Trygg i Uppsalas stadskärna?

Trygg i Uppsalas stadskärna?

– en fallstudie om upplevd trygghet och arbetet för att förbättra denna

Författare: Henrik Larsson och Thomas Eriksson

Magisteruppsats i Urbana Studier Institutet för bostads- och

urbanforskning

Sammanfattning

I denna uppsats är syftet att undersöka huruvida åsikterna angående trygghet hos de individer som vistas i Uppsalas stadskärna överrensstämmer med arbetet som de trygghetsskapande aktörerna utför i stadskärnan. Uppsatsen är en fallstudie med en multipel strategi där vi utför en enkätundersökning bland individerna och genomför intervjuer med relevanta aktörer. I vårt arbete med att undersöka vilka trygghetsaspekter som är viktiga har vi utifrån litteraturen formulerat tio frågeområden som vi sedan utformat enkäten och intervjufrågorna utifrån. Uppsatsen utgår ifrån två frågor, den ena syftar till att undersöka individernas åsikter kring dessa trygghetsaspekter. Den andra frågan är inriktad på aktörernas arbete med dessa trygghetsaspekter. Resultatet som framkommer i uppsatsen är att de individer som vistas i stadskärnan och aktörerna till stor del fokuserar på samma trygghetsaspekter. Det finns dock två markanta undantag där individernas åsikter inte motsvaras av aktörernas fokus. Uppsatsens slutsats är att de individer som vistas i stadskärnan känner sig relativt trygga, vilket tyder på att det finns ett trygghetsskapande arbete som fungerar väl i Uppsalas stadskärna. Trots denna slutsats bör det poängteras att trygghetsskapande arbete är av en dynamisk karaktär och således ständigt behöver utvecklas.

Sökord:

Förord

Denna uppsats har varit stimulerande att arbeta med och har bidragit till att ge oss ny kunskap inom ett intressant område. Att vi finner ämnet intressant har inte minst visat sig genom att arbetsdagarna har blivit längre och längre ju mer insatta i ämnet vi har blivit. Detta har även inneburit att vi har gett oss in i arbetet med lika stor entusiasm och utfört samtliga arbetsuppgifter tillsammans.

I vårt inledande uppsatsarbete visade det sig vara svårt att som studenter få möjlighet att genomföra en studie i samarbete med kommunala aktörer. Ett sådant samarbete var viktigt för oss eftersom vi ville testa våra akademiska kunskaper i en kontext där kommunala aktörer har en viktig roll. Därför vill vi rikta ett extra tack till Kommunledningskontoret vid Uppsala kommun för att de valde att samarbeta med oss. Under uppsatsarbetets gång har vi fått hjälp och inspiration från ett flertal personer. Av dessa vill vi speciellt tacka Jennie Sahlsten och Anita Svedh Livmar, som har varit våra kontaktpersoner vid Kommunledningskontoret. Vi vill även tacka representanterna för de olika aktörerna som funnit tid att medverka i vår undersökning. Sist men inte minst vill vi tacka vår handledare, Irene Molina, vid Institutet för bostads- och urbanforskning för hennes snabba och tänkvärda kommentarer.

Innehållsförteckning

INLEDNING --- 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING--- 8

PRESENTATION AV FRÅGEOMRÅDEN--- 8 TRYGGHETSBEGREPPET--- 9 UPPSATSENS DISPOSITION--- 10 METOD--- 10 Fallstudie --- 11 Enkätundersökning --- 13 Intervjuundersökning--- 14

BAKOMLIGGANDE TEORETISKT OCH PRAKTISKT FORSKNINGSLÄGE--- 16

GEMEINSCHAFT-GESELLSCHAFT--- 16

OFFENTLIGA RUMMET--- 17

URBAN RÄDSLA--- 19

DESIGN DETERMINISM--- 21

PRAKTISKT TRYGGHETSSKAPANDE--- 22

”DEN AMERIKANSKA STORSTADENS LIV OCH FÖRFALL” --- 24

BOENDE OCH BESÖKARES UPPLEVELSE AV TRYGGHET I STADSKÄRNAN --- 28

OTRYGG I STADSKÄRNAN? --- 30

TRAFIKSITUATIONEN--- 31

BELYSNING--- 32

NEDSKRÄPNING, KLOTTER OCH SKADEGÖRELSE--- 33

BRISTANDE SYNFÄLT--- 35

ARKITEKTUR--- 36

BROTT OCH ORDNINGSSTÖRNINGAR--- 37

FOLKSAMLINGAR OCH TRÄNGSEL--- 38

TRYGGHETSSKAPANDE ARBETE--- 39

KAMERAÖVERVAKNING--- 40

LEVANDE STADSKÄRNA? --- 41

DISKUSSION KRING ENKÄTUNDERSÖKNINGENS RESULTAT--- 42

AKTÖRERNAS ARBETE MED TRYGGHETSFRÅGOR --- 44

PRESENTATION AV AKTÖRERNA OCH DESS REPRESENTANTER--- 44

REPRESENTANTERNAS TRYGGHETSSKAPANDE ARBETE--- 46

Levande stadskärna och Belysning --- 46

Nedskräpning, klotter och skadegörelse samt brott och ordningsstörningar --- 49

Trafiksituationen--- 52

Folksamlingar och trängsel --- 53

Kameraövervakning --- 53

Arkitektur --- 54

STUDIENS SAMMANSTÄLLANDE OCH ANALYS --- 55

JÄMFÖRELSE MELLAN RESPONDENTERNA OCH AKTÖRERNA--- 55

Levande stadskärna, belysning, bristande synfält samt klotter --- 55

Brott och trygghetsskapande åtgärder --- 56

Trafiksituationen--- 56

Folksamlingar och trängsel --- 57

Arkitektur samt kameraövervakning --- 57

AVSLUTANDE DISKUSSION--- 58

LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING--- 61

LITTERATURFÖRTECKNING--- 61 OTRYCKTA KÄLLOR--- 62 INTERVJUER--- 62 INTERNET--- 62 APPENDIX --- 63 INTERVJUGUIDE--- 63 SAMMANSTÄLLNING AV ENKÄT--- 64

Figurförteckning

FIGUR 1: OTRYGG I STADSKÄRNAN? --- 30

FIGUR 2: TRAFIKSITUATIONEN --- 31

FIGUR 3: BELYSNING --- 32

FIGUR 4: NEDSKRÄPNING, KLOTTER OCH SKADEGÖRELSE --- 33

FIGUR 5: BRISTANDE SYNFÄLT --- 35

FIGUR 6: ARKITEKTUR--- 36

FIGUR 7: BROTT OCH ORDNINGSSTÖRNINGAR--- 37

FIGUR 8: FOLKSAMLINGAR OCH TRÄNGSEL --- 38

FIGUR 9: TRYGGHETSSKAPANDE ARBETE --- 39

FIGUR 10: KAMERAÖVERVAKNING --- 40

FIGUR 11: LEVANDE STADSKÄRNA? --- 41

Inledning

Idén till denna uppsats väcktes vid en diskussion med kommunledningskontoret i Uppsala kommun. Grunden till denna diskussion bestod av en undersökning utförd av Vi i stan AB1 som visade att de som vistas i Uppsalas stadskärna framförallt eftersträvar en trygg miljö. En trygg stadsmiljö är viktig eftersom tidigare rapporter har visat att en allt större del av befolkningen känner sig otrygg inom det offentliga rummet i dagens samhälle. Upplevelsen av otrygghet är många gånger lika negativt för samhället som den faktiska brottsligheten. En sådan utveckling kan på sikt leda till att samhället vidtar åtgärder av formell social kontroll genom exempelvis en utökad kameraövervakning, fler väktare samt bostadsområden som medvetet segregerar sig från omvärlden. Andra exempel på denna utveckling är att affärsidkare inom stadskärnor använder galler vid fönster och dörrar samt att tillgängligheten i stadskärnor minskas. Sådana åtgärder tenderar att skapa ett mer otryggt samhälle där människor är rädda för att vistas ute i det offentliga rummet, vilket på sikt kan leda till ett demokratiproblem. På grund av detta är det viktigt att belysa vilka trygghetsaspekter som samhället bör fokusera på för att undvika denna utveckling. Detta hoppas vi delvis kunna göra i denna uppsats. Trots denna utveckling är det statistiskt sett inte särskilt hög sannolikhet att drabbas av våldsbrott i stadskärnan. Ett exempel på detta är att det under 2005 endast förekom 262 fall av ringa och grov misshandel utomhus i de centrala delarna av Uppsala, varav merparten av dessa ägde rum i det som vi senare kommer att definiera som stadskärnan.2 Trots detta finns det ett visst fog för en ökad rädsla för att utsättas för gatuvåld i Uppsala eftersom detta har fördubblats de senaste fem åren.3 Den utökade otryggheten beskrivs i den undersökning som försäkringsbolaget IF har låtit genomföra angående bland annat hur ofta tonåringar mellan 15-18 år från hela Sverige känner sig otrygga. Undersökningens resultat visar att nästan hälften av tonåringarna någon gång upplever otrygghet när de är ute sent.4 I vår uppsats kommer vi dock att belägga att våld och kriminalitet inte utgör de enda aspekterna av otrygghet, samt att en viss distans till budskapen om att otrygghet och oro växer sig starka i samhället bör intas. Bakgrunden till denna uppsats består av en fundering på huruvida invånares och besökares åsikter i frågor rörande trygghet överensstämmer med det arbete som utförs inom detta område.

1

Vi i stan AB är en intresseorganisation vars syfte är att öka attraktionskraften och förbättra möjligheterna för handel i Uppsalas stadskärna

2

Hobit, polisens statistiska datasystem, Hans Wallin, 2006-05-15

3

Intervju med Magnus Lindgren, chef för Brottsofferenheten vid Uppsalapolisen

4

Syfte och frågeställning

Uppsatsens övergripande syfte är att utifrån nedanstående frågeområden undersöka huruvida invånares och besökares uppfattning om dessa trygghetsaspekter överensstämmer med aktörernas arbete för att förbättra tryggheten i Uppsalas stadskärna. Detta syfte ska vi besvara med hjälp av följande frågeställningar.

• Vilka trygghetsaspekter påverkar de som vistas inom Uppsalas stadskärna?

• Vilka trygghetsaspekter fokuserar aktörerna i Uppsalas stadskärna sitt arbete kring? Presentation av frågeområden

I vår uppsats har vi har valt att fokusera på den upplevda tryggheten i det offentliga rummet i Uppsalas stadskärna. Detta har vi gjort genom att definiera tio olika frågeområden som vi med stöd i uppsatsens bakomliggande teoretiska och praktiska forskningsläge finner relevanta för upplevelsen av trygghet i Uppsalas stadskärna. Dessa frågeområden utgör de trygghetsaspekter som vi sedermera valt att fokusera på under uppsatsens gång.

Det första frågeområdet är trafiksituationen. Uppsalas stadskärna präglas av vissa områden där ett sätt att transportera sig är primärt, samt andra områden där en mix av gångtrafikanter, bilister och cyklister uppehåller sig. Belysningen utgör liksom förebyggandet av en stökig stadsmiljö viktiga aspekter i arbetet med att skapa en trygg känsla i stadskärnan. I en stadskärna är det även viktigt att det offentliga rummet är lättöverskådligt samt att bristande synfält motarbetas, vilket utgör det fjärde frågeområdet. Det är viktigt att stadskärnan utstrålar en välkomnade och inbjudande känsla, därför har vi valt att utforma ett frågeområde kring arkitekturen i Uppsalas stadskärna. Vår uppfattning av detta begrepp är inriktat på den estetiska utformningen av offentliga platser och byggnaders fasader. Nästa två frågeområden utgörs av aspekter som många människor främst förknippar med otrygghet och rädsla, nämligen brott och ordningsstörningar samt det eventuella behovet av trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete. Folksamlingar och trängsel kan utgöra såväl positiva som negativa upplevelser av trygghet, därför har vi valt att även ta med denna aspekt i vår undersökning. Kameraövervakning utgör ett allt mer populärt sätt att förebygga brott och otrygghet i dagens samhälle, därför finner vi detta frågeområde intressant. Det sista frågeområdet utgörs av en levande stadskärna, vilket enligt litteraturen är essentiellt i skapandet av en trygg stadskärna.5

5

Trygghetsbegreppet

Begreppet trygghet är mångfacetterat och subjektivt. I Justitiedepartementets skrift Allas vårt ansvar nämns att förutom brottsliga aspekter kan sociala problem samt brister i den fysiska miljön skapa otrygghet i samhället. I Allas vårt ansvar beskrivs att de sociala problem som kan leda till en känsla av otrygghet hos invånarna bland annat grundar sig i sociala och etniska motsättningar i den urbana miljön. Vidare kan ordningsproblem i exempelvis köpcentrum och krogmiljöer, högljudda ungdomar, mobbning i skolan samt stökiga missbrukare ge upphov till en otrygg urban miljö. Vid diskussioner angående trygghet finns det två olika sätt att se på begreppet, en faktisk förhöjd risk för att utsättas för brott och andra ordningsstörningar, samt en känsla av upplevd bristande säkerhet och otrygghet.

I denna uppsats har vi valt att fokusera på den upplevda tryggheten. En vanligt förekommande dimension av otrygghetsaspekten utgörs av det nöjesrelaterade våldet, vilket ofta kan kopplas till alkohol. En stor del av utomhusvåldet startar ofta med händelser av en bagatellartad karaktär. Vid tillfällen som dessa är ofta både gärningsmännen och offren alkoholpåverkade.6 Situationer som dessa kan leda till att en rädsla för att bli utsatt för brott sprider sig i samhället, vilket i sin tur kan ge upphov till en ökad känsla av otrygghet och en minskad livskvalité.7 Ett exempel på detta är att pensionärer tillhör den befolkningskategori som känner sig mest otrygga i samhället trots att de löper lägst risk att drabbas av hot eller våld. Detta kan leda till att denna ålderskategori förändrar sin livsstil för att undvika otrygga situationer som de facto nästintill aldrig uppstår. Liknande otrygghetskänslor kan leda till en isolering i samhället. För att undvika detta är det viktigt att problematisera känslan av otrygghet för att kunna motverka denna.8 I takt med att samhället har förändrats har den informella sociala kontrollen och det trygghetsskapande arbetet förändrats, exempelvis har antalet portvakter och fastighetsskötare minskat. Dessutom har den dagliga samvaron minskat, vilket har resulterat i en ökad anonymitet.9 Detta är något som Lyn H. Lofland i sin bok The Public Realm likställer med ett kokongbeteende.10 I takt med att det informella trygghetsarbetet har minskat i dagens samhälle har den formella sociala kontrollen och det trygghetsskapande arbetet som är kopplat till denna aspekt ökat. Detta innebär att poliser, ordningsvakter, väktare, butikskontrollanter samt övervakningskameror utgör ett ökat inslag i

6

Justitiedepartementet, Allas vårt ansvar, Ds 1996:59, Regeringskansliets förvaltningskontor, Stockholm, 1996, s. 17ff

7

Koskela, H., Fear, Control & Space, Department of Geography, University of Helsinki, 1999, s. 1f

8

Justitiedepartementet, Allas vårt ansvar, s. 17

9

Ibid., s. 32

10

det trygghetsskapande arbetet.11 Dagens utökade rädsla i samhället kan delvis påverkas av aktörer som kan tänkas ha ett vinstintresse i att rädslan sprids. Exempel på sådana aktörer skulle kunna vara försäkringsbolag som vill sälja försäkringar samt media som vill sälja lösnummer av tidningar.

Uppsatsens disposition

Efter den inledande diskussionen kring trygghetsbegreppet övergår vi till att diskutera våra metodologiska övervägningar. Dessa inkluderar den forskningsdesign vi valt att använda oss av, single case design med en multipel strategi, samt de olika metoderna som används för informationsinsamling. Metoderna består av respondentundersökningar i form av en enkätundersökning samt en intervjuundersökning. Därefter tar vi upp det som vi anser vara det relevanta teoretiska och praktiska forskningsläget för uppsatsen. Under denna rubrik kommer vi att diskutera begreppen det offentliga rummet, urban rädsla, design determinism samt Jane Jacobs teoretiska resonemang kring bland annat en levande stadskärnas betydelse för trygghet. Efter denna diskussion presenterar vi enkätundersökningens genomförande, resultat samt diskuterar resultatets koppling till uppsatsens teoretiska och praktiska forskningsläge. I efterföljande kapitel presenterar vi intervjuundersökningens olika aktörer samt redogör för aktörernas arbete för att förbättra tryggheten i Uppsalas stadskärna samtidigt som vi fortlöpande kopplar resultatet till det teoretiska och praktiska forskningsläget. Nästa kapitel består av sammanställande och analys av den empiriska studien, där vi dels jämför resultaten från de två delstudierna samt diskuterar uppsatsens slutsatser angående tryggheten i Uppsalas stadskärna. Vidare diskuterar vi huruvida uppsatsens teoretiska och praktiska bakomliggande forskningsläge har varit användbart för att studera den upplevda tryggheten, samt hur aktörerna arbetar med trygghetsskapande aspekter i Uppsalas stadskärna.

Metod

Uppsatsens forskningsdesign består av en fallstudie med en enkätundersökning och en intervjuundersökning. Den geografiska avgränsningen för studien utgörs av Uppsalas stadskärna; Skolgatan till Munkgatan/Bäverns gränd och järnvägen till Övre Slottsgatan. I centrum av det geografiskt avgränsade området ligger Stora torget, vars funktion som utgångspunkt gällande såväl kommunikationer som handel gör det till den centrala samlingspunkten i Uppsala.

11

De tre viktigaste kriterierna när det gäller bedömning av samhällsvetenskaplig forskning är validitet, reliabilitet och replikation. Validitet innebär en bedömning av huruvida undersökningen överensstämmer med det uppställda syftet och att slutsatserna svarar på frågeställningen. En annan typ av validitet som är relevant för vår undersökning är ekologisk validitet, det vill säga att samhällsforskning ibland blir för teknisk och människors vardag inte återspeglas i resultatet. Detta problem undviker vi genom att undersöka hur de individer som rör sig i Uppsalas stadskärna själva anser sig bli påverkade av aspekter rörande sin trygghet i stadskärnan. Reliabilitet innebär att undersökningens resultat blir detsamma om undersökningen görs igen vid ett senare tillfälle.12 Om detta appliceras på vår undersökning kan vi konstatera att det finns en risk att svaren på frågorna kan variera på grund av undersökningens kontextuella och subjektiva förutsättningar. Detta kan bland annat exemplifieras genom att stadskärnan förändras såväl socialt som fysiskt beroende på årstid. Det tredje kriteriet, replikation, innebär att resultatets upplägg och genomförande ska vara tydligt och lättförståligt för att uppsatsen ska vara möjlig att upprepa.13

Fallstudie

Uppsatsen är en fallstudie om trygghet i stadskärnan med en multipel strategi. En fallstudie består, enligt Alan Bryman, vanligtvis av en ingående och detaljerad studie av ett enda fall. Fallet i den typiska fallstudien är vanligtvis en lokal eller en plats, exempelvis ett samhälle, en organisation eller ett bostadsområde. Fokus i studien tenderar att ligga på studiet av situationen eller miljön ifråga. Fallstudier inkluderar ofta såväl både kvantitativa som kvalitativa metoder, även om det sistnämnda är mest vanligt förekommande.14 En annan forskare som diskuterar fallstudier är Robert K. Yin, som i sin bok Case Study Research skriver om olika anledningar för att använda sig av en fallstudiedesign. En av dessa anledningar utgörs av att det är lämpligt när målet med undersökningen är att återge omständigheterna och tillståndet av en vardaglig situation. Det forskaren förväntas få ut av att undersöka de typiska vardagliga situationerna är att kunna upplysa om erfarenheter från människor med insikt inom det relevanta området samt från institutioner med anknytning till området.15 Detta skäl anser vi vara relevant för vår undersökning eftersom vi avser att undersöka respondenternas uppfattning av trygghet i vardagen samt relevanta aktörers arbete med trygghetsaspekter. En fallstudie ger oss en möjlighet att göra analysen bredare och ökar

12

Bryman, A., Samhällsvetenskapliga metoder, Liber ekonomi, Malmö, 2002, s. 43f, 87

13

Ibid.

14

Ibid., s. 64ff

15

även insikten i fallet samt ger möjlighet till en allmän diskussion. Risken med detta är att för mycket fokus hamnar på respondenterna i enkätundersökningen samt de olika aktörerna i samtalsintervjuerna istället för det övergripande undersökningsområdet. Den bredare analysen är försvarbar så länge vi är medvetna om dess eventuella konsekvenser.16

Vi har valt att använda oss av en multipel strategi för att komplettera de olika aspekterna hos kvantitativ och kvalitativ metod med varandra. Detta komplement är aktuellt då vi eftersträvar en analytisk förening mellan de olika metodologiska aspekterna av vår undersökning. I vår studie har vi valt denna design för att undvika de brister som uppstår då endast kvalitativa eller kvantitativa metoder används. Den kvalitativa metoden är i sig otillräcklig i vårt fall i och med att våra resurser inte tillåter oss att genomföra intervjuer med tillräckligt många individer för att få en övergripande bild. Den kvantitativa metoden å sin sida ger inte det djup som krävs för en utvecklad förståelse av vårt problemområde, även om den kan vara mer betydelsefull vid generaliseringar. Kvalitativa undersökningars resultat kan ofta upplevas som oklara och därmed svåra att generalisera utifrån, detta på grund av att de inte har samma bredd som kvantitativa undersökningar.17 På grund av dessa svagheter i respektive metod har vi valt en multipel strategi. Eftersom uppsatsen baseras på en multipel strategi har vi valt att dela upp undersökningen efter de metoder vi avser att använda i uppsatsen. Det kvantitativa avsnittet bygger på enkätstudier där vi undersöker invånares och besökares uppfattning av hur våra frågeområden påverkar deras subjektiva uppfattning av trygghet. Det kvalitativa avsnittet består av intervjuer där representanter för olika typer av aktörer beskriver deras arbete för att förbättra tryggheten i Uppsalas stadskärna. Uppsatsens båda undersökningsdelar utgörs av respondentundersökningar, där studieobjektet består av respondenternas samt aktörernas tankar utifrån deras roll i undersökningen. Med detta menar vi att studieobjektet exempelvis kan bestå av tankarna hos de individer som rör sig i Uppsalas stadskärna alternativt representanternas tankar som samhällsdeltagande aktörer. Vid en respondentundersökning är syftet att ta reda på vad varje aktör och respondent tänker och tycker om problemområdet utifrån undersökningens frågor. På grund av detta är frågorna i de olika respondentundersökningarna likartade. Det finns två olika typer av respondentundersökningar, enkätundersökningar och samtalsintervjuundersökningar.18 Dessa kommer att beskrivas närmare nedan.

16

Yin, R. K., Case Study Research, Californien 1994, s.42ff

17

Bryman, s.408, 415f

18

Enkätundersökning

I vår enkätundersökning får individerna i populationen, det vill säga de individer som rör sig i Uppsalas stadskärna, svara på frågor som har ett antal förutbestämda svarsalternativ. Tanken med enkätundersökningen är att kunna generalisera resultaten från undersökningen genom att ställa frågor till ett slumpmässigt urval av individer från vår bestämda population. Individerna ska således vara representativa så att undersökningen kan påvisa hur ofta olika svar förekommer i populationens helhet.19 Vi har valt att använda en enkätunderökning för att komma åt individernas mer grundläggande åsikter och inställning till olika frågor rörande trygghet i Uppsalas stadskärna.20 Efter en mindre pilotstudie där vi utifrån enkäterna personligen ställde frågorna kom vi fram till att vår närvaro kan påverka individerna i sina svar.21 Effekten av detta har vi försökt minska genom att använda oss av enkätfrågor. I enkätundersökning har vi använt slutna frågor, vilket innebär att det blir lättare att bearbeta och jämföra svaren. Nackdelen med slutna frågor är bland annat att det blir svårt att få utförligare svar från respondenten.22 Bryman menar att storleken på urvalet av populationen varierar beroende på studien. Storleken på urvalet begränsas av tillgången på resurser och tid samt behovet av noggrannhet.23 På grund av uppsatsens omfång har vi valt att tillfråga 110 individer ur populationen.

När vi genomför enkätundersökningen bland de invånare och besökare som rör sig i Uppsalas stadskärna kommer vi att använda oss av ett slumpmässigt urval. Detta är ett vetenskapligt förfarande som är väl etablerat inom vissa forskningstraditioner, som exempelvis opinionsforskning, vilka behandlar människors subjektiva åsikter gällande samhälleliga frågor.24 Det optimala förfarandet för vår undersökning vore att inkludera samtliga invånare och besökare i Uppsalas stadskärna för att på så sätt måla upp en total bild av hur dessa ser på sin trygghet i stadskärnan. Då detta inte är praktiskt möjligt har vi valt att använda oss av ett slumpmässigt urval för att få en så bra bild som möjligt över invånares och besökares åsikter. Om ett slumpmässigt urval utförs på ett lämpligt sätt blir resultatet att det återspeglar den större populationens åsikter på ett bra sätt. För att utföra vårt slumpmässiga urval definierar vi den population som utgör grunden för den kvantitativa undersökningen.25 En population

19

Esaiasson, s.255f

20

Andersson, B-E., Som man frågar får man svar, Prisma, Göteborg, 1994, s. 17

består av de enheter som det slumpmässiga urvalet görs utifrån.26 Populationen består i denna uppsats av de individer som rör sig i Uppsalas stadskärna. En slumpmässig spridning av vår population uppnår vi genom att utföra enkätundersökningar på olika platser i stadskärnan vid olika tidpunkter. För att kunna utföra ett felfritt slumpmässigt urval av populationen krävs en urvalsram, vilket innebär en förteckning av enheterna i populationen vi undersöker.27 Vår urvalsram består av tre olika kriterier; kön samt ålderskategorierna 15-35 och 36+. Vår urvalsram är lämplig med tanke på att vi genomför en enkätundersökning med 110 respondenter, vilket vi anser inte kan delas upp på fler kategorier. Kriterierna vi har valt återspeglar även en allmän uppfattning om att åsikter skiljer sig mellan män och kvinnor samt mellan olika åldersgrupper.

Intervjuundersökning

Den kvalitativa delen av undersökningen består av sju intervjuer med representanter för olika aktörer. Vår urvalsprocess av aktörer utgår ifrån att dessa väljs på grund av deras insikter i för studien relevanta ämnesområden.28 Det vill säga att undersökningen innehåller individer som representerar de olika aktörerna i trygghetsfrågor som berör Uppsalas stadskärna. Våra intervjuer med dessa aktörer kommer att te sig som alldagliga samtal men behandla våra förbestämda frågor. Intervjuer av den här typen ger goda möjligheter att notera svar som är oväntade. En annan positiv aspekt med intervjuer är den interaktion som samtalssituationen innebär mellan forskaren och intervjupersonen.29 Vi är medvetna om att vår förförståelse kan komma att påverkas vilket gör att vi kommer att ha större kännedom om ämnet vid den sista intervjun i förhållande till den första. Detta problem försöker vi begränsa genom att bearbeta allt material samtidigt istället för efterhand.

att skapa en förtroendeingivande stämning. Efter den inledande fasen kan de viktiga tematiska frågorna ställas. Detta är frågor där meningen är att intervjupersonen ska utveckla de olika dimensionerna som intervjupersonen anser vara viktiga och berör vår problemställning. Forskaren bör under denna fas undvika att påverka intervjupersonen och enbart ställa så öppna frågor som möjligt. Steget efter denna process är att ställa ytterligare frågor som är av en mer konkret karaktär och bygger vidare på det intervjupersonen tidigare har sagt. Några metoder för att få fram en djupare kunskap kan vara att antingen repetera en fråga eller att ge intervjupersonen tid för eftertanke genom att vara tyst. Under intervjuns slutfas kan det vara lämpligt att ställa tolkande frågor då dessa kan underlätta för forskaren att konstatera att informationen har tolkats korrekt. Skulle frågetecken kvarstå då intervjupersonen har utvecklat färdigt sina svar kan frågor av en mer direkt karaktär ställas. Dessa frågor tar upp aspekter intervjupersonen inte har berört men som likväl är relevanta för undersökningen.30

30

Bakomliggande teoretiskt och praktiskt forskningsläge

Vår magisteruppsats behandlar invånares och besökares samt aktörers förhållande till trygghet i Uppsalas stadskärna. Begreppet trygghet är som tidigare nämnts inte helt oproblematiskt och för att föra en teoretisk diskussion kring detta använder vi oss av begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft som en bakgrund. Utifrån detta presenterar vi det teoretiska och praktiska forskningsläge som vi anser vara relevant för att diskutera tryggheten i Uppsalas stadskärna. Forskningsläget kommer fortlöpande att föras in i undersökningen för att belysa de tendenser som berör otrygghet i Uppsalas stadskärna och går att relatera till den aktuella forskningen. Gemeinschaft-Gesellschaft

Den tyske sociologen Ferdinand Tönnies lanserade de två motstående begreppen Gemeinschaft-Gesellschaft. Dessa begrepp representerar en grundläggande distinktion mellan två olika former av samvaro i samhället. Gemeinschaft avser en naturlig interaktion uppbyggd kring gemenskap inom exempelvis byalag, släkter eller religiösa trossamfund. Gesellschaft är ett konstlat och instrumentellt system där människor drar nytta av varandra, exempelvis inom aktiebolag där det huvudsakliga intresset är riktat mot en persons lönsamma egenskaper.31 Johan Asplund skriver i sin Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft att människor inte arbetar i ett Gesellschaft. Istället strävar människor efter att skapa sig en större förmögenhet. I ett Gemeinschaft är arbetet ett självändamål, ett medel för att skapa gemensamma ägodelar. Gesellschaft kan ses som ett system av regler och överenskommelser där varje individ gör allt för att uppnå sina egna intressen, och uppmärksammar bara andras handlingar om dessa gynnar ens egna intressen.32 Enligt vår synpunkt skulle en utveckling mot ett Gesellschaft kunna leda till att människors djupa sociala relationer i samhället minskar, vilket kan orsaka en ökad isolering och anonymitet. Detta kan i sin tur leda till att människor inte bryr sig om sina medmänniskor lika mycket och därmed kan otryggheten öka i samhället. Knox med flera menar att Tönnies pekar på att utvecklingen i det urbana samhället huvudsakligen går mot relationer som kan förknippas med Gesellschaft. Det bör dock tilläggas att skillnaden är av en analytisk karaktär, vilket innebär att båda formerna av samhällelig samvaro förekommer i alla typer av samhällen.33 Uppfattningen om att samhällsutvecklingen går mot ett Gesellschaft delas av den inom trygghetsforskningen ansedda Bo Grönlund, som menar att upplösningen av de traditionella värderingarna samt den ökade kommersialiseringen har gjort att

31

Knox P., Pinch S., Urban Social Geography, Pearson Education Limited, Essex, 2006, s. 188, 319

32

Asplund, J., Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, Korpen, Göteborg, 1991, s. 73ff

33

Gesellschaft har fått en framträdande roll i dagens samhälle.34 Vi anser att en viktig del i diskussionen kring Gemeinschaft och Gesellschaft är var den mänskliga interaktionen äger rum. I likhet med vad Jane Jacobs menar i sin bok Den amerikanska storstadens liv och förfall, menar vi att en av de viktigaste platserna för mänsklig interaktion är städers offentliga rum. Resonemanget kommer att vidareutvecklas senare i uppsatsen.

Offentliga rummet

Det offentliga rummet utgör ett svårdefinierat begrepp som det råder oenighet om i litteraturen. Enligt Sara Johansson menar den politiskt inriktade forskaren Don Mitchell, att det finns två motsatta ideologiska föreställningar om begreppet offentliga rum. Den första föreställningen förespråkar ett styrt offentligt rum där politisk aktivitet av störande karaktär inte är tolererad. Det offentliga rummet ska utgöra en plats för nöje och rekreation vilket åstadkoms genom en planering som är fokuserad på trygghet. Mitchells andra föreställning utgår från att det offentliga rummet inte är påverkat av tvång från inflytelserika institutioner vilka styr människors agerande utan tillåter ett fritt samspel mellan individer. Detta innebär att det offentliga rummet kan utgöra en fristad för politiska rörelsers möjlighet att organisera sig. De politiska aktörerna styr utformningen av det offentliga rummet och accepterar risken att oordning kan uppstå.35

En annan syn på offentliga rum representeras av Henri Lefebvre och David Harvey. Harveys arbete i detta avseende bygger till stor del på Lefebvres rumsteori. Enligt Harvey är makten att skapa rum en av de viktigaste resurserna för att kontrollera utvecklingen av social gemenskap.36 Vidare identifierar Harvey olika variabler som är viktiga för synen på det offentliga rummet, bland annat att ett systematiserat och institutionaliserat övertagande av rummet kan leda till att den sociala lojaliteten blir bunden till specifika platser i rummet. Detta kan uttryckas i form av mentala kartor föreställande vilka individer och grupper som använder, utnyttjar och ockuperar rummet. En annan viktig variabel är dominerandet och kontrollen av rummet, vilket innebär att vissa mäktiga grupper och individer utövar en större kontroll över hur rummen är kontrollerade. Detta får uttryck i exempelvis exkluderande uppdelningar och andra sociala kontroller samt konstruerandet av traditionsbundna rum och platser som kan uppfattas förtryckande och exkluderande.37 Harveys variabler kan appliceras

34

Grönlund, B., Om rädsla, stadsbyggande och urbanitet, 2002

35

Johansson, S., Det privatiserade offentliga rummet, Uppsala universitet, 2003, s. 6

36

Harvey, D., The Urban Experience, Basil Blackwell, Oxford, 1989, s. 187

37

på olika avvikande grupper som kan tänkas ockupera vissa platser i Uppsalas stadskärna och därigenom skapa en känsla av otrygghet på dessa platser.

I det offentliga rummet utspelas en stor del av människors vardagsliv, vilket tas upp i antologin Voices from the North. I antologin skriver Ann-Cathrine Åquist att Henri Lefebvre anser att vardagslivet är en viktig men missförstådd företeelse av den sociala existensen. Vardagslivet borde inte avfärdas som något ointressant och banalt jämfört med andra samhälleliga aktiviteter som exempelvis konst, politik och naturvetenskap. Det finns ett samspel mellan människors vardagsliv och den tids-rumsliga organisationen av samhället, vilket är ett fenomen som framförallt framträder i stadsmiljöer. Stadens dynamik har speciella rutiner som är organiserade i rum och tid. Människors vardagsliv kan karaktäriseras genom fortlöpande kollisioner och anpassningar med varierande strukturer av rum och tid. Lefebvre argumenterar för att det finns kopplingar mellan vardagsliv och samhällsplanering. Kopplingarna består av de former i det offentliga rummet som samhällsplaneringen skapar och där vardagslivet äger rum. Lefebvre menar att det inom varje samhällsplaneringsprojekt finns en dold agenda för vardagslivet.38 I en annan artikel i antologin Voices from the North tolkar Anders Löfgren Doreen Masseys syn på platser som att alla platser är konstruerade. Löfgren menar att frågan är vem, vilka eller vad som konstruerar platser. När människor lever på en plats regisserar de ofta sitt liv som om platsen var någonting konstruerat för människor snarare än av människor. Med detta menar Löfgren att det är möjligt att återskapa sitt hem oavsett vart människan befinner sig.39 Forskning har även visat att planering av den urbana miljön kan sammankopplas med människors känsla av otrygghet och trygghet. Planeringen kan handla om att förebygga otrygghetskänslor i det offentliga rummet. Några exempel på denna planering kan omfatta utformningen av gångvägar, parker och hus samt hur dessa påverkar den urbana rädslan.40

Ytterligare en syn på offentliga rum återspeglas av Jane Jacobs, som menar att det offentliga rummet huvudsakligen bör förknippas med kontakter mellan individer. Kontakten bör vara på en lagom nivå, det vill säga varken för anonym eller för intim. Genom att människor vistas i stadskärnan skapas en informell övervakning, vilket medför att den offentliga kontakten

38

Åquist, A-C., “Everyday life and urban planning” i Öhman, J., och Simonsen, K. (red.), Voices from the North, Ashgate, Aldershot, 2003, s. 123

39

Löfgren, A., “Choreographies of life” i Öhman, J., och Simonsen, K. (red.), Voices from the North, Ashgate, Aldershot, 2003, s. 197

40

mellan individer präglas av en trygg och givande atmosfär. Jacobs menar att om den offentliga kontakten mellan individer försvinner skulle det resultera i att det offentliga rummet omvandlas till en otrygg miljö.41 Detta resonemang kommer att vidareutvecklas under avsnittet ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”.

Vi har valt att definiera offentliga rum som ytor som alla människor ska ha tillgång till dygnet runt, året om. Genom denna definition faller rum som har begränsade öppettider, exempelvis gallerior, bort ifrån vår undersökning. Vi är medvetna om att detta resonemang är av en teoretisk karaktär. Det förekommer exempelvis att individer lider av torgskräck vilket gör att de inte kan vistas i alla offentliga rum.

Urban rädsla

Då vårt syfte är att undersöka individers och aktörers syn på olika trygghetsaspekter blir orsakerna till dessa trygghetsaspekter viktiga. Ett begrepp som är viktigt för detta är urban rädsla samt begreppets koppling till det offentliga rummet. Forskningen gällande urban rädsla och dess koppling till rumsliga aspekter sker många gånger av geografer. Inom denna tradition har rädslan för brott blivit ett begrepp då det visat sig att många människor är rädda för brott. Forskningen inom detta fält har visat att relationen mellan brottslighet och rädsla är mer komplicerad än vad den kan verka eftersom rädsla delvis inte behöver vara relaterat till att ha blivit utsatt för brott. Rädslan för brott kan leda till att livskvalitén sänks i samma grad oavsett om individerna blivit utsatta för brott eller inte. I och med detta kan rädslan för brott bli ett lika stort problem som ett faktiskt brott. Såväl rädslan för brott som det utförda brottet har rumsliga dimensioner. Dessa dimensioner är mångfacetterade och omdiskuterade bland ledande forskare. Hille Koskela tar upp tre olika angreppssätt för att undersöka rädslans geografi. Det första handlar om att identifiera skillnader i fruktan för brott i olika regioner. Individuella uppfattningar av rädsla kartläggs för att få en uppfattning av var de mest utsatta områdena i en stad eller region är belägna. Det andra angreppssättet fokuserar på forskning kring specifika platser som förknippas med rädsla. Denna tradition vill förstå geografisk yta som en kombination mellan sociala och fysiska dimensioner. Det tredje angreppssättet handlar om produktionen av rum. Detta syftar på att forskningen inte fokuserar på rädsla i relation till en skala utan snarare är baserad på en speciell förståelse av rum.42 Ett annat angreppssätt som syftar till att motverka brottslighet är ”Fixing Broken Windows”, även känt

41

Johansson, s. 6

42

som New York-modellen. Detta angreppssätt fokuserar på att motverka en neråtgående spiral av rädsla för brott i det offentliga rummet. Denna teori bygger på att ett område förfaller stegvis, vilket till sist resulterar i ett förslummat område. Detta kan ske snabbt eftersom orsakskedjan är relativt kort. En stökig stadsmiljö påverkar ”invånarnas moral” negativt, vilket kan leda till att kriminaliteten övergår från lindrigare brott till grövre. För att bryta denna neråtgående spiral bör samhällets resurser sättas in tidigt i orsakskedjan. Detta kan ske genom att polisen och övriga samhällsresurser motverkar lindrigare typer av kriminalitet som exempelvis klotter och snattning. Genom detta förfarande syftar myndigheterna till att förhindra rekryteringen av nya brottslingar. Teorin kan sammanfattas med att den förordar nolltolerans av kriminalitet.43 Ingrid Sahlin skriver i sin bok Brottsprevention att Fixing Broken Windows associeras med dels moralpolitiska uppmaningar och dels en teori. Vidare nämns också kritik mot denna teori eftersom den utmärks av en auktoritär kriminalpolitik som motverkar alla typer av normbrott. Detta kan få till följd att rättsskipningen undandrar sig offentligheten samt att hårda straff utdöms utan rehabiliteringssyfte.44

David Sibley menar att den urbana rädslan har sin grund i en exkluderingsprocess, vilken resulterar i en uppdelning mellan individer och grupper med fokus på bland annat så kallat avvikande beteende. En viktig del i Sibleys kritiska resonemang utgörs av diskussionen kring synen på smuts som en beteckning för underlägsenhet och ofullkomlighet. Denna går ut på att separera det normala i samhället från det som anses vara avvikande i förhållande till normen. En sådan separation går aldrig att fullfölja, vilket tillsammans med det västerländska konsumtionssamhället leder till att otrygghet och rädsla byggs upp i samhället. Denna diskussion grundar sig i det västerländska kulturarvet där olika etniciteter värderas annorlunda och färgade individer associerades med smuts.45 Grunden bakom Sibleys resonemang är uppbyggd av en historisk kontext. Vi menar att resonemanget med avvikande beteende går att appliceras på dagens samhälle och den urbana rädsla som råder i det offentliga rummet. En annan aspekt med den urbana rädslan är att den tenderar att sprida sig. Detta diskuteras i antologin Den motsägelsefulla staden där Rolf Lindskog, Björn Johansson och Kerstin Lekare skriver att massmedia under senare tid har förmedlat en bild av att våld på gator och torg ökar i både brutalitet och frekvens.46 Fenomenet med att rädslan sprider sig i samhället tas även

43

Listerborn, C., Trygg stad, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, 2002, s. 113f

44

Sahlin, I., Brottsprevention, Arkiv förlag, Lund, 2000, s. 103ff

45

Sibley, D., Geographies of Exclusion, Routledge, London, 1995, s. 8ff

46

upp av Boverket i deras rapport Brott, bebyggelse och planering. I rapporten beskrivs att rädslan för brott kan ge upphov till generell rädsla, vilket kan leda till ett slutet och förskansat samhälle. Människors levnadsvillkor och den allmänna känslan av trygghet har stor påverkan för rädslans spridning i samhället.47 En utveckling i denna riktning kan leda till att vissa människor blir stigmatiserade.

Design determinism

Tankarna kring urban rädsla och rädslans geografi kan, som vi visat ovan, kopplas till ett antaget avvikande beteende. Forskningen kring avvikande beteende har sitt ursprung i deterministerna vid Chicago-skolan. Avvikande beteende innebär att en mindre del av befolkningens normer avsevärt skiljer sig från majoritetens. Många aspekter av avvikande beteenden påvisar rumsliga mönster snarare än att de är slumpmässigt spridda över stadskärnan.48 Anledningen till att befolkningens normer skiljer sig åt kan förklaras på olika sätt, varav vi har valt att fokusera på design determinism. Designen och utformningen av den byggda miljön kan ibland skapa mikro-miljöer som motverkar normala beteendemönster och kan leda till olika typer av så kallat avvikande beteende. Det har i flera studier visat sig att byggnaders utformning kan ha en positiv inverkan på social interaktion. Peter Smith menar att utformningen av platser och byggnader skapar en kombination av symboler och bilder som påverkar människors intellektuella och instinktiva reaktioner till den byggda miljön. Områden där individer inte känner igen kombinationen mellan symboler och bilder kan uppfattas som otrygga och hotfulla. Detta kan i sin tur ge upphov till ett så kallat avvikande beteende. Ett välkänt exempel på kopplingen mellan urban design och avvikande beteende är Oscar Newmans koncept ”defensible space”.49 Konceptet bakom defensible space går ut på att den fysiska miljön och planlösningen omstruktureras i samhällen för att invånarna ska kunna kontrollera omgivningen kring deras egna hem. Detta omfattar även gator och annan närmiljö. Konceptet har sin bakgrund i tankar om att kriminella handlar relativt rationellt då de söker efter platser att begå brott på som innebär en hög utdelning samtidigt som risken att ertappas är låg. Kärnan i defensible space går ut på att ge platser ett intryck som ska förmå potentiella inbrottstjuvar att inse att deras handlingar inte går förbi obemärkt, samtidigt som deras möjligheter att finna lämpliga flyktvägar inom området ska minimeras.50 Under 1970-talet vidareutvecklades Newmans tankar kring defensible space av Clarence Ray Jeffery till

47

Boverket, Brott, bebyggelse och planering, Karlskrona, 1998, s. 18f

48

Knox, Pinch, s. 211f

49

Ibid., s. 214f

50

“Crime Prevention Through Environmental Design”, CPTED. Jefferys modell bygger på en mängd brottsförebyggande åtgärder för den fysiska miljön. I dagsläget har CPTED stor inverkan på den brottspreventiva planeringen. CPTED innebär mer än att bara åtgärda fysiska säkerhetsdetaljer, bland annat genom att få människor att vara uppmärksamma på vad som sker i sin omgivning. Jefferys modell bygger på fyra huvudsakliga principer. Den första principen fokuserar på att skapa en naturlig övervakning, vilket uppnås genom placeringen av trottoarer, fönster, entréer och belysning. Förstärkning av territorialitet utgör den andra principen. Detta uppnås genom utformningen av grindar, trottoarer och andra saker som kan användas som en avgränsning mellan privat och offentlig. Syftet med denna princip är att utveckla en känsla för att kontrollera gränser. Den tredje principen går ut på att öka den naturliga tillträdesövervakningen. Detta sker genom att tydligt visa vad som är privat och offentligt samt minska antalet möjliga ingångar. Modellens sista princip går ut på att försvåra inbrott genom att förstärka skalskyddet.51 Trots att skillnaderna i synen på det ”kriminella” är påtagliga anser vi att resonemanget kring design determinism går att koppla till Jacobs tankar om att planeringen av den urbana miljön påverkar invånarnas syn på trygghet i dessa miljöer. Jacobs tankar kommer att belysas nedan.

Praktiskt trygghetsskapande

Uppsatsens teoretiska bakgrund finns delvis sammanfattat på ett mer praktiskt plan i handboken Bo tryggt 05, vilken sammanställer en stor del av dagens forskningsläge inom brottsförebyggande och trygghetsskapande forskning. Detta framställs tillsammans med praktiska exempel kopplade till svenska förhållanden. Handboken är sammanställd av Polismyndigheten i Stockholms län tillsammans med forskare från KTH och Chalmers. Målet med Bo tryggt 05 är att integrera brottsförebyggande och trygghetsskapande i planeringen av dagens bostadsområden och därigenom bygga in trygghet i vardagen för samhällets invånare och besökare. Handboken är fokuserad kring fyra principer; ögon, vilket innebär att det offentliga rummet bör kunna övervakas av människor från gator och bostäder samt uppmana människor till ett mer frekvent användande av det offentliga rummet; tydlighet, vilket bland annat innebär tydligt markerade gränser mellan privat och offentligt; inbrottsskydd, ett diskret och välintegrerat inbrottsskydd medför ökad säkerhet utan att skapa en känsla av stigmatisering; skötsel, ett välvårdat och välkomnande område är ett tryggt område.52

51

Listerborn, s. 112f

52

En annan aktör inom den praktiska trygghetsforskningen är arkitekten och forskaren Bo Grönlund som vi anser kan kopplas till forskningsläget rörande relationen mellan faktisk eller upplevd trygghet och den byggda miljön. Vi tolkar Grönlund som att han anser att grunden till en trygg stadskärna ligger i att den är levande. Grönlunds definition av detta är att det ska vistas minst tre personer per 100 meter i det offentliga rummet samtidigt som aktivitetsnivån bör vara minst 1000 personer per händelse/upplevelse per timme för att människan ska vidhålla ett kontinuerligt intresse för stadsmiljön. Undantaget till detta är vid konversationer mellan individer.53 Om det kontinuerliga intresset inte upprätthålls minskar den informella sociala kontrollen. Grönlund menar att definitionen av den levande stadskärnan inte återspeglas i dagens samhällsplanering,54 vilket bör betyda att samhället blir mer otryggt. Vidare kritiserar Grönlund den moderna stadsplanering som fick sitt genombrott efter andra världskriget och framförallt i samband med funktionalismen och de svenska miljonprogramsområden som präglades av denna. Formeln för ett lyckat samhälle under denna period löd enligt Grönlund:

arbetsplats + bostad + sociala och hälsomässiga institutioner + grönt + sol + trafikdifferentiering = glad och snäll människa. Det handlade om en liten grupp ’experters’ optimering av några få parametrar.55

Det moderna stadsbyggandet tog inte hänsyn till brottslighet utöver den enklaste formen av skalskydd. Detta tillsammans med den lilla risken för repressalier är enligt Grönlund en anledning till den otrygghet som råder i stora delar av samhället. Planeringen har bland annat inneburit att det är enkelt att begå småbrott som exempelvis klotter, samt att detta ofta inte tas bort. Vidare kan detta leda till att dessa småbrott bagatelliseras genom att den fysiska miljön signalerar att det är fritt fram att begå brott. Även det fysiska trafiksäkerhetstänkandet från den moderna stadsbyggnadsperioden har inneburit problem i form av isolerade gångtunnlar och trafikanläggningar där människor upplever otrygghet. Dagens ökade krav på exempelvis miljötänkande och tillgänglighet har givit upphov till en minskad informell social kontroll. Ett exempel på detta är miljöbodarnas inträde, vilka kan orsaka en bristande överblick för boende i närområdet.56 Grönlunds forskning är ett av få samtida inslag med praktiska trygghetsskapande åtgärder inom den skandinaviska kontexten. Denna forskning är viktig för

53

Grönlund, B., Om rädsla, stadsbyggande och urbanitet, 2002

att kunna finna en koppling mellan Jacobs tankar från 1960-talet med samtida planering. Grönlund och Jacobs delar sin kritik mot tankarna bakom funktionalismen och det moderna stadsbyggandet.

”Den amerikanska storstadens liv och förfall”

Jane Jacobs bok Den amerikanska storstadens liv och förfall kan ses som en kritik mot den stadsplanering som var rådande fram till boken ursprungligen publicerades i början av 1960-talet. Genom att skriva boken hoppades Jacobs förändra planeringen genom att införa nya principer för stadsbyggnad och stadsplanering.57 Jacobs fokuserade sitt arbete på att konstatera vad som kännetecknar en levande stad på mikronivå. Grunden till detta ligger i att gator och trottoarer utgör stadens viktigaste offentliga platser. För att staden ska upplevas som trygg krävs det att dessa gator är fria från rädsla. Jacobs menar att människor i första hand associerar otrygghet i en stad med trottoarer och gator som upplevs som otrygga. Således är det en grundläggande uppgift att åstadkomma en trygg stadskärna genom att hålla stadens gator säkra. Det är viktigt att skapa en trygg miljö i en stad vars gator är fyllda med människor som är främlingar. Människorna på gatorna i en välfungerande stad känner sig inte hotade av att vara omgivna av främlingar. Tryggheten på stadens gator kan bli ifrågasatt om staden blir drabbad av brottslighet eller om invånarna tror att den är drabbad av det. Om människor väl blivit rädda tenderar de att använda stadens gator mindre, vilket i sin tur leder till att gatorna blir mindre trygga. Jacobs menar att tryggheten på stadens gator i första hand inte bevaras genom polisiärt arbete utan snarare genom ett nät av oskrivna regler som människorna har skapat och upprätthåller själva. Utan en naturlig övervakning kan inte trygghet råda på stadens gator. En gata som saknar rörelse och aktivitet är ofta en otrygg plats medan en livligt trafikerad gata ofta är trygg. Enligt Jacobs krävs det tre huvudegenskaper för att en gata ska kunna locka till sig främlingar och därmed öka graden av trygghet. Den första egenskapen är att det måste finnas tydliga gränser mellan privata och offentliga rum. Den andra består av att det måste finnas ögon som bevakar gatan. Dessa ögon måste tillhöra individer som bor eller är verksamma inom området. Den tredje är att trottoarerna måste användas frekvent. I och med detta finns det fler ögon som övervakar gatan samtidigt som de människor som befinner sig inomhus lockas att titta ut och betrakta gatulivet och därmed övervaka området. Vidare menar Jacobs att otryggheten är högre i de fall där innerstaden är utspridd som en villaförort, eftersom detta många gånger kan innebära att gatorna inte är präglade av trafik och folkliv.58

57

Jacobs, J., Den amerikanska storstadens liv och förfall, Daidalos, Göteborg, 2004, s. 25

58

Grundförutsättningen för trygghet i en stadskärna utgörs av ett stort utbud av butiker, restauranger och barer som bör vara placerade längs trottoarerna. Genom dessa näringsidkare uppstår skäl att besöka gatan varvid denna kan präglas av ömsesidig övervakning bland gatans besökare. Gatans besökare lockar till sig fler individer eftersom människor uppskattar åsynen av andra människor.59 Detta återspeglas i Jacobs resonemang angående belysning där fokus framförallt ligger på naturlig övervakning. Enligt Jacobs fyller belysningen ingen primär funktion om ingen övervakar gatan eller platsen eftersom kriminella aktiviteter då kan fortlöpa utan att något görs för att förhindra dessa. Belysningen innebär snarare en möjlighet för gatans övervakare att få en bättre överblick.60

Jacobs diskuterar även parkers inverkan på tryggheten i stadskärnan. Dessa bör inte automatiskt ses som något positivt i stadskärnan, istället är det människorna som besöker parkerna som gör dem populära. Parkerna är ofta mycket populära tillflyktsorter eller påtagligt impopulära att besöka. Detta grundar sig i om parkerna är tillgängliga för allmänheten eller om de har blivit ett revir för kriminella och/eller andra otrygga element.61 De parker som är impopulära slösar inte bara på stadens utrymme utan medför många gånger även negativa följder då deras otrygghet sprids till intilliggande gator. Detta kan leda till att människor undviker även dessa gator, vilket på sikt kan resultera i att rädslan sprids till större delar av staden.62 De impopulära parkerna är ofta lokaliserade där människor inte passerar. För att tryggheten i en sådan park ska kunna förbättras krävs att den kan erbjuda något som lockar dit människor. Jacobs jämför detta med en butik som har ett dåligt affärsläge; för att butiken ska överleva krävs ett specialiserat sortiment med en hög efterfrågan.63

I sin kritik mot den ortodoxa planeringen, planering vars inspiration bland annat hämtats från Le Corbusier och Ebenezer Howard, menar Jacobs att det inte räcker med parker, skolor och bra bostäder för att skapa ett bra bostadsområde.64 En välfungerande stadsdel bör präglas av folkliv, handel, intresseväckande företeelser samt olika användningsområden. Genom att en gata tillför sociala, ekonomiska och fysiska kontinuiteter kan en stadsdel bli en del av stadens

större nätverk. Den viktigaste uppgiften för en fungerande stadsdel är att agera som en koppling mellan gatorna och den politiska makten i staden.65

Kärnan i Jacobs teori består av fyra olika kriterier för att en stad ska utnyttja dess potential på bästa sätt. Om kriterierna uppfylls uppstår en mångfald i staden tillsammans med betydelsefulla ekonomiska användaregenskaper. För att en stad eller stadsdel ska kunna utnyttja dess potential krävs det att samtliga kriterier är uppfyllda.66 Det första kriteriet går ut på att stadsdelen måste ha mer än en primär funktion, det vill säga att stadsdelen bör innehålla bostadsområden, arbetsplatser, detaljhandel och restauranger med mera. Denna mix av olika primära funktioner är en förutsättning för att skapa en levande stadsdel med människor i rörelse dygnet runt.67 Kriterium nummer två innebär att stadsdelen måste vara uppbyggd av korta kvarter, vilket betyder att gatorna måste vara korta och i ett stort antal för att främja cirkulation av människor. Om gatorna är för långa kan det innebära att en viss plats endast kan nås via en väg, vilket motverkar ett varierat flöde av människor i stadsdelen. För att uppnå detta kriterium bör kvarteren delas av tvärgator.68 Det tredje kriteriet består av att stadsdelen måste innehålla en variation av olika typer av byggnader. Flertalet av dessa byggnader bör vara gamla och slitna för att på så sätt reducera hyresnivåerna. Med låga hyreskostnader ökar mångfalden bland boende och näringsidkare. Jacobs menar att nya byggnader endast huserar lönsamma, starkt subventionerade, standardiserade eller väletablerade företag eftersom det endast är dessa som har råd med de höga omkostnader som nya byggnader innebär. För att uppnå en mångfald i staden krävs både företag som går med hög vinst som företag som går med låg vinst.69 Kriterium nummer fyra innebär att stadsdelen behöver en hög koncentration av människor för att det ska finnas ett underlag till de övriga kriterierna. En del av människorna bör bo i stadsdelen för att mångfald ska uppstå.70

är delaktiga i varandras liv. Asplunds tolkning av Jacobs innebär att en storstad är en trygg och säker plats. Säkerhet och trygghet i ett Gemeinschaft är dock inte detsamma som den urbana trygghet som Jacobs diskuterar. Trygghet inom en urban kontext är inte baserad på ansvarstagande medmänniskor, bekantskap eller tillhörighet. Den anonyma tryggheten och säkerheten skapas i det närmaste oavsiktligt genom att främlingar möter främlingar, detta sker i de fall då stadslivet fungerar väl. Ett fungerande storstadsliv innebär att det ständigt är mycket människor i rörelse i staden. Detta får till följd att det offentliga rummet ständigt är övervakat utan att människorna själva vet om att de övervakar det. Om ordningen blir störd resulterar detta i att stadsmänniskorna genom en urban reflex gör vad de kan för att återställa ordningen. Detta kan exempelvis innebära att man hjälper ett brottsoffer.71

Jacobs får kritik av Marshall Berman i boken Allt som är fast förflyktigas där han bland annat menar att Jacobs exkluderar vissa samhällsgrupper i sitt perspektiv. Detta kan framförallt exemplifieras med de miljontals människor som sökte sig till amerikanska städer under 1960-talet, samtidigt som de mindre kvalificerade arbetena försvann ifrån städerna. Detta ledde till vad Berman väljer att kalla för ett ”trasproletariat” utan hopp om framtid, vilket resulterade i ökat våld och brottslighet. På grund av detta anser Berman att Jacobs vision om en brottsfri stad är befängd. Segregationen som berodde på ras- och klasskillnader ledde till att även de mest levande städerna inte blev fria från brott, våld och fruktan.72 En viktig kritik när det gäller tolkningen av Jacobs i förhållande till dagens samhälle är att hennes tankar om stadslivet bygger på ett högt inslag av informell social kontroll. I dagens samhälle har utvecklingen gått mot ett mer individualiserat samhälle där det trygghetsskapande arbetet till stor del utförs av formell social kontroll. Den informella sociala kontrollen som Jacobs förespråkar existerar inte i samma utsträckning i dagens svenska samhälle73 som den gjorde i delar av New York på 1960-talet när Jacobs skrev sin bok. Vi anser dock att Jacobs teoretiska resonemang är intressant för vår uppsats vidkommande eftersom vi fokuserar på hur olika faktorer i stadskärnan påverkar upplevelsen av trygghet samt hur relevanta aktörer arbetar med detta. I vår empiriska undersökning nedan ska vi studera hur populationen och aktörerna förhåller sig till trygghet utifrån resonemangen i vår teoretiska bakgrund.

71

Asplund, s. 47-62

72

Berman, M., Allt som fast förflyktigas, Arkiv, Lund, 1987, s. 312f

73

En kritik mot applicerandet av Jacobs resonemang på svenska förhållanden utgörs, enligt Mats Franzén, delvis av det faktum att urbaniseringen påbörjades så pass sent i Sverige. En annan aspekt som Franzén nämner är att bebyggelsen i Sverige till stor del härstammar från tiden efter andra världskriget och i de flesta fall är planerad utifrån en funktionalistisk diskurs, vilket innebär långa gator och stora kvarter samt bebyggelser som är präglade av en enda primär funktion.74

Boende och besökares upplevelse av trygghet i stadskärnan

I denna del av undersökningen har vi med hjälp av en enkätundersökning tillfrågat 110 individer ur populationen i Uppsalas stadskärna. Detta har skett vid olika tidpunkter och olika tillfällen under en veckas tid i slutet av april. När enkätundersökningen genomfördes rörde vi oss i områden i stadskärnan där människor vistades. Attityden bland de förbipasserande personerna var mestadels positiv men givetvis fanns det individer som valde att inte delta i undersökningen. Enkätundersökningen har ägt rum på olika platser inom det vi definierar som stadskärnan, det vill säga; Skolgatan till Munkgatan/Bäverns gränd och järnvägen till Övre Slottsgatan. Respondenternas svar i undersökningen kan ha blivit påverkade av en mängd olika aspekter såväl positivt som negativt, exempelvis det fina vårvädret som var rådande eller att nyligen ha blivit utsatt för ett våldsbrott. Enkätundersökningen består i sin helhet av tre inledande frågor som beskriver personens kön, om personen bor i stadskärnan samt hur frekvent personen brukar vistas i stadskärnan. Detta följs av elva frågor som är formade utifrån Brottsförebyggande rådets skrift, Kartläggning, problemanalys & prioriteringar, och tidigare forskning samt våra egna subjektiva uppfattningar om trygghet i samhället. Dessa frågor har tre svarsalternativ: ”ja”, ”nej” och ”vet ej”. I enkäten finns en karta över Uppsalas stadskärna bifogad för att respondenterna skulle ha möjlighet att peka ut specifika områden där de upplevt otrygghetskänslor. På grund av att antalet respondenter som kände sig otrygga vid någon specifik plats inom Uppsalas stadskärna var så få, samt att de ifyllda platserna var så geografiskt spridda innebar detta att det inte gick att dra några slutsatser från denna del av undersökningen. Detta tolkar vi som att de som vistas i Uppsalas stadskärna i de flesta fall inte har någon mental karta över vilka platser de finner otrygga, vilket enligt Harvey skulle kunna tolkas som att det inte finns några specifika platser i stadskärnan som respondenterna associerar med individer och grupper som anses påverka tryggheten vid den specifika platsen

74

Jacobs, s. 9ff

75

negativt.76 En viktig aspekt i tolkandet av enkäterna är att inte dra större slutsatser än vad materialet medger. Detta är något vi är medvetna om och har försökt undvika.

Av de 110 personer som besvarade vår enkät var 52 stycken män och 58 stycken kvinnor. Vi har valt att dela upp respondenterna i två ålderskategorier, 15-35 och 36+. I undersökningen har vi i enhetlighet med vår urvalsram valt att fokusera på skillnaderna i svar mellan könen och ålderskategorierna. I ålderskategorin 15-35 deltog 33 män och 39 kvinnor. I den äldre ålderskategorin deltog totalt 38 respondenter, varav hälften var män och hälften kvinnor.

En överväldigande majoritet av respondenterna bor utanför stadskärnan. Trots detta vistas en majoritet av dem i stadskärnan antingen dagligen eller minst en gång i veckan. Detta tyder på att respondenterna utnyttjar det offentliga rummet i stadskärnan i en hög utsträckning, vilket bör innebära att de har bildat sig en tydlig uppfattning av stadskärnan. Svaren från respondenterna visar att den yngre ålderskategorin vistas oftare i stadskärnan än den äldre. 44,7 procent av de äldre rör sig dagligen i stadskärnan jämfört med 62,5 procent ur den yngre ålderkategorin.

76

Otrygg i stadskärnan? 0 20 40 60 80 Andel i % Ja Nej Vet ej

Förekommer det att du känner dig otrygg i Uppsalas stadskärna?

Män 15-35 Män 36+ Kvinnor 15-35 Kvinnor 36+

Figur 1: Otrygg i stadskärnan?77

Den första trygghetsrelaterade frågan är en mer övergripande fråga där respondenten får svara på om han/hon känner sig otrygg i Uppsalas stadskärna. En överväldigande majoritet av respondenterna i samtliga kategorier känner sig inte otrygga, det vill säga 71 procent av respondenterna. Resultatet innebär dock att nästan en tredjedel av vår definierade population har upplevt otrygghet i Uppsalas stadskärna. Det är en något högre andel kvinnor än män som känner sig otrygga, framförallt i den yngre ålderskategorin där 33 procent av kvinnorna har upplevt otrygghetskänslor. Dessa uppgifter kan jämföras med den undersökning som Rikspolisstyrelsen lät göra i Västra Götalands län under 2005. Även i denna undersökning visade det sig att ungefär 30 procent av kvinnorna kände sig otrygga. Denna undersökning var dock inte begränsad till stadskärnor. Utifrån Rikspolisstyrelsens undersökning tyder vårt resultat på att kvinnorna i Uppsala inte är mer otrygga än i Västra Götalands län. Vad gäller männens otrygghet visar våra uppgifter att 17 procent har upplevt otrygghetskänslor i Uppsalas stadskärna. Motsvarande siffra för Västra Götaland är strax under 10 procent.78 Denna jämförelse visar att männen i vår population känner sig något mer otrygga än männen i Västra Götaland. Även totalt sätt känner sig vår population något mer otrygga än populationen i Västra Götaland. Svaret på denna fråga tolkar vi utifrån Jacobs som att Uppsalas stadskärna bör bli mer levande samt att graden av informell övervakning bör öka för att minska upplevelsen av otrygghet.

77

Utförligare detaljer om enkätundersökningen finns i appendix

78

Trafiksituationen 0 20 40 60 80 Andel i % Ja Nej Vet ej

Anser du att den rådande trafiksituationen påverkar din uppfattning av trygghet på ett negativt sätt? Män 15-35 Män 36+ Kvinnor 15-35 Kvinnor 36+ Figur 2: Trafiksituationen

Enkätens andra fråga går ut på att ta reda på om trafiksituationen påverkar tryggheten i stadskärnan. Totalt svarade 33,5 procent av respondenterna att trafiksituationen påverkar tryggheten negativt. I denna fråga finns det en påtaglig skillnad mellan hur män och kvinnor har svarat, männen är mer negativt påverkade av trafiksituationen än vad kvinnorna är. Av de manliga respondenterna påverkas 42,5 procent negativt av trafiksituationen till skillnad mot 26 procent av kvinnorna. De äldre ålderskategorierna anser att trafiksituationen påverkar deras uppfattning av trygghet i högre utsträckning än de yngre. Denna fråga kan ge upphov till en diskussion mellan den faktiska och den upplevda tryggheten i anslutning till gång-, cykel, och bilvägar. En separering av dessa kan leda till en faktisk ökad trafiksäkerhet, samtidigt som detta kan leda till minskad naturlig övervakning och därmed försämrad upplevd trygghet. Jacobs anser inte att otrygghet kan förebyggas genom en separering mellan bilister och gångtrafikanter, istället uppstår en planeringsproblematik i konflikten mellan bilister, cyklister och gångtrafikanter. En separering mellan bilister och gångtrafikanter leder till större problem eftersom vitaliteten och mångfalden går förlorad i stadskärnan.79 Det faktum att gång- och cykelbanorna ofta är sammanlagda i Uppsala kan säkerligen skapa otrygghetskänslor eftersom det inte alltid är uppenbart för invånare och besökare var cykelbanorna börjar och slutar. Uppsala är i en nationell jämförelse en stad vars trafikflöde är starkt präglat av cyklar, vilket många gånger kan innebära komplikationer eftersom bilisters och cyklisters behov inte alltid överensstämmer. Vidare anser Jacobs att städernas ekonomiska och sociala situation är svårare att förstå än bilarnas basala behov. Bilismen har,

79

enligt Jacobs, en underordnad roll i utvecklingen av staden, det primära är vad staden behöver sina gator till.80

Belysning 0 20 40 60 80 Andel i % Ja Nej Vet ej

Anser du att belysningen i stadskärnan påverkar din uppfattning av trygghet i stadskärnan Män 15-35 Män 36+ Kvinnor 15-35 Kvinnor 36+ Figur 3: Belysning

Den tredje frågan i enkäten berör belysningen i stadskärnan. Nästan hälften, 49 procent, av respondenterna anser att belysningen påverkar deras uppfattning av trygghet medan 38 procent anser att belysningen inte påverkar dem. I den yngre ålderskategorin är det påtagligt att belysningen har mindre betydelse för synen på trygghet jämfört med den äldre ålderskategorin. Resultat på denna fråga visar att belysningen är viktig för våra respondenter, vilket också Jacobs pekar på även om hon menar att belysningen måste kombineras med en levande stadskärna. Utan denna kombination försvinner den naturliga övervakningen och de kriminella aktiviteterna kan fortlöpa utan inskränkningar.81 Om Jacobs antagande stämmer skulle besökarna förmodligen känna sig mer trygga under samma belysningsförhållanden som råder idag om fler människor skulle röra sig i stadskärnan. Enligt svensk forskning är det viktigt att förbättra belysningen på gångtrafikanternas ytor i det offentliga rummet. Denna belysning bör vara utformad specifikt för dessa ytor för att minska trafikbelysningens hårda kontraster och dominans, vilket betyder att belysningen ska utformas så att den inte uppfattas som störande.82 För att detta ska uppnås är det viktigt att undvika en överdriven belysning som inte är anpassad till situationen. Om en gångstig är upplyst medan dess omgivningar är mörka bidrar detta snarare till otrygghet än trygghet. I Bo tryggt 05 nämns nio olika karaktärer på belysning för att skapa en trygg och tilltalande miljö. Av dessa anses fyra vara av större 80 Jacobs, s. 29 81 Jacobs, s. 64 82

vikt än övriga83 varför vi väljer att beskriva dessa. Den första är entréljus, vilket är viktigt för att få människor att känna sig trygga och säkra på väg in i eller ut från en fastighet. Vägljus utgör en viktig form av belysning i tätbebyggda områden där människor beblandas med bilar, främst vid korsningar och övergångsställen. Det är även viktigt att byggnadernas invändiga ljus strålar ut i det offentliga rummet. Genom detta skapas en bebodd känsla och en mer naturlig belysning än fasadbelysning, enligt litteraturen benämns detta som fönsterljus. Den fjärde belysningskaraktären är orienteringsljus, vilket innebär att strategiska punkter för vägval är upplysta för att på så sätt guida gång- och cykeltrafikanterna rätt.84

Nedskräpning, klotter och skadegörelse

0 10 20 30 40 50 60 70 Andel i % Ja Nej Vet ej

Anser du att nedskräpning, klotter och skadegörelse påverkar din uppfattning av trygghet i stadskärnan?

Män 15-35 Män 36+ Kvinnor 15-35 Kvinnor 36+

Figur 4: Nedskräpning, klotter och skadegörelse

Fråga fyra i enkäten utröner om respondenternas syn på hur nedskräpning, skadegörelse och klotter påverkar tryggheten i stadskärnan. Den totala fördelningen mellan ja och nej är jämn, 49 procent av respondenterna anser att det påverkar deras uppfattning och 43,5 procent av respondenterna anser att det inte påverkar deras uppfattning av trygghet. Totalt sätt är kvinnor mer påverkade av denna fråga än män, däremot är äldre män betydligt mer påverkade än yngre män. De äldre männen anser till 68,5 procent att nedskräpning, klotter och skadegörelse påverkar deras uppfattning av trygghet, medan endast 24 procent av de yngre männen anser att det påverkar dem. Svaren från de yngre männen gör att det totala resultatet blir relativt jämt mellan ja och nej. Utifrån uppsatsens teoretiska och praktiska förförståelse är detta resultat anmärkningsvärt eftersom en stökig stadsmiljö har en negativ inverkan på invånares

83

Polismyndigheten, Bo tryggt 05, B5, Belysningsplanering, s. 1f

84