1
2
3
Illustration: Gazelle
Välkommen till Whitloggen!
Vi är Anna Whitlocks skoltidning och här kan du hitta allt från tävlingar till debattartiklar och uppdateringar om vad som händer här på skolan. Tidningen kommer till en början
utges en gång i månaden. Om du vill gå med i vår förening eller bidra med text, mejla till whitloggen@gmail.com eller
skriv till oss på vår Instagram
@whitloggen
4
Foto: Sara Rydell
5
6
7
8
The OG pionjär
Hon var många saker: pedagog, skol-grundare, kooperatör och kämpe för kvinnlig rösträtt.
Anna Whitlock föddes år 1852 i Stockholm. Hon studerade på Högre Lärarinna Seminariet i
Stockholm innan hon gav sig av ut i Europa för att fortsätta med sina studier. Hon besökte bland annat länder som Schweiz och Frankrike. Under sin tid i Paris så jobbade hon även som
korrespondent åt Aftonbladet.
När hon väl återvände till Stockholm så var hon inspirerad med nya pedagogiska idéer. På den tiden bestod skolsystemet utav några fåtal ämnen och man gjorde inte mycket mer under lektionerna än att läsa texter innan till.
År 1878 började hon undervisa en grupp flickor i sitt egna hem med hopp om att få införa några utav hennes nya idéer i lärandet. Många utav tidens främsta pedagoger anslöt sig till den nybildade skolan och bland pedagogerna var hennes nära vän Ellen Key. Med tiden började de hålla lektionerna i olika hyreslägenheter då skolan växte. År 1893 startade hon officiellt en samskola i Stockholm.
Skolan bestod utav mindre klasser och eleverna fick välja om de ville läsa religionskunskap eller inte. Hon la däremot mer vikt på naturämnena och mer tid på praktiska ämnen som träslöjd, syslöjd och hemkunskap som tidigare bara hade varit obligatoriska för ett utav könen. Hon införde även sexualkunskap som ett ämne och undervisade pojkar och flickor tillsammans.
Samtidigt som skolan fick fler och fler elever insåg Anna Whitlock att skolan började växa ur de gamla hyreslokalerna och bestämde sig för att köpa en skolbyggnad med hjälp utav ekonomiskt stöd från elevernas föräldrar. Skolan ändrade namn till Whitlockska Samskolan och öppnade upp 1913 på Eriksbergsgatan 8 i Stockholm.
Byggnaden finns kvar än i dag med namnet Bygdegården Anna Whitlock men tyvärr så stängde Whitlockska Samskolan ner 1918 – samma år som hon gick i pension. Hon tilldelades det svenska regeringspriset Illis Quorum som tack för hennes insatser i samhället.
Förutom att vara en aktiv pedagog så spenderade Anna Whitlock mycket utav hennes tid åt politik.
Hon var involverad i kampen kring kvinnornas politiska rösträtt och en dedikerad medlem i LKPR (Landsföreningen för Kvinnors Politiska Rösträtt). Hon var till och med ordförande i föreningen under två olika perioder och erbjöd skolans egna lokaler som mötesplats.
Efter en resa i England återvände hon än en gång till Sverige med ny inspiration. Hon hade sett med sina egna ögon fördelarna med kooperation och tillsammans med ett antal kvinnor startade hon det svenska och kvinnoledda kooperativa företaget:
Svenska Hem. 2005 publicerades boken Svenska Hem: En Passionerad Affär utav Monika Björk som är baserad på dessa kvinnors kamp och hur de lyckades hitta framgång under en tid då kvinnor var förtryckta. Boken låg därefter till grund för SVTs serie Fröken Frimans Krig.
När hennes mamma gick bort använde hon sig utav pengarna hon ärvt för att bygga
smålägenheter åt äldre och ensamstående
lärarinnor. Resten utav pengarna donerade hon till en stipendium fond för både grundskoleelever och gymnasium elever. Fonden finns kvar än i dag vid namnet Anna Whitlocks Minnesfond.
Text: Elin Aydin Anna Whitlock gick bort år 1930 – nio år efter de
första kvinnorna fick vara med och rösta i det svenska riksdagsvalet.
9
10
Lär känna AW-föreningarna
11
12
13
14
15
16
17
18
Snabba frågor
(som inte är så snabba)
Vi på Whitloggen intervjuade några av skolans anställda, här är resultatet!
Frågor
• Varför började du jobba på Anna Whitlocks Gymnasium?
• Varför valde du ditt yrke?
• Vart jobbade du innan?
• Finns det något ingen som vi inte vet om dig?
• Har du någon favorit just nu?
Lovisa Norlin, 51, Skolsköterska
Anledningen till att jag började på Anna
Whitlocks Gymnasium var för att det är en helt ny skola. Det är lite nytt tänk och man får reflektera över hur man jobbar. Genom att samtala med andra och höra hur de jobbar kan jag kanske utveckla mitt sätt att arbeta. Att bli sköterska har alltid varit självfallet. Enligt sägen i min familj så var det klart när jag var fyllde två. Sen jag var 21 har jag varit färdig sjuksköterska och sedan bytte
jag till skolsköterska för ungefär 10 år sedan. Att jobba som skolsköterska är extra kul då jag får jobba med framför allt friska barn. Innan jag började här jobbade jag på Kungsholmens Gymnasium i 3 år. En rolig sak som inte många vet om är att jag har dykcertifikat. Just nu gillar jag verkligen svenska äpplen och skolans mat är riktigt god.
Johanna Palmén, 46, Bibliotekarie
Jag ville börja på Anna Whitlocks Gymnasium för att jag tyckte det verkade jätteroligt att starta upp ett helt nytt bibliotek. Att få jobba med
informationssökning, källkritik, litteratur och gymnasieelever ser jag fram emot. Jag var en bokmal när jag växte upp och älskade böcker. Det kanske inte alltid är så att man vill bli en
bibliotekarie men jag kände att bibliotek har en bra miljö där alla får komma och vara som de är.
Förut jobbade jag som skolbibliotekarie i Örebro och sen har jag jobbat som webbkomunikatör på bibliotek. En sak som många inte vet om mig är att jag är helt galen i asiatisk mat. På fritiden brukar jag kolla på HBO, det senaste jag kollat på heter Sharp Objects. Annars gillar jag att laga mat och vara med kompisar.
19
Eranthi Hjortsberg Fernando, 40, Kurator
Jag tyckte det verkade väldigt roligt att börja på en ny skola där inget sitter i väggarna och att få skapa skolan tillsammans med elever och
personal. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att jobba med människor och ungdomar. Jag har jobbat mycket med att hjälpa människor som behövt en balans i livet under en jobbig situation för att inte vara så ensamma. Det tycker jag är väldigt stärkande. Innan jag började här jobbade jag på Jensen Gymnasiet Internationella. En rolig sak inte många vet om mig är att jag älskar att dansa och jag cyklar fortfarande till skolan.
Adrian Stymne, 24, Samordnare
När jag såg att Anna Whitlocks Gymnasium skulle öppna med min gamla rektor Annica som grundare så hörde jag av mig till henne direkt. Jag har själv gått på ett nystartat universitet i
Singapore (Yale collage) och även om det var något av det roligaste jag gjort så upplevde jag att elevupplevelsen kunde vara bättre, de hade behövt en samordnare. Innan jobbade jag på Stockholms handelskammare och skrev policy rapporter men det var så himla abstrakt. Jag lockades av att mitt nuvarande jobb är mer konkret och jag känner att jag gör skillnad. Något du förmodligen inte känner till om mig är att jag sjunger i Sofia
kammarkör och just nu tycker jag att Florence and the Machines nya skiva är helt briljant.
20
Carina Rudolph Lundberg, 50, Biträdande Rektor
Jag kunde inte motstå den här chansen att få vara med att starta en helt ny skola. Det är inte så ofta det görs och jag skulle säga att det är unikt att en kommunal skola startar upp med så här många elever. Dessutom är det ett projekt som kan växa i lugn takt så vi kan bygga upp något från början.
Att jobba under Annicas ledning är såklart jättespännande hon driver och har en klar vision om hur ni elever ska klara era studier på bästa sätt.
Jag började leka skola me min lillebror när han var liten som inte uppskattades. Sen började jag på idrott. Jag har både varit friidrottare och
basketspelare men det ledde ganska snabbt till att i äldre ålder blev jag ledare. Ledande skap har jag alltid dragits till och sen har jag fortsatt med att vara ledare i ungdomsidrott och utbildad som friidrottsledare. Nu när jag har barn har jag varit tränare för dem. Jag har alltid varit
konstintresserad så jag blev bild och media lärare.
I nästan 20 år har jag undervisat på
estetprogrammet och mediaprogrammet förut.
Förut jobbade jag som rektor i Tierps kommun och där var jag rektor för ett gymnasium med olika delar och där var jag i fyra år. Jag kanske ska satsa på egen träning nu när jag lagt av med
att vara tränare. Och istället börja tävla som veteranfriidrottare nu när jag fyllt femtio. Mitt jobb är min fritid så det flyter ihop, men jag måste säga att jag ska sätta igång med träningen nu. Det är nog en favorit. “Ni ska få se mig på prispallen!”
Michaela Tengblad, 40, Restaurangchef
Den här möjligheten att vara med och bygga och påverka en sån kreativ och innovativ skola som jag förstod i annonseringen att det var så gick att säga nej och sen förstod jag att de skulle satsa på hållbarhet vilket lockar. Det är ganska intressant för jag hade ingen hemma som kunde laga mat så jag tog över köket vid tidig ålder. Jag fick välja mellan snabbmakaroner, köttbullar, bränd ravioli på burk och MC Donalds. Sen utbildade jag mig till dietkock, personlig tränare, grupptränare och i princip allting som finns. Jag jobbade innan med stora events och föreläste mycket om köttfria måndagar. Någonting jag kan bjuda på som inte många vet om mig är att jag är svag för Nutella tro det eller ej och jag vet hur dåligt det är men jag har testat allt men den sitter inte lika bra som Nutellan. En favorit just nu måste jag säga är min åttaåriga dotter. Hon är en ung konstnär som gör kvinnostark, provokativ konst och står för sina åsikter.
Text: Kristoffer Abel, Elvira Linhult & Simon Hamreby
21
Möt Annica – Rektor på Anna Whitlocks Gymnasium
Vi bestämde oss för att intervjua vår rektor, Annica. Dels för att få höra hennes
förväntningar på skolan, men också för att bekräfta att vi, faktiskt, valt rätt!
Vi möter Annica en ljus och vacker
höstförmiddag, hon välkomnade oss och för oss vidare till hennes arbetsrum. Väl på plats
välkomnade även en imponerande vy över gården oss. Annicas kontor var ganska sterilt och kändes en aning obebott. Den dova doften av kaffe gjorde sig påmind och kanske var det just den som fick rummet att ändå kännas hemtrevlig. Även om Annica är trevlig och ser harmonisk ut utstrålar hon en enorm pondus.
- Jag gick på Bergska skolan i Finspång som ligger i Östergötland.
Inleder Annica, först lätt förvånad men sedan lutar hon sig tillbaka och funderar en aning. Luggen faller lätt till vänster när hon lutar huvudet och hennes kisande ögon vittnar om att det är åldriga minnen som dammas av och åter får liv.
- Det är en liten kommun, inte mer än 20 000 invånare. Så under högstadiet och gymnasietiden bodde jag i Finspång, fyller hon i med ett litet skratt.
- Sedan när jag började på universitetet, flyttade jag från Finspång upp till Stockholm direkt efter studenten och sedan dess har jag bott här i Stockholm, konstaterar hon stolt.
- Jag studerade på Stockholms universitet och sedan lärarhögskolan. Att Annica är uppväxt i en småstad är något som är svårt att smälta. Hennes pondus, attityd och tal för tankar till en
innerstadsbo och påminner inte alls om en småstadsmänniska. Hon fortsätter.
- På den tiden hade man endast tillgång till gymnasiet där man bodde, man kunde alltså inte
välja gymnasieskola, och i Finspång fanns endast en gymnasieskola med alla linjer. Alltså alla praktiska och alla teoretiska linjer samlade på en skola. Fördelen var att alla ungdomar i en viss ålder fanns på samma ställe och det var ju väldigt roligt. Man kunde ju liksom greppa över alla och man kunde cykla till alla i den här lilla staden. Jag kommer inte ihåg hur många elever det var. Då fanns det inget gymnasieval, eller man valde ju program, eller linjer som det hette på den tiden men skolan var geografiskt bunden.
På den tiden publicerades antagningslistan, i lokaltidningen stod det vem som blivit antagen på en viss linje. I tidningen stod det uppspaltat:
Social[ -, naturvetenskaplig-, samhällslinje etc. och så fick man leta efter sitt namn, om du hade
kommit in fanns man med. Antagningen gick till på samma sätt, d.v.s. att man kom in på betygen och kom man inte in för att man hade dåliga betyg så fick man gå på någon annan linje som hade lägre antagning. På min tid var den populäraste linjen, eller den som hade högst antagningspoäng, vårdlinjen. Det krävdes ca 4,2 i medelbetyg! Det skulle idag vara som att säga 18 poäng, jättehögt!
22
Eller med era mått mätt runt 280, kanske. Det är roligt att se hur det ändrats sig över tid. Å andra sida var det lätt att komma in på vissa andra linjer, som idag kan vara betydligt svårare att bli antagen till, säger hon och ser en smula sträng ut. Samtalet leder oss till vilken linje vår, egen, rektor gått.
Oblyga som vi är ställde vi frågan.
- Jag gick social linje, säger hon kort och på frågan om varför hon valde just den linjen svarar hon:
-För det var två år, det fanns ju linjer som var två år, tre år och fyra år. Jag var väldigt bestämd på vad jag ville bli, och jag ville få så höga betyg som möjligt för att komma in på den utbildning jag hade tänkt att gå, säger hon med ett leende och fyller sedan i:
- Då ville jag bli psykolog, hade jag tänkt mig, sedan ändrade jag mig och ville bli lärare istället.
Detta för att det var ju mycket roligare! Säger Annica och avslutar med ett kort skratt.
- Så jag var väldigt inriktad på att jag ville gå så kort linje som möjligt. Jag skaffade så höga betyg som möjligt för att kunna komma in dit jag ville.
Men jag blev lärare istället!
Annica utstrålar en stolthet när hon pratar om läraryrket och man kan antyda en sann glädje när ämnet berörs. Samtalet leder in på nutiden och steget från lärare till rektor i allmänhet och rektor på vår skola i synnerhet.
- Det är ju fantastiskt roligt att bli rektor på en ny skola och framförallt på Anna Whitlock. Det är nog det roligaste jag gjort faktiskt. Att tänka att det är vi som är här nu som gör det här, det är vi som lägger grunden för någonting helt nytt, säger hon inspirerande och entusiasmen lyser i hennes ögon, men byts kvickt till en mer allvarsam blick.
- Sen har jag inte trott att det ska vara så lätt, men jag tänker att om man samlar många människor ungdomar och vuxna som tillsammans vill någonting, då måste det bli bra! Säger hon och påminner om en sann politiker i den stunden.
- Jag tycker att det är otroligt roligt med elevengagemanget som redan nu finns, fast vi knappt börjat! Det känner jag mig otroligt glad över. Det överträffar mina vildaste
önskedrömmar. Vidare är det väldigt roligt att se, och vara del av, engagemanget som finns hos lärarna. De vill ju otroligt mycket och jag tror även att alla, inklusive jag, känner sig utvalda då det varit så stort tryck på att söka jobb till denna skola. Säger Annica högtidligt, och fortsätter
”Jag tror att det är viktigt att vi inte får vara för snabba med att bestämma massa saker”
- Alltså att vi inte bara tar vem som helst från gatan, utan här är det många som verkligen vill någonting med sitt jobb. Det märks hos alla oavsett personalkategori. Jag tror att det är viktigt att vi inte får vara för snabba med att bestämma massa saker, bara för att det ska finnas vissa rutiner. Då blir det ju bara som tidigare
arbetsplatser d.v.s. på vilken skola som helst. Det är bra att kunna stå ut med att vi inte bestämt, att både som personal och elev få höra ”vi vet inte”
eller ”vi har inte kommit så långt än” och att man är bekväm med det, säger Annica varpå vi ställer frågan om det inte kan anses vara en övermänsklig uppgift? Hon svarar:
- Det är kanske utmaningen men jag tror att det är jätteviktigt för att det ska bli bra. Och för att ni elever ska känna att ni var delaktiga, ni ska också känna att era tankar, idéer och initiativ ska märkas och uppmuntras här i huset. Jag menar jag har jobbat i skolan hela mitt liv, jag skulle kunna säga
”vi gör såhär” och peka med hela handen men det hade nog inte varit bra, för när det kommer till kritan vet jag ju inte bäst, säger hon ödmjukt med ett dito leend e, hon fortsätter:
- Sen är det ju en utmaning till: att vara två verksamheter i en skola. Det är ju bra för att man utnyttjar hela huset, och det är så pass dyrt att man egentligen inte har råd att stå på egna ben. Men samtidigt är det ju så att Östra Real är här för att de behöver få sina fina lokaler renoverade. De är bara här en stund med allt vad det innebär. Vi är här för att vi ska bygga någonting från början inställningen skiljer sig bland elever och lärare från de olika skolorna. Det känns jätteviktigt att få ihop, och att vi kan vara alla i lokaler och ha glädje av varandra men också ta upp utmaningar och saker som inte fungerar bra, eller riskerar att inte fungerar bra. Det får vi hjälpas åt med, säger Annica beslutsamt och ger oss en glimt av sin
23
pondus. Vi leder in samtalet till det nuvarande läsåret och fråga vilka förväntningar som finns.
Annica svarar: - Vi har ju sagt att vi ska starta skolan det här läsåret, det är en sak. Vidare, att ha lagt en grund för att vi ska ta emot lika många ettor som ni blir tvåor. Därutöver måste
grundstrukturerna fungera, med schemat och med era grupper. Jag förväntar mig att ni ska få en bra undervisning, känna att ni får lära er saker och ni är engagerade. Det är kanske det viktigaste för första året. Förväntningar innefattar även att vi alla kan hålla uppe den här otroligt positiva energin som finns i huset och att vi kan sprida den till de vi tänker ska börja nästa år. Slutligen förväntar jag mig att få ordning på
skolplattformen, Microsoft jobbar jättehårt för det.
Det hoppas jag verkligen eftersom vi har sagt så
tydligt att vi ska jobba digitalt, vi ska inte ha papper, vi ska lära oss hantera allt möjligt digitalt.
- Det är datorn man ska behöva, säger hon samtidigt som hon pekar på våra datorer och fortsätter:
- Allt vi har i rutin, all kommunikation alla
skärmar och allt sådant ska fungera på skolan. Det ska absolut fungera och det ska inte ta ett år, det är en viktig sak att det ska funka. Att vi alla ska känna att det är den visionen vi har satt upp är den vi jobbar för och att det inte bara är på papper.
Text : Nichole Rivera & Elsa Hauf
