Familjecentralernas
jämställdhetsarbete för ett hållbart samhälle
En studie av familjecentralers jämställdhetsarbete utifrån ett professionsperspektiv
Författare: E. Nihan Aytav Handledare: Martin Kvist Examinator: Torbjörn Forkby
Kandidatuppsats
Abstrakt
The 2030 Agenda for Sustainable Development, adopted by all United Nations Member States in 2015 and consists of the 17 Sustainable
Development Goals (SDGs). Sustainable development was adopted in 2003 as an overall objective of Swedish government policy. This study focuses more closely on gender-equal parenting as an aspect of social sustainability.
According to the Swedish government’s national policy on gender equality, the work of family centers must be characterized by a gender equality
perspective as a step towards creating social sustainability. However, several studies show that female dominance in family centers, together with
traditional norms linked to parenthood, entails a challenge related to the pursuit of equal parenthood. For example, fathers tend to feel excluded and not welcome in the center. Hence, this study especially aims to find out how family centers and their professionals work to create conditions for including fathers in their activities and thereby stimulate equal parenting. The study used a qualitative method with semi-structured interviews with a total of six interviewees at two family centers. The result shows that the personnel at the family centers are working for social sustainability diligently, in this case, gender-equal parenting. Still, the execution of the work varies between professionals and family centers. Therefore, it is safe to say that a national effort is needed to create greater equality in family centers' approach to gender-equal parenting.
Keywords
Family center, sustainability, social sustainability, The 2030 Agenda, Sustainable Development Goals, SDG, gender equality, gender-equal parenting, parenthood.
1 Inledning 1
1.1 Problembakgrund 1
1.2 Problemformulering 4
1.3 Syfte och frågeställningar 5
1.4 Avgränsning 5
2 Tidigare Forskning 7
2.1 Familjecentral 7
2.2 Jämställdhet och föräldraskapsstöd 8
2.3 En kunskapsöversikt över jämställdhetsarbete inom familjecentraler i Sverige 11
3 Teori 14
3.1 Social hållbarhet 14
3.2 Handlingsutrymme 17
3.3 Hirdmans teori om genussystem 19
4 Metod 21
4.1 Datainsamling 21
4.2 Urval och Tillvägagångsätt 22
4.3 Intervjuernas genomförande 23
4.4 Analys Metod 24
4.5 Metodens trovärdighet 27
4.6 Forskningsetiska överväganden 29
4.7 Kritisk metoddiskussion 31
5 Resultat och analys 35
5.1 Social hållbarhet i relation till familjecentralers jämställdhetsarbete 36 5.1.1 Skillnader och likheter gällande riktlinjer och policies 36 5.1.2 Geografiska skillnader familjecentraler och utbildning 39 5.1.3 Professionellas syn på begreppet social hållbarhet 43
5.2 Jämställdhet i familjecentralers dagliga arbete 44
5.2.1 En inkluderande kallelse 45
5.2.2 Att erbjuda ett jämställt föräldrastöd till båda föräldrar 46
5.2.3 Samverkan i jämställdhetsfrågor 47
5.3 Familjecentralers inkludering av män 48
5.3.1 Professionellas egna uppfattningar om ett jämställt föräldraskap 49
5.3.2 Riktade insatser till pappor 52
5.3.3 Kvinnodominans bland besökare och yrkesverksamma 56
6 Slutsats & Diskussion 59
6.1 Förslag till vidare forskning 63
7 Referenslista 65
Bilagor
Bilaga 1 - Informationsmejl
Bilaga 2 - Skriftligt informerat samtycke till medverkan i intervjustudie
Bilaga 3 - Intervjuguiden
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
Enligt Regeringsformen (SFS 1974:152) 1 kap. 2§ ska det allmänna främja
“en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”
Begreppet hållbar utveckling introducerades år 1981 men fick sitt genombrott internationellt 1987 då det lanserades av FN:s
världskommissionen för miljö och utveckling i rapporten ”Vår gemensamma framtid”. Gro Harlem Brundtland, som ledde arbetet i kommissionen, gav begreppet en definition som fortfarande är den vanligaste definitionen på hållbar utveckling: (Globala målen 2017)
”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” (Hägerhäll 1988. s.57)
Det finns tre dimensioner av begreppet hållbar utveckling; ekologisk,
ekonomisk och social hållbarhet (Boström 2012). Den sociala hållbarheten är alltså ett av tre ben i det paraplybegreppet hållbarhet och innebär att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle där alla individer oavsett kön, ålder eller etnicitet ska ha samma rättigheter och möjligheter (Bayeh 2016). FN har fastställt att jämställdhet är en förutsättning för en hållbar utveckling och ett mål 5 i Agenda 2030, vilket utgår från att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och möjligheter samt makt att forma sina egna liv och bidra till samhällets utveckling (Frykman 2018).
Ambitionen är att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor i svensk politik när Barnkonventionen blev till lag 2020. Enligt konventionen har båda föräldrarna ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling (UNICEF u.å). Svenska regeringen har definierat en rad jämställdhetsmål för svensk politik som följer FN:s agenda 2030. Det övergripande målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv (Regeringskansliet u.å.; Socialdepartementet 2016). Regeringen arbetar efter sex delmål för jämställdhetsarbetet där delmål 4 handlar om en jämn fördelning av det obetalda hem- och
omsorgsarbetet. Detta har ett nära samband med ett jämställt föräldraskap där båda föräldrarna tar lika stort ansvar och engagerar sig i föräldraskapet (Regeringskansliet 2019). Verksamheter som riktar sig till föräldrar har i sin tur en stor roll i genomförandet av jämställdhetsarbetet i Sverige. Detta arbete förverkligas av befintliga strukturer och institutioner, som till exempel familjecentraler (Föräldrastödsutredningen 2008). Familjecentraler, som ingår under “det allmänna” i Regeringsformen (SFS 1974:152), ska bland annat arbeta med att skapa förutsättningar för ett jämställt föräldraskap i enlighet med de jämställdhetspolitiska målen i Sverige.
Familjecentraler har uppstått under de två senaste decennierna och antalet verksamheter har ökat kontinuerligt under denna tid. Syftet med en
familjecentral är att främja en god hälsa hos alla barnfamiljer som bor inom ett geografiskt avgränsat område (Abrahamsson & Samarasinghe 2013). En familjecentral ska erbjuda mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst och därmed innehålla fyra olika yrkesprofessioner;
barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare, och socionomer (Föreningen för Familjecentralers främjande u.å; Gärdsmo Pettersson & Zeime 2000; Bak &
Gunnarsson 2000). Arbetet på en familjecentral präglas av ett generellt förebyggande och hälsofrämjande arbete där det förekommer både individuell rådgivning och föräldraskapsstöd bland annat genom olika
föräldrautbildningar. Föräldraskapsstöd är en viktig del i genomförandet av jämställdhetspolitiken och bidrar till Sveriges långsiktiga jämställdhetsarbete (Lundström Mattsson 2009).
Hjortsjö (2006, s.63) beskriver familjecentralen som en verksamhet med
”varm och familjär atmosfär” där besökarna känner sig sedda och välkomna.
Hjortsjö (2006) konstaterar dock vidare att män kan känna sig exkluderade på familjecentralen eftersom kvinnor är överrepresenterade bland besökarna och det förekommer mycket samtal som bara rör kvinnan. Familjecentralens jämställdhetsarbete spelar då en stor roll för att pappor ska känna sig
välkomna och inkluderande.
Majoriteten av besökarna på familjecentralen utgörs av kvinnor (Hjortsjö 2006; Lindskov 2010; Bak & Gunnarsson 2000). En utvärderingsrapport från Folkhälsokommittén i Västra Götalandsregionen visade att på
familjecentraler i Västra Götaland, var enbart ca 15 % av besökarna pappor (Abrahamsson, Bing & Löfström 2009). Detta skulle kunna tolkas som ett uttryck för traditionella antaganden om att rollen som förälder och
föreställningar om föräldraskap är mer kopplad till mammorna under den första tiden som förälder, och därmed ses mamman som ”förstahands- förälder” av samhället (Elvin-Nowak 2005; Cosson & Grahamn 2012).
Kvinnodominansen på familjecentralerna gäller inte enbart bland besökarna (Bak & Gunnarsson 2000). Även bland de yrkesverksamma på
familjecentralen utgörs majoriteten av kvinnor (Bak & Gunnarsson 2000;
Hjortsjö 2006). Detta skulle kunna tolkas som ett uttryck för traditionella normer där kvinnor uppfattas som vård- och omsorgsgivare (Brückner 2002).
Det finns en risk att denna könsuppdelning på familjecentraler normaliserar och reproducerar dessa normer i mötet med föräldrar. Dessutom kan det vara svårt för professionerna på verksamheten att tänka självständigt och agera
normkritiskt eftersom de själva utgör en del av detta normsystem (Brückner 2002).
1.2 Problemformulering
Den svenska familjepolitiken bygger på en jämställdhetsideologi, som till exempel tar sig uttryck i termer av ett jämställt föräldraskap och ett gemensamt ansvar för barnen hos vårdnadshavarna (Suwada 2017;
Regeringskansliet, 2019). Enligt de jämställdhetspolitiska målen i Sverige ska familjecentralernas arbete präglas av ett jämställdhetsperspektiv som ett led i att skapa social hållbarhet. Familjecentralens genomförande av de politiska målen kopplade till jämställdhet kan uppfattas som en viktig faktor för professionernas uppgift att främja ett jämställt föräldraskap
(Föräldrastödsutredningen 2008; Regeringsformen SFS 1974:152). Samtidigt visar flera studier att den kvinnliga dominansen på familjecentraler
tillsammans med traditionella normer kopplade till genus och föräldraskap innebär en utmaning relaterat till strävan efter ett jämställt föräldraskap (Brückner 2002; Cosson & Graham 2012). Ett uttryck för det är att pappor tenderar att känna sig exkluderade och inte välkomna i verksamheten (Plantin 2001; Wells 2016; Kerstis, Wells & Andersson 2018; Hjortsjö 2006). Den utmaningen skulle kunna tolkas som en av flera faktorer som påverkar inkluderingen av pappor i verksamheten.
Givet den här bakgrunden är det relevant att ställa frågan hur
familjecentralerna arbetar för att inkludera pappor i sin verksamhet och hur väl familjecentralernas arbete i praktiken är förankrat i jämställdhet som en aspekt av social hållbarhet, och svensk jämställdhetspolitik. I studien kommer jag att undersöka hur professionerna på familjecentralerna arbetar med att skapa förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Min förhoppning
är att studiens resultat ska bidra till en djupare kunskap och förståelse för hur familjecentralernas jämställdhetsarbete fungerar. Dessutom är både
familjecentraler (Hjortsjö 2006) och den sociala dimensionen av hållbar utveckling ett relativt outforskat område (Johnsson-Latham 2007). Därför vill jag bidra med kunskap och ge nya perspektiv på familjecentralernas jämställdhetsarbete och hur det arbetet kan bli social hållbart både för verksamheterna själva och för de familjer familjecentralerna jobbar med.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att fördjupa kunskapen om hur familjecentralers arbete är förankrat i mål för jämställdhet som en aspekt av social hållbarhet.
Jag vill undersöka hur familjecentraler och där verksamma professioner arbetar med att skapa förutsättningar för att inkludera pappor i sin verksamhet och därmed skapa ett jämställt föräldraskap.
1. Hur arbetar familjecentralens professioner med jämställdhet i mötet med familjer?
2. Vilka faktorer upplever professioner påverkar inkludering av pappor i familjecentralernas verksamheter?
3. Hur kan begreppet social hållbarhet förstås i relation till familjecentralers jämställdhetsarbete?
1.4 Avgränsning
I enlighet med studiens syfte ligger fokus i föreliggande studie på de som arbetar på familjecentralers fyra grundverksamheter. En familjecentral förutsätter att minst innehålla mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen
förskola och socialtjänst med inriktning på förebyggande arbete (Föreningen för Familjecentralers främjande u.å). Det är nämligen att flera olika
professioner samarbetar på familjecentraler, och med olika uppgifter.
Socionomens roll på familjecentralen är att bland annat erbjuda enskilt stöd, vägledning, par- och familjesamtal, förebyggande familjerådgivning samt samarbetssamtal för seperarade föräldrar. Det dagliga arbetet handlar också om att delta i öppna förskolans aktiviteter, föräldraskapstöd och att möta föräldrar som så önskar och rekommenderas av hälso och sjukvårdpersonalen i familjecentralen. På så sätt har socionomen möjlighet att följa familjerna i deras vardagsliv och vara lyhörd inför eventuella problem (Bak &
Gunnarsson 2000).
Personalen i öppna förskolan erbjuder en pedagogisk omgivning till barn och ger samtidigt föräldrastöd till familjer. Personalen skapar en trygg miljö där det sker en naturlig inlärning både av språklig och av social karaktär. Den öppna förskolan inom familjecentralen fungerar som samlingspunkt och bygger på besökarnas aktiva medverkan (Föreningen för Familjecentralers främjande 2015).
Specialistsjuksköterskan inom barnhälsovården har som uppgift att förebygga ohälsa hos barn tidigt, identifiera och initiera åtgärder vid problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. En av de viktigaste uppgifterna för
barnhälsovården i Sverige, enligt ett parlamentariskt beslut från 1979, är att erbjuda alla nya föräldrar föräldrautbildning (Wallby, Fabian & Sarkadi 2013;
Petersson, Håkansson & Petersson 2003). Alla föräldrar ska enligt rekommendation bjuds in att ta del av barnhälsovårdsprogrammet (Bergström 2019).
Barnmorskor som arbetar på mödrahälsovården spelar en central roll för kvinnors och familjers hälsa genom rådgivning och insatser inom sexuell och reproduktiv hälsa. De ansvarar för vården under graviditeten och information inför förlossningen. Deras roll är även att förbereda föräldrarna för den kommande föräldrarollen och erbjuder föräldraskapsstöd under graviditeten (Föreningen för Familjecentralers främjande 2020).
2 Tidigare Forskning
2.1 Familjecentral
Familjecentralen är en samlokaliserad verksamhet av mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst som riktar sig till alla
blivande föräldrar och föräldrar med barn mellan 0-6 år (Gärdsmo Pettersson
& Zeime 2000; Bak & Gunnarsson 2000). På en familjecentral arbetar flera olika yrkesprofessioner tillsammans med barnfamiljer. Förutom
barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socionomer kan det även finnas andra yrkesgrupper såsom familjerådgivare och psykologer i
verksamheten (Föreningen för Familjecentralers främjande u.å). Samverkan och förebyggande arbete är centrala begrepp i arbetet på familjecentralen (Bak och Gunnarsson 2000). Samlokaliserad samverkan i samma lokaler möjliggör att professioner kan ta del av varandras olika yrkeskunskaper och erbjuda samordnade insatser genom andra professioner inom familjecentral
(Bing et al. 2011). Samverkan är en förutsättning för arbetet och handlar inte bara om samspelet mellan olika professioner utan också om att inkludera föräldrar i arbetet (Bing 2016). Familjecentraler utformas så att alla föräldrar ska kunna delta och känna sig välkomna (Lindskov 2011). En familjecentral ska främja ett långsiktigt förebyggande arbete så att insatser ska kunna fungera kvarhållande över tid. Det förebyggande arbete relateras med tidigare insatser som skall förhindra behoven av senare och långt mer omfattande insatser (Bak och Gunnarsson 2000). Generellt sett syftar familjecentralen till att utifrån hela familjens livssituation främja en god hälsa och välbefinnande hos barn och föräldrar (Gärdsmo Pettersson &
Zeime 2000; Föreningen för Familjecentralers främjande u.å). Detta förverkligas bland annat genom att ge kunskap och information till barnfamiljer, finnas tillgänglig som nära mötesplats, stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar samt uppmuntra till ett jämställt
föräldraskap (Gärdsmo Pettersson & Zeime 2000; Abrahamsson & Bing 2011). Familjecentraler kan alltså ses som en del av samhällets formella stöd till barnfamiljer där föräldrastöd främst genomförs i nära samarbete med de olika verksamheterna på familjecentralen (Bak & Gunnarsson 2000).
Föräldrautbildningar/grupper som är en form av föräldrastöd är centralt för familjecentralens förebyggande arbete (Lundström & Mattsson 2009).
2.2 Jämställdhet och föräldraskapsstöd
Från och med januari 2020 är FN:s Barnkonvention lag i Sverige vilket innebär att föräldrarnas rätt till stöd från staten i sin roll som föräldrar blir en lagstadgad rättighet. När offentliga verksamheter ger stöd i föräldraskap ska det utgå från bland annat barnkonventionen och ett jämställdhetsperspektiv, vilket är en viktig del av jämställdhetspolitiken (Föräldrastödsutredningen 2008). Föräldrastöd ska alltså främja ett jämställt föräldraskap och erbjudas
till alla föräldrar från graviditeten till dess att barnet fyllt 18 år, samt
utformas enligt föräldrars önskemål och behov. Stödet i föräldraskapet utgår främst från familjecentraler som omfattar mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst (Föräldrastödsutredningen 2008). Stödet till föräldrar i form av föräldrautbildning syftar till att öka föräldrarnas kunskap om barns utveckling och behov, att skapa möjligheter för nätverk och gemenskap mellan föräldrar. Där diskussioner om barns utveckling, föräldrarollen och relationen mellan föräldrar är viktiga samtalsämnen (Fabian, Rådestad & Waldenström 2006).
Suwadas (2017) forskning beskriver att individers attityder till föräldraskap styrs av samhällets politik och arbete. Människor i Sverige lever i
familjepolitiska system där det finns dominerande diskurser om jämställt föräldraskap. Utifrån ett genusperspektiv påverkar det påverkar i sin tur inte bara mödrar, utan också fädernas roll som förälder och deras ageranden i relation till sitt faderskap. Trots den sedan länge rådande
jämställdhetspolitiken i Sverige visar flera studier att pappor deltar i lägre grad än mammor i föräldragrupper i Sverige (Petersson, Håkansson &
Petersson 2003; Kerstis,Wells & Andersson 2018; Hallberg, Beckman &
Håkansson 2010). Enligt resultaten av Pettersson, Håkansson och Peterssons (2003) studie deltog bara 20% av fäderna som var inbjudna i
föräldrautbildning medan andelen var 63% för mödrarna. En studie som genomfördes i Skottland visar att hälften av papporna inte ens erbjöds att delta i föräldragrupper/utbildning (Church, Hill, Roberts, Ross & Seaman 2012).
Plantin, Månsson och Kearney (2000) konstaterar att samhällets
förväntningar har också en stark påverkan på mäns ageranden i faderskapet.
Författarna betraktar faderskapet som en social konstruktion, något som formats av samspelet i omgivande relationer. Personalen på familjecentralen
kan uppfattas som en del av dessa omgivande relationer, vilket gör att även personalen bidrar till den sociala konstruktionen av faderskapet (Bak &
Gunnarsson 2000). Detta gör att personalen som jobbar på en familjecentral riskerar i sin kommunikation till föräldrar att förmedla sina omedvetna förväntningar och intressen relaterat föräldrarnas roll (Cosson & Graham 2012). Plantin (2001) undersökte svenska mäns uppfattningar och
upplevelser av deras faderskap och det visade sig att flera män upplever ett utanförskap då personalens intresse ligger mer på mammor. Om männen sägs bland annat att ”[d]e går på föräldrautbildningar i hopp om att
uppmärksammas som en likvärdig förälder men möts av ett enträget fokuserande på kvinnan.” (Plantin 2001, s. 124). Detta citat skulle kunna tolkas som ett uttryck för hur professionella förmedlar kulturella antaganden om mamman som primär förälder och pappan som sekundär (Cosson &
Grahamn 2012). Det framkom i studier i Sverige att innehållet i och
utformningen av föräldrautbildningar/grupper behöver förändras för att locka och uppfylla båda föräldrarnas förväntningar (Andersson, Norman,
Kanlinder & Plantin 2016).
Utifrån Suwadas (2017) och Plantin, Månsson och Kearnys (2000) resonemang kommer de fram till att familjepolitiska system och
professionernas uppfattningar och därmed deras handlingar, spelar en stor roll för att ge både kvinnor och män det samhälleliga och institutionella stöd som krävs för att uppnå ett jämställt föräldraskap och ett socialt hållbart samhälle.
2.3 En kunskapsöversikt över jämställdhetsarbete inom familjecentraler i Sverige
Mödra- och Barnhälsovårdsenheter inom familjecentralerna har tagit kraftfulla initiativ till ett jämställdhetsarbete genom att anpassa sina rutiner så att pappor känner sig välkomna och blir delaktiga (Forskning och
folkhälsa 2005). Mödra- och Barnhälsovårdens jämställdhetsarbete spelar en avgörande roll för att uppnå ett jämställt föräldraskap, då nästan alla föräldrar i Sverige har kontakt med barnhälsovården (Bremberg 2004). I dagsläget genomför barnhälsovården ett enskilt samtal med pappan i syfte att bekräfta hans föräldraroll och därmed främja pappors engagemang i föräldraskap (Bergström 2019). När pappan inte får tillräckligt med stöd under
övergången till föräldraskap påverkas barnets hälsa och utveckling på kort och långt sikt. Exempelvis inverkar depressioner hos nyblivna pappor negativt på deras föräldraförmåga och anknytning med sina barn (Wells 2016). I denna riktning genomför Mödra- och Barnhälsovårdsenheten enskilda föräldramöten med pappor för att bland annat kunna ställa frågor om psykisk hälsa och därmed ge stöd i frågor om föräldraskap även till dem (Bergström 2019).
Kunskapscentrum för Jämlik vård i Västra Götalandsregionen genomförde projektet “En förälder blir till” under perioden 2014–2017, med 800 personer på familjecentraler i Västra Götalandsregionen som deltagare i projektet. Det övergripande syftet var att stödja ett jämlikt föräldraskap och därmed skapa en familjär atmosfär på familjecentralerna, där alla föräldrar ska känna sig välkomna och trygga (Kunskapscentrum för jämlik vård 2017). Dock känner pappor inte sig alltid tillräcklig stödda och välkomna inom barnhälsovården och mödrahälsovården (Wells 2016). En litteraturöversikt av 62 svenska studier gällande pappors syn på föräldrastöd från barnhälsovården, visade att pappor vill vara involverade och inkluderade i sitt barns hälso- och sjukvård.
Pappor i studierna beskrev dock att personal inte sökt ögonkontakt i möten
med dem och inte heller involverat båda föräldrarna i viktiga samtal (Wells 2016). Det är viktigt att båda föräldrarna känner sig välkomna, då ökar möjligheten att familjer får den hjälp som de behöver från barnhälsovården och därmed familjecentralerna. Under projektet –”En förälder blir till”
uppmuntrades föräldrarna till ett jämställt föräldraskap genom olika åtgärder bland annat genom att båda föräldrarna blev inbjudna till barnhälsovården och båda ombads att vara med vid hembesök (Sennemark & Kästel 2018).
Region Skåne genomförde ett projekt “Jämställt föräldraskap – för barnets bästa” mellan år 2014–2016. Projektet syftade till att utveckla pedagogiska metoder för att öka kunskapen om normer kring kön och föräldraskap hos medarbetare inom regionens verksamheter, däribland familjecentraler. Ett material skapades för att stödja medarbetare i att främja jämställt
föräldraskap i mötet med de besökande familjerna. Materialet omfattar en metodbok, en kortlek som kan användas i föräldragrupper och affischer för att sättas upp i väntrum (Sveriges kommuner och landsting 2018). Likt Region Skåne genomförde Landstinget i Värmland ett föräldraprojekt mellan år 2001–2004 som riktat sig till alla föräldrar som nås av familjecentraler.
Precis som Region Skåne syftar det föräldraprojektet till att främja jämställdheten i föräldraskapet genom att utbilda pappagruppsledare och tjänstemän. Under projektets gång utbildades omkring 110
pappagruppsledare (Forskning och folkhälsa 2005). Forskning har visat att riktade satsningar till pappor, i form av särskilda pappagrupper, behövs för att de ska känna sig mer inkluderade och involverade i föräldrastödet. De flesta papporna uppskattar att delta i pappagrupper med en manlig
gruppledare. Där kan de prata och uttrycka sina behov och känslor med andra män och med en manlig gruppledare (Kerstis, Wells & Andersson 2018).
Bak och Gunnarsson (2000) presenterar en utvärdering de gjort i samarbete med Folkhälsoinstitutet och Göteborgs universitet. Utvärderingen handlar
dels om en fallstudie av Familjecentralen i ett bostadsområde, Norra
biskopsgården, dels om familjecentraler i Sverige. Utvärderingen av studien visade att på familjecentralen var 20 % av besökarna pappor. Detta sågs som ett problem och fick personalen på familjecentralen att fundera på strategier för att locka fler pappor till verksamheten. Då startade familjecentralen
“pappa-öppet”-tider där enbart pappa och barn får komma, vilket ledde till en ökning av pappadeltagande i verksamheten. Bak och Gunnarsson (2000) lyfter fram i sin utvärdering att det mest effektiva sättet att locka fler pappor till familjecentralen är riktade satsningar på aktiviteter för enbart pappor och barn.
Vissa familjecentraler väljer att jobba ännu mer långsiktigt och med en kunskapsbas i jämlikhetsfrågan genom att genomgå en utbildning för att bli HBTQ-certifierade. HBTQ är en akronym för homosexuella, bisexuella, tran- och queerpersoner. Utbildningen ges bland annat av RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners queeras och
intersexpersoners rättigheter, och tar utgångspunkten i normer kring kön och sexualitet och hbtq-frågor. Utbildningen innehåller grundläggande kunskaper om normer och föreställningar kopplat till diskrimineringsgrunder, som etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, kön, religion, och sexuell läggning.
Familjecentralerna blir hbtq-certifierade efter att personalen genomgått utbildning. En HBTQ certifierad verksamhet innebär att verksamheten ska arbeta strategiskt och målinriktat i syfte att erbjuda ett respektfullt bemötande och en miljö där alla kan känna sig inkluderade och välkomna i ännu större utsträckning än tidigare (Rfsl utbildning u.å).
3 Teori
Hållbarhet med fokus på framförallt social hållbarhet utgör ett centralt begrepp och perspektiv i den teoretiska referensramen. Handlingsutrymme och Yvonne Hirdmans teori om genussystem med fokus på dikotomi och hierarki är kompletterande teorier i föreliggande studie.
3.1 Social hållbarhet
Sedan 2003 uttrycks begreppet och perspektivet hållbar utveckling i regeringsformen (RF) där allmänhetens rätt och skyldighet att påverka och medverka i samhällsutvecklingen för en hållbar utveckling är central.
Grundidén med hållbar utveckling är att vi människor inte får leva idag på ett sätt som förstör framtida generationers möjligheter att leva ett gott liv.
Ansvaret för medverka till en hållbar utveckling är genomgående hos alla myndigheter då de har ett ansvar att främja en hållbar utveckling utifrån alla tre dimensionerna av hållbarhet (SOU 2019:13). Hållbar utveckling är ett flerdimensionellt koncept vilket bygger på tre dimensioner: det sociala, ekologiska och ekonomiska. Alla tre dimensioner är lika viktiga och ömsesidigt beroende av varandra. Dock har den sociala dimensionen fått mindre uppmärksamhet än den ekonomiska och den ekologiska (Boström 2012; Grosser 2009). Att uppnå hållbar utveckling innebär inte bara att förena ekonomisk och ekologisk hållbarhet utan också prioritera social hållbarhet (United Nations 2014). Social hållbarhet innebär att bygga ett långsiktigt, stabilt och dynamiskt samhälle där nuvarande och framtida generationers välbefinnande upprätthålls och förbättras. Utvecklingen anses vara socialt hållbar om den skapar en harmonisk livsmiljö, minskar social ojämlikhet och ekonomiska klyftor samt förbättrar livskvaliteten i allmänhet
(Chan & Lee 2008). Social hållbarhet hänvisas ofta till olika teman som social rättvisa, jämställdhet och genusfrågor (Boström 2012).
Alla tre dimensioner av hållbarhet inkluderar jämställdhetsarbete, men det har införts under målen för den sociala hållbarheten. Då blir jämställdhet en förutsättning för och en indikator på hållbar utveckling (Johnsson-Latham 2007; Bayeh 2016). Ett socialt hållbart samhälle är jämställt och jämlikt där alla känner sig delaktiga och har lika rätt till tillgång till samhällets resurser såsom skola, sjukvård och transport. Jämställdhet förutsätter i sin tur delaktighet där alla oavsett kön ska ha samma möjlighet att vara delaktiga i samhället och institutionerna. Delaktighet möjliggör både för män och kvinnor att förverkliga sina roller i samhällets sociala, ekonomiska och politiska områden därmed möjliggör utveckling för individen och för samhällets hållbarhet (Bayeh 2016). Samhällets institutioner och alla tänkbara aktörer i hållbar utveckling spelar en stor roll för att alla medborgare ska utveckla känslan av delaktighet. Aktörerna ska främja delaktighet genom att uppmuntra människor att aktivt delta i samhället. Detta arbete kräver kunskap och färdigheter hos yrkesverksamma. Därför behöver yrkesverksamma ha kunskap om och förmåga att fånga upp individens behov och önskemål då individen kan vara delaktig och bidra till de hållbara
samhällsutvecklingen (Nikkhah & Redzuan 2010 ). Vid främjandet av delaktighet bör särskild uppmärksamhet fästas vid dem som kräver särskilda prioriteringar för att öka social hållbarhet. Arbetet för ökad social hållbarhet kan inte längre fokusera på "lika till alla", utan att se människors behov och förutsättningar. Generella insatser spelar en viktig roll i detta arbete, men de måste anpassas så att de bättre motsvarar olika människors behov. Då syftet med sociala hållbarheten omvandlas till att skapa ett samhälle där lika möjligheter utifrån skilda behov och förutsättningar ska ges för att alla ska
kunna vara delaktiga i samhället och därmed utnyttja samhällets resurser, tjänster och möjligheter (Svensson & Persson 2008).
Även inom svenska regeringen anses jämställdhet vara en förutsättning för att skapa social hållbarhet (Johnsson-Latham 2007). För att kunna
förverkliga jämställdhet krävs en politik som uppmärksammar en jämn fördelning av det obetalda hem och omsorgsarbetet (United nations 2014).
Svenska regeringen (Skr 2001/02:172) har sedan 2001 arbetet med
”Nationell strategi för hållbar utveckling”, som handlade om vilka effekter jämställdhet skapar för samhället. Det är tydligt att en av de viktigaste punkterna är ett jämställt ansvar för hemmet och lika förutsättningar att få möjlighet till förvärvsarbete för båda könen. Rätten till att besitta samma makt, inflytande och rättigheter är en förutsättning för en hållbar utveckling.
Regeringen arbetar efter sex delmål för jämställdhetsarbetet där delmål 4 handlar om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
Detta har ett nära samband med jämställt föräldraskap där båda föräldrarna tar ansvar och engagerar sig i sitt barn (Regeringskansliet 2019).
En genomgång av forskningslitteraturen visar att det råder en så stor oenighet om definition av vad social hållbarhet är. Det är ett komplext begrepp som fylls med mening framför allt genom hur det används. Den sociala
hållbarheten är alltså ett kontextberoende begrepp som behöver en operationalisering (Tunström, Gunnarsson-Östling, & Bradley 2015).
Begreppet operationaliseras tydligt då föreliggande studie utgår från familjecentralers arbete kring jämställt föräldraskap vilket förstås och
analyseras utifrån jämställdhetsaspekter av social hållbarhet. Familjecentraler
och därmed deras personal från olika professioner är en av de viktiga aktörer som omfattas av RF (SFS 1974:152) 1:2 “det allmänna” som ska främja en hållbar utveckling. I enlighet med detta uppfattas familjecentralers arbete ska vara ett led till att skapa social hållbarhet. Ett socialt hållbart samhälle är ett jämställt samhälle där alla känner sig delaktiga och känner lika värde med jämlika möjligheter att förverkliga sina roller i samhället (Bayeh 2016). I enlighet med social hållbarhet vill jag förstå hur familjecentralers arbete är förankrat i jämställdhet som en aspekt av social hållbarhet. Då både mamma och pappa ska känna sig delaktiga i sitt barns hälsa och utveckling samt känna lika värde med jämlika möjligheter att få stöd i sitt föräldraskap som de kan behöva från familjecentralen. Ytterligare har ett socialt hållbart samhälle ett inkluderande förhållningssätt där samhällets institutioner anpassar sig till människors behov och förutsättningar (Svensson & Persson 2008). Med detta perspektiv vill jag analysera hur professioner arbetar med att skapa förutsättningar för att inkludera pappor i sin verksamhet. Genom att lyfta upp jämställdhet som en aspekt av social hållbarhet vill jag få ett annat perspektiv kring familjecentralers jämställdhetsarbete för familjerna. I relation till professionernas individuella upplevelser är det sedan möjligt att få kunskap om hur social hållbarhet har omsatts i familjecentralens arbete.
3.2 Handlingsutrymme
Enligt Lipsky (2010) finns det två kriterier för att känneteckna en professionell som gräsrotsbyråkrat. Den ena är att professionell ska vara en anställd inom offentlig sektor och ha direktkontakt med medborgarna i sitt arbete. Det andra kriteriet är att den offentliganställda ska ha ett visst handlingsutrymme när hen utför sina arbetsuppgifter. Inom offentlig sektor utgår arbete alltid från lagar och regler för att kunna säkerställa medborgarnas rätt att få stöd för sitt behov.
Lagar och regler sätter ramarna för gräsrotsbyråkratens handlingsfrihet samtidigt ger de också utrymme så att gräsrotsbyråkraten kan göra olika bedömningar utifrån olika situationer som de möter i sin yrkesutövning.
Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) är inne på samma linje som Lipsky (2010) och beskriver att handlingsutrymmet är något som skapas i samspel mellan organisationen och professionen. Samspelet utövas dels av organisationens ramar och regler, och dels av professionellas kunskaper och erfarenheter. Den kunskapen som professionella besitter ger utökat handlingsutrymme där professionella kan påverka och utmana organisationens ramar och regler. Detta kräver att professionella ska ha kunskap om behov av sin klient samtidigt ha kunskap om organisationen och vilka resurser kan erbjudas för att tillgodose klientens behov. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) nämner att kunskap är individuellt, men påpekar också att kunskap är kollektivt då professionella individuellt och kollektivt är med och bidrar till kunskapsutvecklingen. När en gräsrotsbyråkrat inte har tillräckligt med kunskap kring ett område som diskuteras med klienten så kan det göra att den professionella agerar moraliskt. Det innebär att en handling präglas av den professionelles normer och värderingar av vad som är riktigt, rätt och rimligt (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Handlingsutrymme anses vara en möjlighet för proffesionerna att arbeta med sina kunskaper, erfarenheter och värderingar för att kunna avgöra och själv bestämma hur de ska handla (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
Handlingsutrymme är ett kompletterande teoretiskt begrepp i föreliggande studie. Proffesionella på familjecentralen kan ses som gräsrotsbyråkrater då de arbetar i nära kontakt med föräldrarna i sin verksamhet. I början av studien gick jag ut med endast social hållbarhet som teori, men under studiens gång framkom det att handlingsutrymme är ett väldigt centralt begrepp som kan bidra till att förstå familjecentralernas jämställdhetsarbete, framförallt för att
kunna belysa hur de anställda ser på sina möjligheter att inkludera båda föräldrarna i verksamheten och därmed bidra till ett jämställt föräldraskap och en social hållbarhet. Intervjuer visade att professionerna i familjecentraler har ett brett handlingsutrymme i att utveckla och påverka familjecentralens jämställdhetsarbete. Utifrån analysprocessen har jag sett gemensamma mönster i intervjupersonernas svar relaterat hur professionernas handlingsutrymme påverkar jämställdhetsarbetet på familjecentralerna. Det är en nödvändig aspekt i det arbetet där förutsättningarna för professionernas arbete för ett jämställt föräldraskap ser olika ut i olika kommuner/familjecentraler.
3.3 Hirdmans teori om genussystem
Hirdman (1988) beskriver genussystemet som en ordningsstruktur baserad på kön som utgör basen för de sociala, ekonomiska och politiska ordningarna.
Enligt Hirdman skapar och upprätthåller samhället en ordningsstruktur där kvinnor och män tillskrivs för olika uppgifter, roller och positioner.
Genussystemets struktur är byggd på två principer: isärhållning (dikotomi) och hierarki. Med isärhållande avses att inte blanda vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Detta gäller överallt i både fysisk och psykisk ordning.
Isärhållningens fundamentala uttryck finns i både uppdelning av kön på arbetsmarknaden och föreställningar om det manliga och det kvinnliga.
Kvinnor och män befinner sig i olika sektorer på arbetsmarknaden (Hirdman 1988), där fler kvinnor dominerar inom vården. Dessa skulle kunna tolkas som ett uttryck för de föreställningar där kvinnorna står för vård och omsorg (Brückner 2002). Hirdman (2001) ger också exempel på kvinnor under 1800- talet som hade uppgifter såsom att laga mat, hålla ordning i hemmet och ta hand om barnen. Med hierarki avses att mannen ses som norm och kvinnan som den sekundära och avvikande. Utgår man från hierarkin, värderas det som
är manligt högre än det som är kvinnligt. Hierarkin och isärhållandet är sammanlänkade och styrker varandra och Hirdman (1988) skriver att det är isärhållningen som legitimerar den manliga normen. Ju kraftigare som isärhållandet mellan könen verkar, desto mindre ifrågasatt blir den manliga normens primat. Friberg (1990) menar vidare att hierarki principen mjuknar upp isärhållandet så att kvinnor kan göra det män gör, men det är svårt för män att göra det som kvinnor gör utan att förlora sin status. Hirdman (2001) ger exempel om att kvinnan kan arbeta som t.ex. brandman men att det i sin tur blir en avvikelse från det som är normalt. Medan om män gör något som traditionellt sett anses kvinnligt, såsom att ta hand om barn, riskerar då att förlora sin status i hierarkin. Eftersom det som man gör förknippas med högre status och det som kvinnor gör förknippas med lägre.
I föreliggande studie användes Hirdmans teori om genussystem med fokus på två principer: isärhållande (dikotomi) och hierarki. Det uppfattas att hierarkin och isärhållandet sätter gränser på kvinnor och mäns handlingar och tankar utifrån samhällets grundläggande normer. Hierarkin och isärhållandet som skapas av samhället bidrar i sin tur till ett ojämställt samhälle där män och kvinnor inte får lika makt. Då deltar kvinnor och män inte i
samhällsutvecklingen i samma uträckning. Det är viktigt att
jämställdhetsarbetet i familjecentraler ska utföras på så sätt att det inte ska bidra till ett isärhållande av könen och ett hierarkiskt förhållande där kvinnan gör normen för föräldraskap. I föreliggande studier visade forskning att hierarkin och isärhållandet tar sig uttryck i föreställningar om föräldraskap där mamman uppfattas som primär förälder och pappan som sekundär (Cosson & Grahamn 2012). Denna teori är en nödvändig aspekt i denna studie för att synliggöra hur intervjupersonerna pratar om föreställningar om manligt och kvinnligt föräldraskap.
4 Metod
4.1 Datainsamling
För att besvara studiens forskningsfrågor användes en kvalitativ metod, via intervjuer. En kvalitativ metod används för att få fram tankar, känslor eller upplevelser hos individer (Ahrne & Svensson 2011). I kvalitativa intervjuer riktas intresset på den intervjupersonens ståndpunkter, medan intervjun i en kvantitativ undersökning speglar forskarens intressen (Bryman 2018). Den kvalitativa metoden lämpar sig bättre än den kvantitativa i denna studie då professionernas upplevelser och erfarenheter av jämställdhetsarbetet inom de valda familjecentralerna är centrala för att uppfylla undersökningens syfte.
Genom kvalitativa intervjuer möjliggjordes att intervjupersonerna kunde beskriva och redogöra för sitt arbete med jämställt föräldraskap på ett mer kvalitativt sätt, med personalens upplevelser och erfarenheter som fokus.
För att besvara studiens frågeställningar utgick intervjun från en
semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor. Bryman (2018) menar att i semistrukturerade intervjuer ligger tonvikten på hur intervjupersonen
uppfattar och tolkar frågor och intervjupersonen har stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Eftersom betoningen i studien ligger på de
intervjuade, deras perspektiv och synpunkter valdes denna intervjuform då det gav utrymme att intervjupersonerna själva fick intervjupersonerna själva beskriva sina tankar och erfarenheter av ämnet. Vid jämförelse med
strukturerade intervjuer så intervjun fastställd i förväg vilket innebär att alla intervjupersoner får en och samma struktur och frågor. Genom denna intervjuform fick jag en möjlighet att ställa följdfrågor och nådde en större flexibilitet då jag kunde anpassa intervju efter varje intervjuperson. Att kunna anpassa intervju efter varje intervjupersonen var viktigt eftersom jag intervjuade personer ur fyra olika professioner och var och en besvarade frågor utifrån sin profession.
4.2 Urval och Tillvägagångsätt
Intervjuer genomfördes med personal från två olika familjecentraler i olika län för att perspektivet och materialet blir bredare än om endast en
familjecentral hade valts (Yin 2013). Målet var att intervjua minst en socionom, en barnmorska inom mödravården, en sjuksköterska inom
barnavården och en förskollärare, eftersom dessa är fyra professioner som är representerade på en familjecentral (Föreningen för Familjecentralers
främjande u.å). Genom att välja fyra olika professioner så fick jag också ett brett och representativt spektra av information och synpunkter relaterat vår studies frågeställningar (Yin 2013). Sammanlagt var det sex
semistrukturerade intervjuer som genomfördes. Från Familjecentralen A var fyra deltagare, en personal från barnhälsovården, en personal från
mödrahälsovården, en personal från socialtjänsten och en personal från öppen förskola. Från Familjecentralen B var två deltagare; en personal från barnhälsovården och en personal från öppen förskola. Alltså kunde alla professionella på en av familjecentralerna inte intervjuas, vilket diskuteras mer under rubriken kritiskt metoddiskussion (se 4.7).
Valet av familjecentralen och därmed dess professioner är en kombination av bekvämlighetsurval och avsiktligt urval. Anledningen till avsiktliga urvalet var att hitta familjecentraler som kan ge mest relevant information för att besvara studiens syfte och frågeställningar (Yin 2013). För att hitta
intervjupersoner sökte jag först på internet efter olika jämställdhetsprojekt inom familjecentraler. Eftersom personalen som arbetar med
jämställdhetsprojekt på familjecentralerna uppfattas ha erfarenheter och vetskap om familjecentralernas jämställdhetsarbete. Jag kom fram till att utgå från Västra Götalandsregionens barnhälsovårdsprojekt ”En förälder blir till”, eftersom projektet har flera rapporter och uppslag där man lätt kan hitta
familjecentraler som var med i projektet. Jag skickade informationsmejl och förfrågan om deltagande till åtta olika familjecentraler som nämns i
projektets rapporter (se Bilaga 1). En av de åtta familjecentralerna tackade ja till att delta i studien. På grund av negativa svar från familjecentralerna och studiens tidsbegränsning valde jag den andra familjecentralen utifrån ett bekvämlighetsurval, där lättillgängliga respondenter väljs ut (Bryman 2018).
Jag hade haft min VFU på en familjecentral, då fick jag även möjlighet att göra studiebesök hos olika familjecentraler och därmed har jag skaffat mig olika kontakter. Utifrån olika familjecentraler som jag har kontakt med, valdes en familjecentral där både manlig och kvinnlig personal arbetar. Det var viktigt för studien att intervjua minst en manlig personal och få hans synpunkter eftersom jag önskade en mer heterogen grupp som kan ge bredd i resultatet, till exempel avseende kön. Jag ansåg att materialet riskerar bli ensidigt om bara kvinnlig personal skulle varit med i studien. I och med att intervjua en manlig personal så kompletterade jag bekvämlighetsurvalet med ett avsiktligt urval. Jag är väl medvetna om mitt urval val kan vara
problematiskt kopplat till studiens resultat och vilka slutsatser kan dras, vilket jag diskuterar mer under rubriken kritiskt metoddiskussion (se 4.7).
Personalen som visade sitt intresse för studien fick också ett samtyckesbrev för att skriftligt kunna ge sitt samtycke till att deltaga i studien (se Bilaga 2).
4.3 Intervjuernas genomförande
De kvalitativa intervjuerna gjordes individuellt med personalen för att fokus enbart skulle vara på den aktuella personens synpunkter och erfarenheter relaterat våra frågeställningar. På så sätt ska intervjupersonerna kunna uttrycka sig så fritt som möjligt utan att påverkas av andra intervjupersoner i rummet. Intervjuerna gjordes under tre veckors tid och uppgick till i
genomsnitt 35 minuter vardera. Dag och tid bestämdes när intervjuerna skulle genomföras utifrån vad som passade våra deltagare. Ingen av informanterna valde att avbryta intervjun och alla fullföljde sitt deltagande under studiens gång. Med tanke på rådande omständigheter med spridningen av Coronaviruset gjordes intervjuerna via ZOOM meeting.
Intervjufrågorna formulerades utifrån tidigare studier inom området och utarbetades i enlighet med studiens syfte och frågeställningar samt handledarens vägledning (se Bilaga 3). I överensstämmelse med studiens syfte är intervjuguiden uppbyggd av tre övergripande teman;
jämställdhetsarbete, pappors inkludering och hållbarhet. Intervjuguiden användes som en minneslista över vilka frågor och teman som skulle beröras vid intervjuerna. Intervjufrågor ställdes utifrån bestämda teman men de utformades i relation till intervjupersonernas svar och yrke. Vid behov ställdes klargörande frågor. Deltagarna ombads att fritt berätta om sina erfarenheter och upplevelser relaterade till de olika temana. Intervjuerna genomfördes av uppsatsens författare. Med en semistrukturerad intervju genomfördes ett väl förberett samtal där det fanns utrymme för att intervjupersoner ställer frågor till intervjuaren, en så kallad dubbelriktad interaktion (Yin 2013). På så sätt upplevdes intervjun som ett samtal, snarare än ett förhör.
4.4 Analys Metod
I föreliggande studie utgår empirin från professionellas upplevelser och erfarenheter av jämställdhetsarbete inom ett antal valda familjecentraler.
Upplevelse och erfarenheter kan variera från person till person. Eftersom kvalitativ innehållsanalys används för att beskriva variationer genom att
identifiera skillnader och likheter i en text samt tillåter författaren att gå på djupet och tolka sin empiri anses det att metoden var lämplig att använda (Lundman & Graneheim 2008).
Transkribering är en del av analysprocessen, vilket ger möjlighet att bli förtrogen med det insamlade materialet. Analysprocessen i föreliggande studie började med att transkribera videoinspelade materialet till text.
Intervjuerna transkriberades under samma dag som de genomfördes.
Transkriberingen genomfördes noggrant så att även icke-verbal
kommunikation såsom skratt, läten noterades. Detta för att atmosfären i intervjuerna skulle kunna återspeglas så bra som möjligt i transkriberade materialet (Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015). Detta ökar i sin tur resultatens tillförlighet då risken för feltolkning och missuppfattning
minskas. Exempelvis kan en mening som uttrycks i skoj av intervjupersoner tolkas på ett annat sätt om man inte vet att intervjupersonen skrattade (skojade) när hen sa detta.
När transkriberingar var genomförda sammanställdes empirin för analys. I föreliggande studie analyserades materialet utifrån Lundman- och
Graneheims (2008) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Det första steget i analysprocessen var att läsa igenom hela texten som blev ett resultat av de transkriberade intervjuerna, för att därmed få en helhetsbild av
innehållet i intervjumaterialet. Andra steget var att plocka ut ord, meningar och delar av text som relaterat till och besvarar studiens frågeställningar, genom sitt innehåll och sammanhang. Dessa meningar kallas för
”meningsbärande enheter” (Lundman & Graneheim 2008). För att konstruera sådana enheter färgmarkerades liknande meningar och nyckelord som ofta uppkom i intervjupersonernas utsagor. Nyckelord och meningar tilldelas i olika överstyrkningsfärg för att liknande meningsbärande enheter relateras till varandra.
Sedan kondenserades dessa meningsenheter, vilket innebär att korta ner dessa meningsenheter utan att kärnan i textens innebörder och betydelser gick förlorad. Då blir de mer lätthanterliga och lättförståeliga. För varje meningsenhet skapades en kod som är en slags kategori eller namn på en meningsenhet som kortfattat beskriver dess innehåll. Därefter delades
koderna med liknande innehåll och sorterades under nio kategorier. Det sista steget var att samla kategoriserade material under olika övergripande teman som avspeglar det underliggande innehållet i mer än kategori. Framväxten av de slutliga teman är en process som pågick under hela analysarbetet eftersom det hela tiden fanns en rörelse i tolkningsprocessen som pendlade mellan helheten och delarna, texten och kontexten (Lundman & Graneheim 2008).
I denna studie skapades nio kategorier, av de koder som bildats av transkriberade texten. Teman som jag fick fram var “social hållbarhet i relation till familjecentralers jämställdhetsarbete”, “Jämställdhet i familjecentralers dagliga arbete” och “Familjecentralers inkludering av män”. Teman har sedan presenterats med citat från deltagarna. Därefter gjordes en genomläsning av citaten för att analysera dem ett och ett utifrån kopplingar till tidigare forskning och teori. Exempel på analysen finns presenterat nedan, Tabell 1.
Tabell 1: Exempel på analysarbete /analystabell
Meningsenheter Kondensering Kod Kategori Tema
Men sen är ju vi som familjecentral, eller har gått en sådan där jämställdhetsutbildning på vårdcentralen så vi är diplomerade att jobba mot kärnfamiljer och allt.
Vi har gått ett
jämställdhetsutbildning och därmed blivit diplomerade.
Utbildning Skillnader och likheter gällande riktlinjer och policies
social hållbarhet i relation till familjecentralers jämställdhetsarbete När besöken kommer
till oss och det är jag stenhårt tänker på, XXX kommuns policy, att vi bemöter dig med respekt och
engagemang.
Vi följer XXX kommuns policy.
Riktlinjer och Policy
Geografiska skillnader gällande familjecentraler och utbildning
Jag tänker också så, det vi gör här är väldigt förebyggande.
Det arbetet som sker här är förebyggande arbete så att det inte ska bli för stora problem längre fram och det är väl social hållbarhet.
Vi arbetar
förebyggande vilket är ett led till att skapa social hållbarhet.
Strategier för social hållbarhet
Professionernas syn på begreppet social hållbarhet
4.5 Metodens trovärdighet
Metodens trovärdighet kommer att diskuteras utifrån begreppen giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet, vilka är begrepp inom kvalitativ forskning som svarar på hur trovärdigt ett resultat är (Lundman & Graneheim 2008). En noggrann redogörelse av metod är avgörande för trovärdigheten. Studiens trovärdighet stärks genom en noggrann beskrivning av urval, studiens deltagare, datainsamling och analys som även illustreras med en analys tabell (se Tabell 1) vilket i sin tur förstärker giltigheten, tillfälligheten och överbarheten (Lundman & Graneheim 2008). Trovärdighet handlar också om beskrivningar av hur forskarens förförståelse påverkar studien. Reflektioner över vilken påverkan författarens tidigare VFU erfarenhet kunnat ha, har gjorts under avsnitt kritisk metoddiskussion (se 4.7).
Tillförlighet betyder att forskaren noggrant verifierar sina ställningstaganden under hela studien och noggrant beskriver hur man utförde sin studie (Lundman & Graneheim 2008). Tillförlighet påverkas då av hur syftet besvarats utifrån vald metod, hur datainsamling och analysarbetet genomförs.
I studien genomfördes en noggrann beskrivning av analysarbetet som illustreras analystabellen, vilket är nödvändigt för att stärka resultatens tillförlighet. Studien har även blivit kritiskt granskad av handledare och studenter vid opponering samt delexaminerad som uppsatsplan i tidigt skede för att på så vis stärka kvaliteten. Allt detta för att inte bara en enskild persons förståelse ensidigt skulle kunna påverka resultatet. Enligt Graneheim och Lundman (2008) är detta ett sätt att stärka tillförlitligheten. Med kvalitativ intervju som metod har jag fått möjlighet att ställa följdfrågor för att förstå vad respondenterna egentligen menar och minska risken för feltolkning, vilket även stärker studiens tillförlighet. Att precisera frågorna genom att en förutbestämd intervjuguide höjer tillförligheten (Lundman & Graneheim 2008). Studiens tillförlighet stärks också med en intervjuguide som hjälpte till att säkerställa att undersöka det som från början var tänk. På så sätt fick alla deltagare svara på frågor kring samma tema.
Giltighet innebär att hur sant studiens resultat är. Studien anses giltigt om det som lyfts fram är representativt för det som avsågs att beskrivas. I föreliggande studie presenteras citat från intervjuerna för att ge läsaren möjlighet att bedöma författarnas tolkningar och därmed studiens giltighet (Lundman & Graneheim 2008). Giltigheten stärktes genom att öka variationer i upplevelse av fenomenet. I föreliggande studie inkluderas fyra olika professioner som belyste det studerade området utifrån olika erfarenheter och upplevelser. Detta gjorde att giltigheten relaterat studien stärktes.
Överförbarhet handlar om i vilken utsträckning resultatet kan överföras till andra grupper eller sammanhang. För att läsaren ska kunna bedöma och avgöra studiens överförbarhet beskrevs metod, urval och analysarbete så ingående som möjligt, vilket medger att studien skulle kunna genomföras igen och också ger läsaren möjlighet att följa processen. Inom kvalitativa tradition är överförbarhet motsvarande begreppet för kvantitativa forskningens begrepp generaliserbarhet (Lundman & Graneheim 2008). Reflektioner kring studiens överförbarhet, nämligen resultatens generaliserbarhet diskuteras mer detaljerad under avsnitt kritisk metoddiskussion (se 4.7).
4.6 Forskningsetiska överväganden
Forskarna har ett särskilt ansvar gentemot de människor som medverkar i forskningen, men också mot alla människor som indirekt kan påverkas av forskningen eller forskningsresultaten. Forskarsamhället har satt upp forskningsetiska regler, en kodex, som bör följas av forskaren för att få vägledning i praktiska, etiska och intellektuella problem som är förenade med forskning (Vetenskapsrådet 2017). Inom svensk forskning
rekommenderas fyra huvudprinciper som är informationskravet,
