Alliansbyggande inom
socialtjänsten
Socialarbetares skapande av bärande kontakter inom
myndighetsutövning
Rapportförfattare:
Pernilla Liedgren, docent i socialt arbete vid Mälardalens högskola och socionom
Innehåll
Sammanfattning ... 3 Bakgrund till studien ... 4 Inledning ... 4 Metod ... 5 Begreppsdefinitioner ... 5 Urval ... 6 Tillförlitlighet ... 8 Begränsningar ... 9 Etik ... 10 Tidigare forskning om allians ... 10 Patienters berättelser ... 11 Personliga egenskaper hos terapeuten och patient och tekniker för allians ... 12 Tidigare forskning om relationens betydelse i socialt arbete ... 12 Skillnader mellan psykoterapi och socialt arbete ... 12 Kontakter inom socialtjänsten ... 13 Terapikontakter ... 13 Relationens betydelse i socialt arbete ... 15 Alliansarbetet inom socialtjänsten Vad klienter och familjehem tar upp om möten med socialarbetare ... 16 Första intrycket ... 16 Upplevelse av respekt ... 17 Upplevelse av samhörighet ... 18 Samarbetet inom socialtjänsten ... 19 Upplevelse av pedagogisk förmåga och mänsklighet ... 19 Vad socialarbetarna berättar att de gör ... 20 Förberedelse inför första mötet ... 20 Olika typer av inledande samtal ... 20 Första kontakten ... 22 När allians finns ... 23 Socialarbetares berättelser om hinder i relationsbyggandet ... 24Organisation ... 25 Socialarbetaren ... 26 Klienter/Familjehem ... 26 Privata nätverket ... 27 Lokalerna ... 27 Reflektioner utifrån andra intervjun ... 28 Telefonsamtalens betydelse, två perspektiv ... 28 Offentliga och privata nätverkets betydelse inom socialtjänstens arbete ... 29 Diskussion och praktiska tillämpningar ... 30 Framgångsrika arbetssätt ... 33 Förslag på fortsatt forskning ... 34 Referenser ... 35 Mälardalens högskola, Eskilstuna, 2018.
Sammanfattning
Alliansbyggande inom socialtjänsten är ett projekt som pågått under 2017 i en kommun i Mälardalen. Det övergripande syftet med projektet var att undersöka socialarbetares relationsbyggande inom myndighetsutövningen. 24 intervjuer har gjorts. Hälften med klienter och företrädare för familjehem och hälften med socialarbetare. Varje deltagare intervjuades två gånger med ca 3 månaders mellanrum om den gemensamma relationen. Resultaten tar upp vad klienter och företrädare för familjehem uppskattar och inte uppskattar i mötet med socialtjänsten. Socialarbetares berättelser om vad dem gör och om problem som kan uppstå i relationsbyggandet. Ur analysen framkommer telefonsamtalens betydelse och det privata och interna nätverkets betydelse.Bakgrund till studien
Under 2016 gjordes två ansökningar till Vinnova av forskare från HVV. Ansökningarna gällde 50 % finansiering för att möjliggöra för dessa forskare att delta i arbetet vid vård‐ och omsorgsförvaltningen (Eskilstuna kommun) och individ‐ och familjeomsorgen (Västerås stad). Enligt plan skulle kvarvarande finansiering om 50 % erhållas från MKHV. Vinnova avslog ansökan. Projektet ansågs dock ha en stor potential varvid MKHV:s styrgrupp beslutade om att delfinansiera projektet med 50 % under förutsättning att respektive kommun fortsättningsvis var intresserad att bidra med resterande 50 % (Stålberg, 2017).Inledning
Inom den kommunala socialtjänsten utförs många olika typer av socialt arbete. En del av det här arbetet är myndighetsutövning där socialarbetaren har viss makt att agera som samhällets förlängda arm i framförallt ärenden som gäller barnuppfostran och enskildas beroendeproblematik. Socialarbetaren har i dessa ärenden en funktion som kontrollant och domare men även ledsagare, stödjare och ”ombudsman”. Tidigare forskning i socialt arbete är å ena sidan rätt överens om relationens betydelse för att genomföra förändringsarbete hos klienter (se t.ex. Billquist, 1999; Byberg, 2002; Carlsson, 2003; Rexvid, 2016). Dock har, å andra sidan tidigare forskning i en mycket begränsad omfattning utforskat hur socialarbetare skapar bärande relationer (se Perlinski, 2013). Socialarbetare inom socialtjänsten, verkar enligt Hasenfeld (1999) inom en människobehandlande organisation. Det som är karaktäristiskt för människobehandlande organisationer är att de har en uttalad uppgift att forma människor från något socialt oönskat, till något socialt önskat. Inom socialtjänsten arbetar man bland annat utifrån detta mål med förändring av människor, från till exempel att ha missbruksproblem till att var fri från beroende; från föräldrar med brister i sitt föräldraskap till föräldrar som kan ge god omsorg och stödja sina barn. På så sätt är arbetet inom socialtjänsten ett moraliskt arbete. Uppdraget kommer från samhället. När det moraliska arbetet är konfliktfyllt – vilket det ofta är inom socialtjänsten – delegeras det till lokal nivå (Hasenfeld, 2010). Det är socialarbetares arbete på den lokala nivån som är i fokus i den här studien. Hur gör socialarbetare för att möta, förändra och forma de klienter de möter? Resultaten från tidigare forskning pekar mot rapportens problem och syfte, att en bärande relation mellan socialarbetare och klient är en mycket viktig förutsättning för att ett förändringsarbete ska kunna ske. Men resultaten pekar också mot att omgivande faktorer och aspekter hos blivande klienter har stor betydelse för att lyckas i relationsarbetet. Fokus för den här studien är att undersöka förutsättningar för och vad socialarbetare inom myndighetsutövning gör för att skapa bärande relationer med klienter och familjehem.Metod
Begreppsdefinitioner
Luborsky (1976) kommer på 70‐talet fram till att allians består av två komponenter; 1) den första delen handlar om att terapeuten måste erbjuda en varm, stödjande relation i vilken terapin kan ske, 2) den andra handlar om att patienten måste ha ett åtagande till den terapeutiska processen, metoden och en vilja att delta i processen. Gaston (1990) identifierar, i en forskningsöversikt över olika definitioner av allianskonceptet, tre dimensioner; a) den terapeutiska alliansen eller den känslomässiga bindningen till terapeuten, b) arbetsalliansen eller patientens kapacitet att målinriktat arbeta i terapin och c) terapeutens empatiska förmåga. Utöver dessa föreslår hon även en fjärde dimension d) som rör patientens och terapeutens överenskommelse om uppgifter och mål (s. 145). Bordin (1979, 1994) förklarar den terapeutiska alliansen som en generell överenskommelse mellan terapeut och patient om målen för behandlingen, de uppgifter som behövs för att uppnå dessa mål och ett slags band mellan terapeut och patient. Vidare lyfter Bordin fram vikten av det aktiva samarbetet mellan patient och terapeut. Allians är enligt Bordin inte är ett konstant fenomen utan varierar under en normal terapeutisk process och kärnan i det terapeutiska arbetet handlar om att hantera och arbeta med dessa brytningar under terapin. Safran och Muran (2000, s. 13) föreslår ett nytt sätt att förstå allians på. De menar att den kan förstås som en konstruktiv, relationell erfarenhet mellan patient och terapeut och är en viktig ingrediens för förändring, att processen för utveckling och lösandet av problem i alliansen inte är en förutsättning för förändring men snarare nödvändig för förändringsprocessen. Lambert och Barley (2001) sammanfattar forskningen om den terapeutiska relationen och sorterar resultaten i: 1) terapeutfaktorer (terapeutens personliga stil), 2) underlättande faktorer (t.ex. empati) och 3) interpersonella relationsvariabler (t.ex. arbetsrelationen och den terapeutiska alliansen). Dessa faktorer är dock inte exklusiva utan beroende av varandra och dessutom överlappande. Begreppet allians har alltså ingen definitiv och accepterad definition. I vissa studier definieras allians som ett enhetligt begrepp och i andra studier definieras det med flera dimensioner. Inom terapiforskningen är dock de flesta överens om en bred definition där allians beskrivs som det samarbete och det känslomässiga bandet mellan patienten och dennes terapeut (Horvath & Bedi, 2002; Martin, Garske & Davies, 2000; Saketopoulou, 1999). Den beskrivningen på allians utgår jag också från i den här studien. I texten skrivs ibland allians och ibland relation. I studien har socialarbetare använts i den löpande texten istället för socialsekreterare, familjehemssekreterare eller handläggare. Detta har gjorts för att det då är svårare att identifiera familjehem och klienter men även de socialarbetare som deltagit i studien. Det blir även lättare att följa resonemangen i texten. Ibland, när det har varit viktigt att diskutera skillnader nämns familjehemssekreterare, barnföljare och utredare. En familjehemssekreterare är en socialarbetare som stödjer familjehemmet under tiden de har ett barn placerat hos sig av socialtjänsten. En barnföljare är den socialarbetare som under samma tid är den som stödjer och koordinerar barnets insatser och även ger stöd till de biologiska föräldrarna. En utredande socialarbetare utreder barn och ungdomar som misstänks fara illa. Familjehem har använts genomgående i studien för att beteckna de personerna som förestår ett familjehem.
Urval
Vid en presentation av studien inför socialarbetarna på arbetsplatsen som arbetade med myndighetsutövning med inriktning barn och familj fick socialarbetare, som var positiva till studien anmäla sig för deltagande. Socialarbetare som var intresserade att vara med i en grupp som skulle diskutera studiens resultat kunde anmäla sig till en analysgrupp. Sex socialarbetare anmälde sig till deltagandegruppen och sex till analysgruppen. Dessa var inte samma personer förutom i ett fall. När sedan studien började drog två socialarbetare tillbaka sin anmälan om deltagande på grund av sin arbetsbörda. Fyra socialarbetare har slutligen deltagit i intervjustudien, två med två ärenden. Socialarbetarna som deltagit arbetar två med utredningar, en arbetar med placerade barn och en med familjehem. I studien har 24 intervjuer gjorts. I en första omgång har intervjuer med fyra socialarbetare och klienter och familjehem gjorts under deras inledande kontaktfas, i samband med ett av deras första tre möten (oftast första mötet). Det är en ny relation mellan klient och socialarbetare men inte klientens första kontakt med socialtjänsten. I några fall har socialarbetarna tagit över ärenden från kollegor som har slutat och i några fall baseras urvalet på återkommande kontakter. Att enbart bygga studien på helt nya kontakter med socialtjänsten visade sig mycket svårt. En intervju gjordes med klienten och därefter intervjuades även socialarbetaren. Ibland dröjde det någon dag innan intervjun med socialarbetaren genomfördes. Efter ca tre månader gjordes proceduren om i alla ärenden utom ett som redan avslutats. En tredje intervju gjordes i ett fall. I det fallen gjordes intervjun inledningsvis, i mot slutet av utredningen och den sista intervjun gjordes efter ett uppföljande samtal. En översikt över intervjuerna ges i tabell 1. Benämningen av klient, familjehem eller socialarbetare är inte desamma som i redovisningen (se etiska ställningstaganden). I studien har både familjehem och klienter intervjuats. Klienterna är föräldrar med omhändertagna barn och familjer under utredning. Kontakterna med socialtjänsten är därför både kortare och längre. Gemensamt för alla är att de intervjuas efter att de har träffat en ny socialarbetare efter någon av de tre första träffarna med denne (oftast efter första träffen). Av dem som har haft längre kontakter har den omfattande personalomsättningen starkt påverkat relationen med myndigheten och färgar naturligtvis relationen med den nya socialarbetaren. Personalombytena är så många som åtta stycken på tretton månader för ett familjehem med kontakt med både barnföljare och familjehemssekreterare. Men en klient berättar även att då familjen varit föremål för en barnavårdsutredning för några år sedan träffade dem sex olika socialarbetare (två i mottagningen, tre vid första utredande samtalet och sedan ytterligare en socialarbetare). Mängden möten beror i det här fallet på hur socialtjänsten har valt att organisera arbetet. Vikarier1 på korta anställning ställer dessutom till problem för klienter och familjehem eftersom det tar tid att sätta sig in i ett ärende och familjehem och föräldrar med omhändertagna barn lider av att inte ha en längre planering men också för att de inte alltid informerar klienterna att de kommer att sluta. Vid sidan 1 Under tiden för studien har avdelningarna där informanter till studien rekryterats haft stor omsättning på personal och situationen har akut sökts lösas med vikarier från bemanningsföretag.om nya socialarbetares uppstartstid för att sätta sig in i ärenden tillkommer också tid att lära känna kollegor för de ärenden där samsyn och samarbete är viktigt och bristen på detta påverkar naturligtvis klienternas/familjehemmens syn på och relation till socialtjänsten. Tabell 1: Översikt intervjuade personer i studien. Personer med vilka intervjuer genomförts
Intervju 1 Intervju 2 Intervju 3
Familjehemssekreterare A/familjehem 1 X X Familjehemssekreterare A/familjehem 2 X X Barnföljare A/förälder 1 X X Barnföljare A/förälder 2 X X Socialsekreterare utredning A/förälder 3 X Socialsekreterare B/förälder 4 X X X Intervjuerna varade mellan 20 minuter och en och en halv timme. Dessa spelades in i alla fall utom två, transkriberades och kommunicerades med dem som intervjuats. I de fall (2) då intervjun inte spelades in togs anteckningar och intervjun skrevs ut i direkt anknytning till samtalet. En schablonanalys som är en form av tematisk analys har utförts där klienter och socialarbetares berättelser har integrerats under gemensamma teman (King, 2012). Från större teman har koder utvecklats i olika nivåer. Data har sorterats utifrån intervjugrupperna (klient/familjehem och socialarbetare). I tabell 2 presenteras en översikt av de teman och koder som framkommit i analysarbetet.
Tabell: 2: Teman och koder i analysarbetet. Teman Koder Gruppen klienter och familjehem Vad klienter och familjehem tar upp om mötet med socialarbetare Första intrycket Upplevelse av respekt Upplevelse av samhörighet Samarbetet inom socialtjänsten Pedagogisk förmåga och mänsklighet Gruppen socialarbetare Vad socialarbetare berättar att de gör. Förberedelse till första mötet Olika typer av inledande samtal För en längre stödjande relation, För en utredning För ett förebyggande samtal. Första kontakten När allians finns Socialarbetares berättelser om hinder i relationsbyggandet Organisationen Socialarbetaren Klient/Familjehem Privata nätverket Lokaler Reflektioner utifrån andra intervjun Telefonsamtalens betydelse, två perspektiv Offentliga och privata nätverkets betydelse inom socialtjänstens arbete
Tillförlitlighet
Tillförlitlighet består enligt Bryman (2011) av fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet kan man uppnå genom t.ex. respondentvalidering. Respondentvalidering innebär att forskaren redogör för sina resultat till de personer som varit med i studien. En variant av detta har gjorts i den här studien. Den 8 november på förmiddagen presenterades en muntlig preliminär analys för gruppen av socialarbetare som anmält sig som villiga att vara med i analysgruppen vid presentationen av studien. Även de socialarbetare som varit med i studien bjöds in. Dock var det bara en av de intervjuade socialarbetarna som kom och två av de tidigare anmälda socialarbetarnahade slutat sin anställning. Resultaten presenterades för fyra personer som reflekterade över resultaten och bekräftade och utvecklade tolkningarna. På eftermiddagen samma dag var klienter och familjehem inbjudna till en likadan presentation och analysdiskussion. Enbart en deltagare kom men denne bekräftade likaså tolkningarna och fyllde på med exempel. Med överförbarhet menas vad som i kvantitativ forskning definieras som extern validitet – i vilken utsträckning som resultaten är överförbara i en annan kontext eller situation. Lincoln och Guba (1985) förklarar att detta, i kvalitativa studier är en empirisk fråga. Att en rapport med täta, fylliga beskrivningar ger läsaren möjlighet att själva bedöma hur pass överförbara resultaten är i en annan miljö. Så har försökts att göra i den här studien också för att underlätta för läsaren att bedöma överförbarheten. Pålitligheten handlar om studiens transparens. Finns det en tydlig beskrivning av studiens alla delar. Bryman (2011) föreslår kollegor som granskare eller revisorer här. Något sådant förfarande har den här studien inte kunnat genomföra på grund av den arbetsinsats det skulle innebära för kollegan att gå igenom intervjuutskrifter, löpande anteckningar och analysscheman. Även här överlåter forskaren till läsaren att själv bedöma studiens pålitlighet utifrån den beskrivning av analysprocessen som redogörs för i metodavsnittet. Dock har studien lästs och kritiserats av forskarkollegor för att utvecklas och förbättras. Möjlighet att styrka och konfirmera handlar om huruvida det går att styrka resultaten i studien. Delvis kan det göras när resultaten jämförs med tidigare forskning. I de fall resultaten överensstämmer med tidigare resultat är det ett konfirmerande. Problemet är när resultaten går emot tidigare forskning. Det är ju ett mål i sig i forskningen, att visa på något nytt, samtidigt som möjligheten att bekräfta resultaten med tidigare forskning då blir svårt. I de fall studiens resultat kan knytas till tidigare forskningsresultat görs detta. I de fall resultat inte kan bekräftas med tidigare forskning förs en diskussion kring det. Sedan får framtida forskning visa om de bekräftas eller inte.
Begränsningar
De socialarbetare som intervjuats i studien är alla fast anställda under en period när en stor del av personalstyrkan kommer från olika bemanningsföretag och anställs under kortare perioder med förhoppning att organisationen under tiden ska ha hunnit anställa socialarbetare på de utannonserade fasta tjänsterna. Detta avspeglar sig i kommentarerna. Det är möjligt att om intervjuade skulle varit vikarier så hade presentationen vinklats på ett annat sätt. Tilläggas kan att studien presenterar effekterna av personalomsättningen och det sätt den har sökts lösas, den tar inte upp anledningarna till varför personalsituationen ser ut som den gör. En annan begränsning är att det i två av intervjuerna inte var möjligt att spela in intervjun. Anledningen var att personen som skulle intervjuas inte godtog att intervjuerna med denne spelades in. Det är naturligtvis en brist att inte ordagrant kunna transkribera vad som sagts i en intervju. Istället fördes anteckningar och en intervjuutskrift gjordes utifrån dem direkt efter intervjun. Det ärmycket möjligt att subtila delar av intervjun på grund av detta har förlorats. Vad gäller innehållet i samtalet finns det mesta med. Ytterligare en begränsning i studien är det urval som gjordes utifrån socialarbetarnas anmälningar till att delta i studien. Detta resulterade i att olika typer av kontakter blev representerade. Nu är både familjehem och klienter med, barnföljare, familjehemssekreterare och utredande socialsekreterare. Det kan påverka studiens möjligheter till generella slutsatser kring alliansbyggandet inom en särskild aktivitet hos socialtjänsten. Samtidigt är deras kommentarer kring alliansbyggande samstämmiga utom i ett fall, där familjehemmen sticker ut.
Etik
Etikprövning har gjorts och godkänts av Etikprövningsnämnden i Uppsala. De fyra generella kraven för etik i undersökningar har beaktats. De intervjuade personerna i studien har fått muntlig och skriftlig information om studien där studien har presenterats. Information om syftet med studien, vad materialet ska användas till, att personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt och att de intervjuade har rätt att avbryta har getts både skriftligt och muntligt till de intervjuade (Bryman, 2011). Särskild omsorg har lagts på att de intervjuade klienterna och familjehemmen har förstått innebörden av de etiska ställningstagandena. En av de personerna som deltagit i studien sa ja till deltagande men ville inte bli inspelad, vilket godtogs. I tabell 1, i metodavsnittet när intervjuer med socialarbetare och klient/familjehem översiktligt redogörs för benämns dessa på annat sätt in senare i redovisningen av empirin. Detta är ett beslut taget för att hindra identifiering av de intervjuade.Tidigare forskning om allians
Inom psykoterapiforskningen har stort fokus lagts på att undersöka vad som leder till förändring hos patienter. Wampold och Imel (2015) redogör för verksamma komponenter i olika psykoterapier och sorterar dessa i specifika och allmänna, där specifika kan hänföras till olikheter i teori och metod medan de allmänna, som t.ex. den terapeutiska relationen alltid påverkar utfallet, oberoende vilken inriktning terapin har. De effekter, som orsakas av dessa allmänna faktorer kallas generella effekter (Wampold och Imel, 2015). Forskning pekar mot att dessa allmänna faktorer är långt mer betydelsefulla för utfallet än de specifika faktorerna (Wampold, 2010). En av de mest centrala av de allmänna faktorerna är i vid bemärkelse den terapeutiska relationen. Resultat från Cuijpers et al (2012) metastudie (n = 31) av utfall på behandling av depression pekar mot att klientrelaterade faktorer förklarade 33,3% av förbättringarna, relationsbaserade faktorer till 49 % av förbättringarna medan teknikrelaterade (som hade att göra med den specifika terapin) förklarade 17,1% av förbättringarna. Horvath, Flückiger and Symonds (2011) rapporterar från en litteraturöversikt om allians inom psykoterapi forskningen där de gått igenom 158 publiceradeforskningspublikationer och 53 opublicerade forskningsresultat från 190 studier. Deras viktigaste slutsatser är; 1) att allians inte är detsamma som terapeutisk relation. Relationen bygger på flera samverkande delar (som empati, mottaglighet, förmåga att skapa en trygg omgivning osv.). 2) Skapandet av allians är inte separat från terapeutens intervention, snarare är behandlingen något som formar alliansen. 3) Utvecklandet av en ”tillräckligt god” allians tidigt i terapin är viktigt för framgång. 4) Alliansen är betydelsefull i all form av terapi (även terapi via Internet och telefon – se också Mulligan, Haddock, Hartley, Davies & Sharp, 2014). 5) Det är viktigt att redan tidigt i terapin anpassa uppgifterna för att passa den enskilda klientens behov. 6) Terapeuten måste iaktta klientens perspektiv på alliansen. I de fall terapeuten överskattar alliansen leder det till mindre effektiv terapi. 7) Alliansen varierar ofta under och mellan träffar utifrån konflikter, ifrågasättanden och transferens. Det här är normalt och är relaterat till ett gott utfall – om problemens uppmärksammas och löses. 8) För att upprätthålla en god allians krävs att terapeuten inte ger defensiva svar på klienters ifrågasättanden eller provokationer. Slutligen, 9) är patienter med hög ångestnivå eller med personlighetsstörningar särskilt utmanande att skapa allians med. Genom tre metastudier konstateras att en allians etablerad tidigt i den terapeutiska processen kan förutsäga utfallet. Vidare, alliansen, bedömd av patienten förutsäger bättre utfallet än om den är uppskattad av terapeuten. Relationen mellan mått på allians och utfall är överensstämmande i många olika kontexter (olika terapeutiska inriktningar, olika diagnoser och kliniska rubbningar, olika allians skalor och olika metoder av mätning av allians (Horvath & Bedi, 2002; Horvath & Symonds, 1991; Martin, Garske & Davies, 2000). En tidigt konstaterad allians (mätt under första 1‐5 träffarna) skapar bättre utfall av terapin (Barber et al., 1999; Gaston, Thompson, Gallagher, Cournoyer & Gagnon, 1998; Horvath & Symonds, 1991; Krupnick et al. 1996).
Patienters berättelser
Norcross (2010) har sammanfattat forskning utifrån brukarperspektivet, vad patienter själva tar upp som betydelsefulla faktorer för sitt tillfrisknande, och understryker att patienter alltid lyfter fram relationen med sin terapeut om de ska ange en orsak till sitt tillfrisknande, och aldrig en metod eller teknik. Najavits & Strupp (1994) konstaterar att en god stödjande relation är varm; förstående, bekräftande. Negativa egenskaper hos en terapeut beskrivs vara förminskande av patienten, avvisande, klandrande, ignorerande, försummande och attackerande. Faktorer som uppskattas av de flesta patienter är råd (79%), att terapeuten är intresserad av problemen (75%), att terapeuten bekräftar och uppmuntrar (67%), att terapeuten är förstående (58%) och att terapeuten har en förmåga att inge hopp (58%) (Murphy, Cramer & Lillie, 1984). Resultat från Ward, Linville and Rosen (2016) studie visar att de 41 patienter som deltog i familjeterapi, alla, i den kvalitativa delen av studien, rapporterade att den terapeutiska relationen var mest betydelsefull för dem. I de kvantitativa resultaten kunde 49% av patienters upplevelse av förändring hänföras till den terapeutiska relationen, patientens egen motivation, utom‐terapeutiska faktorer och hopp och förväntan tillsammans. 73% tillskrevs själva terapin. Forskarna förklarar diskrepansen med att relationen med terapeuten är mer påtaglig och därför lättare tas upp i en intervju. En annan förklaring är att de dynamiska aspekterna av de generella faktorerna ger resultaten. Variablerna föreslås vara så beroende av varandra vilket gör det svårt att urskilja en variabel från en annan.Personliga egenskaper hos terapeuten och patient och tekniker för
allians
I en forskningsöversikt sammanfattar Ackerman och Hilsenroth (2003) terapeuters karaktäristika och tekniker som gynnar alliansbyggande. Sammanfattningsvis är personliga attribut som att vara flexibel, erfaren, ärlig, respektfull, pålitlig, säker, intresserad, uppmärksam, vänlig, varm och öppen gynnande. Tekniker som lyfts fram är nyfiket utforskande (exploration), att gå på djupet, reflektion, att vara stödjande, att uppmärksamma tidigare terapeutiska framgångar, korrekta tolkningar, att underlätta uttryck för affekt, aktiv, bekräftande, förstående och är uppmärksam på patientens erfarenhet. Forskning visar alltså att det går att dra vissa generella slutsatser om relationsbygget mellan terapeut och patient (Norcross, 2010). Samtidigt pekas på att terapeuten alltid måste anpassa agerandet efter patienten. I vissa fall är patienterna så speciella att andra råd bör följas: om patienten är lättprovocerad och blir motsträvig till yttre krav bör terapeuten låta bli att vara tydlig och direkt. Lättprovocerade patienter drack mer när de blev ifrågasatta medan övriga patienter drog nytta av ifrågasättanden. I de fall patienten har en funktionsnedsättning, beroende på problem inom många områden konstaterar forskningen att terapin som rekommenderas i dess fall bör vara längre, mer intensiv, inkludera medicinering, och utgöras av arbetar i flera olika format (individuell, grupp, par, familj) samt innefattar socialt stöd i vardagslivet (Beutler, Harwood, Alimohamed, & Malik, 2002). I en metastudie och en systematisk forskningsöversikt om relationen mellan patientens anknytning i vuxen ålder och arbetsalliansen konstateras en koppling mellan patientens vuxna anknytningsstil och egna förmågan att upprätthålla sociala relationer och möjligheter att skapa en allians (Bernecker, Levy & Ellison, 2014, Smith, Msetfi & Golding, 2010). Patienter med svag anknytning har svårare att skapa allians med terapeuten. Shick Tryon, Collins Blackwell och Felleman Hammel (2007) konstaterar i sin metaanalys om patient‐terapeut perspektiv på arbetsalliansen att patienter har en tendens att ranka alliansen högre än sina terapeuter.Tidigare forskning om relationens betydelse i socialt arbete
Skillnader mellan psykoterapi och socialt arbete
Forskningen om allians och arbetsrelation inom socialt arbete är som tidigare nämnts inte riktigt lika välutvecklad som den inom psykoterapin. I Sverige sker det sociala arbetet ofta inom socialtjänsten. Arbetet där sker utifrån flera aspekter som är väsensskilda från det arbete som utförs i ett terapeutiskt sammanhang. Relationen och alliansen är viktig för både terapeuten och socialarbetaren men kontexten de arbetar i, de verktyg de har, processen i arbetsgången och antalet personer som är inblandade varierar. Anledningen till dessa kommentarer är att jag vill tydliggöra att trots att vi säkerligen kan överföra mycket av den tidigare utforskade kunskapen inom terapiforskningen till socialtjänstens fält och det sociala arbetet så finns det stora skillnader mellan de båda fälten.Kontakter inom socialtjänsten
Det sätt som kontakt inleds på kan variera. Inom socialtjänsten initieras en kontakt genom individen/representant för familjen som ansöker om hjälp men den kan även initieras genom en anmälan. Trots att en familj kanske är ovillig till kontakt kan socialtjänsten genomföra en utredning om det finns oro för ett barns välmående. Om familjen är fortsatt ovillig till insats efter utredningen är avslutad sker ofta ingen ytterligare kontakt även om det kanske finns ett behov. Bara om socialtjänsten har konstaterat att barnet/ungdomen är i mycket stort behov av hjälp finns tvångslagstiftning att tillgå. (LVU § 2, 3) Därför är det mycket viktigt för socialarbetarna att under utredningstiden arbeta med att skapa en bärande relation med föräldrarna. Om man som klient inte är nöjd med sin socialarbetare kan man rent teoretiskt byta. Det teoretiska ramverket socialarbetaren inom barn och familj inriktningen arbetar utifrån brukar var en eklektisk blandning av utvecklingspsykologi, systemteori och socialpsykologi. Metodologiskt använder socialarbetarna utredningsmetodologi i utredningsarbetet, MI och ibland kan olika speciella utredningsinstrument användas. Socialtjänsten, där de flesta av samtalen sker har i de flesta kommuner numer låsta lokaler. Socialarbetare gör ibland hembesök, särskilt i de lite större och akuta utredningarna. Inspektionen för vård och omsorg är tillsynsmyndighet och vid granskning kan kommunen klandras, ibland även enskilda arbetsledare och socialarbetare. Flera forskare har pekat på socialtjänstens rötter inom gamla tiders överförmynderi och tillsyn och de disciplinerande inslagen som finns. Det handlar många gånger om att underordna sig byråkratins regler; att komma i tid, anmäla besök i receptionen, anpassa sig till telefontider. Men även att underordna sig rollen som klient (Billquist, 1999; Rexvid, 2016 med flera). Samtidigt som en klient måste underordna sig vissa aspekter åligger det socialtjänsten att finna en form av behandling som passar den kanske omotiverade och ofrivillige klienten. Inom socialtjänsten går det inte att välja bort klienter/patienter vilket man faktiskt kan göra som terapeut (Bernler, Johnsson och Skårner, 1993). Rexvid har tagit upp att det ibland kan vara oklart vem som är klient inom socialtjänsten (2016). Som socialarbetare arbetar man med familjer där olika familjemedlemmar kan ha mer eller mindre olika mål med kontakten. Samtidigt ska socialarbetare försöka alliera sig med alla, ett uppdrag, som naturligtvis har sina problem. I familjeterapi forskningen konstateras dock att det är bättre att ha en måttlig allians med båda föräldrarna än en god allians med en och en dålig med en annan (Robbins, Turner, Alexander & Perez, 2003). Målen med kontakten bestäms ibland tillsammans mellan klient och socialarbetare och ibland inte (Rexvid, 2016; Carlsson, 2003, 2005).Terapikontakter
Terapi inleds i allmänhet genom att den som vill ha terapi söker hjälp på frivillig basis. Ibland kan den sökanden, innan kontakten med terapeuten dock ha upplevt påtryckningar från familj och eller arbetsgivare. I grunden är arbetet mellan terapeuten och dess patient/klient frivilligt. Ingen tvångslagstiftning finns och är det så att patienten inte gillar sin terapeut är det bara att byta. Terapin kostar oftast. Är terapeuten en del av landstinget är kostnaden subventionerad och går inom högkostnadskortet, är terapeuten privat kan en behandling gå på många tusen kronor. Behandlingen utgår oftast från en teori och kopplas då till en speciell metodologi som i sin tur ärrelaterad till längden på kontakten och patienter får anpassa sig till behandlingsformen. Terapin är ibland en, en till en kontakt och ibland sker den med en grupp, en familj eller en samling individer med gemensamt problem. Rollerna är dock tydligare än inom socialtjänsten. Tillsynsmyndighet är Inspektionen för vård och omsorg. Är personen anställd inom hälso‐ och sjukvården går det att anmäla till Hälso‐ och Sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) som kan återkalla legitimationen om så anses nödvändigt. Mötena sker inom landstingets lokaler eller terapeutens egen mottagning. Hembesök görs i princip aldrig. I övrigt finns samma disciplinerande inslag som inom socialttjänsten. Dock har terapin inte samma överförmyndarhistoria och underliggande hot som myndighetsutövningen som socialtjänsten har. Målen för terapin bestäms tillsammans mellan patient och terapeut. Som framgår är arbetet inom den myndighetsutövande socialtjänsten i stora delar annorlunda än det arbete som utförs i terapirummet. Relationen är icke desto mindre viktigt och ett verktyg som i många studier framhävs som mycket viktigt (se t.ex. Bernler, Johnsson, Skårner, 1993; Billquist, 1999; Carlsson, 2003, 2005; Marttila et al, 2012; Morén, 1992; Rexvid, 2016). En sammanfattande överblick av skillnaderna mellan terapi och socialt arbete med myndighetsutövning listas i tabell 3. Tabell: 3: Överblick skillnader mellan terapi och socialt arbete. Socialtjänst Terapi Kontaktens inledande Frivillig eller efter anmälan från privatperson eller myndighet. Frivillig. Kan dock ske efter påtryckningar av arbetsgivare eller anhöriga.
Tvångslagstiftning Ja Nej
Klienten betalar en avgift Nej Ja
Möjlighet att byta socialarbetare
I princip ja men sker i praktiken sällan
Ja
Teori Eklektiskt Oftast en teori i botten
Metod Varierar på arbetsplats, socialarbetare och fall Ja, utifrån terapeutens val Tillsynsmyndighet Inspektionen för vård och omsorg (IVO) Inspektionen för vård och omsorg (IVO) Patient/klientförhållande Kan vara oklart vem som är klienten En till en. Ibland gruppterapi men då är det klart att det är gruppterapi och att alla är patienter till terapeuten.
Lokaler Låsta Ibland låsta, inte alltid
Disciplinerande inslag Anmäl besök i receptionen Viktigt att komma i tid Viktigt att anpassa sig till telefontider Samtalens längd inte alltid reglerade Möten sker på kontoret men kan ske i hemmet Anmäla besök i receptionen. Viktigt att komma i tid. Viktigt att anpassa sig till telefontider. Samtalets längd är reglerade Möten sker enbart på kontoret
Handläggningsrutiner Längd på kontakt En utredning ska ta max 4 månader och den efterföljande kontakten, om det blir någon varierar. Multiproblemfamiljer kan ha kontakt som spänner över många, många år. Beror på terapin. Mål med kontakten Målen bestäms ibland tillsammans mellan socialarbetaren och föräldern. Ibland inte. Målen bestäms tillsammans med terapeuten.
Relationens betydelse i socialt arbete
Forskning om relationens betydelse i socialt arbete blottar de olika förutsättningar som finns om man jämför terapi i relation till socialt arbete. Carlsson (2003) lyfter fram faktorer som är gynnsamma för ett konstruktivt samarbete. Han nämner; öppna förhandlingar och samarbete kring gemensamma mål; ömsesidighet och samförstånd mellan parterna när det gäller arbetsprocessens kvalitéer och innehåll. Klienterna uppskattar ett möte där de blir respekterade, bekräftade, tagna på allvar, sedda samt med demokratiska inslag som ger dem möjligheter att påverka situationer som klient, insyn och inflytande i arbetsprocessen. Parr (2011; 2016) rapporterar i en utvärdering av ett större, longitudinellt projekt i England, där multiproblemfamiljer fick intensiva insatser genom boende samt att särskilda nyckelpersoner knöts till föräldern (oftast en ensamstående kvinna). Nyckelpersonerna var äldre kvinnor som var lika föräldern gällande socioekonomisk status/klasstillhörighet och var inte var formellt utbildade socialarbetare. Dessa nyckelpersoner lyckades oftast skapa bärande relationer med kvinnorna, trots den starka kontrollaspekten (om familjerna med stöd inte höll sig inom lagen och angivna sociala normer blev de vräkta). Forskarna förklarar de lyckade relationerna med att nyckelpersonerna var envisa, på ett känsligt, lugnt sätt och hade en vilja att lyssna. Tidiga kontakter präglades av genuinitet i omsorg och nyfikenhet i en positiv anda. Nyckelpersonerna beskrivs vidare som flexibla och anpassade sitt sätt att skapa en relation beroende på de behov, disposition och kommunikativa stilar de olika klienterna hade. De fokuserade på styrkor istället för svagheter och försökte få klienterna att göra det med. För att utföra uppdraget där både kontroll och stöd ingick gjorde nyckelpersonerna följande: 1) de inledde med att skapa en ”tillräckligt trygg” relation innan försök till förändring gjordes; 2) de påverkade klienterna att anpassa sitt utmanande beteende; 3) utmanandet skedde respektfullt, på ett icke‐konfrontativt sätt. Parr nämner inte, vilket möjligtvis också hade betydelse för de lyckade relationerna att det var möten mellan två kvinnor, den ena äldre än den andra. Aspekter av gemensamhet i moderskapet, könet men även av en god moders – dotters relation kan också vara förklarande faktorer. Platt (2008) tar i sin forskning upp att socialarbetares framgång i ärenden som var konfliktladdade var 1)sensitiva – de hade ett sätt att interagera med föräldrar som inte var kränkande men samtidigt lyckades de kommunicera känsliga saker på ett tydligt sätt. 2) de var ärliga, tydliga och kunniga, 3) de lyssnade på klienten och förstod vad den förmedlade. Vilka slutsatser från psykoterapiforskningen kan man göra i relation till socialt arbete? Det vi kan konstatera är att det finns skillnader i; motivation hos patienten/klienten, det finns skillnader i makt – inom socialtjänsten finns tvångslagstiftning, samt slutligen att det finns skillnader beträffande målen ‐ inom terapin bestäms gemensamt medan målen inom myndighetsutövningen inom socialtjänsten ibland bestäms tillsammans med klienten och ibland inte. Dessa tre aspekter skiljer sig åt mellan terapin och socialtjänstarbetet. Däremot är det mer osäkert om man egentligen arbetar med andra typer av problem och andra typer av individer inom terapin jämfört med socialt arbete inom socialtjänsten. Om man jämför de trevande resultaten från relationsforskning inom socialt arbete med resultaten som finns inom terapiforskningen finns en viss överensstämmelse. Det verkar som att de rent mänskliga mötet och att känna sig respekterad är grundläggande för en bärande relation, vare sig det är ”på terapisoffan” eller inom socialtjänsten. Utifrån dessa reflektioner utgår den här studien från att resultaten från terapiforskningen om allianser med viss försiktighet rörande kontexten, är överförbara till det som händer på socialkontoret mellan klienter och socialarbetare.
Alliansarbetet inom socialtjänsten - vad klienter och familjehem
tar upp om möten med socialarbetare
Första intrycket
Alla klienter/familjehem som intervjuats i första omgången berättar att första intrycket är positivt överlag. Det som framkommer är att Första mötet var över förväntan. (d1) Ibland är mötet med den nya socialarbetaren starkt färgat av tidigare erfarenheter med socialtjänsten (a1, b1, c1): I – Nej, men alltså. Visst, hon var trevlig. Det kan jag inte säga något om. Men, det bemötandet jag fått tidigare. Alltså, jag har aldrig knutit, något band, eftersom det har gått runt hela tiden. Ena hade vi bara någon månad. Lotta hade vi i ett år, sen slutade hon. Sen fick vi Johanna. Och jag vet inte hur länge det ska hålla. Jag vet inte alltså. För vi brukar aldrig ha en och samma…// P – Så den här tidigare erfarenheten av byten gör att du inte ger dem ens chansen, eller du orkar inte längre?I – Nej, jag orkar inte längre. (c1) Många gånger handlar det positiva första mötet om att socialarbetaren förklarar och pratar så att klienterna förstår (b1, f1, e1): I – Hon är jättebra. Lugn, bra, försöker förklara. Pratar fint. Alltså, som att jag är välkommen. P – Mm. När du säger ”pratar fint” vad betyder det? I – Jo, hon förklarade tydligt. …//… Hon lyssnade på mig. Hon lyssnade på barna. Hon förklarade. Vad, familjehem är för något. Och jag hade några frågor också som jag fick svar på. Jag är nöjd. (f1) Detta kan tolkas som att de socialarbetare som deltar i undersökningen är duktiga på att skapa allians med sina klienter. Det går också att konstatera att klienter och familjehem utgår från ganska låga förväntningar samt att socialarbetarens förmåga att kommunicera och förklara saker har mycket stor betydelse för hur klienten och familjehemmet bedömer kontakten. Faktorer som klienterna/familjehemmen tar upp som viktiga i det vidare relationsbyggandet är upplevelse av respekt; samhörighet; samarbetet inom socialtjänsten och den pedagogiska förmågan och mänsklighet:
Upplevelse av respekt
Aspekter, klienter och familjehem tar upp som exempel på när de känt sig respekterade, är: 1) Att socialarbetaren lyssnar (a1, b1, c1, d1, e1, f1) 2) Att vara del i utredningsarbetet, att bli lyssnad på. (a1) 3) Att hållas informerad, även om det är negativa besked eller bara besked om att slutgiltigt beslut drar ut på tiden. (a1) 4) Kontinuitet, att personalen stannar och om de slutar att de informerar om det. Detta har tagits upp av flera av klienterna/familjehemmen. När ett familjehem, som har den längsta kunskapen om ett ärende inte blir lyssnat till upplevs det som kränkande. Andra har också tagit upp att det krävs tid och arbete för att känna sig trygg att kunna öppna sig. (a1, b1, c1, d1) 5) Ett respektfullt första bemötande från en ny socialarbetare ger hopp om att det kanske blir bättre. (a1, b1, c1, d1, f1) 6) Att det finns framförhållning och att man håller ord. (d1) 7) Att klienten/familjehemmet hörs inför förändringar av beslut. (a1, d1) När klienter och familjehem inte upplevt sig respekterade är exempelvis när: 8) Socialarbetare inte hör av sig, trots överenskommelser. När familjehemmet istället ringer blir denne avsnäst av socialarbetaren. (a1) 9) Socialarbetare bifogar av misstag en utredning på en förälders förmåga/diagnoser till en barnavårdsutredning som skickas till partnerns föräldrar. Lex Sarah anmälan upprättas men resultatet av denna kommuniceras inte till den berörda klienten. (d1)10) Klient känner att socialarbetaren inte lyssnar på denne. (f1) 11) Klients upplevelse att socialarbetaren är rasist. (f1) 12) Klient har känt sig utsatt för påtryckningar av socialarbetare för att skriva på ett papper att hon inte vill träffa sina barn (men vägrade). (f1) Att uppleva sig respekterad i handling är något som gynnar ett relationsbyggande har bekräftats i många tidigare studier (Ackerman & Hilsenroth. 2003, Carlsson, 2003, 2005; Murphy, Cramer & Lillie, 1984; Najaitz & Strupp, 1994; Parr, 2011, 2016). Liksom att känna sig respekterad gynnar ett relationsbygge gör motsatsen, att bli kränkt att förutsättningar för en god allians minskar. Terapi‐ forskningen visar också att terapeuter som avvisar patienter, är ignorerande och försummande hindrar en god relation (Najavits & Strupp, 1994). Att aktivt lyssna, som här underordnats temat respekt lyfts fram av Platt (2008) som en av de viktigaste aspekterna i förmågan att bygga relationer, skapa allians.
Upplevelse av samhörighet
Detta tema i är enbart format utifrån uttalanden av familjehem. Familjehem uppger att exempel på upplevd samhörighet från socialarbetaren är: 1) Att kunna få stöd från sin socialarbetare, även inför dennes kollegor som tar konstiga beslut. Att känna att socialarbetaren står på min sida (a1). 2) Att känna att socialarbetaren gör det där extra för dig, t.ex. att tillåta samtal kvällar och helger (d1). 3) Att man tillsammans kan erkänna situationen som den är: Och även dem [socialarbetarna, min kommentar] som har mycket erfarenhet märker ju mycket förändringar och tillstår det. Och bara att man gör det, att det är besvärligt nu, då är det ju, då har vi samma utgångsläge. Och det tycker jag är en bra grund för att man har ett bra samarbete. Istället för att man förnekar. För då finns ingen tillit. Liksom att man sett samma sak och då utgår man från det tillsammans. Istället för att man är oense från början. Det är ingen bra start. (a1) 4) Att det är lättare att identifiera sig med en socialarbetare som har ungefär samma världsbild/värderingar och ålder. (a1) Motsatsen till upplevd samhörighet är: 5) Upplevelse att socialarbetare håller varandra om ryggen, även om de gör ett dåligt jobb. (a1) Levin skriver att socialarbetaren behöver träda fram som person utanför sin organisatoriska roll och att det är ur detta förtroende byggs (2017, s. 41). Att familjehemmen uppfattar en samhörighet och likhet är en förutsättning för ett förtroende. Att familjehemmen tar upp upplevelse av samhörighet kan också handla om att familjehem är en insats från socialtjänstens sida och familjehemmen vill känna att de behandlas som ”likar”, vars åsikter och insatser värderas. En tolkning kan vara att det är underlättande för relationsbygget om det finns något som gör att familjehemmet kan känna att denne och socialarbetaren har någon beröringspunkt, ålder, värdering, etnicitet eller socialgrupp.Samarbetet inom socialtjänsten
Klienter och familjehem tar upp att det märks när socialarbetarna har ett gott samarbete mellan sig och när arbetet bakom mötena med dem verkar flyta på och när det inte gör det. Exemplen på upplevelse att samarbete på socialtjänsten inte fungerar handlar många gånger om motstridig information: 1) Klienter/familjehem får många motstridiga besked (det är en LVU‐utredning, nej det är ingen LVU utredning, umgängesplaneringen ser ut så, nej den ser inte ut så (a1), ni ska på utredningshem där, nej, ni ska på utredningshem där (c1), tider för umgänge mellan föräldrar om omhändertagna barn kommuniceras fel – med en tid för familjehemmet och en annan tid till föräldrarna (d1). 2) Klient menar att det är både svårt och jobbigt att behöva berätta sin historia flera gånger (på mottagning och sedan för utredarna). (f1). Klienter och familjehem menar att det är problematiskt när det verkar som att arbetet på socialtjänsten inte flyter på och det resulterar i att de får många olika besked, av olika socialarbetare. Det som formuleras av klienter och familjehem som en önskan om att deras socialarbetare samarbetar kan – utifrån ett annat perspektiv, handla om hur arbetet på socialtjänsten flyter på, på organisationsnivå. Det kan bero på personalomsättning, att nya socialarbetare har många uppgifter och många kollegor att lära känna innan arbetet kan flyta på.Upplevelse av pedagogisk förmåga och mänsklighet
Många kommentarer under det här temat handlar om klienters upplevelse av socialarbetaren och om hur denne kommunicerar: 1) Klienter gillar socialarbetare som är lugna, förklarar tydligt och bra, gärna genom att skriva på tavlan. (e1, f1): Man måste förklara. När man blir sjuk går man till vårdcentralen och läkaren förklarar vad man har för sjukdom, varför man blivit sjuk och hur man ska bli frisk. Så tycker jag att en socialarbetare ska vara också. Tydlig. Man ska inte vara rasist heller. (f1) 2) Klient uppskattar då socialarbetaren svarar på frågor och får denne att förstå, inte tvingar klienten till något som socialarbetaren tycker är bra. (f1) 3) Klient vill helst ha socialarbetare som har erfarenhet och inte är alltför byråkratiska och robotlika.(f1) Uttalanden som sorterats i gruppen där socialarbetaren brister i kommunikationen är när: 4) Socialarbetaren inte anpassar språket så att klienten förstår. (b1) 5) Klienten inte förstår varför sonen/dottern blivit omhändertagen. (d1) 6) Möjligheten till vistelse på utredningshem presenteras som något tvingande. (d1)Carlsson (2003; 2005) tar upp öppna förhandlingar om gemensamma mål som en viktig faktor för ett gott samspel. En förutsättning för öppna förhandlingar och samarbete är att klienten verkligen förstår vad som sker, därför är socialarbetarens förmåga till att pedagogiskt förklara och kommunicera grundläggande. Morén (1992) tar också upp gränslandet mellan anpassning/omgestaltning som socialt arbete befinner sig i. Socialarbetarens uppgift är att stödja klienten att anpassa sitt liv till de yttre sociala villkoren ibland och ibland också omgestaltning som innebär förändrad självbild, förändrad omvärldsuppfattning och ändrade levnadsstrategier. Här kommer de pedagogiska aspekterna in som en förutsättning för en omgestaltning. Socialarbetarens pedagogiska förmåga handlar alltså inte enbart om att förklara hur en utredning går till och hur myndigheten arbetar. Horvath, Flückiger & Symonds (2011) skriver utifrån sin metastudie att skapandet av en allians inte är separat från terapeutens intervention och behandlingen i sig formar alliansen. Översatt till socialtjänsten kan man tolka det som att alliansen med socialarbetaren går i par med vad som händer i relationen – ett omhändertagande är t.ex. en stor prövning på alliansen mellan klienten och socialarbetaren. Alliansforskningen pekar på att dessa prövningar inte behöver leda till ett negativt utfall – om de uppmärksammas och löses. Här finns det kanske skäl att fundera på hur socialtjänstens organisation stödjer relationsarbetet när klienter som får sina barn omhändertagna flyttas till en ny avdelning och får en ny socialarbetare. Den pedagogiska förmågan är något som sällan uppmärksammas i alliansforskningen och möjligtvis är det här en skillnad till socialtjänstens arbete. I socialtjänsten görs en del arbete med klienter med intellektuella funktionshinder och med klienter vars svenska inte hunnit bli riktigt bra ännu. Ibland används tolk i dem fallen men inte alltid. En socialarbetare som är pedagogisk kan förmedla budskap och förståelse till alla klientgrupper.
Vad socialarbetarna berättar att de gör
Förberedelse inför första mötet
När socialarbetaren träffar en klient första gången berättar de att deras ambitioner och intentioner handlar om att skapa tillit och förtroende. Att få klienten att lita på myndigheten (trots kanske tidigare dålig erfarenhet). Socialarbetaren förbereder sig genom att prata med en tidigare socialarbetare men sällan genom att läsa tidigare journalanteckningar.Olika typer av inledande samtal
I intervjuerna med socialarbetarna framkommer att de gör skillnad på olika typer av inledande samtal, beroende på förväntningar hos socialarbetaren. De olika typerna utgörs av inledande samtal för en längre stödjande relation, inledande samtal för en utredning och förebyggande samtal.
1) I det inledande samtalet för en längre stödjande relation (gäller familjehemssekreterare och barnföljare) är det viktigt att bygga upp ett förtroende. Mer tid läggs på relationsbyggande, att lära känna klienten, eftersom man som socialarbetare vet att man har en lång kontakt framför sig (B1, C1) 2) I det inledande samtalet för en utredning; etableras en relation men det görs även en slags överenskommelse med familjen om hur utredningen ska gå till. Här finns exempel på hur socialarbetaren kommer överens med familjen att göra utredningen på ett effektivt sätt genom att komma överens om att fokusera på det svåra på en gång, vilket gör träffarna färre men mer intensiva. (F1) Fasen för relationsbyggandet är kortare, anpassad utifrån att kontakten syftar till att göra en utredning. 3) Ett förebyggande samtal är ett samtal där oron som fanns när anmälan inkom egentligen inte finns kvar. Så… jag kan tänka att olika möten har olika fokus. Alltså, det här mötet gick ut på att dels träffa flickan, det gick inte att göra det på telefon. Men jag vill… Det här har hänt. Det här är andra gången det händer och då vill jag tala om var gr… fortsätter man att göra såhär så mår… så kommer barn inte att må bra. Men om ni har slutat att göra det här så här det toppen! Så jag tänker att det här var ett förebyggande möte, där jag fått säga till dem att ”Fortsätt gärna inte göra såhär.” (E1) Socialarbetaren gör bedömningen att oron inte finns kvar eftersom familjesituationen har förändrats. Men eftersom det är andra gången en anmälan inkommer gällande händelser i familjen, passar socialarbetaren på att träffa dem. Hon vill genom mötet prata om grunden för anmälan på ett sätt som dels upprättar och stärker barnets rätt att protestera mot föräldrarnas leverne och samtidigt varna för att upprepa det som skett. På så sätt byggs enligt socialarbetaren ett förtroende för socialtjänsten hos barnet att faktiskt återkomma om händelsen skulle upprepas. Utifrån intervjuerna med socialarbetarna går det att se att de gör en skillnad på relationsbyggandet för längre kontakter och utredande och förebyggande samtal. I samtalen för (1) längre kontakter är samtalen mindre fokuserade inledningsvis och socialarbetaren berättar att mycket arbete läggs på att bygga förtroende. Här finns inte någon akut hotbild. Ett omhändertagande är gjort med bedömningen att det kommer ta tid innan barnet/ungdomen placeras tillbaka i hemmet. Eftersom relationen med socialarbetaren är ny (som tidigare beskrivits byter familjen handläggare när barn blir placerade) måste ett nytt relationsarbete påbörjas under tiden då familjen är i kris. Beutler, Harwood, Alimohamed och Malik (2002) påpekar att där funktionsnedsättning finns måste relationsbygget få ta längre tid. Även Mulligan, Haddock, Hartley, Dabies och Sharp (2014) tar upp att patienter med hög ångestnivå är särskilt utmanande att skapa allians med. Hög ångestnivå kan bero på psykisk sjukdom men kan också framkallas av omständigheter i livet, som att få sitt barn omhändertaget. Vad gäller inledande samtal för en utredning (2) skriver Carlsson (2003) om de öppna förhandlingarna och samarbetet kring gemensamma mål som gynnande faktorer för ett gott
samspel. I det här fallet beskriver socialarbetarna att de kommer överens med klienterna i den andra typen av samtal, om hur utredningen ska gå till – en snabbare utredning om de pratar om de känsliga sakerna på en gång – om de kommer överens om det. I den tredje typen av samtal; förebyggande samtal (3), sker ingen förhandling, snarare ett statuerande av en gräns, ett uttryck för socialtjänstens disciplinerande makt (Billquist, 1999).
Första kontakten
På frågan vad socialarbetarna gör rent konkret för att skapa en god första kontakt berättar de att de i den inledande kontakten: 1) Ser till att hälsa ordentligt. (A1) 2) Försöker vara trevlig, vänlig men saklig. (E1) 3) Att visa sig som mänsklig, inte vara som en robot/alltför byråkratisk, vilket många gånger innebär att använda ett språk som klienten förstår och känner sig bekväm med. Det kan också handla om att hitta en minsta gemensamma nämnare som socialarbetaren delar med sig av. Socialarbetaren uppger att det är skillnad mellan ungdomar och vuxna, vuxna verkar klara av lite mera stolpighet än ungdomar. Ibland kan framlyftande av egen svaghet vara ett sätt att inledningsvis etablera en relation.(F1) 4) Att vara inlyssnande. (D1, F1, B1, A1) 5) Att vara nyfiken. (F1) 6) Att vara närvarande, inte titta på klockan (mer än nödvändigt). (F1) 7) Att låta klienten berätta om sig själv. (C1) 8) Att det är viktigare med flöde än informationssamlande i första samtalet. (B1, F1) 9) Att anpassa samtalet efter klientens förutsättningar. (B1) 10) Att bekräfta klienten när det är relevant men inte att bekräfta vrångtolkningar eller att gå med i att säga att kollegor har gjort dåliga insatser. (A1, F1) En socialarbetare berättar: Jag bekräftar hennes känsla `Jag förstår att du känner såhär’. Jag säger inget ingående, men jag kan säga att jag kan också känna sådär. Så kan jag säga. Men inte mer. Och sen fokuserar jag på det jag ska göra. (A1) Socialarbetaren säger att denne bekräftar känslan av frustration hos klienten men försöker sedan fokusera på här och nu. En annan socialarbetare berättar: Är de negativa… jag försöker inte vinna över dem på nått sätt, och jag tror det är det som gör att man vinner i längden. Istället för att gå in för att `du ska tycka annorlunda innan du går ut härifrån’. Så det är mer en bekräftelse, att det är okej att tycka så också. Men nu är vi här. Hur gör vi? Och då tror jag inte att man blir så påträngande och det gör väl på nått sätt att man får nån kontakt. (F1) Socialarbetaren menar att hen bekräftar klienten i dennes uppfattning om sin upplevelseMen låter bli att utveckla den diskussionen. 11) Att avvakta med ifrågasättanden och försök att ändra tänkesätt tills en relation är etablerad (B1) 12) Att läsa av klientens kroppsspråk för att på så sätt anpassa samtalet. (E1) 13) Att följa klienten för att bygga relationen. Vill klienten göra en lång utvikning, låta den göra det, trots att det inte ger något till utredningen i informationsvärde. Däremot kan det ge mycket i relationsbyggandet. (F1) 14) Att vara avslappnad (B2, E1, F2) Sammanfattningsvis försöker socialarbetarna inledningsvis visa klienten respekt och få denne att slappna av. Socialarbetarna sätter klienten i fokus men bekräftar inte att kollegor gör dåliga insatser. Att visa klienten respekt ges exempel i punkt 1, 2 5, 6 och 7, exempel på att få klienten att slappna av framgår av exempel 2, 3, 8, 9 12, 13 och 14. I punkt 10 ges exempel på hur socialarbetaren hanterar negativ tidigare erfarenhet eller negativ syn på socialtjänsten och andra kollegor. De bekräftar att de har hört vad klienten eller familjehemmet uttryckt men riktar snabbt fokus framåt. Horvath, Flückiger och Symonds (2011) tar upp i sin forskningsöversikt att gynnande för allians är då terapeuten inte ger defensiva svar på klienters ifrågasättanden. Vad socialarbetarna beskriver att de gör är att de bekräftar klientens negativa erfarenhet när den kommer upp. Men att de inte uppehåller sig vid det alltför länge. I punkt 11 ges exempel på vad socialarbetaren inte gör vid ett första samtal – att ifrågasätta. Sättet socialarbetarna berättar att de arbetar på får stöd i forskningen (Carlsson, 2003, 2005; Parr, 2011, 2016). Billquist (1999) skriver om det viktiga första mötet med socialtjänsten. Att de flesta väntar in i det längsta innan de ber om hjälp eller blir tvingade till socialtjänsten och att klienter ofta är uppfyllda av skam, som också kommer att påverka hur de upplever mötet. Men även om socialarbetarna i den här studien beskriver det första mötet med klienterna och hur de agerar, är det sällan klienternas första möte. Ett möte på socialtjänsten föregås ofta av ett samtal med mottagningen och många gånger har också klienterna andra tidigare erfarenheter av socialtjänsten som påverkar mötet. Så en socialarbetare kan göra sitt bästa för att det första mötet med klienten ska bli bra och stabilt för att bygga en relation, men en socialarbetare på en socialtjänst är aldrig mer än en bricka i ett spel, med många andra aktörer. Det är intressant att socialarbetare inte nämner något om hur de förklarar saker eftersom det är något som klienterna tar upp som mycket betydelsefullt för deras förtroende för socialarbetaren.
När allians finns
När det väl finns en relation mellan socialarbetaren och klienten, och det finns en överenskommelse om vad samtalen går ut på går det att vara både tydlig och rakt på sak. En av socialarbetarna säger:… det jag fick med mig från socionomprogrammet, det är just det här med, jag vet att vi pratade om tabun någon gång. För vi pratar ju om känsliga ämnen. Och då minns jag att de sa att ”Det blir inte tabu förrän vi gör det till tabu.” Väljer vi att linda in saker och gå som katten runt het gröt, då gör vi det till ett tabu. Istället för att bara ställa frågor. Precis som vi har ett formulär vi stället till alla. Och det är väl den approachen jag försöker ha i jobbet. Så jag har inga problem att ställa jobbiga frågor. (F2) Samma socialarbetare reflekterar över en klient som är mycket positiv till henne, trots att hon avslog dennes ansökan och dessutom inledde en utredning på grund av oro för barnen: I – Men jag tror, så länge man förklarar varför vi gör som vi gör och tänker som vi gör. Då försvinner lite av ilskan. Jag tror det hade blivit annorlunda om jag bara hade sagt ”Nej, vi kommer inte göra såhär. Du tänker fel.” … det blir ju taktiskt att man lyfter många av hennes bra sidor. För att stärka henne också. Att säga ”Jag ser mycket bra med, men jag blir orolig när jag hör hur du pratar om honom.” Jag sa ”Det jag uppfattar när du pratar såhär…” och då kunde jag ge exempel på hur hon beskriver sin son, då förstod ju hon att jag hade fått fel bild av henne, det blev ju ”Nej, det är inte så jag har menat.” Och så kunde hon ge andra exempel. Men då kunde hon också förstå vad hon hade förmedlat innan, som gjorde att vi blev oroliga. Så jag tror liksom, en öppen dialog. Jag tror att vi kan vara dåliga att lyfta, när vi är oroliga för någonting, och det kan ofta komma i pappersformat när vi skickar ut det istället. Men jag tror att det är viktigt att vi vågar lyfta det i rummet. (F2) Socialarbetaren menar att genom att vara tydlig, direkt och konkret så får klienten en möjlighet att bemöta kritiken och känna sig respekterad men måste samtidigt respektera socialarbetarens kritik. Citatet belyser också utredningen som ett processarbete. Socialarbetaren går inte in och tar tempen på föräldra‐barn relationen för en avrapportering i utredningen. Snarare sker ett motivations‐ och förändringsarbete som handlar om att förtydliga, klargöra för föräldern vad denne behöver göra. Som Horvath, Fluckiger och Symonds (2011; se även Bordin, 1994) konstaterar i sin litteraturöversikt varierar alliansen under och mellan träffarna beroende på ifrågasättanden och konflikter men detta hindrar inte en god allians och ett gott utfall, så länge problemen sätts i fokus och löses. Även Platt (2008) och Parr (2011¸2016) tar upp hur socialarbetare som är framgångsrika i sitt arbete lyckas kommunicera med sina klienter på ett respektfullt sätt, men samtidigt genom stor tydlighet om vad som är problematiskt.
Socialarbetares berättelser om hinder i relationsbyggandet
Socialarbetarna tar upp vad som kan vara svårigheter i relationsbyggandet till klienterna. Dessa orsaker är nedan sorterade i underrubrikerna; organisation; socialarbetaren; klienter/familjehem; privata nätverket samt lokaler.
