regionala tidningen Sydsvenskan har publicerat ett flertal artiklar, notiser, debattinlägg etc om frågan. Jag kommer i den här uppsatsen inte göra skillnad på hurvida bilden publicerats i en artikel, notis, debattinlägg etc; utan kommer hädanefter benämna dessa publikationskategorier gemensamt som ”objekt”.
Sydsvenskan är en Malmöbaserad morgontidning som grundades 1848, och är sydsveriges ledande morgontid-ning. Den är oberoende liberal och är politiskt obunden i sin opinionsbildning. Sydsvenskans nyhetsförmedlingen beskrivs som självständig och opartisk. (Sydsvenskan 2015) Med tanke på Sydsvenskans utbredning i Malmö med omnejd, är den ett bra exempel på ett medie som bidrar till allmänhetens attityder och kunskaper kring de ämnen som behandlas i den. I detta fallet dess objekt som berör den romska minoriteten.
Den här uppsatsen ska inte handla om tiggare, eller specifikt romska tiggare, utan istället fokusera på de grafis-ka beståndsdelarna i mediarepresentationen av den
etnis-ka minoriteten romer. Jag vill ta reda på hur Sydsvensetnis-kan
bildsätter sina objekt som berör ämnet romer. Jag kommer inte att undersöka malmöbornas eller svenska allmänhe-tens inställning gentemot gruppen, utan fokusera på Syd-svenskans bildsättning och i förlängningen hur den
trätteringen eventuellt kan bidra till allmänhetens bild av och föreställningar kring minoritetsgruppen romer.
Anledningen till intresset för det här ämnet är mitt yrke som grafisk designer och min roll i det redaktionella arbe-tet med just bildval. Även om man kan hänvisa till fotogra-fens yrke som förevigare och beskrivare av en situation så är det i arbete med layout och val av bildmaterial som en helhet skapas. Således är det av vikt att vara kritiskt med-veten om den eventuella påverkan som bilder/bildval kan ha på allmänheten, och grafiska designers roll i den pro-cessen.
Uppsatsen är disponerad i åtta avsnitt. I första avsnittet redogörs för avgränsning, syfte samt frågeställningar. I an-dra avsnittet behandlas kritisk diskursanalys som teoretisk referensram. I tredje avsnittet introduceras tidigare forsk-ning kring etniska minoriteter i media. Det fjärde avsnittet redogör för den romska minoritetsgruppens aktuella och historiska situation. Avsnitt fem består av en presentation av bildanalys som metod. I det sjätte avsnittet redogörs för urval och kartläggning av material. I avsnitt sju redovisas resultatet. I det åttonde, sista avsnittet, förs en diskussion kring resultat och metodval.
Uppsatsen syftar till att öka grafiska designers medvetenhet kring hur bilder/bildval kan påverka allmänheten och den diskurs som förs i samhället. Min avsikt är att kunna redo-göra för hur bilder kan ha en påverkan på oss så att grafiska designers kan vara kritiskt medvetna i sitt yrke, vid layoute och val av bildmaterial. Jag har granskat hur Sydsvenskan re-presenterar romer som en etnisk minoritet genom sina bild-val. Teorin hämtas från diskursanalys samt forskning kring hur etniska minoriteter tenderar att framställas i medier. I denna uppsats behandlas således inte tiggare, eller specifikt romska tiggare, utan fokuserar istället på bildpor-trätteringen av den etniska minoriteten romer i den regio-nala tidskriften Sydsvenskan. För att uppnå detta syfte tar jag avstamp i diskursanalysens principer och fördjupar mig i metodiken bildanalys, med fokus på denotation (bildbeskriv-ning) och konnotation (bildtolk(bildbeskriv-ning).
1.2 Disposition
1. Hur motverkas eller främjas skillnader mellan romer och
majoritetsbefolkningen av Sydsvenskans porträttering?
2. Vad förmedlar bilderna i Sydsvenskan om den etniska mino-
riteten romer, utgående från denotation och konnotation?
För att uppnå mina syften med detta examensarbete kom-mer jag som ovan nämnt att utgå ifrån diskursanalys som teoretisk referenram. I det här avsnittet ska jag redogöra för den teori som diskursanalys bär med sig och i följande avsnittet kommer jag redogöra för den tidigare forskning som gjorts kring etniska minoriteter i medier, något som är viktigt för att förstå rapporteringen kring romer.
Begreppet diskurs används på olika sätt av olika fors-kare, men beskrivs i korta drag som de mönster och strukturer vi följer när vi talar om, skriver om och visuellt beskriver någonting i en specifik kontext. Diskursen bidrar till skapandet av identitet, sociala relationer och kunskaps- och meningssystemsystem (Jörgensen & Phillips 2002). Diskurs uttrycks genom all typ av visuell, talad och skriven kommunikation, och även genom vårt agerande och vår uppfattning om världen. Det är en kunskap kring vad som skapar vår förståelse för världen och vad som påverkar hur vi agerar i den(Rose 2001). Språk innebär alltså inte enbart det talade eller skrivna språket utan innefattar dessutom vårt bildspråk, kroppsspråk etc.
Diskursanalys är ett sätt att förhålla sig till kvalitativt till ett visst innehåll, där man utgår ifrån förutsättningen att ord och bilder inte enbart avbildar verkligheten utan även är med och skapar och vidhåller uppfattningen av vår verklighet. En av grundprinciperna inom diskursanalys med kommunikativ inriktning är att de ord och bilder som väljs förmedlar någonting till mottagaren. Diskursanalysens mål är alltså att dela upp texten eller bilden för att analysera vad de förmedlar (Denscombe 2009). Man analyserar inne-hållet genom att dekonstruera och problematisera hur det:
• skapar mening
• innehåller dolda budskap
• reflekterar, genererar och förstärker kulturella budskap
1.4 Frågeställningar
2. Diskursanalys
som teoretisk
referensram
• involverar läsaren som en aktiv och inte passiv tolkare av budskapets innehåll.
(Denscombe 2009, s. 394)
Foucault, fransk inflytelserik filosof och historiker (refererad i Rose 2001, s. 138. ) menar att diskursen styr vårt sätt att tän-ka och agera på olitän-ka sätt och att den påvertän-kar vår uppfatt-ning av oss själva, av våra relationer, av platser, situationer etc. Därmed så medför det att den som styr diskursen sitter på en stor makt. Foucault hävdar att kunskap och makt över-lappar varandra, inte bara därför att kunskap är diskursiv och att all diskurs är färgad av makt, utan för att de diskurser som påverkar vår syn på världen förlitar sig på vår föreställ-ning att kunskapen som diskursen baseras på är sann. Stuart Hall, betydande sociolog och föreläsare i Representa-tion & the media (1997), exemplifierar tydligt vårt sätt att se på den verklighet som omger oss och vår benägenhet att ta den som en självklarhet när han påpekar att det inte var fiskarna som upptäckte vattnet. Det krävs att man vågar ifrågasätta det som omger oss för att se vad det verkligen består av.
I Representation & the media (1997) problematiseras även begreppet representation. Det finns aldrig en
san-ning, en verklighet, som kan representeras, utan
bety-delsen av en händelse bestäms först när och hur det
pre-senteras. Hall påstår vidare i Representation & the media (1997) att det alltid uppstår en fas mellan verkligheten och representationen som förlitar sig på tolkning. Vi har en ge-netisk benägenhet att organisera och klassificera världen, men sättet vi klassificerar på är inlärt, något som kultur är
ett exempel på. Kultur är ett system som gör att vi kan dela med oss av vår syn på världen till andra människor, och för att kunna kommunicera det använder vi oss av språk (bild-språk, tal(bild-språk, skrivet språk etc.) Det är detta språk som är diskurs. Diskurs är den process där människor ger me-ning till saker, världen etc. Hall ger exempel på hur vi utan
språk inte skulle kunna utbyta betydelser med varandra. En fotboll skulle inte vara en fotboll om det inte vore för de regler som vi bestämt och kommunicerat till varandra via språket. Man kan argumentera emot att media inte är den främsta diskursförmedlaren, men Hall menar att trots
att det är det vardagliga samtalet som i hög grad påverkar diskursen, så är det media som påverkar vad vi pratar om.
Även Van Dijk (2000) hävdar att mediadiskursen är en av huvudkällorna till människors kunskap, attityder och ide-ologier. Detta gäller inte bara gemene man utan även det som Van Dijk kallar ”eliten”; politiker, akademiker, media etc. Det är denna elit som som i förlängningen förstärker och förmedlar världens diskurser genom att påverka vilka ämnen som lyfts och på vilket sätt. Media är därför i allra högsta grad centrala i den diskurs som förs i samhället. Van Dijk (2000) skriver sammanfattningsvis attnär makten över den mest inflytelserika formen av det offentliga sam-talet, som är mediadiskursen, kombineras med en brist på alternativa källor, så är risken stor att media missbrukar sådan makt och upprätthåller det diskursiva och intellektu-ella övertaget.
Weiss & Wodak (2003) beskriver hur det inte finns ett specifikt sätt att använda sig av diskursanalys, och att bris-ten på en specifik teori och metod för genomförandet kan ses som en brist, men fortsätter sedan med att det även kan ses som en styrka att disciplinen ganska långt kan defi-nieras av den som arbetar med metoden eftersom att det möjliggör till debatt och fortlöpande finslipning. Denscom-be (2009) skriver att det inte finns exakta fastslaga proces-ser att tillämpa, men några exempel på relevanta frågor att ställa sig själv under undersökningens gång är vems version av verkligheten det är som skildras, hur definieras och kategoriseras människor i texten eller bilden, finns det människor, objekt eller skeenden som uppfattas saknas, och finns det motsägelser i talet, texten, eller bilden? En central utgångspunkt i forskningen kring etniska mino-riteters representation i media är att den ofta är felvriden, diskriminerande och rasistisk. Väsentliga begrepp är så-ledes identitet, etnicitet och rasism, begrepp som jag nu kommer introducera.
Problemet med att definiera identitet enligt Hammarén & Johansson (2009) är att det finns flertal kategorier för att kartlägga olika infallsvinklar av identitet. Det finns ett
2.2 Begreppsapparat
antal motpoler som beskrivs som följande av Hammarén & Johansson (2009, s. 57) : Essentialism eller
konstrukti-vism? Är identitet någonting vi föds med, någonting som
är biologiskt och genetiskt eller skapas identiteter genom samhälleliga processer. Kärna eller process? Har vi en stabil ursprunglig grund till vår identitet och personlighet eller är identiteten snarare i ständig utveckling. Skillnad eller
komplexitet? Vet vi vilka vi är utifrån att veta vilka vi inte är,
och för att vi vet att vi är olika någon annan. Exempelvis; jag är ung du är gammal, jag är svenska, du är iranier. Eller bygger vi i själva verket våra identiteter på en mer komplex grund, genom att mixa olika delar och att hela tiden om-vandla oss själva. Slutligen resonerar Hammarén & Johans-son (2009, s. 57) kring hurvida vi är individuella eller
kol-lektiva i vårt identitetsskapande? Har varje person en unik
identitet som man skapar själv eller präglar samhället och vår kultur oss i vår identitet. Eller är det så som man skulle mena ur ett socialpsykologiskt perspektiv, att det kollektiva och individuella hänger samman och att båda är förutsätt-ningar för den andras existens.
Känslan av gemenskap och likhetstänk skapar det som vi kallar kollektiva identiteter. Vi förenas i liknande er-farenheter, referensramar och målsättningar (Hammarén & Johansson 2009). Även Hall tar i Representation and the media (1997), upp hur vi kollektivt skapar mening, vår diskurs, och med den grupp vi delar vårt meningssystem delar vi även kultur. Kultur blir således identitetsskapande. Man måste även ta i beaktning att mycket av vårt identi-tetsskapande utgår ifrån vad vi inte är. Woodward (2002) argumenterar för att identitet förlitar sig på konstruerade klassificeringssystem, system som möjliggör en uppdelning mellan vi/dom och jaget/andra. Woodward (2002) men-ar vidmen-are att vi inte bör uppfatta identitet som någonting som är av en mänsklig natur utan snarare som något som konstrueras över tid med en bas av sociala, kulturella, historiska och ekonomiska parametrar. I den processen är just ”skillnaden” en central punkt. Identiteten kvinna existe-rar i och med kategorin man, svenskhet uppstår genom en syn på vad som inte är svenskt, etc. Likheter och skillnader
diskurser och socialt genom inkludering och exkludering i
relation till ”självet”, individuellt eller kollektivt (Woodward 2002).
Personer som tillhör en grupp med makt tenderar att identifiera både sig själva och andra med mindre makt. Personer som saknar möjlighet att utåt sätt identifiera sig själva blir då ofta identifierade som en massa och ho-mogen grupp. Om man blir identifierad som en del av en grupp med mindre inflytande, såsom flykting, migrant etc, så förlorar man sin individuella identitet och blir i första hand en del av ovan nämnda folkmassa (Lawler 2008). I den här uppsatsen läggs stor vikt vid att identitet är någonting föränderligt som i hög grad påverkas av vår om-givning och vår benägenhet att identifiera vilka vi är genom att definiera vilka vi inte är.
Begreppet etnicitet har många beröringspunkter med identitet. Även etnicitet kan beskrivas som kategorisering. En kategorisering kring vem som får kalla sig svensk eller kalla sig kurdisk, och om hurvirda man föds som svensk eller kurd, eller om det är någonting man blir (Wikström 2009). Se begreppen essentialism/konstruktivism, kärna/
process, skillnad/komplexitet, individuella/kollektiva under
föregående stycke (2.2.2 Identitet). Wikström (2009) disku-terar synsättet att språket påverkar vår syn på tillhörighet och ursprung, och vår syn på vad det innebär att vara just svensk eller kurd. Eftersom att språket är föränderligt är betydelsen av etnicitet påverkad av vårt sätt att prata - eller inte prata om - just etnicitet. Då inkluderas även en aspekt av makt - vem har möjligheten och rätten att tala om och att definiera någon annan.
Wikström (2009) tar vidare även upp frågan kring skillna-den mellan etnicitet, ras, och kultur, begrepp som ofta an-vänds överskridande gentemot varandra. Wikström menar att begreppen kan användas separat, eller synonymt bero-ende på vilket perspektiv man har, (perspektiv som är för omfattande för att ta upp i den här uppsatsen), men att de alla alltid innebär någon form av kategorisering som en produkt av maktstrukturer.
Karner (2007) beskriver etnicitet som något som ofta
2.2.3 Etnicitet
associeras med ursprung, språk, gemensam historia och kultur. Etnicitet är även, fortsätter Karner (2007), förknippat med på vilket sätt människor tolkar och skapar mening i världen, och tilldelar sig själva och andra en plats i den so-ciala kartläggningen av sitt liv. Detta gör vi genom gemen-samma myter, religösa berättelser och trosuppfattningar. Som ett led i detta sätter vi oss i relation till andra etniska tillhörigheter och skapar en uppdelning mellan ”oss själva” och ”de andra” (Wikström 2009; Karner 2007). Etnicitet be-handlas i den här uppsatsen som grupptillhörighet baserad på skillnader (exempelvis språk och religion), samt som en maktrelation mellan majoritet och minoritet.
Van Dijk (2000) beskriver rasism som en ojämlikhet baserad på ras eller etniskt ursprung.Man använder sig av en tydlig uppdelning i ”vi” och ”dom”, där den grupp som har mest makt har tydliga åsikter om ”dom andra”.
Rex (1996, s. 101) beskriver Vilfredo Paretos teori kring att det inte finns någon social existens som inte påverkats av teo-ri. Det mänskliga beteendet kan undersökas och klassificeras i två nivåer - en som är det faktiska uppförandet, och en som är rättfärdigandet av beteendet genom språket. Även här kan man se aspekten makt - vem har makten att rättfärdiga ett beteende genom språket?
Centralt i rasistiska formationer är klassificering eller kate-gorisering av något slag (Wikström 2009). Foucault (refererad i Wikström 2009, s. 110) menar dock just att kategorisering och klassificering av olika slag är nödvändiga för att förstå sin omvärld, för att kunna namnge företeelser och skapa sig en förståelse och ett regelverk kring dem. Om man inte hade begrepp för etniska minoritetsgrupper såsom romer, samer etc, skulle vi heller aldrig kunna tala om hurvida dessa grup-per särbehandlades eller utfärda föreningsbidrag på etnisk grund. Då krävs en kategorisering. Wikström (2009) menar att det inte tvunget är kategoriseringen i sig som är problematisk, utan när kategoriseringarna blir stereotypiserande, statiska, och/eller används emot gruppen.
Den här uppsatsen förhåller sig till rasism som att uppfatt-ningen av den etniska minoriteten alltid baseras på den etnis-ka minoritetens avvikelser ifrån majoritetsbefolkningen.
2.2.4 Rasism
För att kunna analysera hur romer framställs som etnisk minoritet i Sydsvenskan behövs det en bakgrund kring hur medier tenderar att rapportera om etniska minoriteter generellt.
(Van Dijk 2000) menar att den diskurs som media för ofta är den främsta källan till människors kunskaper, ideologier och attityder kring olika frågor. Den mediaelit som bidrar till att skapa den diskursen gör ofta det i samarbete med andra priviligerade grupper såsom politiker, yrkesverk-samma och akademiker. Eftersom minoritetsgrupper mer sällan har tillgång till situationer såsom presskonferenser, pressmeddelanden, intervjuer, dokumentation osv blir de mer sällan tillfrågade, och ansedda som mindre trovärdiga i sina uttalanden. Om en representant från en etnisk mi-noritet uttalar sig är det inte ovanligt att man kompletterar med ett uttalande från en person från majoritetsbefolk-ningen (Van Dijk 2000).
Van Dijk (1989) menar att media inte passivt beskriver och dokumenterar händelser utan snarare är med och (re-) konstruerar dem. Företagsintressen, nyhetsvärden, institu-tionella rutiner och yrkesmässiga ideologier spelar en stor roll i rapporteringen. Dessa faktorer premierar andra insti-tutioner, mäktiga personer, länder och företag. Perspekti-vet som media rapporterar ur är då högst troligt influerat av nyss nämna grupps sätt att betrakta och förstå världen. Van Dijk (1989) beskriver vidare hur de flesta mediakonsu-menter tenderar att anamma samma synsätt.
Hodge & Kress (refererad i Rose 2001, s. 70) påvisar att det i det moderna samhället, i likhet med andra sociala konstruktioner, finns en ojämlikhet gällande uppdelningen av makt. Det finns uppdelningar mellan de som leder och de som blir ledda, de som utnyttjar och de som blir utnytt-jade, och genom att den dominanta gruppen represente-rar världen på sätt som understödjer deras intressen, kan denna struktur upprätthållas.
Sociologen Michaele Pickering (refererad i Wikström 2009 s. 111) definierar stereotyper som en process som fast-ställer, upprätthåller och reproducerar normer för
identi-3. Etniska minori-
teter i media
tet och beteende. Genom stereotyper skapas en skillnad mellan ”vi” och ”de”. ”Vi” är den tysta norm som ”de andra” klassificeras och stereotypiseras utifrån. Hall (refererad i Wikström 2009 s. 111) menar att det inte finns en stereoty-pisk bild som behöver rättas till, utan att det är kategorise-ringen av hela grupper som är problemet. Hall ger exempel om hur en svart person ofta får agera talesperson när det talas om ”de svarta”, medan detsamma aldrig skulle kom-ma på fråga om kom-man talade om en grupp med enbart vita, eftersom att alla ju vet att vita människor inte kommer i enbart en form.
Van Dijk (2000; 1989), Downing & Husband (2005) med flera beskriver en form av rasism som av många inte skulle klassas som rasism. En subtil form kategoriering och ur-skiljning av människor, deras olika sätt att vara och deras olika rätt till olika saker.
Van Dijk (2000) beskriver hur den här formen av rasism bygger på demokrati och att den ofta förnekar att det är rasism det rör sig om. Den är inte våldsam men skapar tankar och attityder hos majoritetsbefolkningen som kan leda till diskriminering av olika slag. Van Dijk (2000) hävdar att många inom majoritetsbefolkningen har föreställningar om hur ”de andra” är mindre moderna, kompetenta, pålit-liga etc, och att de själva har företräde till exempelvis jobb och bostad. Det är detta som är ”den nya rasismen” (a.a.). Dessa föreställningar kring sig själva i relation till immig-ranter och minoriteter härstammar i hög grad ifrån den diskurs som förs. Denna rasism förekommer i två dimen-sioner - genom stereotyper och andra uttryck i media, och genom den mediala rasismens påverkan på allmänhetens åsikter, uppfattningar och attityder. Diskurs blir således en viktig beröringspunkt mellan kognitiva och sociala dimen-sioner av rasism. Eftersom mediaeliten är med och för-medlar och förstärker de största offentliga diskurserna har media ett stort ansvar gällande den här formen av rasism (a.a.).
Vidare hävdar Van Dijk (2000) att trots att det finns ett stort antal ämnen som berörs i pressen, tenderar rappor-tering kring immigranter och etniska minoriteter stanna vid
teman som exempelvis: nya olagliga immigranter, politi-kers ansvar, problem som uppstår i välfärden, kulturell särskiljning etc. Den nya rasismen handlar således om på vilket sätt minoriteter skiljer sig från majoritetsbefolkning-en utan att hävda att de med nödvändighet är sämre. Man representerar även ofta minoriteter i en passiv roll där sa-ker görs för eller bestäms kring personen/gruppen. Det är lätt att argumentera för att diskurs (språk) inte kan skada någon, men diskursen spelar en stor roll i hur den nya ra-sismen reproduceras och fortlever, menar Van Dijk (2000). En aspekt som problematiseras av Karner i Etnicity and everyday life (2007, s. 67) är synen på uppdelningen mino-ritets- och majoritetsbefolkning. Karner (2007) beskriver hur vissa forskare är skeptiska till hurvida gruppen romer har ett gemensamt ursprung och således bör eller inte bör
kallas en etnisk grupp. Angus Bancroft, sociolog (refererad
i Karner 2007, s. 67), menar att det är problematiskt med argument som dessa om man samtidigt lämnar majoritets-befolkningen utanför diskussionen. Han hävdar att man genom att ifrågasätta romers etniska tillhörighet även mås-te ifrågasätta alla grupperingar i ett samhälle, efmås-tersom att inga grupper skapats med ett isolerat ursprung, och att det isåfall inte heller existerar en majoritetsbefolkning. Karner
(2007) poängterar att vår bild av etnisk tillhöriget är symbol-iska konstruktioner baserade på vår härkomst och ojämlika strukturer. Eftersom att våra etniska identiteter konstrueras av individer under ojämlika maktförhållanden, och därmed är mer eller mindre aktiva val beroende på vår placering i maktstrukturen, så bör all diskurs som förutsätter, repre-senterar och definierar etnisk tillhörighet kritiskt granskas. Downing & Husband (2005) använder sig istället av be-greppet institutionell rasism om de situationer där en insti-tution, medierna i detta fall, använder sig av olika vedertag-na praktiker och strukturer som är diskriminerande men som inte ifrågasätts eftersom att det inte anses vara något problem utan bara rådande tillvägagångssätt.
Det är problematiskt att alltid hänvisa till personers etnicitet när man beskriver människor i minoriteter efter-som att det kan leda till att personer med annan etnisk bakgrund än majoriteten alltid refereras till som någon
som måste skyddas eller hjälpas. Det leder till problem att upprepningsvis hänvisa till de etniska minoriteterna som hjälplösa offer och om majoritetsbeolkningen som illasin-nad menar Downing & Husband (2005).
Etnicitet inte är något konstant som vi föds och sedan dör med, utan snarare något som utvecklas i vår kontakt med andra människor då vi hela tiden gör en utvärdering om vem som tillhör ”vi” och vem som tillhör ”dem”. Etnicite-ten blir därmed en stor del av vår identitet (a.a.).
Downing och Husband (2005) problematiserar begreppet rasism ytterligare genom att poängtera att även offer för rasism kan göra sig skyldiga till att utsätta andra för rasism, och att man ofta inte har för avsikt att agera rasistiskt. Ra-sism är inte tvunget kopplat till en extrem ideologi utan är en social konstruktion som finns i det vardagliga livet. I det här avsnittet ska jag motivera mitt val att analysera representationen av just den etniska minoriteten romer. Romer i Sverige lever under sämre förhållanden än genom-snittet - just därför att de är romer. Romer nekas full till-gång till ekonomiska, sociala, politiska och medborgerliga rättigheter, och har exempelvis bara sedan någon genera-tion kunnat rösta och delta i val. Många romer lever med sämre förhållanden kring både social och ekonomisk väl-färd och makt och inflytande. Sverige har på grund av oåt-gärdade rasistiska strukturer ett underutvecklingsproblem som berör hela den nationella minoriteten romer (SOU 2010:55). Romerna är alltså utstötta på två sätt. De utgör en etnisk minoritet som länge varit väldigt diskriminerad i hela Europa, och de är ofta ekonomiskt fattiga.
I hela Europa finns idag mellan 10 och 12 miljoner romer (Europeiska kommissionens webbplats 2014). Cederberg (2010) redogör för hur forskare är relativt överrens om att det är troligt att romerna kom till europa när de ut-vandrade från Indien på 1000-talet. Man slog då följe som soldater med de arméer som var påväg till Europa. I exem-pelvis områden som idag utgör Rumänien och Moldavien blev många romer slavar under 1300-talet, och ända in på 1860-talet var det många romer som var slavar i Europa.
4. Romer som
utsatt grupp
Cederberg (2010) beskriver hur på 1500-talet, när de euro-peiska staterna började grundas, bland annat romer blev statslösa. I det skedet gjorde man många försök i flera länder till att sammanlänka romerna med övrig befolkning. Bland annat tvångsomhändertogs romers barn för att de skulle växa upp utan att föräldrarna skulle kunna lära dom sin kultur och sina läror. Allmänheten var också under väl-digt lång tid rädda för romerna eftersom de ansågs udda på grund av sitt rykte som vandrande folkslag, och troddes ha övernaturliga krafter. Ända in på 1970-talet tvångssterilise-rades romer i Sverige, och enligt forskare kring Förintelsen mördades mellan tiotusentals och en och en halv miljon romer under förintelsen (Cederberg 2010).
År 2011 gav European Roma Information Office (ERIO) ut en rapport med titeln Combating anti-Roma Prejudices and Stereotypes through Media: Knowledge-based Guidelines for Media Professionals. Den är skriven av Salvatore Petro-nella och syftar till att försöka minska den negativa uppfatt-ningen som allmänheten har gentemot den romska mino-riteten genom att utveckla rekommendationer för bland annat media. Enligt rapporten (Petronella 2011) identifieras problemen som den romska minoriteten möts av enligt följande; Det använda språket är ofta löst och kan leda till främlingsfientlighet. Media misslyckas med att integrera personer ur den romska gruppen, och missar på så sätt vik-tiga informationskällor och osynliggör ”det romska samhäl-let”. Och slutligen så gör bristen på sammanhang, bakgrund och faktabaserad research att historierna som berättas ofta blir ofullständiga och svåra att förstå för majoritetsbefolk-ningen.
Petronella (2011) beskriver vidare hur romer fortfarande idag porträtteras som en problematisk etnisk minoritet i media, genom användande av stereotyper och fördomar. Man verkar förutsätta att den sociala exklusionen av romer beror på ett inneboende drag i deras etnicitet, och inte som en konsekvens av historiskt långtgående diskriminerande lagar och ryktesspridning. Petronella (2011) fortsätter med att lyfta risken att media och den politiska eliten skapar en ond cirkel genom spridning av enbart negativ information kring en specifik grupp. När man inte tänker på
konsekven-serna av sin diskurs, är faran att det uppstår en utbredd ”sann” bild av exempelvis ”problemet med romerna”. I Swedish Government Report, Romers rätt – en strategi för romer i Sverige, från 2010 poängteras att den romska minoriteten är en heterogen grupp, och eftersom att det finns flera romska grupper så lever de på olika sätt. Histo-riskt sett har mångra romska grupper levt ett nomadliknan-de liv, men nomadliknan-de som flyttar idag gör nomadliknan-det generellt av samma skäl som andra, alltså flykt från politisk oro och en jakt efter bättre ekonomiska livsvillkor. Många romer har de senaste tio åren flytt till Sverige från bl.a. forna Jugoslavien, Balkan och sedan rörligheten mellan EU-länder blivit friare - även från andra EU-länder såsom Rumänien. Cirka 50 000 romer bor i Sverige idag, detta är en uppskattad siffra eftersom att det inte förekommer etniska registreringar i Sverige (SOU 2010:55). I utredningen framkommer också hur Sverige inte ska stoltsera med sitt sätt att behandla den romska mino-riteten. Under perioden 1914-1954 var all invandring av romer förbjuden, något som resulterade i att de romer som var på flykt från nazisternas förföljelse inte mottogs i Sveri-ge. Även i dagsläget, uppskattar utredningen, är arbetslös-heten bland Sveriges romer 80 procent, analfabetism bland vuxna är inte ovanligt, problem med hälsan börjar tidigare än för majoritetsbefolkningen och bara ett fåtal läser vidare på gymnasie och högskola (SOU 2010:55).
Värt att nämna under den här rubriken är också att i mot-sats till ovan nämnda påstående att etniska registreringar inte utförs i Sverige, så kunde Dagens Nyheter i september 2013 avslöja att svensk polis upprättat ett register över ro-mer, sedermera kallat ”romregistret”.
Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Över tusen av de registrerade är barn. Det finns exempelvis 52 tvååringar i polisens romska register. Anledningen till att de förts in där: de har fötts i romska familjer. Registret visar inte brottslighet. Många vuxna som hamnat där är ostraffade. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register (Orrenius 2013).
I arbetet med diskursanalys finns ingen konkret utarbetad metodmodell att utgå ifrån, utan varje användare av me-toden förväntas utarbeta en variant av analysmodell som passar den egna studien. Detta kan medföra viss kritik kring metodens objektivitet men eftersom att uppsatsens utgångspunkt är just bilders och bildvals betydelse för den allmänna diskursen känns den valda metoden dock som den enda rimliga och relevanta att använda sig utav. I arbe-tet med analysmodellen som används i den här uppsatsen har jag även tagit till mig mycket information från erfarna forskare såsom Van Dijk, Foucault, och Dyer, och samman-flätat diskursanalysen, som är enhybrid mellan teori och metod, men den semiotiska bildanalysen.
Det som studeras i den här uppsatsen är hur Sydsvenskan representerar romer genom sina bildval. Min utgångspunkt är alltså bilden, och analysen inleds med en kartläggning av materialet och fortsätter sedan med en kritisk bildanalys. Jag har använt mig av bildanalys med en utgångspunkt i semiotik, med fokus på studerandet av fotografiernas de-notativa och konde-notativa innebörd. Jag kommer alltså inte beröra semiotikens konsthistoriska tradition utan fokusera på delar av den semiotiska bildanalysen: denotation och konnotation.
Rose (2001) beskriver hur det ur ett semiotiskt synsätt ges verktyg för att detaljstudera en bild och undersöka hur symboliken påverkar och påverkas av en bredare kontext. Dess utgångspunkt är kritiskt medveten om hur sociala skillnader skapas, och det antas att konstruerandet av de sociala skillnaderna tydliggörs genom även bilderna själva. Hall beskriver (refererad i Rose 2001, s.111) att en semio-tisk infallsvinkel tillhandahåller en metod för analys av hur visuell representation skapar mening.
Vidare beskriver Rose (2001) något som hon kallar en ”kritisk visuell metodik”. Där hon menar att genom att upp-märksamma den symbolik det visuella bär med sig; såsom kultur, social praxis, och maktrelationer kan man utmana dessa fenomen genom sitt sätt att titta och se. Hon påpe-kar att social kategorisering inte är något naturligt utan snarare något konstruerat, och att dessa konstruktioner
ofta tar visuell form. Vid noga studerande av bilder förmed-las då ofta tydliga mallar för hur olika sociala kategorier gestaltas, såsom vilken klass personen tillhör, vilket kön, ras, och sexualitet personen har. När man tar en bild på allvar involverar det även att medvetengöra positionen du som betraktare är i, i relation till bilden och bildens aktörer, skriver Rose (2001).
In the average European oil painting of the nude, the princi-pal protagonist is never painted. He is the spectator in front of the painting and he is presumed to be a man. Everything is addressed to him. Everything must appear to be the result of his being there. It is for him that the figures have assumed their nudity.
(Berger 1972, s 54)
Semiotik beskrivs som ett system för att studera tecken (Sonesson 2015; Chandler 1994).Ur ett generellt perspek-tiv studerar semiotiken hur tecken och betydelser agerar i förhållande till den kommunicerande människan. Semiotik handlar om hur bild och språk påverkar hur människan upplever världen (Marner 2009). Analyser av bilder där man tvingas se bilden ur flera olika perspektiv; sändarens, mottagarens och jaget på bilden, ger oss ett starkt under-lag för att granska bilder ur en maktaspekt, värdeaspekt och uppmärksamhetsaspekt. Detta är mycket viktigt i rela-tion till klass, genus och etnicitet skriver Marner (2009). Denotation och konnotation är termer inom semiotik som beskriver relationen mellan det uppenbara och det antydda (Chandler 1994). Nordström (1984) menar att denotativa beskrivningar kort kan sammanfattas till: vad är det som skildras (handling, situation)? och HUR skildras det? (komposition, medie). Man avläser alltså det konkreta i bilden. Vidare definierar han konnotation som kulturella associationer, ett meddelande vid sidan av grundbetydel-sen med hänsyn till emotionella och estetiska aspekter. Begreppet konnotation kan även användas som verb: att konnotera, och betyder då att det för tankarna till någon-ting (Nordström 1984). Exempelvis om vi säger att en bild på en tiggare konnoterar romer så menar vi att en sådan bild för våra tankar den etniska minoriteten romer, och vi
associerar alltså en tiggande person med romer.
Semiotisk metodologi tar bilder på allvar, erbjuder verk-tyg för att få en verklig förståelse för hur specifika bilder är uppbygda och tar hänsyn till bilders effekt i ett bredare sammanhang (Rose 2001). Rose (2001) beskriver dock hur det finns en del tvivel till metoden, främst i relation till hur materialet väljs ut. I ett exempel där reklam undersökts ifrågasätts det om samma reklamer hade valts ifall någon annan gjorde studien. Där känns min urvalsmetod relevant och resultatet skulle med största sannolikhet bli detsamma även om någon annan utförde den. Jag förklarar min ur-valsmetod ingående under6. Material på sidan 33.
Rose (2001) sammanfattar aspekterna av visuell analys ur ett diskursanalytiskt perspektiv som följer:
1. Betrakta ditt material med nya ögon 2. Djupdyk i ditt material
3. Identifiera huvudteman i ditt material 4. Utforska materialets ”sanning”
5. Var uppmärksam på materialets komplexitet och motsä-gelser
6. Titta även på det som inte är med på bilden 7. Uppmärksamma detaljer
Några av punkterna på listan ovan väcker en del frågor kring vad som egentligen menas och för att klargöra måste jag ta ställning till hur jag uppfattar direktiven. Att betrakta sitt ma-terial med nya ögon tolkar jag som att jag bör vara medveten om min roll som betraktare av bilden och vara uppmärksam på mönster som finns i mitt intuitiva sätt att tolka en bild. Att djupdyka och att utforska materialets sanning efterlevs genom att inte enbart titta på bildens första uppbyggnad utan även försöka förstå dess symbolik och diskurs. Resten av punkterna är mer konkreta och jag bedömmer att de inte behöver förklaras närmare.
För att en bildanalys ska bli just en analys behöver man ställa undersökande frågor skriver Nordström (1984). Sam-manfattningsvis bör man fråga sig vad bilden föreställer?, hur bilden är uppbyggd?, och vilket syfte och grundvärde-ringar bilden har? Dyer (refererad i Rose 2001, s. 75)
beskri-ver en lång rad frågor som han använt i arbetet med ovan nämnda reklamanalys. Dyer delar upp dessa frågor i två kategorier: kroppslig representation och beteendemässig representation. Några exempel på frågor under kropps-lig representation är vilken ålder personen uppfattas ha? Vilken ras hen tillhör? Förlitar sig bilden på rasstereotyper för att förmedla det? Vilket kön har personen? Förlitar sig bilden på könsstereotyper för att förmedla det? Etcetera. Några exempel på beteendemässig representation är att fråga sig vilket uttryck personen har? I vilken riktning blick-en går? Ifall någon rör någontgin, och isåfall vad? Vem är aktiv i bilden och vem är passiv? Etcetera.
För att min analys inte ska uppfattas som subjektiv krävs en väl strukturerad metod. Jag kommer först att utföra en denotativ beskrivning av bilden. Då tittar jag alltså på bildens uppbyggnad. Exempelvis vem som är i centrum? Hur färgerna är? Hur uttrycket är hos personen? Därefter övergår analysen i en konnotativ beskrivning av bilden med fokus på om och hur skillnader skapas mellan ”vi” och ”dom” i bilden. Hur används bilder för att skapa en ”romsk identitet”. Först analyserar jag alltså hur det ser ut och sedan vilket budskap som kommuniceras genom bilderna. Hela tiden med ena foten i semiotisk metodologi och andra i diskursanalytisk teori.
I det här avsnittet presenterar jag det material som ana-lyserats i uppsatsen. Materialet är insamlat av mig och är hämtat ifrån Sydsvenskans digitala arkiv. Insamlingsperi-oden täcker datumen 2014-01-01 till 2014-12-31. Det är av vikt att täcka ett helt år för att få en heltäckande bild av mediaintresset. Det finns anledning att tro att rapporte-ringen handlar mer om tiggande romer under vår och som-mar då de är mer synliga i staden, så om man inte täcker ett år skulle det vara svårt att dra slutsatser kring rapporte-ringens helhet.
Artiklar, debattinlägg, notiser etc referas i uppsatsen som nämnt i inledningen till ”objekt” för att inte särskilja de åt. Genre har alltså inte analyserats i relation till bilderna. Sökordet som använts är ”rom” för att täcka objekt som innehar sökord som både har med singular ”rom” och plu-ral ”romer” att göra. Sökresultatet har sedan gåtts igenom manuellt för att filtrera bort objekt som inte ansetts rele-vanta, exmepelvis objekt som handlar om spriten ”rom”, staden ”Rom” etc. Jag är medveten om att många objekt som berör personer som skulle identifiera sig som rom fal-ler bort genom att sökordet ”EU-migranter” inte används. Det skulle dock vara ett för generellt begrepp för mig att använda, och skulle inte ge något resultat kring hur just den etniska minoritetsgruppen romer porträtteras. En yt-terligare aspekt är hurvida personen på en bild identifierar sig som rom om det inte står uttryckligen att så är fallet. I sådana fall har jag tagit stor hänsyn till texten i objektet, och utgått från att om texten tydligt handlar om romer, så har bilden valts i syfte att spegla innehållet i den texten. Jag har som ovan nämnt utgått från Sydsvenskans digitala sökarkiv och har vid bildspel använt den första bilden, ef-tersom att det är den som främst visas i relation till texten och den rubrik man först möts av. Under insamlingsperio-den har Sydsvenskan publicerat sammanlagt 81 gånger ob-jekt som berör gruppen romer. Av dessa 81 obob-jekt saknar 31 stycken bildsättning. Resterande 51 objekt har kategori-serats enligt följande: antal namngivna romer - varav är tig-gande eller annat, anonyma romer - varav är tigtig-gande eller
annat, namngivna icke-romer - varav är tjänstemän, hjälpa-re, eller annat, anonyma icke-romer, eller annat (exempelvis bilder på byggnader etc). Alla tabeller och bilder finns som bilagor under rubrik nummer 10 på sidan 47.
Kartläggningen innebär att jag räknar och organiserar de olika objekten. Jag räknar antalet objekt per månad, aktiva aktörer i bilderna, samt vilka teman som går att urskilja. Det är i princip samma saker som undersökt i analysen av bildsättningen men då går jag in mer på detalj på enskilda fotografier och beskriver inte bara vem som får synas utan även hur personen portätteras.
Antal objekt per månad säger ingenting om hur romer porträtteras men är en viktig del för att kartlägga hur rap-porteringen kring ämnet ser ut. Följande tabell redogör för hur många objekt som publicerats under respektive månad under året.
I det här skedet har jag granskat vem som får synas på bild. Aktörerna är uppdelade i följande kategorier som skapats efterhand såsom de förekommer. Namngivna romer varav tigger på bilden eller gör någonting annat. Anonyma romer varav tigger på bilden eller gör någonting annat.
Namngiv-na icke-romer varav är tjänstemän, hjälpare, eller anNamngiv-nat. Anonyma icke-romer, och annat.
Jag har räknat att en aktör tigger när personen har/håller
i en mugg, sträcker ut en hand, och/eller om angränsan-de text påvisar angränsan-det. Som tjänstemän räknas politiker och myndighetspersoner av olika slag. Hjälpare syftar på ak-törer som tydligt tar ställning för romerna såsom försam-lingsarbetare och aktivister av olika slag. Bilder med flera personer har räknats som ett objekt. Bilder har räknats som namngivna om det i bildtext och/eller rubrik tydligt står vem personen är, och som anonym ifall informationen saknas. Kategorin annat har använts för bilder på byggna-der, landskap, extrema närbilder etc.
6.2 Kartläggning av
material
6.2.2 Antal objekt
per månad
Vi måste vara medvetna om att avgörandet kring vilka ob-jekt som tillhör vilka teman är en subob-jektiv bedömning, och för att öka tranperensen i min kategorisering finns objek-ten under bilaga 10.4 på sidan 56 och framåt.
Den tematiska kategoriseringen av objekten har gjorts ugående från objektets rubrik och textinnehåll. Detta val har gjorts för att kunna analysera den visuella repesenta-tionen av de olika temana.
Jag har låtit temana växa fram under tiden jag sorterat de olika objekten istället för att ha en lista med förutbe-stämda teman att placera dem i. Jag ville inte känna mig begränsad till ett visst antal eller en viss sort så att den tematiska indelningen skulle bli långsökt. I de fall när ob-jektet passat lika bra i olika teman, har obob-jektet placerats i fler än 1 tema.
Det är nu dags att analysera materialet. Jag försöker avläsa det redaktionella valet som gjorts genom att sätta bilden i relation till rubriken. Jag påstår inte att de bilder som valts ut för en mer djupgående analys är representativ för all porträttering av den romska minoritetsbefolkningen, men det är bildval som har gjorts redaktionellt, och som
där-med betyder någonting i sammanhanget.
Om man bortser från kategorierna ej bildsatt och annat i ta-bellen ”Aktörer i bild” (bilaga 10.5.3 på sidan 71) så återstår 40 bilder. Av dessa 40 bilder föreställer 13 bilder namngiv-na romer och 8 bilder anonyma romer, 21 bilder totalt. Av dessa 21 bilder föreställer 7 bilder en tiggande person, och av dessa 7 föreställer 1 bild en namngiven person.
De 6 bilder som föreställer tiggande anonyma personer är väldigt lika (se bilaga 10.3.3.2). Den bild som analyseras föreställer en kvinna sittandes i profil på en kullerstens-gata. Det är dagsljus och hon sträcker ut vänster arm mot en kopp som står på marken framför henne. Hon bär en svart jacka, vit sjal på huvudet och en brun filt över benen. Kvinnan omges av gående människor vars ansikten man inte ser. Bilden är tagen på avstånd något uppifrån, så jag som betraktare upplevs vara påväg ner från en trappa. I
6.2.4. Teman
7. Analys
7.2 Vem namnges?
Bilden återfinns under bilaga 10.2.7; 10.3.3.2; 10.4.8
förgrunden av bilden är människor ur fokus och ögat leds till högersidan av bilden där kvinnan är placerad. Kuller-stensgatan och de promenderande människorna indikerar att bilden föreställer en gågata, och att alla de promende-rande är påväg någonstans. Person 1 med en Ica-kasse, person 2 med en weekend-väska och person 3 med hän-derna i fickorna, alla upplevs de omedvetna om kvinnan på marken bredvid dom. Att betrakta bilden avslöjar även våra egna tankar och känslor kring vårt ansvar, våra fördo-mar och vilka vi är i relation till kvinnan på bilden. Rubriken ”Kristet samarbete kan hjälpa tiggarna” bekräftar att kvin-nan tigger, och uppmanar till att se hennes utsatthet efter-som hon sägs behöva hjälp. Personerna i bilden, i motsats till rubriken, visar ingen ansats att hjälpa kvinnan. Bilden tycks inte riktigt spegla innehållet i objektet.
Personerna som porträtteras som tiggare utan namn
identifieras enbart som tiggare och inte som individ. Lawler (2008) redogör för fenomenet att grupper som saknar möj-lighet att identifiera sig själva och blir identifierade av nå-gon annan ofta blir identifierade som en homogen grupp. När man identifierats som en del av en sådan homogen grupp, i detta fallet tiggare, så förbises den individuella identitetet och personerna reduceras till enbart en del av den ovan nämnda homogena massan.
Den enda bilden där en tiggande person namnges förestäl-ler en man som upplevs vara i 60-årsåldern. Han har ett stort grått skägg och sitter i mitten av bilden på en bärbar pall. Han lutar en käpp i knät och gestikulerar med höger arm. I en ring runt mannen sitter två män på huk, och en man i skräddarställning. De befinner sig intill en vägg med ett fönster och i reflektionen ser man en stående fjärde person. Av vinkeln att dömma är det en stående femte person som tagit fotografiet. Den 1:a mannen som sitter något bakom mannen på pallen vilar händerna på sina hu-kande ben och tittar snett mot den 2:a huhu-kande mannen. Man nummer 2 har vit skjorta, kavaj, svarta glasögon och tittar rakt och koncentrerat på mannen på pallen. Den 3:e mannen, som sitter i skräddarställning, ser man mestadels i reflektionen i fönstret och han upplevs vara den som har
Bilden återfinns under bilaga 10.2.5; 10.3.2.2; 10.4.9
ögonkontakt med mannen på pallen. Den 60-åriga mannen upplevs prata om någonting medan resterande personer lyssnar. Eftersom 60-åringen sitter på en pall upplevs han aktivt ha valt platsen och ha suttit där en längre stund. De två hukande männen tycks medvetna om att de bör huka sig till den sittande talande personens nivå, men inte fullt lika bekväma med att sätta sig ner helt såsom mannen i skräddarställning. Deras position ger en känsla av tillfällig-het då alla som suttit på huk vet att den positionen smärtar oerhört i knäna. Rubriken ”Politiker sökte upp EU-migran-ter” indikerar också att sällskapet som omger mannen på pallen har varit och/eller är påväg att intervjua fler EU-mig-ranter.
Av de 21 bilder på romer som publicerats i Sydsvenskan det senaste året föreställer en tredjedel av bilderna tig-gande personer. Av de bilderna föreställer bara 1 bild en namngiven person. Bilden på den namngivna tiggaren har rubriken ”Politiker sökte upp EU-migranter”. Således är den enda tiggande personen som fått sitt namn publicerat personen som interagerar med män från majoritetsbe-folkningen. Detta är även den enda bilden av en tiggande person där fotografiet skildrar personens ansikte och där jag som betraktare kommer när personen i fråga. Reste-rande bilder av tiggande personer är tagna på håll och personerna som blir fotograferade upplevs omedvetna om att fotografiet tas.
Van Dijk (2000) beskriver hur det är vanligt att man vid en intervju med en representant från en etniskt minoritet ofta kompletterar med uttalande från en person från majo-ritetsbefolkningen, som för att ge kredibilitet. Jag benägen att påstå att det faktum att den enda tiggande personen som blir namngiven är en person som interagerar med personer från majoritetsbefolkningen är en visuell motsva-righet till samma problematik.
Av de 21 bilder som föreställer romska aktörer represente-rar 9 bilder objekt som berör ämnena diskriminering och utsatthet. De bilder som analyseras i det här avsnittet är två objekt som handlar om situationer där man diskuterar lösningar kring utsattheten.
7.3 Vem representeras
var?
Bild 1 föreställer en man och en kvinna i ytterkläder som står utomhus bredvid en byggnad. Mannen har uppdra-gen luva och kvinnan en svartvit mössa. Byggnaden har ett stort fönster till höger i bild, som det strålar ljus ifrån. Rubriken är ”Kläder och sovplatser viktigast för EU-migran-ter”, och man förstår på texten i objektet att personerna på bilden ska chatta med läsare av Sydsvenskan. Man kan undra om det är inne i byggnaden datorn de ska chatta ifrån står, och varför man då valt att ta bilden utanför. Till skillnad från många andra bilder som ska representera utsatta romer, så är fotografiet tagit när personerna är stående, ler och tittar in i kameran. Genom att mannen och kvinnan tittar mig i ögonen och det faktum att det är de-ras ord i objektet påminns jag som betraktare om att den grupp som benämns som EU-migranter i rubriken, består av individer. Rubriken indikerar att man talat med alla EU-migranter, men fallet är snarare att de två personerna på bilden har utsetts som representanter för de tusentals EU-migranter som vistas i Sverige. Att media utser repre-sentanter som får representera en hel grupp människor är en företelse som Hall (refererad i Wikström 2009, s. 111) anser vara problematiskt eftersom att man genom det har kategoriserat och reducerat en hel grupp människor till en eller ett par personer. Hall påstår vidare att detta inte är lika troligt att hända när majoritetsbefolkningen ska re-presenteras eftersom att vi då är mer benägna att förstå att människor kommer i flera former och uttryck. Objektet ovan säger egentligen ingenting om vad som är viktigast för EU-migranter, utan vad som är viktigast för de två per-sonerna på bilden.
Bild 2 föreställer en kvinna och en man som står inom-hus. Kvinnan ler och har en mikrofon i handen. Mannen befinner sig något i bakgrunden och tittar på kvinnan som verkar tala i mikrofonen. Bakom sig har de ett flertal vaser med tulpaner. De är uppskattningsvis båda i 60-årsåldern, och med tanke på mikrofonen bör det utanför bild finnas personer som lyssnar på kvinnan. Rubriken ”Möte om tig-gare lockade Lundaborna” visar på att det kvinnan rimligt-vis talar om är tiggarnas situation. Blommorna, mannens
Bilden återfinns under bilaga 10.2.13; 10.3.2.3; 10.4.11
Bilden återfinns under bilaga 10.2.12; 10.3.4.3; 10.4.9; 10.4.8
skjorta, kvinnans sjal och det faktum att man befinner sig inomhus är alla indikationer på att denna diskussionen, i jämförelse med ovan analyserad, är mer formell.
Båda bilderna är situationer där man talar om de utsat-tas situation men visuellt blir det en stor skillnad mellan vilka rum diskussionerna förs i beroende på vem som för den. Istället för att personerna från gruppen som diskute-ras representediskute-ras i den sista bilden, så representerar och diskuterar någon annan om personerna. Det förstärker
bilden, som Van Dijk (2000) skriver om, att minoriteter ofta tilldelas en passiv roll där saker görs för och bestäms kring gruppen/personen.
Bilden föreställer kronprinsessan Victoria som vilar sin hand mellan händerna på en äldre romsk kvinna. De står upplysta i mitten av bilden och i den mörkare bakgrunden skymtas män i kostym. De är båda uppklädda och tittar innerligt på varandra. I relation till rubriken ”Kränkning-arna av de registrerade romernas mänskliga rättigheter måste prövas i domstol”, kan man uppfatta den romska kvinnan som en representant för den romska befolkningen i Sverige, kronprinsessan som en symbol för Sverige, och deras handskakning som en sorts försoning mellan par-terna. Sverige har som tidigare nämnts i uppsatsen utsatt den romska befolkningen för övergrepp och som en följd sägs förtroendet för myndigheter bland den romska mi-noriteten vara mycket lågt. Registreringen av romer som omskrivs i objektet riskerar att återigen visa på en diskri-minering mot den romska minoriteten i Sverige och bilden kan då fungera som en påminnelse om att Sverige numera ämnar att ta sitt ansvar.
Den andra bilden som analyseras i det här avsnittet före-ställer en person som sitter på knä på en kullerstensgata. Personen har en kopp i handen och bär en längre rosa jacka. I bakgrunden syns nederdelen av ett par svarta byx-ben och skor i rörelse. Bilden är beskuren så att man ser den sittandes personen från strax ovanför armbågen och nedåt. Det upplevs som väldigt avhumaniserande att se en uppenbart utsatt person utan huvud, och i relation till
rub-7.4 ”Svenska” kontra
”andras” romer
Bilden återfinns under bilaga 10.2.11; 10.3.2.3; 10.4.7;
Bilden återfinns under bilaga 10.2.2; 10.3.3.2; 10.4.6
riken ”Låt Rumänien ta kostnaden” blir det tydligt för mig som betraktare att personen utgör ett problem som behö-ver lösas. Personen på bilden utpekas även tydligt tillhöra Rumänien och att problemet inte borde vara mitt. Detta objeketet påvisar även, i kontrast till bilden med kronprin-sessan och den äldre romska kvinnan, att det ansvar och den ånger Sverige verkar vilja uppvisa för sin historiska och nutida behandling av den romska befolkningen enbart gäl-ler de delar av den romska minoriteten som är svenskar. Vi tilldelas en tydlig porträtteringsskillnadmellan en ”svensk” rom som får en innerlig blick av vår kronprinsessa och per-sonen som knäböjer på gatan som rumänien ska ta ansvar och kostnaden för. Etnicitet kan som tidigare nämnt ses som någonting som utvecklas genom våra utvärderingar av vem som tillhör ”oss” och vilka som inte gör det (Downing & Husband 2005). Objektet ovan är ett tydligt exempel på tillskrivande av en etnicitet och ett ställningstagande att en romsk kvinna som tigger på gatan inte tillhör ”oss”. Man kan även här läsa in hur kvinnan på marken tillskrivs en passiv roll där någon annan bör ta ansvar för det problem hon utgör genom att ”ta kostnaden”. Ett fenomen som omnämnts tidigare i uppsatsen och som Van Dijk (2000) re-dogör för. Man kan här alltså se en klassificering inte bara mellan majoritet och minoritet utan även inom minoritets-gruppen, romer kontra romer.
Av de 21 bilder av romska aktörer som publicerats under insamlingsperioden representerar 7 bilder tiggande perso-ner och 9 bilder representerar utsatthet eller diskrimine-ring. Av de återstående 5 bilderna, är 2 bilder samma och föreställer en musikgrupp som heter ”Gypsy brothers”, 2 bilder som är tagna vid samma tillfälle föreställer grund-aren av romskt kulturcenter i Malmö, och 1 bild återger firandet av romska nationaldagen i folkets park.
Bilden går i sepiatoner och föreställer sex män som spe-lar instrument på en scen. Personerna är i olika åldrar och är uppskattningsvis mellan 40 och 80 år. En person står upp och sjunger, och i övrigt ser det ut att spelas fiol, drag-spel, ackustisk gitarr, elgitarr och bas. Den något ovanliga bandsammansättningen med så olika åldrar får mig som
Bilden återfinns under bilaga 10.2.4; 10.3.2.3; 10.4.5
7.5 Historiska
stereotyper
betraktare att spekulera i om de tillhör olika generationer av en familj eller hur de annars är relaterade till varandra. Rubriken är ”Genrer samsades på festival” .
Den andra bilden som som representerar något annat än tiggeri, utsatthet eller diskriminering föreställer en kvinna i 60-årsåldern i mitten av ett rum med ett flertal skyltdockor. Dockan till höger om kvinnan bär lång lila kjol, lila blus och långt svart hår. Bakom kvinnan till höger upplevs dockorna föreställa ett bröllopspar. Kvinnan i paret bär lång vit klän-ning med volanger, golvlång slöja, stort guldhalsband och en blombukett i vänsterhanden. Mannen i paret bär långa svarta byxor röd skjorta som ser ut att vara i siden, grå väst och svart hatt. I övrigt i rummet finns det en tv och en hylla med bland annat två prydnadshästar. Kvinnan i mitten av rummet har glasögon, händerna i kors och tittar ut ur bild. Båda dessa bilderna uppmärksammar romsk kultur och tradition såsom musikskapande och klädnormer, någon-ting som såklart ska uppmärksammas och få leva vidare. Problemet uppstår i och med att den bredare bilden av vad det innebär att vara rom saknas, och att dessa bilder blir de som representerar någonting annat än tiggeri, utsatthet och diskriminering, och det riskerar att förstärka de his-toriska stereotyperna av romer som musiker och klädda i långa kjolar. Genom att bilder av romer enbart repre-senterar objekt som handlar om tigger, diskriminering, utsatthet, och historiska schablonbilder av den romska gruppen så stämmer representationen väl in med Michele Pickerings (refererad i Wikström 2009 s. 111) definition av en stereotyp som en process som fastställer, upprätthåller och reproducerar normer för identitet och beteende. Det stämmer även in med Stuart Halls påstående (refererad i Wikström 2009 s. 111) att det ofta bara är majoritetsbe-folkningen priviligeras med en nyanserad porträttering. Van Dijk (2000) hävdade tidigare i uppsatsen,under rubrik 3.2 på sidan 24, att de ämnen som media tenderar att rapportera om kring etniska minoriteter är ansvar för gruppen, hur de skiljer sig från majoritetsbefolkningen och vilka problem som uppstår. De objekt vars teman överrensstämmer med Van
Bilden återfinns under bilaga 10.2.5; 10.3.2.3; 10.4.5
7.6 Sammanfattning
resultat
Dijks påstående är: våra vs andra hemlösa, om diskriminering, Malmö stads ansvar, någon annans ansvar, romregistret, sub-ventioner, tiggeriet och utsatthet. Övriga två teman är: varse maktobalansen och annat. Det är således inom en ganska snäv ram rapporteringen kring romer sker.
Det uppvisas i analysen tecken på att Sydsvenskans bildsätt-ning bidrar till att betrakta romska tiggare som en homogen grupp, och enda gången en tiggande person blir namngiven är när personen interagerar med personer från majoritetsbe-folkningen. Det finns även exempel på hur personer ur den romska minoriteten utses till representanter för hela gruppen EU-migranter, som vissa romer är en del utav. Något som Hall (refererad i Wikström 2009 s. 111) tidigare i uppsatsen poäng-terat inte är lika vanligt förekommande i sammanhang där majoritetsbefolkningen ska representeras eftersom att det är vedertaget att majoritetsbefolkningen kommer i flera olika former och utföranden.
I flera av objekten som analyserats ses hur de romska aktö-rerna gjorts passiva och att saker diskuteras kring och saker
ska lösas för dem. I ett exempel uppvisas också stor visuellt skillnad mellan objektet som handlar om den svenska mino-riteten romer och och objektet som uppmanar Rumänien att stå för kostnaden. Något som problematiserar kategorisering-en gkategorisering-enom att påvisa att klassificering ävkategorisering-en finns inom mino-ritetsgruppen, romer kontra romer. I materialet saknas även den bredare bilden av den romska minoriteten genom att rapporteringen teman är så snäva. Det två bilder som analyse-rats som exempel på objekt utanför temana tiggeri, utsatthet och diskriminering, porträtterar historiska stereotyper av den romska minoriteten. Dessa bilder i sig är inte problematiska eftersom romskt kulturarv i sig såklart bör få uppmärksam-mas, men i kombination med resterande snäva rapportering uppstår problemet med fortlevandet av romska stereotyper. Det finns som ovan sammanfattat en hel del aspekter av porträtteringen av den romska minoritetsbefolkningen som skiljer sig från porträtteringen av majoritetsbefolkningen. Uppfattningen av de två grupperna blir således olika, och rimligtvis bör då porträtteringen av romer i Sydsvenskan under aktuell insamlingsperiod riskera att främja skillnader mellan romer och majoritetsbefolkningen.
