Kvinnovetenskaplig tidskrift 2-3.05
Kvinnovetenskaplig tidskrift
Institutionen för idéhistoria och vetenskapsteori. Box 200, SE 405 30 Göteborg
telefon 031-773 52 77 telefax 031-773 45 48
e-post kvt@wmst.gu.se hemsida www.kvt.se Redaktion
Redaktörer Åsa Arping och Katarina Leppänen
Temaredaktör Eva Borgström
Redaktionskommitté Maria Edström, Mathias Ericson, Ingrid Holmquist, Birgitta lordansson, Sari Kouvo, Maria Clara Medina, Kajsa Widegren och Eva Zetterman
Ansvarig utgivare Ingrid Holmquist
Artiklar
Redaktionen välkomnar originalmanuskript som ej bör överstiga 10 000 ord (cirka 20 A4-sidor med radavstånd 1,5). Om inte annat avtalats ska texten vara skriven pä svenska. Kvt är en referee-tidskrift, vilket innebär att alla inkomna manus granskas av anonyma fackgranskare som bedömer manusets lämplighet för publicering. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texterna. Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar. För insända ej beställda manuskript ansvaras ej. För ytterligare information om hur artiklar och recensioner ska vara utformade, kontakta redaktionen eller gå in på hemsidan, www.kvt.se
Prenumeration och lösnummer
Enkelnummer: 80 kr, dubbelnummer: 120 kr. För beställning se hemsidan www.kvt.se Prenumeration: Satt in 290 kr på pg 489 78 50-6.
Stödprenumerationer å 400 kr eller mer ar mycket välkomna!
Prenumerationsärenden Christer Hallgren, Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala telefon 018-36 55 66 telefax 018-36 52 77
e-post info@ssp.nu
Grafisk form & illustration
Enstil Design Susanne Viborg & Jens Andersson, www.enstil.se Tryckeri
Munkreklam AB. Trycks på miljövänligt papper. © Författarna och Kvinnovetenskaplig tidskrift.
Utgivningen har möjliggjorts genom anslag från Vetenskapsrådet och Nationella sekretariatet för genusforskning.
7 Nya perspektiv på intersektionalitet.
Problem och möjligheter
Nina Lykke
19 Gender mainstreamingoch
intersektionalitet
Nira Yuval-Davis
31 Intersektionalitetens komplexitet
Leslie McCall
57 Röster som gjorde skillnad.
Korsande identifikationer i
folkhemmets populärkultur
Johan Fornäs
69 Religion och intersektionalitet
Erica Appelros
81 Ålder i intersektionell analys
Clary Krekula, Anna-Liisa Närvänen
och Elisabet Näsman
95 Maktrelationer och
normaliserings-processer i välfärdsstaten
Siv Fahlgren och Lena Sawyer
107 Nödvändigheten av att integrera
olika maktförståelser
Frida Nilsson
119 Recensioner
133 Sista ordet
137 Medverkande
Vad betyder intersektionalitet och vad kan det användas till? Ur vilka traditioner har begreppet vuxit fram och hur förhåller det sig till tidigare begrepp om samhälleliga skillnader av olika slag? Vad omfattar det? Vilka problem kan det lösa? Vilka problem kan det eventuellt själv ge upphov till? Och hur bär man sig åt för att använda detta nya begrepp i den veten-skapliga praktiken?
Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder intersektion att en linje korsar eller avskär en annan. Intersektionen är den punkt där linjer-na korsas. På amerikansk engelska används "intersection" också i betydelsen gatukors-ning, vägkorsning. Som så många andra termer är även denna inspirerad av det engelska aka-demiska språket.
Intersektionalitet fokuserar skärnings-punkten mellan olika samhälleliga maktord-ningar som baseras på kön, etnicitet, sexualitet, klass, ras, nationalitet, funktionalitet, ålder, religion... Vilka kategorier som tas med och hur var och en av dem förstås är föremål för fortgående diskussioner. Intersektionalitet är ett brett tvärvetenskapligt begrepp som sätter sökarljuset på hur olika maktordningar sam-verkar. Det handlar om något annat än att lägga den ena ordningen till den andra. I likhet med flera begrepp som börjar med "inter" -intertextualitet, intermedialitet, interferens, interaktion - utgår intersektionalitet från att Intersektionalitet är ett nytt akademiskt ord,
som har börjat dyka upp lite varstans under senare år. Begreppet diskuteras på konferenser och seminarier och nu börjar också artiklar och böcker komma - till exempel Diana Muli-nari & Paulina de los Reyes Intersektionalitet:
kritiska reflektioner över (o)jämlikbetens land-skap och Paulina de los Reyes & Lena
Martins-son Olikhetens paradigm - intersektionella
perspektiv på o(jäm)likbetsskapande.
Det här temanumret av
Kvinnovetenskap-lig tidskrift ägnas helt åt intersektionalitet.
Några av artiklarna är inriktade på frågor av mer övergripande teoretisk art, andra argu-menterar för att intersektionalitet ska vidgas till att omfatta fler aspekter än det vanligtvis brukar göra, medan ytterligare andra artiklar visar hur det kan användas i den vetenskapliga praktiken. De flesta texterna presenterades ursprungligen på konferensen
Intersektionali-tet - ett användbart begrepp inom genusforsk-ningenssom arrangerades av Nationella
sekretariatet för genusforskning och som hölls på Arbetets museum i Norrköping 4-5 februa-ri 2005. Dessutom har vi speciellt för det här numret låtit översätta Leslie McCalls upp-märksammade artikel "The Complexity of Intersectionality". Därigenom har vi fått ihop en spännande helhet som vi hoppas ska väcka nyfikenhet och stimulera till en vidare diskus-sion om dessa viktiga frågor.
mer om rastänkandets idéhistoria kan med för-del läsa Mikela Lundahls nyligen utkomna avhandling, Vad är en neger? negritude,
essen-tialism, strategi (Glänta 2005).
De språkliga svårigheterna är givetvis inte bara av teoretiskt akademisk art. De är i högsta grad relaterade till en komplex och problem-fylld verklighet. Ord är viktiga när olikhet blir till ojämlikhet.
Ord är viktiga också när ojämlikheten ana-lyseras och utmanas. Så länge rasism, sexism, homofobi, xenofobi, klassförtryck och margi-nalisering av funktionshindrade existerar kommer det att pågå en kamp om hur olikhe-ter och ojämlikheolikhe-ter ska begreppsläggas och benämnas.
Om artiklarna
Det är Nina Lykke som får inleda detta tema-nummer. För två år sedan introducerade hon begreppet intersektionalitet för denna tid-skrifts läsare genom en artikel som kom att bli mycket uppmärksammad (se
Kvinnoveten-skaplig tidskrift 1/03). I den här aktuella
artikeln " N y a perspektiv på intersektionalitet -problem och potential" vidareutvecklar hon sina tankegångar. Hon inreflekterar den dis-kussion om dessa frågor som har ägt rum de senaste åren, inte minst i denna tidskrifts spal-ter. Lykke lyfter fram såväl möjligheter som problem med det nya begreppet.
Nira Yuval-Davis är en av de forskare som i mer internationella sammanhang var tidigt ute med att använda intersektionalitetsbegrep-pet och är numera en standardreferens inom området. Hon tar i sin artikel "Gender mainstreaming och intersektionalitet" upp frå-gan om hur det internationella samarbete, som hanterar dessa frågor, ser ut. I sin beskrivning av samspelet mellan intersektionalitet och mainstreaming berör hon aspekter av såväl teoretisk som praktisk och metodisk art. Nira olika komponenter påverkar varandra,
påpe-kar Johan Fornäs i sin artikel i detta nummer. Poängen är att de inte kan isoleras från varand-ra utan att något väsentligt går förlovarand-rat. Olika maktordningar konstruerar varandra ömsesi-digt. De kan försvaga eller förstärka varandra, komplettera eller konkurrera med varandra. Det handlar om ett komplext och dynamiskt samspel.
Hur man ska begreppslägga de skillnadsdi-mensioner som samhälleliga maktordningar baseras på har diskuterats flitigt genom åren. Varje begrepp i raden " k ö n " , "etnicitet", "sex-ualitet", "klass", " r a s " , "nationalitet", "funk-tionalitet", "ålder", "religion" har kritiserats och alternativa begrepp har lanserats, men det tycks som om vissa begrepp är mer problema-tiska än andra. Finns det exempelvis på svens-ka något etablerat ord för det begreppsfält som handlar om den sociala betydelsen av indivi-dens fysiska, intellektuella och psykiska för-mågor och begränsningar, det som här har kal-lats "funktionalitet"? Ord som funktionshin-der, rörelsehinder etc. omfattar bara en del av begreppsfältet. Alla har kön och ålder, men alla har inte funktionshinder. Är "sexualitet" verk-ligen ett bra ord för ett frågefält som i högre utsträckning handlar om kön, identiteter, soci-ala institutioner, föreställningar och drömmar än om det som till vardags brukar kallas sexu-alitet? Ytterligare ett problembegrepp är "ras". Rasbegreppet är etablerat i exempelvis amerikansk akademisk diskussion, men svens-ka forssvens-kare tvesvens-kar inför att använda detta historiskt så belastade ord genom att förse det med citattecken. Ras blir " r a s " . Avsikten är förstås att understryka att ras är en sociokul-turell fiktion och inte en naturgiven kategori. En invändning kunde vara att de flesta termer för samhälleliga skillnadsdimensioner är belas-tade med associationer till ojämlikhetsskapan-de företeelser av olika slag. Den som vill veta
Yuval Davis ställer frågan om försöken att mainstreama genusfrågorna kanske rentav för-svårar arbetet för de feminister som arbetar inom internationella organ som F N i stället för att underlätta det.
Därefter följer en artikel av den amerikans-ka sociologen och genusvetaren Leslie McCall, "Intersektionalitetens komplexitet". McCall utreder i sin artikel några olika teoretiska, metodologiska, och i förlängningen också filo-sofiska, förhållningssätt till frågan om kom-plexitet i intersektionella studier. En viktig skil-jelinje finner hon i de olika forskningstraditio-nernas inställning till kategoriers vara eller inte vara och i deras förhållningssätt till tidigare icke-intersektionell forskning om ras, klass och kön.
Därefter följer en rad artiklar skrivna av svenska forskare med ett intersektionellt per-spektiv. I "Röster som gjorde skillnad: Kor-sande identifikationer i folkhemmets populär-kultur" gör Johan Fornäs en intersektionell och intermediell analys av sånger, noveller och andra texter som på olika sätt är relaterade till jazz. I sin teoretiska diskussion understryker han att såväl gränser som överskridandet av gränser mellan olika identitetsdimensioner måste rekonstrueras empiriskt och att valet av de identitetsdimensioner en studie ska omfatta måste avgöras utifrån den empiri och de kon-texter som är aktuella i studien.
Erica Appelros argumenterar i sin artikel "Religion och intersektionalitet" för att religi-on ska ha en plats i intersektireligi-onella analyser. Hon föreslår att begreppet "religiös proximi-tet", som handlar om närhet till den gudomli-ga auktoriteten, skulle kunna användas för att analysera både formella religiösa hierarkier och informella, konservativa religiösa system.
Också nästa artikel handlar om att addera ytterligare en dimension till diskussionen. Clary Krekula, Anna-Liisa Närvänen och
Eli-sabeth Näsman undersöker i "Ålder i intersek-tionell analys" vad intersektionalitetsperspek-tivet skulle kunna tillföra forskningen om ålderns sociala innebörder och vice versa. De ger exempel på att något går förlorat om inte ålder och samhälleliga åldersordningar tas med i diskussionen och de visar på riskerna med att inte arbeta med flera olika maktdimensioner samtidigt i den åldersbaserade forskningen.
Siv Fahlgren och Lena Sawyer skriver i sin artikel "Maktrelationer och normaliserings-processer i välfärdsstaten" att intersektionella analyser kan bli ett viktigt redskap inom soci-alt arbete. I en välfärdsstat under nedmonter-ing och i ett alltmer globaliserat samhälle är det nödvändigt att hantera flera maktdimensioner samtidigt. Deras artikel handlar om att frågor-na inom detta kunskapsområde, både de som är av mer praktisk, institutionell art och de som är av mer teoretisk natur, måste formuleras så att de tar hänsyn till hur olika samhälleliga ord-ningar samverkar.
Frida Nilsson ger i sin artikel "Nödvändig-heten av att integrera olika teoretiska maktför-ståelser" exempel på hur kvinnliga ANC-poli-tiker diskursivt och praktiskt hanterar "lobo-la", en betalning från brudgummen eller hans familj till brudens familj vid giftermål. Hon menar att intersektionalitet kräver att olika förståelser av makt tydliggörs och integreras med varandra. Kategorier som kön, klass, ras, etnicitet, sexualitet regleras både av diskursiva och ekonomiska, politiska och institutionella faktorer.
Sista ordet i detta nummer går till Sari Kouvo i Kabul, Afganistan. Kouvo berättar om ett helt annat sätt att föra valkampanj än det vi är vana med. Hon ställer också frågor om soli-daritet och strategi.
Eva Borgström
temaredaktör
teori. Diskussionen om intersektionalitetsbegreppets
möjlighe-ter och svårighemöjlighe-ter går vidare.
Nya perspektiv på intersektionalitet.
Problem och möjligheter
Nina Lykke
2003 skrev jag en artikel för Kvt (Lykke 2.003) där jag argumenterade för intersektionalitet som ett användbart begrepp inom feministisk teori. Detta ledde till att en debatt bröt ut i Kvt (de los Reyes, Molina & Mulinari 2003; Lykke 2003; Carbin & Tornhill 2004). Både debatten och den nationella konferensen om intersektionalitet, som det här numret av Kvt bygger på, ser jag som uttryck för att många feminister i Sverige anser att det är viktigt att diskutera hur genus, etnicitet, ras, klass, sexu-ell identitet, osv är inflätade i varandra. Enligt min åsikt är detta något mycket positivt.
Jag är professor i Sverige men bor i Dan-mark, där bara ett fåtal orkar ta strid om begrepp inom genusstudier och feministisk teori. För mig är det därför spännande att den svenska diskussionen om intersektionalitet skapar så mycket politisk passion. Men jag vill också betona att jag i ett avseende instämmer med några av de kritiker som har tagit till orda i debatten i Kvt. Jag delar nämligen deras åsikt att man också kritiskt bör ifrågasätta inter-sektionalitetsbegreppets användbarhet. Det är inte nog att hylla det.
Här vill jag gärna citera den feministiska forskaren Donna Haraway. Det är välkänt att hon drog in cyborgen (människa/djur och maskin) i feministisk teori. I sitt cyborg-mani-fest (Haraway 1 9 9 1 ) visade hon att den kunde fungera som en kritisk gestalt och är använd-bar inom feministisk teori därför att den bryter ned moderna dikotomier och hierarkier mel-lan kultur/natur, ande/materia, genus/kön och så vidare.
I en intervju med Haraway som jag gjorde tillsammans med mina danska kolleger Randi Markussen och Finn Olesen från Århus uni-versitet för några år sedan, kommenterade Haraway hur hennes feministiska cyborg drog till sig ett påfallande stort intresse. Hon blev både glad och överraskad. Men det som hände var samtidigt problematiskt, berättar hon och poängterar att cyborgen blev alldeles omtöck-nad av all framgång:
Som oppositionell gestalt har cyborgen en kort skymningstillvaro [skratt] och mesta-dels är inte cyborger, och har väl egentligen aldrig varit - varken inom teknisk kultur
eller populärkultur - oppositionella eller frigörande figurer och har inte haft någon kritisk potential så som jag förstår kritik, det vill säga i den bemärkelsen att saker och ting kan vara annorlunda. (Lykke, Markussen & Olesen 2004, s. 326).
Något liknande skulle kanske kunna hända med begreppet intersektionalitet. Som fram-hålls i de kritiska inläggen i Kvt (Carbin & Thornhill 2004), har också det problematiska sidor och får kanske bara en kort skym-ningstillvaro som kritiskt begrepp. Men även om så är fallet vill jag gärna följa Haraways exempel. Hon förkastar inte cyborgen, trots att den ofta agerar som en mainstream macho-teknokropp och inte som en hundraprocentigt kritisk gestalt. I stället för att bara släppa cyborgen ställer H a r a w a y dess ambiguitet mot väggen. Den är en konventionell gestalt, säger hon, men den har kritisk potential. Enligt H a r a w a y gäller det att se cyborgen i detta dubbla perspektiv hela tiden (Haraway
1 9 9 1 , s. 154).
Parallellt med detta sätt att tänka vill jag å ena sidan uppmuntra kritiken mot de proble-matiska sidorna av begreppet intersektionali-tet, samtidigt som jag vidhåller dess använd-barhet för en kritisk feministisk - antirasistisk, antiheteronormativ, antixenofobisk, antisexis-tisk, osv - teoribildning. För att understryka denna ståndpunkt kommer jag i artikeln att göra en uppställning både av begreppets prob-lem och möjligheter och uppmuntra läsarna att göra tillägg till dessa. Men låt mig först börja med en kortfattad definition av begreppet och en redogörelse för mitt sätt att använda det.
Begreppet intersektionalitet-en definition
Begreppet intersektionalitet har använts inom feministisk teori för att analysera hur
socio-kulturella hierarkier och maktordningar inter-agerar och skapar inklusion/exklusion runt diskursivt och institutionellt konstruerade kategorier som genus, etnicitet, ras, klass, sex-ualitet, ålder/generation, nationalitet, osv.
Som en del av den allmänna definitionen måste det betonas att syftet är en analys av hur kategorierna konstruerar varandra. I linje med den feministiska fysikern och filosofen Karen Barads senaste arbete (Barad 2003) reviderar jag snabbt min definition och ersätter "inter-agera" med termen "inträ-"inter-agera". Barad fram-håller att interakxion är något som pågår mel-lan avgränsade enheter som krockar med varandra, men utan att några ömsesidiga transformationer sätts igång. Omvänt har iwfra-aktion att göra med en växelverkan mel-lan icke avgränsade fenomen som genom-tränger varandra och som transformerar varandra under samspelet. Det viktiga för många feminister när det gäller intersektion-aliteter mellan genus, ras, etnicitet, osv, är att det handlar om ömsesidiga processer där olika fenomen konstruerar och transformerar varandra. Därför passar Barads föreställning om en intra-aktion väldigt bra här.
Som jag hävdade i min förra artikel i Kvt har begreppet intersektionalitet uppstått ur ett samspel mellan feministisk teori, postkolonial teori och Black Feminism (Crenshaw 1 9 9 5 ; Collins 1998). I Sverige introducerades det av Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2003; 2004). Andra betydelsefulla skandinaviska bidrag är till exempel Ålund ( 1 9 9 7 ) , M o r c k (1998), Staunses (2004) och Sondergaard (2005).
I min tidigare artikel framhöll jag också att begreppet intersektionalitet, när det explicit formulerades under 1990-talet, faktiskt kan sägas ha gett uttryck för en bredare teoretisk tendens inom feministisk teori, men som
dit-tills hade saknat den nodalpunkt som ett gemensamt begrepp kan ge. Denna bredare tendens definierade jag som en implicit teore-tisering av intersektionaliteter och hänvisade till sådana riktningar som feministisk marx-ism, postkolonial feminmarx-ism, olika delar av psykoanalytisk feminism, queer-feminism och feministiska studier av ungdomskulturer, vilka alla på 1970- och 1980-talen tematisera-de intersektionellt tänkantematisera-de.
Jag tror att det är viktigt med en gemensam nodulpunkt, dvs ett samlat ramverk för hur olika fenomen ska begreppsliggöras. Därför anser jag att myntandet av detta begrepp och dess explicita användning är produktivt. En begreppslig nodalpunkt underlättar jämförel-ser av likheter och skillnader inom besläktade teoretiska riktningar och kan bidra till att för-bättra och raffinera analysen.
Men när man utforskar begreppets genea-logi måste man också erkänna att intersektion-ellt tänkande har utgjort en betydande del av feministisk teoribildning sedan de så kallade " n y a " kvinnorörelserna uppstod på 1 9 7 0 -talet - och ännu längre tillbaka. På så sätt kan man spåra ursprunget tillbaka till 1800-talets kvinnorörelser och deras förbindelser med antislaverirörelserna, som ledde till en fokus-ering på intersektionalitet mellan genus och ras och till 1800-talets och det tidiga 1900-talets socialistiska kvinnorörelser som stän-digt betonade samspelet mellan klass och genus. Föreställningar om intersektionaliteter har alltså en lång och komplicerad historia bakom sig inom feministiskt tänkande.
För att understryka bredden i feminismens teoretiska reflexion kring intersektionaliteter, är det också viktigt att nämna att andra besläktade begrepp är i omlopp. 1 min förra artikel nämnde jag Nira Yuval-Davis' "trans-versal feminism" ( 1 9 9 7 ) , Donna Haraways
(1992) och Trinh Minh-has (1986/ 87; 1989) "inappropriate/d otherness" samt Rosi Brai-dottis "nomadic subject" (1994; 2002).
Sammanfattningsvis har alltså feministiska idéer kring intersektionaliteter uppträtt i olika skepnader:
* i forskning där intersektioner explicit teore-tiseras via begreppet intersektionalitet;
* i forskning där intersektioner implicit tema-tiseras, men utan något explicit bruk av eti-ketter som intersektionalitet;
* i forskning som använder andra begrepp för att hänvisa till idéer om intersektioner. Efter denna korta summering av hur idéer om intersektionalitet har cirkulerat i feministiskt tänkande, går jag nu vidare till problemen.
Probleminventering
Additiv intersektionalitet
För det första instämmer jag med mina kriti-ker i Kvt (Carbin & Tornhill 2004), som beto-nar att en additiv förståelse av begreppet sektionalitet är problematisk. Additiv inter-sektionalitet innebär att både subjektsforma-tioner baserade på genus, ras, etnicitet, sexua-litet, osv, och de maktordningar som skapar dem, analyseras som separata strukturer och avgränsade enheter som interagerar men inte intra-agerar.
För att betona de problem som uppstår när sociala kategorier ses som separata strukturer på det här sättet, vill jag citera Kimberlé Crenshaws klassiska text om intersektionalitet:
Feminismens ansträngningar att göra kvinnors erfarenheter politiska och anti-rasismens ansträngningar att göra färgade människors erfarenheter politiska har ofta fortgått som om de frågor och de erfarenheter som varje individ uppvisar utspelar sig i ömsesidigt exklusiva
ter-ränger. Även om rasism och sexism ofta korsar varandra i människors verkliga liv, gör de sällan det i feministisk och antira-sistisk praktik. När man inom dessa prak-tiker sedan lägger fram identiteter som 'kvinna' eller 'färgad person' som ett antingen/eller-påstående, förvisas färgade kvinnors identitet till en plats som inte kan ges röst. (Crenshaw 1995, s. 357). Crenshaw sätter fingret på en central fråga här. J a g vill gärna vidareutveckla hennes poäng och understryka att det inte löser pro-blemen att byta ut ett antingen/eller mot ett både/och. Detta kan belysas genom att kritiskt granska metaforen "intersektion" som är pro-blematisk i sig själv, vilket några av mina kri-tiker (Carbin & Tornhill 2004, s. 1 1 2 ) nyligen påpekat. I USA betyder termen "intersection" "vägkorsning" (som i brittisk engelska kallas för "junction"). Konnotationerna till den amerikanska termen "intersections" kan skapa problem eftersom bilden av vägar som korsar varandra kan antyda att man sedan kan fortsätta i varsin riktning.
Det går inte att undvika dessa problematis-ka konnotationer bara genom att ersätta antingen/eller med både/och. Med ett både/ och-synsätt upprätthålls fortfarande den pro-blematiska separationen av kategorier; man kan analysera dem som av varandra oberoende strukturer, vilka formar en individs liv. Den additiva tillämpningen av intersektionalitet missar alltså det intra-aktiva perspektivet, den dynamiska sammanflätningen av sociala kate-gorier och särskiljande maktordningar, samt hur dessa ömsesidigt är sammanflätade och hopsnärjda i varandra i konstant föränderliga konfigurationer under ständig omförhand-ling.
Konkurrerande intersektionalitet
Det andra problemet på min lista är det som jag kallar "konkurrerande intersektionalitet", det vill säga konstruktionen av hegemoniska hierarkier av kategorier, där en viss sorts makt-ordning får a priori status och de sociala kate-gorier som den producerar anses viktigare än alla andra.
Feministiska socialisters mångåriga kritik av den traditionella vänstermarxismens sätt att prioritera klass över alla andra sociala kategorier, till exempel genus eller ras, är ett exempel på detta. Andra exempel är de mång-fasetterade feministiska diskussionerna om huruvida genus är viktigare än ras, etnicitet eller sexualitet, osv, det vill säga diskussioner som initierats av färgade feminister, lesbiska feminister, queerfeminister, med flera.
Teoretiskt sett hamnar konkurrerande intersektionalitet lätt i reduktionism. Ett givet förhandsfokus på en viss maktobalans och en bestämd analytisk synvinkel kan leda till att det blir alltför enkelt att förkasta andra per-spektiv, vilket medför ett åsidosättande av att människor i verkligheten " g ö r " kategorier som genus, ras, etnicitet, sexualitet, osv i en salig blandning.
Politiskt sett kan konkurrerande intersek-tionalitet leda till fragmentering i stället för allianser där såväl gemensamma politiska intressen som meningsskiljaktigheter erkänns, dvs det som Donna H a r a w a y kallar "affini-t y " ( H a r a w a y 1 9 9 2 ) och Nira Yuval-Davis "transversalism"(Yuval-Davis 1997).
Icke-intersektionella berättelser om
intersektionalitetsbegreppets uppkomst
Ett tredje problem som kan uppstå i feminis-tiska förståelser av intersektionaliteter, är att begreppets genealogier ibland har specifierats på icke-intersektionella sätt. Ett exempel på
detta - bland många andra - är bell hooks' inledning från 2.000 till hennes nu klassiska text om feministisk teori From Margin to
Cen-ter (hooks 1 9 8 3 , 2 . a utgåvan 2.000).
När hooks år 2000 ser tillbaka på feminis-mens utveckling och sina egna bidrag till den-samma, ger hon en linjär skildring av hur intersektionalitetstänkandet uppstod. Inter-sektionalitet ingår inte i bilden från början, utan träder in på scenen mitt i en tidslinje. Enligt hooks fanns det först en kvinnorörelse som bestod av vit medelklass och känneteck-nades av ett endimensionellt fokus på makt-obalans på grundval av genus:
från början var feministisk teori en arena för kritiska frågeställningar och för omfor-mulering av sexistiska könsroller, (hooks 1983/2000, s. xii)
Senare introducerade färgade och postkoloni-ala feminister, som hooks själv, intersektion-ellt tänkande inom feminismen:
Feministiskt tänkande och feministisk praktik genomgick en grundläggande för-ändring när radikala färgade kvinnor och vita allierade kvinnor började utmana föreställningen att 'genus' var den primä-ra faktorn för hur en kvinnas liv forma-des. (...) När man såg det nära sambandet mellan genus, ras och klass innebar det en perspektivförskjutning som förändrade riktningen inom det feministiskta tänkan-det. (hooks 1983/2000, s. xii).
hooks lokaliserar den första, endimensionella åskådningen till 1 9 6 0 - och 70-talen då den väcktes till liv bland annat av Betty Friedans kritik i The Feminine Mystique (Friedan 1963). I hooks berättelse introduceras det intersektion-ella sättet att tänka omkring 1980.
Även om hooks i stor utsträckning utgår från en amerikansk kontext, gör hon det i mångt och mycket på ett generaliserande och universaliserande sätt, som om kronologin i de amerikanska händelserna vore den enda historien om kvinnorörelsen och feministisk teoriutveckling. Att betydelsefulla riktningar inom 1970-talets europeiska feminism fak-tiskt inbegrep ett tämligen starkt engagemang i fråga om intersektioner är mer eller mindre obefintligt i hooks skildring. Intersektionerna av genus och ras var inte särskilt välartikuler-ade inom europeisk feminism på den tiden. Så långt är hooks kritik relevant. Men hon drar problematiska slutsatser när hon antyder att detta innebar att intersektioner inte fanns på agendan över huvud taget. Socialistisk femi-nism och feministisk marxism hade ett avse-värt inflytande över utvecklingen av feminis-tiskt tänkande i 1970-talets Europa, vilket innebar att stor tonvikt lades på intersektion-erna av sociala kategorier - i form av genus och klass.
Jag anser därför att hooks redogörelse för det intersektionella tänkandets genealogi inom feminismen är problematisk av flera olika anledningar. Den generaliserar en speci-fik USA-kontext och uppmärksammar endast ytligt socialistiska och marxistiska feministers bidrag till intersektionalitetsteorin. Men den är också problematisk på grund av en alltför förenklad och icke-intersektionell linearitet: först kom ett endimensionellt fokus på genus, sedan introducerades intersektionaliteter mel-lan genus/ras/etnicitet. Den här enkla, linjära historien är en myt som bör dekonstrueras för att bereda väg för mycket mer komplexa och situerade berättelser.
Feministisk teoretisering och
problemet med fixerade metoder
Ett fjärde problem, som enligt min åsikt är kopplat till begreppet intersektionalitet, har att göra med min kritiska hållning mot att fix-era metodologiska verktyg. Skälet till detta är att jag förstår feministisk teoribildning som en diskursiv process och inte som något statiskt. Många feminister har menat att feministisk teori är en politisk teori, och att det därför är en politisk handling att arbeta teoretiskt. Jag ämnar emellertid komplicera definitionen för att göra den förenlig med poststrukturalistisk feminism, det vill säga ge den en teoriram som inte på ett essentialistiskt sätt talar om en metod och en teori. I stället för att använda begreppet "feministisk teori" (substantiv i singularis) och förstå den som en politisk teori i betydelsen att det är möjligt att göra en monolitisk, sann ana-lys av genus i intersektionerna med andra socio-kulturella kategorier, skulle jag föredra att omformulera fenomenet på följande sätt: Feministisk teoretisering som en diskursiv process förankrad i konstanta förhandlingar om betydelser och i politisk utveckling av mot-ståndsdiskurser.
M e r specifikt: feministisk teoretisering som en diskursiv process där hegemoniska dis-kurser om genus och dess intersektioner med sociala kategorier som klass, ras, etnicitet, sexualitet, nationalitet osv omförhandlas och ny-teoretiseras.
Denna definition av feministisk teoribildning bygger på en poststrukturalistiskt inspirerad ontologi, där samhälle och kultur anses prägla-de av kontinuerliga förhandlingar om betyprägla-del- betydel-ser. Dessutom är det en förutsättning för analy-sen att betydelse och diskurs förstås i Foucaults mening. De ses inte som något immateriellt,
utan anses tvärtom materialiseras i mycket påtagliga och "verkliga" institutioner med mycket "verkliga" regler, principer och normer. Dessa institutioner, regler, principer och normer utgör diskursens "verklighetseffekter".
Min definition av feministisk teoribildning som en politisk utveckling av motstånds-diskurser bygger på antagandet att kontinuer-liga förhandlingar om betydelser av genus, ras, etnicitet, klass, sexualitet, nationalitet osv har kännetecknat moderniteten. Perioden karak-täriseras av en intensiv strid om dessa kate-goriers betydelser. Kategorierna och deras inbördes förhållanden och inbyggda hierarki-er har konstruhierarki-erats som fasta, biologiskt och/ eller kulturellt essentialistiskt grundade ge-nom att olika hegemoniska diskurser har intra-agerat. Som en del av samma tendens har dessa diskurser normaliserat, naturaliserat och institutionaliserat vissa hierarkier, sociala inklusioner/ exklusioner, och använt kategori-erna som sina maktteknologier.
Att kriminalisera och sjukdomsstämpla homosexualitet är ett exempel på en sådan hegemonisk diskurs. En annan är definitionen av manlighet och kvinnlighet som komple-mentära och ömsesidigt exklusiva kategorier, där den förra har en konstruerad hierarkisk placering över den senare. Ett tredje exempel utgörs av koloniala diskurser som har sam-mankopplat genus, etnicitet och natur och som via biologi, naturhistoria och antropolo-gi har skapat en evolutionshierarki med färga-de kvinnor längst ned, följda av färgafärga-de män, vita kvinnor samt slutligen vita män längst upp (se Schiebinger 1993).
De hegemoniska diskurser som karakteris-erat modern tid har emellertid inte varit de enda som konstruerat genus, etnicitet, osv. Om vi följer Foucault, har sociala rörelser som till exempel omfattar kvinnor, homosexuella
och koloniserade människor konstruerat mot-ståndsdiskurser. De har "resignifierat" dem (Butler 1997), det vill säga producerat alter-nativa konstruktioner av dem. Feministisk analys av sociala kategorier och deras inter-sektioner anser jag grundad på sådana mot-ståndsdiskurser. Sociala rörelser har skapat politisk debatt och politiska aktioner, men de har också producerat teorier, metoder och nya ontologier.
M o t bakgrund av detta kan alltså feminis-tiska teorier om intersektionaliteter ses som motståndsdiskurser. De kan också definieras som politiska handlingar, men inte med utgångspunkt i en enskild epistemologisk ståndpunkt. Det skulle fixera dem i en endim-ensionell ontologi där positionen i ett slags maktordning, till exempel genus, anses vara som den viktigaste startpunkten. N ä r för-handlingar om betydelser betraktas som något som sker hela tiden (både mellan sociala rörel-ser och samhället i stort, samt inom de sociala rörelserna själva), medför det tvärtom att det teoretiska tänkandet måste uppfattas som ett icke fixerbart fenomen. Dessutom betyder detta synsätt att alla teoretiska begrepp och metoder som skapas i denna process, på samma sätt måste ses som icke-fixerbara fenom-en som förändras över tid. Mot bakgrund av detta kommer samtliga begrepp, även inter-sektionalitet, att få en kort skymningstillvaro som analytiskt användbara verktyg.
Inventering av möjligheter
Efter denna problemöversikt kommer jag nu att framhålla några möjligheter. Det blir en snabbare genomgång och jag hänvisar till den mer utförliga diskussionen om intersektional-itetsbegreppets användbarhet i min tidigare artikel (Lykke 2003).
Intersektionalitet
- en gemensam nodalpunkt
För det första menar jag att begreppet inter-sektionalitet är produktivt och användbart för feministisk analys eftersom det, förstått som en sociokulturell och diskursiv intra-aktion mellan genus och andra maktordningar, har spelat en avgörande roll i feministisk teoriut-veckling under de senaste decennierna. Jag har nämnt tre olika slag av feministisk tionalitetsanalys: explicit feministisk tionalitetsanalys, implicit feministisk intersek-tionalitetsanalys, samt feministisk intersektion-alitetsanalys som utförs under andra namn. Härigenom ville jag visa att analys av inter-sektioner under många år har utgjort en viktig del i feministisk teori. Men för att kunna dis-kutera och förfina våra begreppsliga instru-ment är en gemensam nodalpunkt viktig, och jag ser begreppet intersektionalitet som just en sådan.
Men även om intersektionalitetsbegreppet passar bra som en gemensam nodalpunkt, behöver det inte nödvändigtvis betyda att just det är bäst lämpat att beskriva utvecklingen. Vi kan kanske skapa ännu bättre begrepp. Men hur det än må vara så verkar begreppet intersektionalitet just nu vara en teoriram inom vilken många feminister känner igen sig. Det är i den meningen som jag hävdar att begreppet utgör en användbar plattform där gemensamma diskussioner, dialoger och för-handlingar om betydelser kan fortgå.
Intersektionalitet - ett begrepp
för samtida identitetsbildning
För det andra, som jag också betonade i min förra artikel (Lykke 2003), kan uppkomsten av det kunskapsteoretiska begreppet intersek-tionalitet förstås i samband med de
förändra-de former för iförändra-dentitetsbildning som känne-tecknar den senare delen av 1 9 0 0 - t a l e t .
Mer precist menar jag att uppkomsten av begreppet intersektionalitet hör samman med hur människor idag identifierar och förhand-lar om sina positioner i relation till kategorier som genus, etnicitet, ras, osv på ett allt mer posttraditionellt sätt. Vad betyder det? Som en del av de numera intra-agerande globala och lokala, sociala, ekonomiska, teknologiska och kulturella förändringarna, håller de diskurs-iva och institutionella grundvalarna för ident-itetsbildning och subjektstillblivelse, som en gång såg ut att vara ganska stabila, på att vitt-ra sönder.
Denna utveckling både hyllas och ogillas av olika befolkningssegment. Vissa lovprisar den i en neoliberal anda som den nya "valfri-heten", medan olika konservativa, nationalis-tiska och fundamentalisnationalis-tiska krafter ogillar förlusten av "stabila referensramar". I en kri-tisk feminiskri-tisk analys är det emellertid en vik-tig observation att raseringen av tidigare till synes stabila fundament inte betyder att kon-struktionen av sociala och hegemoniska makt-axlar kring kategorier som genus, ras, etnici-tet, klass, sexualitet osv har upphört. De soci-ala exklusions-och inklusionsmekanismerna fungerar fortfarande enligt de maktordningar som organiserar samhället på grundval av sådana kategorier. Men man kan anta att de dynamiska och växlande intersektionerna och de ömsesidiga konstruktionerna av olika maktregimer har blivit mer rörliga. Det gäller också de förhandligar om identitet som pågår hos individer och grupper.
Dessutom måste man anta att denna situa-tion givit utrymme för självreflexion både på individ- och gruppnivå, och att den skapat nya sociala rörelser och andra sätt att agera polit-iskt, som å sin sida har mötts med nya
institu-tionella svar, nya sociala teknologier och nya analytiska verktyg. Hela denna utveckling vill jag karaktärisera som posttraditionell.
Jag ser begreppet intersektionalitet som ett användbart analytiskt verktyg i förståelsen av dessa posttraditionella processer. M o t bak-grund av detta bör också begreppets koppling till feministisk poststrukturalism understry-kas, vilket innebär att genus, ras, osv, förstås som kategorier som individer " g ö r " , och inte som essenser de " ä r " eller " h a r " .
Som kritiskt feministiskt verktyg har inter-sektionalitetsbegreppet, tillsammans med be-släktade kritiska feministiska teoretiseringar av intersektioner mellan identitetskategorier och maktordningar, lett till en ny insikt i det hybridartade, komplexa och mångfaldiga som kännetecknar subjektstillblivelsen i det nutida samhället och synliggjort dess samband med komplexa maktstrukturer. Släktskapet mellan olika kritiska feministiska föreställningar om intersektionaliteter har, enligt min mening, skapat en god teoretisk och metodologisk plattform som kan hjälpa oss att förstå socio-kulturell komplexitet och heterogenitet. Detta kan i sin tur bidra till utvecklingen av nya socia-la och kulturelsocia-la strategier söm vänder sig mot marginalisering, xenofobi, sexism, homofobi, osv.
Sammanfattning
Författarna till det senaste svaret på min förra artikel om intersektionalitet vänder titeln "Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskningen" till en fråga: "Intersek-tionalitet - ett oanvändbart begrepp?" Förfat-tarna Maria Carbin och Sofie Tornhill ( Z 0 0 4 ) är oroliga för att intersektionalitetsbegreppet ska bli en plattform för en alltför enkel assimi-lering av olika feministiska och politiska syn-sätt och därför leda till att man fortsyn-sätter att
nonchalera maktförhållandena inom feminis-men. Författarna kritiserar därför mitt sätt att använda begreppet för att föreslå allianser mellan olika feministiska riktningar. Om intersektionalitetsbegreppet används på ett "försonande" sätt, riskerar det att bli en stor kudde där exempelvis vita feminister som jag själv kan vila huvudet för att slippa tänka igen-om vilka maktpositioner vår ställning sigen-om vita människor med medborgarskap i en skan-dinavisk välfärdsstat faktiskt medför. De menar att intersektionalitetsbegreppet kan förleda oss att fortsätta ignorera den makt en sådan position ger och glömma bort det som den tyska feministen Martina Tissberger kal-lar "whiteness as seizure" ("vithet som bemäktigande", Tissberger 2005).
Som jag nämnde i inledningen av artikeln, välkomnar jag diskussionen om intersektional-itet och även den varning som Maria Carbin och Sofie Tornhill formulerar. Jag är väl med-veten om att den kritiska potential som jag till-skriver intersektionalitetsbegreppet kan under-grävas så att intersektionalitet omvandlas till en konventionell social teknologi. Men om man ser begreppet från det dubbla perspektiv som jag har beskrivit i denna artikel, vill jag hävda att det inte så lätt kan användas för att upprätthålla en identitetspolitik där makt-skillnader mellan feminister undertrycks. Min åsikt är tvärtom att intersektionalitetsbegrep-pet lämpar sig mycket väl för att analysera dessa skillnader och etablera en transversell feministisk politik (Nira YuvalDavis 1997) -det vill säga en politik som bygger på att man erkänner att skillnader (inklusive maktskillna-der) existerar och att man analyserar dem på ett respektfullt sätt. Det lämpar sig också för en noggrann undersökning av hur allianser kan byggas inom ramarna för erkännandet av skillnaderna, eftersom man då inte ger
utrym-me för enkla identitetskonstruktioner. Mitt mål är att bidra till en feministisk, intersektionellt orienterad politik och jag hoppas kunna göra gemensam sak med mina kritiska samtals-partners i detta.
Översättning: Helene Sandström
Källor
Barad, Karen (2003): "Posthumanist Perfor-mativity: Toward an Understanding of H o w Matter Comes to M a t t e r " , Signs, Journal of Women in Culture and Society, vol 28, no 3, 2003.
Braidotti, Rosi (1994): Nomadic Subjects.
Embodiment and Sexual Difference in Contemporary Feminist Theory, N e w
York: Columbia University Press.
Braidotti, Rosi (2002): Metamorphoses.
Towards a Materialist Theory of Beco-ming. Polity, Cambridge and Oxford.
Butler, Judith (1997): Excitable Speech. A
Politics of the Performative. Routledge,
N e w York, London.
Butler, Judith (1990): Gender Trouble.
Femi-nism and the Subversion of Identity.
Rout-ledge, London, N e w York.
Butler, Judith (1993): Bodies that Matter. On
the Discursive Limits of Sex. Routledge,
London, N e w York.
Carbin, Maria & Sofie Tornhill (2004): "Intersektionalitet - ett oanvändbart begrepp?" Kvitmovetenskaplig tidskrift 3, 04.
Collins, Patricia Hill (1998): "It's all in the Family: Intersections of Gender, Race, and Nation." Hypatia, vol 1 3 (3).
Crenshaw, Kimberlé Williams (1995): " M a p -ping the Margins: Intersectionality, Identi-ty Politics, and Violence Against Women of Color", in K. Crenshaw et al: Critical Race
Theory. The Key Writings that Formed the Movement, The New, Press, N e w York.
de los Reyes, Paulina, Irene Molina & Diana Mulinari (2003): Maktens (o)lika
förkläd-nader. Kön, klass & etnicitet i det postko-loniala Sverige, Atlas,
de los Reyes, Paulina, Irene Molina & Diana Mulinari (2003): "Intersektionalitet som teoretisk ram vs mångfaldsperspektivets tomma retorik", Kvinnovetenskaplig
Tid-skrift 3-4, 03.
de los Reyes, Paulina & Diana Mulinari (2004) : Intersektionaliteter, Liber, Stock-holm 2004.
Friedan, Betty (1963): The Feminine
Mysti-que. New York. W.W. Norton Company.
Haraway, Donna ( 1 9 9 1 ) : " A Cyborg Manife-sto: Science, Technology, and Socialist-Feminism in the Late Twentieth Century",
Simians, Cyborgs and Women, Free
Asso-ciation Books, London.
Haraway, Donna (1992): " T h e Promises of Monsters: A Regenerative politics for Inappropriate/ed Others, in L. Grossberg, C. Nelson, P, Treichler, (eds): Cultural
Stu-dies. Routledge, London,
hooks, bell ( 1 9 8 3 , 2nd ed. 2000): Feminist
Theory. From Margin to Center. Pluto
Press, London.
Lykke, Nina (2003): "Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskning-en", Kvinnovetenskaplig tidskrift 1. Lykke, Nina (2003): "Mångfaldsfeminism
inte detsamma som trendig politik",
Kvin-novetenskaplig tidskrift, 3-4.
Lykke, Nina, Randi Markussen & Finn Ole-sen (2004): "Cyborgs, Coyotes, and Dogs: A Kinship of Feminist Figurations and There Are Always More Things Going on Than You Thought! Methodologies as Thinking Technologies", i Donna
Haraway: The Haraway Reader, Routled-ge, London and N e w York.
Minh-ha, Trinh T. (1986/7) "She, The Inappropriated Other", Discourse 8. Minh-ha, Trinh, T. (1989): Women, Native,
Other. Writing Postcolonialism and Femi-nism. Indiana University Press,
Blooming-ton, Indianapolis.
Morck, Yvonne (1998): Bindestregsdanskere
- Fortcellinger om kon, generationer og etniciteter. Forlaget Sociologi,
Frederiks-berg.
Schiebinger, Londa ( 1 9 9 3 ) : Nature's Body, Boston: Beacon Press.
Staunses, Dorthe (2004): Kon, etnicitet og
sko-leliv. Samfundslitteratur, K0benhavn.
Sondergaard, Dorte Marie (2005): " M a k i n g Sense of Gender, Age, Power and Discipli-nary Position: Intersecting Discourses in the Academy", Feminism and Psychology 1 5
(i)-Tissberger, Martina (2005): "Uncertainty and Method. White, Gender and Psychoanaly-sis in Germany." European Journal of
Women's Studies, Vol 1 2 , 3.
Yuval-Davis, Nira (1997): Gender & Nation. Sage, London
Ålund, Alexandra (1997): Multikultiungdom.
Kön, etnicitet, identitet. Studentliteratur,
Lund.
Nyckelord
Summary
In this artide Nina Lykke welcomes the
conti-nuation of the debate set off by her article in Kvt
1.03, "Intersectionality: A useful concept in
gender research". Lykke argues that we have to
remain vigilant to the risk that the concept of
intersectionality may lose its ability to capture
changing social relations and asymmetries of
power if its exad definition or methodology is
pinned down. Perhaps intersectionality is best
understood as a provocative and oppositional
critical figure, rather than a set method or
the-ory, Lykke argues. In this sense the concept of
intersectionality can offer a locus of both
theo-retical debate and transversal politics.
Nina Lykke
Tema Genus
Linköpings universitet
581 83 Linköping
ninly@tema.liu.se
Varje nummer av Kvinnovetenskaplig tidskrift trycks i en överupplaga för att forskare och andra läsare ska kunna beställa enstaka exemplar ur äldre årgångar. Exemplar från 1980-1990 kostar 50 kr, dubbelnummer 70 kr, från och med 1991 kostar tidskriften 80 kr, dubbelnummer 120 kr.
Vi erbjuder också ett forskningspaket för bara 1 000 kr plus porto. Där ingår alla nummer som finns kvar fr.o.m. nr 2 1980 t.o.m. nr 4 2002. Se kupongs. 117.
Beställ det från: Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala Tel: 018-36 55 66, fax: 018-36 52 77, e-post: info@ssp.nu
1.80 Kvinnoforskning (slutsålt) 2.80 Kvinnliga forskares villkor
(slutsålt)
3.80 Kvinnors vårdarbete (slutsålt) 4.80 Kvinnor och medicinsk
forskning (slutsålt) 1-2.81 Kvinnoarbete (slutsålt) 3.81 Sexualitet, makt och orätt
(slutsålt)
4.81 Kvinnors konst (slutsålt) 1.82 Boende (slutsålt)
2.82 Läroprocessen i det fördolda (slutsålt)
3.82 Makten över tekniken (slutsålt)
4.82 Kvinnors levnadsbetingelser 1.83 Kunskapsproduktion 2.83 Kvinnoforskning om Göteborg 3.83 Kvinnoforskningens läge 4.83 Kvinnligheten som kategori 1.84 Kvinnors utopier och
strategier
2-3.84 Kvinnolitteraturforskning (slutsålt)
4.84 Kvinnor och naturvetenskap 1.85 Kvinnopsykologi (slutsålt) 2.85 Kvinnor och politik (slutsålt) 3.85 Mosaik (slutsålt)
4.85 Lesbiskhet (slutsålt) 1.86 Unga kvinnor (slutsålt) 2.86 Medeltida kvinnobilder
(slutsålt)
3.86 Jämställdhet (slutsålt) 4.86 Konsten att göra barn (slutsålt)
1.87 Kvinnor och nationalekonomi (slutsålt)
2-3.87 Feministisk kunskapsteori (slutsålt)
4.87 Mosaik II
1.88 Kvinnor som företagare (slutsålt)
2.88 Kvinnor i tredje världen 3.88 Kvinnor och TV (slutsålt) 4.88 Att leva emanciperat 1.89 Kvinnors liv och hälsa
(slutsålt)
2.89 Feministisk teologi (slutsålt) 3-4.89 90-talets kvinnoforskning
(slutsålt)
1.90 Kvinnor och språk (slutsålt) 2.90 Välfärd och ofärd (slutsålt) 3.90 Feministisk filosofi 4.90 Sexualitet 1.91 Kvinnor och rätt 2.91 Vardagsliv och livsformer 3.91 Kvinnor och etnicitet
(slutsålt)
4.91 Kropp och kvinnlighet 1.92 Feministisk konstforskning
(slutsålt) 2.92 Väninnor
3.92 Kvalitativa metoder 4.92 Kön och klass och
mans-forskning I (slutsålt) 1.93 Mansforskning II 2.93 Kvinnliga självbilder 3-4.93 Bakom kameran 1.94 Feministisk litteraturforskning 2.94 Europa (slutsålt) 3.94 Teoretiska positioner 4.94 Lära och lära ut 1.95 Moderskap 2-3.95 Platsen i rummet 4.95 I väntan på kärleken 1.96 Organisationer och ledarskap 2.96 I marginalen
3-4.96 Motstånd och möjligheter 1.97 Äta eller ätas
2.97 Teater! 3-4.97 Arabvärlden 1.98 Sex & kön 2.98 Nedslag i tre sekel
3-4.98 Konstruktion och förändring 1.99 Familj 2.99 Samtal 3.99 Komparation 4.99 Historicitet 1.00 Minne 2.00 Andras andra 3.00 Tal om sex 4.00 Kvinnorörelser 1.01 Akademin 2.01 Offentlighet 3-4.01 Feministisk ekonomi 1.02 Organisation 2-3.02 Medicinsk vetenskap 4.02 Könsskillnad 1.03 Gränser 2.03 )ournalistikens kön 3-4.03 Genus & Gud 1-2.04 Män & manligheter 3.04 Heder & rätt
4.04 Visualitet & Representation 1.05 Idrottens genus
hur begreppen används i feministiska politiska projekt.
Gender mainstreaming
och intersektionalitet
Nira Yuval-Davis
"Mainstreaming" och "intersektionalitet" är två modeord som länge har figurerat i femi-nistisk politik och analys. Mainstreaming upptog en central plats i dokumentet Platform
forAction från FN:s kvinnokonferens i Beijing
1995 och förekom dessutom 3 5 gånger i inled-ningen till AWID:s specialnummer om inter-sektionalitet 2004 (Association for Women's Rights in Development). Intersektionalitet blev ett centralt begrepp under feministernas förberedelser inför FN:s världskonferens mot rasism 2 0 0 1 (WCAR, World Conference Against Racism). Emellertid har båda begrep-pen en mycket längre historia än så, som inte är begränsad till feminism utan även omfattar flera andra av jämställdhetspolitikens arenor. Som begrepp är mainstreaming och inter-sektionalitet tämligen komplexa. Därför har de också hamnat i fokus för heta debatter om deras generella värde och om hur de ska för-stås och användas. Vi har nyligen sett några
artiklar där relationerna mellan de två begrep-pen undersöks.1 Åsikterna är delade om
huru-vida en samtidig tillämpning av begreppen har en försvagande eller förstärkande effekt. Enligt min åsikt kan den göra bådadera, bero-ende på hur begreppen förstås och används. Dessutom medför de ungefär samma risker, och det är just dessa risker som måste upp-märksammas i våra försök att tillämpa femi-nistisk analys på femifemi-nistisk politik.
I den första delen av den här artikeln kom-mer jag därför att beskriva vilka principer som gäller för gender mainstreaming och de huvudsakliga feministiska intressena som står i relation till dem. Sedan kommer jag att pre-sentera en liknande analys av intersektionali-tet. I artikelns tredje och sista del redogör jag för och jämför de två begreppen, för att slutli-gen ge ett antal rekommendationer för femi-nistiska strategier.
Gender Mainstreaming
Efter konferensen i Beijing 1 9 9 5 fattade FN:s ekonomiska och sociala råd (UN E C O S O C ) ett beslut som går ut på att man anammar gen-der mainstreaming som:
en utvärderingsprocess som visar vilka konsekvenser som planerade åtgärder har för kvinnor och män. Åtgärderna omfattar lagstiftning, olika principer och program inom samtliga områden och på samtliga nivåer. Den här strategin ska göra både kvinnors och mäns intressen och upplevel-ser till en integrerad del av utformningen, implementeringen, övervakningen och utvärderingen av principer och program inom alla politiska, ekonomiska och soci-ala sfärer, så att kvinnor och män får lik-värdiga privilegier och att jämställdheten inte motarbetas. Det slutgiltiga målet är jämställdhet mellan könen.2
Sedan dess har mainstreaming anammats av alla större internationella och transnationella organisationer som världsbanken, världshäl-soorganisationen och EU, liksom många nationella organisationer och medborgaror-ganisationer. På grund av feministers arbete och konferensen i Bejing kopplas begreppet mainstreaming oftast ihop med gender. Anta-let tillämpningar har dock börjat växa även inom andra områden som berör ojämlikhet och olikhet, till exempel ras/etnicitet, sexuali-tet, handikapp och funktionshinder.
Feminister och andra aktivister har kämpat hårt för att få begreppet mainstreaming eta-blerat i hopp om att skapa en ny agenda. Istäl-let för att lägga till gender till en förutbestämd agenda ville man genom mainstreaming infö-ra gender och andinfö-ra sociala skillnader som centrala begrepp i institutionella strukturer och processer för att omkonstruera och
där-med omkonstituera dem istället för att bara korrigera befintliga skevheter. Men tio år efter konferensen i Beijing anser många feminister att gender mainstreaming är ett misslyckande. Den förnyelse man hoppats på har uteblivit och mainstreaming har dessutom i viss mån fått motsatt verkan eftersom det avleder både energi och resurser men ger få, om ens några, synliga effekter.
För några år sedan, när jag arbetade vid universitet i Greenwich, England, bestämde man sig för att "mainstreama" frågor som gällde ras och etnicitet - något som nu krävs enligt lag i Storbritannien. Plötsligt ingick frå-gor som gällde ras, kön och funktionalitet i vice rektorns övriga ansvarsområden. På grund av beslutet fick de rådgivande nämn-derna, som hittills haft ansvaret för frågorna, läggas ner. De ansågs överflödiga. Eftersom styrelsen självfallet var mer intresserad av uni-versitets ekonomiska kris än av granskningar av ras- och genderärenden, fick dessa inte mycket utrymme i den kommande årsrappor-ten. Men i PR-material kunde universitetet presentera sig som en progressiv organisation med mainstreaming högt på dagordningen.
Olika nationella och transnationella orga-nisationer som arbetar med mainstreaming-frågor har fått ta del av liknande berättelser. I en specialutgåva av AWID:s nyhetsbrev (2004), som hade mainstreaming som huvud-tema, hävdar Gerd Johnson Latham, kansliråd på svenska utrikesdepartmentet, att "även om man ofta pratar om gender [mainstreaming] med högtidlig retorik, följs det sällan av till-räcklig finansiering och engagemang på hög nivå eller förståelse för de implikationer som förnyelseprocessen innebär".3
Joanne Sandler på U N I F E M (United Na-tions Development Fund for Women) beskri-ver en "klassisk situation" med anknytning till gender mainstreaming:
Man är i färd med att dra upp en plan. Den kan till exempel handla om en strate-gi för att minska fattigdomen i världen, om budgeten för återuppbyggnad av Afghanistan, eller om en samhällsomfat-tande strategi inför en världskonferens. Fem specialistgrupper ska tillsättas (för till exempel fattigdom, vatten, hälsa), men området jämställdhet behöver ingen spe-cialistgrupp eftersom det är main-streamat. De olika specialistgrupperna tilldelas budgetar, men jämställdheten behöver ingen budget eftersom den är mainstreamad. Sedan skriver man en utvärdering om det utförda arbetet med ett kapitel per ärende, men jämställdheten får inget kapitel eftersom den är mainstre-amad. Och så hålls det ett toppmöte där ledarna för de fem specialistgrupperna deltar, men ingen presenterar något om jämställdhet eftersom ... ja, ni kan gissa.
Bakom kulisserna är situationen ännu löjligare. De som sysslar med jämställdhet och kvinnors rättigheter har ingen specia-listgrupp, så de bildar en egen "arbets-grupp", som blir "mainstreamarna". De delar upp sig för att "påverka" specialist-grupperna, sammanställer bakgrundsin-formation om genderperspektiv som bör integreras i varje specialistgrupps pro-blem eller ärende. De genomför "bevisba-serat försvar" och lobbyarbete. De arbe-tar dubbelt, dels med att påverka specia-listgrupperna, dels med att koordinera kollegerna i den egna "arbetsgruppen".4 Sandler berättar att deras sporadiska fram-gångar ofta sammanfattas i form av ett tillägg av en eller ett par paragrafer om gender i spe-cialistgruppernas dokumentation, och om de råkar missa ett viktigt möte blir inte ens det av. Everjoice Win från Action Aid summerar
feno-menet i samma nyhetsbrev med orden: "följ-den är ofta att jämställdheten 'mainstreamas' tills den faller i glömska".5 Sylvia Walby häv-dar liksom flera andra feministteoretiker, att gender mainstreaming fångar många av de senaste tio årens spänningar och dilemman inom feministisk teori och praktik och ger oss därigenom en ny infallsvinkel på hur vi skulle kunna ta dem vidare.6 När vi talar om gender,
vad menar vi då egentligen? Menar vi både män och kvinnor, det vill säga hela befolkning-en? Behöver vi i så fall integrera genderpers-pektivet överhuvudtaget? Och om vi enbart menar kvinnor, varför talar vi då om gender? Eller handlar det om relationerna mellan kvin-nor och män? Och vad menar vi egentligen med "kvinnor"? Samtidigt som feminister har kämpat för att införliva kvinno- och gender-frågor på alla politiska, sociala och ekonomiska dagordningar, har alltfler feminister -särskilt svarta och andra minoritetsfeminister samt poststrukturalister - börjat dekonstruera kategorin "kvinna" för att i stället se på gen-derindelningar i sammanhang som även inbe-griper andra sociala skillnader. Emellertid har många debatter förts om hur den här kontex-tualiseringen eller korsanalysen ska genom-föras och därför kan man inte ta innebörden av "gender mainstreaming" för given.
Intersektionalitet i feministiska debatter
I Storbritannien inleddes debatten om inter-sektionalitet i slutet på 1970-talet då svarta och andra feminister i minoritet trädde in på den politiska arenan. 7 1 9 8 3 publicerade Floya Anthias och jag artikeln "Contextualizing Feminism: Gender, Ethnic and Class Divi-sions" i Feminist Review.% I artikeln argu-menterade vi mot begreppet "trippelförtryck" som då användes av brittiska svarta feminister i organisationer som O W A A D . 9 Debatten från 1983 är i viss mån ännu inte avslutad och
utgör en central del av feministisk teori och praktik, även om den inte längre begränsas till svarta och andra feminister från etniska mino-riteter. I den utsträckning som debatten inte har gått förlorad i den postmodernistiska dis-kussionen om "skillnader", utan har behållit sin ursprungliga politiska betydelse, är det fortfarande en viktig fråga om vi ska tolka intersektionalitet i relation till sociala makt-ordningar som en additiv eller som en konsti-tutiv process.1 0 Vad som emellertid är centralt
för diskussionen är huruvida de olika analytis-ka nivåerna sammansmälter eller åtskiljs i intersektionen. Det är inte bara en diskussion om själva indelningarnas inbördes relationer.
Innan vi går in på den senare tidens utveck-ling kan det vara lämpligt att sammanfatta den ursprungliga debatten. När debatten in-troducerades var begreppet "trippelförtryck" i grunden ett påstående om att svarta kvinnor är offer för tre olika former av förtryck/diskri-minering/utnyttjande (den analytiska skillna-den mellan de här termerna är oklar i de ur-sprungliga OWAAD-formuleringarna). De är utsatta för förtryck dels som svarta, dels som kvinnor och dels som medlemmar av arbe-tarklassen.
Vårt argument mot det här synsättet var att det inte går att urskilja när någon är förtryckt "som svart", "som kvinna" eller "som med-lem av arbetarklassen". Vi höll däremot med om att varje social indelning har sin egen onto-logiska grund, som inte kan reduceras till andra sociala skillnader. Däremot är det lika viktigt att inse att när vi relaterar till konkreta upplevelser av förtryck, går det inte att skilja förtrycket som " s v a r t " från förtryck som utgår från andra sociala skillnader. Att vara " s v a r t " , eller " k v i n n a " , eller "arbetsklass", har mycket olika innebörd beroende på om den "svarte personen" är man eller kvinna, av
medelklass eller arbetarklass, är arbetsför eller funktionshindrad, homosexuell eller hetero-sexuell, barn, ungdom eller vuxen, av en viss nationalitet, med en viss invandrarstatus, boende på landet eller i stan, osv, o s v .1 1 Alla
försök att essentialisera kategorin " s v a r t " , "kvinna" eller "arbetarklass" som föremål för ett specifikt förtryck, sammanflätar den nar-rativa identitetspolitiken med beskrivningar av positionalitet och konstruerar identiteter som passar för specifika politiska projekt. Sådana skildringar återspeglar ofta hegemo-niska diskurser inom identitetspolitik som osynliggör upplevelser hos de mer marginella medlemmarna av en viss social kategori, och konstruerar ett homogeniserat "rätt sätt" för hur man ska vara som medlem av just den kategorin. Ironiskt nog var det just för att und-vika detta som svarta kvinnor och andra mar-ginaliserade grupper ursprungligen upplevde ett behov av en intersektionalitetsanalys. Dess-utom medför denna form av identitetspolitik faktiskt en fragmentering och multiplicering av de bredare sociala katagorierna i stället för mer dynamiska, växlande och flerfaldiga kon-struktioner. Sandra Harding uppmärksamma-de uppmärksamma-detta efter Baca-Zinn 8c Stanleys kritik av vita feministers sätt att hantera ras- och etnici-tetsproblematiken:1 2
Lika omöjligt som det hade varit att hålla den additiva synen på rasproblematiken inom det område som man tänkt sig från början, hade det varit att tillämpa synsät-tet "tillsätt några kvinnor och rör om" på genderfrågor.x3
Även om bilden ser annorlunda ut tjugo år senare, orsakar de här frågorna fortfarande stor förvirring.
Intersektionalitet i den
internationella diskursen
Trots att bruket av termen intersektionalitet inte har varit vanligt särskilt länge finns det flera diskussionsdokument som framhåller att redan FN:s "Beijing Platform for Action" från 1 9 9 5 innehåller de kärnelement som krävs för ett intersektionellt synsätt. T4 Dokumentet
uppmanar regeringar att:
öka sina ansträngningar för att garantera en jämlikhet som omfattar alla mänskliga rättigheter och en grundläggande frihet för alla kvinnor och flickor vars empower-ment och framgång hindras av faktorer som ras, ålder, språk, etnicitet, kultur, reli-gion eller funktionshinder, eller för att de tillhör ursprungsbefolkningar.
2000 anammade CERD-kommittéen (Com-mittee on the Elimination of Racial Discrimi-nation) en rekommendation för genderrelate-rade dimensioner av rasdiskriminering, som erkänner behovet av sessionsbaserade arbets-metoder för att analysera relationen mellan gender- och rasdiskriminering. Men det var vid expertmötet om gender- och rasdiskrimi-nering i Zagreb i november 2000 som man försökte sig på en mer specifik analys och pre-senterade ett förslag till en metodik för inter-sektionalitet. Bland de inbjudna experterna fanns Kimberlé Crenshaw, professor i juridik vid Columbia universitetet, som var först med att använda termen intersektionalitet när hon skrev om amerikanska svarta kvinnor och arbete 1 9 8 9 . J a g kommer att ägna särskilt utrymme åt en diskussion av de här metodik-frågorna längre fram i artikeln. Emellertid är försöken att förklara intersektionalitet i de rapporter som konferensen resulterade i för-virrande redan på analytisk nivå. Crenshaws bild av vägkorsningar [intersektioner, red.
anmärkning] och trafik upptar en central plats:
Intersektionalitet är det som inträffar när en kvinna från en minoritetsgrupp ... för-söker ta sig över stadens största över-gångsställe ... huvudgatan heter Rasism-vägen. En tvärgata kan vara Kolonialis-men, sedan har vi Patriarkatvägen... Kvinnan måste å ena sidan handskas med en form av förtryck och å andra sidan med alla former av förtryck - vi kallar dem vägskyltar - som sammanlänkas till ett dubbelt, trefaldigt, flerfaldigt förtryck.15
Det här sättet att se förtryck som additivt, skil-jer sig dock avsevärt från synsättet som Australian Human Rights and Equal Oppor-tunities Commission presenterar i samband med W C A R där man hävdar att:
Ett intersektionellt synsätt gör gällande att olika identiteter är odelbara och att tal om ras och gender isolerat från varandra skapar uppenbara problem.1 6
Betoningen på identitet i den här analysen skil-jer sig i sin tur från den strukturella emfasen i rapporten från arbetsgruppen för kvinnor och mänskliga rättigheter vid Centre for Women's Global Leadership. Deras syn är följande:
En intersektionell metod för att analysera disempowerment av marginaliserade kvin-nor syftar till att hantera samspelet mellan två eller flera former av underordning. Den inriktar sig på hur rasism, patriarkat, klassförtryck och andra diskriminerande system skapar ojämlikheter som i sin tur strukturerar kvinnors, rasers, etniciteters, samhällsklassers och andra sociala grup-pers inbördes positioner. Vidare inriktar
sig intersektionalitet på hur specifika stad-gar och principer fungerar tillsammans för att skapa ytterligare empowerment.r7
Och ändå flätas alla de här olika analysnivå-erna samman i nästa stycke och reduceras till en fråga om "identiteter":
Rasmässigt underordnade kvinnor och andra flerbelastade grupper som befinner sig vid de här vägkorsningarna på grund av sina specifika identiteter, måste klara sig igenom den trafik som passerar kors-ningarna för att uppnå det som krävs för att leva ett normalt liv.18
Identiteter är individuella och kollektiva berät-telser (narrativer) som ger svar på frågan "vem är jag/vi?".I9 Ett av problemen med den
addi-tiva intersektionalitetsmodellen är att den ofta stannar på en analysnivå, nämligen erfarenhe-tens, och särskiljer därför inte mellan flera olika analysnivåer. I kurser om intersektionali-tet, till exempel de som ingår i The University of Washington Transformation Project, nämns Philomena Esseds och Kimberlé Crenshaws arbeten som viktiga för utvecklingen av inter-sektionalitetsbegreppet.20 Essed
sammankop-plar intersektionalitet med det hon kallar "gen-dered racism". Hon hävdar att:
rasismer och genderismer har sina rötter i berättelser som ger uttryck för både sepa-rata och sammanvävda formationer av ras, etnicitet och gender.21
Till skillnad från Essed, som fokuserar på olika förekomster av "vardagsrasism", särskiljer Kimberlé Crenshaw mellan strukturell och poli-tisk intersektionalitet och vill inte att det posi-tionella ska smälta samman med det diskursiva. Strukturell intersektionalitet handlar om:
hur svarta kvinnors position vid intersek-tionen för ras och gender bidrar till att vår faktiska upplevelse av misshandel i hem-met, våldtäkt och stödjande reformer kva-litativt blir annorlunda jämfört med vita kvinnors.22
Den politiska intersektionaliteten innebär att: både den feministiska och den antirasistis-ka politiken har fungerat sida vid sida för att motarbeta våld mot svarta kvinnor. 23
Andra feminister som använt intersektionell analys på ett konstituerande sätt har vanligtvis varit ännu försiktigare när det gäller att sepa-rera de olika analysnivåerna. Avtar Brah ser sig nödd att särskilja mellan fyra analysnivåer när hon diskuterar unga studerande muslims-ka flickor och arbetsmarknad. Hon menar att det krävs att en sådan studie beaktar hur arbe-tet för den här kategorin av kvinnor konstrue-ras och representekonstrue-ras socialt; upplevs och upp-fattas av olika personer; skapas av och skapar arbetsmarknader; och slutligen hur det hela omgärdas av personliga berättelser och kol-lektiva historier. 24
Floya Anthias och jag har på motsvarande sätt varnat för sammansmältningen av olika analysnivåer.2 5 Sociala skillnader handlar om
maktaxlar på en social makronivå, men sam-tidigt inbegriper de faktiska, konkreta männi-skor. Sociala skillnader har organisatoriska, intersubjektiva, erfarenhetsmässiga och sym-boliska former som påverkar både hur vi teo-retiserar dem och hur vi teoteo-retiserar koppling-en mellan de olika nivåerna. Med andra ord uttrycks sociala skillnader i specifika institu-tioner och organisainstitu-tioner, till exempel statliga myndigheter och statlig lagstiftning, fackföre-ningar, biståndsorganisationer, familjen, osv. Dessutom omfattar skillnaderna specifika
