Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Patienters upplevelser av delaktighet och uppfattning av information på en
allmänmedicinsk vårdavdelning
En kvantitativ studie
Författare Handledare
Eva Dörenberg Anita Staaf
Jessica Eriksson
Examinator Ulrika Pöder
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Vt 2011
SAMMANFATTNING
Syfte: Syftet var att undersöka patienternas tillfredsställelse med den information de erhåller under inneliggande vård på en allmänmedicinsk vårdavdelning på ett mindre sjukhus i Mellansverige.
Vidare var syftet att undersöka om patienterna ansåg sig vara delaktiga i beslut kring behandlingar, undersökningar och omvårdnad.
Metod: Kvantitativ deskriptiv enkätstudie. 32 patienter deltog i studien. Datainsamlingen pågick under tio veckor och data analyserades med hjälp av deskriptiv och icke-parametrisk statistik.
Resultat:Majoriteten av deltagarna uppfattade att de helt eller delvis fått tillräcklig information gällande sitt sjukdomstillstånd, aktuella behandlingar och undersökningar samt den omvårdnad som utförts av vårdpersonal. Män uppfattade i större utsträckning än kvinnor att informationen hade varit tillräcklig. De flesta patienterna upplevde sig ha fått tid för frågor. Det fanns ett signifikant samband mellan deltagarnas upplevelse av att ha fått tid för frågor och uppfattningen av att ha fått tillräcklig information. De flesta patienterna upplevde att de fått vara delaktiga i beslut under vårdtiden och önskade ej vara mer delaktiga. Patienterna kände förtroende för vårdpersonalen.
Slutsats: De flesta patienterna uppfattade sig välinformerade angående sjukdomstillstånd, behandlingar/undersökningar samt utförd omvårdnad. Män uppfattade sig överlag mer välinformerade än kvinnor. De flesta upplevde sig vara delaktiga i beslut som fattades under vårdtiden samt kände förtroende för vårdpersonalen.
Nyckelord: Patientmedverkan, Beslutsfattande, Information, Omvårdnad
ABSTRACT
Aim: The aim of this study was to investigate in-patients’ satisfaction with given information at a internal medicine ward in a small hospital in Sweden. The aim was also to investigate whether the patients considered themselves being part of decisions about treatments, examinations and nursing care.
Method: Quantitative descriptive survey study. 32 patients participated. Data collection lasted for ten weeks and data was analyzed with descriptive and non-parametric statistics.
Result: The majority of the patients considered themselves totally or partly informed about their disease, treatments, examinations and nursing care. Men perceived themselves more well-informed then women. Most participants experienced that they were given enough time for questions. There was a significant correlation between the patients’ experience of time for questions and their
experience of being well-informed. Most patients experienced themselves participating in decisions during their hospital stay and didn’t wish to participate more. The patients had confidence in the nursing staff.
Conclusion: Most patients experienced themselves to be well-informed about their disease, treatments/examinations and nursing care. Men found themselves to be more well-informed then women. Most patients felt that they were participating in decisions and trusted the health-personnel.
Key words: Patient-participation, Decision Making, Information, Nursing Care
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 5
Patientens behov av information ... 5
Patientens behov av delaktighet ... 7
Förhållandet mellan information och delaktighet ... 9
Syfte ... 10
Frågeställningar ... 10
METOD ... 11
Design ... 11
Urval ... 11
Inklusionskriterier ... 11
Exklusionskriterier ... 11
Bortfall ... 12
Datainsamlingsmetod ... 12
Tillvägagångssätt ... 12
Bearbetning och analys ... 14
Etiska överväganden ... 15
RESULTAT ... 15
Information ... 16
Patienternas uppfattning av information under vårdtiden ... 16
Skillnad avseende uppfattning av information ... 16
Tid för frågor ... 17
Delaktighet... 17
Patienternas upplevelse av delaktighet under vårdtiden ... 17
Patienternas önskan om delaktighet under vårdtiden ... 17
Skillnad avseende upplevd samt önskad delaktighet ... 18
Samband mellan information och delaktighet ... 18
Förtroende ... 19
Patienternas känsla av förtroende ... 19
Förhållandet mellan förtroende och upplevd delaktighet ... 19
DISKUSSION ... 19
Resultatdiskussion ... 20
Information ... 20
Delaktighet ... 21
Metoddiskussion ... 22
Slutsats ... 24
REFERENSER ... 26
BILAGOR ... 29
Tillfrågan om deltagande i enkätstudie ... 29
Enkät ... 30
Informationsbrev till personal ... 34
Exklusionslista ... 35
5 INTRODUKTION
För den enskilde patienten innebär sjukdom och sjukhusvistelse en förändring av livssituationen och ett avbrott i det dagliga livet. Detta kan utlösa känslor av stress, osäkerhet och otrygghet.
Otillräcklig information angående sjukdom och aktuella behandlingar leder till att dessa känslor ytterligare förstärks (Fagermoen, 2002).
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763) ska vård och behandling så långt det är möjligt ske i samråd med patienten. Vidare anges i denna lag att patienten har rätt att få information om sitt sjukdomstillstånd, samt att denna information ska vara individuellt anpassad. Information ska även ges angående vilka olika undersöknings- och behandlingsmetoder som finns tillgängliga.
Sjuksköterskan ska i sitt dagliga arbete följa Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Av denna kompetensbeskrivning framgår att en sjuksköterska ska ha förmåga att informera och undervisa patienter samt även säkerställa att patienten har förstått den givna informationen. Behovet av information kan variera beroende på patientens situation och det är då viktigt att sjuksköterskan anpassar innehållet i den givna informationen. Det är även viktigt att uppmärksamma de patienter som inte uttryckligen ber om information. Sjuksköterskans arbete kräver också en förmåga att möjliggöra patientens delaktighet i aktuell vård och behandling (Socialstyrelsen, 2005).
Patientens behov av information
Vid sjukdom har patienter ett behov av information från både läkare och vårdpersonal. Denna information ska beskriva vad som är fel samt vad som kan göras för att förbättra tillståndet. I och med att sjukvården blir allt mer komplex uppstår det svårigheter att göra denna information begriplig. Möjligheten att ge informationen kan vara begränsad på grund av läkarens och
vårdpersonalens bristande utbildning i att informera patienter. Patienterna kan även på grund av sin sjukdom ha svårigheter att ta till sig den information som ges samt uppleva problem att ställa relevanta frågor (Kinnersley & Edwards, 2009). I en studie av Sainio, Lauri och Eriksson (2001) framkom att tillgång till information betydde en ökad kvalitet i vården. Detta påverkade
patienternas känslotillstånd genom att minska oro och ängslan samt hjälpte dem att anpassa sig till den nya situation som sjukdom medför.
6 Kön, ålder, etnicitet och vårdlängd hade enligt Cortis och Lacey (1996) ingen betydelse för hur nöjd patienten var med given information. Det uppskattades om informationen var individanpassad och förklarad med ett enkelt språk. Patienterna behövde tid för att ställa frågor samt för att förstå den givna informationen. Skrivet informationsmaterial var uppskattat om vårdpersonalen tog sig tid att gå igenom detta tillsammans med patienten. Betydelsen av patienternas möjlighet att ställa frågor samt vikten av skrivet informationsmaterial stöds av Sainio et al. (2001). I denna studie påpekades det att skriven information särkskilt var viktig i början av en sjukdomsperiod. Vad gäller
patienternas möjlighet att ställa frågor ska detta uppmuntras då patienterna upplevde att de genom sina frågor fick klarhet kring tidigare given information.
Ett vänligt och hjälpsamt bemötande från vårdpersonalen var enligt Cortis och Lacey (1996) faktorer som påverkade patienternas tillfredställelse med den givna informationen. Negativ påverkan på informationsutbytet kunde ses exempelvis vid språkproblem och då inkonsekvent information gavs, vilket ledde till en känsla av oro och förvirring samt ett minskat förtroende för vårdpersonalen. Vidare påverkades informationsutbytet av bristande sympati från vårdpersonalen samt tidsbrist vilket ledde till att patienterna ej upplevde att de hade möjlighet att ställa frågor. Den resulterande bristen på kunskap samt informationsbristen ledde till en oro inför undersökningar och behandlingar. Beaver et al. (2007) påpekade i sin studie att allt för omfattande information, framför allt vid fel tidpunkt, kunde påverka patienten i samma utsträckning som bristande information.
En förutsättning för ett bra samarbete mellan patient och vårdpersonal var ett ärligt och tillitsfullt förhållande (Sahlsten, Larsson, Sjöström & Plos, 2009). Henderson (2003) studerade relationen mellan patient och sjuksköterska. Det framkom två vitt skilda typer av relationer. Den första relationstypen byggde på sjuksköterskornas vilja att forma en bra relation till patienten för att på så sätt förmedla trygghet. Denna relation uppnåddes genom att sjuksköterskorna frivilligt gav
information, samarbetade med patienten som en jämställd partner, spenderade tid med denne, pratade om patientens individuella behov och bekymmer, aktivt lyssnade på honom/henne samt accepterade patientens beslut. Patienterna fick genom detta arbetssätt en ökad känsla av trygghet vilken hade sin grund i att de ansåg sig vara välinformerade om vad som skulle ske, samt att de därmed hade möjlighet att själva ta beslut. Det motsatta förhållningssättet utgjordes av de sjuksköterskor som ville vara i en mer kontrollerande position gentemot patienterna. Dessa sjuksköterskor begränsade patienternas möjlighet till självbestämmande genom att de endast gav viss information. Vidare tyckte de att patienterna hade en bristande medicinsk kunskap och därmed
7 inte var förmögna att ta beslut angående aktuell vård. På grund av detta ansåg sjuksköterskorna att relationen inte var jämlik och att de var mer förmögna än patienten att ta riktiga beslut angående dennes vård. Denna brist på information samt detta paternalistiska beslutsfattande visade sig främst vid smärtbehandling samt omvårdnadsåtgärder. Ur patienternas perspektiv upplevdes ovan nämnda förhållningssätt som tvingande. På grund av patienternas bristande hälsa och kraft fanns ingen styrka att motsäga dessa sjuksköterskor. Därmed fann sig patienterna tvungna att samarbeta med dem. Ej heller kom patienternas åsikter och frågor fram vilket ledde till en osäkerhet om vad som skulle ske. Sammantaget ledde detta till en känsla av att bli behandlad som ett objekt till skillnad från en individ.
Enligt Mahjoub och Rutledge (2010) upplevde sjuksköterskor att de gav mycket information, samt många möjligheter till delaktighet i omvårdnadssituationer till patienterna. Dock upplevde
patienterna det motsatta, det vill säga att de ej kände sig välinformerade samt att de ej heller att de fick delta i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden.
Patientens behov av delaktighet
Det finns olika åsikter om hur patientens delaktighet ska möjliggöras i det dagliga vårdarbetet.
Varje individs deltagande i beslut kring den egna vården baseras på utbyte av information mellan läkare/vårdpersonal och patient, där möjliga behandlingsalternativ presenteras. Det är av vikt att läkare och annan vårdpersonal försäkrar sig om att patienten uppfattat dessa alternativ korrekt.
Vidare ska patienten ha ett inflytande över vilket behandlingsalternativ som slutligen väljs. Det finns många argument som stödjer detta samarbete mellan personal och patient inom vården. Några av dessa är att samarbetet stödjer patientens autonomi och att det gynnar hans eller hennes hälsa och välbefinnande (Entwistle, 2009).
Charles, Whelan och Gafni (1999) beskriver tre rena modeller för hur denna patientdelaktighet kan utföras i det praktiska arbetet. Den första av dessa tre är den paternalistiska där läkaren tar beslut om den bästa behandlingsmetoden utan att involvera patienten. Om patienten inte godkänner denna arbetsmetod existerar inget samarbete mellan läkare och patient. Vidare beskrivs den informerande modellen vilken innebär ett aktivt beslutsfattande av patienten. Information om
behandlingsmöjligheter, fördelar och nackdelar ges av läkaren som sedan överlåter ansvaret för beslutsfattandet till patienten. Den tredje modellen beskriver ett delat beslutsfattande där patient och
8 läkare utbyter information kontinuerligt under alla steg av beslutfattandet och kommer fram till ett gemensamt beslut.
Doherty och Doherty (2005) studerade bland annat hur delaktiga patienter önskade vara i beslutsfattande i den egna vården. Vad gäller de medicinska besluten önskade endast 20 % av deltagarna att självständigt få ta beslut, i likhet med den informerande modellen. Av de resterande studiedeltagarna önskade hälften att beslutsfattandet skedde enligt den paternalistiska modellen och den andra hälften att det skedde genom ett delat beslutsfattande. Vad gäller delaktighet vid
omvårdnadsbeslut önskade 60 % av deltagarna att detta skedde enligt samma modell som vid de medicinska besluten. De som önskade vara mer delaktiga i omvårdnadsbeslut baserade detta på att dessa anses vara mindre betydelsefulla än de medicinska besluten. Andra studier visade på att patienter ville vara välinformerade vad gäller alla aspekter av den egna vården, samt att de ej själva ville ta beslut utan gärna få stöd av läkare och vårdpersonal (Ende, Kazis, Ash och Moskowitz, 1989; Hamman et al., 2003).
Patienternas önskan i att vara delaktiga varierade beroende på sjukdomstillstånd. Hamman et al.
(2007) kunde dock inte se någon skillnad i önskan om delaktighet i beslutstagande då
sjukdomstillståndet var akut eller då det var kroniskt. Mansell, Poses, Kazis och Duefield (2000) såg en önskan om en större delaktighet hos patienter med stor tidigare erfarenhet av inneliggande vård och kunskap om sin aktuella sjukdom. Det framkom särskilt vad gällde patienter med hjärtsjukdomar. Däremot önskade diabetespatienter ej lika stor delaktighet vad gällde beslutsfattande kring den egna vården.
Kvinnor önskade att vara mer aktiva än män i beslutstagande under vårdtiden. Även högutbildade och yngre patienter önskade en mer aktiv roll i beslutsfattandet (Florin, Ehrenberg och Ehnfors, 2008; Hamman et al., 2007) Detsamma gällde ensamstående patienter jämfört med patienter samboende med partner (Florin et al., 2008; Ende et al., 1989). I studien av Ende et al. (1989) sågs även bättre hälsa samt hög inkomst som predisponerande faktorer för en ökad vilja till delaktighet i beslutsfattande. Förutom de olika faktorerna som nämnts ovan kunde önskan om delaktighet variera beroende på typen och omfattningen av beslut. Det fanns en skillnad mellan att ta beslut angående mindre omvårdnadsåtgärder och att vara delaktig i större beslut, såsom att välja mellan olika medicinska behandlingsalternativ. En önskan att vara mer delaktig i mindre beslut än i större sågs hos 75 % av studiedeltagarna. Denna önskan till delaktighet i mindre beslut framkom i större grad
9 hos de välutbildade patienterna. Resterande patienter, det vill säga de med mindre utbildning, valde att främst delta i större beslut. Mansell et al. (2000) menar att viljan till beslutsdeltagande var större vid stora beslut än vid små vad gäller patienter överlag.
Nordgren och Fridlund (2001) studerade vilka faktorer patienterna ansåg var av betydelse för deras känsla av självbestämmande. Denna känsla framkom hos de som kände ett stort förtroende för vårdpersonalen. Förtroendet innebar att patienterna kände att de hade möjlighet att uttrycka sina åsikter och att vårdpersonalen tog till sig dessa. Detta grundade sig på en god relation mellan patient och vårdpersonal och ledde till att patienterna litade på vårdpersonalens förmåga att fatta riktiga beslut. Ett annat tema var acceptans där patienterna kände att de ville vara mer delaktiga i vården men hindrades på grund av deras bristande kunskap och kraft att kräva detta ökade deltagande. Det framkom även att vissa patienter kände sig maktlösa, vilket grundade sig på en brist på respekt från vårdpersonalen, att patientens åsikter ifrågasattes eller inte kom fram, brist på information samt vårdpersonalens tidsbrist.
Enligt Florin, Ehrenberg och Ehnfors (2006) var endast en tredjedel av patienterna så aktiva i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden som de önskade. Sjuksköterskor trodde att patienterna ville vara mer aktiva än vad patienterna faktiskt själva önskade. Trots att sjuksköterskorna därmed överskattade patientens vilja till deltagande tillgodosågs ej denna vilja. Detta innebar att
sjuksköterskorna var medvetna om att patienterna önskade vara mer delaktiga men ej kunde tillgodose detta.
Förhållandet mellan information och delaktighet
Grundläggande för patienternas möjlighet att delta i beslut kring omvårdnad var enligt Sahlsten, Larsson, Lindencrona och Plos (2005) att de var välinformerade. För att patienterna skulle kunna delta i beslut måste föregående information vara tillräcklig, faktabaserad, ärlig och korrekt (Sahlsten et al., 2005; Beaver et al., 2007). Även Sainio et al. (2001) kom fram till att adekvat och begriplig information var två viktiga faktorer för patienternas delaktighet. De lyfte vidare fram ytterligare faktorer som påverkade patienternas möjlighet till delaktighet i vård och beslutsfattande. Dessa var dålig hälsa, okunskap, rädsla och hög ålder. Den viktigaste faktorn var dålig fysisk och psykisk hälsa som ansågs leda till problem att ta in och förstå information. Även okunskap var av stor betydelse då detta kunde leda till informationsbrist som begränsade patienternas delaktighet.
Sjuksköterskor och läkare förväntades uppmuntra patienternas delaktighet och bistå med nödvändig
10 information. Patienterna ansåg att sjuksköterskan skulle vara en informationslänk mellan patienten och läkaren och bad ofta sjuksköterskan om hjälp för att klargöra information som givits av läkaren.
Beaver et al. (2007) framhävde i sin studie vikten av att ge rätt information vid rätt tidpunkt och att denna information utformas individuellt. Genom detta underlättades patientens delaktighet i
beslutsfattande vilket minskade deras ångest och oro. Ökad delaktighet gav patienten en känsla av kontroll över den ofta svåra situation som sjukdom kan ge upphov till. Enligt Sainio et al. (2001) gav ökad information en ökad delaktighet i både medicinska beslut samt omvårdnadsåtgärder. Detta uppskattades av patienter då beslut som togs under vårdtiden till hög grad berörde deras liv. På grund av detta förväntade sig patienterna att få vara delaktiga. Ökad information gav patienterna en ökad möjlighet att planera inför framtiden.
Både patienternas tillfredsställelse med given information samt känsla av delaktighet påverkas av många olika faktorer. Dessa kan bestå av demografiska samt individuella förhållanden och organisatoriska faktorer inom sjukvården. På en allmänmedicinsk vårdavdelning på ett mindre sjukhus i Mellansverige har framkommit att utrymme finns för förbättring av patientinformation.
Då som ovan nämnt information och delaktighet möjligtvis är förknippade med varandra är det även av intresse att på aktuell avdelning undersöka patienternas upplevelse av delaktighet i den egna vården.
Syfte
Syftet med detta examensarbete var att undersöka patienternas tillfredsställelse med den
information de erhåller under inneliggande vård på en allmänmedicinsk vårdavdelning på ett mindre sjukhus i Mellansverige. Vidare var syftet att undersöka om patienterna ansåg sig vara delaktiga i beslut kring behandlingar, undersökningar och omvårdnad.
Frågeställningar
1. a) I vilken utsträckning uppfattar patienterna att vårdpersonalen under vårdtiden ger information gällande sjukdom, behandlingar och undersökningar samt omvårdnad?
b) Skiljer sig denna uppfattning av information åt beroende på patienternas ålder, kön, utbildningsnivå och civilstånd?
c) Finns det något samband mellan patienternas tillfredsställelse med given information och upplevelsen av att ha fått tid för frågor?
11 2. a) I vilken utsträckning upplever patienterna att de är delaktiga vid beslut gällande
behandlingar och undersökningar samt omvårdnad?
b) I vilken utsträckning önskar patienterna vara delaktiga vid beslut gällande behandlingar och undersökningar samt omvårdnad?
c) Skiljer sig upplevelsen av samt önskan om delaktighet åt beroende på patienternas ålder, kön, utbildningsnivå och civilstånd?
3. Finns det något samband mellan patienternas uppfattning av given information och deras upplevelse av delaktighet i beslut avseende vårdåtgärder?
4. a) I vilken utsträckning känner patienterna förtroende för vårdpersonalen?
b) Finns det något samband mellan patienternas känsla av förtroende och deras upplevelse av delaktighet i beslut?
METOD Design
Deskriptiv enkätstudie. Kvantitativ studiedesign valdes då syftet var att se frekvenser samt samband mellan de studerade parametrarna. För att ytterligare få fram patienternas egenformulerade åsikter ingick även öppna frågor i enkäten (Trost, 2007).
Urval
Inklusionskriterier
Inkluderade patienter har alla vårdats på aktuell allmänmedicinsk vårdavdelning på ett mindre sjukhus i Mellansverige samt skrivits ut inom en tidsperiod av tio veckor under våren 2011. Både män och kvinnor inkluderades.
Exklusionskriterier
Patienter som ej självständigt kunde fylla i enkäten samt patienter under 18 år exkluderades.
Kortare vårdtid än ett dygn var ett exklusionskriterium då författarna till detta arbete ansåg det svårt för patienterna att bilda sig en riktig uppfattning om information och delaktighet under en så kort tid. Patienter som av olika anledningar ej tillfrågades om att delta i studien exkluderades. Detta redovisades av patientansvarig sjuksköterska på för ändamålet avsedd lista (bilaga 4).
12 Bortfall
De patienter som valde att ej delta i studien efter genomläsning av bifogat informationsbrev räknades som bortfall. Om patienten utelämnade svar på enskilda frågor räknades detta som ett internt bortfall vid dataanalys.
Datainsamlingsmetod
Enkätfrågorna (bilaga 2) utarbetades av författarna i enlighet med Trost (2007) och utformades för att svara på aktuellt syfte och frågeställningar. Majoriteten av frågorna utformades som påståenden som patienterna ombads att ta ställning till. Frågorna som konstruerades var 16 slutna
frågor/påståenden med fasta svarsalternativ, samt fyra öppna frågor som gav patienterna utrymme för ytterligare åsikter. Enkätfråga 1-4 samt 13-24 behandlas i detta examensarbete. Resterande sju frågor som ingick i enkäten behandlas av två andra författare i ett separat examensarbete.
Enkätens inledande frågor behandlade demografiska data kring patienten; kön, ålder, utbildning samt civilstånd. Efter detta följde ett påstående angående patienternas förtroende för vårdpersonalen där patienten ombads ta ställning genom att kryssa i något av följande svarsalternativ; ”Ja”,
”Delvis” och ”Nej”.
Efterföljande påståenden behandlade patienternas uppfattning av information erhållen under sjukhusvistelsen, om denna information hade uppfattats som tillräcklig samt två påståenden
gällande patientens delaktighet i vården. Svarsalternativen på dessa påståenden var ”Instämmer inte alls”, ”Instämmer inte”, ”Instämmer delvis” och ”Instämmer helt”. Enkäten avslutades med två påståenden om huruvida patienten hade önskat vara mer delaktig vid behandlingar och
undersökningar samt vid omvårdnad. Dessa två påståenden besvarades genom alternativen ”Ja”,
”Nej, jag har varit lagom mycket delaktig” samt ”Nej, jag hade velat vara mindre delaktig”.
Tillvägagångssätt
Godkännande till studiens genomförande inhämtades muntligt från avdelningschefen och skriftligt av verksamhetschefen innan datainsamlingen påbörjades. Veckan innan datainsamlingen påbörjades hölls ett kort informationsmöte med utbildningsansvarig sjuksköterska för att presentera enkät och följebrev samt för att diskutera tillvägagångssätt, tidsplan och förväntat svarsantal. Även personal som var i tjänst på avdelningen den dagen informerades om studiens syfte samt tillvägagångssätt för datainsamling. Sjuksköterskorna på avdelningen informerades även om studiens syfte genom ett följebrev (bilaga 3). Detta följebrev lades i sjuksköterskornas postfack samt i avdelningens
13 personalrum. Dessutom skickade utbildningsansvarig sjuksköterska information om studien till alla sjuksköterskor på avdelningen via e-post. En låda lämnades i samband med informationsmötet för förvaring av besvarade enkäter.
Enkät samt informationsbrev till patienter skrevs ut i 50 exemplar. Enkäterna numrerades för att underlätta vid dataanalysen. Enkät, informationsbrev samt ett kuvert sattes ihop för att underlätta för personalen vid datainsamlingen. Materialet överlämnades av författarna till det andra
examensarbetet till utbildningsansvarig sjuksköterska på aktuell avdelning. Då en patient
exkluderats redovisades detta av sjuksköterskan på de listor (bilaga 4) som fanns där de icke ifyllda enkäterna förvarades på sjuksköterskeexpeditionen. Även denna lista överlämnades i två exemplar i samband med besöket.
Utbildningsansvarig sjuksköterska ombads övervaka utdelningen av de fyra första enkäterna för att säkerställa att patienterna förstod frågorna. Om så inte var fallet tillbads hon kontakta författarna till detta arbete för eventuell revidering av enkäten. Då det inte uppstod problem med förståelsen av frågorna genomfördes ingen revidering.
Enkäten delades ut av patientansvarig sjuksköterska under patientens sista vårddygn. I medföljande informationsbrev (bilaga 1) informerades patienterna om studiens syfte samt innehåll. Den
numrerade enkäten lades, efter att den besvarats av patienten, i bifogat kuvert som förslöts. Detta kuvert lades sedan i för ändamålet avsedd låda eller lämnades till patientansvarig sjuksköterska som då i sin tur placerade kuvertet i lådan. Kuverten förvarades i denna låda utan att innehållet
granskades av avdelningens personal. De patienter som valde att ej delta i studien redovisade detta genom att kryssa i nej-alternativet till deltagande på enkäten. Även dessa enkäter lades av
patientansvarig sjuksköterska i ett förslutet kuvert i avsedd låda för att bortfall skulle kunna redovisas.
Avdelningen kontaktades regelbundet per telefon under de veckor datainsamlingen pågick.
Telefonsamtalen genomfördes för att ge möjlighet att svara på eventuella frågor, visa engagemang samt för att få en överblick över antalet besvarade enkäter. Samtalen skedde mellan en till tre gånger per vecka. Datainsamlingen avslutades efter tio veckor.
14 Bearbetning och analys
Enkätens fyra första frågor gav data på nominalskala/kategorinivå (Ejlertsson, 2003). För att underlätta vid analyserna indelades variabeln ålder i fyra åldersgrupper vilket innebar data på ordinalskala.
Påstående 15-17 som behandlade patienternas uppfattning av information (frågeställning 1) gav data på ordinalskala. Resultatet av dessa beskrivs deskriptivt. Vidare analyserades resultatet med hjälp av Mann Whitney U-test samt Kruskal-Wallis ANOVA. Dessa analyser genomfördes för att undersöka huruvida det fanns skillnader mellan de demografiska gruppernas uppfattning av information. För att undvika massignifikans slogs påståenden 15-17 ihop genom att variablerna summerades. Detta resulterade i en samlad variabel angående patienternas uppfattning av information gällande sitt sjukdomstillstånd, aktuella behandlingar och undersökningar samt omvårdnad. Svarsalternativen på påståendena var graderade från 0-3 (0=Instämmer inte alls, 1=Instämmer inte, 2=Instämmer delvis, 3=Instämmer helt). Den summerade variabeln antog då ett värde mellan 0-9. Påstående 18 handlade om patienternas upplevelse av att få tillräcklig tid för frågor. Resultatet beskrevs deskriptivt. Med hjälp av Spearman´s rangkorrelation analyserades huruvida det fanns något samband mellan tid för frågor och den samlade variabeln gällande patienternas uppfattning av information.
Frågeställning två besvarades med hjälp av påstående 19-22. Påstående 19 och 20 behandlade patienternas upplevelse av delaktighet i beslut. Dessa gav data på ordinalskala. Resultatet beskrevs deskriptivt och analyserades med hjälp av Mann Whitney U-test samt Kruskal-Wallis ANOVA.
Analyserna genomfördes för att undersöka huruvida det fanns skillnader mellan de demografiska gruppernas upplevelse av delaktighet. Påstående 19 och 20 slogs ihop för att undvika
massignifikans, på samma sätt som påstående 15-17 (se ovan) vilket resulterade i att den samlade variabeln angående upplevelsen av delaktighet antog ett värde mellan 0-6. Påstående 21 och 22 angående patienternas önskan om delaktighet i beslut gav data på nominalskala/kategorinivå.
Resultatet beskrevs deskriptivt. För att analysera skillnader mellan de olika demografiska grupperna och önskad delaktighet användes Chi-2 test.
Samband mellan variablerna information och upplevd delaktighet (frågeställning 3) analyserades med hjälp av Spearman´s rangkorrelation.
15 Påstående 13 behandlade patienternas känsla av förtroende för vårdpersonal (frågeställning 4) och gav data på nominalskala/kategorinivå. Resultatet av påstående 13 samt sambandet mellan denna känsla och patienternas upplevelse av delaktighet beskrevs deskriptivt.
Insamlade data från de slutna frågorna analyserades i dataprogrammet PASW Statistics 18. De öppna frågorna redovisas i löpande text. För samtliga analyser gällde att p<0,05 för att resultatet skulle räknas som signifikant (Ejlertsson, 2003). Enligt Polit och Beck (2008) är ett samband starkt då Spearmans rho > 0,7. En korrelationskoefficient mellan 0,2 och 0,4 anges vara vanligt
förekommande. Detta tolkar författarna av föreliggande arbete som att ett måttligt samband förekommer då Spearmans rho>0,4. En korrelationskoefficient under 0,4 tolkas som ett svagt samband.
Etiska överväganden
Deltagande i denna studie var frivilligt och patienterna informerades om detta samt samtyckte till deltagande efter genomläsning av medföljande informationsbrev. Personuppgifter så som namn eller personnummer samlades ej in. Enkäterna kunde ej på något sätt knytas till enskilda patienter.
Därför behövde inte insamlat material hanteras i enlighet med personuppgiftslagen (PUL, SFS 1998:204). Godkännande till studiens genomförande inhämtades muntligt av avdelningschefen och skriftligt av verksamhetschefen innan datainsamlingen påbörjades.
RESULTAT
Antalet patienter som tillfrågades om att delta i studien var 41, varav nio (22%) valde att ej
medverka och dessa utgjorde därmed studiens bortfall. Totalt exkluderades 117 patienter varav 56 personer ej hade förmåga att självständigt fylla i enkäten. Två patienter vårdades mindre än ett dygn på aktuell avdelning. De övriga 59 exkluderades på grund av andra orsaker, såsom stor arbetsbörda hos vårdpersonalen som resulterade i att enkäten ej delades ut, eller att enkäten glömdes bort av den patientansvariga sjuksköterskan.
Av de 32 deltagarna var 37,5 % (n=12) män och 62,5 % (n=20) kvinnor. De deltagande patienterna var mellan 39 till 91 år gamla med en medelålder på 71 år. 3,6 % (n=1) var mellan 18-50 år, 28,6 % (n=8) var mellan 50-65 år, 39,3 % (n=11) var mellan 66-79 år och 28,6 % (n=8) var över 80 år gamla. 50 % (n=16) av patienterna som deltog hade utbildning på grundskolenivå, 31,3 % (n=10) på gymnasial nivå och 18,8 % (n=6) hade studerat på högskola/universitet. Av de deltagande
16 patienterna var 16,1 % (n=5) ensamstående, 19,4 % (n=6) levde i ett samboförhållande och 64,5 % (n=20) var gifta.
Information
Patienternas uppfattning av information under vårdtiden
Deltagarnas uppfattning av information vad gällde sjukdomstillstånd, behandlingar och
undersökningar samt omvårdnad redovisas i tabell 1. Majoriteten av deltagarna uppfattade att de helt eller delvis hade fått tillräcklig information gällande sitt sjukdomstillstånd (n=27), aktuella behandlingar och undersökningar (n=24) samt den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor (n=25).
Tabell 1. Patienters uppfattning av information erhållen under vårdtiden i procent
Skillnad avseende uppfattning av information
Mann Whitney U test användes för att se om det fanns någon skillnad mellan uppfattningen av att ha fått tillräcklig information och deltagarnas kön. Resultatet visade att män (md=9; iqr=1) i större utsträckning än kvinnor (md=7; iqr=3) uppfattade informationen som tillräcklig (z=-2,095;
p=0,036).
Inga signifikanta skillnader kunde ses gällande tillfredställelse med erhållen information i förhållande till ålder, utbildning eller civilstånd.
Jag har fått tillräcklig information om mitt
sjukdomstillstånd
Jag har fått tillräcklig information om aktuella behandlingar
och undersökningar
Jag har fått tillräcklig information om den omvårdnad som utförts
av sjuksköterskor och undersköterskor
Instämmer inte alls 0 (n=0) 0 (n=0) 0 (n=0)
Instämmer inte 3,6 (n=1) 7,7 (n=2) 7,4 (n=2)
Instämmer delvis 50 (n=14) 42,3 (n=11) 22,2 (n=6)
Instämmer helt 46,4 (n=13) 50 (n=13) 70,4 (n=19)
Totalt 100 (n=28) 100 (n=26) 100 (n=27)
17 Tid för frågor
Av de deltagande patienterna instämde 59,3 % (n=16) helt med att sjuksköterskor och
undersköterskor hade givit dem tid för eventuella frågor. 29,6 % (n=8) instämde delvis med detta påstående och 11,1 % (n=3) ansåg att de ej hade fått tillräckligt med tid för frågor. Spearman’s rangkorrelation visade på ett måttligt samband mellan deltagarnas upplevelse av att ha fått tillräckligt med tid för frågor och uppfattningen av att ha fått tillräcklig information (r=0,508;
p=0,008).
Delaktighet
Patienternas upplevelse av delaktighet under vårdtiden
Deltagarnas upplevelse av delaktighet i beslut kring behandlingar och undersökningar respektive beslut kring omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor redovisas i tabell 2.
Tabellen visar att majoriteten av patienterna upplevde sig delvis eller helt delaktiga i beslut kring aktuella behandlingar och undersökningar (n=23). Gällande beslut angående den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor uppgav 25 deltagare att de kände sig helt eller delvis delaktiga.
Tabell 2. Patienters upplevelse av delaktighet i beslut under vårdtiden i procent
Patienternas önskan om delaktighet under vårdtiden
I tabell 3 redovisas patienternas önskan om delaktighet i beslut under vårdtiden. Majoriteten av patienterna kände att de varit lagom mycket delaktiga i beslut både vad gäller behandlingar och undersökningar (n=19) samt i den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor
Jag har varit delaktig i beslut kring aktuella
behandlingar och undersökningar
Jag har varit delaktig i beslut kring den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och
undersköterskor
Instämmer inte alls 3,8 (n=1) 0 (n=0)
Instämmer inte 7,7 (n=2) 7,4 (n=2)
Instämmer delvis 50 (n=13) 33,3 (n=9)
Instämmer helt 38,5 (n=10) 59,3 (n=16)
Totalt 100 (n=26) 100 (n=27)
18 (n=21). Cirka en tredjedel av patienterna (n=10) uppgav att de hade önskat vara mer delaktiga i beslut gällande behandlingar och undersökningar medan fem patienter uppgav att de önskade vara mer delaktiga i omvårdnadsbeslut. En patient önskade vara mindre delaktig i beslut kring
omvårdnad.
Tabell 3. Patienters önskan angående delaktighet i beslut under vårdtiden i procent
Jag skulle gärna ha varit mer delaktig i beslut kring
aktuella behandlingar och undersökningar
Jag skulle gärna ha varit mer delaktig i beslut kring den omvårdnad som har utförts
av sjuksköterskor och undersköterskor
Ja 34,5 (n=10) 18,5 (n=5)
Nej, jag har varit lagom
mycket delaktig 65,5 (n=19) 77,8 (n=21)
Nej, jag hade velat vara
mindre delaktig 0 (n=0) 3,7 (n=1)
Totalt 100 (n=29) 100 (n=27)
Två deltagare svarade på den öppna frågan om önskad delaktighet.
”När man går ronderna så tycker jag att man talar grekiska och jag förstår inget.”
”Eftersom jag inte har kunskapen så måste man lita på att de kan sitt jobb och har kunskapen.”
Skillnad avseende upplevd samt önskad delaktighet
Vad gällde upplevd delaktighet samt patienternas önskan om delaktighet fanns inga signifikanta skillnader gällande ålder, kön, utbildningsnivå eller civilstånd.
Samband mellan information och delaktighet
Det fanns inget signifikant samband mellan erhållen information och upplevd delaktighet i beslut kring aktuella behandlingar och undersökningar samt den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor.
19 Förtroende
Patienternas känsla av förtroende
Vad gällde patienternas förtroende för sjuksköterskor och undersköterskor uppgav 88,9 % (n=24) att de kände förtroende för dessa och 11,1 % (n=3) att de delvis kände ett sådant förtroende. Ingen deltagare uppgav brist på förtroende för vårdpersonalen.
Det fåtal av deltagarna som svarat på den öppna frågan angående förtroende uppgav att de kände ett sådant för vårdpersonalen. Det framkom också att de upplevde att de fått stöd och hjälp av personalen samt att de som arbetade på avdelningen var professionella och lyhörda.
”De är sjukvårdens ryggrad.”
Förhållandet mellan förtroende och upplevd delaktighet
Vad gäller delaktighet i beslut kring aktuella behandlingar och undersökningar uppgav 23 patienter att de helt/delvis upplevde sig delaktiga. Av dessa uppgav 22 patienter att de kände ett förtroende för vårdpersonalen. Återstående patient kände delvis ett sådant förtroende. Gällande delaktighet i omvårdnad upplevde 24 patienter att de helt/delvis var delaktiga. Av dessa kände 23 patienter förtroende för vårdpersonalen medan en patient uppgav sig delvis känna förtroende. Ytterligare en patient som delvis kände förtroende för vårdpersonalen upplevde sig inte delaktig i beslut kring omvårdnad.
DISKUSSION
Majoriteten av deltagarna uppfattade att de helt eller delvis fått tillräcklig information gällande sitt sjukdomstillstånd, aktuella behandlingar och undersökningar. Informationen uppfattades även tillräcklig gällande den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor. Männen ansåg i större utsträckning än kvinnorna att informationen hade varit tillräcklig. De flesta deltagarna kände att de hade fått tillräckligt med tid för att ställa eventuella frågor till vårdpersonalen. Det fanns ett signifikant samband mellan upplevelsen av att ha fått tid för frågor och uppfattningen av att ha fått tillräcklig information.
En majoritet av de deltagande patienterna upplevde att de helt eller delvis fått vara delaktiga i beslut kring aktuella behandlingar och undersökningar samt i beslut kring den omvårdnad som utförts av vårdpersonal. En större andel av deltagarna ansåg sig ha varit lagom mycket delaktiga i dessa beslut. Dock fanns det även en betydande andel deltagare som hade önskat vara mer delaktiga
20 främst gällande beslut kring aktuella behandlingar och undersökningar. Det framkom även att de flesta deltagarna kände förtroende för vårdpersonalen.
Resultatdiskussion Information
En majoritet av de deltagande patienterna uppgav att de helt eller delvis hade fått tillräcklig information gällande sitt sjukdomstillstånd, aktuella behandlingar och undersökningar samt gällande den omvårdnad som utförts av sjuksköterskor och undersköterskor.
Grundläggande för god vård av hög kvalitet är att patienterna upplever att information finns tillgänglig för dem samt att de känner sig välinformerade (Kinnersley & Edwards, 2009; Sainio et al., 2001). Sainio et al. (2001) anser att detta leder till ökad vårdkvalitet. I föreliggande studie framkom att patienterna var nöjda med given information. Detta kan antyda att vården på
avdelningen uppfyller en aspekt av betydelse för god vård. Dock ska det beaktas att information inte är den enda aspekten som leder till vård av hög kvalitet. Ytterligare aspekter som kan vara av
betydelse är exempelvis delaktighet, personalens kunskap, relationen mellan patient och personal samt sjukhusmiljön. Ökat informationsutbyte innebär att patienterna upplever mindre oro och ängslan (Sainio et al., 2001). Detta stöds av Cortis och Lacey (1996) som även påpekar att
inkonsekvent information leder till oro och förvirring. Att deltagarna i föreliggande studie kände sig välinformerade kan ha resulterat i en minskad förekomst av oro och ängslan. Däremot ska beaktas att sjukdom och sjukhusinläggning i sig kan orsaka en oro och ängslan som inte kan dämpas endast genom god information.
Tillfredsställelsen med given information var störst gällande omvårdnad där drygt 70 % av deltagarna instämde helt med att informationen varit tillräcklig. Angående aktuella behandlingar och undersökningar ansåg hälften att de erhållit tillräcklig information. Knappt hälften av
deltagarna var av uppfattningen att informationen varit tillräcklig kring det aktuella
sjukdomstillståndet. Möjligen kan denna skillnad bero på att det inom den omvårdnad som utförs av sjuksköterskor och undersköterskor i större utsträckning är möjligt att informera kontinuerligt till skillnad från enstaka samtal angående aktuellt sjukdomstillstånd. Information angående
sjukdomstillstånd ges först och främst av läkare som ofta har mindre tid avsatt för direkt patientkontakt jämfört med vad vårdpersonalen har. Vårdpersonalen kan därför tillvarata fler tillfällen för informationsutbyte med patienten. Detta möjliggör att de i sitt dagliga arbete med
21 patienten kan ge mindre mängd information vid upprepade tillfällen. Beaver et al. (2007) anser att för omfattande information ej ska ges vid ett och samma tillfälle, samt att informationen ska ges då patienten är mottaglig.
Enligt Cortis och Lacey (1996) har kön, ålder, vårdlängd samt etnicitet ingen betydelse för hur nöjd patienten är med given information. Vad gäller kön motsägs detta av föreliggande studie där det framkom att män i större utsträckning än kvinnor var tillfreds med given information. Inga signifikanta skillnader kunde ses gällande ålder. Då vårdlängd samt etnicitet ej studerades kunde inga slutsatser angående detta dras.
En grundläggande faktor för att patienterna ska känna sig välinformerade är att de ges tid för att ställa frågor samt att få dessa besvarade (Cortis & Lacey, 1996; Sainio et al., 2001). Majoriteten av de deltagande patienterna i föreliggande studie instämde i att sjuksköterskor och undersköterskor hade givit tillräcklig med tid för patienternas eventuella frågor. Endast en mindre andel ansåg att de inte hade fått tillräckligt med tid för frågor. Ett signifikant samband fanns mellan uppfattningen av att vara välinformerad och att ha fått tid att ställa frågor. Det får ses som positivt att majoriteten upplevde sig ha fått tid för frågor, men de drygt 11 % som ej ansett sig fått tid måste ändå uppmärksammas. Dessa patienter behöver ges mer tid för sina eventuella frågor, för att de ska känna sig välinformerade. Det är viktigt att vårdpersonalen uppmärksammar de patienter som inte uttryckligen ställer frågor, och i sitt dagliga nära arbete med patienten är lyhörda för patientens eventuella kunskapsluckor. Sjuksköterskor ska uppmuntra patienterna att ställa frågor (Sainio et al.
2001). Patienterna bör ej uppleva att vårdpersonalen har brist på tid då det kan resultera i att patienterna undviker att ta upp eventuella frågor (Cortis & Lacey, 1996). Det är därför viktigt att vårdpersonalen uppträder lugnt och arbetar i en takt som ej upplevs som stressande för patienten.
Delaktighet
Patientens delaktighet i vård kännetecknas av ett nära samarbete mellan personal och patient.
Patienten bör ha inflytande över beslut som fattas. En sådan delaktighet gynnar patientens hälsa och välbefinnande och upprätthåller patientens autonomi (Entwistle, 2009). I föreliggande studie upplevde de flesta patienter att de varit helt eller delvis delaktiga i beslut kring sin egen omvårdnad samt behandlingar och undersökningar. Endast liten andel ansåg sig inte alls ha varit delaktiga. Den andel av deltagare som ej upplevt att de varit delaktiga i beslut missgynnades därmed. Deras
grundläggande rättighet till autonomi förbisågs vilket kan vara ett exempel på vad som sker vid en paternalistisk beslutsmodell (Charles et al., 1999).
22 Flera studier påvisar att patienternas förtroende för läkare och vårdpersonal är en förutsättning för ett bra samarbete mellan patient och vårdpersonalen. Detta samarbete bör präglas av ärlighet och tillit (Sahlsten et al., 2009; Hendersson, 2003; Nordgren & Fridlund, 2001). I föreliggande studie uppgav en majoritet av patienterna att de hade fullt förtroende för vårdpersonalen samt kände sig helt eller delvis delaktiga både vad gäller omvårdnad samt delaktighet i aktuella behandlingar och undersökningar. Detta tyder på att vårdpersonalen på avdelningen var förtroendeingivande, och att de hade förmågan att skapa goda patientrelationer vilket som tidigare nämnts är en förutsättning för patientens känsla av delaktighet.
Resultatet visade att den största andelen deltagare var nöjda med hur delaktiga de var i beslut både vad gäller aktuella behandlingar/undersökningar och vårdpersonalens omvårdnad. Dock fanns även en betydande andel patienter som önskade vara mer delaktiga i alla beslut. Enligt Ende et al. (1989) önskade 75 % av deltagarna att vara mer delaktiga i mindre omvårdnadsbeslut än i större beslut, såsom exempelvis medicinska beslut. I motsats till detta anser Mansell et al. (2001) att patienters vilja till delaktighet är större vid mer omfattande medicinska beslut. Detta stöds av föreliggande studie där dubbelt så många deltagare önskade vara mer delaktiga i beslut gällande aktuella
behandlingar och undersökningar jämfört med omvårdnadsbeslut. Enligt Charles, Whelan och Gafni (1999) innebär delat beslutsfattande att information utbyts kontinuerligt för att patient och
läkare/vårdpersonal sedan gemensamt tar ett beslut. Det är viktigt att tillämpa denna modell för beslutsfattande både vid små och stora beslut kring patientens vård för att patienten ska uppleva sig vara delaktig. För att detta ska vara möjligt krävs att patienten är välinformerad.
Florin et al. (2008), Hamman et al. (2007) och Ende et al. (1989) framhåller att det finns skillnader i önskan om delaktighet i beslutstagande beroende på kön, utbildning, civilstånd samt ålder.
Föreliggande studie kunde inte visa på några sådana signifikanta skillnader. Ej heller kunde några signifikanta samband mellan patienternas uppfattning av given information och deras upplevelse av delaktighet påvisas.
Metoddiskussion
Antalet deltagare i denna studie motsvarade inte det antal som förväntades innan datainsamlingen påbörjades. Att den aktuella avdelningen på grund av calicivirus har varit stängd vid flera tillfällen under datainsamlingsperioden medförde att antalet patienter som kunde ha erbjudits att delta i studien minskade. Om så ej varit fallet kan antas att antalet deltagare varit fler. Det stora antalet
23 patienter som exkluderades på grund av att sjuksköterskorna inte delade ut enkäten har med stor sannolikhet haft inverkan på resultatet. Hur det kom sig att sjuksköterskorna inte delade ut enkäterna till ett så stort antal patienter är oklart. Under tiden för datainsamlingen kontaktade författarna avdelningen kontinuerligt. Den information som gavs var att det stora antalet
exkluderade patienter berodde på att inneliggande patienter ej haft förmåga att självständigt fylla i enkäten och att glömska hos personalen ej var av betydelse. Ytterligare personliga besök på avdelningen hade möjligtvis kunnat öka antalet utdelade enkäter då vår närvaro på avdelningen skulle ha varit en påminnelse för sjuksköterskorna om att studien pågick. Dessutom kunde extra informationsmöten ha varit ett sätt att öka antalet utdelade enkäter. Detta föreslogs av författarna men ansågs av aktuell avdelningspersonal ej vara nödvändigt. De patienter (n=59) som av okänd anledning inte tillfrågades om deltagande i föreliggande studie kan ha haft andra uppfattningar och upplevelser av information och delaktighet än de patienter som hade möjlighet att delta i studien.
Detta ses som en betydande svaghet i studien, vilket anses påverka studiens generaliserbarhet.
Då ett inklusionskriterium var att patienten skulle ha förmåga att självständigt fylla i enkäten kan resultatet inte ses som gällande för hela avdelningens patientklientel. Patienter som ej självständigt kunde fylla i enkäten kan möjligtvis ha haft andra uppfattningar och upplevelser av information och delaktighet än de patienter som hade möjlighet att delta i studien. Det finns dock en svårighet i att studera dessa patienters uppfattningar och upplevelser. Om personal eller anhöriga hade fått tillåtelse att hjälpa patienten med att fylla i enkäten hade detta kunnat påverka patienternas möjlighet att svara sanningsenligt.
Nio patienter valde att ej medverka i denna studie vilket innebar ett bortfall på 22 %. Detta bortfall kan ha påverkat resultatet. Anledningar till bortfallet kan vara att enkäten delades ut till patienter som ej var tillräckligt friska för att orka fylla i denna eller för att de varit oroliga för att deras deltagande skulle få konsekvenser för deras fortsatta vård. Att så inte var fallet framgick i det medföljande informationsbrevet vilket deltagarna då möjligtvis ej läst och tagit till sig. För att undvika missförstånd gällande innehållet i informationsbrevet kunde sjuksköterskorna samt eventuellt även undersköterskorna ha delgivit patienterna dess innehåll muntligen. Möjligen hade dock detta lett till att vårdpersonalens personliga värderingar påverkat patientens uppfattning av studien samt svar.
24 Flera enkäter var ej fullständigt besvarade vilket utgjorde ett internt bortfall. Detta kan bero på att frågorna antingen ansågs för personliga eller var svåra att förstå. För att undvika sådana
missförstånd delades de första fyra enkäterna ut av utbildningsansvarig sjuksköterska. Hon pratade sedan med deltagarna för att klargöra om de hade haft problem med förståelse av enkätfrågorna.
Författarna av detta arbete kunde själv ha delat ut de första enkäterna för att få direkt information av patienterna angående deras förståelse av enkätfrågorna.
Resultatet i föreliggande studie kan användas av personal på aktuell allmänmedicinsk avdelning som en del i ett förbättringsarbete. Genom att veta var eventuella brister finns är det lättare att införa förbättringar av betydelse för patienterna. Vidare studier skulle kunna inriktas på att djupare studera både information och delaktighet. Exempel på sådana frågeställningar är om patienterna uppskattar och har lättare att ta till sig information i skriven form, om sådan delats ut på avdelningen, eller om patienten har lättare att ta till sig information från andra informationskällor. Även bemötande borde studeras då uppfattningen av information påverkas av hur patienten upplever sig bli bemött (Cortis
& Lacey, 1996). Angående delaktighet skulle vidare studier kunna fokusera på om patientens erfarenhet av inneliggande vård samt om dennes sjukdomstillstånd påverkar patientens upplevda samt önskade delaktighet i beslut kring den egna vården.
Slutsats
Resultatet av denna studie visade att majoriteten av de deltagande patienterna på aktuell
allmänmedicinsk avdelning uppfattade sig välinformerade angående aktuellt sjukdomstillstånd, behandlingar och undersökningar samt omvårdnad. Gällande uppfattningen om den information deltagarna fått under vårdtiden ansåg sig männen överlag mer välinformerade än kvinnorna. De flesta kände sig även delaktiga i beslut som fattades under vårdtiden samt kände ett förtroende för vårdpersonalen.
25
REFERENSER
Beaver, K., Craven, O., Witham, G., Tomlinson, M., Susnerwala, S., Jones, D. & Luker, K.A.
(2007). Patient participation in decision making: views of health professionals caring for people with colorectal cancer. Journal of Clinical Nursing, 16, 725-733. doi: 10.111/j.1365-
2702.2006.01587.x
Charles, C., Whelan, T. & Gafni, A. (1999). What do we mean by partnership in making decisions about treatment?. British Medical Journal, 319, 780-782.
Cortis, J., & Lacey, A. E. (1996). Measuring the quality and quantity of information–giving to in- patients. Journal of Advanced Nursing, 24, 674-681.
Doherty, C. & Doherty, W. (2005). Patients´ preferences for involvement in clinical decision- making within secondary care and the factors that influence their preferences. Journal of Nursing Management, 13, 119-127.
Ejlertsson, G. (2003). Statistisk för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Ende, J., Kazis, L., Ash, A. & Moskowitz, M. A. (1989). Measuring patients’ desire for autonomy:
Decision making and information-seeking preferences among medical patients. Journal of General Internal Medicine, 4, 23-30.
Entwistle, V. (2009). Patient involvement in decision-making: The importance of a broad conceptualization. I A. Edwards, G. Elwyn (Red.), Shared Decision-Making in Health Care:
Achieving Evidence-Based Patient Choice (s. 17-22). New York: Oxford University Press Inc.
Fagermoen, M. S. (2002). Patientundervisning. I H. Almås (Red.). Klinisk omvårdnad: del 1. (ss.
12-30). Stockholm: Liber.
Florin, J., Ehrenberg, A. & Ehnfors, M. (2006). Patient participation in clinical decision – making in nursing: a comparative study of nurses´ and patients´ perceptions. Journal of Clinical Nursing, 15, 1498-1508. doi: 10.1111/j.1365-2702.2005.01464.x
Florin, J., Ehrenberg, A. & Ehnfors, M. (2008). Clinical decision-making: predictors of patient participation in nursing care. Journal of Clinical Nursing, 17, 2935-2944. doi: 10.1111/j.1365- 2702.2008.02328.x
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. doi:
10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hamann, J., Neuer, B., Kasper, J., Vodermaier, A., Loh, A., Deinzer, A,…Härter, M. (2007).
Participation preferences of patients with acute and chronic conditions. Health Expectations, 10, 358-363. doi: 10.1111/j.1369-7625.2007.00458.x
Henderson, S. (2003). Power imbalance between nurses and patients: A potential inhibitor of partnership in care. Journal of Clinical Nursing, 12, 501-508.
Kinnersley, P., Edwards, A. (2009). Helping consumers with their information needs. I A. Edwards, G. Elwyn (Red.), Shared Decision-Making in Health Care: Achieving Evidence-Based Patient Choice (s. 171-175). New York: Oxford University Press Inc.
Mahjoub, R. & Rutledge, D. N. (2010). Perceptions of informed consent for care practices:
hospitalized patients and nurses. Applied Nursing Research. doi: 10.1016/j.apnr.2009.12.001
Mansell, D., Poses, R. M., Kazis, L. & Duefield, C. A. (2000). Clinical factors that influence patients’ desire for participation in the decisions about illness. Archives of Internal Medicine, 160, 2991-2996.
Nordgren, S. & Fridlund, B. (2001). Patients’ perceptions of self-determination as expressed in the context of care. Journal of Advanced Nursing, 35(1), 117-125.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2008). Nursing Research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Sahlsten, M.J.M., Larsson, I.E., Lindencrona, C.S.C. & Plos, K.A.E. (2005). Patient participation in nursing care: an interpretation by Swedish Registered Nurses. Journal of Clinical Nursing, 14, 35- 42.
Sahlsten, M.J.M., Larsson, I.E., Sjöström, B. & Plos, K.A.E. (2009). Nurse strategies for optimising patient participation in nursing care. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23, 490-497. doi:
10.1111/j.1471-6712.2008.00649.x
Sainio, C., Lauri, S. & Eriksson, E. (2001) Cancer patients’ views and experiences of participation in care and decision making. Nursing Ethics, 8(2), 97-113. doi: 10.1177/096973300100800203
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 4 januari, 2011, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763&format=text
SFS 1998:204. Personuppgiftslag. Stockholm: Justitiedepartementet. Hämtad 6 januari, 2011, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1998:204
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 4 januari, 2011, från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105- 1_20051052.pdf
Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
