Mord i media
-
en ojämlik historia
Annina Skatt och Sigrid Mortensen
UPPSALA UNIVERSITET
Ämne: MKV C/Medie- och kommunikationsvetenskaplig C-uppsats Nivå: C-uppsats
Poäng: 15 hp
Ventilerad: HT 2018
Handledare: Kerstin Engström
Institutionen för informatik och media
Innehållsförteckning
Inledningskapitel 4
1.1 Forskningsproblemet 4
1.2 Syfte 5
2. Bakgrund och tidigare forskning 6
2.1 Expertintervjuer 6
2.2 Tidningarnas historia och utveckling 7
2.3 “Medier och brott” 8
2.4 “Media and crime” 9
2.5 Nationellt Centrum för Kvinnofrid 10
2.6 UN Women 11
3. Teori 13
3.1 Nyhetsvärdering och mediedramaturgi 13
3.2 “Framing” och “ideal victim” 15
3.3 Normer och genus 16
3.4 Sammanfattning 16
4. Metod och material 17
4.1 Kvantitativ innehållsanalys 17
4.2 Kvalitativ textanalys 18
4.4 Undersökningens begränsningar 21
5. Resultat och analyskapitel 23
5.1 Kvantitativ innehållsanalys 23
5.1.1 Resultat 23
5.1.2 Analys 29
5.2 Kvalitativ textanalys 35
5.2.1 Fallet Lotta 35
5.2.2 Arbogafallet 38
5.2.3 Fallet Ahmed 43
6. Slutsatser och diskussion 47
6.1 Forskningsfråga 1 47
6.2 Forskningsfråga 2 48
6.3 Forskningsfråga 3 och 4 49
6.4 Diskussion 50
6.5 Fortsatt forskning på området 51
Källförteckning 53
Bilaga 1. 56
Press release 57
Abstract
This essay will examine the Swedish news reporting of murder cases during the period of 2017 by comparatively analyzing articles in two of the biggest newspaper in Sweden. The aim is to ascertain if any differences can be seen mostly from a gender perspective, but also other social background factors that might affect the reporting. The methods that has been used are a combination of quantitative content analysis and qualitative text analysis. The essay will answer these following questions:
- Are there any overall patterns in the news reports of the newspapers
regarding characteristic features of the murder, with a focus on gender or any other social background factors?
- Are there any overall patterns in the news reports of the newspapers regarding the articles representation form on murder cases?
- How is the journalistic formation of victims and perpetrators presented?
- What distinguishes cases that receive more attention and which are depicted during a longer period?
Previous research, backgrounds and theories, such as news values, norms of gender and how the reporting in the newspapers are framed and presented from a gender perspective, were applied and used as a basis throughout the entire essay. The essay’s type of research method for the quantitative research implicated a comparative analysis of different news articles concerning murder cases published in the tabloid Aftonbladet, and the daily press Dagens Nyheter. The result showed differences in the representation of murder cases in the two different newspapers, but established similar results on how victims and perpetrators were presented based on gender, and to some extent age. The conclusions showed that the news reporting of murder cases during 2017 were unequal not only in the representation of victims, but also perpetrators. Women were further likely to get more attention and circulation in news reporting and were therefore often portrayed as helpless victims, or added evil/insane qualities as perpetrators. That type of reporting did not occur in the same extent when male victims or perpetrators were described.
1. Inledningskapitel
“Inte ens en man som stampat ihjäl en kvinna får frågan om han hatar kvinnor. Men kvinnor som kämpar mot våld mot kvinnor får frågan om manshat, och det är fan inte klokt” ljuder ut från högtalarna. Det är Katarina Wennstams sommarprat, en tidigare kriminalreporter som numera titulerar sig som journalist, författare och föreläsare. Det var där och då vi bestämde oss för att skriva en uppsats som ämnar att se om det finns någon skillnad i hur våld
rapporteras i medier.
Något som fångade vårt intresse lite extra var när Wennstam nämnde mordrapportering, och hur hon anser att den skiljer sig i svenska medier beroende på främst kön. Intresset för om uttalandet stämde överens med vad som rapporteras i media växte, och kort därefter var val av ämne satt. Att våldsbrott sker är en sak som är säker, men hur det rapporteras och vad det möjligtvis kan ha för inverkan var något helt nytt som där och då presenterades för oss. Med det i åtanke väcktes idén om hur medier porträtterar mord beroende på främst kön, men även utforska om andra bakgrundsliggande faktorer har ett finger med i spelet.
Därför vill vi i denna uppsats undersöka om det finns någon skillnad i mediers rapportering av mord med data från Sveriges största morgon- respektive kvällstidning, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Detta utifrån kön, eller andra urskiljbara bakgrundsfaktorer, med en utgångspunkt från främst offrets, men delvis även förövarens sida. Uppsatsen innefattar en kvantitativ innehållsanalys av artiklar, samt en kvalitativ textanalys på utvalda artiklar. Alla påståenden genomsyras av tidigare forskning, bakgrund och teorier.
1.1 Forskningsproblemet
Vad som rapporteras i svensk tryckt press är många medborgares källa till nyheter. Detta innebär i sin tur att medier bär på ett ansvar i hur och vad de rapporterar, och dessutom avgör vad som gör en nyhet till en nyhet värd att publicera. Hur brottsnyheter framställs i
rapporteringen, beroende på genus och presentationsform, påverkar allmänhetens uppfattningar och därmed möjligtvis deras vidare förståelse till andra samhällsfrågor.
1.2 Syfte
Den här uppsatsen syftar till att analysera och problematisera eventuella värderingar och normer kring genus, men också andra urskiljbara bakgrundsfaktorer som reproduceras i rapporteringen i tryckt press. Dessutom ska vi, med hjälp av våra metoder och teorier, tolka vad sådana mönster inom journalistik av mord kan ha för konsekvenser.
Vi vill få svar på följande frågor i vår undersökning:
● Finns det några övergripande mönster i tidningarnas nyhetsrapportering om mord, med avseende på mordets karaktär med fokus på genus, och eventuella andra sociala bakgrundsfaktorer?
● Finns det några övergripande mönster i tidningarnas nyhetsrapportering om mord med avseende på presentationsform?
● Hur ser den journalistiska gestaltningen av offer och förövare ut?
● Vad särskiljer fall som får mer uppmärksamhet och som skildras under längre tid?
1.3 Disposition
Efter inledningskapitlet följer kapitel 2, som redovisar bakgrund och tidigare forskning.
Liknande forskning som utförts kommer visa vilket resultat som nåtts. Därefter kommer kapitel 3, som innehåller teoretiska ramverk vi använt oss av i uppsatsen. Kapitel 4 behandlar de utvalda metoderna, varpå kapitel 5 tillämpar metoderna som studerats i en resultat- och analysdel. Slutligen diskuteras forskningsfrågorna och resultatet i kapitel 6. Sist tillkommer källförteckning, bilagor och pressrelease.
2. Bakgrund och tidigare forskning
Följande kapitel kommer användas som en förförståelse för att ge bakgrund till uppsatsens ämne och för att kunna tolka och analysera resultaten från såväl uppsatsens kvantitativa som kvalitativa del. Två expertintervjuer behandlas utifrån informanters expertis inom det valda området. Intervjuerna visar på den problemställning som behandlas i uppsatsen, och kan därför bidra till vår empiriska studie. Tidningarnas historiska utveckling visar hur morgon- och kvällspress växt fram och vilka skillnader som kan tydas dem emellan.
De utvalda texterna, vilka tillämpas som tidigare forskning, är Ester Pollacks avhandling
“Medier och brott” (2001), Yvonne Jewkes bok “Media and crime” (2015), Nationellt Centrum för Kvinnofrid och United Nations Entity for Gender Equality and the
Empowerment of Women. De teoretiska ramverken anses vara relevanta för studien då dessa visar statistik på hur genus, och andra bakgrundsfaktorer som ålder, påverkar framställningen i media. Även samspelet mellan journalistik och brott diskuteras. Slutligen adderar tidigare forskning kunskap kring resultat i ämnen som liknar mediers rapportering, med fokus på främst genus.
2.1 Expertintervjuer
Polisen Anders Sandholm har varit aktiv inom Polisen i över 35 år, med fokus på dödligt våld och grova brott. Under sin arbetstid jobbade Sandholm med över drygt 100 mord. Idag jobbar han fortfarande som polis på utvecklingscentret i Göteborg som tillhör den nationella
operativa avdelningen. Avdelningen ansvarar bland annat för sexualbrott, våldsbejakande extremism och brott i nära relation. I den rollen är han ämnad att, som verksamhetsexpert, ansvara för att se över hur polisen kan förbättras inom dessa områden (Intervju 1).
Jenny Yourstone har sedan 2008 jobbat inom kriminalvården som forskningsledare. Hon har dessutom skrivit sin avhandling på psykologiska institutionen (som handlar om skillnader och bedömningar män och kvinnor emellan som begår allvarliga våldsbrott eller mord) och även diagnoser och APS, allvarlig psykisk störning. Idag har Yourstone gått vidare till en tjänst
som forskningsledare i Centrum mot våldsbejakande extremism, men har under sin karriär alltid haft ett extra öga för att forska om kvinnor och kriminologi (Intervju 2).
Informanternas uppfattningar om mordrapporteringen i media var den andra lik, med vissa undantag. Yourstone lägger tydlig vikt i att medierapporteringen inte är likvärdig könen emellan, och att medier dessutom skapar en bild av kvinnliga mördare som inte alls stämmer överens med verkligheten. När det kommer till kvinnor uppfattar Yourstone också att de inte bara bryter mot lagen när de begår brott, utan även inom normens ramar för hur man
förväntas vara som kvinna (Intervju 2).
Likväl talar Sandholm utifrån samma uppfattning när det kommer till nyhetsrapportering.
Han berättar dessutom om det påhittade begreppet “dödsskjutningar”, som enligt honom är en förmildrande version av ett mord och kan tydas bero på att det blivit normaliserat i samhället.
Han menar att detta inte hade varit fallet om en kvinna hade blivit skjuten på öppen gata, och att det istället då hade beskrivits som ett “mord” i medierapporteringen (Intervju 1).
2.2 Tidningarnas historia och utveckling
Dagens Nyheter är en av Sveriges mest lästa tidningar vilket i sin tur innefattar en stor publik av läsare. Enligt författare Åsa Nilsson, i “Handbok i kommunikationsstudier”, har de medier som används mest störst genomslag och påverkan på samhället (Nilsson, 2010, s. 129). Men under mitten av 1900-talet fick morgonpressen (DN, bland andra) konkurrens av den “nya, spännande” kvällspressen, som etablerade sig under den här tidsperioden. Vad som däremot gjorde att Dagens Nyheter och de andra tidningarna inom morgonpressen kunde fortsätta växa var att befolkningen fortfarande var beroende av dess huvudsakliga nyheter, speciellt det som ansågs vara lokala och viktiga nyheter (Weibull et al. 2018, s. 46). Men trots att
förtroendet bestod för morgonpressen, fanns ett nytt sug för kvällspressen kvar hos allmänheten. En skillnad som spelade roll för kvällspressens framgång var satsningen på redaktionella områden, som exempelvis sport, kändisar och TV. Det var något som
dagstidningarna knappt gav utrymme för. Det betydde i sin tur att kvällspressen växte fram med ett lättare och mer folkligt tilltal (Weibull et al. 2018, s. 42).
Kvällstidningen Aftonbladet beskrivs av Nygren och Wadbring som ett aggressivt
massmedium med stor framgång i förhållande till utvecklande av sitt eget varumärke (Nygren och Wadbring, 2013, s. 147). Författarna diskuterar begreppet “webbtrafikmaximering” i anknytning till Aftonbladet, vilket innebär antal klick och sidvisningar för en webbsida.
Dessutom ingår i detta begrepp att organisationer lägger stor vikt i exempelvis
häpnadsväckande, spännande rubriker, snarare än att förmedla traditionella nyheter (Nygren och Wadbring, 2013, s, 147-150).
2.3 “Medier och brott”
Ester Pollack är docent i journalistik, som i sin avhandling “Medier och brott” undersöker brott, medier och samspelet dem emellan. Pollacks forskning handlar om utvecklingen i svensk politik- och kriminaljournalistik, där hon lägger vikt i att ämnet måste diskuteras i en större utsträckning. Särskilt diskuterar hon ämnet ungdomsbrottslighet mer djupgående och hur medias konstruktion av unga brottslingar ter sig och bidrar till den allmänna
samhällsdebatten (Pollack, 2001, s. 27). Hon nämner kriminologen Filipe Estrada som i sin avhandling från 1999 diskuterar varför uppmärksamheten blir större i samhällsdebatten när det kommer till brottsliga ungdomar, i synnerhet “invandrarungdomar”. Detta benämns som
“ungdomsbrottslighetens rasifiering” och lägger grund för hur främst medias rapportering bidrar till att samhället kan få mindre förståelse och därmed minskad empati för dessa ungdomar (Pollack, 2001, s. 77-78).
Pollacks avhandling besitter inget uttalat genusperspektiv, men granskar och förklarar hur relationen mellan medier och kriminalitet förändrats ur ett historiskt perspektiv. Likaväl som hon förklarar den tidigare nämnda ungdomskriminaliteten, presenterar hon hur kvinnliga offer, men även förövare, antingen porträtterats eller lyst med sin frånvaro genom historien.
Närmare bestämt utforskar hon i en kvalitativ studie hur rapporteringen framställs under en vecka åren 1955, 1975 och 1995. År 1955 beskrivs kvinnor endast utifrån att vara brottsoffer, och männen som förövare. Ett exempel som presenteras under den valda veckan år 1955 är
att ingen framsida porträtterar gärningsmän av kvinnligt kön. Det var under år 1975 kvinnliga brottslingar började framträda och beskrivas i media (Pollack, 2001, s. 101).
Pollack utvecklar även det tidigare myntade begreppet “Mediepaniker”, som innebär att medier uppmärksammar och håller ett känslomässigt laddat ämne levande för offentlig diskussion tills det blir, som Pollack själv uttrycker det, “moraliskt polariserat”. Diskussionen förs oftast av vuxna men handlar främst om unga (Pollack, 2001, s. 94).
Avhandlingen visar att media inte alla gånger rapporterar en rättvis bild av brott och kan därför framställas värre än den anses vara, speciellt när det kommer till yngre och utsatta grupper (Pollack, 2001, s. 61). Trots att journalistik och brott utgör ett alltmer oskiljaktigt par, påstår Pollack att sammanföringen av dessa två är nästintill obefintlig inom nordisk forskning (Pollack, 2001, s. 9). I slutsatsen presenteras tillika en större förståelse för samspelet mellan medier och brott samt det komplicerade förhållandet dem emellan, i synnerhet avvikande fall, men även mellan institutioner, journalistiska som samhälleliga (Pollack, 2001, s. 336-337).
2.4 “Media and crime”
Yvonne Jewkes är en sociolog med en professur i kriminologi, som har skrivit boken ”Media and crime (2015)”. I boken granskar hon kritiskt det trassliga samspelet mellan media och brottslighet, med ett fokus på hur kvinnor respektive män framställs i kriminaljournalistik. I sin forskning presenterar hon de åtskillnader hon finner när det kommer till rapportering av främst förövare, både manliga och kvinnliga. Enligt Jewkes förväntas inte kvinnor besitta aggressioner i samma utsträckning som män, och omskrivs därför inte i media endast för sitt utförda brott, utan även för sitt normbrytande beteende (Jewkes, 2015, s. 133). Detta för att samhället inte tillskriver kvinnor dessa egenskaper, medan män förväntas agera desto mer utifrån en aggressiv ståndpunkt. Våld och brott är med andra ord stämplade av maskulinitet.
Konsekvensen blir således att kvinnliga förövare rapporteras i media från stereotypisk ståndpunkt och tillskrivs egenskaper som möjligen inte överensstämmer med deras motiv, som att de exempelvis antingen är sinnessjuka eller onda, eller som Jewkes uttrycker det
”mad or bad”, för att kunna utföra brottet (Jewkes, 2015, s. 153-157). Detta medför att rapporteringen av kvinnliga brottslingar blir mer granskade och uppmärksammade i såväl media som i rätten (Jewkes, 2015, s. 136-137).
Slutligen anser Jewkes att, oftast negativa, brottsnyheter innefattar högt nyhetsvärde. Hennes forskning presenterar en förklaring till varför medierapporteringen skiljer sig och hur den gör det otvivelaktigt gällande genus. Hon förklarar dessutom att just kriminaljournalistiken bygger många gånger på vinklade och tillspetsade nyhetsvärderingar vilket gör att rapporteringen förstoras och kan till viss del förklara varför en felaktig uppfattning kring brott från allmänheten kan påvisas (Jewkes, 2015, s. 40).
2.5 Nationellt Centrum för Kvinnofrid
Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) gjorde år 2014 en studie om mäns våld mot kvinnor. Studien omfattade tre nyhetstidningar som bevakades under året 2012. Vad som skulle granskas var hur medierapporteringen skrev om våldet, samt vad betydelsen från rapporteringarna kunde ha för allmänhetens bild av våldet (Dahlgren, 2014, s. 4).
I rapporten slås ett slag för att kunskap är nyckeln till en bra, informativ rapportering om våldet, något som tycks saknas i svensk medierapportering det undersökta året (2012).
Resultatet av granskningen påvisar alltså att mediernas makt att välja vad de rapporterar om, påverkar kunskapsfrågan om mäns våld mot kvinnor för allmänheten, vilket författaren påpekar är alldeles för låg (Dahlgren, 2014, s. 16). Medierna styr med andra ord således inte bara det vi ska läsa, utan även hur vi ska förhålla oss till innehållet beroende på val av vinkling. Om nyheten presenteras på ett visst sätt gällande en brottslig händelse blir läsaren, medvetet eller undermedvetet, påverkad av hur denne ser på det som omnämns i artikeln, allt från offer till förövare. NCK tar som exempel upp mäns våld mot kvinnor och vad som gör att vi målar upp en specifik bild av händelsen i huvudet på grund av journalistens
formuleringar. Genom att använda uttryck som “lägenhetsbråk” eller “det började som ett gräl”, kan brottet som begåtts anses förmildras och på sikt påverka vårt tankesätt och till och med agerande gällande, just i detta fall, mäns våld mot kvinnor (Dahlgren, 2014, s. 11).
Forskningsrapporten visar vad för slags formuleringar som framkommer när det är en kvinnlig förövare; “sinnesförvirrad, kränkt/misshandlad, hotad, inte alls, gravid, förtvivlad, rasande, småfnissande, metodisk, frustrerad, skrikande”. När förövaren är man står det däremot “svartsjuk/kontrollerande, sinnesförvirrad/psykisk ohälsa, besatt/förföljande, berusad/påverkad, inte alls, kriminell/känd av polisen, hänsynslös/besinningslös/farlig, framstående/respekterad, lugn/trevlig/snäll, ostraffad, känslig/blödig, likgiltig,
otrevlig/skrikig/aggressiv” (Dahlgren, 2014, s. 8).
I slutet av rapporteringen påpekar författaren att behovet till att höja kunskapsnivån för mäns våld mot kvinnor fortfarande finns. Dels för att motverka fördomar som finns i samhället, men också de myter som allmänheten tycks besitta. Rapporten menar att redaktioner som skriver nyhetsrapporteringen behöver denna kunskap för att förmedla det vidare till
allmänheten, och därmed bär ett visst ansvar. Om kunskapsnivån skulle höjas menar NCK att attityden skulle påverka läsaren, och därmed hjälpa till att förhindra våldet (Dahlgren, 2014, s. 16).
2.6 UN Women
UN women, United Nations Entity for Gender Equality and the Empowerment of Women, är ett FN-organ som bildades år 2010 och kämpar sedan dess för flickor och kvinnors rättigheter världen över. År 2016 presenterade UN Women deras undersökning gällande könsbaserat våld, publicerat i medier i Bosnien och Herzegovina. Syftet var att analysera hur medierna rapporterar kring våldet mot kvinnor och var ansvaret låg kring vidare diskussion i
anknytning till ämnet. Forskningen har pekat på att rapporteringen i media brister rent
allmänt gällande våld mot kvinnor. Det är enligt undersökningen fastställt att våldet finns och att det rapporteras, däremot varför det sker och hur det kan förebyggas är ämnen som borde finnas, men anses lysa med sin frånvaro. Speciellt när det kommer till ämnen om våld i hemmet, och även vissa fall som tycks vara oetiska i sin rapportering av mord som innefattar kvinnor (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 5). Bland annat är artiklar innehållande våld och dödligt våld mot kvinnor främst kortare och hamnar därför inom kategorin "kort nyhetsartikel" på
UN womens skala över nyhetsartiklar "kort, medium eller lång" (Mujkić Jukić et al. 2016, s.
12).
Även offentliggörandet av bilder, på antingen det mördade offret eller på gärningsmannen, tolkas i studien som oetiskt och endast till för att locka läsare, något som i sin tur leder till en tveksam nyhetsrapportering från medier (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 15). När det gäller rapportering av våld mot kvinnor visar statistiken att fysiskt våld får mest medialt utrymme, utgörande 45%. Därefter presenteras sexuellt våld innehållande 21% av artiklarna inom ämnet (Mujkić Jukić et al. 2016. s, 17). Det insamlade materialet som presenteras påstås av UN women vara tillräckligt för att kunna uttala sig om, med stöd från studien, att en kvinna som utsätts för våld kan i många fall användas som ett verktyg i medier, för att emellanåt öka antalet klick och locka läsare i Bosnien och Herzegovina (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 18).
3. Teori
Följande kapitel kommer fokusera på teorier som har att göra med makten medier och journalister besitter i dagens nyhetsrapportering, samt hur denna typ av makt kan styra våra tankegångar när det kommer till porträtteringen av främst mordoffer, men även gärningsmän.
Genusperspektiv är huvudfokus och teorierna kommer tillämpas på det empiriska materialet, med informantintervjuerna som resurs för förståelse.
3.1 Nyhetsvärdering och mediedramaturgi
Nyhetsvärdering handlar om varför vissa händelser blir nyheter och andra inte, vilka
kvaliteter är avgörande (Nord, Strömbäck, 2004, s. 223)? Något som också diskuteras under samma begrepp i “Medierna och demokratin”, är huruvida en nyhet uppskattas ha ett värde.
Författarna presenterar speciellt fyra punkter, som även kan sammankopplas till Shoemaker, Chang och Brendlingers utgångspunkter för nyhetsvärdering (1978). Första punkten handlar om nyheter med olika former av avvikelser, som är ovanliga eller oväntade. Den andra punkten berör konflikter, mellan olika grupper eller individer i samhället som är
betydelsefulla på något vis. Den tredje punkten syftar till sensationalism, som liknar punkt två men vinklas till brott mot lagar och normer. Den sista ståndpunkten handlar om “eliter”, eller kända personer. Den kan också utsträcka sig till personer som är återkommande i nyheter, och därmed istället blir en slags “kändis” (Nord, Strömbäck, 2004, s. 225-226).
Senare i samma kapitel nämner Nord och Strömbäck den norske nyhetsforskaren Gudmund Hernes, vars utgångspunkt syftar till att se vilka tekniker medier använder för att fånga uppmärksamheten från läsarens öga (Nord, Strömbäck, 2004, s. 228). Hernes
medialiseringstekniker har sex ståndpunkter, men vi kommer att använda oss av de fyra följande i den kvalitativa analysdelen, som passar forskningens syfte:
● Tillspetsning – antingen är händelsen redan tillspetsad, eller så spetsar journalisten till händelsen. Formuleringen av nyheten måste vara kort, klar och tydlig.
● Polarisering – den här punkten och konflikter fångar uppmärksamhet, känslor väcks till liv vilket gör att uppfattningen förenklas för läsaren.
● Intensifiering – dramatik är spännande. Det ger möjlighet till levande, spännande text.
● Personifiering – människor är intresserade av andra människor, lyfter fram enskilda personer.
(Nord, Strömbäck, 2004, s. 229-230).
Dramaturgi är ett begrepp som till en början användes som skådespelarteknik, men med tiden ansågs omfatta det dramatiska berättandet i förhållande till upplägget i en text (Nord,
Strömbäck, 2004, s. 254). Bortsett från hur man lägger upp en text, antas journalister även lära sig att hitta vinkeln i en berättelse. Den vanligaste vinkeln kallas för “konfliktvinkeln”, och används främst i samband med hot, faror eller kriser. Konflikterna kan handla om ojämlikhet eller att man i en text sätter den enskilde mot överheten. Enligt Nord och Strömbäck stuvas därför en nyhetsberättelse om för att göra den mer spännande och intressant (Nord och Strömbäck, 2004, s. 256).
Inom dramaturgin talas också om hur huvudpersoner i rapporteringar har utmärkande egenskaper. Att de, genom sina karaktärsdrag, är lätta att placera i berättelsen utefter exempelvis “den onde och den gode” eller “förövaren och offret”. När en nyhet skrivs med ovanstående indelningar i baktanke, utstrålar det ett lättbegripligt och relaterbart innehåll.
Detta kan läsaren i sin tur identifiera sig till, vilket är en förutsättning för att bibehålla intresset och fortsätta läsa (Nord och Strömbäck, 2004, s. 257).
Journalistik är i grunden menat att informera, beröra och underhålla. Men framför allt ska journalistiken fånga publikens uppmärksamhet. Detta påverkar hur journalister väljer sina ord. Att använda tillspetsade ord när ordval dramatiseras till, som exemplifieras i boken,
“yxmördare” istället för “mördare”, innebär att nyhetsrapporteringar förstärker intrycket för läsaren (Nord och Strömbäck, 2004, s. 259).
Mats Ekström skriver också om dramaturgi i “Mediernas språk”, där han hänvisar till ett uppslag Expressen publicerat 2016-08-06, med rubriken “Vi måste fly på en timme”.
Rubriken väcker en känsla av skräck som får läsaren att vilja se vad som står i artikeln.
Ekström hävdar att kvällspressen har en viss stil, där de gestaltar ett hot som i sin tur lockar till att läsa vidare (Ekström, 2008, s. 83).
3.2 “Framing” och “ideal victim”
Enligt “framing”, som på svenska översätts till gestaltningsteorin, ska journalistiska beskrivningar berättas, men vara begränsade. I berättandet väljs vissa aspekter eller fakta bort, medan det som står kvar får en framträdande plats. De journalistiska gestaltningarna fungerar därmed som ramverk för människors tolkningar av nyheter och senare i
verkligheten. Framing brukar delas in i två innebörder. Det första syftar till det sätt
nyhetsinnehåll vanligtvis rapporteras av journalisterna, inom den ram som anses vara välkänt eller bekant. Det andra förhållningssättet handlar om hur publiken påverkas av de versioner som journalisterna presenterar i textstrukturer. I och med vad de väljer att publicera,
förmedlas ledtrådar till hur verkligheten ska förstås, och vad som inte rapporteras används helt enkelt inte, vilket gör att tolkningarna blir begränsade (Nord och Strömbäck, 2004, s.
354). Dessutom benämns teorin att ha sin användning i att rama in eller binda samman, dela upp eller hålla isär innebörder i texter (Ekström, 2008, s. 29).
I News Media, Victims and Crime, en rapport publicerad 2017, skriver Geer et al. om begreppet ideal victim, som på svenska översätts till idealoffret. Vad som anses vara ett idealoffer i media är någon som uppfyller kriterier att vara “sårbar, försvarslös, oskyldig och värd sympati och medkänsla”. I sin studie skriver författarna om tidigare forskning som påvisat att faktorer såsom kön påverkar hur det rapporteras i media, där bland annat äldre kvinnor och barn brukar anses vara idealoffret (Geer, 2004; Peelo, 2006; Smolej, 2010).
Studien Geer m.fl. gjort, ämnade att undersöka och analysera hur kvinnor utsätts för våld i hemmet och hur förövaren presenteras i engelsk nyhetsrapportering. Under tidsperioden på tio år som de undersökt, har de kommit fram till att det skett en ökning i fråga om
rapportering av våld i hemmet, vilket ansågs positivt i den mån att det ökar medvetenheten om våld i hemmet (Geer, 2007, s. 132-133).
3.3 Normer och genus
Begreppet “norm” innefattar värdeladdade idéer om hur en viss sorts kategori eller aktör är/bör vara. Det är också en förväntning på hur man ska vara eller bete sig i sociala
sammanhang. Exempelvis finns det normer för hur en förälder ska vara, eller normer för vad som anses vara manligt eller kvinnligt. Normer är dock inget positivt eller negativt, däremot kan det finnas olika åsikter om vilka slags normer som ska finnas i ett samhälle. En norm är alltså vad som anses vara “normalt”, och därmed blir även det som inte är “normalt”
avvikande. Det betyder i sin tur att ett normbrytande beteende kan skapa reaktioner (Esaiasson, et al. 2017, s. 219).
Enligt sociologen Connell (2009) skapas inte kön direkt genom kvinnors och mäns biologiska aspekter, utan är något som byggs upp i ett socialt sammanhang. Dessa sammanhang gör att olika mönster eller normer skapas kring könet (Connell, 2009, s 137). Det innebär i sin tur att föreställningarna, normerna om genus, i sinom tid är förändringsbara i och med att samhället förändras. Samtidigt menar Connell att vi förhåller oss till de rådande könsrollerna som vi blivit tilldelade i genusordningen. Det betyder med andra ord att det finns en skillnad i att vara kvinna eller man (eller vilket kön man tycker sig tillhöra), som är en del i vad som kallas för genusordningen (Connell, 2009, s 17-22).
3.4 Sammanfattning
Teorierna nyhetsvärdering och dramaturgi kommer tillämpas för att se om det finns några övergripande mönster i tidningarnas rapportering om mord, med fokus på genus. Framing och idealoffer kommer appliceras för att se hur journalistiska gestaltningar av offer och förövare ser ut. Normer kommer användas i delar av analysen, för att se om publiceringen i det insamlade materialet är normbrytande eller håller sig inom ramen för vad som anses vara en norm. Därtill kommer de olika könsrollerna i genusordningen undersökas. Dessa teorier kan även användas för att särskilja fall som fått stort medialt utrymme, och i viss utsträckning hur det kommer sig.
4. Metod och material
I det följande kapitlet kommer vi presentera vilka metoder vi utgått från samt det valda materialet. Först introduceras den kvantitativa innehållsanalysen, och sedan den kvalitativa textanalysen på de utvalda artiklar. Den kvalitativa metoden utfördes medvetet som ett andra steg, när all data var insamlad. Då en kvalitativ textanalys kräver att alla artiklar finns på plats för att kunna selektera vilka som får störst utrymme, eller är användbara för vår studie och därmed bör analyseras.
4.1 Kvantitativ innehållsanalys
Kvantitativ innehållsanalys används i vår studie för att urskilja övergripande mönster från tidningarna Dagens Nyheters och Aftonbladets rapportering om mord. Vi har kategoriserat de olika artiklarna utifrån variablerna genre, rubrik, beskrivning av mordet, plats för mordet, kön mordoffer, ålder mordoffer, etnicitet mordoffer, yrke/sysselsättning/klass mordoffer, kön gärningsman, beskrivning gärningsman, uppföljning av tidigare fall och följetong. Det insamlade materialet kommer att kodas och analyseras för att söka efter mönster (Esaiasson;
Gilljam, et al. 2017, s. 198). Ett av de främsta kriterierna för vad som anses vara viktigt under en kvantitativ innehållsanalys är frekvenser och utrymme. Det vill säga att om ett begrepp förekommer flertal gånger kan det vara intressant att undersöka och analysera dess validitet och variationer (Esaiasson m.fl. 2017, s. 199).
För att underlätta datainsamlingen har därför ett kodschema använts för att på ett så effektivt sätt som möjligt beräkna och kategorisera det insamlade materialet med de valda variablerna.
Genom kategorisering har vi kunnat tyda vilka kategorier som tycks framkomma mer än andra i artiklarna, men till viss del även se vilka som inte gick att definiera (Esaiasson et al.
2017, s. 199-201).
Genom att använda oss av en morgontidning och en kvällstidning hoppas vi se ett resultat som inte hade blivit detsamma som med exempelvis två morgontidningar. Beroende på om det är en kvälls- eller morgonpress som undersöks, kan resultatet bidra med olika
infallsvinklar på hur mordrapporteringen sett ut under den valda tidsperioden.
Artiklar från de två utvalda tidningarna samlades in, kodades och jämfördes. Den valda perioden är år 2017, och på grund av tidspress samlades material in från varannan vecka med sökorden “mord” samt “mördad”, som slutligen resulterade i 461 artiklar. Vi använde oss av variabeln kön, och andra sociala bakgrundsfaktorer för att göra en översiktlig bedömning av hur rapporteringen sett ut. Sökningen utfördes i mediearkivet Research Retriever som vi fick tillgång till via Uppsala Universitet. Kodschemat delades upp i olika variabler, som tidigare nämnts (bilaga 1). Aftonbladet omfattade 251 artiklar, och Dagens Nyheter 210 stycken.
Under insamlingsperioden var det ett flertal artiklar som ansågs vara oväsentliga för de valda forskningsfrågorna och fick således sållas bort. Dessa plockades bort efter att insamlingen var färdig och innan det var dags för den väsentliga datan att kodas samt analyseras. Exempel på dessa är bland annat terrordådet på Drottninggatan i Stockholm under April. Studien ämnar inte att undersöka huruvida terrordåd rapporteras vilket gör att artiklar om det fallet, och andra terrordåd rensades bort. Dessutom fanns ett antal artiklar ihållande fiktion, exempelvis hur mord i en film eller bok presenteras, som då inte heller ansågs vara väsentlig för
undersökningen. Historiska mord, såsom “Palmemordet”, sållades också bort. Detta för att nyheten inte längre var aktuell eller kanske rentav redan var preskriberad. När dessa och liknande artiklar togs bort återstod 185 artiklar från båda tidningarna. Dagens Nyheter omfattade då 59 stycken, och Aftonbladet 126 stycken.
4.2 Kvalitativ textanalys
Esaiasson med flera förklarar vikten av en kvalitativ textanalys. Ett syfte är att fånga helheten i texten, det centrala, som inte bara är en summa av olika delar, som i en kvantitativ analys.
En annan viktig beståndsdel räknas till att det forskaren söker ofta inte ligger på ytan av texten, utan “endast” kan tas fram genom läsning på intensiv nivå och med hjälp av analytiska verktyg. Till skillnad från en kvantitativ innehållsanalys sägs den kvalitativa textanalysen dessutom resultera i ett syfte där dolda meningar lättare kan framkomma, i och med att man granskar en text flera gånger (Esaiasson et al., 2017, s. 211). Dessutom innebär en kvalitativ textanalys en desto djupare analys, eftersom texterna i fråga läses och analyseras
flertal gånger, vilket ger ett analysresultat med ett inre värde, som i sin tur bidrar till diskussion (Hjerm et al., 2014, s. 149-153).
Tre olika fall valdes ut för en textanalys, vilka var “Fallet Lotta”, “Arbogafallet” och “Fallet Ahmed”. Anledningen till att vi valde dessa var för att i det första fallet kunna presentera ett mordfall med kvinnligt offer, och en manlig förövare. Fallet i Arboga stod ut från mängden, och var därför den största följetongen under tidsperioden. Det fallet innefattade dessutom en kvinnlig förövare, med manliga offer. Mordet på Obaid fick också mycket uppmärksamhet, i jämförelse med mord av liknande karaktär. Dessutom utfördes det mordet av en man på en man. Vad den kvalitativa textanalysen påvisar är att tre fjärdedelar besvaras, i frågan om genus på offer och förövare. Det enda som inte besvaras är ett fall med ett kvinnligt offer och en kvinnlig förövare, vilket beror på att det inte framkom något sådant mordfall under
insamlingen av artiklarna. Det bör dock understrykas att den här metoden har använts endast på dessa tre utvalda fallen, och bidrar därför som en översiktlig analys (i och med att bara tre fall undersöktes utifrån en kvalitativ metod). Den kvalitativa textanalysen gjordes med detta i åtanke, för att kunna frambringa eventuella dolda meningar med analytiska verktyg
(Esaiasson et al., 2017, s. 211).
Normen är (som vi vet) något som anses vara det “normala” i ett visst sammanhang. Eftersom normen påvisar detta, belyser den därmed samtidigt det avvikande. Normstudier kan bestå av textanalyser, exempelvis av normer som kommer till uttryck i tidningsartiklar. Syftet med att använda textanalys i den här studien är dels för att urskilja vilka värderingar eller normer offret och/eller förövaren tillskrivs utifrån kön, men också andra bakgrundsfaktorer (Esaiasson et al., 2017, s. 219-220).
Som tidigare nämnt får fall med avvikande beteenden, som alltså inte följer normen, mest uppmärksamhet och blir därmed ofta till följetonger. Undersökningens tre valda fall som framträdde under den kvantitativa sökningen var därför intressanta att analysera med hjälp av en textanalys.
I Metodpraktikan diskuteras det hur normbrytande beteende skapar reaktioner, och Esaiasson (2017) radar upp sex frågor som kan användas när en text ska analyseras utefter ett
normbrytande beteende:
1. Vad representeras som normalt beteende/utseende för XX? För att räknas som en vanlig/normal XX, hur förväntas XX bete sig eller se ut?
2. Hur representeras logiken kring varför detta beteende/utseende är förväntat eller normalt för XX?
3. Vad representeras som opassande eller avvikande beteende/utseende för XX?
4. Hur representeras logiken till varför detta beteende/utseende är opassande eller avvikande för XX?
5. Hur – och på vilka sätt i texten – förmedlas normen kring XX och vad som är avvikande?
6. Vilka sociala sanktioner förespråkas i texten – explicit eller implicit – för att förmå XX att ändra sitt beteende/utseende?
(Esaiasson et al. 2017, s. 220).
Under resultat- och analysdelen kommer vi besvara dessa frågor, kopplat till en kvalitativ textanalys med hjälp av tidigare forskning och teorier.
4.3 Genomförande
Vår första tanke var att använda oss av tre metoder, kvantitativ innehållsanalys, kvalitativ intervjustudie och till sist kvalitativ textanalys. Textanalysen var till en början menat att användas som en kompletterande metod. Men efter att allt material var insamlat, kodat och analyserat, framstod istället de kvalitativa expertintervjuerna som överflödiga och
otillräckliga att använda. Detta var för att experterna inte kunde bedöma uppsatsens resultat i sig, utan snarare dela med sig av sina generella uppfattningar om studiens frågor. Intervjuerna passade därför bättre för att komplettera tidigare forskning som bakgrund till vår empiriska studie. De utvalda informanterna intervjuades och dessa har transkriberats och analyserats utefter vad Hjerm m.fl förespråkar; kodning, tematisering och summering (Hjerm, Lindgren, Nilsson, 2014, s. 34). Vi har, under studiens gång, återvänt till de båda intervjuerna ett flertal gånger, för att själva studera och analysera vad de båda informanterna svarat (Hjerm,
4.4 Undersökningens begränsningar
Inom forskning är det viktigt att studiens syfte, och senare resultat, är trovärdigt och pålitligt.
Det betyder att vi ska besvara och studera det avsedda. Reliabilitet, eller tillförlitlighet, är till för att säkerställa om materialet man samlat på sig under forskningen har samlats på rätt sätt (Ekström och Larsson, 2013, s. 76-77).
Följande begränsningar är betydande att ta i beaktning innan några slutsatser dras. Eftersom uppsatsen bearbetar ett känsligt och upprörande ämne finns det stor risk att vissa etiska dilemman kan uppstå. Till exempel att vidröra ämnet utan att bli personligt engagerad var vissa gånger svårt. Ett dilemma i forskningen är, som tidigare nämnt, även de erfarenheter och kunskaper vi har dessförinnan som skulle kunna förändra sättet vi skrivit, eller vad vi valt att ha med. Vi är medvetna om att vi, som kvinnor, kanske uppfattar och engagerar oss mer gällande rapportering av mord på just kvinnor. Det ligger naturligtvis egna åsikter i bagaget som vi konstant lagt åt sidan under hela arbetes gång med uppsatsen.
I den kvantitativa innehållsanalysen, där endast två tidningar studeras, begränsar det studiens insamlade material. En idé hade varit att använda sig av möjligtvis två morgontidningar, två kvällstidningar, för att bredda datan.
De valda sökorden, “mord” och “mördad”, har uteslutit andra typer av ordval som kan ha använts i de publicerade artiklarna. Bland annat fick vi endast två sökträffar på det
uppmärksammade mordet på Kim Wall. Om vi däremot valde bort studiens valda sökord och endast sökte på “Kim Wall” fann vi 122 artiklar i båda tidningarna under 2017. Dessa artiklar skrev främst “dödad” eller “styckad”. Med andra ord går vi eventuellt miste om
uppmärksammade mord som kunde ansetts vara relevanta för undersökningen. Även
kategorierna vi valt att utgå från kan anses vara en begränsning. Med det sagt anses däremot de valda sökorden lämpliga för studiens syfte.
I och med följetong och upprepade fall kan viss data repeteras och eventuellt ge ett
missvisande resultat. Som påvisat fick vissa mordfall mer medialt utrymme, och kan därför ha påverkat slutresultatet. Exempelvis Johanna Möller, även kallad Arbogakvinnan fick stor uppmärksamhet och kan därför bidragit till att rapporteringen blev ojämn. Eftersom det fallet blev så uppmärksammat och att det dessutom var en man, hennes far, som blev mördad, blev mordet kategoriserat endast under variablerna “man” och “i hemmet”. Detta gjorde att statistiken visade att män blir mördade i hemmet, trots att det bara var det specifika fallet i Arboga som visade detta, vilket betyder att det nödvändigtvis inte stämmer överens med den verkliga bilden.
Det kunde även varit av intresse att djupdyka i variabeln “framgår ej”, som visade sig vara vanligt förekommande efter all data var insamlad. På så sätt hade vi troligtvis kunnat koppla ihop den variabeln med resterande och därmed uppnå ett resultat. Ändock var tidsmarginal en begränsning och fick därför bortses.
Sist men inte minst fann vi problem med att tolka främst “etnicitet” och “status” i det
insamlade materialet. Många gånger framgick ingen av variablerna och det blir därmed svårt att beräkna det i slutresultatet. I vissa fall kunde en antydan på svår bakgrund eller annan etnicitet än svensk, lysa igenom, men inget vi kunde basera vårt resultat på. För att visa transparens i det insamlade materialet har vi valt att presentera kategorierna, men reserverar oss för att resultatet är för svagt för att analysera.
5. Resultat och analyskapitel
5.1 Kvantitativ innehållsanalys
Nedan visar studiens intresse för att granska hur Dagens Nyheter och Aftonbladet gestaltar morden, både innehållsligt och formmässigt. Forskningsfrågorna har kategoriserats utefter våra frågeställningar och resultatet kommer i det följande kapitlet presenteras och därefter analyseras.
Kategorierna inom variablerna har valts att beräknas i singular. Detta innebär att i fall där fler förövare eller mordoffer varit inblandade, kommer de i diagrammen eventuellt framstå som skilda fall. Exempelvis om ett brott begåtts på tre män, räknas alla tre män enskilt in under kategorin “man” på variabeln “kön mordoffer” i diagrammen, trots att det utfördes under samma rapporterade mordfall.
5.1.1 Resultat
FIGUR 1: Kön mordoffer
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
Figur 1 resulterar i att de mordoffer som nämns flest gånger i det insamlade materialet är
“Man”, innefattande 34 artiklar. Kategorin “Kvinna” är den näst mest omnämnda och har totalt 25 artiklar.
Aftonbladet:
Figur 1 resulterar i att de mordoffer som nämns flest gånger i det insamlade materialet är likaså “Man”, innefattande 72 artiklar. Även här är kategorin “Kvinna” den näst mest omnämnda med totalt 47 artiklar.
FIGUR 2: Ålder mordoffer
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
Figur 2 utmynnar främst i “Framgår ej”. Det var med andra ord mestadels artiklar där åldern ej framgick. Det var mest förekommande att åldern på mordoffret i fråga var under 50 år, i 21 av totalt 24 artiklar, om “Framgår ej” inte tas med i beräkningen.
Aftonbladet:
“Framgår ej” blev även här övervägande. Det var likaväl som i Dagens Nyheter mest
förekommande att åldern på mordoffret i fråga var under 50 år, 54 av totalt 74 artiklar utöver
“Framgår ej”.
FIGUR 3: Yrke/sysselsättning/klass mordoffer
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter och Aftonbladet:
Variabeln “Yrke/sysselsättning/klass mordoffer” gav nästintill inget resultat då det sällan framgick i artiklarna. När det för ovanlighetens skull väl framkom var det främst offentliga personer det rörde sig om eller personer, vilket figur 3 visar, som jobbar inom den offentliga sektorn, exempelvis poliser och lärare.
FIGUR 4: Kön gärningsman
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens Nyheter:
Gällande figur 4, “Kön gärningsmän”, framgår det inte alltid, närmare bestämt i 21 av 59 fall.
Däremot är det överlägset flest män om vi bortser från den ovan nämnda kategorin, där 19 av 38 är bekräftade förövare, samt att sju stycken också hamnar under “Misstänkt man”.
Resterande data utöver “Framgår ej” är 10 artiklar av 6 kategorier.
Aftonbladet:
“Kön gärningsmän” framgår det inte heller alltid i kvällspressen, närmare bestämt i 59 av 140 fall. Däremot är det även här överlägset flest män om vi bortser från variabeln “Framgår ej”, där 46 av 140 är bekräftade förövare, samt 22 hamnar under “misstänkt man”. Resterande data utöver utgör endast 11 artiklar, under “kvinna” och “misstänkt kvinna”, av de totalt i antal sex kategorierna.
FIGUR 5: Beskrivning gärningsman
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
“Beskrivning av gärningsmän” är relativt jämnt fördelad i figur 5. Det mest förekommande är beskrivningen “Framgår ej”. Därefter utmärker sig “okänd”. Skillnaden mellan “Framgår ej”
och “Okänd” är att den förstnämnda betyder att det inte framgår något alls som kan kopplas till den valda variabeln, medan “Okänd” betyder att det inte finns någon tidigare kopplingen offret och förövaren emellan, de beskrivs som främlingar.
Aftonbladet:
“Beskrivning av gärningsmän” är också ganska jämnt fördelad i figur 5. Den vanligaste beskrivningen är “Framgår ej”, därefter kommer “Okänd” som tätt därpå följs av
“Bekant/vänner”.
FIGUR 6: Genre
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
Notiser är dominerande inom denna kategori och utgör 45,8%, innehållande 27 artiklar, av
analysenheten. Kort och lång nyhetsartikel ligger tätt efter varandra och slutligen endast en framsida som i procentenheter är 1,7%.
Aftonbladet:
Kort nyhetsartikel är dominerande inom denna kategori och utgör 52%, innehållande 66 artiklar, av analysenheterna. Kort nyhetsartikel och notis ligger tätt efter varandra och slutligen endast två framsidor som i procentenheter är 2,4.
FIGUR 7: Plats för mordet
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
“Allmän plats utomhus” är den mest förekommande kategorin inom Variabeln “Plats för mordet”, innehållande 20 artiklar. Om kategorin “Framgår ej” bortses då dess innehåll inte kommer analyseras, är “Hemmet” efter första plats, som då omfattar 13 stycken artiklar.
Aftonbladet:
Om “Framgår ej” återigen förbises, visar figur 7 att “Hemmet” och “Allmän plats utomhus”
är de mest förekommande kategorierna, innehållande 32 artiklar vardera.
FIGUR 8: Uppföljning av tidigare fall
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
Hela 86,4%, det vill säga 51/59 artiklar var uppföljningar av tidigare fall. Dessa kan exempelvis innehålla ny information om fallet, pågående rättegångar, fällande domar eller intervjuer med anhöriga eller vittnen.
Aftonbladet:
37,8%, det vill säga 48/127 artiklar, var uppföljningar av tidigare fall i resultatet från Aftonbladet.
FIGUR 9: Följetong
DAGENS NYHETER AFTONBLADET
Dagens nyheter:
35,6%, det vill säga 21 artiklar, var följetonger, och resterande 64,4%, 38 artiklar, var det inte.
Aftonbladet:
Följetong utgjorde 32,3% av artiklarna.
5.1.2 Analys
Sociala faktorer i innehåll
I forskningsfråga ett presenteras övergripande mönster i nyhetsrapporteringen med avseende på mordets karaktär och om genus eller andra sociala faktorer presenteras i artiklarnas innehåll. Hur män/kvinnor och unga/vuxna representeras i det insamlade materialet är vad som framstår främst i resultatet.
Figur 1 visar att det mest förekommande mordoffret är av manligt kön i båda tidningarna och omnämns totalt 106 gånger i artiklarna. Kvinnliga mordoffer benämns totalt 62 gånger.
Resultatet visar att kön av mordoffer oftast framställs i de valda artiklarnas innehåll och framställningen av genus kan därför anses besitta ett visst nyhetsvärde.
I figur 2 var det desto svårare att hitta ett resultat då åldern många gånger inte framkom i artiklarna. När det väl framgår är det mest förekommande att mordoffret var under 50 år i båda tidningarna. Ålderskategorin 11-20 var mest framträdande i artiklarna i Dagens Nyheter, därefter 21-30 år. I Aftonbladet var ovan nämnda ålderskategorier båda ledande. Att det finns en fascination och tendens för stor rapportering gällande brott kring ungdomar är något Pollack kan understryka i sin avhandling “Media och brott”. Enligt henne är det mer
framträdande att media inte uppvisar en rättvis bild av brottsrapportering när det kommer till just ungdomar och, som hon uttrycker det själv, andra “utsatta grupper” (Pollack, 2001, s.
61).
Variabeln “Yrke/sysselsättning/klass mordoffer” som presenteras i figur 3 framkom oftast inte under kodningen av materialet och blir därför svårare för oss att analysera. Ett alternativ här hade kunnat vara att försöka få fram status i artikeln, om den är hög, medel eller låg, men vi ansåg att risken för att våra egna personliga åsikter och inkorrekta antaganden var för höga för att chansa. Emellanåt kunde det vara aningen underförstått utifrån texten i artikeln, men då klarspråk och fakta bör vara utgångspunkten kunde vi inte anta det. När det för
ovanlighetens skull väl framkom var det främst politiker, “kändisar” eller andra offentliga personer det rörde sig om. Detta kan kopplas till nyhetsvärdering, där nyheter innehållande
“eliter” blir mer uppmärksammade om personen i fråga är en känd person (Nord, Strömbäck,
2004, s. 225-226). Med det sagt kommer ingen mer fördjupad analys av denna variabel utföras.
Gällande figur 4, “Kön på gärningsmän” är det överlägset flest män i lika väl Dagens Nyheter som Aftonbladet. I “Medier och brott” förklarar Pollack ur ett historiskt perspektiv hur
kvinnor främst beskrivs som brottsoffer under 50-talet, och att det är under mitten av 70-talet som kvinnliga brottslingar börjar presenteras. Detta kan tyda på att tidigare föreställningar om hur kvinnor bör beskrivas som brottsoffer lever kvar och kan eventuellt vara en av anledningarna till att deras representation som förövare inte är lika stor som det manliga, om andra sociala faktorer bortses. När en kvinnlig förövare för ovanlighetens skull väl framträder blir därför det mediala pådraget desto större (Pollack, 2001, s. 101). Här kan “Arbogafallet”
appliceras då det är ett fall som sticker ut ur mängden, något vårt kvantitativa resultat kan intyga.
Formfaktorer nyheter
Under forskningsfråga två analyseras nyheternas olika generella formfaktorer. Det vill säga hur morden rapporteras, i vilket format de presenteras och övergripande mönster beroende på var mordet utförts.
Genre har, som det presenteras i figur 6, delats in följande kategorier; framsida, lång nyhetsartikel, kort nyhetsartikel eller notis. Till att börja med har Dagens Nyheter betydligt färre artiklar än Aftonbladet. Förstnämndas artiklar består främst av notiser, 45,8%, som huvudsakligen är uppföljningar från tidigare fall. I Aftonbladet utgjorde notis 24,4% och istället var “Kort nyhetsartikel” ledande med 52%. I DN är det främst politiska ämnen som får utrymme i långa nyhetsartiklar, reportage och mer djupdykande texter om mordet som begåtts på en till synes inflytelserik person. Detta kan även här ha att göra med begreppet nyhetsvärdering och ståndpunkten “eliter” där nyheten blir mer uppmärksammad om personen i fråga är känd (Nord, Strömbäck, 2004, s. 225-226).
Hela 86,4%, det vill säga att 51/59, av de insamlade artiklarna i Dagens Nyheter består av uppföljningar från tidigare fall, som ovan nämnt i figur 8. Dessa kan exempelvis innehålla ny
eller vittnen. Då tidningarna skiljer sig åt gällande antalet artiklar har det försvårat processen kring att dra några större slutsatser, men Aftonbladet innehöll den mer blygsamma siffran 37,8%, det vill säga 42/127 artiklar, och kan därför antas vara mer benägen att rapportera om många olika mordfall med, beroende på vilket fall det gäller, färre uppföljningar av tidigare fall. Det resultatet kan möjligen visa att kvällspress vill ha fler häpnadsväckande rubriker och skriver därför om flera olika fall samtidigt med mindre fokus på ett fall (Ekström, 2008, s.
83). För att stödja argumentet kan begreppet “webbtrafikmaximering” anknytas till Aftonbladet, som i tidigare forskning beskrivs användas av tidningen, och handlar om att organisationer väljer att maximera nyheter utifrån antal klick, snarare än att följa upp en nyhet. Till skillnad från morgonpressen, som förmedlar traditionella nyheter och följer upp fallen, som syns i det kvantitativa resultatet (Nygren och Wadbring, 2013, s. 147-150). Även Jewkes skriver i sin bok “Media and crime” att brottsnyheter innefattar ett högt nyhetsvärde och att kriminaljournalistik blir tillspetsad vilket många gånger leder till att rapporteringen tilltar (Jewkes, 2015, s. 40).
Följetong, som presenteras i figur 9, innebär att fallet blir så pass kritiskt granskat och uppmärksammat att morden nästan blir till underhållsliknande inslag istället för nyheter, till skillnad från tidigare nämnda variabeln “Uppföljning av tidigare fall”, som endast klargör hur fallet uppdagats och potentiellt lösts (Nord, Strömbäck, 2004, s. 259). Följetong utgjorde 35,6%, det vill säga 21 artiklar, i Dagens Nyheter, medan 32,3% av artiklarna i Aftonbladet var följetonger. Båda tidningarna hade liknande resultat, men även många gånger samma ämne som blev till följetong. Följetonger kan exempelvis appliceras på begreppet
“mediepaniker”, som omskrivs i Pollacks avhandling och syftar till när medier håller ett känslomässigt laddat ämne levande under en längre tid (Pollack, 2001, s. 94).
För att förtydliga analysen av figur 7 gällande variabeln “plats för mordet”, kommer dessa presenteras nedan i antal, med stöd av tabell 1, Dagens Nyheter, och 2, Aftonbladet.
Tabell 1: Plats för mordet i Dagens Nyheter
Dagens Nyheter Man Kvinna Flicka Pojke
Allmän plats utomhus 13 7 2 3
Allmän plats inomhus 3 0 0 0
Skog/natur 0 0 0 0
Skola 3 0 0 0
Hemmet 5 8 2 2
Ubåt 0 1 0 0
Tabell 2: Plats för mordet i Aftonbladet
Aftonbladet Man Kvinna Flicka Pojke
Allmän plats utomhus 22 5 0 3
Allmän plats inomhus 4 1 0 0
Skog/natur 2 4 0 0
Skola 5 0 0 0
Hemmet 22 17 3 3
Ubåt 0 1 0 0
Fängelse 1 0 0 0
Som ovanstående tabeller synliggör är det i artiklarna till respektive tidning i helhet mest förekommande i mordets karaktär att kategorin “Man” mördas under “Allmän plats utomhus”, medan kategorin “Kvinna” mördas i “Hemmet”. Detta är något som
överensstämmer med UN Womens rapport om våld i hemmet där de belyser risken för kvinnor att bli utsatta i hemmet, främst av någon de står nära som exempelvis partner eller familj (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 6). Även expertintervjuerna kunde understryka att våld i hemmet och i nära relationer är något som de anser är förekommande gällande kvinnliga mordoffer. Att det dessutom är övervägande män som mördas på “allmän plats utomhus” kan förstärkas av den kvantitativa innehållsanalysen.
Betraktar vi däremot materialet var för sig, det vill säga Dagens Nyheter och Aftonbladet separat, kan resultatet tolkas annorlunda. Tabell 1, innehållande artiklar från Dagens Nyheter, visar att kategorin “Allmän plats utomhus” är det mest inträffade mordplatsen för män med 13 av totalt 24 artiklar innehållande manliga mordoffer. Även “Hemmet” där flest mord utförs på kvinnor med 8 av totalt 16 artiklar innehållande kvinnliga mordoffer.
Å andra sidan visar Aftonbladet att “Allmän plats utomhus” och “Hemmet” är inom båda kategorierna de mest framstående bland manliga mordoffer med 22 artiklar vardera av totalt 56 stycken. Däremot innefattar 10 av dessa 22 artiklar under kategorin “Hemmet” fler uppföljningar av mordet angående ett och samma fall, nämligen “Arbogafallet”. Likaså är 4 av 5 mord som begåtts på män i hemmet i Dagens Nyheter gällande samma fall. Om detta fall skulle tas bort skulle stapeln bli mindre då den utgör en stor andel av materialet, och därmed ge ett annorlunda resultat. Gällande kvinnliga mordoffer kvarstår “Hemmet” som den mest vanliga i Aftonbladet med 17 av totalt 28 mord på kvinnliga offer.
Fokus på offer och gärningsman
I följande avsnitt kommer främsta fokus vara förhållandet mellan offer och gärningsman samt vad som särskiljer fall som får stor uppmärksamhet. Variabeln “Beskrivning gärningsman”
visar om förhållandet mellan offer och förövare framgår och ska, med hjälp av nedanstående tabell 3 och 4, härmed analyseras.
Tabell 3: Relation förövare och offer i Dagens Nyheter Dagens Nyheter Man Kvinna Flicka Pojke
Släkt 1 3 1 2
Förälder 0 0 0 0
Partner 0 4 0 0
Okänd 3 4 0 0
Framgår ej 24 12 3 4
Bekant/vänner 4 2 0 2
Tabell 4: Relation förövare och offer i Aftonbladet
Aftonbladet Man Kvinna Flicka Pojke
Släkt 5 1 1 1
Förälder 0 0 0 0
Partner 5 2 0 0
Okänd 7 2 2 1
Framgår ej 21 11 0 0
Bekant/vänner 7 5 0 0
Enligt UN womens undersökning är det mest förekommande våldet mot kvinnor utfört av deras nuvarande eller tidigare partner, hela 71,5%. Det är med andra ord högre risk för en kvinna att bli utsatt i hemmet av partner, släkt eller familj, än utanför hemmet (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 6). Uppsatsens kvantitativa material insamlad av artiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter visar inte ett lika självklart resultat. Dagens Nyheter visar att det mest förekommande relationen kvinnliga mordoffer har med sin förövare är partner eller okänd, som står för fyra stycken vardera. Detta om vi utesluter “framgår ej”, som innefattar tolv stycken. Därefter kommer släkt med tre stycken fall och sedan bekant/vänner med två.
Aftonbladet visar å andra sidan, om vi undgår “Framgår ej” som innefattar elva stycken, att
“Bekant/vänner” är den mest förekommande med fem stycken, därpå kommer “Partner” samt
“Okänd” på delad plats, och tillsist “släkt” innehållande ett fall.
När det gäller manliga mordoffer konstaterades ett mer överensstämmande resultat. I både DN och Aftonbladet är variabeln “Okänd” och “Bekant/vänner” dominerande, där DN
besitter fyra stycken på “Okänd” och två stycken på “Bekant/vänner”, medan Aftonbladet har en jämn fördelning variablerna emellan med sju stycken vardera. Därefter har Aftonbladet
“Släkt” och “Partner” som innehåller fem stycken var, och Dagens Nyheter endast en under
“Släkt”. Även här är “Framgår ej” den mest övervägande variabeln som vi bortser från, med 24 stycken i morgonpress och 21 stycken i kvällspress.
Resultatet är med andra ord inte lika talande i uppsatsens undersökning som den tycks vara i delar av våra valda forskningsteorier. Visserligen kan detta ännu en gång bero på att vissa fall får större medialt utrymme än andra, och bidrar därför till en aningen skev rapportering.
Rapporten för NCK belyser även problemet med att vissa ämnen sätts i större fokus än andra vilket leder till att de som inte får lika mycket utrymme inte anses vara lika viktiga
(Dahlgren, 2014, s. 5).
När fall särskiljer sig från det uppnådda resultatet i figur 1, 2 och 4 tycks de få större uppmärksamhet i de valda tidningarna. Dessa går då utanför ramen för vad som anses vara normen. Exempelvis visar sig förövaren främst vara inom kategorin “man” vilket gör att förövare av kvinnligt kön anses vara avvikande och får därför större utrymme i respektive tidning. Fallen skildras då under en längre tid eftersom de i och med det blir till
uppföljningar, eller i vissa fall till och med följetonger.
5.2 Kvalitativ textanalys
Den kvalitativa textanalysen omfattar artiklar från det kvantitativa materialet i Aftonbladet och Dagens Nyheter som har blivit följetonger, och på grund av denna uppmärksamhet därför varit av intresse att granska. De fall som vi valt att analysera är “Fallet Lotta”, “Arbogafallet”
och “Fallet Ahmed”. Fallen skiljer sig från varandra på olika sätt. Fallet Lotta innehåller ett kvinnligt mordoffer med en manlig gärningsman. I Arbogafallet är förövaren kvinna och hennes offer män. I mordet på Ahmed Obaid är både förövare och offer män, men där offret blivit misstagen för att vara någon annan.
5.2.1 Fallet Lotta
Den 4 juni 2016 avled Lotta Rudholm, mördad i sin lägenhet av sin dåvarande partner Martin Jonsson. Fallet blev väldigt uppmärksammat i media och förövaren dömdes till 18 års
fängelse i hovrätten. I en artikel från Aftonbladet, 2017-01-20, överklagar riksåklagaren domen till Högsta domstolen, där åklagaren vill att Jonsson ska dömas till livstids fängelse för mordet på Lotta Rudholm (Aftonbladet, 2017, s. 32).
Ett genomgående tema i det materialet av artiklar som samlats in och analyserats är teorierna nyhetsvärdering och dramaturgi, som ingår i den första forskningsfrågan. Även den andra forskningsfrågan som behandlar gestaltningsteorin, begreppet idealoffer och normer kommer att ses över. De är återkommande och kommer därför förklaras mer ingående med hjälp av en textanalys av artiklarna. Presentationsformerna, som ingår i forskningsfrågorna tre och fyra kommer också kopplas till fallet.
Bortser vi från Arbogafallet i den kvantitativa innehållsanalysen var det flest kvinnor som blev mördade i hemmet, i kategorin “plats för mordet” (Bilaga 1). Tidigare forskning i UN Womens granskning av våld mot kvinnor, framgick det att våldsbrott mot kvinnor används som ett verktyg i medier, med en av flera anledningar för att öka en lockelse för läsaren (Mujkić Jukić et al. 2016, s 18).
I det insamlade materialet finns citat som tydligt visar hur förekomsten av olika sociala presentationsformer framkommer. För att exemplifiera presenteras tre citat:
- “Den 115 kilo tunge Martin Jonsson hade då misshandlat den 59 kilo tunga Lotta Rudholm genom att slå henne med knytnävarna i ansiktet.”
- “Hon förtjänade det, jag har gjort det och jag står för det jag har gjort, sa Jonsson till poliserna.”
- “En av poliserna som kom till lägenheten beskrev det som “det värsta jag sett.”
Av de citat som presenteras i samband med mordet på Lotta kan vi konstatera att uttryck som
“hon förtjänade det” eller “värsta jag sett” (om brottsplatsen), minst sagt är aggressivt och känslomässigt häpnadsväckande. Begreppet “polarisering” redogör för hur olika slags konflikter fångar läsarens uppmärksamhet, och känslor väcks till liv, vilket passar till materialet. Eftersom det insamlade materialet visar dramatiska citat, kan begreppet
“intensifiering” också tillämpas på fallet, som handlar om hur dramatik gör en text mer spännande. “Tillspetsning” är ett ytterligare begrepp som innebär att starka uttryck används av journalisterna för att beskriva händelsen, något som exemplet med citatet från
polismannen visar. Slutligen beskrivs både offer och förövare noggrant (i och med att vikten nämns, och vad förövaren uttryckligen säger om offret) vilket gör att “personifiering” får en
drag, som gör att läsaren lättare kan måla upp en bild av individerna och händelseförloppet i huvudet (Nord och Strömbäck, 2004, s. 229-230).
Att gärningsmannen framställs utan ånger i ovanstående citat passar till teorin om dramaturgi, och den klassiska “konfliktvinkeln”. Vinkeln innebär att berättelsen, eller nyheten, stuvas om så att den blir mer intressant. Detta görs genom att presentera den onde mot den gode, eller
“en enskild mot överheten”. I fallet Lotta blir det alltså förövaren mot offret, där förövaren är den onda överheten, och offret den enskilda godheten (Nord och Strömbäck, 2004, s.
256-257).
Att det insamlade materialet om fallet Lotta målat upp offret väldigt beskrivande (polisens syn och hennes vikt) och förövaren som manipulerande (“hon förtjänade det”), kan vara problematiskt av flera olika skäl. Läsaren skapar uppfattningar om vad som står i tidningarna utifrån framställningen av journalisterna. Det innebär också att teorin om gestaltning passar in på fallet Lotta, som beskriver hur medier ramar in en text i hopp om att påverka vilken uppfattning vi ska ha om det, men även att synsättet begränsas utefter detta (Nord och Strömbäck, 2004, s. 354). Eftersom vad läsaren får se är begränsat, lyser vissa delar med sin frånvaro. Det påverkar i sin tur läsarnas tolkningar till hur verkligheten ser ut (Nord och Strömbäck, 2004, s. 276-277).
Presentationsformen som råder kan också kopplas till tidigare forskning om tidningarnas historia. Där skriver Weibull, Nygren och Wadbring om häpnadsväckande rubriker och intresset som skapades gentemot kvällspressens framväxt. Att kvällspressen Aftonbladet skrivit ovanstående citat i sin rapportering kan vara ett försök till att locka till sig fler läsare (Weibull et al. 2018, s. 42) (Nygren och Wadbring, 2013, s. 147-150).
Från de artiklar som analyserats beskrivs offret, Lotta Rudholm, oftast efter komponenter som passar in till hur det ideala offret brukar beskrivas enligt Geer et al. (2004). Begreppet idealoffer, ger exempel på hur dessa offer uppfattas som sårbara, försvarslösa, oskyldiga och värda sympati och medkänsla av allmänheten. Exempelvis är hon försvarslös i den mån att hennes förövare beskrivs vara nästan dubbelt så tung, och sårbar i den mening att hon blivit misshandlad till döds. Dessutom beskriver Geer et al. att det ideala offret är äldre kvinnor och
barn. Lotta Rudholm var 41 år när hon blev misshandlad till döds av sin partner. Eftersom offret beskrivs utefter vad som är ett “perfekt offer”, får fallet mycket uppmärksamhet i media, som också innebär att sorg och medkänsla försöker skapas i läsarens ögon. Att förövaren dessutom uttalar sig utan ånger, får offret att framstå som desto mer sårbar.
Sårbarheten kan likväl kopplas till att en av poliserna som var på plats beskrev det som “det värsta jag sett” (Geer, 2004; Peelo, 2006; Smolej, 2010).
Våld i hemmet begås oftast av män mot kvinnor i nära relationer enligt UN womens
undersökning gällande könsbaserat våld, vilket överensstämmer med uppsatsens kvantitativa resultat (Bilaga 1) (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 5). “Fallet Lotta” stämmer därmed överens med hur mordfall “brukar se ut” och följer normen utan avvikelse. En norm är något som anses vara “normalt”, eller “hur något bör vara”. Om mördaren däremot hade varit en kvinna hade fallet möjligtvis blivit avvikande, eftersom normen enligt tidigare forskning, och vårt kvantitativa resultat, säger att mannen vanligtvis är förövaren (Jewkes, 2015, s. 133). Det går även att applicera på den rådande könsordningen enligt Connells begrepp “genusordning”.
Samhället beskrivs vara uppbyggt utifrån den manliga normen i så pass stor utsträckning att det manliga könet är rådande. Skillnaden mellan att vara kvinna och man gör att vi håller oss till de könsrollerna vi blivit tilldelade. Om kvinnan gör ett avvikande i sitt förväntade
beteende, exempelvis vara förövare istället för offer, anses det vara normbrytande (Connell, 2009, s. 17-22).
5.2.2 Arbogafallet
Det fall som tagit upp mest uppmärksamhet under den valda perioden är otvivelaktigt
Arbogafallet, som bara i sig kan anses vara ett ytterst ovanligt fall. Förövaren i fråga, Johanna Möller, blev åtalad för att ha mördat sin tidigare make, samt mördat sin pappa och försök till mord på sin mamma (Aftonbladet, 2017-06-22, s. 10). Rapporteringen fick stort medialt utrymme och från Aftonbladet kunde 15 artiklar om Arbogafallet, under varannan vecka år 2017, plockas ut. Inget annat mordfall fick så mycket utrymme i tidningen. Dagens Nyheter skrev fyra gånger om mordfallet.
Forskningsfrågorna kommer besvaras i tur och ordning. Först för att se över mordets
