Drop in- en tidbegränsad vägledningsinsats

Malmö Högskola

Studie- och

Yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Drop in- en tidsbegränsad

vägledningsinsats

Drop in- short-term counseling

Johan Jönsson

Daniel Persson

Studie- och yrkesvägledareexamen 180 hp Handledare: Niklas Gustafson Datum för slutseminarium 2010-12-06 Examinator: Laïd Bouakaz

3

Sammanfattning

Vi har med denna studie undersökt vilka vägledningsmodeller och metoder som vägledare använder i drop in- samtalet, samt deras inställning till detta.

Den metod vi använder oss av i studien är semikvalitativa intervjuer tillsammans med en intervjuguide som bas med frågor uppdelade i teman. Dessa teman är modeller, metoder och inställningar.

De vägledningsmodeller som vägledarna i studien använder sig mest av och som ligger som en grund för deras arbete är Gerard Egans modell ”The Skilled Helper”. Vissa vägledare han även blivit påverkade av andra modeller som Vance Peavys konstruktivistisk vägledning samt av Norman Amundsons aktiva perspektiv på vägledning. Vägledarna har sedan tagit det bästa för dem ur dessa vägledningsmodeller och satt samman till egna modeller som de arbetar efter. Dessa modeller används både i det traditionella vägledningssamtalet samt i det tidsbegränsade drop in- samtalet.

De metoder som vägledarna använder i drop in- samtalet är visualisering, samtalsmetodik och redskap som papper och penna, datorer, utbildningskataloger och vissa tester. Syftet med att använda dessa metoder är att de sökande ska lära sig att klara sig själva. Alltså hjälp till självhjälp, så de sökande vet hur de ska bete sig nästa gång de hamnar i en liknande situation. Det som även framkommer är att vägledarna upplever drop in- samtal som något positivt och de anser att det är nödvändigt att erbjuda drop in- samtal i sina respektive verksamheter. En slutsats är att drop in- samtal är en nödvändig insats i en vägledningsprocess för att tillfredställa vägledningssökandes olika önskemål.

Nyckelord: drop in- samtal, inställning, tidsbegränsning, vägledning, vägledningsmetod, vägledningsmodell.

5

Innehållsförteckning

3.1. Kunskapsbakgrund om drop in- samtal ... 11

3.2. Litteratur ... 13

4. Metod... 16

4.1. Kvalitativ metod ... 16

4.2. Intervju som metod ... 17

4.3. Urval ... 18

4.4. Genomförande ... 19

4.5. Bearbetning av material ... 22

4.6. Validitet och reliabilitet ... 22

4.7. Etiska ställningstaganden ... 23 5. Resultat ... 25 5.1. Intervjuer ... 25 6. Analys ... 29 6.1. Modeller ... 29 6.2. Metoder ... 30 6.3. Inställningar ... 31 7. Diskussion ... 33 8. Referenslista ... 40 9. Bilagor ... 42

7

1.Inledning

Vi vill undersöka vilka vägledningsmodeller och metoder vägledarna använder sig av under ett tidsbegränsat och inte förbokad drop in- samtal och vägledarnas inställning till sådana drop in- samtal.

Nationalencyklopedin definierar drop in: ”som ger möjlighet till omedelbart besök för behandling eller annan service”, och kommer från engelskan och betyder fritt översatt ”titta in”. Inom studie – och yrkesvägledningen handlar detta oftast om att kunna ställa snabba frågor eller ha korta besök som är tidsbegränsade och inte förbokade. Det kan också vara ett inledande möte där den sökande bokar tid med en vägledare för ett ytterligare besök.

Ett dilemma med drop in- samtal som vi ser det, är att denna form av vägledningsinsats ofta är tidsbegränsad, vilket gör att samtalet forceras mot ett resultat för den sökande. Detta kan innebära att vägledaren kan bli begränsad i sitt användande och utövande av vägledningsmodeller och vägledningsmetoder för att hinna med att leverera svar på den sökande frågor och funderingar. Denna forcering som uppkommer i ett drop in- samtal, kan påverka vägledaren och den sökande negativt då båda parter kan uppleva att en större tidsåtgång för det aktuella samtalet behövs. Om ett vägledningssamtal forceras kan detta upplevas som ett hinder för hjälpprocessen, vägledaren kan då behöva handskas med detta motstånd. Nelson-Jones skriver i boken Grundläggande samtalsmetodik om när den vägledningssökandes känslor, tankar och kommunikation blockeras av en faktor som tidspress, vilket kan begränsa hjälpprocessen. Det aktiva lyssnandet är viktigt (Nelson-Jones, 2005) i alla vägledningssamtal, men kanske ännu viktigare i tidsbegränsade drop in- samtalet för att den vägledningssökande ska känna att han eller hon får den hjälp som eftersträvas. Den vanligaste förväntningen hos besökaren, enligt vår erfarenhet är att ett traditionellt vägledningssamtal bokas in i tidsavsnitt om cirka en timme, detta skriver också Amundson om i ”Aktivt engagemang” (Amundson, 2009). Under denna tid ska vägledaren beroende på

8

vilken vägledningsmodell och metod vägledaren väljer att använda, försöka kartlägga, vidga perspektiv och eventuellt göra upp en handlingsplan tillsammans med den sökande samt utvärdera. Under drop in- samtalet kanske inte allt detta kan hinnas med då det finns en tidsbegränsning att ta hänsyn till.

Men vilka metoder arbetar vägledarna då med under drop in- samtalet? Det är något som vi undrar över och vill få reda på. Det som vi märkt är att flera vägledningscentra har drop in som en del av sin verksamhet, och eftersom vi efter utbildningen kan söka arbete på en sådan arbetsplats tycker vi att det är intressant att få reda på hur man kan arbeta med drop in- samtal. Under utbildningens gång har vi stött på en lång rad med vägledningsmetoder att använda under vägledningssamtalet i syfte att på det mest gynnsamma och bästa sätt tillsammans med den sökande, hjälpa till att få överblick över dennes situation.

Larsen definierar metod såsom ”ett verktyg eller redskap, där ett sådant redskap är tillvägagångssättet man använder för att få svar på en fråga eller få ny kunskap inom ett område” (Larsen, 2009, s.17). Vägledningsmetoder är således det sätt vägledare och den sökande försöker få ny kunskap om vissa områden hos den sökande.

Via hemsidan Studera.nu, som är en hemsida där ansökningar till landets högskolor och universitet sker, har vi kontrollerat om samtliga av Sveriges fyrtioåtta högskolor och universitet erbjuder vägledning via drop in- samtal. Via deras respektive hemsida fann vi att endast ett tiotal hade drop in vägledning året om. Vissa lärosäten hade drop in vägledning endast vid ansökningstiderna på våren och hösten (Studera Nu 2010-10-14). Dock har majoriteten av de fyrtioåtta högskolor och universitet, inte drop in vägledning enligt sina hemsidor. Rimligen kan dessa lärosäten ändå erbjuda möjlighet till drop in- samtal, trots att det inte står uttryckligen på hemsidorna.

9

2.Syfte

Vi vill undersöka vägledares användande av vägledningsmodeller och metoder under drop in- samtal samt deras inställning till sådana samtal.

2.1. Frågeställning

Vilka vägledningsmodeller använder vägledaren sig av under drop in- samtalet? Vilka vägledningsmetoder använder vägledaren sig av under drop in- samtalet? Hur är vägledarens inställning till drop in- samtal?

2.2. Begreppsdefinition

Vi definierar drop in- samtal som ett tidsbegränsat, icke förbokat vägledningssamtal mellan en eller flera sökande tillsammans med en vägledare i en öppen eller enskild miljö.

Vägledningsmodeller är något som utgår från olika teoretiska perspektiv (Lovén, 2000), och består av teori och metod för det professionella samtalet. Vissa modeller har en annan utgångspunkt än för studie- och yrkesvägledning men har blivit anpassade till den genren (Hirasawa, 2006). De modeller som vägledare använder sig av idag kan sägas vara eklektiska, vilket innebär att man har valt ut och satt samman de bästa delarna och det som fungerat erfarenhetsmässigt bäst (Lindh, 1997), sammansatta till nya, egna modeller.

10

Befintliga vägledningsmodeller samt modeller som anpassats till vägledningssituationer har ofta liknande struktur och moment.

Med vägledningsmetoder menar vi de redskap eller verktyg som vägledaren använder i samtalet med den sökande. Exempel på metoder kan vara visualisering, att rita eller skriva på ett papper som den sökanden sen får med sig, att tillsammans med den sökande använda whiteboard tavlan för text eller teckningar. Dator tillsammans med Internet samt diverse program fungerar också som metoder i dessa sammanhang.

De personer som vi intervjuat i vårt arbete benämner vi respondenter, vilka vi definierat som de personer som utifrån våra urvalskriterier, av oss blivit inbjudna att delta i undersökningen.

11

3. Litteraturgenomgång

I detta avsnitt ska vi gå igenom den litteratur som ligger till grund för vårt arbete. Vi har valt att använda tre vägledningsmodeller. Dessa modeller är Gerard Egan´s ”The skilled helper”, Vance Peavys ”Konstruktivistisk vägledning” samt Norman Amundsons ”Aktivt engagemang”. Men vi ska börja med att utveckla en kunskapsbakgrund.

3.1. Kunskapsbakgrund om drop in- samtal

Den litteratur som finns att tillgå inom vägledningsområdet tar inte upp drop in- samtalet som något speciellt som används. Vi har inte hittat någon tidigare forskning om just drop in- samtal. Efter att ha letat efter forskning via det Digitala vetenskapliga arkivet, DiVA, på Umeå universitet, Stockholms universitet och på Malmö högskolas databas för uppsatser, MUEP, samt på Uppsatser. se, har vi inte hittat något tidigare skrivet om vägledning i drop in- samtal. Vi sökte på orden drop in, drop in- vägledning och samtal, vägledningsmodeller och metoder. En anledning till att vi inte hittat något skrivet kan vara att drop in -samtal är en relativt ny vägledningsform och att finns olika definitioner på drop in- samtal.

Drop in kommer från engelskan och betyder fritt översatt ”titta in”. Ser man till betydelsen kan man tolka det som att det är något som ska gå relativt snabbt. Stirling universitetet i Skottland skriver på sin engelskspråkiga hemsida att drop in är till för att den sökande ska kunna lyfta snabba frågor och få information samt vägledning, men om det behövs mer djuplodande vägledning så finns det möjlighet att boka in en tid för ett längre samtal (www.stir.ac.uk, 2010-10-28). Denna definition kan troligen användas på de skolor och vägledningscentra som erbjuder drop in.

De vägledningsmodeller som finns utgår alla från att vägledningen ska ske utifrån individens perspektiv och är strukturerade på samma sätt (Lindh, 1997). Utifrån dessa

12

vägledningsmodeller har det skapats olika metoder för att hjälpa den sökande att finna de verktyg som den sökande behöver, för att göra väl underbyggda val av studier och yrken. (Lindh, 1997, Lovén 2000). Strukturen är i stort sett likadant i alla modeller. Man brukar börja med att i Fas 1 kartlägga individens perspektiv, sen gå vidare med Fas 2 att vidga perspektivet för den sökande samt att senare i Fas 3 eventuellt göra en handlingsplan och utvärdera (Lindh 1997, Hägg & Kuoppa, 2008, Egan, 2007).

För att nå bästa resultat för individen måste vägledaren ha god kommunikationsförmåga (Amundson, 2009). Det innebär att vägledaren kan ställa frågor och använda samtalsmetoder som öppnar upp perspektiven för den sökande. Då drop in- samtal är tidbegränsat, kan det i dessa sammanhang vara ännu viktigare för vägledare att behärska förmågan att kunna vidga de sökandes perspektiv.

Inom de olika vägledningsmodellerna finns olika metoder. I vår begreppsdefinition nämner vi att vägledningsmetoder är de redskap eller verktyg som vägledarna använder i samtalet med den sökande.

Dagens samhälle kan sägas vara ett kunskaps- eller utbildningssamhälle där fler och fler väljer att utbilda sig, och där utbildning nästan ses som en rättighet för människor (Berglund & Schedin, 2009). Samtidigt försvinner vissa yrken och andra kommer till. Fler personer vill ha hjälp att hitta rätt verktyg för att kunna planera sitt studie- och yrkesval på ett bra sätt (Arbetsplan för Drop in, Vglc Göteborg, 2003). Det kan leda till ett ökat tryck på den vägledning som erbjuds. I sken av detta kan drop in- samtal fungera som en faktor för att minska detta tryck, då drop in-samtalen är kortare besök under en begränsad tid, vilket innebär att vägledarna kan ta emot fler personer.

13

3.2.

Litteratur

Gerard Egan ”The skilled helper” (2007) beskriver i sin modell tre olika steg som beskrivs

som tre faser där vägledare tillsammans med den sökande går igenom i vägledningssamtalet. Denna modell används både i och utanför Europa i vägledningsutbildningarna (Lovén, 2000). Modellen är kumulativ vilket innebär att de olika faserna bygger på varandra. Vägledaren kan inte gå vidare i faserna om dessa inte följs. Dock kan vägledaren avbryta i ett steg och starta om. Att det alltid är individen som står i centrum, är viktigast.

Egans vägledningsmodell är en modell som hjälper den sökande att ställa sig fyra frågor; Hur har jag det idag? Hur vill jag ha det? Vilka möjligheter finns det för mig? Vad är det som hindrar mig.

Faser

Modellen består som sagt av tre faser där vägledaren använder olika tekniker eller metoder, för att hjälpa den sökande att komma framåt.

Fas 1- vägledaren ska försöka hjälpa den sökande att identifiera och lyfta fram problem och möjligheter. Med andra ord genomförs en kartläggning.

Fas2- i denna fas ska vägledaren tillsammans med den sökande komma fram till vad han eller hon vill eller behöver för att komma framåt. Vägledaren ska hjälpa den sökande att vidga perspektiven och tillsammans med den sökande, sätta upp mål.

Fas 3- här kommer vägledaren och den sökande överens om hur han eller hon ska nå målen och få hjälp att göra de förändringar som behövs. Alltså upprättas här någon form av handlingsplan.

Egans modell är alltså en problemorienterad och möjlighetsutvecklande modell, där två mål för hjälpande definieras. Den sökande ska få hjälp att leva ett effektivare liv och utveckla underutnyttjande resurser och möjligheter samt att den sökande ska bli bättre på att hjälpa sig själva i sitt vardagliga liv.

Modellen bör användas flexibelt och kan ses som en verktygslåda, där problemlösning och möjlighetsutvecklande är grundläggande. Med detta menas att försöka ta fram det som är mest användbart i varje situation. Modellen ska användas eklektiskt (Egan, 2007).

14

Vance Peavys ”konstruktivistisk vägledning – sociodynamisk vägledning” (2000, 2002) är en

modell som består av tre delar. Modellen har ett perspektiv på det moderna, postindustriella sociala livet och den sociala konstruktionen av sig själv i dagens samhälle, den består av en filosofi av hjälpande samt en uppsättning vägledningstekniker, baserade på det ovanstående. Peavy skriver att sociodynamisk vägledning är en generell metod för att planera livet.

Modellen som inkluderar både enskild vägledning och gruppvägledning, beskriver också tre viktiga syften som är relaterade till varandra; att hjälpa individen att utveckla kapaciteter som hjälper dem att möjliggöra framsteg mot målen den sökande har, att hjälpa individen att bli mer mottaglig för ett framgångsrikt deltagande i det sociala livet, samt att stödja individen i sitt sökande mot att uppbygga meningsfullhet i livet.

Modellen är enligt Peavy sådan att den skapar helhet mellan de olika disciplinerna som den överspänner. Dessa discipliner är exempelvis pedagogik, sociologi, psykologi och narrativ teori för att nämna några. Ett viktigt begrepp som Peavy använder, är holism. Detta innebär att vägledaren ser till helheten där man kan se mönster och samband, istället för att fokusera på detaljer.

Experter

De personer som medverkar i ett vägledningssamtal, den sökande och vägledaren, är båda experter på sina områden. Den sökande är expert på sitt liv och vägledaren är expert på vägledningssamtalet. Vägledaren har olika problemslösningsmodeller i sin verktygslåda som han eller hon kan erbjuda den sökande att använda. Det är dock viktigt att anpassa modellen efter den sökande, samt att modellen måste uppfattas som meningsfull. Den sökande kan då antingen acceptera eller avvisa det som vägledaren för fram.

Det är själva mötet samt på vilket sätt kommunikationen sker mellan den sökande och vägledaren under detta möte, som är det viktigaste för att få ett bra resultat (Peavy, 2000). Några av de grundläggande värdena som nämns är kreativitet, omsorg och respekt. Det är genom att använda kreativitet som vägledaren och den sökande, skapar lösningar, val och vägar framåt.

Livsrum

Vidare är livsrum (lifespace) något som Peavy använder för att beskriva att vi hela tiden måste förhålla oss till allt som är viktigt för oss. Livsrummet fylls med känslor, meningar och tankar om framtiden och förändras ständigt. Vägledaren och den sökande kartlägger och utforskar tillsammans den sökandes livsrum, istället för att undersöka individens personlighet.

15

Genom kartläggningen kan vägledaren och den sökande komma fram till tänkbara alternativa lösningar. Visualisering, såsom att rita och skriva, är metoder som ofta används (Peavy, 2000).

Amundsons hjul

Norman E Amundsons modell kallas för en ”sammansatt karriärvägledningsmodell”. Där tar

han hänsyn till sociala, psyklogiska och ekonomiska faktorer (Lovén, 2000). Amundson menar att alla inte är redo att göra ett val, men om den sökande är redo att välja, kan vägledaren och den sökande använda Hjulet, ett redskap som är uppbyggd som av tårtbitar, där varje bit har olika betydelser, till exempel intressen, värderingar och arbetsmarknad. Det är totalt elva bitar att penetrera. Men det som är viktigt att tänka på när man som vägledare, använder Hjulet, är att bitarna är olika viktiga för den sökande i den stora helheten samt även olika viktiga vid varierande tidpunkter i livet. Det som är viktigt nu är kanske inte lika viktigt om ett par år. Vägledaren kan tillsammans med den sökande, kombinera olika bitar ur Hjulet för att hjälpa den sökande att få nya erfarenheter och nya kunskaper.

Metaforer

Metaforer är något som Amundson arbetar mycket med i sin vägledningsmodell. Han menar att för många människor innebär användandet av metaforiska bilder ett bra sätt att beskriva det som är viktigt för dem i sina liv (Amundson, 2000).

Kreativ problemlösning

Amundson menar också att vägledaren ska använda sig av kreativitet och fantasi för att lösa problem samt att vägledaren ska skapa tid för reflektion under samtalet. Det är även viktigt att kunna använda en god kommunikationsförmåga med olika frågestrategier, där vägledaren kan vidga perspektivet för den sökande. Användandet av exempelvis metoden tidslinje, är något som är kan fungera bra i arbetet med den sökande (Amundson, 2000).

16

4.Metod

4.1. Kvalitativ metod

Anledningen till att vi valt denna form av metod är att vi anser att den ger oss den bästa möjligheten att få frågeställningarna besvarade av våra respondenter samt ger oss möjligheten att komma djupare in i hur dessa vägledare tänker. Under intervjuerna kommer vi, där det är möjligt, att göra ljudinspelningar för att få med allt som sägs av våra intervjupersoner.

”Vi rekommenderar att man använder ljudband eller minidisk när man genomför kvalitativa intervjuer, eftersom det är så viktigt att få med informanternas egna ord”. (Dalen, Intervju som metod, 2008, s.33) Vi kommer även att föra kompletterande anteckningar under intervjuerna, för att underlätta tolkningen av svaren. ”Intervjuuttalandena förstås i ljuset av de minnesanteckningar som existerar parallellt med att forskaren finner lämpliga kodningskategorier”. (Dalen, Intervju som metod, 2008, s.80).

Vår förhoppning genom valet av kvalitativa intervjuer är att kunna skapa förutsättningar för så ärliga svar som möjligt från respondenterna. En kvalitativ studie är, till skillnad från en kvantitativ studie där informationen mäts för att se om den är pålitlig (reliabel), inte mätbar på samma sätt. Dock är informationen från en kvalitativ studie oftast mer djupgående och mer nyanserad.

Syftet med en kvalitativintervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten om något hos respondenten, t.ex. dennes livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. Detta innebär att man aldrig som intervjuare, kan formulera svarsalternativ för respondenten eller avgöra vad som är det ”sanna” svaret på en fråga. ”I denna mening är en kvalitativ intervju riktad mot ett induktivt eller abduktivt arbetssätt i forskningen”. (Patel & Davidsson, Forskningsmetodikens grunder, 2003, s.78) En ytterligare fördel för oss, tillsammans med vårt syfte, är att respondenterna bör känna sig mer personligt engagerade

17

under intervjufaserna med en kvalitativ intervjumetod, än vad de skulle ha gjort om vi hade valt en kvantitativ intervjumodell för vår studie.

4.2. Intervju som metod

Vi har valt att göra semistrukturerade kvalitativa intervjuer (Dalen, 2008) med sex stycken respondenter från totalt fyra olika arbetsplatser där vägledning ges och är utförda i deras arbetsmiljöer på inbokade datum och tider. Denna intervjumetod innebär att vi utgår ifrån en intervjuguide och låter intervjupersonerna tala fritt utifrån frågorna, vilket ger oss möjlighet att ställa följdfrågor (Larsen, 2009). Följdfrågor är till för att intervjuaren ska kunna styra in samtalet med intervjupersonerna på de områden man vill prata om samt att intervjuguiden är till för att ”kryssa” av alla ämnen och frågor under intervjun (Larsen, 2009). Det är också viktigt att ta hänsyn till den intervjueffekt som kan uppkomma där intervjuaren påverkar intervjupersonen att svara på ett visst sätt (Larsen, 2009) genom sitt sätt att lyssna och eventuellt visa sitt missnöje med svaret omedvetet och därigenom styra intervjupersonen (Ekholm & Fransson, 2008). Vår intervjuguide, som är sammansatt utifrån våra specifika frågeställningar, består av fyra olika delar som vi tematiskt delat in i en inledning med tre olika frågor, därefter en avdelning kring metoder med fyra frågor, följt av en avdelning med ytterligare fyra frågor kring vägledarnas inställning till drop in. Avslutningsvis har vi valt att ställa sex olika bakgrundsfrågor i syfte att kunna identifiera de olika intervjuerna med respektive respondent.

Dalen benämner i boken Intervju som metod (Dalen, 2007) att en intervjuguide ska innehålla centrala teman och frågor som tillsammans ska täcka de viktigaste områdena som studien handlar om. Dalen nämner även här att arbetet med att utarbeta en intervjuguide är en krävande uppgift mot att omsätta forskningens överordnade problemställningar till studiens konkreta teman med dess underliggande frågor, där samtliga frågor ska vara relevanta för studiens olika problemställningar som önskas belysas. Larsen benämner även här, det som även vi hade för avsikt att åstadkomma med vår intervjuguide, nämligen att få respondenten avslappnad i inledningsfasen av intervjun med hjälp av frågor som leder till detta, för att i efterhand fokusera på de mest centrala teman.

18

4.3. Urval

De personer vi valt att intervjua bestämmer vi utifrån ett strategiskt urval (Larsen, 2009). Detta innebär att de personer som är med i undersökningen är utvalda på grund av trolig lämplighet för att kunna sprida ljus över frågeställningen.

Vi har valt att intervjua totalt sex personer som arbetar som studie- och yrkesvägledare i Skåne. Två av dessa arbetar som vägledare på en högskola, en som vägledare både på en högskola samt på ett studie- och karriärvägledningscenter i en delad heltidstjänst, två personer som arbetar som vägledare på ett kommunalt vägledningscentrum samt en vägledare på ett Komvux.

Urvalet är gjort på detta sätt för att få en variation av olika vägledarkompetenser i olika sammanhang, där samtliga personer som vi valt att intervjua, arbetar med och är involverade i drop in sammanhang i varierad omfattning. Vi har valt att intervjua vägledare verksamma inom andra områden än den traditionella skolvärlden, för att få ett bredare perspektiv i enlighet med vårt syfte samt att vägledningsforumet drop in, i störst utsträckning förekommer organiserat där vuxenvägledning sker.

En blandad könskvotering präglar respondenterna i vårt urval. Två av respondenterna är kvinnor, fyra är män. I kvalitativ forskning används brett sammansatta urval som omfattar individuella variationer som är relevanta för den aktuella företeelse som studeras (Dalen, Intervju som metod, 2008, s.117). På detta sätt valideras urvalet av dessa vägledare som respondenter med klienterna som de kommer i kontakt med i vägledningsforumet drop in. Det är i denna vägledningsarena som vi undersöker vägledarnas metoder för genomförandet av vägledning samt om deras åsikter rörande drop in som företeelse inom vägledningen, allt i enlighet med vårt syfte och våra tillhörande frågeställningar.

19

4.4. Genomförande

Efter en av våra många arbetsdagar tillsammans på Malmö Högskola, under detta arbetes inledning, följde vi vår uppgjorda handlingsplan för vårt genomförande av personlig kontakt med våra respondenter. Vi tog oss tillsammans till den högskola i en stad i södra Sverige som var en av de vägledningsarenor med drop in- verksamhet, som vi valt att kontakta för att söka tre av våra totalt sex respondenter till våra intervjuer. Väl där fick vi kontakt med tre av högskolans vägledare, en kvinna och två män. Vi presenterade oss, vår utbildning och vårt syfte med vårt besök på ett positivt sätt med en seriös framtoning. De blev alla positiva till att ställa upp som respondenter i vår undersökning och vi fick bokat in våra tre första intervjuer. Amundson benämner i boken Aktivt engagemang - att berika vägledningsprocessen (Amundson, 2000, sid.170) att man ska vara positiv när man sätter upp sina mål samt att man ska lägga tonvikten på det som man kan åstadkomma genom sin handlingsplan. Detta har vi anammat vad gäller vår förberedelse inför genomförandet samt i våra kontakter och träffar med våra respondenter.

En av de två manliga vägledarna på denna högskola, arbetade dessutom även som vägledare på ett vid högskolan intill liggande studie- och karriärcenter, varvid denna vägledare fick representera den arbetsplatsen i sin roll som respondent. Detta för att öka validiteten av våra intervjuer med ytterligare en arena som utgångspunkt. Efter genomförd intervju med denna respondent, besökte vi även detta studie- och karriärcenter rent fysiskt, i syfte att härleda information som gett oss av vår respondent till de lokaler där han verkar som vägledare.

Samma eftermiddag som vi varit på högskolan och fått klartecken till våra första tre inbokade intervjuer, fick vi klart med två ytterligare respondenter på ett kommunalt vägledningscenter mitt i en stad i södra Sverige. Vi kände nu en lättnad över att ligga före i vår handlingsplan och dess tidsschema samt en uppsluppenhet över hur positiva samtliga vägledare som vi frågat om intervjuer med, varit. Detta inte minst när vi nämnt vårt ämne som vi studerar i detta arbete, drop in. Vi fick uppfattningen av dem att detta är ett hett ämne som det forskats och skrivits om i allt för liten utsträckning, varpå de välkomnade sin medverkan i en studie kring detta ämne, drop in.

Nu saknades det endast en respondent för att fylla vår kvot på totalt sex respondenter med vägledartjänster på fyra olika vägledararenor. Då en av oss i ett tidigare arbete i en tidigare kurs under SYV- utbildningen, kommit i kontakt med en intressant vägledare på ett

20

vägledningsforum i form av ett lärosäte, en kommunal vuxenutbildningsenhet, valde vi att via telefon, kontakta honom för en förfrågan om att bli vår siste respondent i vår intervjuskara. Han svarade på vår första uppringning och var efter vår presentation positiv till att ytterligare en gång, ställa upp på en intervju med oss i vår utbildning. Vår respondent nr. sex var nu inbokad. Tillfredsställelsen vi nu kände över att, i ett tidigt stadium, redan ha bokat in samtliga tilltänkta intervjuer, var stor. Vi såg nu framåt mot genomförandet av intervjuerna på utsatta datum och tider på de olika vägledningsarenorna som omfattade de sex vägledarna i sina roller i sina uppdrag i drop in- verksamhet.

Tidpunkten för vårt första intervjutillfälle, var en knapp timme efter vårt i ordningen andra handledarträff med samtliga grupper som vår handledare från utbildningen, tillhandahöll. Just under denna träff, skulle vår intervjuguide genomgås samt ev. ändras, vilket även skedde på ett par punkter efter diskussion med handledaren samt med gruppen som fugerade som ”kritiska vänner”. På kort tid efter träffens avslut, fastställde vi vår slutliga intervjuguide, att använda vid vår första intervju som skulle ske på en högskola i Skåne med en av deras vägledare på plats. Vi lånade en diktafon av Mediateket på vårt lärosäte och som vi under samtliga intervjuer, tilläts av våra respondenter att använda för att spela in intervjudeltagarnas egna röster. Det är viktigt att få med respondenternas egna ord när man genomför kvalitativa intervjuer (Larsen, 2007). Samtidigt med ljudinspelningarna, förde vi minnesanteckningar som fungerade en back- up. Monica Dalen i boken ”Intervju som metod” att alla anteckningar är föremål för kodning och tolkning och har ett stort analytiskt värde

Vi intervjuade våra respondenter i deras egna arbetsmiljöer, i den turordning som vi bokat in dem. Samtliga respondenter utom en, intervjuades under samma vecka och den siste på tur, under den påföljande veckan. Vi fick endast göra en förändring i vår intervjuplanering och det var angående vår sista intervju, där vår respondent kontaktade oss och meddelade förhinder på utsatt datum och tid men genast föreslog ett nytt datum i samma vecka, vilket även passade oss.

Vårt upplägg under våra intervjuer var sådant att vi båda medverkade tillsammans under samtliga intervjuer, där en av oss agerade intervjuare och ställde samtliga våra frågor från vår intervjuguide samt tillade passande följdfrågor beroende på de svar som gavs från respondenterna, mer eller mindre tydliga i förhållande till frågorna, medan den andre av oss förde stödanteckningar att komplettera ljudinspelningarna via diktafon samt kompletterade med lämpliga följdfrågor och förfrågan om förtydligande på vissa svar. Detta system som vi utarbetade för genomförandet av våra intervjuer, mottags av respondenterna på ett positivt och seriöst sätt. Vid ett av intervjutillfällena med två respondenter inbokade från ett kommunalt

21

vägledningscenter, så föreslog de vid vår ankomst för intervjuförfarandet, att vi kunde intervjua dem båda samtidigt. Detta krävde en snabb överläggning från vår sida och då vi uppfattade att det annars skulle bli svårt för dem att medverka p.g.a. tidsfaktorer, bestämde vi oss för att acceptera deras förslag, även om det stred mot vårt upplägg att intervjua samtliga vägledare en och en. Vi fokuserade på de nya förutsättningarna och genomförde intervjuerna med ett bra flyt och i ett fungerande sammanhang. Att detta fungerade så pass väl, berodde även på att respondenterna kände varandra väl och tog hänsyn till frågeordningen, där vi ställde frågor från samma tema till varje respondent innan vi ställde dessa frågor på nytt till nästa respondent. Vi befann oss i ett intervjuforum som blev mycket givande för samtliga parter. Efteråt fick vi beröm för vårt genomförande och för vår intervjuguide, av de båda respondenterna. De uppfattade våra frågor som relevanta och väl genomarbetade till syftet kring drop in som vägledningsarena. Detta beröm samt respondenternas positiva kommentarer kring intervjuförfarandet med dem, gav oss stärkt självförtroende samt vägledning i vårt fortsatta arbete.

Efter varje genomförd intervju, erbjöd vi våra respondenter fikabröd och bordsvatten som tack för visat intresse för vårt arbete samt för att vi fick låna upp till en timme av deras arbetstid. Detta mottogs i samtliga fall positivt och fungerade även som ett socialt avslappnat och naturligt avslut. Amundson fastställer att många traditionella avslutningsceremonier har inslag som gemensamma måltider och att detta kan vara positivt samt att det kan räcka med kakor och dryck, då det viktigaste med denna gest är den symboliska betydelsen (Amundson, 2000, sid.177).

Den handlingskraft som Amundsen beskriver (Amundsen, 2000, sid. 197) att vägledaren upplever när denne utvärderar sina insatser under vägledningsprocessen, överensstämmer med handlingskraften vi båda känner när vi utvärderar vårt genomförande av våra intervjuer utifrån vår intervjuguide som är kopplad till våra frågeställningar tillhörande vårt syfte att fråga våra respondenter kring det inom vägledningen nu aktuella ämnet drop in vägledning.

22

4.5. Bearbetning av material

Vi transkriberade varje intervjutillfälle efterhand som de avverkats, vilket underlättade proceduren med detta tidskrävande arbete samt förberedde oss maximalt inför kommande intervjuer. Våra minnesanteckningar fungerade som en tolkningshjälp vid transkriberingen. Monica Dalen beskriver det i boken Intervju som metod, så är alla anteckningar föremål för kodning och tolkning med ett stort analytiskt värde (Dalen, 2007, sid.80).

Efter genomförandet av vår sista intervju med den respondent som avbokat det första intervjudatumet, kände vi en lättnad och konstaterade effektiviteten i att ha komprimerat intervjuarbetet till drygt en vecka, likaså transkriberingsförfarandet. Efter en intensiv period under drygt en vecka, så var det dags att följa handlingsplanen mot de uppsatta veckomålen för fortskridandet av vårt arbete i dess olika faser, mot slutmålet.

4.6. Validitet och reliabilitet

Larsen (2009), belyser enkelheten i försäkringen om en hög validitet vad gäller kvalitativa intervjuer, då man kan komplettera frågorna till respondenterna efterhand som de ställs samt låta respondenterna nämna information kring ämnet, som de anser sig vilja nämna och som de tycker är viktigt för dem att belysa. En kvalitativ intervju är då en flexibel intervjumetod som bidrar till en förhöjd validitet.

Dalen (2007) tar upp att relevanta, för sammanhanget bra frågor, som ger respondenterna tillfälle att kunna leverera innehållsrika, fylliga svar, vilket stärker validiteten i det insamlade datamaterialet.

Vi har via en noggrann bearbetning av vårt insamlade material, vårt datamaterial, säkrat en hög reliabilitet, vilket tillsammans med att vara noggrann med att separera och hålla en god ordning på intervjudata samt visa på exakthet och precision i sammanhanget, nämns av Larsen (2009). Genom att spela in respondenternas egna röster med sina egna ord under intervjuerna med diktafon, som vi kunnat lyssna på under arbetets gång, anser vi oss ha stärkt undersökningens reliabilitet.

23

Transkriberingen som vi utfört efter varje inspelad intervju, med inspelningarna som utgångspunkt, är ytterligare en reliabilitetshöjande faktor i vårt arbete, samtidigt som transkribering fungerar som en säkerhetsåtgärd tillsammans med ljudinspelningarna.

4.7. Etiska ställningstaganden

Utgångspunkten för oss i vårt arbete är att respondenternas medverkan baseras på ett frivilligt deltagande enligt kravet på samtycke, Larsen (2009), där de äger rätten att avbryta sin medverkan under arbetets gång, ända fram tills innan offentlig publicering.

Det finns enligt Larsen, en risk att läsarna kan uppfatta det ämne som forskaren valt att studera och presentera, som oetiskt, ur deras synvinkel. Vi har, när vi valde vårt ämne, med syftet att undersöka vägledares användande av vägledningsmodeller och metoder under drop in- samtal samt deras inställning till sådana samtal, haft detta i åtanke.

Vi har även tagit hänsyn till frågan som Larsen ställer om att deltagande respondenter kan bli illa berörda om de hamnar i ett oetiskt sammanhang samt om de skulle skildras på ett olyckligt sätt. Denna risk har vi minimerat genom att välja ett ämne som ligger nära studie- och yrkesvägledningen.

Vad gäller aspekten kring respondenternas anonymitet i användande och förmedling av forskningsresultaten, så nämner Larsen detta som synnerligen viktigt i de flesta fall när resultaten ska offentliggöras. Vi har i vårt arbete lagt fokus på att skapa denna anonymitet i sammanhangen när respondenternas åsikter förs fram.

Larsen benämner fyra olika principer inom det etiska ställningstagandet, som vi författare måste ta hänsyn till, ett informationskrav, som betyder att berörda personer informeras om undersökningens syfte, vilket vi i ett initialt kontaktskede med våra respondenter, gjorde, Därefter nämner Larsen kravet på samtycke, vilket menas att deltagarna själva har rätt att bestämma över sin medverkan, och att ett frivilligt samtycke existerar utan yttre påtryckningar eller begränsningar av respondentens handlingsfrihet. I studier där det, som i vårt arbete, uteslutande gäller myndiga personer, är detta krav sällan i fokus. Nästa principkrav som

24

Larsen nämner är konfidentialitetskravet, under vilket samtliga respondenters personliga uppgifter ska avidentifieras samt behandlas konfidentiellt. Detta har vi tagit hänsyn till och följt under vårt arbetes gång. Den sista principen att ta hänsyn till enligt Larsen, är ett krav om

nyttjande, med innebörden att insamlat material från enskilda personer, våra respondenters

egna ord, inte får användas i andra sammanhang än i detta vårt arbete, vilket vi informerade våra respondenter om innan intervjuerna samt att vi upplyste dem om att vi ämnar radera de inspelade ljudfilerna med deras ord, efter forskningsarbetets inlämnande och godkännande.

25

5.Resultat

Här följer resultatet av de intervjuer vi har genomfört. Vi kommer beteckna respondenterna med R1 till R6 vilket står för Respondent nummer 1 till nummer 6. Således kommer det stå R1 till R6 efter de citat som redovisas i texten

5.1. Intervjuer

Drop in- samtal är ett kort, informativt och faktabaserat samtal där man försöker lösa det mest aktuella. ”Drop in- samtal är när man kommer in och får lösning på plats” (R1, 2010-10-19). En av respondenterna förtydligar att det är ett spontant och oberoende samtal mellan den sökande och vägledaren. Samtliga av våra respondenter benämner tidsbegränsningen på ett drop in-samtal som en faktor att ta hänsyn till. Ett par av respondenterna nämner att ett drop in- samtal kräver mycket av vägledaren som måste kunna ställa de rätta frågorna då det finns ett litet utrymme att söka sig framåt. Även krav på effektivitet nämns. ”Det finns en förväntan hos både den sökande och hos mig som vägledare att det ska gå framåt. Man ska göra en kort kartläggning. Vi lägger inte så mycket tid kring hindren på grund av att det kräver ett högre närvarande, ett mer uppföljande arbetssätt” (R3, 2010-10-21). En av respondenterna benämner drop in- samtalet som informativt, ”det handlar mer om information än vägledning. Det är väldigt snabbt in och ut” (R4, 2010-10-22). Dock anser en av respondenterna att trots tidsbegränsningen så kan det ske vägledning i drop in- samtalet, mer eller mindre med hänsyn tagen till antalet väntande besökanden.

Ett annat perspektiv som en av respondenterna nämner är att drop in- samtal kan vara ett första, inledande samtal som i många fall leder vidare till mer djuplodande samtal vid kommande, uppföljande träffar som bokas in.

26

När det gäller vilka vägledningsmodeller som vägledarna använder sig av under ett drop in- samtal så säger samtliga respondenter utom en att Egans modell ”The Skilled Helper” ligger som bas för deras arbete. Samtliga av våra respondenter säger också att de tagit de bästa delarna ur de olika modellerna som nämns och gjort en egen modell utifrån det. ”Jag använder mig av en kumulativ modell som bygger på egna erfarenheter samt Egans modell” (R6, 2010-10-27). ”Man hittar olika bitar som man för samman och bygger upp något eget, en eklektisk modell” (R5, 2010-10-22).

Två av våra respondenter nämner att de tänker konstruktivistiskt från Peavys modell, ”när jag sedan jobbade med invandrarungdomar märkte jag att de gav mig svar som de trodde att jag ville ha, inte vad de ville” (R3, 2010-10-21). Samma respondent menar dock att hon i dagsläget blandar in bitar från de olika modellerna, ”man lägger sig där man själv känner att det är det här som förväntas av mig” (R3, 2010-10-21). Två respondenter nämner att deras arbetsplatser har arbetat fram var sin egen vägledningsmodell, anpassade till verksamheten för drop in- samtal. I ett fall kallas den egenframtagna modellen för Instant vägledning och den andra kallas Karriärmodell (se bilagor).

En respondent menar att alla modeller utgår från samma grundperspektiv; någon form av nu- situation och framtidssituation – om hur man tar sig dit och där man funderar över vilka intressen och värderingar den sökande har. Amundsons tankar i boken ”Aktivt engagemang”, nämns av en respondent som viktiga att ha med sig under vägledningssamtal tillsammans med besökarna. Metodanvändningen i drop in- samtalet för våra respondenter är varierande. Tre av respondenterna nämner att de använder sig av papper och penna eller whiteboardtavla i samtalen för att kunna visualisera. ”Arbetar med visualisering på grund av att det som sägs förstärks av en bild” (R4, 2010-10-22). Datorer och Internet är något som används mycket av respondenterna, ”det handlar mest om information i drop in- samtalet med mycket tekniska bitar som dator och internet” (R5, 2010-10-22).

En respondent uttrycker sig annorlunda i förhållande till de övriga, när vi frågar om vilka metoder han använder sig av i drop in- samtalet. Han säger att han försöker jobba med att så ett frö mot ett mål, att han jobbar situationsanpassat, ”jag försöker ha mer hjärta med mig utan att göra avkall på någon sorts professionalitet” (R6, 2010-10-27).

Denna respondent förtydligar sin metod med att han tillsammans med den sökande tittar på den ryggsäck han eller hon har med sig samt att denna ryggsäck är kopplad till dennes bakgrund; vad han eller hon behöver komplettera med och vad som behöver läggas till. Anledningen till att våra respondenter använder de metoder de nämner, tydliggörs på olika sätt. Hälften av respondenterna svarar att de använder sina metoder för att kunna ge besökarna

27

snabba svar, leverera snabba lösningar och få fram ett resultat medan ett par respondenter nämner att de använder sina metoder för att hjälpa de sökande individuellt på bästa sätt, ” jag använder de metoderna för att alla som kommer inte står på ruta 1, och då inte är redo för studier. Det kan ju vara människor som till exempel har någon form av bokstavskombination, missbruk eller skulder” (R6, 2010-10-27). En av respondenterna nämner att metoderna han använder är en konkret lösning på plats vilket resulterar i en handlingsplan. Det nämns av en respondent, att han märkt att man kommer snabbare framåt tillsammans med den sökanden om de får med sig något i handen från besöket och förtydligar denna metod med att om det är något som de sökande undrar över kan de gå tillbaka till den information de fick med sig. ”De får mer information då. Det uppskattas mycket att få med sig någon form av dokumentation” (R3, 2010-10-21). Två av våra totalt sex respondenter, nämner att de använder frågor tillsammans med sina metoder de använder, de använder öppna frågor, coachande frågor samt skalskattande frågor.

Att visa respekt och lyhördhet nämner samtliga respondenter på olika sätt som mycket viktigt, ”detta för att varje individ är unik, så även varje samtal” (R1, 2010-10-20). De flesta respondenter säger att de använder sina metoder för att ge hjälp till självhjälp, och det ska leda till att de sökande stärks, kan reflektera över sin situation, samt att besökarna ska kunna komma fram till svaren på sina frågor på egen hand och sedan ta ansvar för sina handlingar och val. Det nämns även här av de flesta respondenter, att hjälp till självhjälp leder till att de vägledningssökande lär sig om hur de ska gå tillväga nästa gång de hamnar i en liknande situation. ”Jag som vägledare ska inte bara leverera svaren utan fungera som en professionell katalysator” (R4, 2010-10-22).

Begreppet ”empowerment”, som en av respondenterna översätter som ett i kraftsättande, används av denna för att hjälpa den sökande att starta motorn med, för att komma igång och gå framåt. Respondenterna ser inte drop in- samtal som någon djuplodande vägledning. Det handlar mer om en snabb, lättillgänglig och informativ service. Som är styrt mer mot konkreta lösningar. Ett drop in- samtal kan även fungera som en återkoppling, där den sökande kommer in och berättar hur det har gått eller endast behöver hämta en blankett, menar en av våra respondenter och förstärker sitt uttalande härom med att nämna att detta då ger energi tillbaka till honom. ”jag tycker att en vägledningsverksamhet ska erbjuda drop in i någon form. Det ska finnas en tid där folk kan komma och hämta exempelvis blanketter utan att behöva boka en tid” (R6, 2010-10-27). De flesta respondenterna uttryckte en positiv inställning till drop in. En av dem anser att det är en nödvändighet med drop in i sin verksamhet, och kallar den till och med ovärderlig. ”För punktinsatser är det alldeles

28

ypperligt. Drop in är en frihet för vem som helst som är intresserad. Det funkar alldeles utmärkt” (R5, 2010-10-22).

De fördelar som våra respondenter ser i sin drop in verksamhet är att de kan nå ut till många människor på kort tid. Vidare nämner de flesta att det är en effektiv och flexibel vägledningsservice där de med snabb kartläggning kan fokus läggas på hur den sökande kan gå vidare. En av respondenterna trycker på fördelen med att ha många kollegor omkring sig på arbetsplatsen, och att de då kan hjälpa varandra. ”Vi vägledare bjuder in varandra så att de sökande känner sig väl bemötta. Vi hjälps åt” (R3, 2010-10-21).

När våra respondenter tittar på nackdelar med drop in i sina verksamheter så nämner samtliga att de upplever en viss stress, då det blir många samtal på kort tid. ”Det blir ett löpande band princip” (R1, 2010-10-20), ”man blir som ett tomt papper”, (R3, 2010-10-21). Arbetsmiljön nämns som en nackdel av två av respondenterna. I det ena fallet nämns en öppen miljö som gör att det lätt blir stökigt och bullrigt. I det andra fallet så nämns en arbetsplats med stängd dörr som en nackdel, ”vissa bara öppnar dörren och kommer in trots att det redan sitter folk här inne”, (R5, 2010-10-22). En annan nackdel som nämns är att det inte blir någon uppföljning om det inte samtidigt bokas in ett återbesök.

En av våra respondenter nämner att den stress han känner ofta kommer av upplevelsen att besökarna inte i alla lägen får den hjälp de förväntat sig att få. Han beskriver också då tidsbegränsningen som en nackdel och orsak till detta. Av våra totalt sex respondenter så har hälften själva fått utforma drop in verksamheten på sin arbetsplats. Resten skulle vilja få mer att säga till om vad gäller verksamhetens drop in utformning. Det handlar då om att skapa en öppen miljö för drop in verksamheten istället för de traditionella samtalsrummen. ”Kanske i en receptions eller café liknande miljö där folk kan komma och gå lite som de vill” (R4, 2010-10-22). Det handlar även om att öka personalresurserna för att lätta på administrativa arbetet i vägledarrollen, samt att en större del av verksamhetens totala budget läggs på att förbättra arbetsplatsens drop in verksamhet. ”Tyvärr styr budgeten. Vi tror dock inte att dessa förändringar kommer att bli verklighet” (R2, 2010-10-21).

29

6.Analys

I detta avsnitt kommer vi att analysera resultatet med hjälp med den litteratur vi tagit upp i litteraturgenomgången. Vårt syfte med studien är att undersöka vägledares användande av vägledningsmodeller och metoder under drop in- samtal samt deras inställning till sådana samtal. När man använder sig av en kvalitativ intervju metod är det viktigt att inte göra förhastade tolkningar, vilket kan vara lätt att göra om man har en kunskap om ämnet (Dalen, 2008). Vi har delat upp avsnittet i tre teman modeller, metoder och inställningar, som bygger på våra frågeställningar.

6.1. Modeller

Vägledningsmodell är enligt tidigare definition något som utgår från olika teoretiska perspektiv och består av teori och metod för det professionella samtalet (Lovén, 2000). Alla respondenter utom en säger att de har Egans vägledningsmodell ”The Skilled Helper” som bas. Några har även påverkats av Peavys ”konstruktivistisk vägledning” samt Amundsons ”Aktivt engagemang”. Respondenterna menar dock främst att de har gjort egna modeller. De har tagit det bästa ur varje modell och satt samman till egna modeller, men det är ändå en vägledningsmodell som ligger till bas för vägledningsarbetet. En av respondenterna säger att han har gjort en egen modell som de använder på hans arbetsplats, vilken han benämner som Instant vägledning (se bilaga).

Peavy menar att vägledare som endast håller sig till en enskild och vedertagen modell för vägledning, riskerar att begränsa sig och då misslyckas med att hjälpa den sökande att tillfredställa dennes behov och önskningar (Peavy, 2000). Vägledare måste uppmuntras till att använda all sin kreativitet och fantasi samt att göra det intensivt och tro på det. Om detta sker kommer även de sökande att börja använda sin egen kreativitet och flexibilitet (Amundson,

30

2000) och förhoppningsvis komma framåt. Även Egan menar att vägeldare som slutar att utveckla sig och ta till sig nya tekniker eller färdigheter, riskerar att sluta lära sig (Egan, 2007). Detta kan härledas till respondenternas skapande av egna modeller. På grund av att de jobbar med egna modeller kan en kreativitet utvecklas i samtalet med den sökande och vilket kan medföra att vägledarna förändrar sina modeller efter erfarenheter i samtalen. De egna modeller som respondenterna har utarbetat är fungerar även i andra vägledningssamtal och inte bara i drop in- samtalet, utan även i det vanliga vägledningssamtalet. Detta ställer krav på vägledarna att kunna skifta om och anpassa sig till det samtal de har framför sig. För detta krävs egenskapen att vara flexibel, vilket är en viktig egenskap för vägledare (Amundson, 2000).

Tre av våra respondenter har tagit fram speciellt utformade modeller för drop-in samtalet i sina olika verksamheter, där två av dem arbetar på samma ställe. Dessa skiljer sig från de övriga respondenternas eget sammansatta modeller som de konstruerat genom att eklektiskt plocka bitar från befintliga vägledningsmodeller, då dessa modeller även existerar i tryckt offentlig form. Vi bifogar dessa som bilagor. En av dem, som benämns Karriärmodell, är dessutom konkret strukturerad i sex olika steg för den vägledningssökande att ta, där det sista steget är att nå det utsatta målet, en målgång.

6.2. Metoder

Metoder är de verktyg och redskap som vägledare använder i samtalen med de sökande, det kan exempelvis vara visualisering och papper och penna. De vägledare vi intervjuade använde si av olika metoder under samtalet med den sökande. Några av respondenterna arbetar mycket med visualisering, att skapa en bild så att det som sägs förstärks av den bilden. Det är viktigt att visualisera även i drop in- samtalet, något som även respondenterna säger. Några av respondenterna säger att de vill att de sökande ska få med sig något konkret, något att hålla i handen, vilket gör visualisering till en viktig metod att använda. I och med att det som sägs under samtalet även skrivs ner av vägledaren eller att den sökande får med sig exempelvis en utbildningsbeskrivning, kan besökaren återvända till det erhållna materialet om fler frågor skulle dyka upp. Att de sökande ska få verktyg till att klara sig själva nästa gång de hamnar i

31

en liknande situation, är ett av målen med detta förfarande, enligt respondenterna. De pratar om hjälp till självhjälp som något viktigt att sträva mot i arbetet.

De redskap eller verktyg som vägledarna använder sig av i drop in- samtalet skiljer sig lite men de som nämndes var bland annat papper och penna, datorer, utbildningskataloger, men också samtalsmetodik togs upp som ett redskap. Något annat som nämndes flera gånger var också vikten av att visa respekt och lyhördhet för den sökande, vilket kan kopplas till Amundson som skriver om vikten av empatisk förståelse i mötet med den sökande. Detta innebär att vägledaren försöker tolka de känslor och tankar som den sökande har. Det hjälper vägledaren att inte bara förstå det som sägs utan också det icke-verbala signaler som den sökande kan ge (Amundson, 2000).

Det är viktigt att man som vägledare kan visa respekt och lyhördhet även i drop in- samtalet så som vägledare ska göra i det längre vägledningssamtalet. Då kan den empatiska förståelsen vara till hjälp för att visa detta i mötet med den sökande (Amundson, 2000). Begreppet empowerment används av en respondent som menar att det innebär ett slags i-kraftsättande, som fungerar som en slags startmotor för den sökande. Detta kan kopplas till Egans modell (2007) där han beskriver empowerment till att vägledaren ska hjälpa den sökande att identifiera, utveckla och använda de som gör de mer effektiva i sitt dagliga liv. Detta syns i respondenternas svar där de säger att de vill hjälpa den sökande med hjälp till självhjälp. Så att om de hamnar i en liknande situation senare vet de sökande hur de ska gå tillväga själva, och slipper komma tillbaka med samma frågor.

6.3. Inställningar

I syftet nämns att vi vill undersöka respondenternas inställning till drop in- samtal.

De flesta respondenterna var positivt inställda till drop in. Hälften av respondenterna, var dock tveksamma till om drop in- samtal kan räknas som vägledning. Anledningen till det kan vara att vägledning ses som en process, där man genom dialog mellan vägledaren och den sökande kommer fram till och upptäcker gömda resurser (Peavy, 2000). En av respondenterna

32

menar att drop in- samtal delvis kan ses som vägledning, då han menar att han med frågor öppnar upp för den sökandes problematik.

Tre av respondenterna menar att information utgör en stor del av ett drop in- samtal. Det är då klokt att tänka på att information som betecknas som viktig, endast blir det om han eller hon kan integrera den med sitt tänkande och se den som meningsfull kunskap (Peavy, 2000). Respondenterna tycker att det finns fördelar med drop in- samtalet. Samtliga respondenter nämner effektivitet som en fördel i drop in- samtalet, dels som effektiv tid och dels som effektiv service för att ge antingen kommuninvånare, studenter eller blivande studenter möjlighet att få komma och dryfta sina frågor och funderingar utan att behöva boka tid. Dock säger fyra respondenter att återbesök är frekvent förekommande när de har drop in- samtal. Främst för att de sökande kanske har större och djupare frågor än vad som kan skötas under drop in tiden.

De nackdelar som respondenterna nämner med drop in, är framförallt stress. När det är många besökare som väntar på sin tur säger respondenterna att de upplever stress. Ett par av respondenterna sägare att de får känslan av att besökarna ibland upplever, och ger uttryck för att de inte får den hjälp de förväntat sig att få under drop in- samtalet och då blir besvikna. Två andra av respondenterna känner sig stundtals negativt påverkade av drop in- samtalets karaktär, då många samtal på en gång kan få dem att tappa fokus och energi.

33

7.Diskussion

Vi ämnade i vårt examensarbete på Studie- och yrkesvägledarprogrammet, att undersöka vilka vägledningsmetoder som vägledarna som vi använt som respondenter i vår studie, använder sig av under ett tidsbegränsat och inte förbokat drop in- samtal samt att vi ville ta reda på dessa vägledares inställning till sådana samtal i drop in- sammanhang. Vi har via våra frågeställningar i vår intervjuguide erhållit intressanta och nyanserade svar på våra frågeställningar och därigenom nått fram till vårt syfte med undersökningen. Resultatet visar att våra respondenter använder sig av vägledningsmodeller som de lärt sig om under sin utbildning som bas för sitt agerande. De plockar samtliga från dessa, individuellt och eklektiskt, de bitar som passar dem bäst i sina respektive uppdrag för att nå ett optimalt resultat tillsammans med sina besökare under drop in- samtalen. Två av vägledarna använder sig även av en, speciellt för drop in- samtal, utarbetad vägledningsmodell, benämnd Instant

vägledningsmodell (se bilaga).

Flexibilitet

En av vägledarna, som i vårt resultatavsnitt benämns som R3, nämner i detta sammanhang om sin flexibilitet vad gäller användandet av modeller i sina drop in- samtal, beroende på sitt uppdrags art i förändring. Vägledaren, som dittills haft Egans modell, ”The Skilled Helper” som sin bas för sina metoder, kände nu att denna modell påvisar ett förhållningssätt för vägledare som mer gäller för vägledning av personer från, som hon uttrycker det, den svenska medelklassen och enbart passar för inhemsk vägledning. Hon ville arbeta mer lösningsfokuserat, i sitt förhållningssätt, samtidigt som hon i sin utbildning läste om Peavy´s modell för konstruktivistisk- och sociodynamisk vägledning. Då hon i sitt uppdrag kom i kontakt med många besökare födda och uppväxta i andra länder, ofta med en trasslig bakgrund, tog hon till sig dessa lösningsfokuserade metoder och teorier som Peavy

34

förespråkar, av respekt för människors olika livsöden, med fokus på vad hon och hennes vägledningsarena kan hjälpa besökaren med samt vilka behov denne har för att nå sina mål. I sitt uppdrag av idag så nämner hon även kritik mot en vägledning i ren Peavy- anda, då hon i dagsläget blandar flera olika modelltänkande för att behärska att alltid vägleda individuellt utifrån de sökandes perspektiv.

R3 finner idag, en större trygghet och flexibilitet i att eklektiskt plocka det bästa för henne från olika modeller och teorier och är en av dem som varit med och utformat den modell som vi i vårt arbete benämner Instant vägledningsmodell. Vi som blivande vägledare finner denne vägledares tankesätt kring sitt modellanvändande som oerhört intressant och viktigt att tänka på, då varje individ som vi kommer att vägleda i olika sammanhang, är unik och då måste vi vara flexibla i vår vågledarroll, vilket vi uppfattar som ett professionellt förhållningssätt.

Nya synsätt

I litteraturen hittar vi, efter genomförda intervjuer, en annan intressant koppling till vår respondent R3:s tankegångar. Det är i Anders Lovéns avhandling, Kvalet inför valet, (2000), som det nämns ifrågasättande och kritik gällande de nuvarande karriär- och vägledningsteorierna och metoder kring dessa samt argument för nya synsätt inom vägledningen, inför en förändrad framtid.

Savickas (1993), menar här att vägledning kommer att, i den postmoderna eran, mer bestå i att hjälpa människor att själva förstå sina liv samt att hjälpa dem att skapa mening i sitt förflutna. Detta kommer då, enligt Savickas, att följas av att intresseinventeringar och andra befintliga vägledningstekniker minskar i betydelse, vilket Lovén här belyser med ett citat från Savickas:

Counselors will be more like co-authors and editors as they help clients to rewrite their pasts and plot their future.(Lovén, 2000, s.256)

Livssituation

Lovén nämner även tankar som Giddens (1994) har kring individens ökade känsla av att livet känns meningslöst, utan något att erbjuda människan. Nu och i framtiden blir det därför viktigt för vägledare att inneha förmågan att skapa stärkande berättelser samt tolkningar kring besökarnas livssituationer.

35

God vägledning

Även Peavy (2000), argumenterar för en ny syn på vägledning p.g.a. ett förändrat samhälle och nämner tre olika ingredienser att ingå i god vägledning gentemot besökarna av idag, hjälp så att den sökande kan klargöra olika aspekter i sin egen livsvärld, ett bibringande av hopp, uppmuntran, omsorg och klarhet för stöd och trygghet i den sökandes situation samt i kontakten med vägledaren.

Som Lovén nämner, hävdar Peavy att vägledning generellt, behöver ett nytt självbegrepp med hjälp av införande av ett feministiskt respektive ett konstruktivt perspektiv.

Kanske är det dessa perspektiv som format vår respondent, R3s flexibla synsätt på modelltänkande och användandet av dessa.

Handlingsplan

Vår undersökning visar vidare att våra respondenter, i olika ordalag, ser drop in- samtalet som ett kort, effektivt och krävande samtal med en tidsbegränsande faktor som i många fall är ett engångssamtal, varvid ett resultat är viktigt att uppnå. Detta resultat beskrivs av respondenterna ofta som en handlingsplan för besökaren att ta med sig hem. Då det finns ett återbesök inbokat, nämner en av vara respondenter att han delar ut en uppgift för besökaren att fundera på, att aktivt söka svaret på inför kommande besök och som vägledaren vid det tillfället har som utgångspunkt för det samtalet.

Detta finner vi intressant för vår egen del i våra kommande uppdrag samt direkt kopplat till det citat av Larsen, som vi nämner i vår inledning på sidan 7, där Larsen definierar metoder att vara verktyg eller redskap som fungerar för att söka ny kunskap hos besökaren.

Redskap

Andra mer konkreta redskap, förutom handlingsplanen som respondenterna tog upp när vi frågade dem om deras metoder för drop in- samtal, är t.ex. whiteboard, det webbaserade vägledningsprogrammet Karriärpaketet, som vi under vår SYV- utbildning fått möjlighet att själva prova att arbeta med, samt diverse olika utbildningskataloger som finns att tillgå på deras vägledningsarenor.

36

Bemötandet

Dessa nämnda redskap poängteras av tre respondenter som mycket viktiga verktyg för att visualisera sina metoder med och som förstärker drop in- samtalet tillsammans med besökarna. Vi får här viktig information av våra respondenter, om hur besökarna önskar bli bemötta under drop in- samtal, vilket vi finner oerhört värdefullt att notera inför våra kommande egna vägledningsuppdrag, då vi båda, liksom hälften av våra respondenter nämner, vill arbeta lösningsfokuserat i dessa sammanhang samt kunna förbereda besökare inför deras val, som i många fall är studierelaterade.

Positiv inställning

När vi valde att, genom vårt syfte, sätta drop in- samtal i fokus, hade vi en positiv bild av detta samtal som ett vägledningssamtal i ett av skeendena för besökaren på väg mot målen. Efter våra intervjuer med respondenterna, har vi belägg för att även de är positivt inställda till drop in- samtal som en del av deras vardag i sina respektive uppdrag. Dock är det inte alla av dem som menar att det sker en djup vägledning här alla gånger, snarare mer sällan.

Informativ punktinsats

Det är, enligt ett antal av våra respondenter ofta en utdelning av information, blanketter eller av korta, snabba svar som mer svarar mot effektivitet enligt en löpande- band metod än vägledning som sådan, som präglar ett drop in- samtal. Vi finner det mycket intressant att en av våra respondenter, mycket starkt betonar drop in- samtal som ypperliga för punktinsatser samt betonar drop in- förfarandet som en frihet för besökaren. Dock betonar han sin uppfattning om att det kräver att vägledaren är skärpt, fokuserad och lyhörd för att uppleva drop in- samtalet som en positiv del av sin verksamhet. Vi kan här relatera till vår egen erfarenhet av vägledning när vi suttit i besökarstolen, att vägledarens engagemang, i många fall påverkar upplevelsen av samtalet som givande eller inte.

Positiv inställning

En positiv feedback från besökaren, bör stärka vägledarens inställning till drop in- samtal i positiv riktning. När vi själva kommer ut i våra uppdrag, vill vi ha skapat en positiv bild av drop in som vägledningsarena, då vi antar att vi, liksom våra respondenter, kommer i daglig kontakt med besökare i befintlig drop in- verksamhet, som vi uppfattar av våra respondenters resonemang, växer i omfång med tiden.