Uttalsundervisning under pågående pandemi
- En kvalitativ studie i hur uttalsundervisning kan fortgå i en annorlunda tid
Christina Sörvåg
Examensarbete för lärarexamen, 15 hp
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur uttalsundervisning inom andraspråksinlärning för vuxna påverkas av plötsliga nationella restriktioner. Forskningsfrågorna som har bearbetats är hur lärare i två länder med olika nationella strategier för hanteringen av Coronapandemin uppfattar att restriktionerna har påverkat deras uttalsundervisning, hur de uppfattar att den förändrade situationen har påverkat elevernas uttalsutveckling och vilka skillnader som kan förekomma i uttalsundervisningen som följd av de olika nationella strategierna. Mitt arbete har genomförts med hjälp av lärarintervjuer i Norge och Sverige. Lärarna är alla aktiva inom andraspråksinlärning för vuxna. Mina resultat har även jämförts med litteratur inom samma område. Intervjuundersökningen visar att alla informanter har kunnat bedriva fortlöpande uttalsundervisning tack vare bland annat digitala lösningar. De olika nationella strategierna som Norge och Sverige har valt har inte resulterat i stora skillnader i uttalsundervisningen. Den har förändrats på samma sätt i båda länder, men den temporära förändringen har haft olika tidsramar.
Nyckelord:
Innehåll
1 INLEDNING ... 1
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 1
2 BAKGRUND ... 2
2.1 KURSPLAN ... 2
2.1.1 Svenska för invandrare ... 2
2.1.2 Norska för invandrare... 3
2.2 CORONASTRATEGIER I SVERIGE OCH NORGE ... 5
2.2.1 Coronastrategier för Sverige ... 5
2.2.2 Coronastrategier för Norge ... 7
2.3 TIDIGARE FORSKNING ... 9
3 MATERIAL OCH METOD ... 13
3.1 MATERIAL OCH URVAL ... 14
3.2 METOD ... 14
3.3 INTERVJUERNAS UTFORMNING ... 15
3.4 ETIK ... 16
3.5 ANALYSMETOD ... 16
3.6 METODDISKUSSION ... 16
4 RESULTAT OCH ANALYS ... 17
1
1 Inledning
Att som vuxen lära sig ett andraspråk och därmed ett nytt språks uttal är problematiskt för många. Den vanligaste kommunikationsformen i vardagen är den muntliga. Vi pratar med folk både på jobbet och privat. För att kunna integreras i det nya landet behöver vi därför kunna göra oss förstådda muntligt. För att lära oss det nya uttalet behöver vi en noggrann och omsorgsfull uttalsundervisning. Av denna anledning är uttalsundervisning ett viktigt moment inom andraspråksundervisningen.
För att få kontinuitet i uttalsutveckling behövs fortlöpande undervisning medan man studerar andraspråket. Om det då bryter ut en pandemi mitt i studiegången kan det förstås innebära problem. Vad hände under våren 2020 när Corona och Covid-19 kom till Europa och länderna som tidigare hade en gemensam plan för att hantera ett eventuellt pandemiutbrott väljer olika strategier?
I mitt arbete har jag valt att undersöka hur undervisningen har förändrats, vilka faktiska åtgärder som har vidtagits inom andraspråksundervisning för vuxna i Sverige och Norge i samband med Coronautbrottet och vilka effekter och konsekvenser detta har fått för
uttalsundervisningen av vuxna elever i svenska respektive norska. Jag har i detta arbete valt att fokusera på uttalsundervisningen. Norge och Sverige har valt mycket olika strategier för att hålla smittspridningen nere i samhället. Jag vill – i den mån det går mitt under pågående pandemi – undersöka vilka effekter de olika strategierna har fått för vuxenundervisningen inom svenska för invandrare respektive norska för invandrare. Jag har valt att fokusera på uttalsundervisning bland annat eftersom uttalsundervisning är särskilt viktig för vuxna inlärare (Boyd & Bredänge 2013) och ett moment som ofta kan innebära nära kontakt mellan lärare och elev, vilket inte längre är möjligt när vi ska hålla avstånd till varandra. För att visa på vikten av en noggrann uttalsundervisning kommer jag att uppehålla mig en del kring detta ämne och vad en bristfällig uttalsundervisning kan leda till.
Eftersom pandemin är relativt ny och har inneburit en ny vardag för i stort sett hela världen och forskning inom det aktuella området ännu saknas hoppas jag bidra till insamling av information om den nya undervisningssituationen och till forskning inom ämnet
uttalsundervisning under en pandemi.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur uttalsundervisning inom andraspråksinlärning för vuxna påverkas av plötsliga nationella restriktioner. Detta har undersökts genom följande frågeställningar:
Hur uppfattar lärare, i två länder med olika nationella strategier för hanteringen av Coronapandemin, att detta har påverkat deras uttalsundervisning?
Hur uppfattar lärare att den förändrade situationen har påverkat elevernas uttalsutveckling?
2 Bakgrund
Skolverket skriver om svenska för invandrare: ”Det är angeläget att SFI-lärare kan undervisa i uttal och prosodi, exempelvis ord- och satsmelodi, så att inläraren har möjlighet att lära sig tala och använda det svenska språket på ett sätt som är både begripligt och lyssnarvänligt.” (Skolverket 2018, s.1). Uttalets betydelse för en lyckad integrering både socialt och
yrkesmässigt är utan tvekan av stor betydelse framför allt när det gäller vuxna elever (Zetterholm 2019). Vuxna elever har ofta svårare att tillägna sig uttalet i andraspråket på grund av bland annat invanda uttalsmönster från förstaspråket (Thorén 2014).
Vad händer då när den vanliga undervisningssituationen förändras mer eller mindre över en natt? Än så länge finns inte mycket forskning på området uttalsundervisning under pågående pandemi. Det finns dock en del forskning som visar på vikten av en noggrann
uttalsundervisning och vad bristen på sådan kan leda till för negativa konsekvenser.
Om uttalsundervisning inte får den plats som behövs i undervisningen av vuxna inlärare kan det leda till stora negativa konsekvenser för individen. Om så riskerar att vara fallet kan detta arbete förhoppningsvis vara en väckarklocka för lärare inom andraspråksinlärningen både i Sverige och Norge.
En naturlig följd om lärarna inte upplever att de kan genomföra en bra uttalsundervisning är att undervisningen riskerar att bli bristfällig och eleverna kommer ut i samhället med
svårigheter att göra sig förstådda. Detta kan leda till sämre förutsättningar för en lyckad integrering både yrkesmässigt och privat. Det kan även leda till sämre tillförlitlighet inom vissa yrkesgrupper (Boyd & Bredänge 2013), vilket jag kommer att förklara närmare i mitt arbete. Ingen av oss vet idag hur länge denna pandemi kommer att påverka vår vardag. Därför finns det en överhängande risk att så kallade brandsläckningsstrategier för
undervisningssituationer kan leda till negativa konsekvenser för eleverna.
Jag ger i detta arbete en inblick i hur uttalsundervisning kan se ut trots pågående pandemi. ”För att erövra ett funktionellt språk är det viktigt att inläraren redan från första stund får träna på uttalet”, skriver Skolverket (2018). Om inlärarna ska få möjlighet att göra detta måste det även finnas kunniga och förmodligen flexibla lärare som trots ovanliga omständigheter kan genomföra en kontinuerlig uttalsundervisning med hög kvalitet för eleverna.
2.1 Kursplan
I detta avsnitt presenteras kursplanerna för svenska för invandrare och norska för invandrare för att ge en bild på förväntningar och mål gällande uttal och uttalsundervisning.
2.1.1 Svenska för invandrare
påbörjar sina studier inom den studieväg och på den kurs inom studievägen som bäst passar hens individuella förutsättningar. Kunskapskraven för en kurs är desamma oavsett studieväg. Studieväg 1 vänder sig i första hand till personer med mycket kort studiebakgrund och studieväg 3 till dem som är vana att studera. (Skolverket 2018)
I kursplanen för SFI (Skolverket 2018) står skrivet att deltagaren ska ges förutsättningar att utveckla ett gott uttal men inga direktiv ges för vad som anses vara ”ett gott uttal”. I
kunskapsmålen står endast att eleven uttrycker sig relativt tydligt och sammanhängande samt ”Eleven väljer och använder på ett ändamålsenligt sätt några strategier för att göra sig
förstådd.” Övriga mål för uttalsmomentet syftar mer till muntlig framställning än uttalskvalifikationer.
Exempelvis krävs följande av en elev på spår B för att uppnå betyg C: Eleven berättar i utvecklad form om personliga erfarenheter och välbekanta personer, platser och händelser. Eleven uttrycker sig relativt tydligt och sammanhängande. Eleven väljer och använder på ett ändamålsenligt sätt några strategier för att göra sig förstådd.
För att en elev på spår B ska uppnå betyg A krävs följande: Eleven berättar i välutvecklad form om personliga erfarenheter och välbekanta personer, platser och händelser. Eleven uttrycker sig tydligt och väl sammanhängande. Eleven väljer och använder på ett
ändamålsenligt och effektivt sätt några strategier för att göra sig förstådd.
2.1.2 Norska för invandrare
I kursplanen för norska för invandrare står att norskkurs för invandrare erbjuds i två
variationer; 300 respektive 600 timmar. Sedan nya regler infördes 2012 har den som fick sitt första uppehållstillstånd i Norge före 2012 rätt och plikt till 300 timmars utbildning. Den som har fått sitt första uppehållstillstånd i Norge efter 1 januari 2012 har rätt och plikt till 600 timmars utbildning. I kursen ingår 50 timmar samhällskunskap (Språkrådet).
Indelningen i kurser påminner till stor del om indelningen på SFI – spår 1 erbjuds deltagare som har ingen eller kort skolbakgrund från hemlandet. Utbildningen går i långsam takt och vägledande nivå för muntlig färdighet efter genomgången utbildning beräknas till nivå A2 eller B1 på den gemensamma europeiska nivåskalan, GERS (Skolverket 2007). Vid behov kan deltagaren få ytterligare undervisning för att nå B1. Undervisning upp till B2-nivå kan ges om denna nivå kan nås inom 600 timmar.
Spår 2 erbjuds personer med viss skolbakgrund hemifrån. Deltagarna har ett skriftspråk hemifrån och många har kunskaper om ett eller flera främmandespråk. Utbildningen har medelsnabb progression. Muntliga mål efter genomgången utbildning beräknas till nivå A2 eller B1 på den europeiska skalan.
Vägledande mål i muntliga färdigheter efter genomgången utbildning är nivå B1 eller B2 på den europeiska skalan. Utbildning upp till nivå B2 skall erbjudas om denna nivå kan nås inom 600 timmar.
Innan kursen påbörjas görs nivåtester och individuella handlingsplaner utformas. Vid nivåindelning tas hänsyn till modersmål, deltagarens mål med utbildningen och andra väsentliga faktorer. I den första individuella handlingsplanen formuleras också hur många utbildningstimmar som tilldelas deltagaren.
Det finns en alfabetiseringsmodul där det läggs särskild vikt på arbete med muntlig
framställning på norska, ordavkodning, enkel läsförståelse och syftesenliga arbetsmetoder. För deltagare som alfabetiseras på norska är muntlig norska grundmuren i läsning och
skrivning. Ett muntligt ordförråd på norska är därför nödvändigt i arbetet med ordavkodning. Att tillägna sig muntlig norska är därför mycket viktigt och måste komma först i utbildningen. ”For deltakere som alfabetiseres på norsk, er muntlig norsk grunnmuren i lesing og skriving. Et muntlig ordforråd i norsk er nødvendig i arbeidet med ordavkoding. Tilegnelsen av muntlig norsk er derfor svært viktig og må komme først i opplæringen.” (Lovdata.no, 2020)
Mål för alfabetiseringsmodulen:
I läroplanen del 2a beskrivs språkfärdigheterna på fyra nivåer: A1, A2, B1, och B2. Därutöver beskrivs mål för deltagare som inte har lärt sig att läsa och skriva. Dessa mål är inte baserade på ramverkets nivåbeskrivningar och färdigheterna ”prata” och ”samtala” har ersatts med ”muntligt språkbruk” och innefattar att deltagaren ska förstå vanliga hälsningsfraser, känna igen och förstå enkla ord och fraser som rör den egna personen, familj och för individen närliggande intresseområden. Personen ska även förstå frågor och korta instruktioner, ställa och besvara enkla frågor om personliga förhållanden. Allt ovanstående gäller när samtalet sker långsamt och tydligt. I detta arbete fokuseras uteslutande på muntliga färdigheter.
Undervisningen i alfabetiseringsmodulen har som mål att deltagarna ska kunna förstå och delta i samtal på enkel norska och tillägna sig grundläggande läs- och skrivfärdigheter. Deltagarna ska utveckla olika strategier för avkodning av skrift och för språkinlärning.
Kunskapsmål för nivå A1 (”basisbrukare”):
Globala mål: på denna nivå kan deltagarna förstå och använda bekanta, dagliga uttryck och mycket enkla uttalanden om sig själv och samtalsämnen som rör den egna personen. Deltagaren kan delta i rutinmässiga samtal på en enkel nivå om samtalspartnern pratar långsamt och tydligt och är inställd på att hjälpa. Deltagaren kan då använda enkla meningar och berätta om andra personer, dagliga aktiviteter, ge korta, enkla instruktioner, använda enkla, inövade fraser för att berätta om egen arbetslivserfarenhet, ge uttryck för vad personen tycker om och inte tycker om, vad hen förstår och inte, be om upprepning, personen kan även delta i enkla samtal när samtalspartnern pratar långsamt och tydligt och är stöttande genom att till exempel upprepa och omformulera.
Kunskapsmål på nivå A2 (basisbrukare):
Deltagaren kan förstå mycket enkelt vardagsspråk och kan uttrycka sig enkelt om ämnen med direkt anknytning till egen person och familj, nära omgivning och arbete. Deltagaren kan klara sig i enkla och rutinmässiga samtalssituationer med direkt utväxling av information om bekanta ämnen om samtalspartnern pratar långsamt och tydligt samt agerar stöttande.
Uttal och flyt på A2-nivå: inläraren uttalar ord och enkla meningar så att budskapet i stort sett är förståeligt, men samtalspartner måste ibland be om att få vissa saker upprepade. Inläraren producerar korta uttalanden med ganska bra flyt, men har många pauser, letar ofta efter ord och omformulerar sig frekvent.
Kunskapsmål för nivå B1 (Självständig brukare):
Deltagaren kan på denna nivå förstå tydliga och enkla presentationer relaterade till kända ämnen från arbete, skola, hem och fritid och kan uttrycka sig enkelt och sammanhängande om bekanta ämnen och ämnen av personligt intresse. Deltagaren kan oförberett delta i samtal i de flesta situationer som hen möter i vardagslivet när samtalspartnern pratar tydligt.
Uttal och flyt på B1-nivå: inlärarens uttal är i stort sett förståeligt, inläraren har ganska bra flyt, men i fri produktion letar hen tydligt efter ord och korrekta former samt korrigerar sig själv utan att detta förhindrar förståelsen.
Kunskapsmål för nivå B2:
På denna nivå kan deltagaren förstå komplexa presentationer, även yrkesmässiga yttranden inom eget ämne och uttrycka sig klart och nyanserat om ett brett spektrum av ämnen. Deltagaren kan uttrycka synpunkter och argumentera för och emot olika alternativ och kan delta i samtal med ett så spontant och flytande språk att kommunikationen med
modersmålsbrukare inte blir ansträngande för någon av parterna.
Uttal och flyt på B2-nivå: inläraren har ett tydligt uttal och bra intonation. Inläraren kan prata sammanhängande i ganska jämnt tempo (Lovdata 2020).
2.2 Coronastrategier i Sverige och Norge
I detta stycke presenteras ett antal strategier som Sverige och Norge som nationer har valt för att hantera smittspridningen av Corona bland befolkningen. Dessa strategier rör samhället generellt och presenteras för att visa likheter och skillnader i ländernas strategier. De specifika strategierna nedan har presenterats av Folkhälsomyndigheten (FHM) och Folkhelseinstituttet (FHI) den 12 mars 2020. Datumet har valts med anledning av att Norge då valde att stänga ner samhället och man i Sverige hade konstaterad samhällsspridning av smittan och de första dödsfallen i Sverige hade inträffat. (Folkhälsomyndighetens pressträff 12 mars 2020,
Folkhelseinstituttets risikorapport 12 mars 2020)
2.2.1 Coronastrategier för Sverige
Folkhälsomyndighetens pressträff 12 mars 2020:
att allt fler tecken på samhällsspridning fanns i omvärlden och i Sverige. FHM menade genom stadsepidemiolog Anders Tegnell att det var ”viktigt med åtgärder som är effektiva i det här skedet av epidemin för att skydda sårbara grupper” och nämnde ”äldre äldre, 80-85 år gamla” som mest sårbara.
Ser allt fler tecken på samhällsspridning i vår omvärld och i Sverige
Viktigt med åtgärder som är effektiva i det här skedet av epidemin för att skydda sårbara grupper
(FHMs Power Point-presentation vid Folkhälsomyndighetens pressträff den 12 mars 2020) Åtgärder som presenterades var en påminnelse från dagen före om att offentliga tillställningar med över 500 personer förbjöds och karensavdraget avskaffades. Statsepidemiologen
påminde även om vikten av god handhygien och att undvika nära kontakt med sjuka. Målet med dessa åtgärder var, enligt Folkhälsomyndighetens Power Point-presentation att minska samhällsspridning och skydda de äldre. Sveriges befolkning ombads begränsa sociala kontakter där smitta riskerar att överföras om man kände att man höll på att bli sjuk, även vid milda symptom på luftvägsinfektion. Detta gällde både jobb och privat.
Åtgärder
Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med över 500 personer förbjuds
– Riskbedömningsstöd för evenemang med färre deltagare Karensavdraget avskaffas
(FHMs Power Point-presentation vid Folkhälsomyndighetens pressträff den 12 mars 2020) Statsepidemiolog Tegnell under pressträffen: ”Här finns ju ett helt smörgåsbord med åtgärder man kan tänka sig. Igår, som ni väl upptäckte, så togs beslutet att arrangemang med fler än 500 personer som är med, att de är numera förbjudna. Det kan förstås också finnas mindre arrangemang och sådant som kan innebära risker för stor smittspridning och därför håller vi på att ta fram ett litet underlag för hur man som arrangör ska tänka när man har mindre evenemang på gång. Evenemang som är mindre antal personer och med väldigt lokal
anknytning tycker vi inte finns någon anledning att stänga ner. Hela den här inriktningen är ju också emot att vi ska inte stänga ner mer än absolut nödvändigt.” (Statsepidemiolog Tegnell vid Folkhälsomyndighetens pressträff 12 mars 2020)
Tegnell berättade vidare att Folkhälsomyndighetens arbete i det läget innebar att försöka minska samhällsspridningen eller minska takten av smittspridningen.
”Så vad vi försöker göra just nu är att minska samhällsspridningen eller minska takten av smittspridningen framför allt för att vi inte ska få så många sjuka per vecka. Det kommer att betyda väldigt mycket för sjukvården och kan betyda potentiellt en del för andra arbetsplatser att inte alltför många blir borta eller behöver bli inlagda i sjukvården samtidigt.”
(Statsepidemiolog Tegnell vid Folkhälsomyndighetens pressträff 12 mars 2020)
förkylningen är på gång som skulle kunna vara Corona att man då stannar hemma. Nu är det ju inte längre så att vi, i det här läget, kommer att fortsätta testa alla personer som känner på det viset utan tvärtom, testa kommer man nu fortsättningsvis bara att göra när det kommer att leda till någon typ av åtgärd, kan gälla sjukvårdspersonal eller andra, men för folk i allmänhet gäller att stanna hemma så länge man är sjuk, stanna hemma ett par dygn till för säkerhets skull och sedan kan man återgå till arbetet.” (Statsepidemiolog Tegnell vid
Folkhälsomyndighetens pressträff 12 mars 2020)
Statsminister Stefan Löfvén kallar till pressträff 15 mars 2020. Då har Sverige fått sitt tredje Coronarelaterade dödsfall inrapporterat. Statsministern uppmanar då människor att stanna hemma om man är sjuk i snuva, förkylning och feber – även vid lindriga symptom. Vidare nya direktiv från statsministern är att undvika besök i sjukvården eller vid äldreboenden. ”Det här är en skarp rekommendation. Den gäller också dig som är frisk.” Han uppmanar oss att inte besöka äldre släktingar, men att ringa och fråga hur de mår. Han uppmanar vidare att tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten. Utrikesdepartementet avråder, enligt Löfvén, från alla icke nödvändiga resor till andra länder och påminner om att alla sammankomster med mer än 500 personer är förbjudna. (Expressen.se, 30.12 2019)
Vid inget av ovan nämnda tillfällen nämndes några särskilda rekommendationer eller restriktioner gällande skola och undervisning.
2.2.2 Coronastrategier för Norge
Rapport från den 12 mars 2020, hämtad 19 december 2020:
Den här dagen har totalt 621 bekräftat smittade konstaterats med ungefär 5000 testade misstänkta fall. Dessa patienter har framför allt smittats i Italien och Österrike eller på annat håll utomlands under vinterlovet. Fram till detta datum finns få allvarliga fall i Norge. Inga dödsfall finns rapporterade.
”Vi har nu många importerade fall, men också en del smitta från dessa vidare här i landet. Vi antar att det finns ett visst mörkertal av milda fall i samhället. Vi räknar med att epidemin snart börjar på allvar. Vi förväntar oss att hälsokonsekvenserna blir stora, men vi är fortfarande osäkra på hur stora.” (Folkhelseinstituttet 2020)
Pressträff med bland andra statsminister Erna Solberg och hälsominister Bent Høie den 12 mars 2020. Därutöver närvarar hälsodirektör Bjørn Guldvog och direktör för
Folkhelseinstituttet (FHI) Camilla Stoltenberg. Under pressträffen rapporteras bland annat följande:
Statsminister Erna Solberg konstaterar att Norge har smittfall som inte kan härledas till import. Statsministern meddelar att alla förskolor, skolor, ungdomsskolor, motsvarande gymnasieskolor, universitet och högskolor samt alla andra utbildningsinstitutioner stängs. Barn till föräldrar med samhällsviktiga funktioner får erbjudande om barnomsorg i respektive skola. Dessa samhällsviktiga funktioner definieras till 15 grupper, bland annat inom
barn kommer att utökas i regelverket och utlovar även en utvidgning av ekonomiskt stöd för företag.
”Tar vi hardt i no kan vi heller slippe opp litt senere”. (Statsminister Solberg vid presskonferensen)
Hälsominister Høie säger att ”de åtgärder som kommer nu är några av de kraftigaste verktyg vi har i verktygslådan.” och betonar att hela Norge måste vara beredda på att de kan komma att förlängas. Samtidigt kommer även förbud mot och stängning av kulturarrangemang, idrottsarrangemang, organiserad idrottsaktivitet både inomhus och utomhus, alla
verksamheter i serveringsbranschen med undantag för serveringsställen som kan undantag där det försiggår servering av mat som kan tillrätta lägga så att besökarna kan hålla en meters avstånd mellan varje. Mat skall ej serveras som buffé. Serveringsbranschen omfattar restaurang, bar, pub och uteliv. Träningscenter, verksamheter som erbjuder frisörtjänster, hudvård, kroppsvård, massage, tatuering, piercing och liknande. Alla simhallar,
badanläggningar och liknande.
När det gäller detalj- och varuhandel kommer de att hålla öppet och det finns ingen anledning att hamstra mat. Matvaruhusen kommer att hålla öppet. Råden är desamma.
Resor kommer att kunna ske normalt. De understryker att alla ska undvika fritidsresor. Råden lyder vidare: Undvik alla onödiga resor både inrikes och utrikes. Undvik att gå på jobb och skola. Undvik kollektivtrafik om möjligt. Undvik alla ställen som kan innebära kontakt med andra. Undvik närkontakt med andra. Att kollektivtrafiken fortsätter beror på att de som har samhällsviktiga funktioner ska kunna åka till och från jobbet och kunna hålla avstånd till varandra och ha gott om plats när de åker.
Alla som kommer tillbaka till Norge från utomnordiska länder ska i hemkarantän oavsett om de har symptom eller inte. Detta har också retroaktiv kraft räknat från den 27 februari 2020. Hälsoministern uppmanade även alla att undvika besök till institutioner med sårbara grupper såsom äldre, psykiskt sjuka, fängelseanstalter och så vidare. Det införs även restriktioner för besökare till landets alla hälsoinstitutioner och för att besöka anhöriga inlagda på
hälsoinstitutioner. Personer som kan ha risk för att vara smittade skall avvisas från landets alla hälsoinstitutioner. Restriktioner för besökare och tillträdeskontroll införs.
För att säkra tillgänglig hälsopersonal i Norge införs förbud mot utlandsresor för hälsopersonal som jobbar med patientbehandling. Förbudet gäller både tjänsteresor och privata resor. De som drabbas kommer att få kostnaderna kompenserade. Detta gäller från den 12 mars 2020 och ut april 2020.
”Allt jag har pratat om nu gäller från och med idag 12 mars klockan 18.00”, understryker hälsominister Høie.
Hälsodirektör Bjørn Guldvog: ”Det har varit viktigt för oss att välja rätt åtgärder vid rätt tidpunkt och vi har väntat i det längsta med att ta till dessa verktyg. Det senaste dygnet har det varit en kraftig ökning av smittade.” Hälsodirektören berättar även att detta är
Under presskonferensen påminner de närvarande representanterna även om att undvika att handhälsa, vilket har varit Helsedirektoratets rekommendation sedan fredagen veckan före. Det framkommer att bland annat Bergen och Oslo redan har stängt sina skolor på grund av risk för Coronasmitta. Om man kommer hem till Norge från utomnordiska länder ska man sitta i 14 dagars hemmakarantän. Hälsoministern informerar vidare om att turister utan symptom kommer att returneras. Turister med symptom kommer att hamna i hotellkarantän. Han ser det dock inte som något problem med motiveringen att det inte längre kommer turister inresande till landet. Däremot kan även reseförbud inom Norge komma att införas. Statsminister Solberg konstaterar att smittan inte längre kan spåras hela vägen, att
testkapaciteten har ökats och fortsätter öka. Representanterna berättar vidare att civilförsvaret och försvaret står beredda att hjälpa till om så behövs.
Hälsoministern förklarar varför åtgärderna kommer just nu och menar att de politiskt hade blivit avslöjade om de hade infört åtgärderna tidigare, innan de verkligen behövdes. Nu är han övertygad om att alla i Norge förstår allvaret.
Han berättar också att lagverket är aktiverat så att nyblivna pensionärer och studenter inom sjukvården uppmuntras att arbeta eller förbereda sig på att arbeta och förtydligar att det handlar om nyblivna pensionärer. Det handlar inte om att äldre pensionärer som befinner sig i riskgrupp på grund av ålder ska jobba i sjukvården. (Regjeringens presskonferens 12 mars 2020)
2.3 Tidigare forskning
Detta avsnitt inleds med svensk forskning kring uttal och uttalsundervisning och kommer senare in på den norska motsvarigheten samt annan internationell forskning.
Vikten av ett bra uttal är tveklöst stor (Boyd & Bredänge 2013, Thorén 2015) och forskare är överens om att en utförlig uttalsundervisning i högsta grad är relevant för att
andraspråkselever ska ha en bra förutsättning att integreras både socialt och på
arbetsmarknaden (Zetterholm 2019). Ämnet uttalsundervisning har inte någon omfattande forskningshistorik och denna brist har påpekats (Derwing & Munroe 2012), men det har även påvisats att det har funnits brister i just uttalsundervisningens kvalitet och omfång (Thorén 2015). Åtgärderna som har vidtagits i pandemihanteringen är de kraftigaste i fredstid (norska hälsoministern vid presskonferens 12 mars 2020). Ingen kännedom har kommit till författaren av detta arbete om att forskning publicerats angående åtgärdernas påverkan på
uttalsundervisning inom andraspråksundervisningen. Tidigare forskningsmaterial att tillgå är därför kraftigt begränsat. I detta arbete undersöks ett urval av svenska och norska strategier och metoder för att bedriva en tillfredsställande uttalsundervisning under pågående pandemi. Tidigare var man inom andraspråksforskning inte helt ense om vikten av en grundlig
Brytning kan förklaras som ett uttalsdrag hos en andraspråkstalare som avviker från
talspråksnormen för andraspråket (Boyd & Bredänge 2013). De avvikande uttalsdragen kan bero på transfer från talarens förstaspråk, det vill säga att talaren behåller uttalsdrag från sitt förstaspråk även i det nya språket, men även på andra, exempelvis typologiska, förhållanden i andraspråkets ljudsystem.
En kraftig brytning kan innebära svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, men även den som har arbete riskerar att visas sämre förtroende och lägre yrkeskompetens på grund av sin brytning. Klienter eller patienter men även kollegor visar sämre förtroende för personer med kraftig brytning. Lärare med kraftig brytning kan bli felaktigt bedömda som mindre
kompetenta eller som att de har sämre språkförståelse (Boyd & Bredänge 2013). Individer med alltför kraftig brytning riskerar alltså att få sämre möjligheter på
arbetsmarknaden, men man riskerar även att drabbas av privat isolering på grund av kraftig brytning. En kraftig brytning kan leda till många missförstånd och därmed ha negativ
inverkan på personens sociala liv (Zetterholm 2019). Det kan bli svårare att integreras privat och individen riskerar utanförskap. Av denna anledning är ett bra uttal eftersträvansvärt. Thorén (2015, s.57) skriver att ”den ökade ansträngningen för att förstå yttrandet antogs leda till att lyssnarna bedömde yttrandet som mindre trovärdigt, snarare än som svårt att förstå.” Thorén drar slutsatsen att ”ju bättre inlärarens uttal blir, desto bättre fungerar
kommunikationen.” För att en inlärare ska ha ett så kallat bra uttal behöver denne inte ha ett brytningsfritt uttal. Det gäller att avgöra vilka delar i uttalet som är viktiga att fokusera på och vilka som inte innebär svårigheter i att göra sig förstådd även om talaren inte når samma uttal som en förstaspråkstalare. Det viktigaste är att talet är lättbegripligt och inte orsakar lyssnaren stor möda att koda av (Thorén 2015).
Kjellin (2002) skriver att många andraspråkstalare ofta har en utländsk brytning. Han skriver även att vissa av andraspråkstalarna kan känna sig generade över sin brytning och de kan även känna att de inte kan visa sitt rätta jag på grund av den brytning de har. Detta påverkar den sociala integreringen för individen.
I en undersökning om uttalssvårigheter i ett examensarbete om perception och produktion av svenskt uttal hos andraspråksinlärare där författarna (Björhn & Frederiksen 2012) främst har studerat hur utländsk brytning uppfattas av vuxna som läser svenska som andraspråk har man kommit fram till att ett bättre uttal också ger bättre förståelse av talad svenska och att
uttalsundervisning därmed är av stor vikt.
Olika aspekter av uttalet är också olika viktiga. Enligt Thorèn (2015) är till exempel
betoningskontrasten en viktigare kontrast än den kvalitativa skillnaden mellan lång och kort vokal eftersom dialekter har olika varieteter på just den kvalitativa skillnaden. Det är alltså viktigare att betona korrekt än att exempelvis ett ”ö” har en viss kvalitet.
Zetterholm & Tronnier (2019) visar på vikten av en grundlig uttalsundervisning i ett exempel om missförstånd i till exempel rättsliga sammanhang där brytning kan ge underlag för
teoretiskt och praktiskt för att, i möjligaste mån, undvika missförstånd i elevens olika delar av livet, det vill säga både exempelvis socialt och yrkesmässigt. I detta sammanhang betonas att värdet av uttalsundervisningen bör tydliggöras för både lärare och elever genom kursplanen för till exempel sfi och individuella mål bör sättas upp. Lärare måste få mera kunskap om uttal, både på praktisk och teoretisk nivå, och kunna sätta den svenska språkstrukturen i relation till andra språk för att kunna för att kunna vägleda inlärarna på ett tillfredsställande sätt (Zetterholm & Tronnier 2019).
Ett individuellt mål för uttalsundervisningen kan till exempel vara ett lyssnarvänligt och användbart uttal (Zetterholm & Tronnier 2019). Inläraren kan dock förstås ha andra individuella mål beroende på egna behov, önskemål, motivation och andra praktiska
förutsättningar såsom till exempel livssituation (fritt från s.68). Just motivationen är en stark drivkraft i inlärningsprocessen. Kanske har eleven en lång utbildning och ett bra arbete från sitt hemland och önskar ett liknande arbete i Sverige. I sådana fall kan motivationen vara väldigt stark och drivande och av yttersta vikt.
Den individuelle inläraren kan ofta ha som mål att låta som en infödd talare (Zetterholm 2017), men målet för klassen bör hellre vara begripligt uttal med tanke på uttalets vikt för integration i samhället och daglig kommunikation. Zetterholm (2017) påpekar också att det underlättar för inläraren om läraren har förståelse för vilka ljud som finns respektive inte finns i modersmålet och om jämförelser kan göras mellan modersmålets uttal och det svenska uttalet. Även Derwing & Munroe (2012) hade redan fem år tidigare påpekat att det behövs mer uttalsforskning och att en ökad förståelse för förstaspråkets påverkan på uttalet av
andraspråket underlättar för både inlärare och lärare. Lärarna är ofta utelämnade att lita på sin egen intuition (Derwing & Munroe, 2012). För lärarens del kan kunskaper om
performansanalys och processbarhetsteorin finnas från lärarutbildningen. På så sätt har läraren förhoppningsvis stor kunskap inom kartläggning utifrån ett grammatiskt perspektiv. Tyvärr saknas fortfarande motsvarande material utifrån ett uttalsperspektiv. Detta innebär att läraren inte kan få samma stöd i sin uttalsundervisning som i exempelvis grammatikundervisningen. Uttalsundervisningen kräver därför ännu större kunskap hos den enskilde läraren (Zetterholm & Tronnier 2019).
Studier visar att inlärare som har fått tydliga instruktioner både på segmentell och prosodisk nivå kan uppnå bättre resultat jämfört med de elever som inte fått någon explicit
uttalsundervisning (se exmepelvis Derwing, Munro & Wiebe 1998 och Zetterholm & Tronnier 2019). Ovanstående är ytterligare ett argument för en utförlig uttalsundervisning vilket kan leda till ett uttal närmare målspråket och färre integrationsproblem för inläraren (se ovan).
Zetterholm publicerar även i artikeln ”Swedish for immigrants. Teachers’ opinions on the teaching of pronunciation” (2017) en undersökning där svenska SFI-lärare svarar på frågor om sin uttalsundervisning. Det framkommer i denna undersökning att svenska SFI-lärare anser uttal vara viktigt och att de ofta tar chansen att prata om uttal i samband med
tillfrågade SFI-lärarna explicit uttalsundervisning där de pratar om svenskt uttal och ibland använder sig av digitala hjälpmedel. De flesta föredrar alltså att integrera uttalsundervisningen i övriga moment.
Thorén belyser vikten av utförlig uttalsundervisning och hänvisar till tidigare internationell forskning som har visat att uttalsundervisning genom åren har blivit negligerad och
styvmoderligt behandlad på grund av okunskap och ointresse från lärarnas sida (Thorén 2015). Detta gäller både svenska som andraspråk och andraspråksinlärning i andra länder och språk. Ändå har svenskan en bättre ställning än många andra i denna fråga. Orsaken till denna negativa särbehandling av uttalet i undervisningssituationer förklarar Thorén med enkelheten inom till exempel grammatikundervisningen där förhållanden ofta antingen är rätt eller fel. Uttalsundervisningen är dock inte så svartvit utan gråskalan är mycket större. Därför är det även svårare för lärare att bedöma elevernas försök som rätt respektive fel och att ge tydlig vägledning för en lyckad utveckling. För att kunna detta behövs, enligt Thorén (Thorén 2015), kunskaper om svenskans betoningssystem och om hur betoning realiseras i svenskan. För att få dessa kunskaper behövs en gedigen utbildning inom uttal och fonetik.
Ett studentarbete utfört av Rebecka Bodemar vid Stockholms universitet 2014, visar genom intervjuer att SFI-elever lär sig uttal genom att lyssna, repetera långa ord, läsa högt, vilja lära uttal, umgås med människor, ta hjälp av sitt barn samt kämpa (Bodemar 2014). Endast några få metoder från själva SFI-undervisningen nämndes av eleverna. Därför drar Bodemar slutsatsen att det behövs mer uttalsundervisning inom SFI, särskilt undervisning i prosodi. Detta kan styrkas av Thoréns presenterade resultat tidigare i detta avsnitt där han menar att betoningsmönster är viktigare än exempelvis enskilda vokalljuds kvalitet. En annan slutsats Bodemar drar är att de metoder som informanterna nämner bör påverka SFI didaktiskt. Endast ett fåtal av strategierna som de intervjuade eleverna i Bodemars undersökning använde var strategier som användes och uppmuntrades i undervisningen (Bodemar 2014). SFI-undervisningen hade bidragit väldigt lite till metoder för lärande av uttal, enligt Bodemar. En av informanterna hade inte uppfattat att det förekom så mycket uttalsträning på SFI.
Författaren menar att möjligheten finns att det kan ha förekommit uttalsundervisning, men att eleven inte har uppfattat det som direkt uttalsundervisning. Bodemar är dock tveksam till detta då informanterna var väl medvetna om vilka strategier de använde för att lära sig uttal utanför klassrummet. Därmed anser författaren ändå att mer uttalsundervisning behövs inom SFI och tar stöd i tidigare forskning av bland andra Kjellin. Om det ändå är så att
informanterna i undersökningen har fått den uttalsundervisning som gäller inom SFI:s ramar bör kanske SFI jobba mer med explicit undervisning menar Bodemar.
Thorén (2016) framhäver, precis som Bannert (1990) prosodin som en av de tre viktigaste beståndsdelarna för ett fungerande uttal. Inom uttalsundervisningen bör betoning i satser och ord prioriteras i stället för enskilda vokal- och konsonantljud. Självklart kan enskilda ljud också vara viktiga, men för att ”låta svensk” är prosodin enligt ovanstående forskare viktigare än enskilda ljud.
I sammanhanget kan nämnas spanska läromedel där prosodin är nästan helt osynlig och i de fall där instruktion för prosodi finns utelämnas helt möjligheten till progression i prosodin (Aronsson 2016). Uttalsundervisningen fokuseras där främst på ordnivå. Aronsson refererar till Richard Coldwell och de båda jämför därmed uttalsträning enbart på ordnivå med blomkrukor. Inlärarna kan få ett bra uttal av varje enskilt ord, men när hen kommer ut i ett sammanhang och ska prata och lyssna är det som att komma ut till en djungel där inläraren inte har en aning om hur orden uttalas när det finns i en hel sats och uppstår i ett spontant kommunikativt sammanhang (Aronsson 2016).
I Norge har Harnæs & Thomassen (2019) gjort en undersökning bland lärare i norska som andraspråk. Över hälften av respondenterna tycker att det är svårt att undervisa i uttal. Harnæs & Thomassen undersöker inte hur uttalsundervisningen sker, om de flesta lärarna har explicit uttalsundervisning eller om den integreras i övrig undervisning. Inget framkommer heller om deltagarnas språkliga nivå. Ungefär hälften av de tillfrågade lärarna i Harnæs & Thomassens undersökning har eller anser sig ha kompetens att undervisa. De flesta respondenter är trygga med att undervisa uttal, men de allra flesta (77 %) önskar ändå mer utbildning i hur man undervisar i just detta ämne. I Harnæs & Thomassens undersökning framkommer även att de norska respondenterna ser prosodi som en viktig, men också svår, del av uttalsundervisningen. Fokus i uttalsundervisningen ligger främst på enskilda vokalljud.
Zetterholm (2017) och Foote, Holtby & Derwing (2011) framhåller vikten av mer omfattande undervisning i uttal och uttalsmetodik på lärarutbildningarna. I de kanadensiska studierna utförda av Foote, Holtby & Derwing (2011) önskade de medverkande informanterna mer metodiska hjälpmedel och bättre utbildning för att undervisa i uttal. De kanadensiska lärarna som deltog i studien föredrog att blanda träning av enskilda ljud med de prosodiska drag som accent och betoning. De kanadensiska forskarna betonar att även om mycket har hänt inom uttalsundervisningen skulle mycket fortfarande kunna förbättras.
3 Material och metod
3.1 Material och urval
I detta arbete har jag använt mig av ett systematiskt arbetssätt där jag sökt, kritiskt granskat och sedan sammanställt litteraturen inom det området jag har valt att undersöka samt de intervjuer jag har genomfört. Jag har intervjuat fem lärare verksamma inom svenska för invandrare respektive norska för invandrare för att göra djupdykningar och få kvalitativt utförliga svar. Jag har begränsat mig till uttalsundervisning inom vuxenutbildning då vuxna elever generellt har störst problem med uttal (Boyd & Bredänge 2013).
Informanterna är lärare inom SFI; svenska för invandrare i en kommun i norra Sverige och lärare inom motsvarande verksamhet i en kommun i norra Norge. Jag har valt den norra landsänden i båda länder på grund av att viruset hade kommit ungefär lika långt i dessa delar av länderna i mars 2020 och att jag har personliga kontakter i regionerna även om jag inte tidigare har känt informanterna personligen. Kontakt med dem har jag fått via gemensamma bekanta. Mina bekanta har frågat runt bland möjliga informanter och dessa fem har visat intresse. Jag har sedan mejlat dem och frågat efter deras frivilliga medverkan. En strävan efter en mer heterogen grupp informanter eller ett mer strategiskt urval med till exempel både manliga och kvinnliga informanter eller variation med andra variabler har fått stå till sidan då jag har anlitat mina bekanta som kontaktskapande personer. Hjälpmedlet strategiska urval är svårt att använda vid mellanhänder i samband med urvalsprocessen (Trost 2011), så jag har utan betänkligheter tacksamt nöjt mig med de informanter jag har fått nöjet att intervjua. Det geografiska avståndet till mina informanters arbetsplatser samt den rådande sociala
distanseringen har även de gjort att jag inte har eftersträvat att få fler informanter än de kontakter jag har fått via mina bekanta.
3.2 Metod
Alla intervjuer har genomförts via Zoom. Samtliga intervjuer har spelats in för att öka både informanternas och min möjlighet att slappna av och låta samtalet flyta. Jag har styrt samtalet med hjälp av mina frågor, men samtalet har fått fortgå vid eventuella stickspår och
följdfrågor. Efter genomförda intervjuer har jag sammanställt och analyserat dem utifrån de svar informanterna har gett.
Min förhoppning med intervjuerna har varit att få en djupare inblick i informanternas vardag med förutsättningar för att genomföra en, för dem, tillfredsställande uttalsundervisning trots läget med Corona. Jag anser inte att exempelvis en enkät hade gett samma möjlighet till djupgående samtal med följdfrågor och stickspår. Jag vill förtydliga att jag alltså inte har intervjuat några elever, endast lärare. Jag har inte heller värderat vilken åtgärd eller förändring som har varit rätt eller fel, bra eller dålig, utan mitt syfte har varit att se och presentera vad som har hänt med uttalsundervisningen sedan pandemin bröt ut under våren 2020.
Jag har valt att intervjua ett antal lärare och därmed är det lärarnas perspektiv som
uttalsundervisning under normala förhållanden och kan därmed jämföra denna nya situation med så kallad vanlig undervisning.
3.3 Intervjuernas utformning
Med intervjuerna ville jag få en uppfattning om lärarnas tankar kring uttalsundervisningen 2020. Intervjuerna utformades som ett samtal styrt av mina förberedda frågor men öppet för reflektioner, sidospår och övriga kommentarer. Jag benämner intervjuerna halvstrukturerade, även om de formellt kan kallas strukturerade med öppna frågor (Trost 2011), på grund av att ordningen på frågorna kunde ändras beroende på samtalets förlopp. Jag följde i stort sett den förberedda ordningen, men lät gärna informanterna kommentera extra om de så önskade och var öppen för eventuella följdfrågor. Informanterna gav ofta utförliga svar och ibland ställde jag följdfrågor. Varje intervju tog cirka 30 minuter och informanterna hade avsatt tid för att samtala med mig och reflektera kring svaren i lugn och ro.
I intervjuerna har det framkommit nyanserade berättelser om informanternas
yrkeserfarenheter, beskrivningar av specifika situationer har diskuterats, vilket har uppskattats av både mig och mina informanter. Nya, ibland oväntade detaljer, har kommit till min
kännedom. Även informanterna har sagt sig upptäcka nya insikter under intervjuerna. Erfarenheter i enlighet med Kvale & Brinkmanns aspekter angående kvalitativa intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009)
Enligt mig är en av fördelarna med kvalitativa intervjuer just flexibiliteten som ett samtal ger. Möjligheter ges att gå vidare med sidospår och spontana följdfrågor som kanske leder till nya infallsvinklar eller som jag som intervjuare inte har kunnat förutse och nya perspektiv som kanske inte informanterna har reflekterat över. Den halvstrukturerade intervjun där samtalet har styrts av mina frågor, men varit öppet för sidospår, reflektioner och följdfrågor har gett en bra bild av informanternas upplevelse av temat, vilket också är ett syfte som Kvale &
Brinkmann framhåller med kvalitativa intervjuer (Kvale & Brinkmann 2009).
I intervjuerna samtalade vi om huruvida och i så fall på vilket sätt de hade ställt om eller ställde om uttalsundervisningen när pandemin bröt ut. De fick berätta hur undervisningen hade sett ut tidigare och själva jämföra med nuläget.
Informanterna intervjuades individuellt men både de norska och svenska ingick i samma respektive arbetslag.
Jag frågade här om de hade haft avbrott i undervisningen vid Coronautbrottet, vilka
förändringar de hade gjort, hur uttalsundervisningen hade förändrats, hur förutsättningarna hade förändrats för att genomföra en tillfredsställande undervisning, om de önskade att de hade vidtagit andra åtgärder och så vidare. Forskningsfrågorna berör olika teman, vilka framkom i intervjufrågorna. Dessa teman är exempelvis samarbete inom kollegiet, stöd från ledningen, tidspress, åtgärdernas tidsaspekt, elevernas utveckling etcetera.
3.4 Etik
Jag har arbetat enligt Vetenskapsrådets riktlinjer från 2017 för god forskningssed. Viktiga utgångspunkter i min forskning har varit tillförlitlighet beträffande forskningens kvalitet, ärlighet genom att informera om min forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt, respekt gentemot både kollegor, forskningsdeltagare, samhälle, ekosystem, kulturarv och miljö samt ansvar gällande hela forskningen från idé till färdigt material.
Jag har så gott jag kunnat varit tydlig med mina informanter om att deras deltagande helt och hållet är frivilligt. Jag har ingen avsikt att på något sätt skada dem eller andra som direkt eller indirekt kan ha medverkat i min forskning. Jag respekterar mina informanters anonymitet och har informerat om syftet med mitt arbete. Jag litar på deras svar och på andra forskares publicerade material. Jag har inte skrivit ut onödiga papper utan sett till att hålla arbetet digitalt i största möjliga utsträckning, samt sett till att obehöriga aldrig har kunnat skaffa sig tillgång till mitt material utan min kännedom.
3.5 Analysmetod
Intervjuerna har analyserats med hjälp av en induktiv metod (Trost 2011) där likheter och skillnader i informanternas berättelser har fått styra min analys. Jag har jämfört alla informanters svar och förklaringar till hur de ställde om undervisningen i samband
Coronautbrottet. De har alla utförligt och detaljrikt berättat om hur de konkret har ställt om undervisningen. Jag har valt att presentera exempel på deras undervisningsmetoder i
berättande text och med citat där jag har ansett att det har förtydligat informanternas närvaro i mitt arbete. De kvalitativa intervjuernas syfte har varit att ge en inblick i hur
uttalsundervisning kan ställas om och bedrivas trots plötsliga restriktioner, inte att ge en generell bild av hur uttalsundervisning bedrivs.
3.6 Metoddiskussion
Att jag valde en kvalitativ studie för att presentera hur uttalsundervisning kan se ut med ett fåtal informanter i stället för att försöka sammanställa hur hela Sveriges respektive Norges undervisningssituation ser ut nu beror på att jag är övertygad om att det har utvecklats väldigt många olika strategier för att genomföra en tillfredsställande uttalsundervisning i rådande läge. Det skulle bli övermäktigt att ge en heltäckande bild. Med detta arbetssätt har jag i stället haft möjlighet att gå mera på djupet med de intervjuade informanterna och få en utförligare bild av hur deras vardag ställdes på kant en dag i mars 2020 och vilket
förhållningssätt de har haft till detta. Jag är därför nöjd med mitt val av metod även om det skulle vara intressant att även få en heltäckande och mer generell bild.
4 Resultat och analys
Mina forskningsfrågor i detta arbete handlar om hur uttalsundervisning för vuxna inom andraspråksinlärning kan Coronaanpassas på kort tid och vilka likheter och skillnader som kan förekomma i uttalsundervisningen i två grannländer med olika Coronastrategier. Mina intervjuer besvarar dessa frågor. Jag återkommer även till detta i analysen.
4.1 Intervjuerna
De genomförda intervjuerna visar på en positiv inställning till att uttalsundervisning är fullt möjlig att genomföra på ett tillfredsställande sätt trots en omkullkastad vardag. Kanske beror det på ett lyckat och väl fungerande kollegium där öppenhet och samarbete, enligt flera av informanterna själva, präglar vardagen i båda kommunerna där mina informanter är verksamma. Alla informanter arbetar med elever som är relativt nya i landet, har låg skolbakgrund från hemlandet och där flera samtidigt jobbar med alfabetiseringsprocessen.
4.1.1 De svenska informanterna
De svenska informanterna, som i detta arbete kallas Anki, Katarina och Maria, vittnar om en plötslig omställning från vanlig klassrumsundervisning till coronaanpassad undervisning. Omställningen ägde rum från en dag till nästa i mitten av mars 2020. Ingen total nedstängning ägde rum för mina svenska informanter. Planen vid intervjutillfället var att bedriva
undervisningen på Coronaanpassat sätt resten av höstterminen, fram till jul, men Maria säger att både hon och hennes kollegor är förberedda och inställda på att det kommer att fortsätta även under vårterminen.
De svenska informanterna övergick till heldistansundervisning (fjärrundervisning) och arbetade på detta sätt från mitten av mars fram till sommaruppehållet. Maria berättar om en lite tumultartad känsla när de fick beskedet att de skulle börja med fjärrundervisning online. Hon delade gruppen och lät några elever komma in till klassrummet en dag per grupp för att introducera WhatsApp. Maria spelade in en lektion på YouTube och skickade länken via WhatsApp.
I mitten av augusti, övergick de svenska informanterna till anpassad klassrumsundervisning med eleverna uppdelade i två grupper där respektive grupp hade klassrumsundervisning varannan dag och onlineundervisning de dagar den andra gruppen befann sig i klassrummet. Onlineundervisningen skedde främst via WhatsApp.
För hemarbetet de dagar eleverna befann sig hemma fick de uppgifter i klassrummet samtidigt som läraren skickade samma uppgift via WhatsApp. Min informant Katarina och hennes kollega kontrollerade då direkt att eleverna i klassrummet kunde hitta och förstå den uppgift de skulle göra hemma dagen efteråt.
eller läsa in orden väldigt snabbt, men ju mer de använde arbetssättet desto mer bekväma blev även eleverna med detta. Med tiden började eleverna slappna av och börja med
hälsningsfraser och trevliga meddelanden innan de läste in uppgifterna.
Ibland kan någon elev undvika att läsa in orden utan att informanten vet varför, berättar Katarina. Hon har dock märkt att det är samma elever som också hade viss oförklarlig frånvaro vid vanlig klassrumsundervisning. De elever som före coronautbrottet var aktiva i klassrummet är också aktiva på WhatsApp. Hennes uppfattning om detta är att de elever som inte närvarar till fullo har annat i livet som kräver uppmärksamhet. Katarina har inte kunnat tolka det som otrygghet att använda appen eller otrygghet inför läraren.
Informanterna tycker att just uttal är en av sakerna som har gått bra att arbeta med under pandemin. Andra moment har varit svårare, till exempel lästräning, säger Anki.
De intervjuade lärarna önskar vidare att eleverna (som är på A-nivå) fick vara på skolan mera med tanke på att de även behöver lära sig studieteknik. Katarina säger att det är en stor utmaning både för elever och lärare ”men under omständigheterna tycker jag ändå att vi har kommit in en lunk och rutin i det här nya också”. Hon menar vidare att det inte är gynnsamt för dessa elever att inte vara på skolan, men att det ”å andra sidan blir lite tydligare med att de förväntas arbeta hemma med svenskan och ta eget ansvar så vissa elever har nog vuxit lite i situationen också”. Informanten märker också att många elever verkligen är motiverade de dagar de är i skolan och verkligen utnyttjar tiden.
Anki anser att det är svårt att jämföra med hur elevernas utveckling skulle ha varit om de bara hade haft vanlig klassrumsundervisningen eftersom eleverna är relativt nya och ingen vet hur uttalsutvecklingen skulle ha sett ut i en mer normal tid med klassrumsundervisning.
Mycket av stödet kollegor emellan har handlat om logistik kring schema, elevernas mobiltelefoner, att ladda ner appar och få allt att fungera i stället för det pedagogiska innehållet. ”Vi har ett väldigt öppet klimat”, berättar Anki.
Stödet från arbetsledningen har varit ungefär som vanligt. ”De finns där om vi behöver dem. De praktiska grejerna har tagit mycket tid och energi på alla håll.” Anki säger också att ledningen har visat stöd och förtroende för lärarna under den här speciella situationen och att rektorn har försökt få lärarna att inte sätta för hård press på sig själva.
På frågan om informanterna skulle önska att de hade gjort på annat sätt framkommer en önskan om att de hade varit mera digitala innan. ”Jag fick börja med att ringa upp dem hemma och få dem att installera WhatsApp. Allt tog tid, men det gick ju. Om vi skulle få en ny nedstängning skulle vi vara mycket mer förberedda. Nu har vi även börjat jobba med Teams. Vi har inte kommit långt i det arbetet, men vi har i alla fall börjat för att vara förberedda på ett annat sätt”, avslutar Anki.
4.1.2 De norska informanterna
Torunn erfor att den vanligaste appen bland eleverna var WhatsApp. Alla elever utom en i denna grupp analfabeter på spår 1 hade denna app. De tre lärare som arbetade i denna grupp installerade då själva denna för att kunna hålla kontakt med eleverna samt informerade eleverna om att de skulle komma att ta kontakt via WhatsApp. De initiala kontakterna
bekräftades även via telefonsamtal där lärarna informerade att eleverna hade fått meddelanden via appen och bad eleverna kontrollera detta, vilket eleverna visade sig ha bra insikt i. En språkhjälp fanns även tillhands för att översätta information och hjälpa till att ta kontakt med elever.
Från början läste informanterna in morgonhälsningar klockan halv nio varje morgon.
Efterhand kunde eleverna vara först med att skicka in en morgonhälsning tidigt på morgnarna. Det mesta försiggick muntligt. Eleverna gav respons på varje morgonhälsning och lärarna responderade på elevernas hälsningar. Där togs dagsaktuella ämnen upp såsom samtal om vädret med mera. På detta sätt kunde informanterna på ett enkelt sätt se vilka elever som hade sett meddelandet och responderat. Utöver detta arbetades med filmer och PPT-presentationer som bearbetade bland annat ordinlärning. När orden var presenterade skickade eleverna muntliga meddelanden till sina lärare där de använde de inlärda orden. De allra flesta i klassen var väldigt positiva och skickade direkt tillbaka ljudmeddelanden och kommunikationen hölls hela tiden igång tack vare detta. Informanterna nyttjade denna kommunikation till att ge individuell respons på uttal. Eleverna fortsatte att fotografera sin vardag, tala in meddelanden och kommentera varandras. Undervisningen blev väldigt informell, enligt mina informanter, och följde inte exakta undervisningstider. Både lärare och elever fotade sin vardag och lämnade en muntlig kommentar till de andra. ”Även jag kunde, om jag till exempel dammsög på kvällen, ta en bild och säga ’jag dammsuger huset’.” berättar Torunn. Kommunikationen förlöpte jämnt under hela dagen. ”Vi fick väldigt bra kontakt i den här gruppen även om vi förstås saknade att sitta tillsammans under skoldagen” berättar Torunn vidare. ”Här blev kommunikationen annorlunda. Någon sa något och kanske kommenterade någon direkt. Fem minuter senare skickade någon annan in en kommentar. Jag hade inte kontroll på vad de använde tiden till däremellan men det vi märkte var att de läste och lyssnade på varandras meddelanden.” Hon berättar vidare att de sedan utvidgade detta arbete genom att klassen som bestod av 15–16 personer delades in i fem grupper beroende på hur långt de hade kommit i nivå. ”Då var de två–tre personer i varje grupp. Vi filmade när vi läste in till exempel sida 10 och 11 och skickade till eleverna. Vi avtalade då att ha ett videomöte då två–tre elever läste tillsammans med mig som lärare. Klassen består både av elever som har knäckt läskoden och andra som inte har gjort det. Tre läsmöten per person och vecka lade vi in i tillägg till de andra små informella filmerna och meddelanden. Bokläsningen blev lite mera formell.” ”Vi var tre lärare i klassen och fördelade vår arbetsinsats på dessa olika nivåer. Då hade vi pratat med alla 2–3 gånger i veckan utöver de mera informella meddelandena. Vi hade i stort sett alla elever med på detta, men vi märkte ju att det fanns ett par elever som inte ville hänga med på detta. Språkstödjare och miljöterapeut som jag hittade i vårt system hjälpte mig att ge eleverna besked om att ge lärarna respons. Dessa elever fick då vara en egen grupp.” Torunn berättar att det blev lite arbetsamt att ha samma ”lektion” många gånger, men tyckte ändå det var lättare att göra på detta sätt. Informanten skickade ut samma material till alla elever och kunde följa upp om de inte responderade. WhatsApp hade hon inte använt tidigare, ”men man kan säga att den blev räddningen för oss under den här tiden”. ”Kartläggningen vi gjorde före var vi jätteglada över.” Annars hade jag säkert prövat mig fram med Messenger eller
De norska informanterna berättar att de inte använder begreppet uttalsundervisning. De pratar i stället om muntlig undervisning där de inkluderar uttal och muntlig kommunikation. De är positiva till arbetssättet med inläsning av små meddelanden. ”Jag skulle gärna använda det här arbetssättet framöver. Fördelen var ju att de kunde repetera materialet i sitt eget tempo. Det som kanske sker en eller två gånger i klassrummet hade de nu själva som sitt eget och kunde se igen och igen och igen och höra och öva. De lade in sitt eget tal. De fick mera tid att pröva sig fram och testa sitt eget språk. Så det fanns absolut några bra fördelar med detta. Sedan finns det naturligtvis nackdelar med att vi inte samlas och samtalar där och då, att jag inte vet hur länge eller hur mycket energi var och en lägger ner på det.”
Torunn berättar vidare att de lade upp filmer flera gånger per dag och att det blev som ett kontinuerligt samtal, men alla elever lade inte alltid upp egna filmer. ”Vi delade dagen i nya ord och uttal, så det blev som en ordbank”. Vi hade möjlighet att kommentera till exempel långa vokaler.” Den intervjuade läraren var nöjd med att kunna transkribera en elevs uttalande och ge individuell respons angående uttalet.
Torunn och hennes kollegor uppfattade att gruppen med analfabeter hade lättare att anpassa sig till den nya undervisningen. Elever på högre nivå hade lite svårare att anpassa sig. Hon uppger att de saknade att se elevernas kroppsspråk och på så sätt uppfatta hur de upplevde hela situationen. De hade dock mycket hjälp av språkstöden. Eleverna uppgav problem som att de hade många barn hemma, vilket gjorde det svårare för eleverna att koncentrera sig på undervisningen. Eleverna har också uppgett att de ville fortsätta med de små filmerna även efter att undervisningen återgick till vanlig klassrumsundervisning. De flesta elever har gett respons på filmerna och många har som sagt spelat in egna korta filmer och skickat via WhatsApp. Den elev som har gett minst respons på de utskickade filmerna gav inte mer än en tumme upp när hen mottog filmen. Denna elev var även en elev som visade tendens till brist på engagemang i klassrummet.
Informanterna upplevde viss tidsbrist på grund av det nya upplägget, men kände sig ändå fria genom att de kunde gå runt med mobilen och filma. De var inte tvungna att sitta vid datorn hela tiden.
När det gäller informanternas uppfattning av stöd från ledningen uppfattade de norska
informanterna en viss oro från ledningen gällande att lärarna inte skulle kunna hitta lösningar. Ledningen tappade även insyn i lärarnas arbete. Informanterna upplevde att de blev tvungna att lugna ledningen och visa vad de gjorde. De upplever ändå att ledningen gav beröm för lärarnas uppoffringar. Informanterna upplever även att de har erfarit något fint med de nya innovationerna.
”Någon var anonym. De engagerade sig väldigt olika. Någon tittade mest bara på filmen. Om det hade gått en hel dag utan att informanterna hade hört från en elev så ringde de upp eleven. ”Vi tog kontakt med eleven och frågade hur det var ställt.”
”En bra sak som vi märkte var till exempel när någon blev sjuk. Då ringde de till mig och jag hörde att de hade symptom som gjorde att jag inte kunde skicka dem till läkare. Då kunde jag med hjälp av språkstödjarna hjälpa dem att ringa till sjukvården.”
I efterhand önskar Torunn att hon i ännu högre grad hade klarat av att hämta upp de elever som föll lite utanför och fått dem till att prata och bidra mer. Några gömde sig, enligt min informant, bakom andra och tog inte så mycket plats. ”Jag önskar att vi hade ansträngt oss ännu mer för att få fram alla elever.”
Tiden som användes i smågrupper hade hon önskat att de hade ägnat ännu mera till
alfabetisering till exempel. ”Det blev ändå en liten paus, en sorts timeout. Då hade vi kanske kunnat använda lite tid till just att bygga upp förståelse.”
Det fanns även en annan elevgrupp där man använde sig av mera formell undervisning och det var svårare. Den undervisningen gick via Teams. Eleverna var med på mötet men hade inte alltid på kamera och mikrofon. Lärarna kunde då inte vara helt säkra på om eleven deltog eller inte. I den gruppen försiggick undervisningen på fasta tider. ”Vi blev lite mer låsta.” Torunn berättar att eleverna använde lång tid på att logga in och de andra satt och väntade. Det blev meningslöst för de andra att sitta och vänta. I gruppen som hade lite mera flytande och informell undervisning blev det enklare. Formen för undervisningen blev svårare enligt mina informanter. ”Kanske hade vi också olika krav på dem. Den nyanlända gruppen hade vi inte samma effektivitetskrav på. Vi ville mera ta hand om dem. Gruppen som hade kommit längre försökte vi hålla uppe tempot på och det blev svårare.”
Eleverna kom tillbaka till skolan den 11 maj. ”Vi var glada att komma tillbaka till vardagen” säger Eline. Hon berättar att både lärare och elever gärna hade tagit vara på de nya metoderna och fortsatt med dem, men att de inte fick tillåtelse till det på grund av integritetsregler (GDPR). ”Vi får inte använda WhatsApp.”
De förberedelser som har gjorts med tanke på en eventuell ny nedstängning är att lärarna har utbildats i Teams och att använda grupper på Teams. Informanterna säger att de på ett sätt har en ny nedstängning i bakhuvudet men att den risken ändå känns liten och ”kommer lite längre och längre bak i huvudet”. Klasser och grupper finns etablerade i Teams men informanterna har ingen tro på att de nyanlända eleverna ska kunna använda detta. WhatsApp var ett praktiskt verktyg eftersom eleverna redan använde appen. Eline säger att det hade varit
väldigt komplicerat att förklara appanvändning via telefon. Att lära eleverna att logga in på ett väldigt skolmässigt sätt på en dator och sedan på exempelvis Teams känns avlägset för
4.1.3 Analys
Med utgångspunkt i undersökningens forskningsfrågor följer nedan en analys av intervjuerna med de teman från intervjufrågorna som tidigare nämnts i metodavsnittet.
Den första forskningsfrågan handlar om hur de olika nationella strategierna för hanteringen av Coronapandemin har påverkat uttalsundervisningen enligt de intervjuade lärarnas uppfattning. Denna forskningsfråga behandlas av intervjufrågorna som handlar om lärarnas uppfattning om tidspress, samarbetet i kollegiet, stöd från arbetsledningen, etcetera.
Både de svenska och de norska informanterna berättar om en plötslig omställning från vanlig klassrumsundervisning till digitala lösningar. Varken de svenska eller norska informanterna hade en förberedd lösning för detta utan i båda länder undersöktes snabbt vilken lösning som skulle kunna vara den bästa för elever och lärare. På båda utbildningsställen föll valet på WhatsApp, i Sverige även i kombination med YouTube. Inga egentliga skillnader har identifierats mellan länderna på grund av de olika strategierna. Inget av utbildningsställena hade heller en total paus utan på båda orter fortlöpte undervisningen utan uppehåll.
Alla informanter, både de svenska och de norska, vittnar generellt om tillräcklig tid för förberedelser, tillfredsställande tillgång till material, hjälpmedel, stöd och, som redan nämnts, ett bra samarbete inom kollegiet. Dock har de nya omständigheterna inneburit en ökad
arbetsbelastning där de tidvis har fått jobba dubbelt eftersom de har haft elever både i
klassrummet och online. Detta har de svenska informanterna angett. De norska informanterna kände en viss tidsbrist i och med det nya arbetssättet, men tidsbristen uppges inte som särskilt betungande tack vare rörelsefriheten med mobiltelefonen som arbetsredskap uppger en av de norska informanterna. De norska informanterna undervisar enligt vanliga omständigheter nu och pratar endast i preteritum angående omställningarna de tvingades göra under våren. Dessa informanter är verksamma i norra Norge och anger att omställningarna endast gällde från mars till maj. Efter maj har de haft klassrumsundervisning som vanligt. De tillfrågas hur beredda de är på en ny nedstängning och svaren varierar något. Gemensamt är dock att de inte ser en ny nedstängning som en nära förestående risk. De är förberedda till viss mån. De vet nu hur de får kontakt med eleverna och Eline menar att eleverna är digitalt förberedda. Torunn ser mörkare på en eventuell framtida nedstängning. ”Jag måste erkänna att vi faktiskt inte har en bra plan för en ny nedstängning. Jag skulle tvivla på att det går.”
Torunn summerar intervjun: ”Jag har ju den fina känslan och det är nog den jag har förmedlat till dig, men jag har ju massor av exempel på hur svårt det här var. Viktigt är att perspektivet jag pratar genom är ett undantagstillstånd och i ett undantagstillstånd tycker vi att vi hade det bra.”
På det svenska utbildningsstället uppmuntrar lärare varandra och finns tillhands för varandra för både uppmuntran och vägledning. Det framkommer att lärarna i vanliga fall väldigt ofta använder sig själva som hjälpmedel i undervisning. Det handlar om kroppsspråk, personligt utformade symboler som eleverna, även på språkligt låg nivå, snabbt lär sig tolka och komma ihåg tack vare upprepade mönster och rutiner. Detta har försvårats markant i och med den nuvarande undervisningssituationen där exempelvis kroppsspråk inte går att använda på samma sätt.
hålla kontakt med deltagarna tycker andra att det är direkt olämpligt att göra på detta sätt. För henne var det ett givet val för att kunna fortsätta arbeta smidigt och med så få avbrott som möjligt. Alternativet att använda egen TV-skärm mottogs inte helt positivt bland kollegor och Eline uppfattade att kollegor såg snett på henne på grund av detta. Detta bekom dock inte henne nämnvärt och hon planerar att göra på samma sätt vid en eventuell situation där hon behöver jobba hemifrån igen. Ingen av de svenska informanterna har uppgett att de har använt egna skärmar etcetera för att bedriva undervisning.
Den andra forskningsfrågan gäller hur lärare uppfattar att den förändrade situationen har påverkat elevernas uttalsutveckling. Här tillfrågades informanterna om hur de upplever att eleverna har hanterat förändringen och om informanterna märker skillnad i elevernas
uttalsutveckling, i så fall vilken. Bland de svenska informanterna har vissa fördelar noterats. Eleverna har tack vare de digitala lösningarna kunnat lyssna på lärarens uttal och öva uttalet noggrannare och i mer individuell takt. Katarina uttrycker också att möjligheten har varit större att ge eleverna individuell respons på just uttalet tack vare de digitala lösningarna. Anki säger dock att det är svårt att uttala sig om en alternativ uttalsutveckling eftersom ingen vet hur utvecklingen skulle ha sett ut med normala förutsättningar.
Eleverna till mina norska informanter var väldigt nya i utbildningssituationen. Även bland de norska informanterna uttrycks därför en svårighet att besvara denna fråga med förklaringen att eleverna vid pandemiutbrottet var nyanlända och endast hade läst norska i två månader. Att jämföra deras faktiska utveckling med en potentiell utveckling utan de särskilda
omständigheterna anses i det närmaste omöjlig. Flera informanter uppger att de flesta elever verkar ha tacklat omställningen ganska bra, men en informant uttrycker en önskan om att bättre ha kunnat fånga upp elever som inte har hanterat omställningen på ett bra sätt.
Den tredje forskningsfrågan gäller vilka skillnader som kan förekomma i uttalsundervisningen som följd av de olika nationella strategierna. Denna frågeställning kan ses som en jämförande analys, baserad på de två föregående forskningsfrågorna.
Både de svenska och de norska informanterna har ställt om uttalsundervisningen till digitala lösningar på mycket kort tid. Med hjälp av egna kanaler i sociala media, tack vare inventering av elevernas vanliga digitala kommunikationsvägar, med praktiska och för eleverna
användarvänliga lösningar har informanterna hittat metoder för att kunna bedriva en uttalsundervisning med kontinuitet och upptäcka nya möjligheter och till och med
förbättringar i uttalsundervisningen, vilka har uppskattats av både lärare och elever. Metoder som både lärare och elever skulle vilja fortsätta med även i framtiden. De olika nationella strategierna som Norge och Sverige har valt har alltså inte resulterat i stora skillnader i uttalsundervisningen. Den har förändrats på samma sätt i båda länder, men den temporära förändringen har haft olika tidsramar. En tydlig skillnad märks däremot i båda länder mellan tiden före Corona och tiden under Corona. Användningen av digitala lösningar har ökat kraftigt utan omfattande förberedelser på båda utbildningsställen.
