EN MÖRDARES BETEENDE
Partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord i relation till försiktighetsåtgärder efter brottet samt typ av våld
Tilda Clewemar, Sarah Johansson & Natalie Widerlöv
Vårterminen 2020
Självständigt uppsatsarbete, 15 hp Huvudområde: Kriminologi
Instutitionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Joakim Petersson
Sammanfattning
Försiktighetsåtgärder vidtagna av gärningspersonen efter att ett mord har undersökts i begränsad utsträckning. Internationell forskning på området indikerar att förövare och offers relation samt vilken typ av våld som tillfogas vid gärningstillfället kan hänga samman med huruvida försiktighetsåtgärder vidtas eller inte. Föreliggande studie syftar att undersöka skillnaden mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord gällande försiktighetsåtgärder som vidtagits efter brottet. Fortsättningsvis syftade studien att undersöka om försiktighetsåtgärder efter mordet kan förklaras av en interaktionseffekt mellan förövaren och offrets relation samt typ av våld. För att undersöka detta granskades 166 domar varav de partnerrelaterade morden bestod av 61 domar (37%) och de icke-partnerrelaterade morden bestod av 105 domar (63%). Resultatet visade att det inte föreligger en signifikant skillnad mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord gällande förekomst eller omfattning av försiktighetsåtgärder. Däremot fanns det signifikanta skillnader mellan grupperna beroende på vilken typ av försiktighetsåtgärd som vidtas, om det är crime scene staging eller andra försiktighetsåtgärder. Resultatet visade även att det inte föreligger en interaktionseffekt mellan förövaren och offrets relation samt typ av våld. Mer forskning på området krävs för att kunna uttala sig om det föreligger en interaktionseffekt mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord samt typ av våld gällande försiktighetsåtgärder som vidtas efter brottet.
Nyckelord: Försiktighetsåtgärder, mord, partner, instrumentellt, reaktivt, våld
Abstract
Precautionary acts that the perpetrator performs after the homicide have been investigated to a limited extent. International research shows that the perpetrator and victim’s relation, with type of deadly violence that is inflicted to the victim have a connection whether precautionary acts are performed or not. The present study aimed to examine the differences of precautionary acts in intimate partner homicide [IPH] and non-intimate partner homicide [NIPH]. Furthermore the aim was to investigate if the precautionary acts performed after the homicide could be explained by an interaction effect between the perpetrator and victims relation and type of deadly violence. There were 166 verdicts examined in this study, whereof 61 (37%) concerned the IPH group and 105 (63%) concerned the NIPH group. The results show that there was no significant difference between IPH and NIPH in terms of occurrence and extent of precautionary acts. On the contrary, there was a significant difference regarding what type of precautionary act that was performed, whether it was crime scene staging or other types of precautionary acts. The result also showed that it did not occur an interaction effect between the perpetrator and victim relation and type of violence that can explain the variance in precautionary acts. Further research is required to observe if there is an interaction between IPH and NIPH and type of violence regarding precautionary acts.
Keywords: Precautionary acts, homicide, partner, instrumental, reactive, violence
Försiktighetsåtgärder ... 1
Typ av våld ... 4
Teoretisk utgångspunkt ... 6
Kunskapslucka ... 6
Syfte och frågeställningar ... 7
Metod ... 8 Urval ... 8 Material ... 10 Procedur ... 13 Analys ... 15 Resultat ... 16
Förekomst, omfattning samt typ av försiktighetsåtgärd ... 16
Interaktionseffekt ... 18
Diskussion ... 19
Förekomst, omfattning samt typ av försiktighetsåtgärd ... 19
Interaktionseffekt ... 22
Teoretiska förklaringar ... 23
Styrkor och svagheter ... 24
Praktiska implikationer och framtida forskning ... 25
En mördares beteende
Att beröva någon livet är det allvarligaste brott en människa kan göra sig skyldig till (UDHR, 1948). Detta klargörs i Lag (2019:805) om brott mot liv och hälsa 3 kap paragraf 1§ BrB “Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.”. Karaktären av en mördare som oprovocerad, okänd och känslokall är en allmänt erkänd uppfattning (Fritzon & Garbutt, 2001). Verkligheten strider dock mot detta då majoriteten av mord begås av en förövare som är känd för offret och där händelseförloppet har sitt ursprung i tidigare företeelser. För att undvika straffrättsligt ansvar kan
försiktighetsåtgärder vidtas av gärningspersonen efter mordet med avsikt att distansera sig från brottet (Ferguson & Petherick, 2016; Ferguson, 2015; Ferguson, 2014). Sannolikheten för huruvida detta beteende vidtas eller inte har visats kunna skilja sig åt beroende på vilken relation förövare och offer har och vilken typ av våld som tillfogats vid gärningstillfället (Juodis, Starzomski, Porter & Woodworth, 2014; Last & Fritzon, 2005). Forskning indikerar att tillämpningen av försiktighetsåtgärder skiljer sig vid partnerrelaterade och
icke-partnerrelaterade mord (Ferguson, 2015; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014). Sakkunskap kring dessa omständigheter och hur de hänger samman kan avslöja vem som är den mest sannolike gärningspersonen och vara avgörande för
huruvida en utredning slutförs eller avskrivs (Ferguson, 2011). Den föreliggande studien syftar därmed att undersöka hur användandet av försiktighetsåtgärder skiljer sig mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord. Vidare syftar studien att undersöka om det föreligger en interaktionseffekt mellan förövare och offrets relation och typ av våld vad gäller omfattningen av försiktighetsåtgärder.
Försiktighetsåtgärder
Försiktighetsåtgärder karaktäriserar ett medvetet beteende som vidtas av en gärningsperson efter ett brott för att undkomma misstanke för handlingen (Turvey, 2008). Dessa typer av åtgärder kan vidtas efter gärningen med syfte att dölja förövarens egen förbindelse till brottet. Den forskning som undersökt försiktighetsåtgärder har använt olika begrepp för liknande beteende (Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Reale, Beauregard, Martineau, 2020; Turvey, 2008). De mest förekommande begreppen är precautionary acts, crime scene staging och post-mortem behavior. Crime scene staging är det mest specifika av begreppen och ingår delvis i post-mortem behavior och precautionary acts vilka har en bredare betydelse (Last & Fritzon, 2005; Turvey, 2008). Crime scene staging har undersökts i störst omfattning
och därav är det framför allt det begreppet som presenteras i studiens bakgrund. I föreliggande studie omfattas begreppet försiktighetsåtgärder av alla de ovannämnda begreppen då dessa är likartade (Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Reale, Beauregard, Martineau, 2020; Turvey, 2008). Tillsammans definieras dessa som medvetna förändringar av
brottsplatsen i syfte att vilseleda utredningen med fokus på beteenden som vidtas av förövaren efter gärningen. Andra beteenden som inte syftar att leda bort misstanke har därmed
exkluderats i studien.
Crime scene staging innebär att förövaren medvetet anstränger sig för att förändra brottsplatsens fysiska utformning för att få det att framstå som att offret har avlidit på ett sätt som skiljer sig från verkligheten (Ferguson, 2014). Detta beteeende är ovanligt
förekommande men förefaller öka över tid (Hazelwood & Napier, 2004). Tidigare forskning på området har konstaterat varierande frekvens, där denna försiktighetsåtgärd
uppskattningsvis förekommit i 8 %, 3 % respektive 0,1 % vid de urval av mordfall som studerats (Hazelwood & Napier, 2004; Keppel & Weis, 2004; Schlesinger, Gardenier, Jarvis & Sheehan-Cook, 2014). Omfattningen av försiktighetsåtgärder undersöktes av Schlesinger, m.fl., (2014) vilken menar att omfattning av försiktighetsåtgärder förklarar hur mycket
förövaren har ansträngt sig för att förändra brottsplatsen. I studien framkom att den vanligaste omfattningen var minimal förändring, där ett eller två element förändrades, vilket förekom i uppskattningsvis 30 % av fallen. Medel förändring, där tre eller fyra element förändrades, förekom ungefär i 28 % av fallen. Slutligen förekom omfattande förändring, där fem eller fler element förändrades, uppskattningsvis i 13 % av fallen. Några av de mest förekommande typerna av crime scene staging är självmord, mordbrand och olycka (Ferguson, 2014;
Ferguson & Petherick, 2016; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl., 2014). Staging i form av självmord betyder att förövaren medvetet försöker få det att se ut som att offret har tagit sitt eget liv och inte har berövats livet av annan person (Ferguson & Petherick, 2016). Detta kan exempelvis ske genom att förövaren lägger ett mordvapen i offrets hand eller lämnar ett självmordsbrev. Staging som mordbrand innebär att förövaren försöker avleda utredningen genom att anlägga en brand genom att antända bostaden till offret som berövats livet (Schlesinger, m.fl., 2014). Staging som olycka kan ske på många sätt, att iscensätta en drunkningsolycka är ett exempel på ett sådant (Schlesinger, m.fl., 2014). Post-mortem behavior, som är det mer övergripande begreppet, omfattar olika tillvägagångssätt förövaren kan vidta i ett försök att undanröja bevismaterial som kan härleda förövaren till gärningen (Last & Fritzon, 2005). För att dölja brottet kan mordvapnet avlägsnas och brottsplatsen städas med avsikt att förstöra bevis som kan härleda förövaren till gärningen. Offrets kropp
kan även förflyttas eller gömmas för att förhindra att kroppen upptäcks. Dessa är de mest förekommande typerna av post-mortem behavior (Last & Fritzon, 2005).
Forskningsresultaten vad gäller genomförandet av försiktighetsåtgärder är varierande i såväl tillvägagångssätt som omfattning (Ferguson, 2015; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014). Gemensamt för forskningen är däremot att relationen mellan offer och förövare påverkar tillämpningen av försiktighetsåtgärder.
Försiktighetsåtgärder och relation mellan offer och förövare. Definitionen av partnermord förklaras som ett uppsåtligt dödande av en partner (Ferguson, 2011). Partner kan i detta sammanhang betyda att personerna hade en befintlig nära relation med varandra vid tillfället för mordet alternativt att de avslutat en tidigare relation. Forskning som undersökt skillnader mellan offrets och förövarens relation vid mord har valt att undersöka två grupper, partnermord och icke-partnermord. (Belfrage & Rying, 2004; Matias, Gonsalves, Soeiro, Matos, 2020). Föreliggande studie har således valt att undersöka skillnader mellan dessa två grupper.
Vad gäller förekomsten av försiktighetsåtgärder vid partnerrelaterade och icke-partner relaterade mord är forskningsresultaten varierande (Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Santtila, Canter, Elfgren & Häkkänen, 2001; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Viss forskning, som undersökt post-mortem behavior, talar för att denna typ av försiktighetsåtgärd vidtas i större utsträckning vid icke-partnerrelaterade än vid partnerrelaterade mord (Ferguson, 2011; Last & Fritzon, 2005). Detta för att förövaren kan behålla kontroll i större utsträckning på grund av avsaknad av nära relation till offret. I en undersökning framkom att mord där förövare och offer har en personlig relation med varandra särskiljer sig från de mord som begåtts där förövaren är bekant alternativt okänd för offret (Last & Fritzon, 2005). Post-mortem behavior förekom uteslutande när offer och förövare inte hade en nära relation med varandra.
Annan forskning, som undersökt crime scene staging, talar för att denna typ av försiktighetsåtgärd vidtas i större utsträckning vid partnerrelaterade än vid
icke-partnerrelaterade mord (Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Detta med avsikt att dölja förövarens relation till offret för att undkomma misstanke för gärningen. När ett brott inträffar som involverar element av staging är den ansvarige personen för gärningen i majoriteten av fallen en person som har en nära relation med offret (Hazelwood & Napier, 2004). En undersökning som genomförts har konstaterat att staging förekom i uppskattningsvis 20 % av de partnermord som studerats (Schlesinger, m.fl., 2014). Den mest frekventa typ av staging som framkom i denna
undersökning som använts vid mord där förövaren och offret haft en nära relation har visats vara verbal staging. Det innebär att förövaren ljuger med syfte att missleda utredningen. Att förövaren självmant aktivt söker kontakt med rättsväsendet för att anmäla offret som saknad är ett exempel på detta. Vid icke-partnermord var mordbrand den mest frekvent använda försiktighetsåtgärden (Schlesinger, m.fl., 2014).
Forskningsresultaten gällande vilken typ av försiktighetsåtgärd som vidtas i störst utsträckning för partnerelaterade respektive icke-partnerrelaterade mord är varierande
(Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Santtila, Canter, Elfgren & Häkkänen, 2001; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Denna forskning talar för att crime scene staging som försiktighetsåtgärd vidtas vid partnerrelaterade mord medan post-mortem behavior som försiktighetsåtgärd vidtas vid icke-partnerrelaterade mord. Ingen samstämmig bedömning på området kring försiktighetsåtgärder som samlat begrepp och i vilket sammanhang de har tillämpas i finns tillgänglig.
Typ av våld
Försiktighetsåtgärder efter mordet har visats kräva en viss behärskning och kontroll över situationen vilket även hänger ihop med vilken typ av våld som utförs (Last & Fritzon; Santtila m.fl., 2001). Reaktiv och instrumentell aggression presenterades av Feshbach (1964) vilket utgör en teoretisk distinktion gällande två separata former av våld som utövas. Vid utövandet av våld kan man särskilja på två olika typer av aggression, instrumentell och reaktiv (Last & Fritzon, 2005; Santtila m.fl., 2001). Instrumentell aggressivitet kännetecknas av att vara målinriktad, förberedd och planerad med avsaknad av känslomässigt engagemang. Utöver att tillfoga skada på offret finns ett bakomliggande syfte till grund för gärningen där aggressionen kan representera medlet för att uppnå målet (Cornell m.fl., 1996). Att utföra ett mord, där gärningspersonen överrumplar offret bakifrån och gärningen föranletts av noggrann planering, är en handling som betraktas att vara av instrumentell beskaffenhet (Last & Fritzon, 2005). Den emotionella nivån är förhållandevis låg och sekundär i relation till den utförda handlingen och i regel saknas provokation av offret. Reaktiv aggressivitet kännetecknas av att vara impulsiv och ogenomtänkt med bristfällig kontroll (Last & Fritzon, 2005). Denna form av aggression är mer sannolik att inträffa de personer som har en emotionell anknytning till förövaren och är ofta föranledd av någon form av oenighet eller provokation. Att hastigt döda en person med hjälp av ett slumpartat föremål som finns nära tillhands till följd av en urartad konflikt är en händelse som betraktas vara av reaktiv beskaffenhet (Last & Fritzon, 2005). En nära relation kan i flertalet fall associeras med en förhöjd nivå av brutalitet i tillvägagångssätt
för gärningen samt en mer omfattande komplexitet beträffande de skador som tillfogats offret. För att orsaka döden nyttjas i flertalet fall mer våld än nödvändigt och de skador som
förorsakas omfattar i regel fler kroppsdelar (Last & Fritzon, 2005). Detta tyder på ett uttryck av ilska och frustration vilket karaktäriserar en reaktiv handling.
Forskning talar för att distinktionen mellan instrumentellt och reaktivt våld inte är definitiv (Last & Fritzon, 2005; Thijssen & de Ruiter, 2011). Vid mord finns ofta inslag av båda elementen. Till det reaktiva och instrumentella våldet tillkommer även
reaktivt/instrumentellt och instrumentellt/reaktivt (Cornell m.fl., 1996). För att klassas som reaktivt/instrumentellt innebär det att gärningen primärt är reaktivt men sekundärt innehåller element av instrumentellt våld (Woodworth & Porter, 2002). Detta kan innebära att
förövarens huvudsakliga syfte med gärningen varit att åsamka offret fysiska skador men efter gärningen rånar offret på grund av att situationen gett tillfälle för detta. För att räknas som instrumentellt/reaktivt innebär det att gärningen är primärt instrumentell och välplanerad men sekundärt innehåller element av reaktivt våld (Woodworth & Porter, 2002). Detta kan
innebära att förövarens huvudsakliga syfte är att genom ett rån tillgripa sig värdesaker, situationen urartar och gärningspersonen behöver fly från platsen vilket innebär att personer på plats ogenomtänkt och impulsivt i stundens hetta skadas fysiskt.
Typ av våld, relation mellan offer och förövare och försiktighetsåtgärder. Det finns begränsad forskning som undersökt hur försiktighetsåtgärder påverkas av vilken typ av våld som har tillfogats offret och vilken relation offret och förövaren har. Däremot finns forskning som tyder på att en sådan interaktionseffekt kan existera (Last & Fritzon, 2005). Relationen mellan förövare och offer utgör en betydande faktor gällande vilken typ av
aggression som utspelas vid mord (Last & Fritzon, 2005; Santtila m.fl., 2001). Forskning som undersökt typ av våld i anslutning till försiktighetsåtgärder har kommit fram till att
försiktighetsåtgärder är förknippat med instrumentellt våld (Last & Fritzon, 2005). Den grupp som påvisats använda instrumentellt våld i högre utsträckning är förövare vid
icke-partnerrelaterade mord (Last & Fritzon, 2005). Detta på grund av att brottet begås mot en okänd person vilket innebär att aggressionen med större sannolikhet kan vidmakthålla den planering och kontroll vilket en instrumentell gärning kräver. Försiktighetsåtgärder betraktas vara ett rationellt beteende vilket begär en viss typ av behärskning av förövaren som är svår att upprätthålla vid partnermord där emotionell närhet mellan förövare och offer vanligen resulterar i ett reaktivt, överdrivet och okontrollerat våld (Last & Fritzon, 2005). En teori som kan förklara skillnader i försiktighetsåtgärder mellan partnerrelaterade och
icke-partnerrelaterade mord och relationen till typ av våld är The motivational impairment effect (DePaulo, Kirkendol, Tang & O’Brien, 1988; Ferguson, 2011).
Teoretisk utgångspunkt
The motivational impairment effect menar att lögner kan upptäckas genom att analysera förövarens beteende på brottsplatsen (Ferguson, 2011). Teorin förklarar att desto mer
motiverad en förövare är att dölja sin osanning desto mer uppenbar blir denna (DePaulo, m.fl., 1988). Detta förklaras av att de som är mer motiverade att undkomma misstanke att ertappas för brott upplever ett starkt känslomässigt tillstånd, vilket innebär att dessa personer försöker kontrollera sitt beteende i högre utsträckning. Den förvirrande sinnesstämningen kan medföra att förövaren kvarlämnar mer bevis från sig själv och det verkliga scenariot istället för att vidta försiktighetsåtgärder som ska leda bort misstankarna från sig själv (Ferguson, 2011). Detta gör lögnen mer påtaglig (DePaulo m.fl., 1988). Denna effekt går att applicera på brottsplatser för att ta reda på vem som är den mest sannolika gärningspersonen (Ferguson, 2011). Ett starkare upplevt behov att försöka dölja mordet kan orsaka ett upprivet
känslomässigt tillstånd. Betraktat utifrån The motivational impairment effect skulle
försiktighetsåtgärder därför misslyckas i större utsträckning vid reaktivt våld, som associeras med ett starkt emotionellt scenario, där förövaren berövar en partner livet (Ferguson, 2011; Last & Fritzon, 2005). Detta för att personer som befinner sig i offrets omedelbara närhet löper högre risk att misstänkliggöras för gärningen och av detta skäl upplever ett starkare motiv för att dölja brottet. Desto starkare drivkraft förövaren har att dölja sin osanning desto mer sannolikt blir det att denna uppenbaras (DePaulo, m.fl., 1988). Till följd av den psykiska press som infinner sig minskar förmågan att tänka rationellt och konsekvensen av detta kan vara att försiktighetsåtgärder uteblir. Betraktat utifrån the motivational impairment effect skulle försiktighetsåtgärder i större utsträckning vara mer framgångsrika vid instrumentellt våld, som associeras med ett mer rationellt och kontrollerat beteende, där gärningspersonen berövar en icke-partner livet (Ferguson, 2011; Last & Fritzon, 2005). Detta för att förövare som inte befinner sig i offrets omedelbara närhet inte löper lika hög risk att misstänkliggöras för gärningen och av detta skäl inte upplever ett lika starkt motiv att dölja brottet. Det medför att risken för att förövaren infinner sig i ett psykiskt stressat läge minskar och förmågan att tänka rationellt kvarstår. Tillämpningen av försiktighetsåtgärder utövas i större omfattning med kontroll och blir således mer framgångsrik (Ferguson, 2011).
Att manipulera brottsplatsens fysiska utformning och ljuga för att undkomma misstanke om brott är ett beteende som vidtagits i århundraden (Ferguson, 2011). Trots att
försiktighetsåtgärder inte är en ny företeelse finns det relativt lite forskning på området. Majoriteten av all forskning som bedrivits är internationell (Hazelwood & Napier, 2004; Keppel & Weis, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014). Denna forskning är dessutom inkonsekvent gällande hur vanligt förekommande det är, vilken typ av
försiktighetsåtgärd som är mest förekommande och hur tillämpningen av försiktighetsåtgärder kan skilja sig åt beroende på vilken relation förövaren har till offret.
Viss forskning menar att försiktighetsåtgärder vidtas i högre utsträckning vid
partnerrelaterade mord medan annan forskning menar att det bör vidtas försiktighetsåtgärder i större utsträckning vid icke-partnerrelaterade mord (Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Trots att forskningsresultaten varierat har de gemensamt konstaterat att relationen är betydande att studera i förhållande till försiktighetsåtgärder. Vilken typ av våld som utövats har vidare visats kunna ha betydelse för sannolikheten för huruvida försiktighetsåtgärder vidtas eller inte av gärningspersonen (Last & Fritzon, 2005). Vidare indikerar litteratur på området att
relationen mellan gärningsperson och offer samt vilken typ av våld som är närvarande är viktiga element att studera i förhållande till försiktighetsåtgärder (Last & Fritzon, 2005). Trots att resultaten varit inkonsekventa och undersökt olika typer av begrepp har båda dessa
variabler enskilt visats ha ett förklaringsvärde beträffande försiktighetsåtgärder som vidtagits vid mord av gärningspersonen (Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Detta motiverar att studera om det föreligger en interaktionseffekt mellan försiktighetsåtgärder, relation mellan offer och förövare samt typ av våld.
På grund av den kontradiktoriska och begränsade forskningen som finns om försiktighetsåtgärder generellt och kopplingen mellan försiktighetsåtgärder och relationen mellan förövare och offer samt typ av våld fanns det inte tillräcklig grund i tidigare forskning för att utforma hypoteser. Därmed formulerades inga hypoteser i den föreliggande studien. En kunskapslucka identifierades också eftersom forskningsfältet gällande försiktighetsåtgärder som fenomen är begränsat. Detta motiverar att fler studier inom området krävs och att den föreliggande studien utförs i ett explorativt syfte. För att undersöka försiktighetsåtgärder som vidtas efter ett mord ytterligare och i en annan kontext används en kvantitativ ansats som kan ge numerisk data och en bild för hur fenomenet uttrycker sig. Som datainsamling används domar från svenska domstolar som kan ge information om händelserna som leder fram till
mordet och vad som utspelar sig efter mordet.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan partnerrelaterade och
icke-partnerrelaterade mord i relation till försiktighetsåtgärder som har vidtagits efter gärningen. Vidare syftade studien till att undersöka om det föreligger en interaktionseffekt mellan offrets och förövarens relation samt vilken typ av våld som har utövats, vad gäller
försiktighetsåtgärder. Mer specifikt,
₋ Hur skiljer sig förekomsten, omfattningen samt typ av försiktighetsåtgärder efter brottet mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord?
₋ Hur skiljer sig omfattningen av försiktighetsåtgärder mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord, och beror detta på vilken typ av våld som utövats?
Metod
För att besvara studiens syfte har en kvantitativ ansats använts. En kvantitativ ansats kännetecknas av insamling av numeriska data och att de slutsatser som dras är av deduktiv karaktär (Bryman, 2011). Eftersom försiktighetsåtgärder inte är ett vedertaget fenomen i forskning krävs det vidare undersökningar för att kunna dra slutsatser om det. Med kvantitativ data går det att få en övergripande bild av försiktighetsåtgärdernas förekomst vid mord och se om det finns ett praktiskt värde i att undersöka försiktighetsåtgärder vid mordutredningar, för att få reda på vem den mest sannolika förövaren är. Ett icke-experiment har även tillämpats vilket är en av de vanligaste undersökningsmetoderna inom samhällsvetenskapliga
forskningsområdet och kan med hjälp av adekvata statistiska analyser visa skillnader mellan variabler (Borg & Westerlund, 2012). Det ger möjlighet att visa eventuella skillnader mellan försiktighetsåtgärder, relation mellan offer och förövare samt typ av våld. Designen som har använts i föreliggande studie är retrospektiv (Bryman, 2011). Befintliga brottmålsdomar innehållande registrerad mätdata samlades in och analyserades. Det resulterade i numeriska data som visade på frekvenser och skillnader mellan variablerna.
Urval
Urvalet består av domar från mordfall publicerade på databasen Juno (Juno, u.å). Denna databasen tillhandahåller juridisk information och domar som meddelats i svensk domstol.
Studiens inklusionskriterier för samtliga urvalsgrupper var de domslut där den tilltalade dömts för mord i enlighet med Lag (2019:805) om brott mot liv och hälsa 3 kap paragraf 1§ BrB. Avgöranden där den tilltalade frikändes för brottet eller dömdes till försök alternativt
medhjälp till mord uteslöts. Studien omfattades av domar som utfärdats mellan 1 januari 2011 och 16 april 2020 och resterande årtal exkluderades. Detta med anledning av att databasen Juno innan 1 januari 2011 endast utgör en selektion av avgörande domar i svensk domstol denna tidsperiod. Vidare har de brottmålsdomar som meddelats i tingsrätten begränsad åtkomst och finns inte tillgängliga för offentlig granskning. Begränsad tillgång till samtliga domar skulle kunna medföra en inneboende ordningen eller systematik i urvalet vilket därmed skulle riskera skevheter i urvalet och således påverka studiens resultat (Bryman, 2011). Av detta skäl uteslöts tingsrättens domar och de domslut som meddelats före år 2011 för att eventuell snedvridning från urvalet skulle undvikas. Vad gäller gruppen med partnerrelaterade mord var ett grundläggande kriterium för att inkluderas i gruppen att en man skulle begått ett mord mot en kvinnlig partner. Detta med grund i tidigare forskning som visat på statistiskt signifikanta skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare som begår dödligt våld (Caman, Howner, Kristiansson & Sturup, 2017). Dessutom är män överrepresenterade som förövare både gällande dödligt våld generellt och dödligt våld där offer och förövare har haft en nära relation (Brå, 2017; Caman, Kristiansson, Granath & Sturup, 2017). Bland samtliga fall med dödligt våld är förövaren en man i 90 % av fallen (Brå, 2017). Med detta som grund skulle gruppen med kvinnliga förövare blivit begränsad till antalet och därav exkluderades denna grupp. Vad gäller gruppen med icke-partnerrelaterade mord var ett grundläggande kriterium för att inkluderas i gruppen att en man skulle begått ett mord mot antingen en kvinna eller en man. Vad gäller båda dessa urvalsgrupper var ett inklusionskriterierna att brottet begicks av en ensam förövare mot ett ensamt offer. Detta för att undvika att andra eventuella faktorer, som gruppdynamik och dess effekter på aggression, inte ska riskera att snedvrida resultatet (Santtila, m.fl., 2001). De domar där en kvinna åtalas, fler personer tilltalats för gärningen eller fler offer utsatts uteslöts således.
Utifrån studiens inklusions och exklusionskriterier utfördes ett totalurval av domar med grund i hur tidigare undersökningar gått tillväga (Belfrage & Rying, 2004; Santtila m.fl., 2001). Totalt fanns det 345 morddomar från hovrätt och högsta domstol mellan 1 januari 2011 och 16 april 2020 i Juno. Av dessa blev bortfallet 179 domar till antalet för att de inte
uppnådde inklusionskriterierna. Sammanlagt inkluderades 166 antal domar varar 163 från hovrätt och 3 från högsta domstol i urvalet. Det resulterade i 61 antal domar (37%) vid partnerrelaterade mord och 105 antal (63%) vid partnerrelaterade mord. Vid de
icke-partnerrelaterade morden var 85 av offren män (81%) och 20 kvinnor (19%). Av de domarna som inkluderades var åldersintervallet på förövarna 16 till 84 år och medelvärdet på förövarna 37,78 år. Ett oberoende t-test visade att förövarna vid partnerrelaterade mord (M = 43,84, SD = 15,92) var statistiskt signifikant äldre än förövarna vid icke-partnerrelaterade mord (M = 34,12, SD = 11,84; t(92,62)= 4,00, p < 0,01). Totalt fick 128 förövare (77%) ett tidsbestämt fängelsestraff. Ett fängelsestraff på livstid dömdes 21 förövare (13%) till och 17 förövare (10%) dömdes till vård. Ett Chi2 test har utförts för att se skillnader mellan partnerrelaterade
och icke-partnerrelaterade mord i påföljderna livstids fängelsestraff, tidsbestämt fängelsestraff och dömd till vård. Det visade att det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan
partnerrelaterade och icke-parterrelaterade mord i påföljd, X²(2, n = 166) = 0,23, p = 0,01, phi = 0,23. Skillnaden som påvisades var att förövarna som begick icke-partnerrelaterade mord dömdes till påföljden vård i signifikant högre utsträckning än förövarna som begick
partnerrelaterade mord, se tabell 1.
Tabell 1
Frekvenstabell för att undersöka skillnaden mellan
partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord i påföljd
Partner Icke-partner (n=61) (n=105) n % n % Påföljd Livstids fängelsestraff 11 52 10 48 Tidsbestämt fängelsestraff 49 38 79 62 Dömd till vård 1 6 16 94
Not. n = antal personer
Totalt hade 66 av förövarna (40%) blivit dömda för brott tidigare och 34 av förövarna (21%) hade inte blivit dömda för brott innan mordet. I de resterande 66 domarna (40%) framgick det inte om förövarna hade blivit dömda för brott tidigare eller inte. Ett Chi² test visade att det inte fanns några statistiskt signifikanta skillnader mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord när det gäller tidigare brottslighet, X²(2, n = 166) = 0,09, p = 0,467, phi = 0,09.
Material
Föreliggande studie baseras på brottmålsdomar inhämtade från databasen Juno vilken tillhandahåller avkunnade domar från det svenska rättsväsendet (Juno, u.å). En dom är det slutliga, officiella avgörande gällande den sak om prövats av domstolen och utgör det sista
steget i en juridisk rättslig process (Sveriges domstolar, 2019). I domen finns uppgifter om medverkande parter, skrivelser kring yrkande och motsättningar som framkommit under huvudförhandling samt de skäl som ligger till grund beslutet i frågan som tagits utifrån den bevisning som presenterats. I Sverige är de allmänna domstolarna uppdelade i tre instanser (Sveriges domstolar, 2019). Ärendena prövas först i tingsrätten vilket utgör den första instansen. Den dom som meddelas kan överklagas till nästa instans, vilket är hovrätten, där tidigare dom fastställs alternativt ändras. Slutligen kan ärendet beviljas omprövning om skäl finns till detta i Högsta domstolen. Denna utgör den tredje och sista instansen. Hovrätterna som finns i landet är sex stycken varav Högsta domstolen utgör en till antalet. Således har sammantaget domar från sju domstolar i Sverige erhållits och granskningen av dessa utgör studiens material.
Vid granskning av de aktuella domarna har ett kodschema tagits fram innehållande de faktorer som karaktäriserar de variabler studien undersökte samt bakgrundsinformation för varje enskilt fall. Kodschemat utgjorde de grundläggande instruktionerna för hur variablerna, försiktighetsåtgärder och typ av våld, skulle tolkas i domarna för att en så systematisk och likställd bedömning som möjligt av dessa skulle ske. Initialt innehöll kodschemat deskriptiv information. Denna berörde bakgrundsfakta om förövaren gällande dennes ålder, tidigare förekomst i belastningsregistret när detta framkom samt påföljd för den aktuella domen. Vidare kontrollerades om förövare och offer vid tidpunkten för brottet hade alternativt hade haft en nära relation med varandra.
Försiktighetsåtgärder. Vad gäller försiktighetsåtgärder, där begränsad forskning finns, saknas ett tidigare vedertaget mätinstrument. Följande kodschema som konstruerades för att kontrollera för försiktighetsåtgärder skapades således med utgångspunkt i den tidigare
forskning som finns på området (Ferguson, 2014; Ferguson & Petherick, 2016; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl, 2014). Initialt kontrollerades det i domen för om det
redogjorts huruvida försiktighetsåtgärder vidtagits av gärningspersonen eller inte. I de fall försiktighetsåtgärder förekom angavs vilken eller vilka typer som vidtagits. De
försiktighetsåtgärder som inkluderades var de åtgärder som har identifierats i tidigare forskning (Ferguson, 2014; Ferguson, 2015; Ferguson & Petherick, 2016; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl., 2014; Woodworth & Porter, 2002). Följande
försiktighetsåtgärder inkluderades: flyttar/döljer kroppen, städar brottsplatsen, flyttar/tar bort mordvapnet, tar bort annat föremål än mordvapnet, göra sig av med eller tvätta kläderna, lägger till föremål, staging som självmord, staging som mordbrand, staging som olycka, staging som inbrottsrelaterat mord, staging som sexuellt brott, muntlig verbal staging samt
skriftlig verbal staging. Det fanns även ett alternativ som kunde fyllas i då en försiktighetsåtgärd som inte passade in på några av de specificerade typer av försiktighetsåtgärder vidtogs. Exempel på försiktighetsåtgärder som framkom i det
alternativet var om kroppen exempelvis styckats i syfte att undvika att bli påkommen eller att mordvapnet rengjorts efter gärningen. För att se omfattningen av försiktighetsåtgärder angavs i kodschemat antalet som vidtagits.
Typ av våld. Vad gäller vilken typ av våld som utövats finns ett tidigare vedertaget mätinstrument. Detta är kodboken från Cornell (1996) vilket erbjuder en guide för huruvida våldsamma handlingar kan tydas vara av reaktiv kontra instrumentell karaktär. Cornells kordningsguide har i tidigare studier påvisat ha en hög interbedömarreliabilitet (ICC= 0,98 och 0,93). Woodworth & Porter (2002) utgick i sin studie från denna och definierade fyra olika kategorier av dödligt våld. Föreliggande studie utgick ifrån dessa definitioner vid granskningen av domarna. Ett exempel på hur första kategorin, instrumentell, kodades var ett mord som utfördes med noggrann förberedelse. Gärningen hade inte föranletts av provokation och förövaren anföll offret bakifrån. Ett tydligt motiv fanns för dådet då förövaren försökte undkomma en ekonomisk svår situation. Planeringen av dådet sträckte sig bakåt i tiden och inkluderade exempelvis införskaffande av mordvapnet. Ett exempel på hur andra kategorin, instrumentell/reaktivt, kodades var ett mord där målet med gärningen var primärt att stjäla droger av en annan person. Det reaktiva våldet uppstod sekundärt till följd av att personen som blivit rånad försökte ta sig ifrån platsen. Av denna anledning knivhöggs offret som sedan avled till följd av skadorna. Ett exempel på hur tredje kategorin, reaktiv/instrumentell,
kodades var ett mord som skedde plötsligt till följd av en hastigt uppkommen konflikt där offret sedan stryptes till döds. Sekundärt, efter dådet, tillgrepp förövaren offrets värdesaker och försökte därefter ta ut pengar från dennes bankkonto. Ett exempel på hur den fjärde, reaktivt, kodades var ett mord som utfördes med avsaknad av förberedelse. Gärningen föranleddes av provokation till följd av en hastigt uppkommen konflikt mellan parterna. Förövaren orsakade offrets död genom slag och sparkar samt med hjälp av ett slumpmässigt föremål i miljön. Kodschemat graderades således instrumentellt, instrumentellt/reaktivt, reaktivt/instrumentellt samt reaktivt.
Validitet och reliabilitet. Utformningen av kodschemat utgick från tidigare forskning och i möjlig mån befintliga mätinstrument vilket stärker mätinstrumentets validitet (Cornell m.fl., 1996; Ferguson, 2014; Ferguson, 2015; Ferguson & Petherick, 2016; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl., 2014; Woodworth & Porter, 2002). Däremot har det föreliggande kodschemat utgått från en bredare definition av försiktighetsåtgärder än vad
många andra studier använt sig av. Detta kan hota studiens validiteten då det inte är ett väletablerat begrepp (Borg & Westerlund, 2012). De olika typerna av försiktighetsåtgärder som involverades är dock återkommande i den forskning som finns och har noggrant valts ut efter en omfattande litteraturundersökning (Ferguson, 2014; Ferguson & Petherick, 2016; Hazelwood & Napier, 2004; Keppel & Weis, 2004; Last & Fritzon, 2005; Santtila, m.fl., 2001; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2008). För att kunna tala om god validitet förutsätter det att det även finns god reliabilitet och det har påvisats genom ett kappavärde att
interbedömarreliabiliteten är hög (Borg & Westerlund, 2012; Bryman, 2011). Vid
granskningen av domarna var det i vissa fall oklart vilken typ av våld som utförts eller om det hade vidtagits försiktighetsåtgärder eller ej. För att stärka reliabiliteten i dessa fall granskades domen av de andra författarna också och därefter gjordes en gemensam bedömning. Det befintliga mätinstrumentet som inkluderades i kodschemat har även visat på mycket god reliabilitet (Cornell m.fl., 1996). Eftersom datainsamlingen består av befintliga morddomar har de författande studenterna inte kunnat påverka eller förändra innehållet i domarna, detta stärker också reliabiliteten (Bryman, 2011). Insamlingen utfördes även under relativt kort tid vilket gör att intrabedömarreliabiliteten kan ha stärkts. Detta innebär att en enskild bedömare värderar svaren på samma sätt vid olika tidpunkter, detta har dock inte kontrollerats för.
Procedur
Vid insamlingen av domar användes webbsidan Juno vilket är marknadens mest omfattande juridiska informationstjänst (Juno, u.å.). För att få fram de relevanta domarna användes sökordet “mord” och avgränsningarna “praxis” inom allmänna domstolarna “hovrätt” och “högsta domstol”, rättsområdet “straffrätt” samt åren “2011-2020”. Sedan valdes enbart de domarna som hade “mord” som rubrik eftersom de andra handlade om exempelvis försök till mord, grov misshandel eller liknande. Insamlingen och granskningen påbörjades 16 april 2020 och avslutades 3 maj 2020. De insamlade domarnas målnummer bevarades i ett lösenordsskyddat dokument som endast de författande studenterna hade tillgång till. Inga domar laddades ner från Juno för att inga av de känsliga uppgifterna, såsom personnummer namn och adresser till enskilda individer, skulle röja någons identitet. Domarna gavs även andra ID-nummer i analysprogrammet för att försvåra identifieringen av en enskild dom för utomstående. Dokumentet raderades efter att forskningens ändamål uppfyllts, det vill säga efter att studien godkänts av bedömande lärare vid Örebro universitet. Samtliga domar från hovrätterna och högsta domstolen samlades in och granskades med hjälp av ett kodschema.
För att testa interbedömarreliabiliteten slumpades 20 domar som samtliga författare av uppsatsen kodade individuellt och som sedan jämfördes. Detta test som genomfördes med Flies kappa visade ett kappavärde på 0,81 för variabeln typ av våld och på 0,71 för variabeln försiktighetsåtgärder. Kappa är ett mått som visar graden av överensstämmelse mellan flera bedömare och kan anta ett värde mellan noll och ett (Bryman, 2011). En koefficient som är mellan 0,6 och 0,75 räknas vara bra och ett värde som är över 0,75 räknas vara mycket bra. Eftersom de värdena som framkom efter fristående granskning av 20 domar visade att interbedömarreliabiliteten var bra respektive mycket bra gjordes valet att dela upp granskningen av resterande domar mellan de tre författande studenterna. Vid fall där kodningen skilde sig åt mellan de domarna som ingick i testet för interbedömarreliabilitet diskuterades ett gemensamt beslut fram.
Etik. Föreliggande studie har genomförts med de etiska huvudkraven i beaktande (Vetenskapsrådet, 2017). Det material som inkluderades i analysen inhämtades från redan existerande myndighetsregister vilket innebär att enskilda individer inte medverkade aktivt i denna undersökning (Vetenskapsrådet, 2002). De domar som granskades utgör offentliga handlingar och kan begäras ut av vem som helst (Regeringen, 2019). Med hänsyn till
informationskravet övervägdes att information således inte behövde lämnas till berörda parter då utebliven information om föreliggande studie inte förväntades medföra olägenhet för de förövare som hade dömts (Vetenskapsrådet, 2002). Deltagarnas medverkan betraktades passivt och uppgifterna som inhämtades existerade redan i offentliga myndighetsregister. Med hänsyn till samtyckeskravet, behövdes därmed inte samtycke inhämtas (Vetenskapsrådet, 2002). Med konfidentialitetskravet i beaktande lagrades den framtagna informationen på ett sådant sätt att obehöriga inte kunde identifiera eller härleda informationen till en särskild individ. Detta då uppgifterna betraktades känsliga och skulle vid spridning kunna leda till negativa konsekvenser för såväl den dömde som offrets anhöriga. Den information som inhämtades användes enbart för att uppfylla forskningens ändamål i enlighet med
nyttjandekravet. De offentliga handlingar som tagits del av inom ramen för denna studie har med hänsyn till The General Data Protection Regulation [GDPR] inte omfattat mer uppgifter än de som varit relevanta för att besvara studiens syfte (Datainspektionen, u.å.).
Föreliggande studie, med ovan nämnda etiska aspekter i beaktande, kunde genomföras efter forskningens huvudsakliga mål vilket var att öka kunskap och förståelse inom det aktuella forskningsområdet utan att individskyddskravet skulle undanröjas (Vetenskapsrådet, 2002). Utgivning av studien och publicering av dess resultat kunde ske utan att det material som utgjorde grunden för undersökningen, de domar som granskades, gick att härleda till en
specifik person. Inga uppgifter som offentliggjordes var av känslig karaktär eller som skulle kunna medföra att den enskilde individens identitet skulle undanröjas. Med grund i de etiska principerna som redogjorts för gjordes övervägandet att den förväntade kunskapen som undersökningen kunde medföra till forskningsområdet vägde tyngre än riskerna. Det gjordes även en bedömning att ingen skulle fara illa till följd av att studiens genomförande.
Analys
Vid analyserna av den insamlade data användes statistikprogrammet IBM Statistical Package for the Social Science [SPSS] 26. För att undersöka hur förekomsten av försiktighetsåtgärder skiljer sig mellan partner och icke-partnerrelaterade mord användes ett Chi² test. Detta test var lämpligt dels eftersom det är handlar om att se skillnader och dels på grund av att både den oberoende (relationen mellan förövare och offer) och den beroende (förekomsten av
försiktighetsåtgärder) variabeln var på en nominalskala (Pallant, 2016). Ett Chi² test jämför fördelningsformen som framkommit med den fördelningsform som skulle framkommit av slumpen (Borg & Westerlund, 2012). För samtliga tester bestämdes den traditionella
statistiska signifikansnivån p < 0,05 och det användes även ett konfidensintervall med nivån 95 % (Borg & Westerlund, 2012).
För att undersöka hur omfattningen av försiktighetsåtgärder skiljer sig mellan partner och icke-partnerrelaterade mord användes ett oberoende t-test. Detta eftersom testet ämnar att undersöka skillnader mellan två grupper samt att den oberoende variabeln (relationen mellan förövare och offer) var på en nominalskala medan den beroende variabeln (omfattningen av försiktighetsåtgärder) var på kvotskala (Pallant, 2016). Ett antagande som görs vid
användandet av ett t-test är att variablerna ska vara normalfördelade (Pallant, 2016). Analysen visade att variablerna var approximativt normalfördelade och eftersom t-test är robusta för snedfördelade variabler ansågs testet vara lämpligt att använda (Borg & Westerlund, 2012).
Vid analysen av hur typ av försiktighetsåtgärd skiljer sig mellan partner och icke-partnermord användes ett Chi² test. Innan testet utfördes kategoriserades de olika typerna av försiktighetsåtgärder där samtliga åtgärder som innefattade crime scene staging var en egen kategori och de andra typerna av försiktighetsåtgärder var en annan kategori. En tredje
kategori innehöll de som hade gjort försiktighetsåtgärder från båda de andra kategorierna. Den oberoende variabeln i detta fallet var relationen mellan förövare och offer medan den
beroende variabeln var de tre kategorierna av försiktighetsåtgärder. För att se vilka typer av försiktighetsåtgärder som var mest förekommande användes deskriptiv statistik.
För att undersöka hur försiktighetsåtgärder kan påverkas av interaktionseffekten mellan förövaren och offrets relation samt typ av våld utfördes en standard multipel
regressionsanalys. Detta test var lämpligt eftersom det ämnades att undersöka huruvida det förekommer en interaktionseffekt mellan variabler (Pallant, 2016). De oberoende variablerna (relationen mellan förövaren och offret samt typ av våld) var på nominalnivå och den
beroende variabeln (omfattningen av försiktighetsåtgärder) var på kvotnivå, vilket också var passande för denna analys. Vid analysen delades typ av våld in i två kategorier. Ena
kategorin, primärt reaktivt våld, innefattade både reaktivt och reaktivt/instrumentellt våld. Den andra kategorin, primärt instrumentellt våld, innefattade både instrumentellt och
instrumentellt/reaktivt våld. Denna uppdelningen gjordes eftersom reaktivt/instrumentellt och instrumentellt/reaktivt våld bestod av ett så litet antal domar samt eftersom tidigare forskning har gjort på samma sätt (Blais, Solodukhin & Forth, 2014). För att kunna se en
interaktionseffekt av relationen mellan förövaren och offret samt typ av våld skapades en interaktionsvariabel. Det utfördes genom att först standardisera de båda variablerna, detta gjordes för att minska risken för multikollinearitet (Jaccard & Turrisi, 2003). Därefter multiplicerades de standardiserade variablerna med varandra som sedan lades in i
regressionsanalysen tillsammans med de enskilda standardiserade variablerna. Vid utförandet av en regressionsanalys är det nödvändigt att testa normalitet, linjäritet, multikollinearitet och homoskedasticitet (Pallant, 2016). Samtliga av dessa kontrollerades och därmed kunde en standard multipel regressionsanalys utföras.
Resultat
Studiens syfte var att undersöka skillnader mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord i relation till försiktighetsåtgärder som har vidtagits efter gärningen. Vidare syftade studien till att undersöka om det föreligger en interaktionseffekt mellan offrets och förövarens relation samt vilken typ av våld som har utövats, vad gäller försiktighetsåtgärder. Utav de 166 domarna som granskades använde förövaren försiktighetsåtgärder i 52 % (n = 87) av
domarna. Följaktligen användes inga försiktighetsåtgärder i de resterande 48 % (n = 79) av domarna.
Förekomst, omfattning samt typ av försiktighetsåtgärder
För att besvara hur förekomsten av försiktighetsåtgärder efter brottet skiljer sig mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord genomfördes ett Chi² test (med Yates
korrektion). Detta test indikerade att det inte finns en statistisk signifikant skillnad mellan förövaren och offrets relation och om försiktighetsåtgärder vidtagits efter mordet, X²(1, n = 166) = 0,02, p = 0,880, phi = -0,02, OR = 0,90. Av de förövare som hade haft en nära relation med offret vidtog 51 % (n= 31) försiktighetsåtgärder medan 53 % (n= 56) av de förövare som inte hade haft en partnerrelation med offret vidtog försiktighetsåtgärder. Dessa grupper skilde sig dock inte från varandra signifikant. För att kontrollera om avsaknaden av en signifikant skillnad mellan grupperna kunde bero på att det återfanns flera fall där förövaren och offret hade en nära relation genom familjeband utfördes ytterligare ett Chi² test. Då togs samtliga fall bort där förövaren och offret ingick i samma familj inom de icke-partnerrelaterade morden, bortfallet blev då åtta till antalet. Detta test visade det fortfarande inte fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna, X² (1, n = 158) = 0,22, p = 0,639, phi = 0,04, OR = 0,86.
För att undersöka skillnaderna mellan partner och icke-partnerrelaterade mord
gällande omfattningen av försiktighetsåtgärder utfördes ett oberoende t-test. Resultatet visade att det inte finns några statistiskt signifikanta skillnader mellan partnerrelaterade (M = 1,61, SD = 0,8) och icke-partnerrelaterade mord (M = 2,04, SD = 1,2); t (85) = -1,77, p = 0,081).
För att besvara hur de olika typerna av försiktighetsåtgärder skiljer sig mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord genomfördes ett Chi² test (med Yates korrektion). Resultatet visade att det finns en statistisk signifikant skillnad mellan
partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord gällande olika typer av försiktighetsåtgärder X² (1, n = 87) = 9,98, p = 0,007, phi = 0,34. Av de förövare som begick partnerrelaterade mord vidtog 61 % (n= 19) andra försiktighetsåtgärder, 26 % (n= 8) crime scene staging och 13 % (n= 4) vidtog båda typer av försiktighetsåtgärder. Av de förövare som begick icke-partnerrelaterade mord vidtog 89 % (n= 50) andra försiktighetsåtgärder, 5 % (n= 3) crime scene staging och 5 % (n= 3) vidtog båda typer av försiktighetsåtgärder. De signifikanta skillnaderna mellan de partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade morden visades både gällande crime scene staging och de andra typerna av försiktighetsåtgärder. Förövarna vid partnerrelaterade mord vidtog crime scene staging i signifikant högre utsträckning. Däremot vidtog förövarna vid icke-partnerrelaterade mord andra typer av försiktighetsåtgärder i signifikant högre utsträckning än förövare vid partnerrelaterade mord.
För att vidare undersöka vilken typ av försiktighetsåtgärd som förekom mest användes deskriptiv statistik. Vid både de partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade morden förekom försiktighetsåtgärden att flytta eller ta bort mordvapnet i högst utsträckning, se tabell 2. I de
fall där inget av de specificerade typerna passade in hade förövaren exempelvis gjort rent mordvapnet, styckat kroppen eller gjort sig av med en mobiltelefon.
Tabell 2
Deskriptiv statistik över skillnaden mellan partner och icke-partnerrelaterade mord gällande typ av försiktighetsåtgärder efter brottet.
Partner Icke-partner
n % n %
Flyttar/döljer kroppen 8 13 13 12
Städar brottsplatsen 6 10 9 9
Flyttar/tar bort mordvapnet 12 20 40 38
Tvätta/göra sig av med kläderna 3 5 13 12
Ta bort annat föremål än mordvapnet 3 5 9 9
Lägger till föremål 2 3 2 2
Staging som självmord 1 2 - -
Staging som mordbrand 6 10 2 2
Staging som olycka (annat än bilolycka) - - 2 2
Staging som inbrottsrelaterat mord - - - -
Staging som sexuellt brott - - - -
Muntlig verbal staging 5 8 1 1
Skriftlig verbal staging - - - -
Annat 1 2 7 6,7
Not. n = antal personer
Interaktionseffekt
Studien syftade också till att undersöka hur försiktighetsåtgärder efter brottet berörs av interaktionen mellan förövaren och offrets relation samt typ av våld. För att svara på detta utfördes en standard multipel regressionsanalys. Testet visade att modellen i sin helhet var statistiskt signifikant och förklarar variansen i försiktighetsåtgärder efter brottet med 8 %, F(3, 162) = 4,69, p = 0,004). Resultatet visade däremot att det inte finns en statistisk
signifikant interaktionseffekt mellan variablerna relationen mellan förövare och offer samt typ av våld (beta = -0,14, p = 0,068). Huvudeffekten visade att relationen mellan förövare och offer inte var signifikant relaterat till försiktighetsåtgärder (beta = 0,11, p = 0,141) medan typ av våld var signifikant relaterat till försiktighetsåtgärder (beta = -0,23, p = 0,003). Således visade resultatet att typ av våld kan förklara variansen i försiktighetsåtgärder efter brottet i högre grad än vad interaktionseffekten mellan båda variablerna eller relationen mellan förövare och offer kan. Angående typ av våld visade resultatet att om våldet som utfördes hade primärt instrumentella inslag vidtogs försiktighetsåtgärder i större omfattning. Om våldet istället hade primärt reaktiva inslag vidtogs försiktighetsåtgärder i mindre omfattning.
Diskussion
Syftet med den föreliggande studien var att undersöka skillnader i vidtagna
försiktighetsåtgärder efter mordet mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord. Resultatet visade att det inte finns någon statistisk signifikant skillnad mellan
partnerrelaterade och icke-partnerrelaterde mord i förekomst eller omfattning av
försiktighetsåtgärder. Gällande typ av försiktighetsåtgärd framkom signifikanta skillnader där crime scene staging vidtogs i högre utsträckning vid partnerrelaterade mord och andra typer av försiktighetsåtgärder vidtogs i högre utsträckning vid icke-partnerrelaterade mord. Den vanligaste typen av försiktighetsåtgärd i båda grupperna var att flytta eller ta bort mordvapnet från platsen. Vidare var syftet att undersöka interaktionseffekten mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord samt vilken typ av våld offret har tillfogats, vad gäller
försiktighetsåtgärder som vidtagits på platsen. Resultatet visade att det inte finns en interaktionseffekt mellan förövaren och offrets relation samt typ av våld i huruvida
försiktighetsåtgärder vidtas efter mordet. Däremot fanns det en signifikant huvudeffekt av typ av våld, på omfattningen av försiktighetsåtgärder. Resultatet visade att försiktighetsåtgärder vidtas i större utsträckning vid mord där instrumentellt våld har utförts.
Förekomst, omfattning samt typ av försiktighetsåtgärd
Förekomst. Den aktuella studiens resultat visade att det inte föreligger en statistisk signifikant skillnad mellan försiktighetsåtgärder som vidtagits efter mordet mellan
partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord. Åtgärder vidtogs i ungefär samma utsträckning i båda dessa grupper oavsett vilken relation förövaren och offret hade med varandra. Studiens resultat skulle kunna förklaras av att det faktiskt inte föreligger någon skillnad mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord gällande
försiktighetsåtgärder i det urval som studerats.
Tidigare forskning har visat att forskningsresultaten gällande förekomst av
försiktighetsåtgärder vid partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord är inkonsekventa (Ferguson, 2011; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Santtila, Canter, Elfgren & Häkkänen, 2001; Schlesinger, m.fl., 2014). Anledningen till att tidigare forskning visat kontradiktoriska resultat kan bero på att den forskning som utförts tidigare har undersökt begreppet post-mortem behaviour eller crime scene staging. En distinktion kan finnas mellan dessa typer av begrepp enligt tidigare undersökningar där crime scene staging tillämpas när offer och förövare har en nära relation medan post-mortem behavior tillämpas när offer och
förövare är okända för varandra (Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Reale, Beauregard, Martineau, 2020; Turvey, 2008). Denna studiens resultat skulle därmed kunna förklaras av hur begreppet försiktighetsåtgärd har definierats. När flera begrepp har slagits ihop och en bredare term har använts kan den skillnad som tidigare forskning
uppmärksammat ha reducerats. Om dessa begrepp hade analyserats enskilt är det således inte osannolikt att utfallet skulle blivit annorlunda och indikerat att det finns en skillnad vad gäller tillämpningen av försiktighetsåtgärder vid partner och icke-partnerrelaterade mord.
Försiktighetsåtgärder har undersökts i begränsad utsträckning i svensk kontext vilket innebär att denna företeelse kan särskilja sig från hur den utspelas i andra sammanhang där den undersökts. Trots att litteratur och teori på området talar för att det existerar en skillnad mellan dessa grupper har denna forskning genomförts i olika länder (Ferguson & Petherick, 2016; Santtila, m.fl., 2000). Litteraturen har därutöver varit inkonsekvent och resultaten kan ha varierat beroende på vilket land fenomenet studerats i vilket medför att dess resultat med försiktighet bör appliceras till andra kontexter och miljöer. Mord som begås i Sverige kan skilja sig för hur mord ter sig i en annan kultur eller ett annat land (Regoeczi, Granath, Issa, Gilson & Sturup, 2016). Både gällande förekomst och mordets utförande. Att tillämpningen av försiktighetsåtgärder inte skiljer sig åt mellan partner och icke-partnerrelaterade skulle därmed kunna förklaras av att studien är utförd i Sverige.
Omfattning. Enligt den föreliggande studiens resultat finns det ingen statistisk signifikant skillnad mellan partnermord och icke-partnermord gällande omfattning. Att det inte har påvisats några skillnader mellan grupperna kan vara för att förövare oftast enbart vidtar en eller två försiktighetsåtgärder oavsett om förövaren har varit en partner eller en icke-partner. Tidigare forskning har inte undersökt skillnader mellan förövare som haft en nära relation med sitt offer och de förövare som inte haft det. Då omfattningen undersökts har det vanligaste ändå varit att enbart utföra en eller två försiktighetsåtgärder (Schlesinger, m.fl., 2014). Medelvärdet för partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord i studiens resultat visar att den generellt vanligaste omfattningen av försiktighetsåtgärder är när en eller två åtgärder tas efter mordet. Detta resultat stöds av tidigare forskning (Schlesinger, m.fl., 2014). I den föreliggande studien kan urvalet ha varit för litet för att urskilja signifikanta resultat. Om urvalet hade varit större hade det möjligtvis kunnat visa på en signifikant skillnad mellan partnermord och icke-partnermord vad gäller omfattningen av försiktighetsåtgärder. Detta eftersom domarna skrevs utan syftet att undersöka försiktighetsåtgärder efter brottet.
Typ av försiktighetsåtgärd. Resultatet visade att det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord gällande olika typer av
försiktighetsåtgärder. Förövarna vid partnerrelaterade mord vidtog crime scene staging i signifikant högre utsträckning. Förövarna vid icke-partnerrelaterade mord vidtog andra typer av försiktighetsåtgärder i signifikant högre utsträckning än förövare vid partnerrelaterade mord. Däremot var det ingen signifikant skillnad mellan grupperna när båda typerna av försiktighetsåtgärder hade vidtagits. Detta resultat stöds av tidigare forskning som har
undersökt crime scene staging, där de som begått partnerrelaterade mord har genomfört crime scene staging i större utsträckning än vid icke-partnerrelaterade mord (Douglas & Munn, 1992; Hazelwood & Napier, 2004; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Tidigare
forskning har förklarat att förövare vid partnerrelaterade mord vidtar crime scene staging för att försöka dölja sin relation till offret för att undkomma misstanke för gärningen (Turvey, 2000). Resultatet stöds även av tidigare forskning som har undersökt andra typer av
försiktighetsåtgärder (post-mortem behavior), där de som begått icke-partnerrelaterade mord har genomfört försiktighetsåtgärder i större utsträckning än vid partnerrelaterade mord (Last & Fritzon, 2005; Santtila m.fl., 2001). Förklaringen till detta är att förövare vid
icke-partnerrelaterade mord vidtar post mortem behavior eftersom förövaren då kan behålla kontroll i större utsträckning på grund av avsaknad av nära relation till offret. Eftersom det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna när båda typer av försiktighetsåtgärder vidtogs tyder det på att de olika typerna av försiktighetsåtgärder bättre kan förklara skillnader mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord när de undersöks enskilt.
Vid både de partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade morden förekom
försiktighetsåtgärden att flytta eller ta bort mordvapnet i högst utsträckning. Av de förövarna som begått partnerrelaterade mord och som vidtagit försiktighetsåtgärden crime scene staging, var den vanligaste åtgärden staging som mordbrand (n= 6) och muntlig verbal staging (n=5). Av förövarna som begått icke-partnerrelaterade mord och som vidtagit försiktighetsåtgärden crime scene staging, var de vanligaste åtgärderna att lägga till föremål (n= 2), staging som mordbrand (n= 2) och staging som olycka (n= 2). Tidigare forskning har visat att
forskningsresultaten gällande den typ av försiktighetsåtgärd som är vanligast förekommande är varierande (Ferguson, 2015; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005;
Schlesinger, m.fl., 2014). Ingen samstämmig uppfattning beträffande vilket typ av beteende som mest frekvent vidtas av gärningspersonen för att försöka undkomma misstanke om brott presenteras. Tidigare forskning som undersökt försiktighetsåtgärder har kommit fram till olika resultat (Ferguson, 2015; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Schlesinger, m.fl., 2014). I en tidigare studie som undersökt crime scene staging har staging som
I samma studie visades den vanligaste åtgärden vid partnerrelaterade mord att vara muntlig verbal staging. Vid icke-partnerrelaterade mord visades den vanligaste åtgärden att vara staging som mordbrand (Schlesinger, m.fl., 2014). Det går i linje med den föreliggande studiens resultat för både de åtgärder som var vanligast för partnerrelaterade och
icke-partnerrelaterade mord där crime scene staging utförts. Även om staging som mordbrand varit lika förekommande som att lägga till föremål och staging som olycka vid
icke-partnerrelaterade mord.
Interaktionseffekt
Resultat visade att det inte föreligger en statistisk signifikant interaktionseffekt mellan
partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord samt typ av våld som kan förklara variansen i vidtagna försiktighetsåtgärder. Detta indikerar att skillnaden i omfattningen av
försiktighetsåtgärder mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord inte beror på vilken typ av våld som utövats. Resultatet går inte i linje med tidigare forskning som
indikerade att det skulle finnas en interaktionseffekt mellan de undersökta variablerna (Last & Fritzon, 2005). En möjlig anledning till att interaktionseffekten inte var signifikant kan vara på grund av hur försiktighetsåtgärder definierats i föreliggande studie. Om crime scene staging eller andra typer av försiktighetsåtgärder hade undersökts enskilt hade utfallet möjligtvis blivit annorlunda. Eftersom Chi² testet för typ av försiktighetsåtgärder visade att crime scene staging är vanligare vid partnerrelaterade mord och andra typer av
försiktighetsåtgärder är vanligare vid icke-partnerrelaterade mord indikerar detta att effekten kan ha upphört när begreppen undersökts tillsammans.
Relationen mellan offer och förövare kan inte heller enskilt förklara variansen i vidtagna försiktighetsåtgärder. Det går emot den forskning som säger att relationen mellan offer och förövare kan avgöra huruvida försiktighetsåtgärder vidtas eller inte (Douglas & Munn, 1992; Ferguson, 2011; Hazelwood & Napier, 2004; Last & Fritzon, 2005; Santtila, m.fl., 2001; Schlesinger, m.fl., 2014; Turvey, 2000). Det kan bero på att tidigare studier har använt sig av ett smalare begrepp än försiktighetsåtgärder. Crime scene staging eller post-mortem behavior kan hända förklara variansen i försiktighetsåtgärder bättre än den föreliggande studiens definition. Däremot kan typ av våld förklara skillnader i
försiktighetsåtgärder vidtagna efter mordet. Instrumentellt våld visades vara kopplat till att förövaren vidtar försiktighetsåtgärder i större omfattning medan reaktivt våld var kopplat till att förövaren vidtar försiktighetsåtgärder i mindre omfattning. Detta går i linje med tidigare forskning som menar att försiktighetsåtgärder vidtas mer frekvent vid de morden med
instrumentell karaktär (Last & Fritzon, 2005; Santtila m.fl., 2001). En förklaring till detta kan vara att förövare som har planerat att begå mordet även tänker mer rationellt efter mordet i jämförelse med de som begått ett mord på grund av provokation från offret.
Teoretiska förklaringar
The motivational impairment effect förklarar att tillämpningen av försiktighetsåtgärder skiljer sig åt mellan partnerrelaterade och icke-partnerrelaterade mord (Ferguson, 2011).
Försiktighetsåtgärder borde vidtas i högre utsträckning vid icke-partnerrelaterade mord. Studiens resultat visade ingen betydande skillnad beträffande förekomsten och omfattningen av försiktighetsåtgärder mellan grupperna. Detta kan således inte förklaras med hjälp av den teoretiska modellen. Däremot hade den grupp som begick icke-partnermord ett högre
medelvärde än de förövare som begick partnermord vad gäller omfattning av
försiktighetsåtgärder. Trots att skillnaden inte var statistisk signifikant tyder detta på att försiktighetsåtgärder i större omfattning vidtas vid icke-partnerrelaterade mord i jämförelse med partnerrelaterade mord i det urval som studerats. Det indikerar därför att resultatet kan vara överensstämmande med den teoretiska utgångspunkten och den forskning som fastställt att försiktighetsåtgärder är mer sannolika att vidtas vid icke-partnerrelaterade mord (Ferguson, 2011; Last & Fritzon, 2005; Santtila m.fl., 2001).
Vidare har resultatet påvisat att olika typer av försiktighetsåtgärder visar signifikanta skillnader mellan partnerrelaterade och partnerrelaterade mord. Förövarna vid icke-partnerrelaterade mord vidtog kategorin andra typer av försiktighetsåtgärder i signifikant högre utsträckning än förövare vid partnerrelaterade mord. Teorin kan förklara att förövarna vid icke-partnerrelaterade mord vidtar fler försiktighetsåtgärder i denna kategori eftersom de kan vidmakthålla kontroll och tillämpa försiktighetsåtgärder mer framgångsrikt (DePaulo, m.fl., 1988; Ferguson, 2011). På grund av avsaknad av en nära relation till offret minskar den psykiska påfrestningen vilket gör att förmågan att tänka rationellt kvarstår. Behovet att tillämpa försiktighetsåtgärder minskar då förövaren räknar med att anonymiteten till offret är tillräcklig för att undkomma misstanke om brott. Detta kan förklara varför crime scene staging inte vidtas i lika stor utsträckning vid icke-parterrelaterade mord. Crime scene staging kan betraktas vara ett mer komplext beteende till skillnad från andra typer av
försiktighetsåtgärder. Detta eftersom förövaren vid crime scene staging medvetet anstränger sig för att förändra brottsplatsens fysiska utformning för att iscensätta att dödsfallet inträffat på ett annat sätt än det verkliga händelseförloppet (Turvey, 2008). Andra typer av
