"Är det skrivet så är det skrivet.": En kvalitativ studie om bibliotekariers synsätt på barnlitteratur som har uppfattats som rasistisk

KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP

VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2014:5

"Är det skrivet så är det skrivet."

En kvalitativ studie om bibliotekariers synsätt på barnlitteratur som har uppfattats som rasistisk

MINA HANSSON

© Mina Hansson

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.

Svensk titel: "Är det skrivet så är det skrivet." – En kvalitativ studie om bibliotekariers synsätt på barnlitteratur som har uppfattats som rasistisk

Engelsk titel: "If it's written then it's written" - A qualitative study about librarians viewpoint on children's literature that has been understood as racialist

Författare: Mina Hansson

Färdigställt: 2014

Handledare: Roger Blomgren

Ingrid Johansson

Abstract: In the autumn of 2012 a debate started in Swedish media about racial stereotypes and content in children's literature.

Some voices wanted to weed out titles such as Tintin i Kongo (Tintin in the Congo) and the character Lilla hjärtat from Liten Skär och alla Brokiga (Little Pink & Brokiga), while others claimed that it was against our freedom of speech. In this essay I intend to interview librarians to find out if and how the debate has affected their work with purchase and weeding. I will also analyze their purchase policy to find out if it mentions racism and how the policies are applied in practice. As theory I'm using Strömbergs theory regarding three aspects of racism and Klassons theory about three different kinds of librarian roles. Do the librarians take the guardian role, the dialog role or the marketing model?

Nyckelord: Barnlitteratur, stereotyp, rasism, bibliotekarieroll, inköpspolicy, rasismdebatt, inköp, gallring

Innehåll

1 Inledning

1.1 Bakgrund ...1

1.2 Syfte och frågeställningar ...3

1.3 Avgränsningar ...3

2 Tidigare forskning

2.1 Barnbokens historia...6

2.2 Framställning av färgade i barnlitteratur ...7

3 Teori

3.1 Tre aspekter av rasism...8

3.2 De tre bibliotekarierollerna ...8

4 Metod

4.1 Intervju ...10

4.2 Urval...11

4.3 Genomförande ...11

5 Resultat

5.1 Litteratur...12

5.2 Debatternas påverkan ...13

5.2.1 Inköp...13

5.2.2 Gallring...14

5.2.3 Debatter ...15

5.3 Inköpspolicy ...17

5.4 Sammanfattning ...17

6 Analys

6.1 Strömbergs aspekter och rasismdebattens påverkan ...19

6.2 Bibliotekarierollerna ...20

6.3 Bibliotekens inköpspolicy ...22

7 Sammanfattning

8 Källförteckning

Bilaga

1

1 Inledning

Samhället är under ständig förändring. Normer ändras, fokus flyttas och sådant som tidigare har fått lite plats lyfts fram. Allt detta som sker, förändringar och debatter, påverkar biblioteken och dess utbud. Under hösten och vintern 2012 lyftes debatten om rasism fram på flera håll. Flera stereotypiska leksaker i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul klipptes bort, flertalet Tintin-album och karaktären Lilla Hjärtat från serien Bebisbrokiga anklagades som rasistiska samtidigt som pepparkaksgubbar förbjöds i Luciatåget på en skola i Laxå för att det kunde anses som stötande (Scherman 2012). I det sistnämnda fallet togs förbudet snabbt bort och tidningen som publicerat historien anklagades för att ha lånat ut sig till en rasistisk mobb genom att skriva om händelsen innan de kontaktat skolan (Hanagarth 2012). Oavsett artikelns sanning väckte den starka reaktioner, liksom de andra exemplen som nämnts, och startade en debatt som nu, ett år senare, fortfarande pågår och rent ut sagt delar det svenska folket. Å ena sidan har vi de som förespråkar att rasstereotypiska karaktärer ska gallras medan det å andra sidan finns de som anser att ingen tjänar på att rensa.

I alla exempel ovan går det att uttyda att det både direkt och indirekt är barnen som berörs. Detta kan bero på att vuxna ofta intar en beskyddande roll gentemot barnen och anser att de inte skall läsa litteratur med rasstereotyper eller där ordet neger förekommer (Kåreland 2013, s. 37ff). I Sverige är neger ett mycket infekterat ord som upprör, så mycket att många undviker det helt och hållet (Strömberg 2005, s. 6). De flesta konditorier skriver chokladboll istället för negerboll och Albert Bonniers Förlag döpte 2007 om Agatha Christies klassiker Tio små negerpojkar till Och så var de bara en med motiveringen att "[d]et finns ingen anledning att behålla en titel som kan göra folk ledsna" (Rýden 2007).

Detta är mycket intressant med tanke på att biblioteken innehar mycket media där rasstereotyper och ordet neger förekommer. Just det faktum att situationen är som sådan innebär det att bibliotekarierna dels behöver tänka över sitt utbud men även för vilka värderingar de och deras bibliotek står för. Skall de se litteraturen som en produkt av sin tid eller något som behöver gallras och anpassas efter vår tids värderingar? Med detta som utgångspunkt har fyra bibliotekarier intervjuats för att redogöra hur de förhåller sig till barnlitteratur med innehåll som har uppfattats som rasistisk. Undersökningar som berör rasism i samband med barnlitteratur är svår att hitta i svensk forskning, därmed är det av stor relevans att undersöka detta. Förhoppningen är att bibliotekarier skall kunna ta del av studiens resultat för att själva skapa sig en åsikt i frågan.

1.1 Bakgrund

Lena Kåreland skriver i sin bok Barnboken i samhället att ända sedan utbudet av barnböcker ökade under 1800talet har det förekommit debatter om vad barn skall och inte skall läsa. I början fanns oro för att barnen läste för mycket och den allmänna uppfattningen var länge att barnen skulle hjälpa till i arbetet, inte läsa. Det var fult att sluka böcker, vuxna förespråkade kvalité framför kvantitet (Kåreland 2013, s. 76).

2 Vid sekelskiftet uppstod två olika typer av kritik. Den ena behandlade populärlitteraturen vars värderingar och attityder som förmedlades var skadliga för barnen. Liknande kritik har uppstått senare, bland annat med Enid Blytons mysterieböcker (Kåreland 2001, s. 139). Den andra kritiken tog upp att den mesta barnlitteraturen främst handlade om tillvaron för högreståndsbarn. Kritiken ledde till att Barnen från Frostmofjället publicerades 1907, vilken ses som Sveriges första realistiska barnroman (ibid., s. 33).

Tecknade serier har funnits i Sverige sedan slutet av 1800talet men det var när läsningen av serietidningar ökade under 50talet som dess lämplighet började debatteras. Helena Magnusson (2005) beskriver i sin bok Berättande bilder: Svenska tecknade serier för barn hur serierna ansågs vara opassande läsning för barnen och debattörerna drog paralleller mellan våldsinslag i tidningarna och kriminalitet bland ungdomar (s. 161).

Serietidningsläsningen hade också negativ påverkan på de ungas läsande: bilden och pratbubblorna gjorde att blicken irrade och vanlig bokläsningsteknik försämrades. Det var våldet som främst kritiserades, men även sexism och rasism togs upp i debatten (Magnusson 2005, s. 160f). Bibliotekarier tog avstånd från serierna och det dröjde till 1968 innan de första seriealbumen erbjöds i Sambindningen. Det förekom bibliotek där låntagarna inte fick låna serier förrän de lånat ett visst antal av "riktig" litteratur (ibid., s.

194f). Seriealbum som Tintin, Asterix och Spirou klarade sig till stora delar från kritiken och sågs som goda undantag (ibid., s. 163).

Under 60- och 70talet blossade det som kan vara den största barnboksdebatten upp (Kåreland 2013, s. 58). Istället för Beskows idyller eftersträvades realism och flera av samhällets debatter tog plats i barnböckerna, som jämställdhet och könsroller.

Skilsmässor, alkoholmissbruk och skolproblem var några av de ämnen som behandlades flitigt i barnböckerna. Barnen skulle inte skyddas från verkligheten, utan tidigt i livet ta del av de faktiska förhållandena som rådde (ibid., s. 60).

Flera av debatterna som pågick under 60- och 70talet förekommer än och numera finns bokförlag, exempelvis OLIKA förlag, som specialiserar sig på värderingar som jämställdhet och att utmana kön- och rasstereotyper. Samtidigt har synen på barnlitteraturen delvis återgått till hur det såg ut vid förra sekelskiftet, då den beskyddande Beskowtillvaron rådde. Bibliotekarier vågar inte alltid köpa in den mer vågade litteraturen av rädsla för att stöta sig med låntagarna (Björk & Örnberg 2009).

Litteratur som förut var godtagbar har blivit ifrågasatta i debatter. Exempel på detta är albumen med Tintin som förut framhölls som goda undantag men numera ses som rasistiska och av dålig kvalité (Magnusson 2005, s. 163).

Hur biblioteken bör agera i situationer där barnlitteratur diskuteras kan tolkas utifrån Barnkonventionen, Unescos folkbiblioteksmanifest och yttrandefriheten. De två första är deklarationer som medlemsländerna inte är tvingade att följa, men vars rekommendationer man skall försöka efterleva.

Den förstnämnda tar upp barns yttrandefrihet, att de har rätt till att "söka, motta och sprida information och tankar av alla slag", de enda undantagen är de som strider mot lagen (UNICEF 2013, artikel 13). Vidare säger Barnkonventionen i artikel 18 att det är föräldrarna (eller vårdnadshavaren) som "har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling".

3 Unescos folkbiblioteksmanifest (Svenska Unescorådet 2006) talar varmt om demokratins grundprincip, att alla skall ha tillgång till bibliotek där de kan söka information och kunskap för bland annat välfärd och personlig utveckling (ibid., s. 9). I manifestet står det att "[f]olkbibliotekets samlingar och utbud av tjänster skall inte vara föremål för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur och inte heller för kommersiella påtryckningar" (ibid., s. 10). Här kan man tydligt utläsa att biblioteken inte skall gallra, magasinera eller låta bli att köpa in litteratur för att biblioteksbesökare och röster i media kräver att vissa titlar skall rensas.

För att ett samhälle skall vara demokratiskt innebär det att alla har yttrandefrihet och att ingen förhandsgranskning får förekomma. Yttrandefrihet är friheten att i tal, skrift eller bild ge upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (Strömberg & Lundell, s.

12). Undantag från detta är om materialet kan ses som hets mot folkgrupp. För att det skall klassas som det skall materialet uttrycka hot eller missaktning med antydan på bland annat folkgruppers ras och ursprung (ibid., s. 97). Både albumet Tintin i Kongo och karaktären Lilla Hjärtat har anmälts som hets mot folkgrupp men friats.

Justitiekanslern ansåg att Lilla Hjärtat inte var hets mot folkgrupp (TT Spektra 2013) och i fallet med Tintin inleddes aldrig någon förundersökning då preskriptionstiden gått ut (Lindell 2007).

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att ta reda på bibliotekariers synsätt på barnlitteratur där innehåll som uppfattats som rasistiskt förekommer, detta för att deras synsätt påverkar det dagliga arbetet och bibliotekets bestånd.

Frågeställningarna är som sådana:

 På vilket sätt anser bibliotekarierna att den pågående debatten om rasism i barnlitteratur påverkat deras arbete med inköp och gallring?

 Vad säger de olika bibliotekens inköpspolicy om rasism och hur används de enligt bibliotekarierna i praktiken?

För att besvara frågeställningarna har fyra bibliotekarier intervjuats varav deras svar sedan analyserats gentemot teorierna vilka berör olika aspekter av rasism och tre olika roller bibliotekarier kan inta i denna fråga.

1.3 Avgränsningar

Fokus kommer att ligga på barnlitteratur som har både text och bilder, i detta fall illustrerade barnböcker, bilderböcker och tecknade serier som främst är riktade mot barn 0-12 år. Lena Kåreland (2013, s. 13) beskriver barnlitteratur som "böcker som är skrivna, producerade och marknadsförda med tanke på en ung läsekrets." En liknande definition används i denna studie. Med barnlitteratur menas illustrerad barnlitteratur, bilderböcker och tecknade serier som är skrivna, producerade och marknadsförda med tanke på en ung läskrets och som i nutid ses som barnlitteratur oavsett dess ursprungliga tilltänkta publik. Andra medier som har text och bild, exempelvis faktaböcker och tv-

4 spel, har exkluderats. Det är svenska förhållanden som ämnas undersökas, därmed utgår studien från svensk barnbokshistoria, svenska barnboksdebatter och så vidare.

Studien bygger på djupintervjuer av bibliotekarier som arbetar med att köpa in och/eller gallra litteratur. Anledningen till detta urval var för att nå de bibliotekarier som aktivt arbetar med bibliotekets utbud, om vad som skall och inte skall finnas där. De bibliotekarier som intervjuades arbetar på folkbibliotek. Det förekommer en geografisk begränsning i valet av bibliotek, en avgränsning som är gjord med tanke på tids- och kostnadsmässiga skäl.

Begreppen ljusa och färgade används för att omtala och skilja mellan personer av olika etniciteter. Liksom vit och svart är detta problematiska och laddade ord som ger en vi och dem känsla. Dock behövs specifika termer för att möjliggöra en studie som denna och ljusa och färgade ansågs som de mest neutrala begreppen.

5

2 Tidigare forskning

Problematiken med barnlitteratur och det som kan uppfattas som rasistiskt innehåll är något som knappt avhandlats i svensk forskning. Det är främst kandidat- och magisteruppsatser som behandlar ämnet och det är inte alltid explicit rasism som berörs utan kontroversiellt innehåll och etiska dilemman överlag. Det förekommer forskning om urvalsarbete och gallring men då dessa knappt eller inte alls nämner rasistiskt innehåll har dessa inte setts som relevanta.

Maria Simonsson har i sin kandidatuppsats Biblioteken kan inte hålla på att rensa ut - En diskursanalys av Tintindebatten (2012) analyserat tjugo artiklar, krönikor och blogginlägg för att undersöka vilket synsätt skribenterna har på den konstnärliga friheten och folkbibliotekens urvalsarbete i dagens Sverige. Författaren finner utifrån materialet två huvuddiskurser. Den ena är informationsfrihetsdiskursen, vilken innebär att skribenterna anser att bibliotekens huvuduppgift är att ordna så att all information är tillgänglig för allmänheten. Litteratur med stereotyper bör istället för att gallras användas för att undervisa barnen att se på stereotyperna i en historisk vinkel så att bilderna får en funktion som diskussionsunderlag om rasism. Den andra huvuddiskursen är urvalsdiskursen vilken innebär att skribenterna istället anser att biblioteken bör plocka bort stötande material så att låntagarna slipper mötas av stereotypa bilder. De anser inte att all material är lämplig att finnas på barnavdelningen. De stereotypa bilderna kan enligt skribenterna påverka barnen negativt (Simonsson, s. 12ff).

Margareta Rönnberg, barnkulturforskare och professor i filmvetenskap, sammanfattar de första månadernas debatt under hösten 2012 om Lilla hjärtat i "Lilla hjärtat är en mullvad" - "Nä, en pengvin!" – En studie av kontroversen kring Stina Wirséns filmfigur (2013). Rönnberg menar att skribenterna i media som under debatten ansett att karaktären är rasistisk inte har kunnat peka på just vad som är rasistiskt med denne, inget mer än utseendet - och Rönnberg menar att en bild i sig inte kan vara rasistisk utan blir det genom sammanhanget och handlingar. Vidare påpekar Rönnberg att många debattörer missat kontexten, att det rör sig om böcker riktade mot barn som ännu inte vet vad en pickaninny, golliwog eller blackface är (vilka är begrepp på rasistiska stereotyper) eller innebär historiskt. Enligt fyrtio tillfrågade barn uppfattas Lilla hjärtat som ingetdera, utan de ser i karaktären bland annat en mullvad, pingvin och nyckelpiga.

Ett fåtal ser en människa men använder då termerna pojke eller flicka (ibid., s. 46). I boken ställer Rönnberg frågan: "vad är mest rasistiskt [...]: att svarta Lilla hjärtat får vara busig som alla andra, eller att inte alls få synas?" (ibid., s. 103).

Sandra Ilar (2012) har jämfört det skilda mottagandet av de färgade karaktärerna Lilla Hjärtat och Manne under 2012 (från Brokigaböckerna respektive Jag älskar Manne).

Medan den förstnämnda fick hård kritik och till slut drogs tillbaka av författaren nominerades boken Jag älskar Manne till Augustpriset. Lilla Hjärtat pekades ut som ett blackface medan Manne var målad mer verklighetstroget. Innehållsmässigt anser Ilar att Lilla Hjärtat är en jämställd karaktär som deltar på allas lika villkor. Manne används i sin tur som ett berättartekniskt verktyg "för att framställa bokens överskridande vänskapstema och mångfaldsmedvetna känsla" (ibid., s. 35). Han framställs även som annorlunda gentemot de andra ljusa pojkarna som förekommer i boken. Denna uppsats

6 är av intresse för den belyser vad som bildmässigt uppfattas som rasistiska stereotyper och pekar på att det är bilderna, inte innehållet, som är det som upprör (ibid., s. 25).

Cecilia Björk och Sofia Örnberg (2009) undersöker i sin magisteruppsats barnbibliotekariers hantering och tankar kring medier som kan uppfattas som kontroversiellt. Författarna behandlar alla typer av kontroversiellt innehåll men bland dem ingår rasism. Andra kontroversiella ämnen var bland annat kvinnodiskriminering, sex och spekulativt våld. Informanterna poängterade att dessa ämnen får förekomma på barnavdelningen, men att ämnena då skall behandlas på rätt sätt, alltså professionellt och inte spekulativt, glorifierande eller stereotypt (Björk & Örnberg, s. 32). Det händer att det har betydelse vem som är författaren (ibid., s. 33f). Flera av informanterna i undersökningen har fått försvara titlar i bibliotekets utbud efter att användare riktat kritik mot innehållet. En av informanterna berättar om två fall då hon gallrat litteratur efter att barn kritiserat böckerna som enligt dem ansetts vara rasistisk. I det ena fallet handlade det om en bok där skurkarna framställdes på ett rasistiskt och stereotypiskt vis och i det andra var det en bok med roliga historier där vissa skämt innehöll ordet neger och redaktören var etnolog (ibid., s. 36ff).

2.1 Barnbokens historia

Under lång tid fanns ingen litteratur explicit för barn, istället fick de läsa folkböcker, skillingtryck och annan text som ursprungligen var skriven för vuxna. Det var inte förrän i slutet av 1500talet som de första barnböckerna publicerades i Sverige (Kåreland 2001, s. 26f). Bristen på barnlitteratur berodde främst på att böcker vid denna tid var mycket dyra att köpa samt att läskunnigheten bland barn var låg. Det var inte förrän folkskolan blev obligatorisk 1842 som de flesta barnen blev läskunniga och intresset för deras läsning ökade (Kåreland 2013, s. 75).

Under romantiken ansågs den bästa läsningen för barn vara sagor, rim och ramsor då det bidrog till att utveckla deras fantasi och känsloliv (Kåreland 2013, s. 52). De berättelser som sedan blev vanliga var verkligheten i idealiserad form, man ville att de unga skulle vara barn så länge som möjligt och i sin läsning slippa nöd och lidande (ibid., s. 47).

Genom litteraturen skulle barnen fostras till att bli goda kristna och lära sig vad som var rätt och fel. De som i böckerna utförde upptåg bestraffades alltid medan de skötsamma belönades. Litteraturen skulle även bilda, som historia och folkseder. Det uppfattades som viktigt med fosterländskhet vilket gjorde att Sverige i slutet av 1800talet fick en större inhemsk produktion av barnböcker som förespråkade om det underbara med det svenska (ibid., s. 55). Detta kan ses som ett sätt att motarbeta intresset för att resa ut i världen som under denna tid blev alltmer lockande i och med järnvägen och de förbättrade kommunikationerna (Andersson & Druker 2008, s. 55). Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är ett typiskt exempel i denna anda där man genom huvudkaraktärens resa får lära sig Sveriges geografi och att tycka om och känna stolthet inför det inhemska.

Under välfärdssamhällets utveckling efter det andra världskriget fördubblades barnboksutgivningen och barnlitteraturen ändrade riktning. Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (utgiven 1945) blev markeringen för genombrottet av den moderna svenska barnboken och symbol för det nya och fria barnet (Kåreland 2001, s. 35). Det var verkligheten som skulle skildras, en bild som lever än idag. Numera anses det viktigt att

7 göra barnen medvetna om världen de lever i och konflikterna däri. Inget ämne är för svårt eller kontroversiellt: döden, föräldrar av samma kön, kulturmöten (Kåreland 2013, s. 60).

De tecknade serierna har genomgått en liknande utveckling. Serier riktade mot barn förekom inledningsvis främst i barntidningar (som olika jultidningar och Folkskolans barntidning, senare Kamratposten), det var inte förrän 1937 som Sverige fick sin första serietidning (Magnusson 2005, s. 157). I likhet med barnlitteraturen ökade läsningen av serietidningar kraftigt under 40talet vilket tydligt urskiljs på antalet tidningar som startade. De fransk-belgiska seriealbumen som Tintin och Asterix lanserades på 70talet och sades vara goda undantag i den stora debatten om tecknade serier som förekom under 50- och 60talet (ibid., s. 163).

2.2 Framställning av färgade i barnlitteratur

Färgade har i litteraturen framställts på olika sätt genom tiderna. Bildmässigt har utvecklingen gått från stereotypiska drag som svart hudfärg och stora läppar till att vara mer realistiska. Innehållsmässigt har större delen av de afrikanska vildarna, piprökande araberna och kannibalerna ersatts av färgade i förortsmiljö och blivit jämställda med de ljusa (Magnusson 2005; Strömberg 2005). Trots detta sker ännu att färgade framställs stereotypiskt och på ett exotiskt vis. I Pija Lindenbaums bok Jag älskar Manne framställs den färgade karaktären Manne på ett icke stereotypiskt vis och likställd med de ljusa, men det är enbart hans utseende som kommenteras i texten, särskilt håret. På detta sätt blir Manne något avvikande och främmande vilket förstärker vi och dem känslan (Ilar 2012, s. 28).

Fredrik Strömberg skildrar i sin bok Serienegern. En bildberättelse om fördomar (2005) hur färgade karaktärer framställts i tecknade serier genom tiderna. Under slutet av 1800 och början av 1900talet var de färgade karaktärerna ofta dumma, godtrogna, vidskepliga och barnsliga. De ser upp till de vita (männen) och talar med dialekt talspråk, trots att de ljusa karaktärerna talar mer korrekt skriftspråk utan ljudmässiga omskrivningar (Strömberg 2005, s. 31). I USA ändrades denna bild på 30talet medan man i Sverige ända in på 60talet hade kvar bilden av de stereotypiska afrikanerna, som i Rune Andréassons serie Teddy där huvudkaraktären är fångad i en "neger-by" (ibid., s. 77).

Periodvis under 1900talet har många författare undvikit färgade i sina verk. Detta för att de inte har vetat hur de skall hantera situationen då det funnits de som önskat färgade karaktärer medan det funnits de som inte velat ha med färgade eller anklagat de färgades framställning som stereotypa och rasistiska (Strömberg 2005, s. 87). Detta har lett till att färgade varit starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen, på grund av osäkerheten om hur de får gestaltas (ibid., s. 143). Ett sätt att komma undan detta problem har varit att använda sig av djurkaraktärer eftersom författarna på det viset sluppit precisera etnicitet (Andersson & Druker 2008, s. 126; Magnusson 2005, s. 103).

8

3 Teori

Två teorier har använts för att svara på studiens frågeställningar. Dessa är tre aspekter av rasism och de tre bibliotekarierollerna förmyndarrollen, dialogrollen och marknadsmodellen.

3.1 Tre aspekter av rasism

I Serienegern. En bildberättelse om fördomar (2005) skriver Strömberg om rasism i tecknade serier och beskriver tre aspekter som detta kan urskiljas på. Den första aspekten av rasism är den bildmässiga, att färgade karaktärer avbildas stereotypt i form av exempelvis stora läppar och flätor. Den andra aspekten är textmässig, när färgade framställs på ett negativt vis genom ordval och i den beskrivande texten. Den tredje och sista aspekten är innehållsmässig, att färgade framställs som exempelvis underlägsna, dumma eller elaka. Strömberg anser även att denna typ av rasism utförs om författarna undviker att ta med färgade (Strömberg 2005, s. 8).

Rasism definieras enligt Wikström som när man anser att människor är indelade i olika raser och att dessa raser skiljer sig från varandra och skall behandlas på olika vis (2009, s. 108). Enligt denna definition kan man tolka polisens kartläggning av romer som rasism, då den enda anledningen till att dessa personer förekommer i registret är för att de är romer (Taubert 2013).

3.2 De tre bibliotekarierollerna

I takt med samhället och bibliotekariernas utveckling har det blivit allt svårare att ge en enhetlig bild av vad som menas med bibliotekarierollen. Enligt många är bibliotekarier inget annat än personer som arbetar på bibliotek och deras uppgifter är att låna ut och sortera böcker (Kåring Wagman 2008, s. 7). Bibliotekariernas roll är dock mer komplex än så. Rollerna ändras med tiden och skiljer sig åt mellan olika typer av bibliotek och avdelningar. Exempelvis lägger en skolbibliotekarie troligtvis mer fokus på läslust och litteraturförmedling än en företagsbibliotekarie (ibid., s. 6f).

I Bibliotekarien och professionen: En forskningsöversikt (2008) har Anna Kåring Wagman undersökt vad forskningen säger om bibliotekariernas roll. Det som framkommer är att dagens bibliotekarier känner sig osäkra i sin roll och att det saknas en tydlig beskrivning av bibliotekariernas kompetens, något som kan bero på att deras arbete består av många olika moment. En bibliotekarie skall ha informationskompetens, källkritisk kunskap, social och pedagogisk kompetens, goda litteraturkunskaper och även kunna väcka läslust (Kåring Wagman 2008, s. 6ff).

Studiens huvudsakliga teori utgår från den svenska biblioteksforskaren Maj Klassons modell som beskriver tre olika roller bibliotekarier kan inta gentemot låntagarna.

Klasson utgår från folkbildning och livslångt lärande i sina modeller men de är ändå tillräckligt relevanta för att tillämpa i denna studie.

9 Bibliotekarier som intagit förmyndarrollen har ett uppifrånperspektiv, de ser det som sin uppgift att lära ut vad som är bra litteratur och kultur till de som befinner sig där nere, alltså låntagarna. Det bibliotekarierna förmedlar är ens egna värderingar och uppfattningar. Låntagarna blir ett sorts objekt som skall anpassas efter bibliotekariernas premisser. De bibliotekarier som istället intar underifrånperspektivet ser till individens behov i sin självbildningsprocess. Inom detta perspektiv finns de andra två modellerna:

dialogrollen och marknadsmodellen. Den förstnämnda utgår från det jämlika samtalet där bibliotekarien och låntagarens värderingar är lika viktiga. Marknadsmodellen är när bibliotekens utbud ses som en vara som anpassats efter individer och gruppers behov, eller behov som uppstått genom samhällets utveckling. Det är låntagarnas åsikter som kommer i första hand (Klasson et al. 1997, s. 13ff).

Modellerna skall nu tolkas i relation till studiens syfte och frågeställningar. I förmyndarrollen får bibliotekarien en kulturbevarande roll och anser att kvalité är den viktigaste faktorn i avseende på bibliotekets utbud. Angående rasismaspekten påverkas bibliotekarierna inte av påtryckningar utifrån utan står för det de en gång köpt in.

Bibliotekarier som intar dialogrollen anser att det är angeläget att diskutera bibliotekets urval med låntagarna. Detta innebär att de gallrar och köper litteratur efter önskemål men även ser på sina egna och bibliotekets värderingar i processen. Sannolikheten är stor att litteratur magasineras eller gallras om låntagare upplever att en bok är rasistisk och bibliotekarien instämmer.

De bibliotekarier som ser biblioteket som låntagarnas, inte deras, faller in i marknadsmodellen. De köper in och gallrar litteratur utan att ta egna åsikter i betänkning. Om låntagare upplever att en bok är rasistisk gallras eller magasineras den.

Bibliotekarierna undviker även att köpa litteratur som de på förhand vet kan uppfattas som rasistisk.

10

4 Metod

Underlaget till denna studie är djupintervjuer. Denna metod ansågs som bäst lämpad i och med att det som söktes var värderingar och tankar kring studiens ämne.

4.1 Intervju

Studiens genomförda intervjuer har haft en semistrukturerad prägel då flexibilitet eftersträvades. En intervjuguide har använts. Alan Bryman (2011) skriver om vikten att ha en bra intervjuguide för att forskaren skall ha en minneslista över de teman och frågeställningar som skall beröras. Samtidigt, genom att göra på detta vis, skapas flexibilitet och informanterna ges stor frihet att utforma sina svar (ibid., s. 419).

Studiens intervjuer har haft fyra olika teman. Varje intervju började med delen där grundläggande frågor som namn, arbetstitel och antal år i yrket ställdes. De andra tre teman - inköp, gallring och övriga frågor - kom i olika ordning beroende på hur intervjuerna fortlöpte. På så sätt blev intervjuerna flexibla och utformades efter informanternas svar och hur de ledde diskussionen. För mig som intervjuare var det lika viktigt att få svar på frågorna som att ge informanterna chans att tala om allt de funderat över i det berörda ämnet. Genom att lyssna på deras tankar kunde jag utveckla min egen förståelse i ämnet och under intervjuerna ställa fler sonderingsfrågor. I delen inköp ställdes frågor som berörde inköpspolicy, inköpsförslag, viktiga faktorer vid inköp och hur de hanterar inköp av litteratur som har uppfattats som rasistisk. I delen om gallring fick informanterna berätta om gallringsarbetet, hur de hanterar önskemål utifrån om att gallra och om och hur mediedebatterna påverkat gallringen. De övriga frågorna var om det förekommer antirasistiskt arbete på biblioteket och i så fall vad samt om de har diskussioner bibliotekarier och bibliotek emellan angående rasismdebatten.

Bryman (2011) menar att för att man skall bli en framgångsrik intervjuare krävs det att man är insatt i ämnet som skall undersökas för att kunna ställa relevanta frågor och bra sonderingsfrågor, och även är strukturerad, öppen, styrande, kritisk, tolkande och har tydliga frågor, visar hänsyn, intar en empatisk inställning och relaterar till sådant som tidigare sagts under intervjun. Det är även viktigt att vara balanserad, intervjuare skall varken säga för mycket eller för lite, och är etiskt medveten (s. 420). Under intervjuerna togs hänsyn till dessa punkter genom bland annat neutralitet och att jag ställde frågor som både fördjupade informanternas svar men också fick dem att se på ämnet i ett annat ljus. Ibland lät jag det bli tyst, för att ge informanterna chans att tänka efter. I många fall ledde det till att de fortsatte tala och utvecklade sina svar utan att det behövde ställas sonderingsfrågor.

Informanternas svar har tolkats utifrån de valda teorierna. Därmed ställdes frågor som berörde de tre bibliotekariemodellerna, för att ta reda på om de tillhörde den kulturbevarande förmyndarrollen, den diskuterande dialogrollen eller den anpassningsbara marknadsmodellen. Frågor ställdes också utifrån Strömbergs tre rasismaspekter, för att undersöka vart informanterna ansåg att gränsen går för vilken litteratur som anses vara godtagbar att finnas på biblioteken. Varje aspekt representeras av en titel eller karaktär vilka tas upp i 5.1.

11 Intervjuerna har utgått från Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002). Informationskravet innebär att intervjuaren informerar informanterna om syftet med forskningsuppgiften medan samtyckeskravet innebär att informanterna själv bestämmer över sin medverkan.

Alla uppgifter som samlades in under intervjuerna har behandlats konfidentiellt och enbart i forskningsändamål enligt konfidentialitets- respektive nyttjandekravet.

4.2 Urval

Undersökningens urval bygger på vad Bryman kallar målstyrda urval, vilken innebär att forskaren väljer ut personer med direkt hänvisning till forskningsfrågorna (2011, s.

350). Fyra folkbibliotek blev kontaktade varav tre svarade jakande. Alla biblioteken är belägna i Mellansverige. De enda kriterier som ställdes på bibliotekarier att intervjua var att de hanterar antingen något av eller både bokinköp och gallring/magasinering och har minst ett års erfarenhet av yrket. Andra faktorer som kön, arbetstitel eller ålder spelade ingen roll. Det förekom ett övervägande att enbart intervjua barnbibliotekarier men valet blev att inte fokusera på arbetstiteln. Bibliotekarier från olika avdelningar intervjuades, för att få mer nyanserade svar än om enbart barnbibliotekarier intervjuats.

Även om det inte är relevant för undersökningens resultat redovisas här vissa av de uppgifter som framkom enligt de första grundläggande frågorna i intervjun. Av informanterna var två män och två kvinnor i åldrarna 43-64. De hade mellan 13 och 37 års erfarenhet av bibliotekarieyrket. Bland informanterna fanns en bibliotekschef, en bibliotekarie (tidigare inköpsansvarig), en barn- och ungdomsbibliotekarie samt en vikarierande bibliotekschef med ansvar för inköp av media för vuxna.

4.3 Genomförande

Intervjuerna genomfördes på respektive informants arbetsplats, antingen i dennes arbetsrum eller i annat avskiljt rum. På två av biblioteken intervjuades en bibliotekarie åt gången medan två stycken intervjuades vid samma tillfälle på det tredje biblioteket.

Intervjuerna pågick tills tillräckligt med information samlats in, vilket var ungefär en halvtimme per intervju. Samma intervjuguide användes vid alla intervjutillfällena. Ingen av informanterna tog del av intervjuguiden innan intervjun då spontana svar eftersöktes.

Alla intervjuer spelades in, detta för att inte glömma något men främst för att jag inte skulle vara upptagen med att anteckna. När man genomför djupintervjuer är det viktigt att vara fokuserad för att kunna ställa bra sonderingsfrågor, vilket underlättas om intervjuerna spelas in (Bryman 2011, s. 420). Två av informanterna har kontaktats i efterhand via e-post för att besvara kompletterande frågor.

12

5 Resultat

I detta kapitel kommer resultatet att presenteras med utgång från informanternas svar.

Svaren har placerats utifrån olika teman: litteratur, debatternas påverkan och inköpspolicy. I den andra delen berörs både debatter i media och de som förts mellan bibliotekarier på både intern och extern nivå.

Informanterna kommer på grund av integritetsskäl att inte ges en närmare presentation.

De har fått fiktiva namn, som dessutom är könsneutrala. Informanterna är:

Bibliotek 1: Ichi

Bibliotek 2: Ni och San Bibliotek 3: Yon

5.1 Litteratur

I intervjuerna är det särskilt tre titlar och karaktärer som diskuterats. Dessa titlar och karaktärer kommer att presenteras härnedan.

Lilla hjärtat är en karaktär som förekommer i Stina Wirséns småbarnsbokserie Bebisbrokiga (2010-2012). Lilla hjärtat är en färgad flicka som skapades av antirasistiska orsaker: att hon var lika mycket värd som de andra bebisbrokiga. I debatten anklagades Lilla hjärtat för att vara både blackface, pickaninny och golliwog på grund av att hon avbildas svart och med flätor och i vissa fall stora läppar. Under debatten bestämde sig Wirsén för att sluta måla karaktären. Lilla hjärtat tillhör den första aspekten av rasism.

Bertil Almqvists album Barna Hedenhös upptäcker Amerika (1950) blev inför återutgivningen kritiserad eftersom Amerikas urinvånare definieras negativt utifrån sin hudfärg. Bokförlaget bestämde sig för att i samlingsalbumet utesluta just detta album.

Barna Hedenhös upptäcker Amerika tillhör den andra aspekten av rasism.

Tintin i Kongo (albumversionen 1946, originalet 1930-1931) är den andra berättelsen om karaktären Tintin, författad av Hergé (pseudonym för Georges Remi). I albumet framställs de färgade som fega, lata och skrockfulla och avbildas kolsvarta och med stora läppar. Genom åren har albumet ändrats flertalet gånger och även förbjudits i vissa länder. Den är tillåten i Sverige men har fått ett förklarande förord. Detta album tillhör den tredje aspekten av rasism.

Alla biblioteken i studien innehar Lilla hjärtat-böckerna liksom Barna Hedenhös upptäcker Amerika. Tintin i Kongo förekommer på två av de tre biblioteken. På det bibliotek där det saknas beror det på att albumet placerats på en gifthylla i magasinet, och därmed inte heller syns i katalogen för låntagarna. På gifthyllan placeras litteratur som bibliotekarierna anser är av dålig kvalité. Biblioteket har litteraturen där för att kunna titta igenom och motivera varför de inte har den för utlåning, för att skapa en egen åsikt. Deras exemplar av Tintin i Kongo har däremot, av okänd anledning, försvunnit från gifthyllan.

13

5.2 Debatternas påverkan

Här kommer resultatet av den första frågeställningen redovisas, om och på vilket sätt bibliotekarierna anser att debatterna har påverkat deras arbete med inköp och gallring.

5.2.1 Inköp

På Ichis bibliotek möts personalen varannan vecka för traditionella bokmöten då de diskuterar och genomför kommande inköp. Det förekommer att de köper litteratur däremellan. Inköpen sker efter BTJ-listorna och mycket köps på efterfrågan, de får inköpsförslag ideligen även om det främst är vuxen- och kurslitteratur. Vid bokmötena förekommer sällan diskussioner mellan bibliotekarierna angående kontroversiellt material, även om det sker vid uppenbart rasistiska böcker som exempelvis Mein Kampf. Vissa bibliotekarier vill inte att boken skall finnas i bibliotekets utbud medan Ichi anser att den har en självklar plats på biblioteket för att den är ett historiskt dokument. Det som främst diskuteras under bokmötena är litterär kvalité och om de skall köpa in fler böcker i ämnen där de känner att de redan fyllt behovet. Just kvalité är det som poängteras som den viktigaste faktorn vid inköp, särskilt när det gäller barnlitteratur. Ichi säger:

Jag, personligen, har aldrig varit av den åsikten att huvudsaken är att de läser, utan jag tycker att vi har chansen att ge ungarna liksom det bästa och då ska vi göra det va, även om det finns en hel del av tveksam [...] litterär kvalité här också på barnavdelningen men inställningen är att det ska va hög kvalité.

De flesta inköpen på Ni och Sans bibliotek sker cirka var fjortonde dag. De fördelar de olika ämnesområdena mellan bibliotekarierna och inköpen sker utifrån BTJs inköpslistor. De ansvariga för barnavdelningen har möten och diskuterar inköpen gemensamt. Wirséns böcker var de inte så noga med att läsa recensionerna på innan, utan inköpen skedde mer på grund av att författaren är erkänd och populär. Troligtvis hade böckerna med Lilla hjärtat köpts in även om det varit mindre bra recensioner. De köper in mycket av inköpsförslagen, men inte allt som exempelvis Blyton-böckerna eftersom de uppfattas som könsstereotypa och rasistiska av informanterna. Att böckerna dessutom är lättillgängliga är ytterligare ett argument, som informanterna även använder med annan lättillgänglig litteratur. Biblioteket vill vara ett alternativ till bokhandeln. Överlag får de inte många inköpsförslag till barnavdelningen. Det kommer ett fåtal låntagare och efterfrågar böcker, men de är inte många och det verkar vara lika många, om inte fler, vuxna än barn. Den litteratur som köps in till barnavdelningen skall, utöver att vara ett alternativ till bokhandeln, hålla en sorts konstnärlig kvalité, att den ger en upplevelse, och har ett bra språk. Klassikerna har en given plats på biblioteket, men San säger att vad som är en klassiker är en definitionsfråga. Vissa av klassikerna håller inte numera måttet vilket gör att bibliotekarierna måste vara mer medveten om att de skrevs på en annan tid. Ni känner sig lite tveksam till Pippiböckerna, att Pippis pappa är negerkung och att Pippi vill bli negerprinsessa, men känner ändå att hen inte kan låta bli att köpa in böckerna för att de är så erkända. Hen anser därmed att det är bra att böckerna fått ett förklarande förord, för denna typ av litteratur är känsligare för barn, särskilt för de färgade som får stöta på hur deras folk en

14 gång behandlats. Därmed är det angeläget att litteraturen som köps in inte får uppfattas som rasistisk.

På Yons arbetsplats gäller enskilt inköpsarbete, de olika avdelningarna diskuterar inte inköp med varandra. Litteratur beställs dagligen och inköpen baseras på recensioner, vid enstaka tillfällen köps litteratur som inte recenserats. De mesta inköpen sker via BTJ men även via Bokus. De flesta inköpsförslagen köps in. Det skall vara något extremt för att de inte skall inhandlas även om Yon köpt in debattböcker till avdelningen O (Samhälls- och rättvetenskap) som ifrågasatt invandring, just för att hen anser att det är viktigt att bådas sidor får komma till tals.

Yon: Så att jo, men det har hänt att vi köpt det som vi kanske inte borde ha köpt, men, just för att debatten skulle få finnas. Det är skillnad om det är en barnbok till exempel, för om det är en vuxen debattbok på avdelningen O [...], så tycker jag att det [är] en annan sak. Man kanske ska va försiktigare när det gäller barnböcker.

Intervjuare: Man blir kanske lite mer beskyddande?

Yon: Mm. [Paus] Då kanske man blir överbeskyddande också.

Yon har inget ansvar av inköp av barnlitteratur men anser att den viktigaste faktorn för barnlitteratur är kvalité. Hen poängterar dock att man måste ta hänsyn till att kvalitetsbegreppet ändras med tiden. Yon anser att litterära klassiker är viktiga att inneha på biblioteket. Barnbibliotekarierna har emellertid varit relativt hårda med att gallra och magasinera de klassiker som inte lånas ut i någon större omfattning. På de öppna hyllorna står den litteratur som enligt dem anses vara de mest givna klassikerna.

Vid inköp antar Yon att barnbibliotekarierna är väldigt styrda av BTJs recensioner och att "ibland så kanske de är lite för fega, att de inte vågar köpa allt". Samtidigt tycks hen dela barnbibliotekariernas åsikt genom att säga att man bör vara mer noggrann med barnlitteratur. Bland annat för att barnen inte alltid har en vuxen bredvid sig som kan förklara innehållet.

Vid intervjuerna ställdes en hypotetisk fråga: om de skulle förlora sitt exemplar av Tintin i Kongo, skulle de då köpa in den igen? Både Ichi och Yon svarade att de inte aktivt skulle köpa in albumet igen, men om det kom ett inköpsförslag skulle de personligen göra det. Yon ställer sig dock osäker på hur barnavdelningen skulle reagera.

Ni och San, som från början inte hade albumet på sitt bibliotek, svarade att de aldrig skulle kunna tänka sig att köpa in den.

5.2.2 Gallring

Ichi anser att den pågående rasismdebatten inte har påverkat hen i gallringsarbetet. Hen har alltjämt stått för att behålla det som köpts in så länge det inte förekommit uppenbara faktafel. Hen anser att det är en framgång att vi slutat tala på det viset, nedlåtande och med användandet av ord som "neger och kurreduttar". Hen vill inte att den litteraturen skall gallras, för osäkerheten om vart gränsen skall dras är alltför stor. Inte heller har hen påverkats av att låntagare bett om att litteratur skall plockas bort, oavsett om det var religiösa på 70talet som ville att sexupplysning för barn skulle plockas bort eller politiker som nyligen önskat att vissa titlar skall gallras. Ichi pekar på yttrandefrihetsaspekten, att all litteratur har rätt att finnas på biblioteket oavsett innehåll.

15 Det finns ingen litteratur - vare sig Tintin, Pippi eller Mein Kampf - som hen skulle gallra på grund av påtryckningar utifrån.

På Ni och Sans arbetsplats förekommer diskussioner om de skall gallra litteratur eller inte. Tintin i Kongo hade sedan tidigare placerats på bibliotekets gifthylla i magasinet, men om albumet hade stått framme på öppna hyllan hade den i och med debatten gallrats. Informanterna har diskuterat om de övriga Tintin-böckerna skall stå på barnavdelningen eller flyttas till vuxenavdelningen. En annan bok som kommit upp till diskussion är Pernilla Stalfelts Färgerna, en bilderbok som presenterar olika färger med illustrationer. På uppslaget med färgen svart förekommer texten "svart arbetskraft" i samband med en bild på en färgad som dammsuger. Detta tyckte de var osmakligt, lite obehagligt. Även serieboken om Pippi Långstrump diskuteras. I serieboken finns en ruta med en leende Pippi som glatt säger: "Negerprinsessa, tänk bara! Jag ska ha en egen neger som blankar mej med skokräm över hela kroppen, så att jag blir lika svart som dom andra negerbarna" (Linderborg 2012). Denna bok kommer enligt informanterna att med stor sannolikhet gallras inom den närmaste framtiden. Ni och San hade ett dilemma angående Barna Hedenhös upptäcker Amerika innan bokförlaget "gjorde det lätt för oss" genom att dra in den från nyutgåvan. Deras bibliotek är det enda av de intervjuade där låntagare tyckt att de skall gallra en bok på grund av vad de upplevt som rasistiskt innehåll, nämligen Mustafas kiosk av Jakob Martin Strid. Ni beskriver den som en enkel bok att gallra, det var ett lätt val trots att den fick en fantastisk recension av BTJ när den kom ut.

Ni: Den var ju inte speciellt bra heller, det tar i mer med [att gallra böcker där] man känner att författarna... att man har tyckt om dem och man tycker att de har nåt konstnärligt värde och sådär. Så får man ändå tänka hur alla...

vad det sänder för signaler till olika personer som kommer in.

Att Ni och San överväger att gallra litteratur är för invandrarbarnens skull, för att skydda dem mot de rasistiska texterna och bilderna.

Yon har inte hört talas om att låntagare önskat att litteratur skall gallras på grund av rasism och hen skulle inte få för sig att medvetet gå runt bland hyllorna och leta upp denna typ av litteratur. Det är främst vid inköp, inte gallring, hen tänker på rasismaspekten. Överlag är hen av samma åsikt som Ichi, att man inte skall ändra eller gallra böcker på grund av rasistiskt innehåll.

Jag tänker inte gå och gallra några gamla klassiker i alla fall bara för det, för då får man ju ta bort rubbet.

5.2.3 Debatter

Gemensamt för alla informanter är att det förs diskussioner på respektive bibliotek om rasismdebatten. Diskussionerna har däremot antagit olika former och storlekar. Minst diskussion förekommer på biblioteket där Ichi arbetar. Ichi anser att bibliotekets personal har liknande åsikter, vilket hen menar är bra samtidigt som mer debatter under deras bokmöten vore önskvärt. Det sker däremot diskussioner om uppenbart rasistiska böcker, även om de i slutändan allt oftast köps in. Bibliotekarierna friar hellre än fäller.

Hen talar varmt om den övriga personalen och anser dem alla vara mycket kompetenta.

Ändå smyger sig en viss irritation in när det gäller rasismdebatten.

16 Det ska va så jävla pk, en del av mina kollegor. Dem törs inte liksom ta den här striden, vilket jag tycker är synd. De är rädd själv för att liksom bli anklagade för att va rasist på nå sätt.

Även på Yons arbetsplats förekommer diskussioner om rasismdebatten men vad hen vet handlar inte diskussionerna om litteraturens vara eller icke vara.

Jag tror vi är lite tagna på sängen av det. Jag tror inte vi haft någon större diskussion om det där, så att, det är lite från person till person hur man funderar kring det här.

Yon säger att hen inte funderat så mycket på rasismdebatten och har inte bestämt sig för vart hen står i frågan, utan kan se saken från båda hållen. Hen anser däremot att böckerna skall finnas kvar på biblioteket så länge låntagarna vill läsa dem. Litteraturen skall dessutom finnas i sin originalversion.

Jag tycker inte man ska gå in och rensa bort, in i böcker, är det skrivet så är det skrivet.

På Ni och Sans bibliotek förekommer en stor diskussion i och med att de överväger att gallra litteratur som kan ses som stötande, för de vill att alla skall känna sig välkomna på biblioteket. Särskilt anser de att frågan är viktig för dem då det är en invandrartät kommun och många invandrarbarn besöker biblioteket. Informanterna vet inte hur de skall hantera situationen, det kan ju komma låntagare som undrar varför de inte har en viss bok eller varför de har den. Ett alternativ de funderat över är att placera den debatterade litteraturen i magasinet så att den finns på biblioteket men ändå inte syns för dem som kollar bland de öppna hyllorna. Samtidigt anser de att det är ett lite fegt sätt att hantera situationen. Den ökade debatten på Ni och Sans bibliotek skedde i och med en studiedag under hösten då de deltog i en konferens som handlade om stereotyper i barnlitteratur. Ni berättar om hur konferensen öppnade hens ögon:

Vi åkte på den här studiedagen och innan tyckte nog jag i alla fall att det var så tydligt att det inte var nå rasistisk mening [med Lilla hjärtat] så jag tyckte väl att, hon är ju söt och så, men så lär man sig mer om att det har, den här pickaninnyn då, har funnits och då känns det väl kanske... Man vet ju att andra kommer från andra kulturer också, där de har nånting annat med sig.

På ingen av biblioteken förekommer diskussioner med andra bibliotek, men alla informanter anser att det vore önskvärt att ha en öppnare dialog. Yon poängterar dock vikten av att det är upp till varje bibliotek att bestämma hur de skall göra i frågan, hen anser att det inte får förekomma någon gemensam policy som skall gälla alla bibliotek.

Varken Ichi eller Yon uppfattar Lilla hjärtat som rasistisk, en åsikt som inte förändrats av debatten vilket var fallet för Ni och San. Istället tycks Ichi irriterad över situationen och förstår varken hur någon kan tolka karaktären som rasistisk eller varför Wirsén drog in sina böcker. Även Yon anser att situationen med Lilla hjärtat är lite upphetsad, liksom hela rasismdebatten. Hen anser att Tintin hör hemma på biblioteket, men att de kan erbjuda andra böcker än just Tintin i Kongo, som hen för övrigt inte ser som ett lysande exempel på god litteratur. Vidare menar hen att både Tintin i Kongo och Barna Hedenhös upptäcker Amerika representerar sin tidsanda och att böckerna inte bör gallras för att de anses rasistiska eller att dess bilder och text ska ändras för att anpassas efter vår tids värderingar.

17 Man kan också väva in andra aspekter i det hela va, man kan visa [hur]

samhället har förändrats, såhär såg det ut då. Och man har en diskussion med barnen om det.

5.3 Inköpspolicy

Här kommer det att redogöras vad bibliotekens inköpspolicy säger om rasism och hur de enligt informanterna används i praktiken.

Ichi berättar att det inte finns någon nedskriven policy på deras bibliotek och att det aldrig har funnits någon. Hen anser att det fungerar bra ändå och att det därmed inte behövs.

På Ni och Sans bibliotek finns en nedskriven inköpspolicy för barnlitteratur, i vilken kvalité poängteras som den viktigaste faktorn. Via kommunnämnden har de kriterier att hålla sig till, bland annat att barnlitteraturen inte får innehålla könsstereotyper eller vara våldsförhärligande och rasistisk. Dessa kriterier överväger informanterna vid inköp.

Bland annat köper de in litteratur som enligt dem anses vara politiskt korrekt. Ni anser att det märks att författarna till dessa böcker har tänkt till mycket men också att böckerna skrivits för att vara korrekta vilket gör att de blir lite stela och humorlösa.

Yons bibliotek har ingen explicit inköpspolicy. Istället tar personalen hänsyn till kommunens värdegrund vid inköp: att bland annat främja demokratiska åsikter och yttrandefrihet samt motverka rasism. Det är inte alltid bibliotekarierna tänker på värdegrunden vid inköp berättar Yon. Istället baseras inköpen på recensioner. Hen tar hänsyn till rasistiskt innehåll, vilket hen antar ofta sker omedvetet, men reflekterar också över i vilket samband boken skall användas. Hen anser att det är skillnad på debattböcker och barnlitteratur. När Yon tidigare var inköpsansvarig lade hen sig aldrig i barnbibliotekariernas inköp och är säker på att de inte har någon policy om hur de skall resonera vid inköp, men att de troligtvis låter bli att köpa litteratur som inte håller kvalitén genom att den uppfattas ha brister i språket eller för extrema åsikter.

5.4 Sammanfattning

Gemensamt för informanterna är att de anser att kvalité är den viktigaste faktorn vid inköp av barnlitteratur. Recensionerna i BTJ-häftena har stor betydelse och är ofta det enda de utgår ifrån. Litteratur av kända författare köps ofta in utan att recensionerna blivit lästa, just för att författarna redan är så erkända och populära. Biblioteken får in få inköpsförslag till barnavdelningen, det är främst vuxen- och kurslitteratur låntagarna efterfrågar.

På ett av de tre biblioteken har litteratur gallrats på grund av vad som upplevts som rasistiskt innehåll, nämligen boken Mustafas kiosk. På samma bibliotek överväger informanterna att gallra fler titlar, som bland annat Pernilla Stalfelts Färgerna och en seriebok med Pippi Långstrump. De hade sedan tidigare valt att inte inneha Tintin i Kongo. De andra biblioteken har inga planer på att gallra den debatterade litteraturen.

18 Alla informanter visar en osäkerhet om vart gränsen går om de skulle börja gallra litteratur. Även om Ni och San anser att Mustafas kiosk och Tintin i Kongo är självklara böcker att inte ha på sitt bibliotek känner de osäkerhet angående de andra diskuterade titlarna. Samtidigt anser Ichi och Yon att Tintin i Kongo har en självklar plats på biblioteket så länge folk eftersöker och vill läsa den, trots dess kontroversiella innehåll.

Rasismdebatten i media har skapat diskussioner på studiens alla representerade bibliotek. Ichi är den som starkast vet vart hen står i frågan genom att inte låta sig påverkas. Ni och San är osäkra men lutar mot att anpassa sig, de har redan gallrat en bok och skulle aldrig kunna tänka sig att köpa in Tintin i Kongo. Yon är även hen osäker men sätter låntagarna i första hand. Oavsett hens åsikt skall litteraturen finnas på biblioteket så länge folk vill läsa den.

Enbart ett av biblioteken har en nedskriven inköpspolicy. Ett av de andra biblioteken sköter sin verksamhet utifrån kommunens värdegrund. Inköpsarbetet fungerar bra på alla bibliotek oavsett lösning.

19

6 Analys

Svaren som presenterades i föregående kapitel kommer härnedan att analyseras utifrån teorierna som beskrevs i det tredje kapitlet. Först kommer Strömbergs rasismaspekter och de titlar som tillhör aspekterna enligt avdelning 5.1 att presenteras. Efter det kommer informanternas svar analyseras utifrån de tre bibliotekarierollerna.

6.1 Strömbergs aspekter och rasismdebattens påverkan

Den första av Strömbergs rasismaspekter är den bildmässiga, vilken Lilla hjärtat tillhör genom att hon avbildats svart, med flätor och på vissa bilder med stora läppar. Den andra aspekten är den textmässiga, varav vi finner Barna Hedenhös upptäcker Amerika där urinvånarna definieras negativt utifrån hudfärg. I denna aspekt hamnar även Pippiböckerna och -seriealbumen (som flera informanter nämnt) därför att de färgade omtalas som negrer och ges slavliknande attribut. Tintin i Kongo tillhör den tredje aspekten eftersom hela innehållet har en rasistisk prägel då de färgade framställs som bland annat dumma och lata samtidigt som de avbildas kolsvarta och med stora läppar.

Ingen av informanterna ansåg att Lilla hjärtat var rasistisk innan debatten, en åsikt som Ichi och Yon håller fast vid än. Ni och San har blivit påverkade av debatten, särskilt genom konferensen (som var ett resultat av rasismdebatten) där de fick kunskap om pickaninnyns historia och innerbörd. Ingen av informanterna hade heller ansett att Barna Hedenhös upptäcker Amerika var rasistisk innan debatten. Det var enbart Tintin i Kongo som redan innan väckt känslor hos informanterna. Deras åsikter skiljer sig därmed mot de röster som hörts i media. Vid en överblick av debattörernas inlägg kan man se att de främst går efter illustrationerna, något som tydligt framgår i Ilars uppsats om det skiljda mottagandet av de färgade karaktärerna Lilla hjärtat och Manne. Lilla hjärtat anses vara rasistisk trots det jämställda temat medan Manne godkänns för att han framställs på ett mer verklighetstroget sätt, fastän han används som ett berättartekniskt verktyg och målas ut som annorlunda gentemot de ljusa pojkarna i boken. Även Rönnberg menar att Lilla hjärtat pekas ut som rasistisk fastän ingen kan peka på just vad som anses vara rasistiskt med karaktären, inget mer än utseendet. Informanterna i denna studie går i sin bedömning mer på böckerna och karaktärernas innehåll, dess kontext.

Debattörerna tycks lägga mer fokus på den första aspekten av rasism medan informanterna i denna studie mer reagerar på den tredje. Intressant är att Tintin i Kongo ses som klart rasistisk av informanterna medan det blev ramaskri i media när Behrang Miri tänkte flytta Tintin-albumen från biblioteket TioTretton. Många i media försvarade albumen, talade om yttrandefrihet och rädsla för censur. Dessa röster hördes inte särskilt högt, men förekom, när Lilla hjärtat anklagades för att vara rasistisk.

Enligt Simonssons två diskurser tolkas två av informanterna i denna studie tillhöra informationsfrihetsdiskursen, att de ser det som bibliotekets huvuduppgift att all information skall finnas tillgänglig för allmänheten. Ni och San faller mot urvalsdiskursen, att stötande material skall gallras så att låntagarna inte skall behöva stöta på rasistiska stereotyper. Även Yon hamnar delvis i detta urval då hen uttalar sig att bibliotekarier skall vara försiktigare med barnlitteratur, allt hör inte hemma på barnavdelningen.

20 Den pågående rasismdebatten har påverkat hälften av informanterna i studien på så sätt att de överväger att gallra litteratur som kan vara stötande för vissa låntagare. Men det gemensamma för alla informanter, oavsett påverkan eller inte, är att den viktigaste faktorn vid inköp av barnlitteratur är kvalité. De anser att Tintin i Kongo är rasistisk men Ichi och Yon skulle i första hand gallra albumet av kvalitetsskäl istället för rasistiska. Alla informanterna känner ett visst motstånd mot att gallra Pippiböckerna på grund av dess höga kvalité och den populära författaren, även om Ni känner sig tveksam till användandet av ordet neger. Serieboken, som enligt Ni och San inte har samma kvalité, är de däremot inte lika angelägna av att ha kvar. Det är som om informanterna använder kvalitetstermen som en anledning till att få behålla litteratur som Pippiböckerna och Stina Wirséns böcker om Bebisbrokiga. När Ni och San i intervjuerna talar om den litteratur de gallrat har de vid sidan av rasismaspekten varje gång tillagt att böckerna dessutom varit av låg kvalité.

Barna Hedenhös upptäcker Amerika är den bok som omtalas minst av informanterna, vilket kan bero på att boken vid intervjutillfällena så nyligen tagits upp till debatt att informanterna inte hunnit fundera så mycket på den. Ni och San berättade att Barna Hedenhös-böckerna inte var särskilt mycket utlånade men att populariteten ökat på grund av julkalendern (Barna Hedenhös uppfinner julen). På grund av den ökade populariteten kände informanterna att de ville köpa in samlingsalbumen även om de eventuellt inte hade gjort det, med tanke på dess rasistiska innehåll.

Av de tre rasismaspekterna är det den tredje som informanterna främst reagerar på.

Tintin i Kongo ses som rasistisk av dem alla och på ett av biblioteken finns inte albumet och kommer enligt informanterna att aldrig köpas in. Även litteratur på den andra aspekten väcker känslor, främst på grund av att bokkaraktärer definieras negativt utifrån hudfärg och att ord som neger förekommer.

Den pågående rasismdebatten har tydligt påverkat Ni och San i deras arbete med inköp, men främst gallring. De har gallrat en bok på grund av rasistiskt innehåll efter önskemål utifrån och funderar på att gallra ytterligare litteratur som tagits upp i mediedebatterna.

Ichi har inte påverkats av debatten och kan inte tänka sig att gallra efter påtryckningar utifrån. Inte heller har debatten påverkat hen i inköpsarbetet utan det sköts som innan.

Yon har på grund av debatten funderat på rasismaspekten men inte kommit fram till vart hen står i frågan. Därmed har inte hen påverkats särskilt mycket av debatten och skulle inte gallra litteratur som upplevs som rasistisk så länge låntagarna vill läsa dem.

6.2 Bibliotekarierollerna

I teoriavdelningen presenterades de tre bibliotekarierollerna förmyndarrollen, dialogrollen och marknadsmodellen. Härnedan kommer informanterna placeras in i den roll de bäst passar in. Ingen av informanterna pekar tydligt på en av rollerna utan deras svar kan tolkas in i flera roller, vilket kommer att analyseras.

Vid en analys av Ichis svar framgår det tydligt att kvalité är av stor betydelse, den största, när det gäller barnavdelningens utbud. Vid diskussioner om inköp och gallring på hens bibliotek är det främst den litterära kvalitén som tas upp. Hen anser att det är viktigare att barnen erbjuds bra litteratur än att de läser sådant av sämre kvalité, och av den anledningen köps inte viss barnlitteratur in. Pippiböckerna ses som bra litteratur och

21 därför skulle hen inte kunna tänka sig att gallra de böckerna trots att innehållet upplevts som rasistiskt av vissa låntagare. Detta gör att Ichi faller in i förmyndarrollen. Hen påverkas inte av påtryckningar utifrån utan låter bibliotekets bestånd vara oförändrat.

Litteratur gallras inte förrän de har dåliga utlåningssiffror. Samtidigt snuddar hen på marknadsmodellen genom att hen berättar om att mycket litteratur köps in på efterfrågan, även när den enligt hen är rasistisk och går över gränsen. Ett tydligt exempel på tudelningen av de två rollerna är att om exemplaret av Tintin i Kongo skulle försvinna så skulle hen inte aktivt köpa albumet igen av kvalitetsskäl, men om någon lämnade in ett inköpsförslag skulle albumet köpas in trots hens egen åsikt om det. Hen anser att bibliotekets utbud av barnlitteratur är en möjlighet för barnen att låna kvalitetslitteratur och det är just kvalité hen pekar som den viktigaste faktorn vid inköp av barnlitteratur. Trots detta är det av stor vikt enligt hen att barnen har tillgång till den litteratur de vill läsa och efterfrågar. Denna tudelning gör att barnavdelningen får både en kulturbevarande roll samtidigt som det rättas efter marknaden. Det blir en anpassning där både personalen och låntagarna får något att säga till om angående utbudet. Ichi faller trots detta inte in i dialogrollen som utgår från det jämlika samtalet, eftersom Ichi, som i fallet med Tintin i Kongo, inte väljer att väga in sina egna värderingar om albumet skulle försvinna och åter efterfrågas. Istället tycks litteraturen ha delats in i två läger:

den litteratur som låntagarna vill ha och köps in utan att Ichi och den övriga personalen för en dialog om och sällan ifrågasätter inköpsförslagen, och så den litteratur personalen köper in och inte gallrar trots påtryckningar utifrån. Detta handlingssätt gör att de går miste om dialogen mellan bibliotekarier och låntagare. Samtidigt är det ett tidskrävande arbete att ifrågasätta alla inköpsförslag liksom att det vore förödande mot bibliotekets utbud om bibliotekarierna gallrade all litteratur som låntagare vill skall plockas bort.

Yon påminner på många sätt om Ichi och anser att litterär kvalité är mycket viktigt och att klassikerna har sin givna plats på biblioteket oavsett utlåningssiffrorna. Hen anser att Tintin skall finnas representerat på biblioteket men att just Tintin i Kongo, som hen inte ser som kvalitetslitteratur, inte behöver finnas kvar. Detta gör att även Yon faller in i förmyndarrollen. Rasismdebatten har inte påverkat hens arbete med inköp och gallring, inte heller anser hen att litteratur skall gallras så länge den lånas ut trots dess innehåll.

Samtidigt tycks svaren visa på en tudelning. Yon har inte bestämt sig vart hen står i frågan och pekar på att litteratur som Tintin i Kongo och Barna Hedenhös upptäcker Amerika kan användas som ett sätt att föra diskussioner med barnen om hur det varit och hur samhället förändrats, samtidigt som hen anser att man skall vara försiktigare med barnavdelningens utbud eftersom inte alla barn har en vuxen med sig som kan förklara innehållet och sätta in det i en kontext åt barnen. Att gallra litteraturen kan dock ses som överbeskyddande, något Yon funderar över. Och om personalen börjar gallra, vart går då gränsen? Viss diskussion i frågan har hen haft med den övriga personalen men den har inte lett till någon övergripande plan. Det är från person till person vad de anser om debatten och använder den i arbetet. Det finns ingen gemensam policy vad hen känner till. Detta visar att det existerar en osäkerhet på hens arbetsplats i hur de skall hantera frågan. På Ni och Sans arbetsplats sker stora diskussioner. Även om det inte förekommit så mycket diskussioner på Ichis arbetsplats har de ändå gemensamt diskuterat ämnet och de flesta har liknande åsikter. I Yons svar finns inte samma uppenbara samarbete och diskussioner bland personalen. Istället sker mycket av arbetet individuellt. Liksom Ichi så snuddar även Yon på marknadsmodellen genom att hen köper in mycket litteratur på efterfrågan oavsett innehåll. Hen har köpt in debattböcker som enligt hen är rasistisk, just för att hen anser att det är viktigt att båda sidor skall få komma till tals, trots hens egna åsikter i frågan.