Melankoli, ångest och smärta hos två modernistiska konstnärer: En undersökning av hur Nils Dardels och Frida Kahlos sinnesstämningar påverkadederas konst

Melankoli, ångest och smärta hos två modernistiska konstnärer -

en undersökning av hur Nils Dardels och Frida Kahlos sinnesstämningar påverkade deras konst

Uppsala Universitet Konstvetenskapliga institutionen Höstterminen 2019 Kandidatuppsats, Konstvetenskap C, 15hp Författare: Emelie Conrad Handledare: Jan von Bonsdorff


Abstract

University of Uppsala Department of Art History Thunbergsvägen 3H

Post adress: Box 630, 751 26 Uppsala Phone: 018-471 28 87


Original title: Melankoli, ångest och smärta hos två modernistiska konstnärer - en undersökning av hur Nils Dardels och Frida Kahlos sinnesstämningar påverkade deras konst.

English title: The melancholy, anxiety and pain of two modernist artists — a study of how the moods of Nils Dardel and Frida Kahlo influenced their art.

Author: Emelie Conrad Phone: 07 - 34 00 53 14 Tutor: Jan von Bonsdorff Examiner: Jan O.M. Karlsson Bachelor’s thesis

Fall semester 2019

This thesis will explore and compare two artists who at first meeting seem to have very little in common more than being two modernist artists. The Swedish artist Nils Dardel and the Mexican artist Frida Kahlo, even though the obvious differences — sex and nationality — came to have quite similar fates.

Both artists were bisexual, came across death at an early age and as a consequence would die rather young too, and in life would both struggle with pain and anxiety. The two artist never met in life even though their similarities, and still after life their fates would continue on a similar path as they both after death would receive greater recognition.

Nils Dardels and Frida Kahlos art is filled with emotions and portray themes that still touches people who comes across them today. What is it in their art that touches so many people, and do they have similar themes just as the similar aspects in their lives.

These themes and two artists will be studied and analysed in this thesis. This thesis presents biographical background and will through a semiotic and comparative method analysis a total of six artworks made by the artists. This thesis by these methods will also examine the two artists later receptions and try to explain how they came to be.

Keywords: Art History, Nils Dadel, Frida Kahlo, anxiety, pain, melancholy, modernism, semiotics, death, symbols

Innehållsförteckning

Inledning 1

Syfte och Frågeställning 2

Metod och teori 3

Materialbeskrivning och tidigare forskning 5

Avgränsning och urval 7

Undersökning 9

Modernismen och melankoli 9

Konstnärerna 11

Reception 15

Konstverken 17

Slutdiskussion 28

Sammanfattning 34

Käll- och litteraturförteckning 36

Bildförteckning 39

Bilagor 40

Inledning

Melankoli, smärta och ångest är populära teman och känslor som återfinns inom bildkonst och litteratur utan att någon rynkar på ögonbrynen. Dessa är teman som nästan alla åtminstone mött eller känt någon gång i livet — och blir därtill näst intill alldagliga. Därav är det inte så konstigt att de då dyker upp inom medium som ger möjlighet för människor att uttrycka sig.

Två konstnärer som vid en första anblick inte verkar ha mer gemensamt än att båda var konstnärer under modernismen och använde sig av konsten för att uttrycka sina känslor var Nils Dardel och Frida Kahlo. Dessa två hade dock liknande öden, både i livet och efter döden.

Trots de klara olikheterna; Nils Dardel, 1888-1943, en man född i slutet av 1800-talet i Sverige, och Frida Kahlo, 1907-1954, en kvinnlig konstnär född i början av 1900-talet i Mexiko, så finns det aspekter som sammankopplar dom. De upplevde nämligen någorlunda liknande motgångar i sina liv; de hade båda i sina liv mött döden tidigt, båda var båda bisexuella, och båda dog relativt unga och blev mer erkända efter deras död än i livet. Deras verk och deras historier väcker fortfarande starka känslor hos de som ”stöter på” de idag. De komponenterna som Dardel och Kahlo delar bidrar till att det skulle vara intressant att göra en komparativ undersökning av just dessa två konstnärer — vilket är precis vad som kommer ske i denna uppsats.

Vad är det som i deras bildspråk gör att människor relaterar till deras konst och uppskattar deras konst och konstnärskap idag, och hur porträtterade de sådana teman som egentligen är alldagliga men på ett sånt sätt som gör att folk blir så berörda?

Syfte och Frågeställning

Syftet med uppsatsen är att undersöka konstnärer inom modernismen som hade liknande livsöden och således kan ha hanterat samma teman och presenterat dom i sin konst. De berörda konstnärerna är Nils Dardel och Frida Kahlo, och jag kommer även undersöka vad det är som gjorde att de fick senare/nya receptioner.

I titeln av uppsatsen nämns tre tillstånd; melankoli, ångest och smärta. Dessa teman är således redan utpekade och poängterade och essentiella i min grundidé kring konstverken och konstnärskapen. Men, genom frågeställningarna och bildanalyserna kommer jag försöka att fastlägga om dessa teman faktiskt är närvarande men även lyfta fram andra teman om de finns.

Frågeställningarna är följande: 


— Vilka teman är de genomgående och hur porträtterar konstnärerna dessa teman? 


— Går det att se liknande tendenser och symboler i deras konstverk?

— Kan man genom konstnärernas sätt att måla ana om de drabbats av någon typ av ångest eller en självömkande attityd?

— Hur är konstnärernas bildspråk kopplat till deras senare receptioner, och finns det liknande element i deras senare receptioner?

Metod och teori

Denna uppsats kommer grundas i en biografisk och historisk undersökning av de två konstnärernas liv tillsammans med komparativa bildanalyser av totalt sex av deras verk.

Genom den biografiska och historiska fördjupningen kommer en jämförelse av konstnärerna och deras liv kunna ske, samtidigt som det kommer bidra till en förståelse till vad som påverkade deras konstnärskap och bildspråk. Det kommer även möjligtvis förtydliga och bidra med svar till varför de efter sin död fått mycket positiva receptioner. Metoden vald för hanterandet av konstverken är semiotisk bildanalys, detta för att försöka svara på frågeställningarna som hanterar bildspråken och konstnärernas sätt att porträttera teman. Dessutom för att kunna identifiera om konstnärerna lagt in symboler som påvisar de teman som finns i grundidén; melankoli, ångest och smärta, likväl om konstnärerna presenterar ytterligare symboler i verken.

De semiotiska teorierna utvecklades med utgångspunkt att undersöka tecken och symboler som vi människor kommunicerar via. Tecken och symboler har alltid funnits, men teoretikerna som ¹ influerat metoden för semiotiken som mest är Ferdinand de Saussure, 1857-1913, och Charles Sanders Peirce, 1829-1913. Fältet är dock väldigt brett och dessutom tvärvetenskapligt, och det har bidragit med flertalet olika metoder och teorier. de Saussure bidrog med teorin om en signifier — ² en betecknare, alltså hur tecknet är utformat, — och signified — det betecknade, ett tecken som motsvarar den inlärda förståelsen, tecknets själva koncept. Peirce bidrog till fältet med ett sätt att kategorisera tecken; ikon, index och symbol. Semiotikern Roland Barthes, 1915-1980, utvecklade ³ sedan semiotiken vidare. Med hans två begrepp denotation och konnotation gavs det konstvetenskapliga fältet på 60-talet en metod att arbeta med semiotiken på. Med Barthes metod tolkar man en bild på två nivåer, på den denotativa nivån görs en bildbeskrivning, sedan sker en analys på den konnotativa nivån där merbetydelser identifieras. I Barthes metod är även bildens kontext betydande för tolkningen. Denna uppsats kommer således utgå från Barthes metod.

Den denotativa analysen går således ut på att göra en enklare bildanalys där man endast beskriver bildens grundförståelse utan att lägga in några tolkningar. Därefter kommer den konnotativa analysen. Då analyserar och identifierar man de associationer som går att läsa ut i bilden och de värderingar bilden förmedlar. I detta steg är det även viktig att ställa frågor kring koderna som kan uppfattas och på vilka nivåer; vad för associationer och koder tolkas på ett kulturellt, gemensamt eller privat nivå. Det konnotativa hänvisar alltså till en viss kultur av det samhälle/kultur en betraktare tillhör — det är betraktaren som dechiffrerar koderna, och hur hen gör

Yvonne Eriksson, Anette Göthlund, Möten med bilder, andra upplagan, Studentlitteratur AB, 2012, s.41

1

Michael Hatt, Charlotte Klonk, Art History: A Critical Introduction to its Methods, Manchester, University Press, 2006, s.200–201

2

Anne D’Alleva, Methods and Theories of Art History, Laurence King Publishing, Second Edition, 2018, s.27–29

3

det beror på hens sammanhang. Sammanhanget med mig som tolkare blir således ett sådant där tolkaren är från ett västerländskt perspektiv och som har läst in sig på konstnärernas historia och som besitter grundläggande kunskaper inom det konstvetenskapliga ämnet vilket i majoritet utgått från den västerländska kanon. Således är det avstampen i de konnotativa analyser som kommer att göras. Sedan kommer även konstverkens kontext i linje med Barthes metod att tas upp. ⁴

Teorin och metoden passar detta arbetet på så sätt att verken som presenteras valdes med åtanken att de skulle vara skapta i eller med koppling till svårare perioder i konstnärernas liv.

Genom den semiotiska metodens verktyg kunde jag försöka identifiera och tolka tecken som kan vittna eller kommunicera konstnärernas sinnesstämningar då konstverken kom till. Den passar även då jag ska undersöka förhållandet kring konstnärernas senare reception, där kontexten som Barthes trycker på kan ha spelat stor roll. Den semiotiska analysmetoden är alltså relevant då den kommer ⁵ att hantera de visuella tecken som går — som jag kommer — att uppfatta, och de som konstnärerna själv placerade i bilderna.

För en djupare förståelse kring tiden och vissa av begreppen kommer ämnena i modernismen, melankoli samt konstnärernas receptioner att hanteras i undersökningen. Men de stycken som hanterar konstnärerna och konstverken är de som kommer väga tyngst.

Eriksson, Göthlund, Möten med bilder, 2012, 42–45, och, D’Alleva, Methods and Theorins of Art History, 2018 , s.33–34

4

Eriksson, Göthlund, 2012, s.45

5

Materialbeskrivning och tidigare forskning

De litterära verk som haft mest betydelse i min undersökning har varit de teoretiska och metodiska böckerna där Methods and Theories of Art History av Anne D’Alleva och Möten med bilder av Yvonne Eriksson och Anette Göthlund. Dessa var av stor vikt när både skulle forma den teoretiska utgångspunkten och för att förstå och kunna applicera den semiotiska metoden i uppsatsen. Både D’Alleva och Eriksson och Göthlund ger båda historiska beskrivningar om den semiotiska teorien och dess metoder, men bidrar även med verktyg och förtydligar hur man kan arbeta med metoderna.

Till dessa tillkommer även de biografiska verk använda vid skrivandet av konstnärernas övergripande bakgrunder.

I bakgrunden där Nils Dardel hanteras användes biografin Dardel skriven av Erik Näslund från 1988. Biografin är djupgående och beskriver konstnärerns liv och innehåller både personliga brev skrivna av personer i hans omkrets och av honom själv. Dessa beskriver och ger en bild om vad Dardel var för person, hur han höll sig och hur andra uppfattade honom. För ytterligare fördjupning kring Dardel användes även Thora Dardels bok En bok om Nils Dardel, där Dardel skildras av en av de personerna som möjligtvis kände honom bäst, Thora själv. Thora var Nils livskamrat i nästan 15 år, och trots deras skilsmässa ett drygt tio år innan hans död var hon den som ansvarade över hans aska. 
⁶

Kring Nils Dardel har det uppstått flera biografier, uppsatser och artiklar, inte minst under 80-talet när hans konst blev upplyft med de nya genusteorierna. Bland en av de artiklar med ⁷ akademisk ton som sedan skrivits om honom är Androgynens sällsamma gemenskap - en queerstudie av Nils von Dardels motivkrets av Cecilia Berggren från 2012. Denna artikel skulle vara av större intresse uppsatsen var mer med fokus på konstnärernas androgyna sidor, dock finns det ett stycke där Berggren närmar sig döden och nämner verket Den döende dandyn. Då det är ett queerperspektiv som ligger i bakgrunden för Berggrens text blir analysen av verket mer inriktad på sensibilitet istället för att påvisa just mer dödliga och ångestladdade koder etc. vilket gör att min uppsats kan avgränsas från hennes undersökning.⁸


För Frida Kahlos bakgrund nyttjades två källor, i majoritet biografin Frida Kahlo - en biografi av Hayden Herrera, 2018, vilken kom ut i original på engelska 1982 med titeln Frida: A Biography of Frida Kahlo. Hayden Herrera är utbildad konsthistoriker vid New York Universitet och biografin har en grundlig presentation av konstnärens liv. Den presenterar även brev skrivna av ⁹ Kahlo själv och brev skrivna om och till henne av människor i hennes liv. Den andra källan är Eva

Thora Dardel, En bok om Nils Dardel, Cordia, 1995, s.78, 162, och, 206

6

Karolina Peterson, Annelie Tuveros, Nils Dardel - I skuggan av Dandyn, Hamlstad: Mjellby Konstmuseum, 2012, s.19

7

Cecilia Berggren, Androgynens sällsamma gemenskap - en queerstudie av Nils von Dardels motivkrets, Lambda Nordica,17(3), 2012, s.56

8

Harper Collins Publisher, Hayden Herrera, https://www.harpercollins.com/author/cr-100334/hayden-herrera/ (hämtad 03-12-2019)

9

Zettermans Frida Kahlos bildspråk - ansikte, kropp och landskap. Reception av nationell identitet.

Denna källa är i form av en doktorsavhandling och är relevant då Zetterman även använder Herreras text (dock den svenska översättningen från 1989) men även av andra källor vilka bland annat är andra forskare och konstkritiker. Genom vissa av de andra källorna kan Zetterman påvisa att vissa delar presenterade i Herreras bok grundas i faktafel eller ”döljer sanningen” i mindre fotnötter. 
¹⁰

Eva Zettermans avhandling om Kahlo är väldigt grundlig och har även en semiotisk och biografisk utgångspunkt, dock tar denna uppsats avstånd från avhandlingen genom den komparativa utgångspunkten med två konstnärer i fokus. Dessutom är kärnfrågan i Zettermans avhandling att analysera och förstå tecken som har att göra med Frida Kahlos egna nationella och kulturella ursprung, medan denna uppsats inriktar sig mer på sinnesstämningen och hur de framställs. 


Karin Johannissons bok Melankoliska rum: om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid från 2010 har även varit av stor vikt i detta arbete. Den facklitterära boken beskriver melankoli och sårbarhet i ett historiskt och övergripande västerländskt perspektiv och beskriver även hur begreppet, eller som hon poängterar; sinnesstämningen, finns och uttrycker sig idag. Med boken ges en förståelse kring de teman valda för att försöka identifiera, vilket gör begreppen även ännu närmre till hands och möjligtvis även lättare att identifiera. Problematiken som finns här är att uppsatsen fokuserar på två konstnärer från två olika kontinenter och skulle således kunna behöva källa för melankoli och dess företeelser i Sydamerika. Men, eftersom det Sydamerika som Kahlo levde i hade påverkats mycket av det koloniala och därav de europeiska traditionerna så fungerar fortfarande Melankoliska rum för att närma och presentera just melankoli och ångest hos någon från ett icke europeiskt land. Med detta räknas dock inte bort den ångest och smärta som måste orsakats genom européernas ankomst och förtryckande av urbefolkningen — detta är dock inte det som undersöks i denna uppsats utan skulle kunna fungera som ämne för en annan. Kahlo som dock hade anfäder och rötter hos ursprungsbefolkningen och var med i rörelsen då det gamla nationsarvet lyftes upp kan ju ha kopplat sin ångest eller konst till sina anfäders egna melankoli. Detta är även något som Eva Zetterman skriver mer om i Frida Kahlos Bildspråk - ansikte, kropp och landskap.

Johannisson presenterar även melankoli och dess närvaro i olika tider, och beskriver hur olika tiders kulturer ”tillåtit” det och format det efter sin tids egenheter och känslostrukturer. 
¹¹

Eva Zetterman, Frida Kahlos bildspråk - ansikte, kropp och landskap, Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis, 2003, s.81

10

Karin Johannisson, Melankoliska rum: om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid, Bonnier pocket, Stockholm, Ny utg, 2010, s.13-15

11

Avgränsning och urval

I uppsatsens titel, ”…Melankoli, ångest och smärta hos två moderna konstnärer…”, och i inledningen, …”de hade båda i sina liv mött döden tidigt, båda var båda bisexuella, och båda dog relativt unga och blev mer erkända efter deras död än i livet.”, presenteras några av avgränsningarna som gjorts i valet av konstnärer och tidsera. Detta är utgångspunkten, två konstnärer som hade liknande livsöden och som hade levt under samma tid. Tidsavgränsningen blir inte helt mellan 1888-1954, Dardels födelseår och Kahlos dödsår, dock är det dessa är de jag mest kommer att fokusera på. Eftersom jag kommer att titta på deras senare receptioner kommer tiden att förlängas in till nutid. Ett tidsspann på över hundra år kan verka för mycket, men eftersom det kommer göras varsin biografisk undersökning av konstnärerna är det således åren de levde som kommer vara i huvudfokus och sedan med endast små utblickar på deras omvärld och eftermäle. Det är inte större förändringar i tiden och det världsliga rummet som kommer att undersökas utan tiden i relation till dom och på så vis försvaras det långa tidsspannet. Likaså gäller för tiden efter deras död, då det endast är händelser där de uppmärksammades och upplyftes som kommer att behandlas — i detta kan dock förändringar i tiden ha skett som lett till att de uppmärksammats.

De verken som valts ut var avgränsningen att de skulle skett samtidigt som eller tätt inpå turbulenta tider i konstnärernas liv, det andra kriteriet för att göra urvalet mindre var just att de vid första anblick skulle skildra någon av de teman som är relaterade till uppsatsens titel; melankoli, ångest och smärta.

Konstverken av Nils Dardel är följande: Den döende dandyn, 1918, Fågelskrämman, 1934, och, Skelett med häst, 1943. Vid tillkomsten av Den döende dandyn hade sluttampen på första världskriget inletts, ett krig som bidragit med tusentals döda, men det var även vid den tidpunkt han fortfarande var förlovad med Nita Wallenberg. Det var sålunda en tid som för honom präglades av att vänta på tillstånd och acceptans från hans förhoppningsvis blivande svärfar — tillståndet och acceptansen skulle han aldrig få. När Fågelskrämman målas har en ny kärleksplåga uppstått. Inte ¹² bara hade äktenskapet med Thora Dardel precis avslutats som resultat av hans nya kärlek Edita Morris, utan den skilsmässa från sin make som Edita lovat Nils uteblev. Skelett med häst målades i ¹³ eller efter resa till Mexico dit Nils och Edita dit de rest flertalet gånger. Där kan han oundvikligen inte ha missat och låtit sig inspirerats av den ”dödskultur” som råder. Trots att både han och Edita ¹⁴ beskrev honom som pigg i brev hem till Sverige så var Nils vid denna tid väldigt dålig. Thora, som

Dardel, 1995, s.71-74

12

Erik Näslund, Dardel, Författarbolaget, 1988, s.305-306

13

Näslund, 1988, s.342-343

14

fortfarande efter skiljemässan var vänner, trodde att hans produktivitet under resorna de sista åren i hans liv berodde just på att han anade att tiden snart var kommen. ¹⁵

Konstverken av Frida Kahlo är följande; Henry Ford Hospital, 1932, The broken column, 1944, och, The Wounded Deer, 1946. Jag har valt att använda de engelska titlarna i förhoppning av att den engelska översättningen är närmre de spanska originalnamnen, detta antagande görs på grund av att Kahlo vistades och även hade utställningar i USA.

Samma år som Henry Ford Hospital tillkom reste Kahlo och hennes make Diego Rivera till Detroit, det visar sig snabbt att hon inte trivs där. Hon tyckte människorna var mer dömande, och dessutom var hennes hälsa inte god och hon själv ansåg att den förvärrades av hennes dessutom gravida tillstånd. Tillslut skulle ett missfall, möjligtvis självförvållat, ske vilket sedan följdes av ångest och depression. The broken column och The Wounded Deer tillkom med två års mellanrum. ¹⁶ I början av 40-talet hade hennes karriär tagit ny fart men vid mitten av 40-talet kom hennes ryggrad och sjukdom att smärta henne mer än någonsin. De var början till de smärtor som mer och mer skulle stå i vägen för hennes skapande, men till en början hade de blivit ett medel för hennes konst. ¹⁷

Dardel, 1995, s.195-197, och, 208, samt, Näslund, 1988, s.347

15

Zetterman, Frida Kahlos bildspråk - ansikte, kropp och landskap, 2003, 134, och, Hayden Herrera, Frida Kahlo - en biografi, Svensk översättning

16

Margareta Eklöf, Mima, Stockholm, 2018, s.159-160 Herrera, 2018, s.344, och, 372-374

17

Undersökning

Modernismen och melankoli

Modernismen

Modernismen är det samlingsnamn för de många ismer som kom runt 1900-talets början och som var något av en revolution i de västerländska kulturerna.

Modernismen var en reaktion av det nya utvecklande samhället men det uppstod trots det även i symbios med de gamla traditionerna. Under slutet av 1800-talet uppkom tankar om modern ¹⁸ konst, och flera ställde sig emot de traditionella och den rådande konsttraditionen som hade sina rötter i 1600–1700-talen som själva bottnande i antiken. Flera hävdade att denna gamla tradition uppgav till en opersonlig konst. Tiden mellan 1800-talets slut och 1900-talets början till mitt ¹⁹ präglades av nya uppfinningar, minskade avstånd, nationalism, psykologi, krig, förstärkta och försvagade ekonomier och nya roller. Innan första världskrigets rand hade de ”första”

avantgardisterna uppkommit i och med kubismen, och sedan vid världskrigets inledning fortsatte ismerna att välla, vissa just på grund av kriget och nationalismen men vissa även som reaktion på de nya moderniseringarna. ²⁰

Under denna nya tid var Paris och Berlin de nya konsternas centrum och städerna lockade konstnärer från alla världens hörn. Dessa städer var även centrum som ”tillät” och där ²¹ homosexuella kulturer började frodas. Detta bland annat som reaktion på all den död som orsakats av det första världskriget i protest mot de gamla moralerna som orsakat kriget men även på grund av det nya moderna samhälle som växte fram i symbios. Det uppstod en öppenhet och en vilja för att hylla livet och dess njutning i all former i de nya modernistiska kulturella sfärerna. ²²

Vid 1970-talet är då begreppet post-modernism börjar uppstå och indikerar för att modernismens slut. ²³

Den tid då modernismen i Europa pågick skedde annat i Mexiko. I början av 1900-talet skulle instabilitet råda — dock var detta inget totalt främmande med tanke på kolonialtidens olika efterskalv. Kritik mot hur urinvånare och deras ättlingar behandlades tillsammans med förkastande och fördömande av deras gamla mexikanska kulturarv hade hanterades växte fram. Mexico under ²⁴ tiden för modernismen i Europa betydde även där teknologiska framsteg och nya konststilar. Trots

Charles Harrison, Modernismen, svensk översättning Maria Ortman, Malmö: Fogtdal, 2000, s.11-12

18

Harrison, 2000, s.17

19

Harrison, 2000, s.9-10

20

Cecilia Widenheim, Mellan gammalt och nytt, Moderna museet, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/co-bror-hjorths-hus/

21

detta-underliga-mellanting-mellan-gammalt-och-nytt-text-av-cecilia-widenheim/ (hämtad 05-12-2019)

Robert Aldrich, Homosexuality and the City: An Historical Overview, Urban Studies, 41:9, 2004, https://doi.org/10.1080/0042098042000243129

22

(hämtad 05-12-2019)

Nationalencyklopedin, Postmodernism, http://www.ne.se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/postmodernism (hämtad 2019-12-04)

23

Nationalencyklopedin, Mexiko, Historia, http://www.ne.se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mexico/historia (hämtad 2019-12-04)

24

att ekonomin och olika inhemska politiska skiften var Mexiko del i västvärldens ”nät”. Den mexikanska stilen inriktade sig dock mot de förkoloniala och inhemska traditionella motiven med fokus på folket och landskap. ²⁵

Senare skulle dock europeiska ismer och influenser sippra in i det mexikanska måleriet och tillslut den nya mexikanska bildtraditionen även påverkas av den i Europa. Under 1940-talet kom surrealismen med slagkraft, delvis som en konsekvens av andra världskriget men även tillsammans med en vilja att visa upp denna nya riktningen på den andra kontinenten. ²⁶

Melankoli

Melankoli som begrepp har funnits länge och inom den västerländska världen har den under olika perioder kännetecknats eller uttryckts på olika sätt. Att det dock är psykiskt lidande som är grunden för melankoli finns ingen fråga om trots att det olika ”nivåer” och förhållningssätt runt om. ²⁷

Under 1800-talets Europa förändrades de kulturella och sociala förhållandena och med dem också uppfattningen om melankolins väsen. I det nya samhället där industrier och modernisering växte fram grodde även en identitetskris, och melankolin kom att fungera som grundstämning. ²⁸

Melankolin hade tidigare definierats av drama, ångest och kreativitet, men under början av 1800-talet utvecklas det till att handla mer om stämningsrum. Begreppet fördes in i det romantiska tidsrummet med sin gamla tradition och fungerar perfekt för uppbyggandet av en ny konstnärsidentitet. Melankolin begränsas dock inte av konstnärsateljéer utan det sipprade ut i samhället och melankoliska stämningar förekom hos alla samhällsskikt och det blev ett sätt att positionera sig i samhället. ²⁹

I början av 1900-talet med det välfärdssamhälle som började råda i västvärlden fanns melankolin kvar men det började tänkas som, precis som orsaker till det nya samhällets stora framgångar, något man kunde fixa. Melankoliska former får istället diagnoser som ångest, depression och utmattningssyndrom. Dock börjar melankolin frigöra sig från det tidigare självdestruktiva jaget och öppnar dörrar för i tomheten göra sig fri från totalt mörker. Dessutom började melankolin även att ”spridas”, det var inte längre endast det intellektuella skiktet som hade rätt till dess former som det varit tidigare. ³⁰

Melankolin har även öppnat en dörr för män, under olika tider då världen mer varit manschauvinistisk, att kunna omfamna sina feminina sidor. Begreppet har varit, och är, maskulint

Zetterman, 2003,48

25

Zetterman, 2003 81

26

Johannisson, Melankoliska rum: om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid, 2010, 23

27

Johannisson, 2010 60-61

28

Johannisson, 2010, 46-48

29

Johannisson, 2010, 63-64

30

där män som färgas av det är sårbara men utan att förlora sin manlighet. Kvinnor kan såklart även de vara melankoliska, dock i vissa tider har de inte fått begreppet attribuerat utan då har deras känslor istället beskrivits med anda begrepp och med nedvärderande toner. ³¹

Konstnärerna Nils Dardel 


Konstnären Nils von Dardel, 25 oktober 1888 - 25 maj 1943, föddes in i en aristokratisk svensk familj med rötter i Schweiz. Trots deras höga status betydde detta inte att familjen var hejdlöst rika men detta stoppade inte hans föräldrar i att lära honom hur fin herre skulle bete sig, och Dardel såg till att resten av livet upprätthålla den standarden. Intresset för målning kom från hans farfar, Fritz Ludvig von Dardel, som själv brukade teckna. Det var människorna kring Dardel, vare sig det var hans farfar, tjänare eller barn lekande på gatorna som han började att teckna. ³²

Dardel var ingen normal ung man utan stred med en inre kluvenhet, vilket han skulle göra större delen av sitt liv, sin bisexuallitet. Han beskrevs som en blyg person men charmerande person som var rapp i tungan. Mellan åren 1908–1910 gick han på Kungliga Konsthögskolan i ³³ Stockholm, men kom att avbryta studierna för att resa till Paris för att istället studera de nya bildkonsterna. Där hade han tur och lärde känna rätt personer, mycket av det påverkades av hans stora charm, och efter en tid gick han till och med vid Henri Matisses skola. Dardel valde inte att ³⁴ leva fullt ut som bisexuell, åtminstone inte för det publika, och detta kom att bidra till att hans konst ofta chockerade. ³⁵

Dardel levde till största delen av sitt liv i Paris, han var dock ofta på besök hemma i Sverige.

Som ung var det den nya konsten, Parissalongerna samt det uteliv som fanns som lockade honom till Paris. Detta ledde dock till på att hans liv började på bana som bestod av mycket alkohol. 
³⁶

Döden var något som var ständigt närvarande i Dardels liv, i barndomen drabbades han av den sjukdom som orsakade ett hjärtfel som sades skulle ge honom en livsdom till högst 50 år — han blev 55 — och som spökade resten av livet. Under barndomen spökade även minnen av barn som drunknade i närheten av familjens gård, ibland barn Dardel själv känt. Som vuxen var det fler av ³⁷ hans kamrater som gick bort och de två världskrigen gjorde det inte bättre.

Johannisson, 2010, s.68-69

31

Näslund, 1988, s.11-17

32

Näslund, 1988, s.24

33

Näslund, 1988, s.28-29

34

Näslund, 1988, s.54-57

35

Näslund, 1988, s.66

36

Näslund, 1988, s.270-272

37

I och med sin ambivalens och sjukdom var Dardel inte alltid psykisk stabil, och ofta skulle även de inre demonerna stå som motiv i hans verk. Målandet var som en ventil för att bli av med oron inom sig. I hela sitt liv sökte han sig även efter människor att luta sig mot, och hittade flera ³⁸ varav fyra skulle spela störst roll; Rolf de Maré, Nita Wallenberg, Thora Dardel (f. Klinckowström), och Edita Morris (f. von Toll). Thora och Nils var tillsammans under större delen av 20- till början av 30-talet och fick tillsammans dottern Ingrid. Dessa fyra personer hade intresse för kultur, var ³⁹ självständiga och kunde erbjuda trygghet, mer gemensamt var även att alla var ekonomiskt försäkrade på olika vis. Alla perfekta för honom att finna stöd hos. Ett intensivt krogliv och ⁴⁰ drickande drevs sedan av en rädsla och en ångest, vilken även gjorde att han sökte människor att luta sig på, men det var även det som utgjorde hans konstnärliga grund. ⁴¹

Dardels konst utmärks av en stark och dramatisk kolorit. De verk som inte var porträtt präglades sedan av verklighetstrogna scener men vilka var beblandade med bisarrheter och fantasiinslag. Han gjorde många resor under sitt liv och således var det många influenser som ⁴² påverkade hans konst. Men tre resmål var de som skulle påverka mest. Bland annat Paris men ⁴³ även Japan dit han reste 1917. Den japanska konsten han mötte gav honom en mer lineär stil och han började att använda sig av djur på ett symboliskt plan i sin bildkonst. Det tredje resmål som ⁴⁴ påverkade var Sydamerika. Under resorna dit han börja måla ”undanskuffade” på det medmänskliga sätt han som ung målat torpare. Där fick han möjlighet att åter igen hittade sin bisarra sida som ⁴⁵ under 30-talet legat i lä för hans mer realistiska och lugna porträttkonst. Trots flertalet resor och ⁴⁶ många ismer som kom och gick under hans liv hade han ständigt en egen stil och kan inte fullt räknas in i någon av skolorna. Den skola Dardel kan närmst kopplas till dock är surrealismen. ⁴⁷

Dardels karriär i Paris tog aldrig riktigt full fart, men i Sverige fick han allt eftersom mer respekt och ställde ut i flera omgångar. Han hade endast en separatutställning utanför Norden ⁴⁸ under sin karriär och den var i New York våren 1943 kort innan han gick bort. I New York bodde ⁴⁹ han de sista fyra åren av sitt liv till och från med Edita. I förhållandet med Edita pågick även ett ⁵⁰ ett av de få kända homosexuella förhållandet han hade. Dardel, Edita och hennes make Ira levde

Näslund, 1988, s.137, och, 163

38

Näslund,1988, s.208, och, Dardel, 1995, 78, 162, och, 96

39

Näslund,1988, s.294

40

Näslund, 1988, s.287

41

Näslund, 1988, s.57, och, 71

42

Näslund, 1988, s.241

43

Näslund, 1988, s.259

44

Näslund, 1988, s.339, och, 44

45

Näslund, 1988, s.343

46

Näslund, 1988, s.48

47

Näslund, 1988, s.229

48

Näslund, 1988, s.241

49

Näslund, 1988, s.336

50

nämligen till och från i ett ménage a trois förhållande. 
⁵¹

Under majoriteten av Dardels liv var han iklädd en dandyroll. En Dandy kännetecknades vid 1900-talets början av en slank elegans med vissa inslag av femininet, excentricitet, och en formuleringskonst som var kvick och ironisk. Hållningen fungerade i linje med Dardels aristokratiska hållning men även som en mask mot det yttre; han ville eller vågade inte visa upp sin bisexualitet. I hans målningar finns flera dandyfigurer, där en av dom; en smal man klädd i grön ⁵² kostym oftast föreställer konstnären själv, eller åtminstone hans alter ego. ⁵³

Frida Kahlo

Konstnären Frida Kahlo, 7 juli 1907 - 13 juli 1954, var dotter till en Ungersk-tysk immigrant och en mexikanska med urbefolkningsursprung. Familjen bodde i staden Coyoacán och hennes fader Guillermo arbetade som etablerad fotograf. Då den mexikanska revolutionen slog till 1910 blev det dock svårare att få uppdrag och familjen fick det ekonomiskt svårare ställt. Revolutionen och tankarna kring återinförandet av landet till och upplyftandes av urbefolkningen kom att påverka henne starkt. Hon skulle till och med hävda att hon liksom det moderna Mexico föddes 1910. ⁵⁴

Som barn var Kahlo utåtriktad och energisk, hennes karaktär skulle dock komma att skifta när hon vid sju års ålder insjuknade i polio då hon därefter blev mer tillbakadragen och tanig. Som ⁵⁵ ung engagerade hennes far henne i bland annat konst och han såg till att hon fick en bra utbildning, och 1922 började hon vid den bästa undervisningsanstalten i Mexiko. Miljön där kom att forma henne och var en full av glöd för politiskt medvetande och mexikanskt ursprung. I tonåren började Kahlo även utvecklas till en mer ambivalent och excentrisk själ och hon började även att intressera sig för att chocka och bjuda in människor till diskussion. ⁵⁶

Vid 18 års ålder skulle hennes liv förändras för alltid, på väg hem efter firande av Mexikos självständighetsdag blev bussen hon färdades i påkörd av en spårvagn. Som följd av olyckan skulle hon resten av sitt liv drabbas av ryggsmärtor och i perioder behöva ha stödkorsetter. Olyckan påverkade henne även psykiskt och hon plågades av tankar kring döden. 1926 drabbas hon av ⁵⁷ smärtor och hon började av tristess i sjuksängen att måla vilket skulle visa sig att ändra banan i hennes liv igen. Vissa säger att hon redan målade innan, men det var efter olyckan det tog fart. ⁵⁸

Näslund,1988, s.306

51

Näslund, 1988, s.24, och, 40-41

52

Bukowskis, Nils Dardel, Ett hjärta i brand, https://www.bukowskis.com/sv/auctions/616/457-nils-von-dardel-ett-hjarta-i-brand (hämtad

53

05-12-2019)

Herrera, 2018, s.15-19

54

Herrera, 2018, s.25-28

55

Herrera, 2018, s.31, 34-39, och, 42

56

Herrera, 2018, s.59-62

57

Zetterman, 2003, s.81

58

Målandet blev ett sätt för henne att handskas och del i kampen med livet. Efter olyckan anammade hon även en fasad. Utåt var hon glad och hon ville visa upp sina starkaste sidor; sin kvickhet och livlighet. Men egentligen led hon fortfarande från olyckans komplikationer, både de psykiska och fysiska. Senare i livet skulle dessutom spår efter insjuknandet i polion som ung även vara ligga ⁵⁹ som grund tillsammans med olyckan till ytterligare insjuknanden och hennes dåliga hälsa. ⁶⁰

Hennes liv präglades inte bara av olyckan, insjuknanden och konst, utan av även av äktenskapet med Diego Rivera. I slutet av 1927 kunde Kahlo nästa leva ett normalt liv och deltog på fester och bjudningar. På en middagsbjudning träffar hon Rivera som då var 41 år, hon själv var 20.

Rivera var liksom Kahlo intresserad av politik och han var vid mötet redan Mexikos mest ryktbare konstnär. Efter detta skulle de komma att tillbringa mer tid med varandra. Snart skulle en romans ⁶¹ inledas och den 21 augusti 1929 gifte sig paret. Rivera fungerade som en mentor i hennes ⁶² konstnärskap och han uppmuntrade hennes egna stil. Dessutom tog han med Kahlo till USA där han själv arbetade i perioder och introducerade henne för många intellektuella. Kahlo dyrkade honom men deras förhållande var stormigt och fullt av bråk, det blandades dessutom av både separationer och affärer. Både Rivera och Kahlo var otrogna men Kahlo hade affärer med både män och ⁶³ kvinnor. Det var i Rivera bohemiska värld som Kahlo hade kunnat börja leva ut sin bisexuella sida utan att skämmas — och detta var inget Rivera förargade sig över. I början av 1940 skiljde paret, ⁶⁴ men det skulle inte komma att vara en lång separation. Tiden efter skiljemässan drabbades Kahlo av både depression och fysiskt insjuknande vilket sedan fungerade som en av anledningarna till att de i december samma år gifte om sig. ⁶⁵

Kahlos liv skulle inte enbart vara hårt mot henne i de fysiska skadorna och i det psykiska påfrestande stormiga äktenskapet, utan även av att hon skulle motvilligt vara barnlös. I och med skadorna på hennes kropp kunde hon inte genomgå en graviditet utan att hennes kropp förtvinade eller stötte bort barnet. ⁶⁶

Hennes konst präglades av fantasiinslag och motiven och teman plockades direkt från händelser hennes liv, men den påvisade även hennes intresse för de mexikanska rötterna. Vissa har ⁶⁷ betecknat Kahlo som en surrealistisk konstnär, men trots att hennes konst har ”surrealistiska inslag”

var det inte den europeiska surrealismen som influerade. I själva verket var det den mexikanska kulturen vars ofta något surrealistiska myter är närvarande i vardagen. Kahlo själv tog avstånd från

Herrera, 2018, s.88-89

59

Zetterman, 2003, s.204

60

Herrera, 2018, s.93-94

61

Herrera, 2018, s.109, och, 114

62

Herrera, 2018, s.124

63

Herrera, 2018, s.217-218, och, 205

64

Herrera, 2018, s.299, 302-209, och, 329

65

Herrera, 2018, s.163-165

66

Herrera, 2018, s.240

67

den västerländska surrealismen och menade på att hon inte målade några drömmar utan sin egen verklighet. ⁶⁸

Under 40-talet tog hennes karriär ny fart och Kahlo börjar själv ta sitt konstnärskap mer på allvar. Dock blev hennes konst inte känt i Mexiko förrän mycket senare och hon fick knappt något erkännande förrän efter sin död. Vid livet var det i USA hennes konst fick mest erkännande. ⁶⁹

Under 50-talet blev Frida bara sämre och sämre, hon drabbades av enorma smärtor, depressioner som dessutom försvarades av ett drog- och alkoholmissbruk. Våren 53 skulle hon dock ha sin första separatutställning i Mexiko vilken kom att bli succé, till vilken hon ankom sängliggande. Blott ett drygt år efter utställningen, den 13 juli 1954, gick Kahlo bort. 1957 ⁷⁰ skänkte Rivera deras sista gemensamma hem — hennes barndomshem — till staten för att bli museum men även i akt för att hylla sin hustru, den store konstnären Frida Kahlo. ⁷¹

Reception

De båda konstnärerna följde en liknande väg som många konstnärer färdats — den där de fått mer erkännande efter sin död. Kahlo är den konstnär av dessa två som uppnått en världskänd ikonstatus efter sin död, men Dardel har stått för att bryta tre försäljningsrekord av konst i Sverige.

När Nils Dardel dog 1943 hade han etablerat sig inom det svenska konstfältet. På 30-talet hade han blivit invald i konstakademin, blivit riddare av Vasaorden och Hederslegionen. Han hade haft utställningar på bland annat Liljevalchs. Bildningen av ”Dardelmyten” hade dessutom redan börjat ta fart runt tiden han var med i ”de åtta”. Efter hans död var det dock inte förrän på 80-talet ⁷² hans konst och konstnärskap började uppmärksammas igen. I och med att genusvetenskapen på 80- talet kommit med stor slagkraft bidrog den med nya verktyg att tolka bildspråk, och de androgyna dragen som kan urskiljas i Dardels verk kunde nu analyseras och ses i ett nytt ljus. Samtidigt som ⁷³ detta utvecklades gayrörelsen i Sverige och med det kom Den döende Dandyn att bli en ikon för de homosexuella som förlorade sina liv i AIDS. 1984 kom just även denna tavla att slå rekordpris i ⁷⁴ Sverige när den såldes för 3,4 miljoner och bara fyra år senare skulle den göra det igen, då såldes den för nästan fyra gånger mer — 13 miljoner kronor. Det tog sen 24 år för ett av Dardels verk att göra det igen. Denna gång var det tavlan ‘Vattenfall’ som 2012 kom att bli såld för rekordpriset 24 miljoner kronor. ⁷⁵

Zetterman, 2003, s.195, och, 200-201

68

Herrera, 2018, s.344

69

Herrera, 2018, s.452-457, och, 435

70

Herrera, 2018, s.459-60, och, 467-468

71

Näslund, 1988, s.54, 258, 308, och, 331-334

72

Nils Dardel, Karolina Petterson, Nils Dardel - i skuggan av Dandyn, Mjellby konstmuseum, 2012, s.8

73

Dardel, Petterson, 2012, s.19

74

Gunilla Fritze, Trofé i finansvärlden har hittat hem, Svt Nyheter, 2 mars 2015, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/trofe-i-finansvarlden-har-

75

hittat-hem (hämtad 05-12-2019)

Sedan 80-talet har alltså Dardel genomgått en renässans och hans konst har även visats i stora separatutställningar, till exempel på Moderna Museet som 1988 och 2015 hade två större utställningar med konstnären i fokus. 1990 kom även en svensk spelfilm som framställde hans liv ⁷⁶ mellan 20- och 30-talet vilken även vann internationella priser. ⁷⁷

Frida Kahlo hade den största utställningen i sitt liv bara ett år innan hon gick bort vilken genererade till viss del den ikonstatus hon skulle komma att ha senare — hur hon inte lät sjukdomen komma i vägen och närvarade på utställningen sjuk därav liggandes i sin säng. ⁷⁸

Trots att hennes hem efter döden blivit ett museum har inte hela varit tillgängligt och det var först 2004 som flera fotografier, dokument, föremål och kläder blev publika. Det tog ytterligare fyra år tills det materialet var sorterat och kunde visas upp på museum. Långt innan detta har Kahlo ⁷⁹ dock fångat världens intresse bland annat genom de tabubelagda teman i hennes verk, men även genom det kända äktenskapet och hennes affärer med celebriteter. Hennes öppna bisexualitet har även lett till att hon blivit en ikon för hbtq-rörelsen vid sidan om symbolstatusen hon har som en av Mexikos största konstnärer. Frida Kahlo har till och med blivit ett varumärke och det har uppstått ⁸⁰ en rörelse som vilken fått namnet ”Fridamania” som bland annat lett till att hennes ”brand” är globalt. Det är inte bara hennes konst, som står i centrum utan det är hela hon. Efter hennes död upplystes även hennes politiska kamp och hon blev en ikon för den marginaliserade ursprungsbefolkningen över de amerikanska kontinenterna. Dette ledde till att hon under 80-90-talet blev ytterligare en ikon som stod för allas egna unicitet och identitet. Året 2002 kom även en ⁸¹ amerikansk spelfilm dedikerad till att porträttera Kahlos liv. ⁸²

Kahlos konst har visats på flertalet separatutställningar efter hennes död och nästa stora separatutställningen kommer ske i Chicago 2020. 
⁸³

Mårten Arndtzén, Nils Dardel och den moderna tiden, Sveriges Radio, 5 juni 2014, https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?

76

programid=478&artikel=5879812 (hämtad 05-12-2019),

och, Moderna Museet, Nils Dardel och den moderna tiden, https://www.modernamuseet.se/malmo/sv/utstallningar/nils-dardel-och-den-moderna- tiden/ (hämtad 05-12-2019)

Moderna Museet, Den döende dandyn och Thora Dardel berättar, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/aktiviteter/filmer-nils-dardel/,

77

(hämtad 05-12-1996) Herrera, 2018, s.435

78

Lindsy Baker, Unlocking the secret life of Frida Kahlo, BBC, http://www.bbc.com/culture/story/20180615-unlocking-the-hidden-life-of-frida-kahlo

79

(hämtad 05-12-2019)

Mary Beth McAndrews, 12 Historic LGBTQ Figures Who Changed the World, National Geographic, 18 juni 2018, https://

80

www.nationalgeographic.com/news/2018/06/historical-lgbt-figures-activists-culture/ (hämtad 05-12-2019)

Tess Thackara, How Frida Kahlo became a Global Brand, Artsy, 19-12-2017, https://www.artsy.net/article/artsy-editorial-frida-kahlo-global-brand

81

(hämtad 05-12-2019)

IMDb, Frida, https://www.imdb.com/title/tt0120679/ (hämtad 05-12-2019)

82

Margherita Cole, Largest Frida Kahlo Exhibit in 40 Years Comes to Chicago in 2020, My Modern Met, https://mymodernmet.com/frida-kahlo-

83

chicago-exhibition-2020/ (hämtad 16-12-2019)

Konstverken

Den döende dandyn, Bilaga 1 Denotativ analys

Den döende dandyn Nils Dardel, 1918, är målad i olja på duk. Duken är rektangulär och dess ⁸⁴ horisontala sidor är längre än de vertikala, kompositionen föreställer fem personer. Personerna befinner sig inte på någon speciell plats utan är i ett mörkblåttlila skiftande rum. Centralt i bildrummets nedre del ligger en man i halv profil och hans överdel lutar mot en vit kudde. Han har svart hår och gröntonad blek hy. Han är iförd en grön kostym med vit väst och grön slips. I hans högra hand som ligger en bit från kroppen vilar en silvrig spegel medan den vänstra handen ligger i nivå med hjärtat på bröstet. Hans huvud vilar på sidan av kudden och ögonen är stängda. Hans vänstra ben är lätt böjt och ovanför knäna är benen täckta av ett gul/rött/lila täcke.

Tillsammans i mellangrunden med mannen i grön kostym finns tre kvinnor. Till vänster sitter en av de på huk och håller upp den vita kudden. Hon har långt orange hår som ligger ner över ryggen, ljus hy och är iklädd en röd tröja och lila kjol. Hennes huvud är riktat upp mot tavlans övre högra kant och likaså är blicken. Till höger om den förstnämnda kvinnan finns den andra, hon är i nivå med mannens huvud och lutar sig som över honom. Hon har kort brunt hår, en långärmad ljusblå tröja och ljus hy. Hennes kropp är vänd mot betraktaren och både benen och händerna är dolda bakom kudden. Hennes huvud är vänt neråt och blicken riktad mot mannen under henne, på hennes läppar ser man ett mjukt krökt leende. Vid mannens fötter finns den tredje kvinnan. Även hon är i halv profil, hennes bröst är öppet och riktas mot mannen. Hon har ljus hy och kort brunt hår, hennes huvud är någorlunda vänt uppåt men hennes blick är ner mot mannen. Armar är böjda och hon håller täcket och är på väg att föra det över mannen. Hon ser ut att stå på knä men största delen av hennes ben döljs av täcket.

I bakgrunden som omfattas av det blå fältet syns till höger bladen från en grön växt vars stomme döljs av den tredje kvinnan, och till vänster finns den femte personen. Denne är en man iförd en lila kostym, orange skjorta och grön/röd slips, han har ljus hy och brunt hår. Mannen står vänt mot de resterande personerna i bildrummet. Hans ansikte är i profil och hans blick ut ur bildrummet. Hans armar är böjda och hans händer för en vit näsduk till sitt högra öga.

I förgrunden finns den blåa färgen som börjat skifta till lila och nere i det vänstra hörnet har konstnären även signerat i svart; Dardel 1918.

Ljuset i bilden faller in något ovanifrån men det finns inte många skuggor.

Moderna Museet, Samlingen, Den döende dandyn, https://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asitem/artist$00401755/4/primaryMaker-asc?

84

t:state:flow=7b36263e-87ff-4c7d-8a0c-813510c91038 (hämtad 22-11-2019)

Konnotativ analys

Attributen tilldelade mannen centralt i bildrummet; den gröna kostymen på den slanka kroppen, den grönbleka hyn, de stängda ögonen, den ena avslappnade handen och den andra på bröstet vid hjärtat initierar att han är den döende dandyn som titeln beskriver. Dessutom, då denna finklädde mans kostym är just grön kan det vara ett tecken på Dardel själv? Det var ju så han brukade attribuera sig själv, eller åtminstone sitt alter ego. Kan den slanka avlidna mannen visa på en förändring hos ⁸⁵ honom själv, eller att det är ett annat jag som uppvisar en dödsångest. Eller är det bara en annan person som är avbildad? Men, det finns ytterligare ett tecken på att det är Dardel som är huvudpersonen i bilden, handen över hjärtat. Dardels hjärtproblem orsakade mycket smärtor genom livet och hade gett honom en dom på ett kort liv som skulle sluta i 50-års åldern. I alla fall är det säkert att det är just en ”dandy” som är avbildad, och hädanefter kommer jag benämna mannen som sådan.


I bilden får man aldrig möta någon av personernas blick. Blicken är mer som skuggor och det är ögonlocken som visar på blickens riktning. Att inte få möta några av personernas blickar skärmar bort dom från oss som betraktar. Det är som att titta på en stängd scen där det som sker i bildrummet kommer hända utan att vi kan göra något åt det. Dandyn som är även den enda med stängda ögon. Även detta signalerar om att han är framliden. Dessutom finns det ytterligare bekräftelse för detta bortom de attributen som är nämnda och verkets titel. Dandyn och de tre kvinnorna runt honom liknar lite en pietà som inom det kristna bildspråket avbildar jungfru Maria som sörjer sin son, oftast i sin famn. ⁸⁶

Den andra mannen verkar gråta även fast inga tårar är synliga, det visar den vita näsduken som han för upp mot sina ögon som att han är på väg att torka upp tårarna och på så vis gör de synliga. Då han är vänd bort från de andra personerna i rummet kan det vara för att dölja sina tårar och sin sorg. Kvinnorna i bildrummet ser inte lika upprörda ut, de verkar mer lugna i och med de fridfulla dragen som klär deras ansikten. En av kvinnorna ler ju till och med något. De andra två av kvinnorna, de på huk, ser ut att stoppa om mannen som att han ska sova och få göra det i frid.

Möjligtvis gör dom det för den nattliga tillvaron som nästan finns i bildrummet i och med den mörkblåa omslutande färgen, men troligtvis är det mer för ”den långa sömnen”. Kan sedan den leende kvinnans smil vara ett tecken för att hon är lycklig att mannen äntligen får vila i ro?

Den gråtande mannen med sin sorg och den smått leende kvinnan kan visa på riktiga personer som skulle sörja mannen, men även visa de olika känslor som skulle uppstå om mannen i den gröna kostymen skulle dö. De övriga kan visa på den omsorg och det lugn som han, och hans

se fotnot 54 på s.13

85

James Hall, Dictionary of subjects and symbols in art, Murray, London, Rev. edn, 1979, s.246

86

närmsta, hoppas ska omsluta honom när livet gått mot sitt slut. Det speglas en dödsångest i verket men även hopp om vad som väl kan ske när han dör, eller i hopp om vad han vill få löst innan han dör. Att alla bekymmer och ångest ska försvinna.

Spegeln i Dandyns hand ligger nätt och jämt kvar då handen är avslappnad och öppen.

Spegeln är en symbol för hans självbild eller självbetraktande och kan då mena på att den döde mannen möjligtvis inte vill acceptera sig själv fullt ut, eftersom spegeln ligger handen. Kan det vara så som att det sista mannen gjorde varit att titta i den? Och är det så att spegeln symboliserar hur han inte kan acceptera sig själv och att detta samtidigt kväver honom? Dock med tanke på de andra attributen — de lugna omsorgsfulla kvinnorna och det svaga leendet hos en av dom — kan det vara så att han äntligen accepterat sig själv?

Fågelskrämman, Bilaga 2
 Denotativ analys


Fågelskrämman av Nils Dardel, 1934 , är gjord i akvarell på papper. Tavlan är rektangulär och ⁸⁷ bilden består av en flicka, en fågelskrämma och två fåglar. Bakom dessa figurer syns en delvis molntäckt himmel. 


Bakgrunden består endast av himlen är i en ljusblå färg och molnen skiftar som i rosa till vitt, det är dock de rosa molnen som är dominanta i bakgrunden. I mellangrunden finns de tre figurerna och dessa tre ses från ett grodperspektiv. Till vänster i bildrummet befinner sig flickan som når från botten till mitten av bilden. Hon är klädd i en grön klänning, har långt svart hår som flödar in mot mitten av bilden och hennes hy är ljus. Ryggen är något mot mitten av tavlan och hennes bröst öppnar upp mot betraktaren. Klänningen slutar i linje med tavlans nedre kant och därför är inte hennes fötter synliga. Hennes armar är böjda och i brösthöjd håller hon en sax i höger och en svart fågel i vänster hand. Saxen är öppen och mellan dess skär har hon fört fågelns huvud.

Hennes huvud är nedböjt och blicken förd mot sina händer, det går även att ana ett leende på hennes läppar. Centralt i bildrummet är fågelskrämman som även tar upp det mesta av bildrummet. Dess korspunkt finns 1/4 ner från tavlans övre kortsida, och dess horisontella stomme sträcker sig från långsida till långsida. Stommen är blåsvart och hålls ihop av gula snören. Fågelskrämman är iklädd en röd kavaj vilken är fäst på den horisontella stommen med en grå spik. Den undre delen är klädd i ett par blåsvartrandiga byxor och det ena byxbenet flödar ut till höger, det finns inte heller någon

”fyllning” i fågelskrämman utan det är endast kläderna och dess ”huvud”. ”Huvudet” består av en beige/vit oval utan ansiktsdrag och är inlindad i genomskinliga band, det är sedan toppat med en röd

Stockholms Auktionsverk, Fågelskrämman III, http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/425-nils-dardel-fagelskramman-iii/?q=f

87

%C3%A5gelskr%C3%A4mman, (hämtad 26-11-2019)