Från vision till verklighet? - en studie av två skolors arbete med medier

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, Språk, Medier

Examensarbete

Från vision till verklighet?

En studie av två skolors arbete med medier

From vision to reality

A study of media education at two different schools

Lisa Nyborg

Lärarexamen 180 poäng

Kultur, medier och estetiska uttrycksformer Höstterminen 2006

Examinator: Feiwel Kupferberg Handledare: Carl-Erik Blomberg

Sammanfattning

I dagens visuella samhälle är det medierna som skapar och förstärker föreställningar om vad som är rätt och fel, manligt eller kvinnligt, naturligt och onaturligt. Skolans styrdokument betonar vikten av arbete med medier i grundskolan. Syftet med denna studie är få en inblick i hur läroplanens och kursplanernas intentioner med medieundervisning i grundskolan kan omsättas i praktiken. Min empiriska undersökning grundar sig i observationer och intervjuer med lärare på två skolor som har valt att satsa på en utveckling med hjälp av mediearbete. Den problematik som finns kring medieundervisning går att utläsa även på dessa skolor. Även om skolorna har kommit långt med sitt mediearbete är det tydligt att utvecklingen av detta arbete är beroende av eldsjälar som tar till sig styrdokumentens visioner och gör dem till verklighet.

Innehåll

2.2 Skolans syn på kultur och medier genom tiderna ...11

2.3 Mediernas roll i skolan...12

2.3.1 Problematiken kring medieundervisning...13

2.4 Medier i skolans styrdokument ...14

3 Metod...16 3.1 Val av skolor...16 3.2 Procedur ...17 3.2.1 Intervjumetod...17 3.3 Metoddiskussion ...18 4 Resultat ...18 4.1 Kungsbacka ...18 4.1.1 Arbetsplaner...18 4.1.2 Skolans verksamhet ...20 4.1.3 Intervjuer ...21 4.2 Malmö stad ...24 4.2.1 Arbetsplaner...24 4.2.2 Skolans verksamhet ...25 4.2.3 Intervjuer ...26

5 Sammanfattning och analys ...29

6 Avslutning ...32

Referenser ...34 Bilaga

1 Inledning

Som representant för ett ännu relativt nytt huvudämne inom Lärarutbildningen känner jag ett stort behov att formulera min kommande roll och på vilket sätt jag behövs i skolan. Mitt huvudämne, Kultur, medier och estetiska uttrycksformer (KME) handlar om att synliggöra estetiska processer och om att undersöka vad dessa processer fyller för funktion för dagens barn och ungdomar. Kultur, språk och medier har fått en allt viktigare roll när det handlar om att skapa mening i tillvaron. Elever i dagens skola lever i en visuell mediekultur. De översköljs med bilder och medier i alla former oavsett om de vill eller inte. Medierna skapar och förstärker föreställningar om vad som är rätt och fel, manligt eller kvinnligt, naturligt och onaturligt. För ungdomar som är mitt i ett identitetssökande blir mediernas roll central. Men hur bra är dagens skola på att ta till sig samhällets kulturella förändringar? Kan skolan hjälpa elever i sitt identitetssökande? Ger skolan eleverna de verktyg de behöver för att växa upp till kritiskt tänkande människor? Mediekulturen växer så snabbt att det blir problematiskt för skolan att stå vid sidan om och bara titta på. I dagens läroplan och styrdokument framhävs och betonas betydelsen av medier och estetiska uttrycksformer. Av egen erfarenhet vet jag att det i mångas medvetande ändå lever kvar föreställningar om att estetiska ämnen och praktiskt skapande verksamhet inte är lika viktiga som andra ”riktiga” ämnen. Förhoppningsvis är detta ett synsätt som håller på att förändras.

Jag vill genom detta arbete få en inblick i ett par grundskolor som av ett eller annat skäl har valt att satsa på en utveckling med hjälp av mediearbete. Vilket synsätt finns på dessa skolor? Vad har man för intentioner med sitt mediearbete? Genomsyras skolorna av en mediepedagogisk medvetenhet?

Kanske kan detta arbete inspirera andra skolor och hjälpa till att skapa förståelse för medieundervisning i grundskolan? När jag kommer ut som lärare är min stora förhoppning att fler skolor har anpassats sig till elevernas verklighet och att arbete med medier har blivit en naturlig del i skolans verksamhet.

1.1 Syfte

Mitt övergripande syfte är att undersöka hur läroplanens och kursplanernas intentioner med medieundervisning i grundskolan kan omsättas i praktiken. De två skolor jag närmare har undersökt har av olika skäl valt att satsa på en utveckling med hjälp av mediearbete. Kanske kan dessa skolor därför fungera som exempel på hur en vision kan förvandlas till verklighet. Jag vill också undersöka vilka tankar och attityder som finns kring media och lärande, dels i den teoretiska forskningen, dels på de två skolor som deltar i undersökningen. Jag utgår ifrån följande frågeställningar:

- Vad säger den mediepedagogiska forskningen om medier och lärande?

- Hur kan läroplanens och kursplanernas intentioner med medieundervisning i grundskolan omsättas i praktiken?

- Vilka tankar och attityder kring medier och lärande finns hos de lärare som deltar i undersökningen?

2 Forskningsöversikt

I det här avsnittet ges en litteraturgenomgång med syfte att ge en bakgrund till medieundervisning och mediepedagogik i skolan. Avsnittet inleds med att relevanta begrepp förtydligas och diskuteras. Vidare presenteras en historisk bakgrund till skolans kultursyn som jämförs med aktuella teorier kring området mediepedagogik. Dessutom görs anknytningar till läroplan och styrdokument.

2.1 Begreppsdefinitioner

2.1.1 Medier

Begrepp som medier och massmedier ges olika betydelser i olika sammanhang och kan därför behöva förklaras som en inledning till detta avsnitt. Om man börjar med att söka efter definitioner i Nationalencyklopedin finner man dessa:

Medier: kanaler för förmedling av information och underhållning.

Massmedier: (eng. mass medium, av mass '(folk)massa' och medium 'förmedlingslänk', 'uttrycksmedel'),

tekniska medier och medieorganisationer som förmedlar information eller underhållning till en stor publik, vilken i stort sett samtidigt nås av massmedieinnehållet. Utmärkande för massmedier är att de utgör en del av en offentlig mass-kommunikationsprocess. (Ur Nationalencyklopediens Internettjänst)

Klas Viklund (2003) definierar uttrycket medier i Agenda M, ett diskussionsunderlag till mediepedagogiskt utvecklingsarbete. Han skriver att medier är kommunikationsteknologier med vars hjälp människor producerar och sprider budskap. Medier möjliggör budskap mellan människor utan att dessa behöver vara på samma plats vid samma tillfälle.

I Vad ÄR mediepedagogik – skolpåverkan på media sätter Margareta Rönnberg (2002) in begreppen i ett skolsammanhang. Hon skriver att ett medium är en förbindelselänk mellan människa och människa. Rönnberg menar att det viktigaste mediet i skolan givetvis fortfarande är lärarnas och elevernas samtal, men att man oftast med uttrycket medium syftar på ett teknikbegrepp: ett tekniskt mellanled eller en överföringskanal i en kommunikationsprocess. Hon skriver vidare att denna kommunikation kan vara individuell eller av ”mass”-karaktär. Exempel på massmedier är böcker, tidningar, radio, TV och många av Internets hemsidor. När man studerar medier i skolan får termen en tredubbel bestämning: förutom ursprungsinnebörden som avser spridning och lagring, pratar man om medium som

mottagningsmedel, och även liktydigt med uttrycksmedel eller produktionsverktyg, vilket kan

inrymma elevernas eget videofilmande, radioprogram, ritande eller musikskapande på datorn och multimediaproduktioner.

2.1.2 Mediekunskap

Mediekunskap, som har funnits med i skolan en längre tid, brukar beskrivas som teoretisk kunskap om mediers form, innehåll, strukturer och historik. Träning i att analysera mediebudskap ingår också i begreppet. Mediekunskapen kom in i skolans värld för att förmedla kunskap om mediers strukturer och historia, skriver Kristin Olson och Cecilia Boreson (2004) i Medieresor, om medier för pedagoger. Rönnberg menar att mediekunskapens syfte främst har varit att skydda eleverna från mediernas skadliga påverkan.

2.1.3 Mediepedagogik

Olson och Boreson skriver att mediepedagogik, till skillnad från mediekunskap, är ett förhållningssätt för alla lärare oavsett ämne. Istället för att se skriven och talad text som det enda sättet att föra fram ett innehåll, utgår man från ett så kallat vidgat textbegrepp. Det innebär att bild, ord, ljud och retoriska begrepp också förmedlar innehåll och mening.

Mediepedagogik kan sägas innefatta allt det som mediekunskap innebär – men också mycket mer. Mediepedagogiska övningar sammanflätar medier med pedagogik och med övriga ämnen. Mediepedagogik är alltså ett vidare begrepp än mediekunskap.

Det finns olika aspekter på vad mediepedagogiken har för innehåll och hur undervisningen kan bedrivas. Klas Viklund delar upp medieundervisningen i tre delar: Undervisning med, om och för medier. När det handlar om att undervisa med medier innebär det en syn på medierna som pedagogiska verktyg. Viklund talar om medierna som läromedel, och omfattar här alla olika medieprodukter, massmedier och populärkulturen. I undervisningen om medier är det medierna som kunskapsområde man studerar: medietexter och genrer, medierna och dess publik, medieinstitutioner och mediehistoria. Slutligen kan man undervisa för medier, och då handlar det framför allt om att ge eleverna möjlighet att själva uttrycka sig och skapa med hjälp av olika medier, att lära dem att själva kunna ta medierna i anspråk. Sammanfattningsvis, skriver Viklund, ”handlar alltså mediepedagogik om ett medvetet, aktivt och kreativt skolarbete som ger eleverna möjlighet att ta del av ett brett spektrum av medietexter, möjlighet att reflektera kring och erövra kunskaper om medier och deras roll samt möjlighet att skapa och gestalta och kommunicera med medier” (Viklund, 2003, s 7).

De flesta verkar således vara överens om att mediepedagogiken ska ses som ett förhållningssätt i relation till allt arbete i skolan och inte bara som ett eget kunskapsområde.

2.1.4 Media literacy

Karl Gustaf Andersson (1999) skriver att mediekulturen ställer krav på sina användare och att varje människa därför bör inneha en generell mediekompetens. Den engelska termen för denna kompetens är media literacy. Karin Fogelberg (2005) utvecklar begreppet och menar att man i dagens samhälle måste vara ”läskunnig” i ett mycket vidare avseende än att bara kunna läsa i en bok. Det gäller att kunna läsa, förstå och hantera sin omvärld. Fogelberg översätter termen media literacy med kritisk mediekompetens, och hon anser att en person har olika verktyg i form av kunskaper för att kunna förstå hur medier fungerar och skapar bilder av vår verklighet. En annan mer kreativ översättning är Thomas Koppfeldts medievetenhet (Olson & Boreson, 2004). Utgångspunkten för det här sättet att se på lärande och kunskap kommer från konstruktivismen, en teori som innebär att varje människa konstruerar föreställningar, uppfattningar och kunskap genom sitt möte med omvärlden. Koppfeldt skriver att det är viktigt att utforska på vilket sätt som olika medieuttryck utvidgar eller begränsar vår blick.

2.2 Skolans syn på kultur och medier genom tiderna

Skolans syn på kultur har varit och är till viss del fortfarande problematisk, menar Magnus Persson (2000) i Populärkulturen och skolan. Populärkulturen och medierna, som i dagens samhälle spelar en stor roll för de unga, har av tradition bekämpats av skolan. Före 1950-talet var den dominerande hållningen till populärkultur, då i form av triviallitteratur, en slags förträngning. Skolan låtsades helt enkelt inte om att populärkultur existerade. Det fanns ett utbrett misstroende mot romanen, det första moderna massmediet. Uppkomsten av en massmarknad för litteratur skapade de första mediepanikerna. Det uppfattades som skadligt och vanebildande att läsa romaner. Mediepaniken utvidgades också till att rikta sig mot filmen, skriver Rönnberg: ”Nu dök fienden upp på de vita dukarna, de alltför många vita dukarna som samlade alltför mycket barn och ungdom till sig.” (Rönnberg, 2002, s 75) Genom censur och genom att helt undanhålla eleverna från film- och biointryck som bestämdes som skadliga, skulle eleverna lära sig att tycka om och efterfråga ”bra” film. När filmen så småningom kom in i skolan rörde det sig om undervisningsfilm och filmens uppfostrande och bildande funktion poängterades starkt. Litteraturens utrymme i skolan under första hälften av 1900-talet blev vad man brukar kalla en kanon – en samling av verk och författarskap som man ansåg vara särskilt framstående och högtstående. Persson skriver att den skarpa gränsdragning mellan högkultur och populärkultur som upprättades fortfarande präglar skolan.

På 1960-talet kom dom första ansatserna till att dra in populärkulturen i undervisningen. Dock med ett tydligt syfte: Eleverna skulle lära sig att skilja på god och dålig litteratur och de skulle tränas i att argumentera för sina smak- och kvalitetsomdömen. Huvudsyftet med att plocka in populärkulturen var alltså för att bevisa dess uselhet och förmå eleverna att tycka detsamma. Denna metod har i efterhand kallats vaccinationsmodellen och applicerades även på film och massmedia. Efterhand blev filmundervisningen i skolan dock mer i takt med tiden och ord som ”uppfostran” uppdaterades till ”fostran till kritiska mottagare”, liksom ”beskyddande” nu blev ”medvetenhet”. Med TV: s intåg insåg man att det inte längre gick att hindra de unga från att ta del av ”olämpliga” filmer. Nu gällde det snarare att försöka förse eleverna med ett ”inbyggt mentalskydd”, skriver Rönnberg.

Persson beskriver vad erfarenhetspedagogiken, som så småningom fick genombrott, kom att betyda för populärkulturens roll i skolan. Utgångspunkten tas här i elevernas egna erfarenheter och verklighet. På detta sätt kan elevernas föreställningsvärld komma i fokus, och gränserna mellan skolans kultur och fritidens kultur kan belysas. Men

erfarenhetspedagogiken är inte helt lätt att utöva i en värld som till stora delar styrs av tankar om ”god” och ”dålig” kultur, menar Persson. Rädslan för ”massmediepåverkan” och ”indoktrinering” finns kvar. Eleverna ska arbeta upp en försvarsberedskap mot manipulering av deras medvetanden. Rönnberg menar att undervisningen uppenbarligen syftar till att fostra skeptiska, misstänksamma, men inte i grunden ifrågasättande människor.

Dagens inställning till mediepedagogik är ändå positiv, menar Persson. Allt fler i skolans värld tycks inse vikten av en hållbar mediepedagogik. Och att det dessutom är ett viktigt mål för mediepedagogiken att förena teori och praktik. Från dominansen av vaccinationsmodeller, mediepanik och metoder för mediekritik har nu steget tagits till att föra in praktisk medieproduktion i klassrummen. Persson anser att en av de största utmaningarna för en framtida mediepedagogik ligger i att försöka integrera ett estetiskt och analytiskt arbetssätt. Det skulle innebära att medierna istället för att betraktas som ett avgränsat ”ämne” skulle ha en given plats i skolans alla ämnen och på så sätt bli en undervisning om som med och i olika medier.

2.3 Mediernas roll i skolan

Jostein Gripsrud (2002) beskriver i Mediekultur, mediesamhälle det samhälle som varje dag översköljer oss med medier i alla former. Oavsett om vi vill eller inte blir vi alla påverkade av dessa medier. Medierna bidrar till att definiera verkligheten omkring oss och hjälper till att skapa och förstärka redan existerande föreställningar. Viklund understryker på samma sätt mediernas betydelse för vår uppfattning av världen och den kultur vi lever i. Det är därför angeläget att reflektera kring medier och kring mediers innehåll i skolan. Viklund anser att det är en nyckelfråga för alla ämnen eller områden i skolan att eleverna har kunskap om den roll medierna spelar när det gäller att spegla händelser och företeelser.

Helena Danielsson (2002), har studerat vilken betydelse medieskapande kan ha för lärandet. Hon menar att det handlar mycket om glädjen och det lustfyllda i lärandet. När eleverna känner lust och fascination byggs en stark grund för lärandet. Vidare skriver hon att medierna och den rörliga bilden ger ungdomar redskap för att gestalta tankar och kunskap. För elever som har svårt att uttrycka sig i skriven text ger den rörliga bilden andra uttrycksmöjligheter. Även om leken och lusten är en viktig beståndsdel i skapandet, så finns det också arbete och utmaningar i dessa. Arbete med videoproduktioner är en konstruktion där det gäller att få ihop alla delar. Danielssons erfarenhet är att eleverna inte släpper taget i första hand i sådant skapande. Genom att vara delaktiga i en gemensam produktion lär eleverna om

och av varandra och om sig själva. De utvecklar sin identitet och sitt självförtroende. Elever som tidigare befunnit sig i bakgrunden kliver fram och tar för sig och växer därmed i sina roller. Videoproduktion kan också bli ett sätt att gå utanför de vanliga skolramarna och kliva in i nya världar. Kommunikation med omvärlden och med vuxna och andra skolor i världen utanför gör att eleverna upplever arbetet som professionellt och autentiskt. Rönnberg diskuterar också denna fördel med medieproduktion: att eleverna vågar sig ut i de vuxendominerande omgivningarna, att de kan gestalta sin omvärld och uppleva att de är en del av den.

Att medieproduktion kan vara identitetsskapande bekräftas av medieforskaren Kirsten Drotner (1991). Hon beskriver hur ungdomar med hjälp av estetiska uttrycksformer och medieproduktion kan få syn på saker hos sig själva. De utvecklas som personer genom att de ser sig själva och blir sedda av andra. Drotner framhåller hur både känslorna och förnuftet samverkar i den estetiska processen.

Danielsson menar att språket är nyckeln till kunskap men att vi måste förstå att i dagens samhälle är språket inte bara muntligt eller skriftligt. Vi måste ta tillvara den nya generationens bildvana och känsla för medieteknik. Genom att själva använda medier som verktyg kan eleverna få en vidgad och fördjupad syn på mediernas roll. Hon anser också att det handlar om att värna om rätten till yttrandefrihet och demokrati i skolan. Denna rätt är något som även Viklund och Rönnberg, bland andra, framhåller som ett viktigt argument för medieundervisning.

2.3.1 Problematiken kring medieundervisning

Att grundskolan har problem att ta till sig de kulturella förändringarna och låta mediepedagogik bli en central fråga, kan bero på olika faktorer. Rönnberg skriver att en anledning ligger i skolans traditionella struktur. Undervisningen domineras fortfarande av tidsuppsplittring och envägskommunikation, även om styrdokumenten talar emot. Att medieundervisning har en ämnesövergripande karaktär kan göra att ingen åtar sig uppgiften, eftersom det ligger på allas ansvar. Vidare menar Rönnberg att lärare måste börja inrikta sig på eleverna NU, istället för att hela tiden tänka att barnen är framtidens vuxna. Många lärare motiverar dessutom fortfarande sitt intresse för medieundervisning med synen på eleverna som hjälplöst manipulerade av media. Man pratar om att medierna gör något med eleverna, men det är sällan som man har insett att eleverna gör något med medierna. Rönnberg betonar slutligen bristen på forskning kring området som en av anledningarna till trögheten, som hon

kallar det. Lärare måste få lära sig hur man som vuxen förhåller sig till ungas mediebruk. Dessutom behövs forskning kring undervisningsmetoder och didaktik.

Klas Viklund skriver om skolan som en traditionell skriftkultur där arbete med medier ännu inte fått en självklar plats. Han pratar om en konflikt där traditionella skolämnen och traditionella kunskapsuppfattningar utmanas av massmedierna och nya kulturyttringar. Skolans uppdrag i mediesamhället måste definieras liksom vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver i det moderna samhället.

Den låga status som medier har traditionellt sett beror på hur vi ser på kunskap och hur kunskap ska erövras, menar Thomas Koppfeldt. Att använda bilder i undervisningen förknippas fortfarande med sådant man gör när man inte ska lära sig något av vikt. Många tycks ha en bild av att medieundervisning främst handlar om underhållning eller förströelse och mindre om lärande och kunskap.

Karin Fogelberg anser att avsaknaden av tydliga, genomarbetade mål försvårar en kompetent medieundervisning i skolan. Hon poängterar, precis som Rönnberg, att medieundervisningen riskerar att falla mellan stolarna eftersom det inte är ett eget ämne, utan ska integreras med andra skolämnen.

Många lärare har svårt att acceptera den förändrade lärarrollen som uppstår i praktiskt arbete med medier. Helena Danielsson skriver om rädslan hos vissa lärare för att förlora elevernas respekt om de själva inte har tillräckliga kunskaper om medierna. De ser inte potentialen i att ta hjälp utav eleverna utan vill i alla lägen vara den som sitter inne med mest kunskap. Detta har lett till att många lärare undviker helt att arbeta med medier.

2.4 Medier i skolans styrdokument

De senaste styrdokumenten betonar och stärker mediernas roll i skolan. I Läroplanen för grundskolan, Lpo-94 går att läsa om skolans uppdrag:

Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet med ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den skilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. (Ur Lpo-94)

Under mål att uppnå kan man läsa att grundskolan ansvarar för att varje elev utvecklar sin förmåga till kreativt skapande och får ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud. Skolan har ansvaret för att eleverna utvecklar och använder kunskaper i så många olika uttrycksformer som möjligt och kan använda informationsteknik för kunskapssökande och lärande. Dessutom står det att eleverna ska ha kunskap om medier och om deras roll.

Kursplanerna för grundskolan reviderades år 2000. I de olika ämnena är det framför allt i bild, svenska och samhällskunskap som mediefrågorna lyfts fram. I kursplanen för svenska används ett vidgat textbegrepp, som förutom skrivna och talade texter innefattar bilder och där bearbetning av texter inte bara innebär läsning utan också avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium. Vidare kan man läsa:

Skönlitteraturen, filmen och teatern öppnar nya världar och förmedlar erfarenheter och upplevelser av spänning, humor, tragik och glädje. Skönlitteratur, film och teater hjälper människan att förstå sig själv och världen och bidrar till att forma identiteten. Skönlitteratur, film och teater ger möjligheter till empati och förståelse för andra och för det som är annorlunda och för omprövning av värderingar och attityder. Därigenom kan motbilder formas till exempelvis rasism, extremism, stereotypa könsroller och odemokratiska förhållanden. När ungdomar möter skönlitteratur, film och teater innebär det också möjligheter för dem att tillägna sig litterära mönster och förebilder.” (Ur kursplanen för svenska)

I kursplanen för samhällsorienterade ämnen formulerar man mediers roll så här:

Medier och mediers budskap spelar en stor roll när människor bildar sina uppfattningar. I de samhällsorienterande ämnena skall eleverna bli förtrogna med olika sätt att kunskapa samt utveckla insikter i hur olika medier kan användas och hur de påverkar människan och samhället. (Ur kursplanen för samhällsorienterade ämnen)

Utbildningen i ämnet bild syftar till att:

utveckla såväl kunskaper om bilden som kunskaper i att framställa, analysera och kommunicera med bilder. Den skall utveckla lust, kreativitet och skapande förmåga, ge allmänbildning inom bildområdet och leda till att eleven skaffar sig en egen ståndpunkt i en verklighet med stort visuellt informationsflöde. (Ur kursplanen för bild)

Vidare betonas populärkulturens roll:

Bilden har en växande betydelse i informationssamhället. Dagens bild- och mediesamhälle präglas i hög grad av den globala bildkulturen. Bilden har en framträdande plats i kommersiella sammanhang och spelar en viktig roll i opinionsbildningen. Populärkulturen rymmer den styrande och dominerande bildkategorin i barns och ungas liv och har en medskapande roll i deras konstruktion av identitet, kunskap och kultur. Bildens ökande mångfald, informationsteknikens tillväxt och förändringarna i villkoren för bildproduktion förändrar snabbt bildningsstrukturen inom kulturområdet. (Ur kursplanen för bild)

Det ska betonas att det framgår i läroplan och kursplaner att film och medier inte ska begränsas till vissa skolämnen utan ska användas i samverkan mellan ämnen och integreras i skolverksamheten.

3 Metod

Syftet med min empiriska undersökning är att undersöka hur styrdokumentens intentioner med medieundervisning kan omsättas i praktiken samt att ta reda på vilka tankar som finns på grundskolor som har valt att satsa på medieundervisning. Jag har valt ett kvalitativt angreppssätt för att få svar på dessa frågor. Min undersökning grundar sig i intervjuer med lärare i åk 7-9 på två grundskolor. En kvalitativ metod var lämplig eftersom jag ville nå lärarnas egna reflektioner och insikter kring medieundervisning. Jan Trost (1997) skriver att kvalitativa intervjuer utmärks av att man ställer enkla och raka frågor och på dessa enkla frågor får man komplexa, innehållsrika svar. Det hade varit svårt att få en nyanserad bild av medieundervisningen i till exempel en enkätundersökning.

Eftersom jag i min undersökning avgränsar mig till två skolor har jag haft möjlighet att besöka skolorna och delta i verksamheten, vilket hade varit svårt om fler skolor hade deltagit i studien. För att få större djup och tillförlitlighet i min studie har jag också genomfört kortare observationer på skolorna. Detta har medfört att jag har kunnat jämföra lärarnas tankar och beskrivningar med deras praktiska verksamhet. Pål Repstad (1999) bekräftar att man kan få en säkrare grund för tolkningen när man kombinerar olika metoder, som till exempel intervju och observation. Risken är dock att datamängden kan bli ohanterligt stor och projektet så tidskrävande att uppläggningen spräcker de praktiska ramarna. Observationerna i min studie har gjorts med huvudsyftet att få en uppfattning av skolans miljö, eleverna och lärarna.

3.1 Val av skolor

De skolor som deltar i undersökningen är inte slumpmässigt utvalda och kan inte sägas representera någon allmän bild av skolan. Skolorna har valts ut på grund av att de av olika skäl satsar på en utveckling med hjälp av mediearbete. I förarbetet till denna uppsats kom jag i kontakt med Agenda M (se Forskningsöversikt), ett diskussionsunderlag för mediepedagogiskt arbete. Utifrån detta diskussionsunderlag har flera kommuner i landet valt att formulera egna mediepedagogiska planer. Mitt första steg i urvalet av skolor blev således kommuner som på papper formulerat medieundervisningens betydelse. Att mål och visioner står nerskrivet på papper betyder dock inte automatiskt att varje skola i kommunen arbetar mediepedagogiskt. Därför sökte jag reda på två skolor, i två av ovannämnda kommuner, som uttalat profilerat sig mot media. Jag vill understryka att resultaten av undervisningen på dessa skolor inte är tänkta att jämföras mot varandra, i syfte att komma fram till vilken skola som är

”bäst” på medieundervisning. Jag vill i resultatdelen lyfta fram och analysera aspekter av undervisningen på dessa skolor som exempel på hur man arbeta med medier.

3.2 Procedur

För att få skolornas godkännande till att delta i studien tog jag kontakt med skolorna via e-post där jag förklarade vem jag var och kortfattat beskrev min studie. I det ena fallet sköttes kontakten via ”medieansvarig” på skolan, och i det andra fallet via ”projektansvarig”. Jag bad dessa personer att höra sig för bland sina kolleger vilka som kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Jag besökte skolorna och var med i verksamheten under en dag på varje skola. Intervjuerna genomfördes under dagen, vilket innebar att jag varvade observationer i klassrummen med intervjuer av lärarna. Jag intervjuade tre lärare på varje skola. Intervjuerna var från en halvtimme till en timme långa. Sammanlagt genomfördes således sex intervjuer. Intervjuerna spelades in på band, vilket har många fördelar enligt Trost. Jag som intervjuare kan koncentrera mig på vad respondenten säger och slipper ägna tiden åt att skriva. Dessutom är det en stor fördel vid analysfasen att ha en exakt återgivning av intervjuerna utan någon filtrering. En nackdel kan vara att bandspelaren utgör ett störande moment som gör respondenterna hämmade och nervösa, menar Trost. För att undvika detta använde jag en liten mp3-spelare som inte gjorde något väsen av sig. Dessutom förklarade jag för respondenterna att inspelningen bara är till för mitt eget minnes skull, och att all information kommer att raderas när jag har använt den.

3.2.1 Intervjumetod

Johansson och Svedner (2001) beskriver skillnaden mellan en strukturerad intervju och en

kvalitativ intervju. I den strukturerade intervjun är frågorna bestämda i förhand, och forskaren

nöjer sig ofta med att anteckna svaren. I en kvalitativ intervju är endast frågeområdena bestämda, medan frågorna kan variera från intervju till intervju, beroende på hur respondenten svarar och vilka aspekter som lyfts fram. Författarna skriver vidare att syftet med den kvalitativa intervjun är att få respondenten att ge så uttömmande svar som möjligt, och då måste frågorna anpassas efter individ. Jag använde mig av kvalitativa intervjuer, eftersom jag ville komma åt kärnan i varje intervjuad lärares synsätt. Syftet med min undersökning är heller inte, som jag tidigare nämnt, att jämföra skolorna med varandra. Om så hade varit fallet, skulle det antagligen ha varit mer betydelsefullt att ställa samma frågor till samtliga intervjuade. Istället använde jag mig av en intervjumall med frågeområden som berörde de

aspekter jag ville ta upp i intervjuerna. Denna mall användes inte för att bocka av fråga för fråga i en viss ordning, utan till största delen som ett stöd i bakgrunden.

En svårighet med kvalitativa intervjuer är att inte låta sina egna förväntningar och värderingar skina igenom och på så sätt påverka den intervjuades svar. Effekten kan då bli att den intervjuade ger det svar som hon eller han tror att jag vill ha, trots att det strider mot den verkliga situationen. Jag har försökt motarbeta denna effekt genom att bemöta respondenterna på ett positivt och uppmuntrande sätt, utan att låta kritisk eller fördömande.

3.3 Metoddiskussion

Metoden jag har valt för mitt arbete har medfört både för- och nackdelar. Det har varit en nödvändighet att begränsa antalet skolor för att kunna göra djupintervjuer. Om fler skolor medverkat hade insamlingsmaterialet antagligen blivit ohanterligt stort i förhållande till tidsramen. Det är svårt att förutse hur stort materialet som ska behandlas och analyseras blir. Nu i efterhand kan jag rent av se att det kanske hade räckt att studera en skola. Då hade jag kunnat besöka skolan vid fler tillfällen och på så sätt kunnat följa med i undervisningen på ett helt annat sätt än jag hade möjlighet till nu. Det hade varit givande att få följa projekt som löper under terminen. Eventuellt hade man också, i en sådan studie, kunnat intervjua elever, för att nå ytterligare en nivå.

4 Resultat

I resultatdelen presenteras de deltagande skolorna i varsitt kapitel. Inledningsvis introduceras skolan och kommunen med anknytning till kommunal och eventuell lokal arbetsplan för mediepedagogik. Därefter berättar jag om skolornas verksamhet grundat i mina observationer. Slutligen sammanställs och diskuteras de tankar som har kommit fram i intervjuerna. De namn som används på skolor och intervjupersoner är fingerade.

4.1 Kungsbacka

4.1.1 Arbetsplaner

Skola ett, som vi kan kalla Ängskolan, ligger några mil utanför Kungsbacka, en medelstor svensk kommun. Skolan har 850 elever från förskolan till årskurs nio. Sedan 2002 har man lyft fram bild/media som en profil för skolan. Samma år utarbetades också en filmpedagogisk

Kulturförvaltningen och Förskole- och grundskoleförvaltningen. I denna plan står följande att läsa:

1. Samverkan kring kommunala mediepedagoger 2. En kommunal medieverkstad

3. Utbildningssatsning för lärare 4. Skolbio en gång per termin

5. Brus – elevernas egen filmfestival, anordnas årligen 6. Pedagogisk medieenhet på varje skolenhet

7. Nätverk för skolbioombud 8. Nätverk för mediepedagoger

9. Mediearbetet synliggörs i skolornas lokala arbetsplaner. 10. Helhetssyn på mediearbetet från förskola till gymnasieskola

Denna satsning från kommunens sida bidrog till att Ängskolan valde att starta sin bild/mediaprofil. Skolan utarbetade inför läsåret 2002-2003 en lokal verksamhetsplan för bild och media. Arbetsplanen är ambitiös och detaljerad. Inledningsvis står att läsa:

Mot bakgrund av att kursplanerna för grundskolan reviderats år 2000 och att kursplanerna lanserar idén om ”ett vidgat textbegrepp” har Ängskolan beslutat att integrera ämnena bild och media i de övriga ämnena, för att eleverna ska få en förståelse för hur vårt komplicerade IT-samhälle påverkar vår inlärning, utveckling och kunskap. År 2000 inhämtar en svensk grundskoleelev mer information via medier i alla dess former, utanför skolan, än vad som kan erbjudas i traditionell grundskoleundervisning. För att eleverna skall uppleva skolan som en del av samhället måste skolan anpassa sig efter de inlärningsmetoder som känns naturliga och invanda för eleverna utan att göra avkall på ett seriöst innehåll. Ambitionen är att bild/media ska integreras i de övriga ämnena, både när det gäller uttrycksformer, inlärning, kritisk granskning av information och att vid redovisningar ge eleverna möjlighet att, på ett för dem självklart sätt, redovisa inhämtad kunskap som kommer fler mottagare tillhanda.

Denna verksamhetsplan är ett försök att utjämna förhållandena mellan tre inlärningsstilar som förenklat kan indelas i följande kategorier:

- den visuella: personer som tillgodogör sig information genom att se och lyssna

- den auditiva: personer som tillgodogör sig information genom att de måste prata om densamma - den taktila: personer som måste göra och uppleva det som ska läras in.

För att i möjligaste mån tillgodose alla grupper blir bild/media ett redskap för andra ämnen att använda sig av för att nå de fastställda inlärningsmålen.

Vidare preciseras mål för eleverna att uppnå i bild/media. Målen är dels övergripande, det vill säga sådana som eleverna ska ha uppnått när de går ut grundskolan, dels formulerade som delmål för varje årskurs. Exempel på mål som eleverna ska ha uppnått när de slutar grundskolan är:

Eleven skall

- känna till bildens historiska betydelse som uttrycksform för samhällets gestaltning och utveckling, - kunna förstå bilders betydelse i lika sammanhang i dagens samhälle,

- kunna använda bildmedier som redskap för berättande,

- kunna kritiskt granska och tolka mediernas bildutbud på ett balanserat sätt,

4.1.2 Skolans verksamhet

Ängskolan är en stor, relativt nybyggd skola uppdelad i flera olika byggnader. Varje byggnad tillhör ett eget ”spår”, det vill säga arbetslag. Spåren består av 10-12 lärare med olika ämneskompetenser. De flesta arbetslag håller största delen av tiden till i sin egen byggnad, tillsammans med lärarna i egna spåret. Utöver profilen mot bild/media har skolan en traditionell ämnesuppdelning med timplan. I huvudbyggnaden finns bildsalen och mediasalen vägg i vägg. Bildsalen är liten och ibland går elever över till mediasalen för att få mer utrymme. I mediasalen finns all teknisk utrustning med bland annat digitala filmkameror och flera datorer med filmredigeringsmöjligheter. Mediasalen och utrustningen befinner sig i ett upprustningsläge, man har börjat byta ut all gammal analog teknik mot ny digital. En stor del av salen upptas av en nymålad ”greenscreen-studio”, det vill säga en grönmålad vägg- och golvenhet som används vid filmning.

Skolans bildlärare samarbetar med medieläraren och mediasalen står öppen under bildlektionerna. Dessutom finns mediasalen tillgänglig för lärare och elever som vill utnyttja utrustningen i andra ämnen. Läraren diskuterar i förväg projektet med medieläraren och bokar mediasalen vissa lektioner, samtidigt som medieläraren är där som resurs. I praktiken tar medieläraren över eleverna dessa lektioner. Det kan handla om allt ifrån kortvariga projekt på ett par lektioner till långvariga som sträcker sig över en större del av terminen.

Flera olika medieprojekt är igång när jag besöker skolan. Bland annat pågår ett större samarbete mellan bild, musik och media som startade redan förra året men som har fortlöpt den här terminen också. Eleverna har producerat låtar i skolans egen musikstudio. De har skrivit egna texter och komponerat melodier tillsammans med musikläraren. Samtidigt designar de skivomslag till sina låtproduktioner med hjälp av redigeringsprogram i datorn. Som slutsteg i processen ska eleverna få göra egna musikvideor. Under mitt besök invigs den nya greenscreen-studion. Tanken med greenscreen är att eleverna med hjälp av redigeringsprogram i datorn kan klippa in sig själva i olika bakgrundsmiljöer.

Andra klasser arbetar samtidigt med animering och några elever redigerar film från en studieresa i Auschwitz. Flera elever kommer in under dagen för att låna kameror eller datorer. Det finns även utrustning till intern-TV på skolan, men för tillfället ligger den verksamheten nere. Överhuvudtaget är det den rörliga bilden och filmen som är i fokus i medieverksamheten på Ängskolan.

4.1.3 Intervjuer

Jag får möjligheten att intervjua tre lärare under mitt besök på Ängskolan. Samtliga lärare är på ett eller annat sätt intresserade av medieundervisning och ställer därför gärna upp på en intervju.

Den första läraren är en kvinna som undervisar i svenska och engelska, vi kan kalla henne för Bodil. Bodil har arbetat på skolan i två och ett halvt år. Hon säger inledningsvis att hon själv älskar film och skönlitteratur, att det är hennes flykt från verkligheten. Vi pratar om varför det är viktigt med medieundervisning i skolan. Bodil säger att det är viktigt att alla elever får lov att glänsa ibland och att vissa elever är duktigare på att visa sina tankar genom film än till exempel genom att skriva. Hon betonar att filmen på det viset är en bra redovisningsform. Hon fortsätter att diskutera mediers roll i skolan och säger att elever måste förstå hur man blir manipulerad av medierna. Därför är det viktigt att lära eleverna hur man granskar kritiskt.

Analyser har jag mycket, både inom film och reklambilder, eller dikter och berättelser eller vad sjutton som helst. Att dom märker att de kan använda de här frågorna till vad som helst egentligen, vare sig det är en film eller en bild eller om det är en tidningsartikel de ska titta på så kan de på något sätt använda sig av grunderna och frågorna.

Bodil använder sig gärna av spelfilm i undervisningen. Hon låter eleverna dra paralleller och jämföra symboler och berättelsetekniker i filmer med andra berättelseformer.

Det väcker ett annat intresse när man börjar snacka om film. Som till exempel i skräckfilmer kan man jämföra symboler, som himmel och helvete. Och det är också en positiv grej med film, att man kan visa hur man skriver en berättelse. När man ska skriva en berättelse vill man ju jobba med lite olika: hur man gör en intresseväckande inledning, hur man gör ett avslut så att det blir bra, hur får man det så att det blir lite rörelse och tempo i texten, vilka ledtrådar som är viktiga. Och då kan man ju jämföra med film. Nu är det spännande i filmen, hur gör man då? Klippkänsla och tempo. Att det är en berättelse, och att man har en annan teknik där. Man kan ju även i en berättelse ha parallellhandlingar.

Bodil har själv genomfört projekt med medieproduktion, bland annat i engelskan. Där har hon låtit eleverna få göra egna matlagningsprogram, från grunden. Det har varit väldigt uppskattat, säger hon. Eleverna har fått tänka igenom hur de ska lösa alla problem, och samtidigt har de automatiskt lärt sig alla ord som har med matlagning att göra. Dessutom har hon gjort egna radioshower med eleverna, också på engelskan. Hon beskriver hur eleverna går in i andra roller och överdriver. Detta tycker hon är en viktig del i undervisningen, att få eleverna att pröva olika roller.

Jag frågar Bodil om inställningen till medieundervisning på skolan. Hon svarar att det pedagogiska taket är högt, och att det från ledningens sida uppmuntras och ses som en möjlighet istället för ett slöseri med tid.

Här är det accepterat. På min gamla skola var det mer att ”jaha, satte hon in videon nu igen?”. Då trodde dom att man gjorde det mer för att tiden skulle gå eller för att man var slapp. Det finns lärare här som skulle vilja mycket mer, det vet jag, samtidigt som ”mediaprofil” för dom är mer att ”okej nu ska vi göra det här arbetet, vill ni göra det som en poster, ni kan redovisa det muntligt eller så kan ni filma det”. Att det blir bara som en redovisningsform. Jag vet inte om dom är så himla aktiva på det egentligen. Men jag tror att tidsbristen är en bov. Och även kunnandet. Att en del vågar inte.

Bodil tror att man på många skolor ser lite misstänksamt på arbetet med film och media, att det är en lek.

Man ser inte det som ett verktyg, att det är en bra grej. Antagligen är det lite stelt och konservativt, att man inte inser det här med olika lärstilar. Utan att det fortfarande är det här med att streckläsa som är a och o. Det är det här traditionella, att det bara är massa prov och inlämningar som gäller.

Hon fortsätter att prata om problematiken runt film- och mediearbete. Hon säger att hon gärna hade velat samarbeta mer med andra lärare i andra ämnen kring de här frågorna, men att det är svårt att få till de spontana möten som hon tror skulle behövas. Det handlar mycket om bristen på tid, säger hon. Många lärare tycker också att det är krävande och att det lätt uppstår kaos.

Många lärare är kontrollfreak och har svårt att se att det kan vara ett kreativt kaos. Det kräver ju mer av dig som lärare, att hålla koll på dom här trådarna. Det är naturligtvis lättare att hålla kontrollen i ett klassrum där man har en genomgång och alla sitter och skriver av tavlan, det är ju det absolut enklaste, eller att man sitter vid sina bänkar och läser och så. Men om den gruppen gör det och den gruppen gör detta och dom håller på med det, så tror jag att det är många som avstår av den anledningen. Man vågar inte släppa kontrollen, för att man tänker att herregud, det här kommer jag aldrig ro iland. Men man måste också våga misslyckas ibland, för det lär man sig mycket av också.

Bodil ser inte sig själv som tekniskt kunnig, men säger att det brukar fungera ändå. Ofta tar hon eleverna till hjälp, eftersom många av dem är väldigt intresserade och kunniga.

Slutligen frågar jag om hon tror att det behövs eldsjälar för att driva arbetet med medier och film framåt.

Jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt. För det gör att vi andra vågar, Man vet att dom brinner för det, och då kan man få hjälp av dom. Jag tror att det är ett starkt bidrag till att det funkar.

Den andra läraren jag intervjuar, Karin, är medielärare på skolan. Hon är medieansvarig tillsammans med musikläraren, som också har medieutbildning. Karin fungerar även som medieombud och är den som sköter kontakten med biografer och andra verksamheter utanför skolan. Karin började på Ängskolan vid terminsstarten och har alltså bara jobbat några månader. Jag frågar henne vad hon tycker att målet med medieundervisningen är.

I kursplanen står ju det här med rörlig bild, att alla elever ska ha fått chansen att prova på det. Sen tycker jag allmänt att film ska vara som ett verktyg, eller ett alternativ vid redovisningar. Fast det är ju viktigt nog i sig själv, det ska inte bara vara ett komplement för att något annat ska bli bättre. Och sen är det ju aktuellt, eleverna lever ju med det hela tiden. Och sen är ju media så otroligt mycket, den biten som jag har börjat med är ju rörlig bild och film. Men sen ser jag ju gärna att man jobbar bredare inom mediabiten, till exempel

analyser av hur bilder påverkar och har för funktion. Jag skulle också vilja ha mer tid att gå in och analysera elevernas egna grejer sen.

Vi pratar vidare om hur samarbetet med andra lärare på skolan ser ut. Karin säger att de andra lärarna tyvärr inte brukar närvara i mediasalen, men säger samtidigt att hon själv kunde ha uppmuntrat dem till det.

Filmfestivalen är ju något som lärarna har sett som självklart, samtidigt så visar dom sig inte mycket i mediasalen, utan dom bara lämnar över eleverna den tiden istället för att vara med då och titta hur vi jobbar och lära sig samtidigt. Dom lämnar ju över mycket för att dom kanske inte kan det själva. Dom tar inte tillfället i akt att lära sig hur man gör, men jag kanske inte har tagit bjudit in dom tillräckligt heller och frågat om dom inte vill vara med och titta. Men det vore ju bra om dom kunde vara med och lära sig för det är ju tänkt att dom ska kunna använda filmen som ett verktyg oavsett, jag ska ju inte alltid behöva finnas där. Men jag kommer i framtiden att försöka uppmuntra lärarna mer, för det är ju ett jättebra tillfälle till fortbildning bara att vara med. Dom missar ju hela biten med hur eleverna lär sig, och vilka som lyfter varandra i gruppen och så vidare. Dom eleverna som kanske inte visar något i skriftliga arbeten och aldrig i muntliga, då missar ju läraren hur en sån person jobbar när den får chansen att jobba med film.

Karin har dock ett intensivt samarbete med bildläraren och musikläraren, som också har ett visst medieansvar. Hon poängterar hur värdefullt det är att ha kolleger som tror på ens idéer och uppmuntrar en. Dessutom känner hon att hon får stor frihet och uppmuntring från skolledningen till att genomföra sina idéer. Hon har redan, under sin korta tid på skolan tagit initiativet till att uppdatera utrustning och göra om i mediasalen.

All hjälp som man får är ovärderlig. Jag skulle stå helt still om jag var ensam. Men nu har jag fått fria händer och förtroende från skolledning och lärare och då finns alla möjligheter. Man får ju direkt feedback på sina idéer. Sen har vi lite flyt den här terminen, för vi trivs ju väldigt bra ihop, och hittar lätt lösningar på problem. Det gör ju att man orkar med allt det andra också.

Jag får också tillfälle att prata med musikläraren, Johan. Den här terminen har Johan fått ett visst medieansvar, främst för gult spår. Han har arbetat på skolan i ett och ett halvt år. Det är framför allt under de senaste terminerna som medieverksamheten på skolan har kommit igång på allvar, säger han. Visserligen har skolan haft en medieprofil i flera år men den mediestämpeln har inte riktigt stämt med verkligheten, påstår Johan.

Skolan har ju uppfattat att media kom som en våg och då vill skolan ösa ut att vi kan det här med media. Och jag tror att dom har gjort ett försök här, men det har bara varit en liten droppe i havet liksom. Jag kände när jag kom hit att ”är det här media?”. Det har känts lite grann som att det är en trend som skolan vill haka på. Att man har ambitioner och visioner som inte blir av i verkligheten.

Johan pratar engagerande om sitt nära samarbete med medieläraren.

Jag kan känna att vi är två eldsjälar som verkligen är energiska och vill få ut så mycket som möjligt. Den här idén som vi har fått nu, med greenscreengrejen, när vi bollar idéer med varandra, så är båda två energiska och nappar på idéerna direkt. Man ser möjligheterna. Om man jämför med hur det såg ut förra året, så är det stor skillnad.

Jag tror nästan att det är allt. Det har blivit ett sånt lyft nu tycker jag. Eleverna får vara med själva nu, förut fick dom inte röra prylarna. Men dom kan ju det här, det är ju deras, det är dom som har växt upp med det här! Man behöver bara lära dom att hantera grejerna, men dom kan ju liksom allt med data, det är deras värld. Dom blir helt inne i det dom gör, när dom får en kamera i handen. I det huset där jag jobbar har lärarna också blivit mer positiva. För där har jag lagt fram vad man skulle kunna göra, och det har lite satt en boll i rullning.

Vi diskuterar vilken betydelse film och bilder har för elever. Johan säger att det är tydligt vilket stort behov eleverna har att uttrycka sig.

När det handlar om rörliga bilder så tror jag att eleverna bär med sig bilder inom sig, som dom har fått av alla intryck via media, som dom behöver få ut. Just den här skaparglädjen dom har, det märker man när dom får en kamera, att vi måste göra det här och det här och det här. Dom har väldigt ofta en konstnärlig tanke kring det dom gör.

Johan fortsätter med att lärarens uppgift är lära eleverna hur man handskas med medierna, att få eleverna att bli medvetna om varje liten del. Han tror att en av anledningarna till att många skolor backar är rädslan för tekniken. Men han understryker att det inte alltid behöver vara så modernt och avancerat. Med små medel kan man väva in medier i vilket ämne som helst, fortsätter han. Han hoppas på mer integration i alla ämnen på skolan i framtiden.

Om lärarna är intresserade så finns det tusen olika sätt att integrera media i alla ämnen. Och jag kommer inte att sitta inne med mina idéer eller hålla tyst.

4.2 Malmö stad

4.2.1 Arbetsplaner

Malmö stad har precis som Kungsbacka formulerat en handlingsplan för det mediepedagogiska arbetet. Planen är indelad i tio punkter:

1. Kompetensutveckling av lärare

2. Malmö stad ansvarar för ett film- och medienätverk 3. Varje skolenhet har ett film- och medieombud 4. Alla lärare känner till vilka resurser som finns 5. Alla Malmös elever ges möjlighet att se Skolbio 6. Film och medier lyfts fram i den kommunala skolplanen 7. Film och medier lyfts fram i skolornas lokala arbetsplaner

8. Alla nyutexaminerade lärare har kunskap om medier och deras roll 9. Skolornas arbete med film och medier synliggörs

Skola två, Havskolan, ligger i Malmös innerstad, och har funnits sen år 2000. Skolan tillhör organisatoriskt en större skola i Malmö, men sköter sig mer eller mindre själv. Havskolan är en 7-9-skola med kultur/mediaprofil. På skolans pedagogiska hemsida står att läsa:

På denna skola är det den enskilde elevens talanger och ambitioner som står i fokus. Intagning görs inte utifrån betyg utan ifrån intresse och talang.

Eftersom Havskolan inte är någon egen organisation, finns inte heller någon lokal arbetsplan. På hemsidan har man dock formulerat hur skolan arbetar:

Varje termin kommer att avslutas med en produktion eller ett arrangemang av något slag. Karaktären av dessa arrangemang kommer att avgöras av elevernas olika talanger och vilka uttrycksformer de har valt att arbeta med. Ett övergripande tema kommer att ligga som grund i alla ämnen. Eleverna och lärarna arbetar tillsammans fram nytt tema för varje termin. Varje läsår inleds med en gemensam planering av årets innehåll. Vi vill betona elevernas inflytande i läroprocessen och kommer att utveckla formerna för detta ytterligare.

4.2.2 Skolans verksamhet

Havskolan är en mycket liten skola med endast 57 elever från årskurs sju till nio. Skolan har sex lärare med olika ämnesbehörigheter. Samtliga lärare är manliga. Havskolan håller till i nybyggda lokaler som är helt anpassade för verksamheten. Bland annat finns det olika studios för film- och musikinspelning och redigering via dator. I skolans entréhall samlas eleverna i soffor eller sitter vid datorerna som är utplacerade längs väggarna. Där finns också en cafébar som sköts av några elever. Alla elever verkar känna varandra, och man får känslan av att elever och lärare bildar en stor familj. Stämningen är öppen och familjär.

Skolan jobbar timplanslöst och ämnesövergripande. Det här läsåret arbetar eleverna med en serie TV-program som sänds ut på den lokala kanalen TV Malmö. Serien, som ska bli sex program totalt, går under temat sex- och samlevnad. Varje program har sitt eget tema, dock ur ett sex- och samlevnadsperspektiv. Det första programmet handlade om otrohet, det andra om media. För tillfället håller eleverna på med det tredje programmet, som ska handla om makt. Samtliga årskurser är involverade i produktionen, men eleverna är indelade i grupper som har ansvar för olika delar. I skolans olika ämnen behandlas det pågående temat ur olika aspekter för att eleverna ska få en grund att stå på. Sedan börjar en noggrann research, planering för vad programmen ska innehålla och manusskrivning.

Programmen blandar underhållning med allvar och fakta. Mycket kontakt tas med omgivningen utanför skolan. Ett stående inslag i programserien är en soffintervju, utifrån pågående tema, med en känd Malmö-profil. Varje program innehåller en ”dilemma”-film där

eleverna dramatiserar någon form av moraliskt dilemma kring temat. Som uppföljning till dilemma-filmen anordnas en paneldebatt, där elever från andra skolor bjuds in för att delta. Eleverna tar själva den första kontakten med personer som de vill bjuda in. Alla inslag i programmen görs utifrån ett ungdomsperspektiv: det är elevernas egna frågor som programmen byggs på. Ett exempel är inslaget med den så kallade frågelådan, där ungdomssamtalare från Malmö kommer för att svara på elevers frågor. Eleverna på skolan har lagt upp en egen hemsida på nätet där programserien presenteras, och där kan ungdomar skicka in frågor som sedan besvaras av ungdomssamtalarna i programmet.

4.2.3 Intervjuer

För att få en inblick i hur man tänker kring medier och lärande på Havskolan, intervjuade jag Magnus, en av de lärare som har varit på skolan sedan starten för sex år sedan. Magnus fungerar som projektansvarig, den som har det yttersta ansvaret för verksamheten på skolan, och den som sköter skolans kontakter. Han berättar livligt och engagerat om skolan och tanken med undervisningen. Utgångspunkten är hela tiden att det eleven gör i teorin ska omsättas i praktiskt arbete, berättar han.

Vissa elever har inte en förmåga att skriva, utan dom är verbala istället, medan vissa har jättesvårt för det muntliga, och vill ha det skriftligt. Men genom att göra något så enkelt som en film så får du ju alla delarna. Dels ska du göra en presentation muntligt, dels ska du skriva ett manus. I en liten femminuterssnutt kan du få in otroligt mycket som du kanske inte får in lika lätt på vanliga lektioner. Här får du ett färdigt resultat som eleven kan se på ganska direkt, att detta har jag gjort. Men sen behöver inte han eller hon vara medveten om att detta var svenska eller detta var bild.

I en produktion som den pågående TV-serien handlar det om att eleverna lär sig att bygga upp en faktabank som är betydligt större än vad som sedan visas i TV.

Mycket av det de gör, det är ju inte bortkastat, utan dom får ju lära sig att sålla och tänka: är detta viktigt? Är det intressant? Vad kommer andra tycka?

Magnus fortsätter att prata om skolans tankesätt och han säger att det handlar mycket om flexibilitet, både från lärare och elever. Att skolan är så liten som den är gör det mycket lättare, påstår han.

Det bygger ju lite grann på att ur kaos stiger Fågel Fenix. Det är den principen som gäller här, just att en kreativ process är inte rak, utan att ibland går det framåt och ibland får man backa för man upptäckte att det gick inte att göra så och då får vi hitta en annan lösning. Och ibland måste man lägga ner det eller börja om för det gick inte att lösa. Det bygger ju på flexibilitet, så som igår till exempel, då hade vi lite teknikövningar i hallen, med ljussättning, riggning, filmvinklar och så vidare, och då bryter vi ju hela schemat. Och det innebär ju att andra lärare som egentligen inte är schemalagda, dom får ju också gå in. Och det går ju på ett litet arbetslag, men med ett stort arbetslag med kanske tretton till sjutton lärare, det är inte

Jag frågar honom om han tror att det rent av är en förutsättning att vara en så liten skola om man ska arbeta på det viset, eller om möjligheten finns även på större skolor.

Jag tror att det går, men då gäller det ju att alla tretton-sjutton lärare tror på den här tanken och idén om det och inte har något emot att bryta och där tror jag också att det handlar mycket om det här att inte ha ett revir-tänkande, utan att se sig som en del i helheten istället, för att blir du en del av helheten så har det ingen betydelse vad jag gör, utan då är min bit lika viktig oavsett om jag är där eller där.

Han säger samtidigt att han inte tror att den här skolan passar alla, just eftersom att det är en ganska rörig miljö utan fasta ramar. Dessutom bygger mycket på elevens eget ansvar.

Vi diskuterar hur viktigt det är med engagemang, eller rent av eldsjälar, för att få undervisningen att fungera.

Det är ju ingen tvekan om att i skolans värld måste du tycka att det är roligt, för du får ju inte bra betalt. Det krävs ju att du är lite speciell som person när du jobbar här, du kan inte göra en tioveckorsplanering här och förvänta dig att varje måndag ska jag göra detta. Det händer ju också grejer med eleverna, och där finns det kanske frågeställningar som man kan lyfta in som är betydligt mer intressanta än det jag hade tänkt göra. Är jag då inte lyhörd så tappar jag ett intresse där. Så därför är det jätteviktigt att jag lyssnar på vad är det dom säger och vad det är dom har fokus på. Det kan vara något helt annat än vad jag har fokus på. Risken är ett om jag bara kör min grej så tappar jag ju dom på vägen. Men för att återkomma till det här med eldsjälar så tror jag det att när man jobbar med något sånt här så är det svårt att bara göra det till en yrkesroll.

Magnus tror att problematiken på andra skolor oftast handlar om att man ser hindren istället för möjligheterna. Han tror också att det finns en risk att ett dokument som en mediepedagogisk handlingsplan inte har den effekten som den borde.

Risken med en mediepedagogisk plan är att den hamnar hos dom som redan är frälsta. Så det stora flertalet som man skulle behöva nå tror jag tyvärr inte att man når. Och det handlar ju mycket om just det där att du själv ska ta ett initiativ. Skolorna har också ett inbyggt moment som går ut på att ska du ta ledigt för att gå en kurs måste du själv fixa en ersättare, vilket göra att du belastar dina arbetskamrater. Man ser inte att man faktiskt tillför något istället för att plocka bort något. Man ser inte det långsiktigt. Det är ju lite som eleverna, att det ska vara roligt just nu, och är det tråkigt nu så bryr jag mig inte om det, även om det är roligt imorgon. Så jag tror att där ligger ett stort problem. Plus att det ges inte tid för lärare att vidareutbilda sig. Det är ju ett pressat schema, du har dina 35 timmar som du ska vara på skolan, och det är klart att nånting blir ju drabbat, och då tror jag att dom flesta tänker att då skiter vi i det istället.

Nästa intervjuperson är Ulf, som i grunden är musiklärare. Vi pratar om vilken roll estetiska uttrycksformer och medier har i skolan.

Att arbeta med medier och estetiska uttrycksformer är ett enkelt sätt att skapa ett intresse för eleverna. Egentligen ser jag det som ett verktyg. Men om vi skiljer lite grann på de estetiska ämnena för sig, så ser jag mer media som övergripande över alltihopa, och då innebär media TV, Internet, radio, tidningar och så vidare, så naturligtvis måste dom finnas med överallt, för dom har aldrig sköljt så mycket över en som nu, så eleverna måste lära sig att vara kritiska. Men annars så får man nog se det som ett redskap, att har man ungar som gillar det får man använda det, jag tror inte att man ska tvinga på massa ungar som inte tycker det är kul att göra tv. Men eleverna som söker hit har ju intresset, och då blir det ju ett fantastiskt redskap för oss.

Om eleverna tycker att det är roligt, då lär de sig samtidigt, fortsätter Ulf.

Han tycker att arbetssättet på skolan handlar om att kunna sätta kunskapen i någon form av kontext. Det gör att eleverna får nytta av kunskapen när de går vidare. Han säger samtidigt att eleverna ibland har svårt att förstå vad de har lärt sig.

Det man får hjälpa dom med det är att konkretisera vad dom faktiskt har lärt sig, för ibland så har man mött dom när dom har sagt: vi har ju inte lärt oss nånting, vi har ju inte haft nån svenska. Och då har man rabblat upp: du har skrivit tre manus, du har gjort en intervju, du har talat inför kamerorna, du har haft hur mycket svenska som helst!

Ulf diskuterar vikten av att lära sig att granska bilder kritiskt.

Jag lovar att varenda unge här kan se mycket mer i en bild än vad dom flesta kan göra, för dom har verkligen fått lära sig vad kan det här betyda, inte att det handlar om rätt och fel, men att du får in något visuellt, och vad säger det dig? Och även då att se kritiskt på en målning, det här med reklam och bildkomposition. Bara genom att lära sig en del om bildkomposition så blir man så otroligt kritisk. Och jag tror att det skulle höja vår status om folk förstod vad man egentligen lär sig.

Sist ut i min intervjuundersökning är Peter, som bara har arbetat på skolan i några månader. Jag börjar med att fråga honom vad han tycker är bra med undervisningen på skolan. Han talar, precis som Magnus och Ulf, om helhetstänkandet i undervisningen.

Det samstämmer jättemycket med dom styrdokumenten vi har. Så om man ska tolka vårat läraruppdrag, hur det ska se ut, så är det på det här sättet man ska jobba tycker jag, för att få ut så mycket av läroplanen som möjligt, just att arbeta ämnesöverskridande och timplanlöst, att man har inte det här fasta strukturschemat, fyrtio minuter in och ut. Utan att man mer försöker få en helhet, att man arbetar mot samma mål i alla ämnen.

Peter påpekar dock att skolans storlek underlättar förutsättningarna för undervisningen väldigt mycket. Han tror att det hade varit svårt att arbeta på samma sätt i en större skola.

I så fall hade man fått dela upp sig och göra olika projekt i olika grupper. Men desto fler kolleger som kommer in, desto svårare blir det då att enas om en helhet som alla kan sträva mot.

Vi pratar om det TV-projekt som eleverna arbetar med just nu. Jag fäster uppmärksamheten vid att eleverna verkar knyta många kontakter med omgivningen utanför skolan. Peter förklarar varför han tycker att det är en viktig del.

Jag tycker att det är jätteviktigt att den kunskap man skapar i skolan inte bara ska vara en kunskap som gäller i vår lilla värld, utan det ska vara en kunskap som har med verkligheten att göra. Och våra elever får verkligen prova på ett arbetssätt som dom kan ha användning för senare i livet också. Dom ska bli bra på att lösa kreativa problem och organisera sig själva i skapandeformer. Sen tycker folk ute i verkligheten att det är jättehäftigt när eleverna tar kontakt också. Vi har dessutom besökt SVT, och några elever har fått in en fot där och är med i barnprogram flera gånger i veckan. Så det är ju jättehäftigt att dom kan skapa såna kontakter.

Jag tror mycket på det här med att om man läser läroplanen så innehåller ju inte den något ämnesinnehåll som vi ska förmedla, så som det var förr i tiden. Då skulle vi ju vara någon slags informationskanal som skulle mata ut information. Utan läroplanen pratar ju nu om att det snarare är ett arbetssätt, ett sätt att förhålla sig till informationen, att använda sig av informationen. Och om man ska följa den kunskapskonstruktionen som läroplanen är, så är ju skapande verksamhet och att arbeta i projekt med till exempel medier, det är ju verkligen att eleverna lär sig en metod eller ett arbetssätt, där eleverna använder informationen, dom går till en källa, och ibland kan källan vara vi, och ibland kan informationen finnas i böcker eller i datorer. Så det blir ju en kedja av fakta, förståelse och förtrogenhet som blir väldigt tydlig.

5 Sammanfattning och analys

Mitt syfte med det här arbetet är att se hur styrdokumentens intentioner med medieundervisning kan omsättas i praktiken samt att undersöka vilket synsätt lärarna på de utvalda skolorna har. Resultatet från den empiriska undersökningen belyser olika aspekter av medieundervisning och synen på medier och lärande.

I Kungsbacka är det den rörliga bilden och filmarbete som står i fokus för medieverksamheten, vilket man kan utläsa redan av rubriken till kommunens mediepedagogiska plan. I den lokala arbetsplanen har man tagit fasta på styrdokumentens formulering om ett vidgat textbegrepp. Detta är något som också min första intervjuperson, Bodil, anger som ett viktigt argument för medieundervisning. Bodil påpekar att elever har olika sätt att lära sig saker och att uttrycka sig, och att bilden därför är ett viktigt alternativ till andra uttrycksformer. Även medieläraren Karin pratar om filmen som ett verktyg, som en redovisningsform. De får stöd av bland andra Olson och Boreson, som menar att man i det vidgade textbegreppet inte ser skriven och talad text som det enda sättet att föra fram ett innehåll, utan att bild och ljud också förmedlar innehåll och sanning. Johan diskuterar det behov elever har att få uttrycka alla de bilder och intryck de får via media. Han säger att det är tydligt vilken skaparglädje eleverna få när de får en kamera i handen.

Vidare beskriver Bodil hur hon lär sina elever att filmer är uppbyggda enligt en berättelsestruktur som går att jämföra med skrivna berättelser. Hon utnyttjar på detta vis elevernas fascination för film på ett väldigt bra sätt. Helena Danielsson skriver att vi måste utnyttja den nya generationens bildvana. Det byggs också en stark grund för lärandet om man utgår i elevernas fascination och lust. Genom analyser av filmer, reklam, dikter med mera försöker Bodil få upp ett kritisk medvetenhet hos eleverna, att de måste förstå hur manipulerad man blir av medierna. Här kan man ana lite av den inställning som Rönnberg beskriver, att man ser på eleverna som hjälplöst manipulerade av media. Bodil verkar annars vara en person som inte ärr rädd för att låta eleverna pröva nya saker, även fast hon själv inte alltid har den tekniska kompetensen. Det märks ingenting av den rädsla som Helena