Vid Lilla Ullevi i Bro socken, Uppland, undersök- tes hösten 2007 en kultplats med ett än så länge unikt stenharg (Bäck et al. 2009). I ett lager som förseglade spåren av kult framkom ett beslag med mångtydig ornamentik (fig. 1). Det mäter 48 x 26/
27 mm och är ca 1,2 mm tjockt. Kopparlegering - en är korrosionsskadad, men dekoren har mot- stått tidens tand tack vare brännförgyllning med bladguld. Det har varit fäst mot underlaget med tre överfångsgjutna nitar samt en kraftig sekund- ärnit av tåligare legering. Således har sekundär- niten bevarat sin bricka. Utgående från nitbrick- ans avstånd från be slagets yta kan man dra slutsat- sen att det försvunna underlaget endast varit ca 0,7 mm tjockt (fig. 2). Sekundärniten har också be - varat en sista bit av det organiska underlaget.
Vid en mikroskopunderökning framgick att det rör sig om fibröst material med ett lager av oordnade, relativt grova fibrer närmast beslaget och ett lager av en mer tätpackad struktur närmast nitbrickan. Däremellan löper en svag rand eller skiljelinje. Materialet är mycket nedbrutet och mörkbrunt till färgen. Eftersom det är fibröst och alla fibrer är brutna och oordnade, var det svårt
att helt avgöra om det är textil, läder eller trä. I mycket nedbrutet tillstånd kan dessa material näm- ligen se likartade ut. Men i fallet Ullevi är mate - rialet troligen läder, eftersom det ena lagret var så tättpackat. Läder är uppbyggt så att överhuden har en tätare struktur medan underhuden är mera grovt fibrös och lucker. Ett litet »skönhetsfel« i detta scenario utgör dock lädret som i så fall skulle ha monterats med mockasidan uppåt. En helt an - nan fråga rör kompositmaterial. Kan de organiska resterna härröra från en kombination av läder och trä? Det första som verkar tala emot idén är det korta avståndet mellan beslag och nitbricka – det finns föga utrymme för två material. Det andra som talar emot är lagerföljden. Hos en lä derklädd träskiva väntar man sig ju att lädret ligger närmast beslaget. Men i fallet Ullevi ligger det läderliknan - de lagret närmast nitbrickan (mikro skopanalys, materialidentifikation och läderex pertis av kon- servatorn Camilla Hällbrink i Tyres ö, meddelat muntligen och via e-post i januari 2010). I fynd - asken till beslaget upphittades dessutom ännu ett mörkbrunt fragment som visade sig vara läder. I övrigt överlevde underlaget tillräckligt länge un -
Uppslagsrikt beslag från helig plats
Om djurornamentiken från Lilla Ullevi i Bro
Av Michael Neiß
Neiß, M., 2010. Uppslagsrikt beslag från helig plats. Om djurornamentiken från Lilla Ullevi i Bro. (A clever clasp from a sacred site. About animal art from Lilla Ullevi in Bro). Fornvännen 105. Stockholm.
The clasp found at Lilla Ullevi in Bro parish near Stockholm is puzzling in many respects. The composition of its animal art unites a number of puzzle pictures alluding to different Vendel style phases. Despite repair, there are no traces of wear typical for dress or belt clasps. Does the clasp predate the abandonment of Ullr’s sanctuary or vice versa?
Michael Neiß, Hovslagargatan 5, SE-194 31 Upplands Väsby michaelneiss@hotmail.com
Fig. 1. Beslag från Lilla Ullevi. Framsidan med korrosions- bubblor, grönärgad sekundärnit samt en hyska utan guldbleck.
Foto MN.
—Mount from Lilla Ullevi. Front side with corrosion bubbles, corroded secondary rivet and clasp eye without gold-foil cover.
Fig. 2. Sekundär nit med organiska rester (läder/trä?).
Foto MN. —Secondary rivet with organic remains (leather/wood?).
Fig. 3. Baksidan med avsats och korrosion. Foto MN.
—Reverse side with level difference and corrosion.
der jord för att bromsa kopparsaltutfällningarna (enligt vänligt påpekande av konservatorn Ulrik Skans, SHM). Barriären resulterade i en skrovlig korrosionskrusta (fig. 3). Beslaget har en avlång hyska utan primär förgyllning, att döma efter färs- ka snittspår i det angränsade guldblecket. Sett från baksidan står hyskan på en avsats.
I ornamentalt hänseende bjuder Ullevi-besla - get på överraskningar. Gjutaren gjorde det mes- ta av beslagets ikonografiska potential genom att fylla en liten yta med åtta fixeringsbilder som verkar vara inlånade från olika håll. Fixeringsbild (sannolikt av tyska vexieren = narra) kallas en bild som framträder efter noggrant skärskådande (Norden svan 1923, s. 86). För att motverka över - tolk ningar rekonstruerar jag i det följande Ullevis fixeringsbilder med ledning av motivparalleller med olika livslängd inom djurornamentiken (jfr Neiß 2009, s. 194 f) och som föreslagits anknyta till Odenkulten (Neiß 2004; 2007). Det rör sig om:
1. en skäggprydd »akrobat» med benen i vädret och händerna i sina hårtofsar som eventuellt slutar i djurhuvuden (jfr fig. 4:1 med fig. 5),
2. två 8-formade banddjur (jfr fig. 4:2 med fig. 6),
3. två framåtblickande djur med omlagd bak- fot (jfr fig. 4:3 med fig. 7),
4. två bakåtblickande banddjur (jfr fig. 4:4 med fig. 8),
5. ett stort fyrfotadjur (jfr fig. 4:5 med fig. 9).
Som framgår av jämförelsen med olika motiv - paralleller, är inte bara ensammotiven i sig långli- vade. Även figurens djurmetamorfoser (t.ex. fig. 5) åt njuter en obruten kontinuitet från folkvand - ringstiden till vikingatiden (Hedeager 2004, s.
232, 241; Neiß 2009a, s. 195; Kristoffersen manus).
I det här sammanhanget kan det vara angeläget att fråga efter förvandlingarnas innebörd. För att nämna en av många tolkningsansatser, har man föreslagit att förvandlingarna inom bild konsten bygger på samma kognitiva strukturer som ken- ning-processen i den samtida diktkonsten (jfr Domeij 2006; Neiß 2009b, s. 92 med litteratur, 119 ff).
Beslaget hittades i ett vagt daterat lager som
hade påförts från närområdet för att försegla har- get, kanske redan vid slutet av vendeltiden (Bäck et al. 2009, s. 15, 36, 41, 161ff, 170). Stilanalysen pekar på samma period. Till följd av formernas tvetydighet – som överlåter mycket åt betrak- taren – är det svårt att stilbestämma motiven ut - ifrån kroppsdetaljer. Kompositionen är huvud- sakligen hållen i Stil II, med en klar prägel av vendelstil D. Samtidigt väcker vissa element as - sociationer till andra vendelstilfaser. Exempelvis påminner den S-formade kroppen och huvudet med pannlugg i fig. 4:2 om fas B, och djurets an - tennliknade klor i fig 4:5 om fas E (mot svarande B. Salins Stil III; jfr Arwidsson 1942; Ørsnes 1970;
Karlsson 1983, s. 156–162, 168–173). Med led- ning i element som är typiska för stil D kan be - slaget stildateras till ca 725 och framåt (men hur långt?; jfr Holm qvist 1981, s. 670; jfr för övrigt Bäck et al. 2009, s. 47; med Neiß 2009a, s. 194).
I det här sammanhanget bör man dock på - minna sig om att stilindelningar och stildate ringar är oprecisa instrument. För det första är indel- ningen i klart avgränsade stilfaser i sig en kon- struktion som gynnas av materialluckor. Som ex - empel kan Greta Arwidssons studie kring vendel - stilarna (1942) nämnas. Hon utgick från mellan- skandinaviskt material och ansåg sig kunna skil- ja klart mellan fem stilfaser (A–E) med olika kro- nologisk relevans. Enligt Arwidsson utgör ven- delstil C och D nämligen tidsparallella men obe - roende traditioner. Till skillnad från Arwidsson tvingades Ørsnes introducera mellanfaser (t.ex.
Stil C–D) då han utgick från sydskandinaviskt material. Under dessa förutsättningar är det inte avsaknaden av Stil C i Ullevi som kräver en för - klaring, utan snarare kontakterna med Stil B och E. Här är det betydelsefullt att en gjutare alltid kan återuppta en äldre förlaga (jfr Thunmark- Nylén 2006, s. 677). Det är alltså inte otänkbart att beslaget tillverkades under övergången mel- lan Vendelstil D och E – eller ännu senare, under vikingatiden (vänligt påpekande av Bente Mag- nus och Lena Thunmark-Nylén). Om man vill se tillverkaren som en aktiv konstexpert istället för en passiv uppdragstagare (Neiß 2009b) så kan man dess utom spekulera om huruvida gjutaren upptog äld re motiv i syfte att förstärka beslagets ikonogra fiska eller symboliska bildbudskap.
Ullevi-beslaget framstår som ett unikum, ock -
Fig. 4:1–5. Fixeringsbilder. Teckningar MN.
Grönt huvud. Lila kroppsöppning. Rött öga.
Gul kropp. Ljusblå framben. Mörkblå bakben.
—Puzzle pictures. Green head. Mauve orifice. Red eye. Yellow body. Light blue fore limb. Dark blue rear limb.
4:1
Fig. 5. Motivparalleller till 4:1. a. Folkvandringstida guldbrakteat från Ulvsunda i Bromma. Efter Hauck 1981.
b. Vendeltida sölja från Åker i Hedmark. Efter Rygh 1885.
c. Vendeltida beslag från Östervarv i Varv. Teckning MN.
d. Vikingatida ryggknappspänne från Klinta i Valla.
Efter Neiß 2007.
4:3 4:2
Fig. 6. Motivparalleller till 4:2. a. Folkvandringstida reliefspänne från Buskerud. Efter Salin 1904.
b. Vendeltida beslag från Danmark (spegelvänt).
Efter Salin 1904.
Fig.7. Motivparalleller till 4:3. a. Folkvandringstida guldbrakteat från Grindheim i Hordaland (spegelvänd). IK 437.
b. Vikingatida selbåge från Søllested, Fyn.
Teckning MN.
4:5
Fig. 8. Motivparallell till 4:4. Vendeltida svärdshjalt från Kyndby II, Sjælland. Efter Ørsnes 1970.
Fig. 9. Motivparalleller till 4:5. a. Vendeltida spänne från Lousgaard, Østerlars, Bornholm. Efter Blind- heim 1949.
b. Vendeltida ovalspänne från Nørre Sandegård, Bornholm. Efter Jørgensen et al. 1997.
c. Ovalspänne från Vik i Sogn og Fjordane, detalj.
Bergens Museums Tilvekst 1930.
4:4
så utanför Norden. Trots ytliga likheter skiljer det sig avsevärt från både textilhyskor (jfr Hines 1993) och rembeslag (jfr Brown 1915, s. 361 m. ref.;
E. Salin 1959, fig. 44, 130, 158). Det gäller för det första måtten och utformningen. För det and ra ta - lar underlagets barriäregenskaper (se ovan) emot textil. För det tredje lär en löst sittande hake eller rem slita mot det kringliggande guldet, vilket inte är fallet i Ullevi (fig. 10). Om sekundärniten verkligen indikerar en viss brukstid (snarare än en primärlagning), så betyder det att beslaget och dess motstycke varit fästa mot något som begrän- sade deras rörlighet i sidled. I så fall skulle hys - kans guldfria steg snarast tjäna som hållpunkt till en hasp – alltså enligt samma princip som är väl- dokumenterat bland senare bokbeslag (fig. 11, jfr Adam 1923). I överensstämmelse med denna as - sociation uppvisar Ullevi-beslaget en tydlig av - sats på baksidan som kräver att hyskan skjuter ut över underlaget vid montering (fig. 3).
Sammanfattningsvis väcker beslaget många frågor om kulten vid Lilla Ullevi. Användes före - målet när kultplatsen fortfarande var i bruk, eller härrör beslaget från de krafter som tog över efter Ullkultens upphörande?
Tack till Mathias Bäck (UV Mitt i Stockholm), Michaela Helmbrecht (Lunds universitet), Joakim Kjellberg (Upp-
landsmuseet), Margareta Klockhoff (Stockholms uni- versitet) och Alexandra Pesch (ZBSA i Schleswig) för allmänna upplysningar, diskussioner och konstruktiv kritik.
Referenser
Adam, P., 1923. Einfluß der Klosterarbeit auf die Ein- bandkunst. Loubier, H. Buch und Bucheinband. Leip- zig.
Arwidsson, G., 1942. Vendelstile, Email und Glas im 7.-8.
Jahrhundert. Uppsala.
Bergens Museums Tilvekst. 1930. Bergens Museums År - bok.
Blindheim, C., 1949. Et unikt vendelstilsarbeide fra Romsdal. Viking 1948. Oslo.
Brown, G.B., 1915. Arts in Early England. New York.
Bäck, M.; Hållans Stenholm, A-M. & Ljung, J-Å., 2009.
Lilla Ullevi – historien om det fridlysta rummet. Ven del - tida helgedom, medeltida by och 1600-talsgård. Upp- land, Bro socken, Klöv och Lilla Ullevi 1:5, Jursta 3:3, RAÄ 145. Arkeologisk undersökning. Raä UV Mitt, rapport 2008:39. Stockholm. (Tillgänglig i fulltext på webben med länk från VITALIS.)
Domeij, M., 2006. Bound Animal Bodies. Raudvere, C.
et al. (red). Old Norse Religion in Long-Term Perspec- tives. Lund
Hauck, K., 1981. Überregionale Sakralorte und die vor- christliche Ikonographie der Seegermanen. Ab hand- lungen der Akademie der Wissenschaften in Göttingen8.
Hedeager, L., 2005. Dyr og andre mennesker – men - nesker og andre dyr. Raudvere, C. et al (red.). Ord- ning mot kaos. Lund.
Fig. 10. Hyskans insida med färsk guldkant. Foto MN. —The inside of the clasp eye, featuring the fresh edge of the gold sheet cover.
Fig. 11. Medeltida eller tidigmodernt bokbeslag från Bälinge kyrka i Uppland. Foto Bengt Backlund, Upp- landsmuseet.
—High Medieval or Early Modern book clasp from Bälinge church.
Hines, J. 1993. Clasps. KVHAA. Stockholm.
Holmqvist, W., 1981. Chronologie. Skandinavien (Ven- delzeit). Reallexikon der Germanischen Altertums kun - de4. Berlin.
Jørgensen, L. et al., 1997. Nørre Sandegård Vest. Köpen- hamn.
Karlsson, L., 1983. Nordisk Form. SHM. Stockholm.
Kristoffersen, S., manus. Half Beast – Half Man. Hyb - rid Figures in Animal Art.
Neiß, M., 2004. Midgårdsorm och Fenrisulv. Fornvän- nen99.
– 2007. The Ornamental Echoes of Oðinn’s cult.
Fransson, U. et al. (red.). Cultural Interaction be tween East and West. Archaeology, Artefacts and Human Con- tacts in Northern Europe. Stockholm.
– 2009a. Stilanalys av förgyllt beslag. I Bäck et al.
2009.
– 2009b. Fixeringsbilder i en vikingatida praktspän- neserie. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie 2006. Köpenhamn.
Nordensvan, G.G., 1923. Fixeringsbild. Nordisk familje- bok35. Stockholm.
Rygh, O., 1885. Norske Oldsager. Christiania.
Salin, B., 1904. Die altgermanische Thierornamentik. Stock- holm.
Salin, É., 1959. La civilisation mérovingienne IV. Paris.
Thunmark-Nylén, L., 2006. Die Wikingerzeit Gotlands III. KVHAA. Stockholm.
Ørsnes, M., 1970. Südskandinavische Ornamentik.
Acta Archaeologica40. Köpenhamn.
Summary
In 2007 a gilded copper-alloy clasp was found in a stratum covering a late-1st Millennium cult site at Lilla Ullevi in Bro parish near Stockholm. The clasp’s animal art (with affinities to the Vendel styles B, D and E) unites five different motifs (some of them doubled) that are masterfully interlaced into puzzle pictures.
The find context, unfortunately, does not al - low us to state whether the clasp was lost before,
during or after the closing-down of the sanctua - ry. Its stylistic date points to a date after c. AD 725, and it may even be an archaising piece dat- ing from the Viking Period. Despite a rivet that may be evidence of repair, the mount shows none of the typical corrosion or wear traces of a dress clasp or rather associates with a hard underlay, antedating the book clasps of later centuries.
