Relationen mellan nivån av våldsbrottslighet och personer i rörelse på Hötorget. En kvantitativ studie

Examensarbete i Kriminologi Malmö högskola

RELATIONEN MELLAN NIVÅN

AV VÅLDSBROTTSLIGHET OCH

PERSONER I RÖRELSE PÅ

HÖTORGET

en kvantitativ studie

RELATIONEN MELLAN NIVÅN

AV VÅLDSBROTTSLIGHET OCH

PERSONER I RÖRELSE PÅ

HÖTORGET

EN KVANTITATIV STUDIE

ELIZABETH MELLADO

Mellado, E. Relationen mellan nivån av våldsbrottslighet och personer i rörelse på Hötorget - En kvantitativ studie. Examensarbete i Kriminologi 30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för

Kriminologi, 2017.

I denna kvantitativa studie så granskas relationen mellan rörligheten och

våldsbrottsligheten på Hötorget, som är ett torg beläget i det centrala Stockholm. Genom att utföra univariata och bivariata analyser på sekundärdata från polisen och Storstockholms lokaltrafik, så undersöktes det under vilka tidpunkter på dygnet som det rör sig flest människor i området och det begås flest brott. Resultatet av dessa analyser var att det fanns ett tydligt samband mellan de två variablerna samt att vid variationer i en variabel så noterades variationer i den andra. När det rör sig färre människor i området så inträffar det fler våldsbrott och detta mönstret har noterats gälla både under vardagar och helger.

THE RELATIONSHIP BETWEEN

THE LEVEL OF CRIME AND

MOBILITY IN HÖTORGET

A QUANTITATIVE STUDY

ELIZABETH MELLADO

Mellado, E. The relationship between the level of violence crime and mobility in Hötorget. A quantitative study. Degree project in Criminology 30

högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of

Criminology, 2017.

In this quantitative study, the relationship between the level of mobility and the amount of violent crimes in Hötorget is studied. Through univariate and bivariate analyses of secondary data, the times in which the crimes were committed along with the amount of people moving in the area were studied. It was revealed that there was indeed a correlation between the two variables and that changes in one variable also led to changes in the other. Lastly, the results showed that the amount of violent crimes reached its peak when there were few people moving in the neighborhood and this occurred both during the weekdays and the weekend.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning ... 4

2. Syfte & frågeställning ... 5

2.1 Frågeställning ... 5

3. Tidigare forskning ... 5

3.1 Fakta om Stockholm och Hötorget ... 6

3.2 Definitionen av begreppet våldsbrott ... 7

3.3. Tidigare forskning gällande våldsbrott ... 8

3.4 Faktorer relaterade till våldsbrott ... 10

4. Teori ... 10

4.1 Rutinaktivitetsteorin ... 11

4.2 Rational Choice-teorin ... 12

4.3. Crime Pattern- teorin ... 13

5. Metod ... 15

5.1 Forskningsdesign och datainsamlingsmetod ... 15

5.2 Urval ... 16

5.3 Material ... 17

5.4 Bearbetning och Analys ... 18

5.5 Avgränsningar ... 20 5.6 Etiska överväganden ... 20 6. Resultat ... 21 6.1. Univariat analys ... 21 6.2. Bivariat analys ... 24 7. Diskussion ... 26 7.1 Resultatdiskussion ... 27

7.2. Praktiska implikationer & förslag på framtida forskning ... 28

7.3. Metoddiskussion ... 30

8. Slutsats ... 31

9. Referenser ... 32

1. INLEDNING

Sedan det senaste sekelskiftet har antalet anmälda fall för misshandel fått en kraftig ökning och i jämförelse med andra brottstyper så har våldsbrotten också registrerats vara bland de lagöverträdelser som har minskat i lägst utsträckning (BRÅ, 2017a; 2017b). Detta trots att resterande brott också har minskat i antalet anmälningar (a a). En sådan brottsutveckling kan med stor sannolikhet efterföljas av en ökad otrygghet bland samhällets människor och detta är problematiskt eftersom en ökad otrygghet leder till en sämre tillvaro för drabbade individer (Loukaitou-Sideris, 1999). Trots att män är de som utsätts för flest brott så är det i synnerhet kvinnor som känner sig med otrygga med hänsyn till våldsbrott (BRÅ, 2017c). Dock innebär det inte att män känner sig trygga. Statistik från

trygghetsmätningar har visat att den allmänna oron för att utsättas för våldsbrott ökade med 5 procentenheter från år 2015 till år 2016 (BRÅ, 2017a).

För att fullfölja sina mest framstående uppdrag, vilket är att upprätthålla rättstrygghet och rättvisa med allmän ordning, har polisen intagit en

problemorienterad arbetsgång (Myhrer & Anderberg, 2016). Detta innebär att genom den information som finns tillgänglig gällande de områden som har störst utsatthet för brott så sätter man in de brottspreventiva åtgärder som uppvisar störst lämplighet (Myhrer & Anderberg, 2016; Polismyndigheten, 2017). För att kunna utveckla strategier som möjliggör för ett effektivt och resurssnålt operativt arbete så krävs det därför att en grundlig kunskapsbas existerar. Denna kunskapsbas bör ha erhållits genom vetenskapliga undersökningar av brottet och dess förekomst i verkligenheten.

Utifrån ovanstående argument har polisen i lokalpolisområde Norrmalm förordat att kopplingen mellan våldsbrott och rörelsemönster under dygnet i deras

ansvarsområde (Stockholm city) bör undersökas. Det huvudsakliga intresset låg i att våldsbrottsligheten som är relaterad till nattekonomier undersöks och på grund av detta så har det huvudsakliga fokuset i denna uppsats, lagts på att undersöka det våld som sker i ett område som är starkt relaterat till nöjeslivet (specifikt, nattlivet).Ett flertal studier gällande kriminalitetens korrelation med olika områden i staden har gjorts men då majoriteten har fokuserat på att granska ett flertal brott samtidigt eller enbart har givit en överskådlig blick av situationen i hela staden, så finns det därmed också ett behov att framställa studier som granskar mindre i områden i staden för att få en djupare förståelse av hur och varför brottsligheten varierar beroende på platser i staden (Ceccato &

Uittenbogaard, 2013). För att möta detta behov, ska det i det här arbetet undersökas hur våldsbrottsligheten ser ut i en specifik del av Norrmalm. Det området som har valts ut för att studeras är Hötorget och de gator som på 100 meters radie omgiver torget, med anledningen att detta område noterades ha en stor mängd människor i rörelse under året samt att det har en stark anknytning till nöjeslivet i den centrala delen av Stockholm.

2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING

Med sin grund i det förslag som har presenterats ovan, är det övergripande syftet med detta arbete att kartlägga de våldsbrott som begås i en utomhusmiljö mellan obekanta och undersöka hur våldsbrottsligheten varierar under dygnets gång i relation till nivån av rörlighet på Hötorget i Stockholm City. Med andra ord ämnar detta arbete att undersöka om det finns några skillnader i nivåerna av våldsbrott under dagen och natten, beskriva hur det infaller med variationerna av rörlighet i området samt belysa under vilka tider på dygnet som det förekommer flest brott. Utöver detta är målet även att utröna samband mellan de ovanstående variabler för att genom teorier och tidigare forskning, öka förståelsen kring de omständigheter som råder i det observerade bostadsområdet. Dessa mål har satts med

förhoppningen om att arbetet ska kunna vara av nytta för polisens framtida brottsförebyggande arbete i Stockholm, på det vis att de observationer, analyser och eventuella åtgärder som diskuteras i detta arbete kan ligga till grund för de åtgärder som väljs ut för att implementeras i det trygghetsskapande och

brottspreventiva arbete som utförs i det berörda området.

2.1 Frågeställning

För att kunna uppfylla de mål som har redogjorts för ovan och för att svara på den huvudsakliga frågan ”Hur varierar våldsbrottsligheten i relation till nivån av människor i rörelse på Hötorget under dygnets gång?” så har ett flertal hypoteser lagts fram. Eftersom studien är av ett kvantitativt slag har det ansetts vara av större vikt att se ifall studiens resultat gällande nivån av våldsbrottslighet överensstämmer med den empiriska fakta som finns i nuläget kring

våldsbrottslighet och de teorier som presenteras i den här uppsatsen. Till följd av denna deduktiva inställning, har hypoteser bedömts vara mest lämpligt för att användas i den här uppsatsen, i jämförelse med en frågeställning (Bryman, 2011). Genom att pröva hypoteser (som är utformade i enlighet med den rådande empirin och de teorier som presenteras i nedanstående avsnitt) besvaras med andra ord den huvudsakliga frågan som har ställts ovan. Vidare ser hypoteserna ut på följande vis:

 Det begås fler våldsbrott på Hötorget under natten samt tidigt på morgonen än på förmiddagen eller kvällen.

 Det begås fler brott under helgen än på vardagar.

 Det begås flest våldsbrott när det finns färre människor som rör sig i området.

 Det begås fler våldsbrott på Hötorget under sommaren än på vintern.

3. TIDIGARE FORSKNING

I nedanstående avsnitt presenteras den empiri som är relevant för ämnet och detta innefattar med andra ord, forskningsresultat som har erhållits genom tidigare undersökningar som har gjorts i både en internationell som nationell kontext. Den informationen som redogörs för nedan gäller fakta kring det område som

observeras i denna studie, innebörden av begreppet våldsbrott och dess juridiska definition, vetenskapliga fakta gällande våldsbrottens förekomst i tid och rum samt fakta gällande faktorer som associeras starkt med våldsbrott.

3.1 Fakta om Stockholm och Hötorget

Stockholm är en av de snabbast växande städerna i Europa och idag bor det över 900 000 människor i huvudstaden, vars stadsdelar binds ihop utav olika

transportsystem som bl.a. Storstockholms Lokaltrafik (SL), Waxholmsbolagets båttrafik och Färdtjänsten (Stockholm Stad, 2016; Storstockholms Lokaltrafik, 2016). Utav dessa är det i huvudsak SL som ansvarar för den landbaserade kollektivtrafiken i Stockholm, då detta bolag utdelar rätten till privatfirmor att driva tåg-, tunnelbane-, buss- samt spårvagnstrafiken inne i staden och även i resterande delar av Stockholms län (Stockholms läns landsting, 2017). Utav de landburna allmänna transportmedel som faller under SL:s ansvarsområde, är det i synnerhet tunnelbanan som har flest passagerare under årets gång, följt av

rälsfordon som tåg, pendeltåg, spårvagn och lokaltåg (Trafikförvaltningen, 2016). Det allmänna transportmedel som används i lägst utsträckning av resande inom länet är båt, följt av bussar (a a).

Vidare är huvudstaden indelad i tre polisområden (Nord, Syd och City) och tillsammans med det fjärde polisområdet Gotland så skapar dessa områden Polisregion Stockholm (PRST) (Genomförandekommittén för nya

Polismyndigheten, 2014; Polissamordningen, 2015). Följande polisområden innefattar även ett flertal lokalpolisområden, som är skapade för att möjliggöra ett operativt arbete på lokal nivå samt för att underlätta uppfyllandet av polisens medborgarlöften (Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten, 2014). Lokalpolisområde Norrmalm tillhör polisområdet Syd och har därför ansvar över Hötorget.

Hötorget är beläget i den mest centrala delen av Norrmalm och utgör ett av de torg som pryder Stockholm stad. Torget karakteriseras av sin söndagsmarknad av detaljhandel som sker varje vecka på torgets mitt, från kl. 07.30 till kl. 17.00 men det är även känt för ett flertal andra verksamheter som är placerade i runt om torgmarknaden (Fastighetskontoret, 2012). Inramat av en saluhall (Hötorgshallen) och en foodcourt (Kungshallen) så har området blivit ett klart shoppingcenter för livsmedel, då människor har möjlighet att både handla och äta mat från alla världens hörn i de ovannämnda byggnaderna (Stockholm, 2017). Andra

marknadsplatser där dagligvaruhandel bedrivs på är områdets gågator som t.ex. Sergels gata, där man finner allt från bankkontor till klädesbutiker och affärer där hemelektronik säljs. På dessa gator förekommer det även alkoholförsäljning via Systembolaget, i enlighet med avtal mellan Systembolaget Aktiebolag och staten, 2012:623. Fortsättningsvis så har området också ett rikt nöjesliv eftersom barer, restauranger, biografer, hotell och kulturmonument som Konserthuset Stockholm finns belägna i torgets omgivning (Stockholms stadsmuseum, 1998). Majoriteten av dessa öppnar sin verksamhet runt lunch-timmarna och stänger inte förrän på den senare delen av eftermiddagen eller natten (Scandic 2017; Konserthuset, 2017). Även i dessa restauranger och barer serveras det alkohol, i enlighet med regleringar som beskrivs i Alkohollagen, 2010:1622. Slutligen finner man i området även tunnelbanan på Hötorget, som invigdes år 1952 och som trafikeras av den gröna linjen (Stockholms stadsmuseum, 1998; Storstockholms lokaltrafik, 2016). Denna stationen är i nuläget en av de mest befolkade utav linjens 49 stationer och linjen har i tidigare forskning också noterats inneha en större andel brott än SL:s två andra linjer, dvs. den röda och den blåa linjen (a a).

3.2 Definitionen av begreppet våldsbrott

För att en gärning ska kunna definieras som brottslig så måste den enligt

legalitetsprincipen ha definierats i lag, vilket framkommer i Brottsbalken, 1962: 700 (BrB). Det framgår av 1 kap 1§ BrB ” Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet”, vilket innebär att ifall en handling inte infaller i kategorin av lagbrytande handlingar som har presenterats ovan så kan det inte räknas som en kriminell handling (Wennberg, 2014). Detta är det grundläggande kriteriet för att en handling ska kunna betraktas och behandlas som kriminell samt för att sedan kunna bestämma vilken typ av kriminalitet det rör sig om (a a). Brukandet av våld för att uppsåtligen tillfoga en annan person skada är en typ av handling som har förklarats vara brottslig och enligt Sveriges lag så har våldsbrott kommit att innefatta både misshandel av olika allvarlighetsgrader (misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel) samt dödligt våld (mord och dråp). Enligt 3 kap 5 § BrB definieras misshandel som följande;

” Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Vidare så definieras även grov misshandel i den efterföljande paragrafen, 3 kap 6 § BrB på följande vis;

”Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov

misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är

synnerligen grovt ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om

gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet.”

Dessa definitioner är beskrivningar som förklarar vad som bör ha skett för att en särskild handling ska kunna klassificeras som ett fullbordat brott (Wennberg, 2014). Om inte alla nödvändiga objektiva och subjektiva rekvisit som nämnts i brottsbeskrivningen har uppfyllts så kan handlingen i rättslig mening inte betraktas som en fullbordad brottslig handling och kan enligt de nuvarande regelverk inte tillskrivas samma bestraffning som finns utformat för den särskilda brottstypen (a a). I många avseenden är denna distinktion viktig att beakta (t.ex. vid strafftillämpningar i huvudförhandlingar av brottsmål) men i andra avseenden är det av mindre vikt att särskilja fullbordade brott från försök eller stämpling till brott (a a). Sådant är fallet vid klassificering av anmälda brott hos polisen, då det i majoriteten av brotten inte görs någon åtskillnad mellan fullbordade brott och icke-fullbordade brott (BRÅ, 2014). Eftersom inkodningen av dessa anmälningar snarare görs med syftet att skapa en grund för framtida resursfördelning av polisens operativa arbete samt för att bidra till sammanställning av brottsstatistik än att bedöma lämpliga straff åt enskilda förövare, har brott som t.ex. misshandel delats in i följande kategorier beroende på brottets grovhet; ”annan misshandel än

6 § BrB” (BRÅ, 2014 s. 11). Vidare har detta staplats upp till att kategoriseras i relation till brottsoffrets kön (pojke, flicka, man och kvinna), brottsoffrets ålder (0-6 år, 7-14 år, 15- 17 år samt 18 år eller äldre), brottsoffrets relation med förövaren (bekant och obekant) och slutligen var någonstans som brottet begicks (utomhus och inomhus) (BRÅ, 2014). Distinktionen mellan de våldsbrott som begås utomhus eller inomhus finns inte inskriven i den svenska lagstiftningen men den existerar i detta fall för att belysa de våldsbrott där brottens utfall ”påverkas genom polisens övervakning eller där polisen har insyn under patrullering” (BRÅ, 2014 s. 8). Detta syftar på de brott som sker på offentliga platser som t.ex. torg, gator, byggnader där allmänheten har tillträde samt fordon som är anslutna till kollektivtrafiken (a a). Vidare kallas det misshandelsbrott som begås i en utomhusmiljö även för våld i offentlig miljö eller gatuvåld (BRÅ, 2009).

3.3. Tidigare forskning gällande våldsbrott

Som nämnts i inledningen, har rädsla för att utsättas för brott noterats ha en restriktiv effekt på människors beteende på ett sådant vis att individer bl.a. väljer att avstå från att resa med kollektivtrafik eller rentav väljer att gå ut mindre och vistas ute i kortare perioder som en följd av oron att falla offer för brott

(Loukaitou- Sideris, 1999). Denna oro är inte helt obefogad då tidigare

trygghetsundersökningar i Sverige har visat att majoriteten av alla misshandelsfall begås i en utomhusmiljö samt utav en person som är okänd för offret (BRÅ, 2017). I tidigare kriminologisk forskning har man dock funnit att det råder en betydligt större rädsla för att utsättas för brott vid tåg- och tunnelbanestationer i jämförelse med andra typer av transportnoder då dessa upplevs ge offret väldigt få möjligheter att komma undan sin förövare ifall brott skulle förekomma

(Loukaitou-Sideris et al., 2002). Denna farhåga att brott kan begås i en större utsträckning vid särskilda områden har dock kommit att bekräftas som en verklighet då ett flertal empiriska studier har uppvisat att olika platser löper en olika stor risk för att utsättas för kriminalitet- ett fenomen som har kommit att ge upphov till begreppet ’hot spot’ (Loukaitou-Sideris et al., 2002; Sherman, 1989; Newburn, 2013). Hot spots (platser som är upprepat viktimiserade) är inte ett begrepp som enbart appliceras till bostadsområden utan det har även använts på gatunivå (a a). Dess innebörd innefattar allt från landområden till särskilda byggnadsstrukturer som bl.a. buss- och tunnelbanestationer (a a). När man talar om hot spots för exempelvis våldsbrott så syftar man i många fall på specifika gator snarare än hela bostadsområden i städer (Sivarajasingam et al., 2004). Fortsättningsvis har studier i detta ämnesområde visat att områden i centrala delar av städer har en högre nivå av kriminalitet, i synnerhet de bostadsområden med en heterogen befolkning av varierande socioekonomisk status (Loukaitou-Sideris et al., 2002). I innerstäder sammanstrålar en stor mängd människor med ojämlika ekonomiska och sociala möjligheter (vissa människor har låg socioekonomisk status, har svårt att få jobb samt upplever rasism medan andra inte) (Beicher et al., 2005). Diskrepansen mellan marginaliserade människors livssituationer har noterats skapa frustration och ilska hos de individer som anser sig ha begränsade möjligheter i livet, något som kan resultera i utåtagerande och aggressivitet. Bland dessa individer har man i internationella studier funnit en högre nivå av acceptans för våld än i andra individer och ur deras synsätt så är utövandet av våld

nödvändigt för att lösa vissa problem och konflikter i vardagen (a a). Vidare har områden med skolor samt verksamheter relaterade till nöjeslivet också associerats med högre nivåer av kriminalitet (a a). Det är i synnerhet vid barer, krogar och klubbar som en stor andel våldsbrott noterats inträffa och med detta så har det i tidigare forskning konkluderats att våldsbrotten i städer tenderar att ske runt

platser där alkohol serveras (Ingemann-Hansen, 2004; Warburton & Shepherd, 2006; Sivarajasingam et al., 2004). Vidare indikerar vissa studier på att dessa brott också sker i större utsträckning vid de områden där dessa typer av verksamheter är tätt sammanpackade (Warburton & Shepherd, 2006). Även om sådana

verksamheter inte skulle finnas i området så kan platsen ändå attrahera

brottslighet ifall det råder en notabel grad av fysisk eller social oordning i form av exempelvis vandalism, övergivna byggnader eller människor som är socialt utslagna på gatorna(a a). Utefter detta påverkas också de transportsystem som passerar området negativt och detta innebär att sannolikheten blir avsevärt högre för att brott ska förekomma på stationer som befinner sig i eller nära kriminogena områden, i jämförelse med stationer som är placerade i områden med låg

brottsfrekvens (Loukaitou-Sideris et al., 2002; Newton, 2004). Dock kan inte transportsystemets kriminogenitet enbart härledas till dess omgivande miljö utan risken för att brott ska begås vid stationen beror också till en viss del på den enskilda stationens fysiska och sociala karakteristiska (Ceccato & Uittenboogard, 2013; Loukaitou-Sideris et al., 2002). Detta betyder att stationer vars design inkluderar dunkla gångar, tunnlar och hörn där möjligheten till övervakning är låg eller obefintlig, kommer med en större sannolikhet skapa rum för att våldsbrott ska ske (Loukaitou-Sideris et al., 2002). Andra delar av transportnoder som hissar och avskilda parkeringsplatser har också fått en stark koppling till våld- och stöldbrott i den kriminologiska litteraturen (Loukaitou-Sideris et al., 2002).

Fortsättningsvis har det genom ett flertal studier även framkommit att brott begås i en större utsträckning vid transportsystem som tunnelbanestationer och

busstationer än vid andra landområden (Miller, 2005). I synnerhet har det noterats att brotten som begås i dessa områden förekommer inom systemet, dvs. vid stationerna snarare än inuti själva transportmedlet (Loukaitou- Sideris, 1999; Loukaitou- Sideris et al., 2002).Vidare har studier visat att de brott som begås inuti transportmedel som bl.a. bussar generellt förekommer när fordonet passerar ett visst kriminogent område (Pearlstein & Wach, 1982; Newton, 2004). Detta har då medfört att dessa stationer har kommit att kallas för crime attractors eller

crime generators, då de på grund av sina egenskaper och den påverkan som de

utgör på sin omgivande miljö kan möjliggöra en ökning av brott i det observerade området (Loukaitou- Sideris et al., 2002; Brantingham & Brantingham, 1993).

Dock är det viktigt att beakta att ett områdes frekvens och typ av brottslighet inte bibehåller en konstant nivå, utan förändras under dygnets samt årets gång i takt med att miljön omkring och inuti stationerna förändras (Loukaitou-Sideris, 2002). Detta gäller för alla typer av områden, vare sig de är hot spots eller inte (Newton, 2004). Detta innebär att vid nattetid ökar sannolikheten för att grövre typer av brott som mord och dråp ska ske medan under rusningstid är risken snarare större att mildare brott som t.ex. fickstölder ska förekomma (a a). Detta är något som har konstaterats gälla för både stationer och färdande transportmedel (Pearlstein & Wach, 1982; Newton, 2004). Med andra ord har det alltså noterats att våldsbrott inuti fordon begås under de senare timmarna på dygnet medan andra brott som t.ex. stöldbrott främst begås under de timmar då det var mycket människor i rörelse (a a). Likaså har man funnit att våldsbrott begås på allmänna platser i städer. Precis som vid transportnoder så tenderar våldsbrott att begås under de senare timmarna på dagen och i synnerhet på natten (Warburton & Shepherd, 2006) Liknande spatiala och temporala samband har man funnit mellan brott och säsonger (Ceccato & Uittenboogard, 2013). I studier med Stockholm som

observationsområde, har ökningar av brotten i tunnelbanan registrerats både under helger som högtider samt under årets varmare månader (a a). Då noterades det

även en ökad brottslighet i de områden som låg nära verksamheter där

alkoholförsäljning försiggick (Ceccato & Uittenboogard, 2013). Detta har även varit resultatet av studier som har utförts i andra länder (Ingemann-Hansen, 2004). Dock har forskningsresultat gällande säsongsvariationer uppvisat olika svar gällande hur våldsbrottsligheten påverkas av temperaturförändringar under året. Det som däremot är säkert är att vid högtider och helgdagar så ökar sannolikheten för att våldsbrott ska begås i staden (Sivarajasingam et al., 2004).

3.4 Faktorer relaterade till våldsbrott

Alkohol och andra typer av droger har sedan flera år tillbaka, noterats ha en skadlig effekt på kroppen och även ha en notabel påverkan på individens

beteende. Ett flertal studier har uppvisat att dessa substanser, i synnerhet alkohol, kan förstärka den tillfälliga sinnesstämningen vid konsumtion, vilket kan göra att negativa känslor amplifieras (Wright et al., 2014). Detta kan göra att individer som har lätt för att bli aggressiva i vanliga sammanhang, blir aggressiva och rentav våldsamma när de intar alkohol (a a). Även om individen inte är brottsbenägen eller är aggressiv, så leder konsumtion av alkohol till ett ökat risktagande, vilket kan resultera i ett allmänt vårdslöst beteende som t.ex. att individen kör rattfull eller utan bilbälte (Liang & Chikritzhs, 2015; Newburn, 2013). Studier har indikerat att när människor konsumerar alkohol så ökar risken för att de till följd av det ökade risktagandet, ska bli involverade i brott både som brottsoffer och förövare då de kan börja agera provocerande gentemot sin

omgivning (Shepherd et al., 1990). Vidare kan droger också göra att individen får en förvrängd bild av verkligheten när han eller hon är under påverkan av

substansen. Detta i kombination med det ökande risktagandet som intagande av alkohol medför, ökar också risken för att individen begår brott under påverkan (Wright et al., 2014).

Slutligen har det i den vetenskapliga världen även betonats att i områden med en stor rörlighet så konvergerar en stor andel människor med differentierande personligheter och bakgrund, vilket innebär att deras beteende också påverkas i olika grad utav ett flertal sociala, psykologiska och biologiska faktorer (Lilly et al., 2011). Man kan med största sannolikhet påverka bakomliggande mekanismer som uppkommer till följd av de ovannämnda faktorerna genom att sätta in

selektiva och indikerade åtgärder hos individen i en tidig ålder men då detta också kan resultera i att vara resurskrävande är det ur ett myndighetsperspektiv bättre att sätta in brottspreventiva åtgärder på en universell nivå, som är utarbetade för att påverka de situationella aspekterna av brotten (Newburn, 2013).

4. TEORI

Eftersom frågeställningen i denna studie berör brottets situationella aspekter som tid och plats, kommer ett flertal situationsbundna kriminologiska teorier att användas för att analysera det ämne som diskuteras i det här arbetet. En av dessa teorier är Rutinaktivitetsteorin, som har kommit att bli en av de teorier som har haft störst inflytande i det brottspreventiva arbetet som utförs på myndighetsnivå (Polismyndigheten, 2012). Tillsammans med den här teorin kommer även

Rational Choice-teorin (i detta arbete även kallat för teorin om rationella val) och Crime Pattern- teorin (i detta arbete översatt till teorin om brottsmönster) att

4.1 Rutinaktivitetsteorin

Rutinaktivitetsteorin skapades utav sociologerna Cohen och Felson i slutet på 70-talet ochtill skillnad från de flesta andra kriminologiska teorier ämnar den här teorin att ge en förklaring på hur brott begås utav individen snarare än att förklara hur individens utvecklas till att bli en kriminell människa (Felson, 2008; Lilly et al., 2011). Precis som teorin om rationella val, utgår den här teorin från att brott är en handling som individen väljer att begå. Detta innebär att båda teorier förkastar idén om att individen ”tvingas” in på ett livsspår och förespråkar istället

möjligheten att individen medvetet begår val utefter de möjligheter som

presenteras i hans eller hennes liv (a a). Teorierna är alltså ”Opportunity theories” då de har som utgångspunkt att handlingar dirigeras utefter de momentära

möjligheter och begräsningar som uppkommer i individens liv (Cornish & Clarke, 2008; Lilly et al., 2011). Dock utgår rutinaktivitetsteorin från att alla människor har samma förutsättningar för att begå brott (Felson, 2008). Med andra ord, är det ingen skillnad på gruppen av individer som begår brott och de som inte begår brott (a a). Vidare anses det heller inte kräva någon speciell fallenhet hos individen för att begå brott eftersom det även finns olika typer av brott (a a).

Utöver detta är teorin uppbyggd för att appliceras på både en mikro- och makronivå då den först och främst karakteriseras av sin ”chemistry of crime” (Felson, 1998, p.52) som säger att för att brott ska kunna ske så krävs en konvergens av tre huvudsakliga komponenter; en motiverad gärningsman, ett potentiellt brottsoffer och en avsaknad av kapabla väktare (Lilly et al., 2011; Felson, 2008). Som nämnt ovan, anses alla människor ha potentialen att bli gärningsmän och detta betyder att ett motiv för brott är det enda som krävs för att en individ ska övergå till att bli en potentiell gärningsman. Vidare anses begreppet ”brottsoffer” i detta sammanhang, kunna appliceras på såväl människor som platser och objekt, så länge det utgör det objekt som kommer att utsättas för ett brott (a a). Slutligen används termen ”väktare” inom teorin som en benämning på de människor som har möjlighet att med sin närvaro kunna förhindra att brott begås (a a).

Fortsättningsvis har det över teorins utveckling, lagts till element från andra teorier för att bygga vidare på den ursprungliga modellen och detta har gett upphov till brottstriangeln, som utgörs av två överlappande trianglar som illustrerar, i ett nytt format, hur ovanstående komponenter påverkar varandra tillsammans med ännu en aspekt, vilket vore brottsplatsen (Lilly et al., 2011; Felson, 2008). För att brott ska ske så krävs det alltså att en motiverad

gärningsman och ett potentiellt brottsoffer ska befinna sig på en plats som gör det möjligt för brott att äga rum, något som illustreras i den första triangeln (a a). Inspirerat av tidigare kontrollteorier anses väktarrollen utgöra den form av kontroll som avgör ifall det planerade brottet kan fullbordas eller inte (a a). I brottstriangelns andra triangel har denna form av social kontroll fördelats till tre sorters kapabla väktare; en föreståndare, väktare och handlers. Om det finns en avsaknad av officiella (säkerhetsvakter eller poliser) eller informella väktare (civila som kan förhindra att brott sker genom att ha möjligheten att ingripa),

handlers (en person i den potentiella förövarens närmiljö som utövar social

informell kontroll, dvs. som ser till att individen följer den sociala miljöns normer och regler) och en föreståndare för platsen (en person som övervakar och har någon form av kontroll över platsen), blir det alltså möjligt att utföra ett brott (a a).

Slutligen påverkas möjligheten för brott och risken för viktimisering utav de rutinaktiviteter som människor har i sin vardag, dvs. de handlingsmönster och de transportmönster som varje individ har över en dag (Lilly et al., 2011). Om

individer bor eller befinner sig ständigt på platser där få eller inga kapabla väktare men flera olika brottsoffer och motiverade gärningsmän kan hittas, är risken större att individen utsätts för brott (a a). Det är också mer troligt att en motiverad gärningsman begår ett brott om han eller hon befinner sig på platser som erbjuder ett flertal potentiella brottsoffer dvs. saker som ”frestar” individen till att begå brott och som är dåligt övervakade (a a). Sådana platser kan vara varuhus, barer, krogar, shoppingcenter, tågstationer etc. (a a). Människor som vistas i platser där alla ovanstående faktorer sammanstrålar i tid och rum, som t.ex. besöker

nattklubbar och barer frekvent eller tenderar att gå ensam på natten, lever ett mer riskfyllt liv och löper därför en större risk för att utsättas för eller vittna ett brott (Lilly et al., 2011).

4.2 Rational Choice-teorin

Fortsättningsvis har Rational Choice-teorin som utgångspunkt att individens beteende är ett resultat av det samspel som individen har med sin omgivning (Cornish & Clarke, 2008). Individens beteende, brottsligt eller normativt, anses vara motivbaserat och anses därför ha sin grund i människans behov och önskningar. Dessa begär och individens individuella syn på hur begären kan uppfyllas så att tillfredsställelse kan fås, utformar och styr individens beteende samt tillåter han eller hon att begå rationella val gällande vilka handlingar som är lämpligast i situationen. Dessa rationella handlingssätt bör inte nödvändigtvis vara normativa utan genom en rationell tankeprocess kan individen dra slutsatsen att en lagbrytande eller antisocial handling resulterar vara mest fördelaktig för henne eller honom gällande det som personen vill åstadkomma under situationen. Då har personen vägt eventuella risker som en handling (brottslig eller normativ) kan medföra med de vinster som individen kan erhålla ifall ett positivt utfall kommer ut från denna handling (Cornish & Clarke, 1987). Överväger vinsterna de risker som ett negativt utfall för individen kan medföra, är det rationella valet för

individen att utföra handlingen, dvs. begå brott (a a). Brott behöver inte enbart ske när dess negativa konsekvenser är mindre betydande än dess vinster, utan brott kan även begås genom en felbedömning utav riskerna för brottslingen (Cornish & Clarke, 2008). Denna beräkningsprocess påverkas även utav individuella

egenskaper och yttre faktorer som bl.a. individens erfarenheter från livet, färdigheter och om individen är påverkad av någon slags psykofarmaka (a a). Vidare betonas det att brott inte kan betraktas eller förebyggas som ett enhetligt fenomen då olika brott utförs utav individer med differentierande egenskaper och motiv (a a). Därför kan inte samma åtgärder ordineras för att förebygga stöldbrott som för våldsbrott, då orsaken bakom dessa brott kan se olika ut (a a).

Beslutsprocessen kan se annorlunda ut beroende på typen av brott och typen av situation som brottet utförs på (Cornish & Clarke, 2008). Däremot kan

beslutsprocessen för en individs kriminella karriär vara mer konsekvent, och dessa kan påverka de beslut som individen måste ta i de situationer där möjligheter för att begå brott uppstår (a a).Dock påverkas beslutsprocessen av den ”fas” av kriminalitet som individen befinner sig i för stunden, dvs. om situationen ger upphov till möjligheter för individen att påbörja en kriminell karriär, fortsätta eller avsluta en pågående kriminell bana i livet (a a). Med detta menas det att beslutet hos en individ med en etablerad kriminell karriär om huruvida ett brott ska begås för stunden kommer därmed att baseras på de lärdomar och upplevelser som

individen har från tidigare brott som har begåtts och dess konsekvenser (t.ex om utfallet av den brottsliga handlingen resulterade i att gynna förövaren eller inte) (Cornish & Clarke, 2008). Hos individer som aldrig har begått brott ser inte beslutsprocessen likadan ut, eftersom han eller hon inte har några tidigare

erfarenheter att utgå från och därför baseras beslutet istället på andra faktorer som t.ex. de motiv och hinder som finns för att brottet ska kunna utföras samt

individens personliga egenskaper (a a).

Slutligen knyts allt det ovanstående ihop för att skapa ett generellt handlingsled som anses förekomma i olika grader av precision vid alla instanser då en kriminell handling ska utföras eller för att i övergripande drag beskriva existensen av en kriminell karriär (Cornish & Clarke, 2008). För att ett brott ska kunna begås måste individen befinna sig i en situation vars omständigheter skapar möjligheter för att brott ska ske (a a). Det som enligt teorin ligger bakom att skapa dessa

förutsättningar för att individen ska kunna befinna sig i denna initiala fas av brottsledet (initiation) samt ha en ökad benägenhet till brott, är individuella biologiska, pykologiska och strukturella bakgrundsfaktorer som t.ex. temperament, socioekonomisk status, intelligens, värderingar och sociala relationer till människor i närmiljön (a a). Efter att individen har påbörjat sin kriminella karriär, dvs. efter att individen har begått sitt första brott, är det dock andra faktorer som avgör ifall karriären utvecklas till en livsstil (habituation) eller inte. Sådana faktorer är t.ex. hur individen ställer sig till de sociala, emotionella och ekonomiska förändringar som en kriminell livsstil medför, hur människorna i individens omgivning förhåller sig i relation till lagbrytande samt hur individens relation till dessa människor ser ut (a a). För att avbryta en kriminell karriär (desistance) förblir de avgörande faktorerna relativt likartade, då sättet individen uppfattar brottens konsekvenser spelar stor roll för om huruvida individen vill fortsätta eller avsluta sin karriär (a a). Relationen till människor i hans eller hennes närmiljö är också avgörande eftersom förändringar i dessa kan göra att olika aspekter av individens liv inte passar ihop med den livsstil som individen har och i dessa fall kan detta leda till att individen anser det vara av större fördel att avsluta sin karriär (a a).

Avslutningsvis är det viktigt att beakta att fokus i den här teorin ligger på hur människan kan välja att agera när hon interagerar med sin miljö, befinner sig i något av de ovannämnda faserna av kriminalitet och väger fördelarna med den kriminella handlingen utefter de faktorer som hör till varje fas (Cornish & Clarke, 2008).

4.3. Crime Pattern- teorin

Likt rutinaktivitetsteorin, lägger Crime Pattern-teorin också stor vikt på konvergens av ett flertal faktorer i tid och rum (Brantingham & Brantingham, 2008). Dock skiljer sig teorin från de ovanstående teorierna på det vis att den inte ser brott som ett resultat av ett aktivt val utav individen, utan snarare som ett resultat av en rad handlingsmönster. Enligt Crime Pattern-teorin borde alltså brott inte betraktas som ett fenomen som uppstår ur tomma intet utan snarare som ett utfall från när ett brottsoffer och en gärningsmans rutinaktiviteter sammanstrålar (a a). Teorin skiljer sig även mot Rational Choice- och Rutinaktivitetsteorin på det vis att den inte enbart har som mål att förklara hur brott uppstår utan även att förklara varför brottsnivån ser annorlunda ut på olika platser, dvs. varför hot spots existerar (a a). Detta förklaras genom följande regler:

1. Människor begår en rad handlingar varje dag och dessa utförs som en följd av aktiva beslut. I denna aspekt är teorin väldigt lik sin föregångare (teorin om rationella val) då dessa handlingar bestäms utifrån en resultaträkning

(Brantingham & Brantingham, 2008). Dock determineras inte handlingen enbart genom en kognitiv kalkyleringsprocess av materiella eller emotionella vinster i relation till eventuella förluster utan handlingarna kan även uppkomma till följd av mer abstrakta vinster som orsakar någon slags tillfredställelse hos individen (a a). Därmed kan brott med andra ord vara av affektivt slag och triggas igång utav sporadiska, starka känslor som ilska eller begäran som behöver få ett utlopp men de kan även vara av instrumentellt slag och bli ett resultat av ett aktivt val där ekonomiska eller påtagligt emotionella vinster kan erhållas. När dessa handlingar (som till en början enbart var resultat av aktiva beslut tagna av individen) sedan upprepas ofta, blir de normaliserade och naturliga, nästan som vanor (a a). En handlingsmall har skapats och den kan antingen vara en normativ handlingsmall eller en kriminell sådan, även kallad crime template (a a).

2. Människor är i allmänhet inte solitärara, självständiga entiteter utan omger sig snarare utav ett socialt nätverk i form av vänner, familj etc. (a a). Vidare påverkar individerna varandras beteenden inom kontaktnätet (a a).

3. Individen kan kombinera aktiva beslut med redan existerande handlingsmallar (a a).

4. Det finns situationer som agerar som kriminella katalysatorer för individen och som även tillåter individen att utse ett brottsoffer för att begå ett brott som faller inom ramen för individens handlingsmall (a a). Brott kan förstärka individens handlingsmönster men då individens tankesätt är dynamiskt så kan också det motsatta ske ifall handlingens utfall inte var det som förväntades (a a). 5. Människor har en viss mängd rutinaktiviteter som infaller inom en viss tidsperiod (ett dygn) (a a). De kan både vara små och stora, (t.ex. att sätta på kaffekokaren på morgonen eller att gymma på kvällen) de kan variera beroende på om det är en vardag eller helgdag samt kan inkludera alternativa sätt att utföra rutinaktiviteter.

6. Kriminella individers spatiotemporalahandlingsmönster lyder samma regler som normativa individers handlingsmönster, vilket innebär att kriminella handlingar också begås inom gränserna för kriminella individers activity space (det rörelsemönster och de vägar som individen följer dagligen för att ta sig till sedvanliga platser) samt awareness place (det område kring individens activity space som är synligt för personen) (a a).

7. Människor blir brottsoffer när deras handlingsmönster gör att deras

rutinaktiviteter konvergerar med den kriminella individens rutinaktiviteter i tid och rum (a a). Då räcker det med att det potentiella brottsoffret befinner sig i den potentiella brottslingens awareness place (a a). Den kriminella individen måste då ha upplevt något som främjar till brott och som gör honom eller henne

brottsbenägen (a a).

8. Hot spots uppkommer när brottsbenägna individer kombineras med potentiella brottsoffer och en rad faktorer som tid, rum, socialt nätverk och dagliga

aktiviteteter (a a). Sättet som dessa faktorer kombineras med kan antingen skapa

crime generators eller crime attractors (a a). Crime generators är allmänna

platser som hör till nöjes- och arbetslivet, där en större mängd potentiella brottsoffer sammanstrålar med brottsbenägna kriminella individer i tid och rum. Genom de möjligheter och friktioner som presenteras så begås brott i en större utsträckning än i andra platser i staden, dvs. en hot spot har skapats. Detsamma går att konstatera om typen av brott som begås i området, dvs. att sannolikheten

för att en viss brottstyp ska förekomma blir större om den sociala miljön är ämnesrelaterad till brottstypen (t.ex. i vid en fotbollsstadion och i dess

närliggande områden är risken större för att huliganvåld ska förekomma i relation till platser som har liten eller ingen koppling till sport) (Brantingham &

Brantingham, 2008). Med andra ord kan en plats vara en hot spot för en viss brottstyp men behöver inte vara det för alla typer av brott och detta gäller för både

crime generators som crime attractors. Vidare är crime attractors platser som

t.ex. bar- och shoppingdistrikt nära transportnoder inom kollektivtrafiken samt områden som karakteriseras av kriminella aktiviteter (droghandel eller

människohandel) (a a). Istället för att generera brott i form av friktioner samt sammanförsel av potentiella förövare och brottsoffer, så är crime attractors platser som attraherar och gör det möjligt för motiverade kriminella att begå brott som har planerats sedan tidigare (a a). Via diverse kommunikationsnätverk så flockas då människor till dessa platser med ett tydligt syfte. Slutligen konstateras den största skillnaden mellan dessa platser vara att ifall insatser sätts in i hot spots som är crime generators är risken ytterst liten att en omfördelning sker eftersom de brott som genereras i dessa platser enbart uppkommer på grund av de tillfälliga ”luckor” som främjar brott (a a). Om insatser däremot sätts in i platser som är

crime attractors så finns det en risk för omfördelning av brott till närliggande

områden som har potentiella brottsoffer, till andra platser som är crime attractors samt till de områden som kriminella tenderar att utföra sina dagliga

rutinaktiviteter på och har god kunskap om (t.ex. förövarens bostadsområde) (a a).

5. METOD

I detta avsnitt beskrivs den arbetsmetod, studiedesign och datainsamlingsmetod som har antagits. Utöver detta förklaras även valet av urval och material, för att sedan avsluta med att redogöra för det avgränsningar som har gjorts samt de etiska problem som har fått tas i beaktande vid utförandet av denna studie.

5.1 Forskningsdesign och datainsamlingsmetod

För att kunna uppfylla det syfte som har presenterats ovan, dvs. för att kunna se hur våldsbrottsligheten varierar i relation till nivån av rörelse i Stockholm under årets och veckans gång samt under dygnets alla timmar, har en kvantitativ arbetsgång antagits. Detta har gjorts eftersom tyngden i detta arbete ligger på att med avstamp från tidigare forskning och etablerade teorier, utveckla

kunskapsbasen kring ett visst kriminologiskt relevant ämne (Bryman, 2011). Med andra ord har en hypotes utformats utifrån de antaganden som presenterades ovan i de teorier som har använts som grundstenar för detta arbete och därmed har ett deduktivt synsätt antagits (a a). Ytterligare en anledning till varför en kvantitativ metod föredrogd var för att det kan vara svårare att producera resultat som är generaliserbara utöver urvalet om man använder sig utav en kvalitativ arbetsgång (Djurfeldt et al., 2010).

Vidare har det i den här studien gjorts en sekundäranalys av statistik gällande våldsbrott. Valet av metod har baserats på det existerande behovet av en ständigt växande kunskapsbas samt på den tid och resurser som har funnits tillgängliga. Därmed har sekundärdata bedömts vara den mest lämpliga typen av data för detta arbete, eftersom det ger en tillgång till samma (om inte, mer) mängd information som andra datainsamlingsmetoder som t.ex. enkätstudier, utan att vara lika resurs-

och tidskrävande (Bryman, 2011). Denna form av data kan medföra problem, som t.ex. svårigheter att hantera data på grund av dess format och brist på nödvändiga variabler, vilket kan skapa komplikationer när man befinner sig i den

analyserande fasen (a a). Dock går det att argumentera att ifall all nödvändig information redan är insamlad så finns det också mer tid för att analysera och tolka dess innehåll för att fylla de kunskapsluckor som tidigare forskning har lämnat (a a). När data samlas in genom statliga myndigheter så blir det ur ett etiskt och ekonomiskt perspektiv även möjligt att ha ett större urval av

undersökningsenheter i jämförelse med om datainsamlandet har utförts utav en enskild individ (a a). Med detta finns det även en mindre risk för att eventuella intervjuareffekter ska uppstå när svaren registreras, då dessa inte samlas in med ett explicit syfte att användas i forskningssammanhang (a a). Dock är det viktigt att beakta att ifall data är insamlade av en extern aktör så finns det alltid en viss risk för att kvalitén på data inte lever upp till förväntan i sättet den har registrerats (a a). Med detta i åtanke, är det ändå troligt att den här typen av informationskälla är av god kvalité då insamlandet av dessa data har administrerats utav statliga myndigheter och utförts under ledning av individer med expertis i området och med etablerade metoder (a a).

5.2 Urval

Eftersom den här uppsatsen har sin grund i det förslag som polisen i

lokalpolisområde Norrmalm gav och som presenterades ovan, har ett område i deras ansvarsområde valts ut för att ingå i studiens urval. Till detta användes data från Storstockholms lokaltrafik (SL), i synnerhet data utav tunnelbanetrafiken. Genom att granska antalet resande inom tunnelbanetrafiken från ett föregående år, kunde man urskilja vilka stationer som var mest befolkade under årets gång

(Storstockholms lokaltrafik, 2016). Utav de tunnelbanestationer som föll inom stadsdelsområdet Norrmalms gränser, var stationen Hötorget bland de stationerna med störst andel registrerade resenärer. I detta arbete betraktas antalet resenärer vid stationerna som en indikation på hur stor rörligheten är i området och utifrån detta mått konstateras det att rörligheten är störst på stationen Hötorget. På grund av detta valdes denna station ut för att utgöra urvalet och observeras, tillsammans med ett flertal gator på en radie av 100 meter runt transportnoden (se Bilaga 1). För att sedan mäta rörelsen under ett helt dygn användes det statistik över totala antalet människor som stiger av och på tåg i tunnelbanan och nattbussar vid busstationerna i samma plats. För att mäta våldsbrottsligheten i detta område erhölls det 140 rapporterade fall av misshandel utefter samma kriterier som data gällande rörelsen i området.Valet av område baserades på antalet resenärer som passerade stationen under ett år (år 2016) och kom därför också att utgöra ett område med en diameter på 200 meter runt tunnelbanestationen Hötorget (se Bilaga 1). De gator som hittas inom det observerade området är Kungsgatan, Sveavägen, Hötorget, Sergelgatan, Slöjdgatan, Gamla Brogatan, Holländargatan, Olofsgatan, Apelbergsgatan, Drottninggatan, Olof Palmes gata, Adolf Fredriks Kyrkogata, Wallingatan, Kammakargatan, Saltmätargatan, Tegnérgatan, Rådmansgatan, Kungstensgatan, Luntmakargatan, Tunnelgatan, Målargatan, Bryggargatan, Oxtorget, Oxtorgsgatan, Luntmakaregatan, Malmskillnadsgatan, Regeringsgatan, Jakobsbergsgatan, Mäster Samuelsgatan, Brunnsgatan, David Bagares gata, Olofsgatan samt Adolf Fredriks kyrkogata (a a). Anledningen till varför det har använts anmälnings- och rörelse statistik från endast ett år är på grund av den begränsade tiden som fanns för att genomföra detta arbete samt de problem som kan uppstå vid bearbetning av sekundärdata kan medföra (vilket är något som förklaras mer djupgående i nedanstående avsnitt).

Med avstamp i ovanstående definitioner av de olika typerna av våldsbrott, har huvudsakligt fokus lagts på att enbart granska misshandel och grov misshandel, i synnerhet den form av misshandel som pågår i en utomhusmiljö utav obekanta som har nått eller överskridit myndighetsåldern, dvs. individer som är 18 år eller äldre (BRÅ, 2014). Med andra ord kommer enbart de våldsbrott utan dödlig utgång att belysas i detta arbete och detta innebär även att innebörden av

begreppet ’våldsbrott’ har reducerats till att enbart syfta på de typer av brott som har att granskats i denna studie. Eftersom flera olika människor sammanförs med differentierade egenskaper på offentliga platser, är det svårt att applicera resurser på en indikativ nivå, vilket är anledningen till att ett situationellt, universellt perspektiv har åtagits i denna uppsats. Eftersom sociala aspekter (individens individuella egenskaper och de dynamiska förhållanden som den enskilde individen har till människorna i sin närmiljö) inte ämnas undersökas i denna uppsats utan snarare de situationella aspekterna av brott (de friktioner och möjligheter som miljön presenterar) är det därmed av större vikt att granska de brott som har begåtts utav obekanta. Vidare har brott gentemot män och kvinnor granskats, på ett sammanställt sätt.

5.3 Material

De sekundärdata som användes för att studera våldsbrottsligheten i Stockholm City var anmälningsstatistik för misshandelsbrott utförda år 2016, som erhölls från Polismyndigheten i Region Stockholm. All data gällande brott från polisen införskaffades genom polisens system Hobbit, efter samtal med den kommunpolis som var kontaktpersonen inom polisen för detta arbete. Trots att valet av

informationskällor har gjorts med samma resonemang som appliceras på valet av datainsamlingsmetod, kan detta medföra ytterligare problem i form av att det kan visa en snedvriden bild av verkligheten (Bryman, 2011). Brottsstatistik samlas in genom anmälningar av brott och för att detta ska kunna ske så måste en handling tolkas som en lagöverträdelse i enlighet med de kriterier som presenterades i föregående avsnitt i texten (a a). Tolkningen görs utav brottsoffret, förövaren eller en tredje part som har fått vetskap om handlingen (a a). Detta innebär att ifall en handling inte upptäcks, uppfattas som kriminell eller om involverade parter inte är villiga att rapportera handlingen, kommer inte den att registreras i statistiken (a a). Utifrån detta resonemang går det att anta att det finns ett mörkertal för brott, som inte fångas utav statistiken och som därmed inte kommer att bidra till att tillåta sagda statistik skapa en verkligen representation av verkligenheten (a a).

Fortsättningsvis, om en handling skulle rapporteras in till polisen är det också en fråga om hur handlingen kategoriseras när den skrivs in i anmälningsstatistiken (a a). Det kan finnas problem med reliabiliteten och validiteten ifall definitionen av brotten har förändrats under den tidsperiod då primärdata samlades in hos polisen (a a). Huruvida ett brott bedöms vara ringa, grov, synnerligen grovt eller infalla i en annan brottskategori än vad det ursprungligen rapporterades in som, beror till stor grad på den person inom rättsväsendet som hanterar fallet (a a).

Liknande problem går att hitta i statistiken från SL. Eftersom den enbart avser människor som passerar spärrgångarna i tunnelbanestationerna eller betalar för sin resa på bussarna, är det även möjligt att det precis som med den dolda

brottsligheten finns ett mörkertal för antalet människor som reser med

kollektivtrafiken i Stockholm city då det förekommer individer som undkommer att få sin transportväg registrerad. Ifall deras resa inte registreras, hamnar dessa människor i bortfallskategorin, något som för oss vidare till nästa problem. Antalet resande inom tunnelbane- och nattbusstrafiken representerar inte alla

människor som rör sig i området eftersom det också finns människor som promenerar och som färdas med bil, cykel eller spårvagn. Med andra ord visar statistiken från tunnelbanan främst andelen människor som rör sig i stationen, som för övrigt är underjordisk. Den visar inte andelen människor som rör sig på

gatunivå. Däremot går det att argumentera att det också kommer ner människor från gatorna när de ska ta tunnelbanan från stationen. Därmed har det ändå inkorporerats en del av människorna som rör sig på gatunivå i vårt data för spärrpassager. Vidare visar data från tunnelbanan enbart antalet människor som rör sig i stationen under dess öppettider, vilket är från kl. 05.30 till kl. 00.59 på Hötorget under vardagar, fredag exkluderat eftersom stationen då stängs kl. 01.00 (Storstockholms lokaltrafik, 2017). På lördagar har Hötorgets station öppet mellan kl. 07.30 till kl. 01.00 medan den har öppet kl. 10.00 till kl. 00.59 på söndagar (a a). Detta innebär att under de tider som de har stängt så finns det ingen statistik för hur många människor som rör sig i tunnelbanestationen (a a). Dock innebär detta också att det är färre människor som rör sig i stationen, då grundregeln som finns för samtliga tunnelbanestationer är att dessa ut- och ingångar har öppet och stängt under de tider som tågen passerar i stationen (Storstockholms lokaltrafik, 2017). I särskilda fall kan stationen dock vara stängd trots att tåg fortfarande passerar (a a). Oavsett vad, innebär stationens öppettider att så länge stationen inte har öppet så går det inte att gå genom passagespärrarna för att ta sig ner till tågen, då det inte finns personal på plats (a a). När trafiken inte är igång borde inte platsen attrahera lika mycket människor, och på grund av detta så kan det antas att det inte är en stor andel av rörelsen i tunnelbanan som förblir odokumenterad. Ännu en anledning till varför antalet passerande genom passagespärrar har bedömts vara ett bra sätt att mäta rörelsen i området är eftersom det till skillnad från den information som ges genom övervakningskameror, inte är lika

inkräktande på människors privatliv och inte heller lika tidskrävande att bearbeta (att koda in antalet människor i rörelse utefter antalet som fångas på film).

5.4 Bearbetning och Analys

För att se hur brottsligheten på Hötorget såg ut under hela året samt testa ifall den observerade fördelningen av brott reflekterar den faktiska fördelningen eller om den observerade fördelningen enbart är resultatet av en slumpmässig variation, gjordes det först en univariat analys tillsammans med ett Chi2-test på ett flertal variabler som framtogs ur polisens anmälningsstatistik för våldsbrott under år 2016 (Djurfeldt et al., 2010). Dessa variabler visade vilken tid på dygnet, veckodag samt månad som det registrerade brottet utfördes och valdes därför ut för att illustrera hur brottsligheten varierar över årets gång. I polisens data framgick det även vilken tid, dag och månad som brottet fullbordades,

tillsammans med dagen som brottet skrevs in i statistiken. Eftersom målet i detta arbete var att granska de omständigheter som brott begås (vilket också kan tolkas som under vilka omständigheter brott uppstår), har det ansetts vara mest lämpligt att granska den tid som brottet påbörjades snarare än den tid då brottet avslutades. Dock har det i ett fåtal fall inte registrerats vilken tid på dygnet som ett brott har påbörjats och i dessa fall har tiden på brottets avslut använts, med anledningen att det vid närmare granskning har noterats en ytterst kort varaktighet av brotten. Med andra ord har majoriteten av brotten inte pågått i mer än en timme och eftersom tiden på dygnet i detta arbete räknas i timslag snarare än minutslag, blir det därför inte särskilt problematiskt att ta användning utav tiden på brottets avslut i de fall där önskvärda data fattas. Utöver detta har inget annat gjorts för att ersätta bortfall av data, då data gällande veckodagarna och månaderna för brottens

analyseras med SL:s (Storstockholms lokaltrafik) data över antalet resande, då sättet som informationen var inkodat differentierade sig till en stor grad. På grund av detta delades dygnets alla timmar upp i fyra kategorier: midnatt och tidig morgon, förmiddag, eftermiddag samt kväll. Den förstnämnda kategorin syftar på tiden mellan midnatt och småtimmarna på morgonen, dvs. mellan kl. 00.00 till kl. 05.59. Till förmiddagen räknas den resterande tiden fram till den första halvan av dygnet, alltså från kl. 6.00 till kl. 11.59. Fortsättningsvis har all tid från kl.12.00 till kl. 17.59 grupperats för att tillhöra kategorin eftermiddag. Den tid som återstår fram tills midnatt, dvs. från kl. 18.00 till kl. 23.59 har följaktligen kommit att betraktas som kväll. Slutligen gjordes det även en ny variabel för att få en överskådlig bild av våldsbrottslighetens fördelning över veckan, där dagarna grupperades så att måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag räknades som vardagar medan lördag och söndag räknades som helgdagar.

Utöver detta gjordes det även en univariat analys av SL:s statistik över antalet människor som passerade spärrpassager i tunnelbanan under årets gång. I

analysen inkluderades även ett signifikanstest av samma slag som i de föregående variablerna. Analysen gjordes genom att ta användning utav det ursprungliga format som den införskaffade statistiken var kodad i, där antalet resande för varje timme hade kombinerats för att ge upphov till en variabel som visade under vilka tider som det fanns ett högt, mellan respektive lågt antal resenärer. Det var ytterst lite människor som rörde sig i tunnelbanestationen i tiden mellan kl. 21.00 och 05.59. Mellan kl. 9.00 till 14.59 och kl. 18.00 till 20.59 var det något fler

människor som reste. Dock var det mycket trafik vid spärrpassagerna från kl. 6.00 till kl. 8.59 och från kl. 15.00 till kl.17.59. Denna variabel, vars tre rangordnade kategorier har gjort att den har bedömts vara på ordinalnivå, applicerades i kontexten med brott för att analyseras för sig samt tillsammans med ovanstående variabler i en bivariat analys (Djurfeldt et al. 2010).

I den bivariata analysen granskades relationen mellan tiden då brott begås i området och den tid där flest människor rör sig i området för att se om det fanns något samband mellan variablerna samt se hur sambandet såg ut. Med detta menas det att den bivariata analysen utfördes för att se om det finns ett positivt eller negativt samband mellan den beroende och den oberoende variabeln samt om sambandet är statistiskt signifikant eller inte. Eftersom intresset ligger i att se ifall brottsnivån påverkas utav rörligheten, har tidpunkten för brottet blivit den

beroende variabeln och rörelsenivån i området blivit den oberoende variabeln. Vidare gjordes korstabeller för att illustrera sambandet mellan variablerna, då de var kvalitativa variabler. Även i detta fall användes Chi2-testen som

signifikanstest eftersom det fanns en nominal variabel involverad i analysen. Hade båda variabler varit ordinala så hade även sambandsmåtten tau och gamma kunnat användas, ifall Chi2-värdet indikerat på att resultaten från den bivariata analysen inte var statistiskt signifikanta. På en nominalskala går det också att ta användning av mått t.ex. Phi men enbart som komplement till Chi2- värdet.

Avslutningsvis gjordes det en bivariat analys för att granska korrelationen mellan brottsligheten under veckan och rörelsen i området. På grund av att den beroende variabeln (brottslighetens fördelning över veckan) och den oberoende variabeln (rörelsenivån på Hötorget) var kvantitativa variabler så gjordes en det ännu en korstabellsanalys. Eftersom resultaten från Chi2-testet var oklart användes det även sambandsmåttet Cramer’s V, då Phi endast går att använda till

5.5 Avgränsningar

Som nämnts ovan, är det ett flertal aspekter av brottsligheten som inte har granskats eller analyserats, med anledningen att arbetet har gjorts under ett

tidsspann på ett fåtal månader. Istället för att granska alla typer av våldsbrott, dvs. alla typer av misshandel samt våld med dödlig utgång har enbart misshandel och grov misshandel granskats eftersom det är mest sannolikt att utav de förenämnda brotten, så är det dessa som förekommer i störst utsträckning i Stockholm city eftersom de också är de brott som har ökat mest (BRÅ, 2017a). Det har även skett några avgränsningar gällande de olika kategorierna som brotten registreras under inom polisen. Utav brott mellan bekanta och obekanta, med manliga och

kvinnliga brottsoffer från tillhörande ålderskategorierna 0 till 6 år, 7 till 14 år, 15 till 17 år och 18 eller äldre så valdes den sistnämnda eftersom intresset ligger i att observera de brott som sker i en miljö som är starkt relaterad till nöjeslivet i Stockholm. Att därför inkludera de brott som har begåtts gentemot individer under 18 års ålder vore överflödigt eftersom de med största sannolikhet inte är relaterade till nöjeslivet i Stockholm. Den sista avgränsningen för gällande urvalet berörde de antalet observerade områden, som reducerades till ett område i Stockholm city eftersom det först och främst fanns ett behov av studier som granskar mindre områden i staden på ett djupgående vis, men också för att arbetet skulle bli alltför omfattade om flera områden inkluderades.

5.6 Etiska överväganden

Allt forskningsarbete som ämnar att skapa en bättre kunskapsgrund och

forskningsmetoder för ett visst ämne för att förbättra samhället samt individens livsvillkor är nödvändigt (Vetenskapsrådet, 2002). Dess kunskapsvinst måste då övervinna eventuella risker som arbetet kan medföra och det måste ha konstaterats att det inte finns något annat bättre eller mindre riskfyllt sätt att erhålla samma mängd nödvändig information gällande det ämne som studeras (a a). Däremot är det även viktigt att beakta att forskning som rör känsliga uppgifter ej får göras såvida arbetet inte blir godkänt av en etikprövningsnämnd (a a). Eftersom den här texten är ett examensarbete utfört av en student på Malmö Högskolan borde det i detta fall examineras och godkännas av Malmö Högskolas etiksråd. Även om detta arbete berör känsliga uppgifter kring lagöverträdelser och brott, sker det dock ingen insamling av känsliga personuppgifter som tillåter att särskilda händelser eller handlingar kan härledas till enskilda personer (Vetenskapsrådet, 2002). På grund av detta krävs det ingen etiksprövning.

Eftersom all information i detta arbete erhålls som sekundärdata i form av statistikdata från externa myndigheter, krävs det inte heller att något aktivt

samtycke från den studerade urvalsgruppen (vilket i detta fall är antalet människor som har begått brott och antalet människor som rör sig i det observerade området) ges till detta arbetets författare (Vetenskapsrådet, 2002). Utöver detta har

resterande information som delgetts i detta arbete varit taget ur tidigare,

publicerade forskningsprojekt och avhandlingar av nationellt och internationellt slag. Även i dessa arbeten har sekundärdata använts, vilket lämnar rum för ytterst få eller inga etiska problem.

Slutligen kan publiceringen av de resultat som erhålls i detta arbete leda till problem i form av att de kan framställa det arbete som polisen genomdriver, på ett negativt sätt. Med detta menas det att ifall en stor andel brott registreras vid en specifik plats på en specifik tidpunkt kan det skapa frågor om varför polisen har misslyckats med att utföra en av deras viktigaste arbetsuppgifter, vilket är att

förebygga och utreda brott. Polisens arbetsprestation kan då verka som bristfällig, vilket kan göra att allmänhetens förtroende för polisväsendet minskar. Däremot kan detta arbete också gynna det brottspreventiva arbetet som polisen genomför genom att ge en fördjupad kunskapsbild utav ämnet som sedan kan fungera som underlag för implementeringen av kommande och mer effektiva brottspreventiva åtgärder.

6. RESULTAT

I följande avsnitt redovisas resultaten från de univariata analyser som gjordes för variablerna gällande rörelsenivån samt tidpunkt på dygnet, veckodag och månad som våldsbrott har begåtts på Hötorget, Stockholm. Utöver detta presenteras även de resultat som erhölls från de bivariata analyser som gjordes med variablerna för rörelsenivån, tidpunkten på dygnet och veckodagen då brott har inträffat i det observerade området.

6.1. Univariat analys

Eftersom variabeln gällande månaden för det begångna brottet inte har

ekvidistanta eller numeriska värden som kan rangordnas, så har den behandlats som en nominal variabel och därför analyserats med ett stapeldiagram och ett Chi2-test för att se den statistiska signifikansen av analysens resultat.

Fortsättningsvis har det genom analysen framkommit att bland den data över våldsbrott som har registrerats, förekommer vissa månader i en större utsträckning än andra (Se Figur 1). Detta innebär att fler brott har begåtts under dessa specifika månader. Den månad där flest våldsbrott har ägt rum, har varit mars då 23 brott har begåtts. Utöver denna månad har brottsnivån i det observerade området

behållit en relativt jämn nivå under året, varav de näst högsta nivåerna av brott har registrerats vid maj, juni och oktober då 13 brott anmäldes under varje månad. Det lägsta antalet brott som har registrerats vid Hötorget var 8, under både januari och september månad.

Figur 1. Antal brott som begås under varje månad, år 2016. 8 10 23 11 13 13 11 10 8 13 9 11 0 5 10 15 20 25

Utav alla dagarna i veckan har det noterats att en den största andelen brott begås på helgen, specifikt på lördagar (Se Figur 2). Något färre brott begås på söndagar och fredagar, men i helhet går det att konstatera att de flesta brott tenderar att uppstå under helgen. Eftersom det inte finns något bortfall i vår data gällande den månad eller veckodag som brott har utförts på, råder det ingen osäkerhet gällande tiden på året och veckan som brottet har begåtts.

Figur 2. Fördelningen av våldsbrott begångna år 2016 över en vecka

Utifrån resultaten från Chi2-testet framkom det dock att fördelningen av brott över månaderna inte var statistiskt signifikant, vilket innebär att de värden som har erhållits genom analysen mycket väl kan bero på slumpen (Djurfeldt et al., 2010). Däremot var resultaten gällande fördelningen av brott över veckan signifikanta (se Tabell 1). På grund av detta gjordes det i ett senare endast bivariata analyser av veckodagarna tiden och tiden på dygnet.

Tabell 1. Signifikanstest av fördelningen av brott över ett år

Chi-2 _{Test Månad Veckodag}

Chi2-värde 14,971 127,600 Antal frihetsgrader 11 6 Asymp. Sig. 0,184 ,000* * p <.05.

Efter att veckodagarna delades upp har det också blivit tydligt att de flesta brott begås under helgen, alltså på lördagar och söndagar (se Figur 3). Dock bör det också tas i beaktande att brottsligheten i området ökar markant på fredagen, vilket ökar antalet brott som faller inom kategorin ”Vardag”. Trots detta går det ändå att se att en stor del av våldsbrotten begås under helgen.

9 5 6 6 17 58 39 0 10 20 30 40 50 60 70

Figur 3. Fördelning av våldsbrott mellan vardag och helg.

Precis som i den första analysen av brottens fördelning över veckodagarna, var även denna fördelning statistisk signifikant, då p=<,05 (se Tabell 2). På grund av detta gjordes det senare också en bivariat analys med den här variabeln.

Tabell 2. Signifikanstest över fördelningen av våldsbrott mellan vardagar och

helgdagar.

Chi-2 _{Test Veckodagar}

Chi2-värde 20,829 Antal frihetsgrader 1 Asymp. Sig. ,000* * p <.05.

Fortsättningsvis visade den univariata analysen för den sista tidsvariabeln att en överväldigande majoritet av våldsbrotten vid Hötorget har begåtts under natten och tidigt på morgonen (se Figur 4). Utav 140 registrerade misshandelsfall har nästan 78% begåtts mellan kl. 00.00 på natten och kl. 05.59 på morgonen. I motsats till detta, är förmiddagen den tid på dygnet då det begås minst antal brott.

Figur 4. Fördelningen av våldsbrott över olika tider på dygnet 43 97 0 20 40 60 80 100 120 Vardag Helg 109 4 11 16 0 20 40 60 80 100 120

Midnatt och tidig