Rapport
Pollineringsplan för Mjölby kommun
Mjölby kommun
Titel: Pollineringsplan för Mjölby kommun Version: 2
Datum: 2021-01-29
Uppdragsgivare: Mjölby kommun, genom Caroline Ekman Gyllemark och Anna Carpholm
Uppdragsnummer: 2045–04
Dokumentnamn: 2045–04_Pollineringsplan_Mjölby_v2
Rapport genomförd av: Dennis Jonason & Sofia Berg: EnviroPlanning AB Rapport granskad av: Anna Bergqvist
Rapport verifierad av: Dennis Jonason Bilder: © EnviroPlanning AB
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 1
1 Bakgrund ... 2
1.1 Pollineringsplanen ... 2
1.2 Syfte ... 3
2 Fakta om pollinerare... 4
2.1 Ekosystemtjänsten pollinering ... 4
2.2 Statlig satsning på pollinatörer ... 5
2.3 Hotet mot pollinatörer ... 6
2.3.1 Habitatförlust och fragmentering ... 6
2.3.2 Konkurrens från honungsbin ... 8
2.3.3 Invasiva växter ... 9
2.4 Artrikedom vs. funktion ... 10
2.4.1 Funktionell mångfald ... 10
3 Ekologisk nätverksanalys ... 12
3.1 Hur ska resultaten tolkas? ... 12
3.2 Värdeområden ... 15
3.3 Spridningsstråk... 17
3.4 Barriärer och bristområden ... 18
4 Praktiska åtgärdsförslag ... 20
4.1 Boplatser ... 20
4.1.1 Solitära bin ... 20
4.1.2 Humlor ... 22
4.1.3 Fjärilar ... 23
4.1.4 Blomflugor ... 23
4.2 Dammar i jordbrukslandskapet ... 23
4.3 Mångfald och kontinuitet av födoresurser ... 24
4.3.1 Kommunala insatser ... 24
4.3.2 Insatser inom jordbruket ... 26
4.4 Förbättra konnektiviteten ... 26
4.5 Miljöövervakning ... 27
4.5.1 Invasiva växter ... 27
4.5.2 Sälg och vide ... 28
5 Reservation ... 28
6 Referenser ... 29
Bilaga 1 ... 32
Bilaga 2 ... 34
1
Sammanfattning
Många pollinatörer har idag en tynande tillvaro, mycket på grund av allt intensivare markanvändning. Med syfte att långsiktigt bevara och stärka grön- och blåstrukturen i Mjölby kommun, med särskilt fokus på livsmiljöer för pollinerande insekter och ekosystemtjänsten pollinering, har denna
pollineringsplan utvecklats. Planen är indelad i tre huvudavsnitt 1) Fakta om pollinerare, 2) Ekologisk nätverksanalys och 3) Praktiska åtgärdsförslag.
Den ekologiska nätverksanalysen utgår från digitalt kartmaterial över lämp- liga livsmiljöer (patcher) för pollinatörer. Nätverkets ekologiska funktionalitet (förmåga att upprätthålla levnadsförutsättningar för pollinerare) analyseras utifrån en kombination av spridningsavstånd mellan patcher och dess area och kvalitet. Analysen har resulterat i kartor över Mjölby kommun som illustrerar patchernas relativa bidrag till pollinerare och pollineringstjänsten.
Kartorna har sedan använts för att identifiera värde- och bristområden samt spridningsstråk och barriärer. Materialet avses användas som vägledande verktyg i kommunens plan- och naturvårdsarbete för att underlätta avvägningar, prioriteringar och åtgärder som specifikt gynnar pollinatörer och pollineringstjänsten. Detta utifrån förhållningssättet spara - stärka - skapa. Praktiska åtgärdsförslag presenteras i slutet av rapporten.
2
1 Bakgrund
Mjölby kommun har under senare år upplevt en kraftig befolkningstillväxt.
Enbart mellan 2017–2019 ökade invånarantalet med över 1 000 personer1. För att möta det ökande behovet av bostäder och infrastruktur, utan att även- tyra miljömålsarbetet och kommunens fortsatta attraktionskraft, har bland annat en ekosystemtjänstanalys av kommunen nyligen genomförts (Jonason &
Berg, 2020). I denna har grön- och blåstrukturer kartlagts och analyserats i förhållande till tio ekosystemtjänster. Det primära syftet med ekosystem- tjänstanalysen är att tillsammans med andra hänsynsfaktorer såsom fornmin- nen och bullernivåer utgöra ytterligare ett vägledande redskap vid kommu- nala planprocesser. Som en fördjupad del i ekosystemtjänstanalysen vill kom- munen ta fram en pollineringsplan, för att ytterligare underlätta avvägningar, prioriteringar och åtgärder som specifikt gynnar pollinatörer och pollinerings- tjänsten. Många pollinatörer för idag en tynande tillvaro, mycket på grund av en allt intensivare markanvändning, och Mjölby kommun har ett ansvar att motverka detta gentemot såväl nationella som internationella miljömål.
1.1 Pollineringsplanen
Pollineringsplanen består av tre delar (figur 1). I den första delen ges inform- ation om ekosystemtjänsten pollinering, vilka hot som föreligger pollinerande insekter samt en beskrivning av deras ekologi och funktion. Den andra delen består av en ekologisk nätverksanalys som utifrån digitalt kartmaterial redo- visar var miljöer för pollinatörer finns, hur de förhåller sig och bidrar till varandra på landskapsnivå, var starka och svaga avsnitt finns samt vart åtgärder behöver riktas. I den sista delen ingår förslag på praktiska åtgärder samt informationsinsatser gentemot kommuninnevånarna om betydelsen av pollinatörer och hur de kan gynnas av gemene man, exempelvis i form av informationsskyltar på platser där riktade åtgärder utförts.
1 https://www.mjolby.se/9386.html (2020-06-15)
Figur 1. Pollineringsplanens indelning.
3 Mer specifikt ska pollineringsplanen:
◆ Ge en översiktlig bakgrund till pollinerare och ekosystemtjänsten pollinering.
◆ Kartlägga livsmiljöer av olika typ och kvalitet för pollinatörer, med grund i kommunens ekosystemtjänstanalys.
◆ Kartlägga värde- och bristområden i förhållande till habitatkvalitet, areal och konnektivitet.
◆ Kartlägga stråk samt starka, svaga och bristfälliga delar för pollinerarnas fria rörelse.
◆ Presentera åtgärdsförslag riktade mot artgrupper och enskilda hotade arter, om sådana finns.
◆ Bidra till informationsinsatser riktade mot kommuninnevånarna (ej del av denna rapport).
Den ekologiska nätverksanalysen i denna pollineringsplan är dock inte en exakt prediktion över var pollinerare finns idag eller var pollineringstjänsten är som störts, utan är snarare ett verktyg för att på kommunal nivå visa var betydelsefulla livsmiljöer och landskapsstråk finns. Det kan i sin tur användas som utgångspunkt för att synliggöra behov av riktade åtgärder med avsikt att spara, stärka eller skapa livsmiljöer för pollinerande insekter.
1.2 Syfte
Syftet är att långsiktigt bevara och stärka grön- och blåstrukturen i Mjölby kommun, med särskilt fokus på livsmiljöer för pollinerande insekter i tätort och på landsbygd. Detta genom att utveckla en pollineringsplan att använda som vägledande verktyg i kommunens plan- och naturvårdsarbete.
Pollineringsplanen stärker även kommunens profilering som matkommun och bidrar till uppfyllandet av nationella och internationella miljömål.
4
2 Fakta om pollinerare
2.1 Ekosystemtjänsten pollinering
Pollinering, det vill säga överföring av pollen från växters han- till hondelar, är en förutsättning för befruktning. Vissa växter kan pollinera sig själva, andra lå- ter sina pollenkorn spridas med vind eller vatten med förhoppningen att de ska hamna rätt. Omkring 90 % av alla vilda växter är dock beroende av djur – pollinatörer – för pollentransport (Ollerton et al., 2011; IPBES, 2016). I Sve- rige består dessa djur främst av insekter och vanligen refereras till bin, där humlor även ingår, som huvudsakliga pollinatörer. På senare tid har även be- tydelsen av andra insekter såsom blomflugor, fjärilar, skalbaggar och myror uppmärksammats (Rader et al., 2016, 2020; Borgström et al. 2018).
Djurpollinering är avgörande för en stor del av vår matproduktion. Det upp- skattas att 75 % av alla grödor globalt, åtminstone till viss grad, är beroende av pollinatörer (Klein et al., 2007). I Sverige är behovet inte lika stort då odlingsarealerna domineras av spannmål, vilka vindpollineras. Arealen av grö- dor som helt eller delvis kräver insektspollinering uppgick 2017 till cirka 7,6
% av Sveriges totalt brukade areal (SCB, 2018), vilket är i linje med hur det ser ut inom Mjölby kommun (SCB, 2019). För odlingen av oljeväxter, baljväxter, klöverfrövall och inte minst trädgårdsväxter spelar dock pollinatörerna stor och ofta helt avgörande roll, både med avseende på skördens storlek, kvalitet och marknadsvärde (Bommarco et al., 2012; Samnegård et al., 2019). Än mer tydligt visar sig behovet av pollinatörer i urbana trädgårdar och kolonilotter
Värdet av pollinering
Klatt et al. (2014) utförde experiment på jordgubbsplantor där blommorna an- tingen var öppna för pollinerare eller täckta med nätpåse som endast tillät vind och/eller självpollinering. Jordgubbarna som blivit pollinerade av insekter var större, rödare och sötare, vilket i sin tur genererade högre marknadsvärde.
Dessutom var de fastare och fick därför längre hållbarhet. De stora skillna- derna berodde bland annat på särskilda tillväxthormon som aktiverades av in- sektspollinering. Översatt i pengar bidrog dessa faktorer till ungefär hälften av värdet av USA:s jordgubbsexport till EU, som 2009 var 2,9 miljarder dollar.
5
Figur 2. Genom Lokala Naturvårdssatsningen har Mjölby kommun fått anslag för att utveckla denna pollineringsplan.
där just frukt, bär och grönsaker som kräver pollinering odlas i stor utsträck- ning. Således bidrar pollinerarna inte enbart till ekosystemtjänsten (urban) matproduktion utan även till rekreation och hälsa.
Det vilda växtlivet är i än större omfattning beroende av pollinering då nära 90 % pollineras av djur (Ollerton et al., 2011). Pollinatörernas roll i detta är inte enbart att bistå till frösättning, utan även till att växterna upprätthåller den genetiska variation som krävs för att lättare kunna anpassa sig till miljö- förändringar. Vidare utgör växters frukter i form av nötter, bär, etc. föda åt en rad andra organismer. Betydelsen av pollinatörer är således mycket stor för våra ekosystem och dess resiliens.
2.2 Statlig satsning på pollinatörer
Sveriges regering har för åren 2020–2022 initierat en satsning för att gynna pollinerande insekter och således pollineringstjänsten. Detta genom riktade anslag till Naturvårdsverket och Länsstyrelser att använda själva eller att för- dela till kommuner. Ett sådant anslag är den Lokala Naturvårdssatsningen, LONA, som den här pollineringsplanen delfinansieras av (figur 2). Med hjälp av anslaget skapas förutsättningarna för Mjölby kommun att i dess natur- vårdsarbete identifiera och bevara befintliga livsmiljöer av värde för polliner- ande insekter, samt att skapa nya livsmiljöer där behov uppdagas. Detta kom- mer att gynna pollinerande insekter och växter som idag kämpar för sin över- levnad och således bidra positivt till miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv”. Även miljömålet ”God bebyggd miljö” berörs då pollineringsplanen bidrar till hållbar samhällsplanering med hänsyn till natur- och grönområden.
6
2.3 Hotet mot pollinatörer
2.3.1 Habitatförlust och fragmentering
Vi ser idag ett generellt hot mot den biologiska mångfalden och pollinatörer är inget undantag. Tvärt om är de en särskilt utsatt grupp där omkring en tredje- del av alla vildbin (inkl. humlor), en femtedel av alla fjärilar och en tiondel av alla blomflugor i Sverige finns uppsatta på den nationella rödlistan (SLU Art- Databanken, 2020a). Orsakerna är flera, där industrialiserat jord- och skogs- bruk tillsammans med förlust och fragmentering av naturliga habitat är bland de mest utmärkande (Kozlowski et al., 2009). Särskilt försvårande för Sverige, men även stora delar av övriga Europa, är den omfattande förlusten av ängs- och betesmarker. Dessa har över stora skalor bidragit med högkvalitativt ha- bitat med rikligt av boplatser och födoresurser. Idag återstår endast fragment av det som en gång var (Cousins & Eriksson, 2008). Även Mjölby kommun har förlorat stora arealer, om än från en förhållandevis låg nivå (figur 3). Den totala förlusten är inte känd, men kvarvarande ängs- och betesmarker är idag generellt sett både minde i storlek och mer fragmenterade än tidigare.
Fragmentering medför att arter splittras upp i mindre områden, så kallade patcher, mer eller mindre isolerade från varandra. Om spridningsmöjligheter finns mellan patcher har mindre populationer möjlighet att fungera som en större enhet – en metapopulation – med högre överlevnadschans långsiktigt.
Däremot ökar risken för lokala utdöenden ju mindre och mer isolerade patcherna är (Hanski & Ovaskainen, 2000; figur 4).
Effekten av fragmentering och isolering påverkas även av kvaliteten på omgi- vande natur och markanvändning, den så kallade matrixen. Historiskt har övergången mellan tydligt avgränsade habitatpatcher såsom ängs- och betes- marker och övriga landskapet varit mjuk. Exempelvis förekom inte hygges- bruk och likåldriga produktionsskogar förrän på mitten på 1900-talet, samti- digt som stora skogsarealer betades och därmed hölls öppna (Östlund et al., 1997). Därefter, i takt med allt mer intensiv markanvändning, betraktades matrixen som i princip obetydlig ur habitatsynpunkt. Forskning har dock un- der senare tid kunnat påvisa strukturer i matrixen av värde för den biologiska mångfalden (Jonason et al., 2010; Öckinger et al., 2012) och genom att identifi- era dessa och i vilken utsträckning de bidrar till att knyta ihop värdekärnor på landskapsnivå, ges en bättre förståelse över graden av landskapsfragmente- ring och var insatser bör riktas.
7
Figur 3. Nutida förekomst av ängs- och betesmarker inom Mjölby kommun (t.v, rosa färg.) jämfört med förekomsten enligt den häradsekonomiska kartan från 1880 (t.h. grön färg).
8
Även i städer finns gröna strukturer såsom parker, träd och rabatter av värde för pollinatörer. Genom att synliggöra dessa och hur de hänger ihop med varandra och med landskapet utanför ges en bild över var sammanhängande stråk finns, alternativt saknas. Det i sin tur utgör grund för riktade naturvårds- insatser och är en del av pollineringsplanens syfte.
2.3.2 Konkurrens från honungsbin
Både vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar har på senare tid upp- märksammat minskande populationer av pollinerande insekter samt hotet mot pollineringstjänsten (Borgström et al. 2018; Potts et al., 2010). Ett sätt att visa sitt engagemang i frågan har varit att investera i bikupor för att exempel- vis placera på hustak och uteplatser, särskilt i urbana miljöer. Sedan länge har dock studier visat att honungsbin, även om de bidrar med pollinering, konkur- rerar med den naturliga pollinatörsfaunan (Goulson, 2003). Särskilt när det råder brist på blomresurser, såsom sent på säsongen, räcker helt enkelt inte blommorna till alla (Herbertsson et al., 2016).
Jämfört med vildbin är honungsbin dessutom mindre effektiva pollinerare.
Enligt en studie från England överförde honungsbin pollen från en blomma till pistillens märke hos en annan vid i genomsnitt 34 % av alla blombesök, medan vildbin gjorde det vid 71 % av tillfällena (Woodcock et al., 2013).
Honungsbin bidrar ändå signifikant till pollineringstjänsten tack vare dess
Figur 4. Spridningsmöjligheter mellan enskilda habitatpatcher är viktigt för populationers över- levnad på lång sikt, särskilt som en följd av omfattande habitatförlust och fragmentering. Polline- ringsplanen synliggör kärnområden samt sammanhängande, starka och svaga delar av gröna stråk, och identifierar samtidigt behov av åtgärder för att spara, stärka och bevara habitat- patcher.
9
höga numerär och särskilt i områden som lider brist på vilda pollinatörer. Att förlita sig för mycket på honungsbin innebär dock en ökad sårbarhet. Detta eftersom även små minskningar i honungsbinas antal kan ge betydande effek- ter på pollineringstjänsten.
Honungsbina har även ett hot hängande över sig kopplat till sjukdomar och parasiter, vilka även riskeras att spridas vidare till den vilda faunan (Fürst et al., 2014). Vidare innehar inte honungsbina enskilt den funktionella bredd som krävs för allsidig pollinering. Användning av honungsbin bör därför ses som ett komplement och inte som en lösning till bristande pollinering.
Alltså, om kommunen och dess invånare vill säkra pollineringstjänsten lång- siktigt gör man det därför med fördel genom att öka mängden födoresurser och boplatsmöjligheter för den vilda faunan, snarare än att tillföra kupor med domesticerade bin (Ropars et al., 2019) (figur 5).
2.3.3 Invasiva växter
Invasiva främmande växter såsom blomsterlupin, kanadensiskt gullris, parkslide och jättebalsamin kan på kort sikt påverka vissa pollinatörer posi- tivt genom att utgöra födoresurser. Deras mycket konkurrensstarka växtsätt orsakar dock stora och täta bestånd som snabbt slår ut den inhemska floran.
Därmed skapas enformiga växtsamhällen bestående av en eller ett fåtal arter med begränsad blomningstid. Blomsterlupinen har dessutom förmågan att förändra markkemin där den står genom att fixera luftens kväve i jorden, vilket leder till en kvävegynnad trivialflora även efter att arten eventuellt har bekämpats. Det ger stora negativa konsekvenser för den inhemska floran, men även för pollinatörssamhället som är beroende av en variation av växter (Hiltbrunner et al., 2014).
Figur 5. Väddsandbi på ängsvädd (t.v.) och honungsbi på maskros (t.h.).
10
2.4 Artrikedom vs. funktion
2.4.1 Funktionell mångfald
Begreppet biologisk mångfald har en vid innebörd (se box 1) men används ofta synonymt med artrikedom, d.v.s. antalet arter. Artrikedom används såväl av privatpersoner som myndigheter för att jämföra eller beskriva olika mil- jöer, allt från en fågelsjö till en vägkant eller en rosträdgård. I samband med ekosystemtjänster som pollinering blir dock artrikedom ett något missvisande begrepp då det inte säger något om vilken funktion arterna har i ekosystemet (Cadotte et al., 2011). För en mer mångfacetterad bild av ett pollinatörs- samhälle och dess potential gällande pollinering kan därför kompletterande begrepp och synsätt med fördel användas (se nedan).
Växter utgör grunden i ekosystemens näringsvävar och bidrar med resurser såsom mat, boplats och skydd åt en rad arter, inklusive människan. Eftersom vissa växer kräver pollinatörer med särskilda egenskaper, exempelvis sådana som kan nå ner i djupa blommor eller som flyger under en viss del av sä- songen, krävs en hög funktionell mångfald för att fylla alla behov. Med det me- nas något förenklat en mångfald av egenskaper snarare än en mångfald av ar- ter (Cadotte et al., 2011; Lavorel et al., 2011). Egenskaper hos pollinatörer av vikt för pollineringstjänsten är bland annat (Woodcock et al., 2019):
◆ Tunglängd – avgörande för att nå nektar i vissa blommor och således för att blomman ska vara värd ett besök och att pollinering ska ske.
◆ Kroppsstorlek - mått på spridningsförmåga. Långtflygande arter kan nå även de mest isolerade blomförekomsterna och är själva inte lika känsliga för landskapsförändringar. Små arter har däremot förmågan att krypa in i små blommor dit större och korttungade arter inte når.
◆ Kontakt med märke – rörelsemönster hos pollinatören som avgör sanno- likheten att pollenkorn ska överföras från kroppen till pistillens märke.
◆ Besökstid per blomma – snabba arter hinner pollinera fler blommor per tidsenhet jämfört med långsammare arter.
◆ Behåring – en faktor som avgör hur mycket pollen som kan fastna på kroppen och således föras över till en annan blomma.
◆ Väderberoende – särskilt humlor har förmågan att flyga vid låga tempera- turer och kan således pollinera växter såsom fruktträd även tidigt på sä- songen när andra artgrupper inte kan.
På samma sätt är de pollinerande insekterna beroende av ett växtsamhälle med hög funktionell mångfald för att behoven av bland annat värdväxter, kontinuerlig nektar- och pollentillgång samt nektar- och pollen med olika näringsinnehåll ska mötas.
Att artrikedom fortfarande är det absolut vanligaste sättet att jämföra habitat, utvärdera restaureringsinsatser och uppskatta ekosystemtjänster, trots att det egentligen inte säger något om funktionen, beror sannolikt på flera faktorer.
11
För det första är det komplicerat att förstå vilka arter som besitter vilka egen- skaper, eller snarare en kombination av egenskaper, och hur det i sin tur på- verkar (i det här fallet) pollineringstjänsten vid givna situationer.
För det andra är det relativt enkelt att få fram information om artrikedom (även om man sällan hittar alla arter) och det är ett rimligt antagande att hög artrikedom också innebär hög funktion. Det behöver dock nödvändigtvis inte vara så. Om de arter som finns bär samma eller liknande egenskaper blir den funktionella rikedomen låg oberoende av artantal.
För att göra det än mer komplicerat kan hög funktionell rikedom inte alltid översättas till effektiv förmedling av pollineringstjänsten. Det kan inom art- samhället finnas många egenskaper, men om flertalet bärs av fåtalet individer ger det ingen större effekt på ekosystemfunktionen om inte tjänsten utförs primärt av den, sett till antal individer, dominerande arten. Under sådana för- utsättningar har dock funktionen hög sårbarhet eftersom den i princip utförs av en enstaka art. Kunskap om förhållandet mellan arter och individer, exem- pelvis med hjälp av begreppet evenness (Box 1), är viktigt för att få en bild av artsamhällets sårbarhet, både gällande funktion och gentemot miljöföränd- ringar, och utgör därmed ett starkare verktyg för att prioritera naturvårdsin- satser jämfört med artrikedom ensamt.
Box 1. Begreppsbeskrivningar
Biologisk mångfald = ”Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ur- sprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska eko- system och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.” (Definition enligt FN:s kon- vention om biologisk mångfald; United Nations, 1993)
Funktionell mångfald = Beskriver en mångfald av egenskaper snarare än en mångfald av arter.
Artrikedom = antal arter inom en art, en artgrupp, ett artsamhälle, etc.
Individrikedom = antal individer inom en art, en artgrupp, ett artsamhälle, etc.
Evenness (E) = Den relativa förekomsten av individer inom en artgrupp, ett art- samhälle, etc. Beräknas med hjälp av följande formler:
𝐸 = 𝐻′
ln(𝑆) där 𝐻′(𝑆ℎ𝑎𝑛𝑛𝑜𝑛𝑊𝑖𝑒𝑛𝑒𝑟𝑑𝑖𝑣𝑒𝑟𝑠𝑖𝑡𝑒𝑡𝑠𝑖𝑛𝑑𝑒𝑥) = − ∑𝑠𝑖=1𝑝𝑖ln(𝑝𝑖) , S är antal arter och pi är proportionen av individer för varje art.
Evenness går från 0 till 1, där 1 innebär att alla arter består av lika många individer (= hög evenness).
12
3 Ekologisk nätverksanalys
I nätverksanalysen, här kallad Naturtypens Ekologiska Funktionalitet (NEF), beräknas betydelsen av enskilda patcher för upprätthållande av pollinatörers överlevnad och spridningsmöjligheter inom nätverket av den givna biotopen, relativt övriga patcher i nätverket. Analysen täcker hela Mjölby kommun. NEF har utvecklats utifrån teorin om metapopulationer från Hanski & Ovaskainen (2000) och visar på förutsättningarna att en naturtyp i ett landskap kan hålla en stark metapopulation. Beräkningen görs utifrån en kombination av area och konnektivitet av och mellan alla patcher och resulterar i en naturtypsspe- cifik matris. En analytisk känslighetsanalys utförs sedan på denna matris som visar patchernas relativa betydelse för NEF (Berg et al., 2011; Caswell 2001).
Kartering av livsmiljöer av värde för pollinatörer har utgått från digitalt kart- underlag med grund i kommunens ekosystemtjänstanalys, vari pollinerings- tjänsten ingick (Jonason & Berg, 2020; tabell 1). Varje kartlager har värderats semi-kvalitativt i tre nivåer; viss kvalitet, hög kvalitet samt mycket hög kvali- tet som habitat för pollinatörer. Kartunderlaget härstammar bland annat från Skogsstyrelsens verktyg Skogens Pärlor, Jordbruksverkets TUVA-databas över värdefulla ängs- och betesmarker, Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur samt Mjölby kommuns egna kartor över exempelvis trädinventering och NVI-områden (naturvärdesinventerade områden).
Utifrån resultatet från nätverksanalysen konstrueras kartor över Mjölby kom- mun som med hjälp av olika färger illustrerar patchernas relativa bidrag till pollinerande insekter och pollineringstjänsten, härifrån benämnt som polline- ringsnätverket. Patcherna delas in i klasser om fem från lågt (den femtedelen av patcherna med minst relativt bidrag) till högt bidrag (den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag). Kartorna används sedan för att identifi- era värde- och bristområden samt spridningsstråk och barriärer.
3.1 Hur ska resultaten tolkas?
Samtliga områden/patcher som ingått i nätverksanalysen tillhör de områden som bidrar mest till pollineringsnätverket inom kommunen och som varit kända under analysskedet av denna pollineringsplan. Det kan alltså finnas fler områden med dessa livsmiljöer men som inte inkluderats i analysen då deras värde varit okänt.
13
Rödfärgade patcher i kartorna har extra stor betydelse för pollineringsnätver- kets upprätthållande på landskapsnivå gällande både överlevnad och sprid- ning av arter (se figur 6 för kartexempel). Dessa bör således vara prioriterade att spara i samband med framtida exploatering. Observera att även andra om- råden (orange, gul, ljusblå, blå) kan vara av stor betydelse för pollineringsnät- verkets bevarande, även om de i nätverksanalysen inte fallit ut som mest bety- delsefulla. Dessa marker kan exempelvis hysa populationer av hotade eller missgynnade arter som inte hanterats inom ramen för nätverksanalysen.
Den ekologiska nätverksanalysen i denna pollineringsplan är dock inte en exakt prediktion över var pollinerare finns idag eller var pollineringstjänsten är som störts, utan är snarare ett verktyg för att på kommunal nivå visa var betydelsefulla livsmiljöer och landskapsstråk finns.
Tabell 1. Ingående kartlager samt semi-kvalitativ värdering av kvalitet. 1 står för visst värde för pollinerare, 2 för högt värde för pollinerare och 3 för mycket högt värde för pollinerare.
Kartlager Kvalitet
Allé, högt biologiskt värde (buffer 7,5 m) 2 Artrik vägkant, högt naturvärde (buffer 4 m) 3 Artrik vägkant, påtagligt naturvärde (buffer 4 m) 2
Sandmiljöer 3
Biotopskydd (skog) 2
Betesmark, ej stödberättigad 1
betesmark, stödberättigad 2
Golfbana 2
NVI Hagaparken, naturvärdesklass 2 3
NVI Hagaparken, naturvärdesklass 3 2
Koloniträdgårdar 3
Kraftledningsgator 3
Kyrkogårdar 2
Motionsspår (buffer 25 m) 2
Naturreservat 3
Naturvärden (skog) 2
Nyckelbiotoper (skog) 2
Parker 2
Rabatter 2
Betesmark, restaurerbar 2
Rikkärr/kalkfuktäng 3
Träd, hög betydelse för pollinering (buffer 7,5 m) 2 Träd, mycket hög betydelse för pollinering (buffer 7,5 m) 3 Träd, vis betydelse för pollinering (buffer 7,5 m) 1 Betesmark, del av ängs- och betesmarkinventeringen (TUVA) 3
Våtmark, mycket högt naturvärde 2
Värdekärnor ädellöv 3
Äng 3
14
För lättare visualisering av kartan som bygger på den ekologiska nätverks- analysen har den delats in i rutor om 10x10 km (figur 6), motsvarande upp- lägget i en kartatlas. För separat redovisning av varje ruta, se bilaga 2.
Figur 6. Översiktskarta över Mjölby kommun med resultatet från genomförd analys. Kartan är indelad i rutor om 10x10 km, där varje ruta redovisas separat i bilaga 2. Olika färger illustrerar patchernas relativa bidrag till polli- nerande insekter och pollineringstjänsten (=pollineringsnätverket). Blått motsvarar den femtedelen av patcherna med minst relativt bidrag medan femtedelen med de mest betydelsefulla patcherna är röd.
15
3.2 Värdeområden
Värdeområden bygger på begreppen värdeelement, värdekärna och värde- trakt (Länsstyrelsen, 2019):
◆ Värdeelement är den minsta skalan. Ett värdeelement kan vara ett enskilt skyddsvärt träd eller ett litet område som är livsmiljö för en eller flera spe- cifika arter
◆ Värdekärna är huvudenheten för att beskriva kvalitéer i landskapet. En värdekärna kan vara en nyckelbiotop i skogen eller en naturbetesmark i odlingslandskapet. Området ska ha höga biologiska värden. En koncent- ration av värdeelement kan tillsammans bilda en värdekärna.
◆ Värdetrakt är ett större landskapsavsnitt med en högre koncentration av värdeelement och värdekärnor än omgivande landskap och har därmed särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Inom en värdetrakt finns det bäst förutsättningar att säkerställa livsmiljöer för arter med höga krav på areal, kvalitet och konnektivitet.
För att identifiera värdeområden har analysen utgått från den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätverket. Tre större värdetrakter pekas ut; ett utmed Svartån öster om staden som anknyter Skogssjöområdet, ett mellan Mjölby och Väderstad i ett stråk utmed E4:an samt ett i det skogsdominerade området sydöst om Mjölby tätort ned mot Västra Harg (figur 7). Åkerlandskapet norr om E4:an saknar värdetrakter och i stort även enskilda högkvalitativa patcher/värdeelement (figur 7).
För mer detaljerad analys av värdetrakterna delades ingående patcher in i ytterligare fem grupper. På så sätt utkristalliserades fem värdekärnor;
gräsmarkerna utmed Svartån öster och söder om tätorten, Skogsjöområdet, Västra Hargs lövskogar naturreservat samt ett komplex av betesmarker mellan Mjölby och Väderstad (figur 8).
Värdetrakterna utgör de allra mest betydelsefulla komplexen av patcher inom kommunen för pollineringsnätverket och värdekärnorna de mest
betydelsefulla inom värdetrakterna och totalt sett. Dessa områden är
avgörande att spara, men också att stärka, för att de ska förbli intakta (se även avsnitten om spridning (3.2) och barriärer (3.3)). Områden där patcher saknas, är få eller krafigt isolerade kan bli föremål för ytterligare åtgärder. Det kan dels ske genom att restaurera patcher som förlorat sitt naturvärde
(stärka), exempelvis föredetta gräsmarker som idag består av skog (se Jonason et al. 2014), dels genom att skapa habitat på stategiska platser.
Metoder för att spara, stärka och skapa livsmiljöer bör beslutas av sakkunnig person inom ekologi och naturvård.
16
Figur 8. Identifierade värdekärnor inom Mjölby kommun baserat på en femgradig klassning av patcherna inom utpekade värdetrakter (figur 6).
Figur 7. Identifierade värdetrakter inom Mjölby kommun med utgångspunkt i den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätverket.
17
3.3 Spridningsstråk
Den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätver- ket kan med stor sannolikhet anses utgöra grunden för arters spridning mel- lan patcher i övriga landskapet. I kartan över dessa patcher visar sig ett antal mer eller mindre tydliga spridningsstråk (figur 9 och 10). I stort ryms dessa inom värdetrakterna (figur 7), men även i viss utsträckning utanför. Dock ej i kommunens delar norr om E4:an. Det ska dock belysas att utpekade sprid- ningsstråk är godtyckliga och att de tagits fram på övergripande nivå, även om de med fog kan utgöra informationsgrund för generella diskussioner kring kommunala planprocesser och naturvårdsåtgärder. På mer detaljerad nivå, exempelvis rörande enskilda arter, kommer spridningsstråken sannolikt se annorlunda ut beroende på kvaliteten på matrix, arternas flygförmåga och spridningsbenägenhet, förekomsten av nektar-, pollen-, och värdväxter, med mera. Sådan information kräver besök i fält.
Som figur 9 och 10 visar så består inte spridningsstråken av sammanhäng- ande livsmiljö, utan snarare av ett kluster av patcher. För att spridning ska kunna ske är avståndet dem emellan en viktig faktor. Vissa patcher blir sär- skilt viktiga att spara och stärka som stepping stones, d.v.s. patcher som tack vare deras strategiska läge bidrar till att hålla samman spridningsflöden inom nätverket. Exakt vilka patcher dessa är kräver dock mer detaljerade analyser.
Figur 9. Illustration över tänkbara spridningsstråk i Mjölbys centrala-sydöstra delar. Kartan är baserad på den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätverket
18
3.4 Barriärer och bristområden
Det finns en tydlig skillnad i förekomst av miljöer för pollinerande insekter mellan den södra mosaikartade halvan av kommunen och den norra åkerdo- minerande delen, med E4:an som gräns däremellan. I åkerlandskapet finns markant färre antal patcher, vilka dessutom har hög grad av isolering. Deras bidrag till pollineringsnätverket blir således ytterst begränsat. I åkerdomine- rade landskap saknas dessutom en matrix med alternativa strukturer såsom brynmiljöer, mossar och andra halvöppna habitat. Dessa har potential att hysa rik flora och fauna (Jonason et al., 2010) och förekommer i betydligt större omfattning i skogslandskapet där de bistår pollineringsnätverket, exempelvis genom att underlätta för spridning. Åkerlandskapet utgör därmed ett pro- blemområde med stort behov av skapandeåtgärder för att stärka pollinerarna och pollineringstjänsten.
Rakt öster om tätorten, söder om Sya och Mantorp, finns ett något svagare parti av pollineringsnätverket. Där finns relativt många patcher, men flera är mycket små och även isolerade. Detta påverkar sannolikt arters spridning inom området, men utgör även viss spridningsbarriär för arter mellan värde- trakter (figur 7 och 11).
Figur 10. Illustration över tänkbara spridningsstråk i Mjölbys västra delar. Kartan är baserad på den femtede- len av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätverket
19
Mellan den västra värdetrakten (figur 7) och tätorten finns ett område på ca 2,5 km med i princip total avsaknad av patcher. Området är viktigt för att knyta ihop värdetrakten med övriga kommunen, men utgör i dagsläget en om- fattande spridningsbarriär. Här är viktigt att stärka de få strukturer som finns samt att skapa nya.
Området söder om Västra Harg och ner mot kommungräns domineras av skog och saknar tydliga habitatpatcher, vilket hindrar arters spridning söderut (fi- gur 11). En mer högkvalitativ matrix kan dock sannolikt kompensera något för detta, men området bör ändå klassas som ett bristområde och en barriär.
Figur 11. Illustration över tänkbara bristområden och spridningsbarriärer inom Mjölby kommun. Kartan är baserad på den femtedelen av patcherna med högst relativt bidrag till pollineringsnätverket
20
4 Praktiska åtgärdsförslag
Nedan presenteras åtgärdsförslag för att gynna pollinatörer och pollinerings- tjänsten i Mjölby kommun. Som markägare har kommunen stor frihet att ge- nomföra många av åtgärderna, särskilt inom tätort och småort. Åtgärdsförslag som riktas mot exempelvis trädgårdar och jordbruksmark ligger däremot på de privata markägarna att genomföra. Kommunens roll där blir därför att in- formera, uppmuntra och stötta till insatser snarare än att genomföra dem själva, samt att stötta samverkan med aktörer såsom Trafikverket och andra myndigheter i detta arbete.
4.1 Boplatser
Jordbrukets intensifiering under det senaste seklet har förorsakat homogena landskap med monokulturer och allt färre blomresurser. Åtgärder för att gynna pollinerande insekter i särskilt utsatta landskap har därför i stor ut- sträckning fokuserat på att öka mängden pollen- och nektarproducerande växter, exempelvis genom skapandet av blomrika kantzoner. Effekt av åtgär- derna kan dock hindras av brist på lämpliga boplatser. Att tillgodose det beho- vet kan därför ses som ytterligare en åtgärd för att gynna pollinerande insek- ter och pollineringstjänsten.
4.1.1 Solitära bin
Solitära bin lever till skillnad från humlor och honungsbin inte i samhällen utan bygger enskilt ett bo där de lägger sina ägg och föder upp sina larver.
Vissa arter gräver gångar i marken som bo medan andra utnyttjar befintliga hålrum i exempelvis död ved och växtstjälkar.
Grävande arter vill ha blottad sand alternativt jord, helst i sydvända slutt- ningar såsom dikeskanter. Artificiellt kan sådana ytor skapas genom att den översta jordmånen tas bort på lämpliga platser. Det går även att anlägga bibäddar, d.v.s. högar med solbelyst sandig jord med slänt åt söder. Högarna bör minst bestå av två kubikmeter sand, vara >50 cm djupa och till >70 % ve- getationsfri, vilket kan innebära viss skötsel för att funktionen ska bibehållas över tid (Jordbruksverket, 2018).
Sandig mark förekommer över stora delar av Mjölby och ett mindre antal sär- skilt värdefulla sandmiljöer med potential som boplats för solitära bin har
21
identifierats, såsom vid galgbacken i Skänninge och Eketorpet norr om Man- torp. Fler miljöer finns dock med stor sannolikhet kvar att identifiera (se figur 12). En inventering av sandmiljöer rekommenderas därför att genomföras och digitaliseras, där miljöerna beskrivs och klassificeras efter habitatkvalitet och restaureringspotential. Informationen kan sedan inkorporeras i en uppdate- rad version av pollineringsplanen.
Solitära bin som bygger bon i larvgångar i död ved kan hjälpas genom att hö- gar med död ved, så kallade faunadepåer, placera ut. Dessa gynnar samtidigt många andra arter såsom skalbaggar och svampar. Idag finns sådana vid Kil- ängen i Mantorp och Vasaparken i Mjölby. Det går även bra att borra hål i färs- kare stockar, där hålen bör vara minst 10 cm långa och variera mellan 2–13 mm i diameter för att olika arters behov ska tillgodoses (Jordbruksverket, 2018; 2012).
Figur 13. Exempel på ett bihotell (även biholk eller bibatteri) med bland annat vedklampar med för- borrade hål och vasstrån som bildar möjliga boplatser för solitära bin. Detta exemplar står pla- cerat i närheten av Lundbybadet i Mjölby.
Figur 12. Solbelysta ytor av blottad sand och jord är bra miljöer för solitära bin att bygga sina bon. Bilderna visar ingångshålet till ett bo i de öppna sandslänterna bakom butikerna Rusta och Jysk på Fridhemsgatan i Mjölby.
22
Biholkar, bibatterier eller bihotell är oftast mindre samlingar av träbitar med uppborrade hål i eller buntar av vass eller bambu, som även de ska sitta i skyddade och solbelysta lägen (figur 13). Lämpligen placeras större samlingar ut i anslutning till trädgård eller gröda i behov av pollinering. Se Jordbruksver- ket (2018, 2012) för mer detaljerad beskrivning av konstgjorda bibostäder.
4.1.2 Humlor
Humlor bygger gärna sina bon i övergivna sork- eller musbon, men även i murkna stubbar, hålträd, stenmurar, lövhögar eller andra miljöer som kan er- bjuda skydd. Det är alltså viktigt, särskilt i intensiva jordbrukslandskap, att det finns ytor med okultiverad mark där boplatser kan tänkas finnas eller skapas.
För att gynna humlorna med avseende på boplatser rekommenderas att sprut- fria kantzoner lämnas och att småbiotoper såsom åkerholmar och stenrösen lämnas relativt öppna. I Skåne har Hushållningssällskapet nyligen studerat ef- fekten av att placera ut halmbalar som åtgärd för att öka mängden boplatser för humlor (Lindström et al. 2019; figur 14). I nära hälften av de över 1 000 halmbalar som placerades ut hos lantbrukare i Skåne och Östergötland upp- täcktes humlebon. Framför allt upptäcktes bon i balar som tillåtits bryta ner något. Bon upptäcktes även i utrymmen som skapats mellan halmbalar eller mellan halmbalar och exempelvis trädstammar, vilket tyder på att halmba- larna både har direkt och indirekt nytta.
Humlor är goda flygare och det finns därför inte direkta krav på var halmba- larna bör placeras, men gärna i grupp eller i anslutning till ett träd, en vägg el- ler liknande så att ytterligare skrymslen bildas. Repet eller nätet om balen kan med fördel tas bort för att göra den mindre kompakt. Lägger man dessutom exempelvis takpapp över balen som skydd kan den fylla funktion i flera år.
Figur 14. Att lämna halmbalar ute är ett sätt att skapa boplatsmöjligheter för humlor.
23
4.1.3 Fjärilar
De allra flesta fjärilar övervintrar antingen som ägg, larv eller puppa i när- heten av deras värdväxter. Specifika övervintringsplatser för fjärilar är därför inget större hinder för deras överlevnad, utan avgörande är istället förekoms- ten av värdväxter (se även 4.3).
4.1.4 Blomflugor
Blomflugornas larver lever i andra miljöer och nyttjar andra näringskällor än de fullbildade flugorna, som gärna besöker flockblommiga växter såsom hund- käx. Liksom för fjärilar är larvens chans till överlevnad helt beroende av att honan har möjlighet att lägga äggen på eller i nära anslutning till nära larvens näringssubstrat/livsmiljö. Blomflugelarverna som grupp har ett brett fö- dospann, vilket förenklat kan delas in i växtdelar, bytesdjur (exempelvis blad- löss) och dött organiskt material. De lever i en rad olika habitat, varför ett mo- saikartat landskap med förekomst av våtmarker, skogar med död ved, vatten- samlingar, gräsmarker samt olika arter av träd och örter är avgörande för gruppen blomflugor (SLU ArtDatabanken, 2020b). Dessa habitat förekommer i mindre utsträckning i staden jämfört med på landsbygden, varför blomflugor generellt sett är mer vanligt förekommande där. Vedlevande larver bildar gångar som sedan kan nyttjas som bo av solitära bin, varför faunadepåer och annan förekomst av död ved ofta har dubbel nytta. För blomflugor som ut- vecklas i vatten är dammar, våtmarker och andra mindre vattensamlingar av- görande.
4.2 Dammar i jordbrukslandskapet
Variation i landskapet är starkt positivt kopplat till hög biologisk mångfald, inte minst i slättbygder där homogena åkrar dominerar vidderna. Att anlägga och sköta dammar bidrar till den variationen med avseende på bland annat fö- doresurser, boplatser och skydd. Forskning har visat att dammar i jordbruks- landskap är attraktiva för pollinerare, vilket i sin tur kan ge positiva skördeef- fekter på närliggande grödor (Stewart et al., 2017). För exempelvis humlor är det inte dammen primärt som lockar utan den förhållandevis komplexa vege- tationen som bildas, samt förekomsten av strukturer såsom stenhögar i strandkanterna som kan agera boplats. Dammarna är däremot helt avgörande för de blomflugor som är vattenlevande i larvstadiet. Även för andra eko- systemtjänster såsom biologisk mångfald och flödesreglering fyller dammarna en viktig roll, samtidigt som de har potential att användas som bevattnings- stöd och fälla för näringsläckage.
Markägare kan få ersättning för att anlägga och sköta dammar (och våtmar- ker) på mellan 50 och 100 % av kostnaden. Vilka villkor som gäller finns att läsa på Jordbruksverkets hemsida (https://jordbruksverket.se/stod/lant- bruk-skogsbruk-och-tradgard/jordbruksmark).
24
4.3 Mångfald och kontinuitet av födoresurser
Fjärilar är beroende av värdväxter, d.v.s. specifika växter som de äter i larvsta- diet innan de förpuppas och slutligen blir de individer vi ser flyga omkring.
Vissa arter är specialister och har bara någon enstaka växt som de kan äta av, exempelvis nässelfjäril och påfågelöga som enbart äter brännässlor. Andra ar- ter har förmågan att äta flera växter, om än inom samma familj, såsom aurora- fjäril och rapsfjäril (korsblommiga växter) samt silver- och ängsblåvinge (ärt- växter). Många växter som fjärilarna är beroende av växer inte naturligt i stadsmiljö, vilket ofta begränsar dem till ängs- och hagmarker på landsbygden eller till andra miljöer såsom artrika vägkanter och halvöppna skogar där de- ras värdväxter kan tänkas finnas. Det är den avgörande faktorn till att fjärilar idag är ett sällsynt inslag i stadsbilden.
Även humlor och andra bin har födopreferenser för att maximera deras art- specifika näringsintag, även om det inte är absolut. Olika växter erbjuder näm- ligen olika mängd pollen och nektar och med olika kvalitet, exempelvis med avseende på proteininnehåll (Somme et al., 2015). Växter med pollen och nek- tar med längre näringsvärde måste således besökas mer frekvent av insek- terna för att deras artspecifika krav på näringsintag ska fyllas, vilket då även kan komma att påverka deras reproduktiva framgång och överlevnad.
Pollen- och nektarresurserna måste finnas i nära anslutning till boplatser och värdväxter, särskilt då många arter begränsas av deras förmåga att flyga sträckor längre än ett fåtal hundra meter. Vidare krävs en kontinuitet av re- surser över hela säsongen för att pricka in olika arters flygperiod. För de allra tidigaste humledrottningarna och övervintrande fjärilarna utgör blommande sälg en avgörande resurs, på samma sätt som exempelvis renfana är viktiga under sensommaren innan humledrottningarna och en handfull dagfjärilar går i vinterdvala.
4.3.1 Kommunala insatser
Tätorter innehar ofta många miljöer med potential att utgöra habitat för polli- nerande insekter, såsom kyrkogårdar, jätteträd, vattenmiljöer samt parker och andra grönområden där kommunen själv har rådighet över marken. An- passad skötsel av dessa kan stärka deras funktion ytterligare och därmed inte bara stärka gruppen pollinatörer utan även pollinering och andra ekosystem- tjänster med koppling till biologisk mångfald. Även små ytor kan bidra till detta, särskilt om man inom den kommunala planeringen ser varje yta som del av en större helhet – ett nätverk – av livsmiljöer (figur 4). Där rådighet saknas blir kommunens roll istället att informera och stötta till insatser, exempelvis riktat mot anpassad trädgårdsskötsel. Här kan internt samarbete mellan stadsträdgårdsmästare, landskapsarkitekt och kommunekolog blir fruktsamt.
25
Att tänka på med avseende på pollen och nektarresurser:
◆ Kortklippta gräsmattor har lite att tillföra pollinerande insekter och är re- surskrävande att underhålla. Att inte klippa hela eller delar av kommunala gräsytor kan bidra till ökad mängd blomresurser lokalt, vilket redan sker i viss utsträckning inom Mjölby kommun (figur 15). Maskrosor kan lokalt bli mycket riktaliga och utgöra en mycket viktig resurs tidigt på året. Gröny- tor med maskrosor bör därför inte klippas innan dessa blommat över, vil- ket sker i slutet av maj/början av juni.
◆ Skapa ytor med ängsliknande karaktär. Nyttja delar av gräsmattor eller andra ytor till att så in ängsfröblandningar. Bortsett från anläggningsfasen kräver metoden liten arbetsinsats; slåtter och bortforsling av växtmaterial en gång per år under sensommaren kan räcka (Ignatieva, 2017). Mer spe- cifikt hur etableringen bör gå till och vilka krav som finns på exempelvis jordmån, se Ignatieva (2017). Bidrag för strategisk insådd av ängsfröbland- ningar eller plantering av pollen och nektarrika blomväxter kan sökas ge- nom Naturvårdsverkets lokala naturvårdssatsning LONA (www.natur- vardsverket.se/lona).
◆ På våren utgör sälg och vide avgörande pollenkällor, inte minst för över- vintrande fjärilar och humledrottningar som behöver energin till att bygga upp sina samhällen. Träden bör därför sparas där de står.
◆ I kommunala planteringar bör arter rikgivande på pollen och nektar väljas och sådana som tillsammans kan uppfylla insekternas behov av kontinui- tet över säsongen. I bilaga 1 finns en tregradig klassificering av alla trädar- ter som ingår i Mjölby kommuns trädinventering och som utgår från trä- dens produktion av pollen och/eller nektar samt mängden av dessa. Hög
Figur 15. Att undvara att klippa kommunala gräsytor kan bidra till ökad mängd blomre- surser lokalt (figur a). Samtidigt tydliggörs behovet av kompletterande blomresurser längre in på säsongen (figur b och c). Fotona är tagna vid Mantorps prästgård 31 maj (a), 21 juni (b) samt 29 juli (c).
26
klassificering (”mycket högt värde”) får arter såsom oxel, lind och lönn medan arter som björk, bok och ask får lägst (”visst värde”). Inhemska ar- ter bör prioriteras.
4.3.2 Insatser inom jordbruket
För lantbrukare finns åtgärder för att gynna pollinerande insekter som nöd- vändigtvis inte behöver innebära ett större inkomstbortfall, bland annat tack vare olika former av miljöstöd. Lantbrukare kan förväntas vara tämligen väl insatta i vilka ersättningar som erbjuds. Kommunens roll för att stärka polli- nerare och pollineringstjänsten på landsbygden blir därför primärt att upp- lysa lantbrukare om betydelsen av pollinering samt om möjliga och kostnads- effektiva åtgärder.
Monokulturer av massblommande grödor såsom raps kan påverka många pol- linatörer positivt. När blomningen är över krävs dock att andra grödor kan ta vid, särskilt i de mest jordbruksdominerade landskapen där förekomster av naturligt blomrika biotoper i stort har försvunnit. För lantbrukarna finns här några alternativ till åtgärder kopplat till blomförekomst för att gynna polliner- ande insekter:
◆ Värna sälgen som födoresurs tidigt på våren
◆ Vid vallskörd, spara kantzoner eller svårbrukade hörn för att skapa konti- nuitet i blomförekomst
◆ Så blommande växter, exempelvis i svårbrukade hörn eller i kantzoner
◆ Placera ut halmbalar som humlor kan nyttja som boplats eller andra mil- jöer såsom stenrösen och högar med död ved
◆ Undvik kemiska bekämpningsmedel
4.4 Förbättra konnektiviteten
Efter genomförd analys i denna pollineringsplan har områden identifierats där det i dagsläget råder brist på lämpliga livsmiljöer för pollinerare (figur 11, Bilaga 2).
Mindre solitärbin flyger endast upp till 500 m från boet och för att på ett ener- gieffektivt sätt hinna samla tillräckligt med pollen bör avståndet till blomre- surserna helst inte överstiga 100 m (Jordbruksverket, 2018). Även många andra pollinatörer såsom fjärilar och blomflugor begränsas av deras flygför- måga. Humlor däremot är mindre avståndskänsliga och kan flyga ett par kilo- meter för att nå särskilt blomrika områden (Jordbruksverket, 2017).
Humlor navigerar efter mönster och strukturer i landskapet såsom öppna di- ken, vägar större träd och kantzoner. För att underlätta pollinering av humlor på landsbygden kan man med fördel placera grödan där tydliga navigations- stråk finns. Man kan även plantera remsor med blommande växter eller på
27
andra sätt skapa strukturer som gör att humlorna leds fram (Jordbruksverket, 2017).
Där bristområden och spridningsbarriärer finns enligt denna rapport krävs vidare inspektion i fält för att utröna om, och i så fall vilka, åtgärder som kan genomföras för att reducera nuvarande problematik.
Samtidigt är det viktigt att inte bara fokusera på pollineringsnätverkets svag- heter, utan samtidigt se till att värna de starkare delarna som utgör nätverkets grund. Betydande områden för upprätthållandet av pollineringsnätverket på landskapsnivå bör utredas avseende dess biotopkvalitet och om spridnings- barriärer ligger intill dessa. Spridningsbarriärer som exempelvis en tät ungskog av planterad gran kan motverka spridning mellan omkringliggande betesmarker, trots att betesmarkerna ligger relativt nära varandra. Dessa ty- per av barriärer har modellen ej kunnat ta hänsyn till och de bör därför under- sökas vidare.
4.5 Miljöövervakning
Miljöövervakning är nödvändigt för att kunna utforma skydds- och bevaran- deåtgärder, i det här fallet gällande pollinatörer och ekosystemtjänsten polli- nering. Som beskrivet under avsnitt 2.4 är artrikedom ibland ett missvisande begrepp, särskilt i samband med pollinering, eftersom det inte säger något om arternas funktion eller relativa individförekomst. Framtida artinventeringar som utförs i kommunal regi bör därför inte enbart utgå från antalet arter, utan även undersöka förhållandet mellan arter och individer (se Box 1 om even- ness) för en mer mångfacetterad bild. Vid stora datamängder eller då jämfö- relser ska göras mellan områden, över tid eller i relation till exempelvis re- staureringsinsatser, kan ytterligare kompletteringar göras genom beräkning av funktionella diversitetsindex. En sådan analys kräver extern expertis och blir då således mer kostsam, varför rekommendationen blir att metoden pri- märt inte behöver nyttjas.
4.5.1 Invasiva växter
Invasiva växter konkurrerar ut den inhemska floran vilket i förlängningen även påverkar de pollinerande insekterna negativt. För bättre överblick över utbredningen av invasiva växter inom Mjölby kommun bör en inventering ge- nomföras. Syftet med en sådan är inte att initiera storskalig bekämpning utan att kunna identifiera de områden som anses kunna skada pollinerarna och pollineringstjänsten mest negativt, med stöd av pollineringsplanen. Genom att rikta åtgärderna mot utpekade problemområden skapas förutsättningar till framsteg inom ett annars nästintill oöverskådligt problem. Inom ramen för den Lokala naturvårdssatsningen (www.naturvardsverket.se/lona) har kom- muner möjlighet att söka pengar både för inventering av och åtgärder mot in- vasiva växter, med bidrag upp till 50 % av totalkostnaden.
28
4.5.2 Sälg och vide
Förekomst av sälg och vide är ofta avgörande för överlevnaden av de tidigast flygande fjärilarna, humlorna och bina då de kraftsamlar för att bygga upp sina populationer för resten av säsongen. Därför rekommenderas en invente- ring över större sälg och vide i kommunen som kan svara på eventuella brist- områden och utgöra grund för nyplanteringar.
5 Reservation
Metoden för pollineringsplanen har utgått från befintligt digitalt kartmaterial och sådant som tagits fram som del av kommunens ekosystemtjänstanalys (Jo- nason & Berg, 2020). Analysen blir därför grov då mindre biotoper som nor- malt sett inte kartläggs digitalt, men som har betydelse för pollinatörer, såsom blomrika kantzoner till åkermark, spridda nektar- och värdväxtresurser eller blottad jord och sand, inte ingår. Dessa biotoper, om än små, bidrar gemen- samt både på lokal nivå och på landskapsnivå till pollinatörerna fortlevnad och således till pollineringstjänsten. För mer detaljerad analys krävs därför kartering av ytterligare biotoper i fält för vidare digitalisering.
29
6 Referenser
Bommarco, R., Marini, L., & Vaissière, B. E., 2012. Insect pollination enhances seed yield, quality, and market value in oilseed rape. Oecologia, 169:
1025–1032.
Borgström, P., Ahrné, K., Johansson, N., 2018. Pollinatörer och pollinering i Sverige – värden, förutsättningar och påverkansfaktorer. Rapport 6841, Naturvårdsverket, Stockholm.
Cadotte, M. W., Carscadden, K., & Mirotchnick, N., 2011. Beyond species:
Functional diversity and the maintenance of ecological processes and services. Journal of Applied Ecology, 48: 1079–1087.
Caswell H (2001). Matrix Population Models: Construction, Analysis, and Interpretation. Sinauer Associates, 2001.
Cousins, S. A. O., & Eriksson, O., 2008. After the hotspots are gone: Land use history and grassland plant species diversity in a strongly transformed agricultural landscape. Applied Vegetation Science, 11: 365–374.
Fürst, M. A., McMahon, D. P., Osborne, J. L., Paxton, R. J., & Brown, M. J. F., 2014.
Disease associations between honeybees and bumblebees as a threat to wild pollinators. Nature, 506: 364–366.
Goulson, D., 2003. Effects of Introduced Bees on Native Ecosystems. Annual Review of Ecology, Evolution, and Systematics, 34: 1–26.
Hanski, I., & Ovaskainen, O., 2000. The metapopulation capacity of a fragmented landscape. Nature, 404: 755–758.
Herbertsson, L., Lindström, S. A. M., Rundlöf, M., Bommarco, R., & Smith, H. G., 2016. Competition between managed honeybees and wild bumblebees depends on landscape context. Basic and Applied Ecology, 17: 609–616.
Hiltbrunner, E., Aerts, R., Bühlmann, T., Huss-Danell, K., Magnusson, B., Myrold, D. D., Reed, S. C., Sigurdsson, B. D., & Körner, C., 2014. Ecological
consequences of the expansion of N2-fixing plants in cold biomes.
Oecologia, 176: 11–24.
IPBES, 2016. The Assessment Report of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services on Pollinators,
Pollination and Food Production. IPBES, Bonn, Germany.
Ignatieva, M., 2017. En handbok: Alternativ till gräsmatta i Sverige från teori till praktik. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för stad och land, Uppsala.
Jonason, D. & Berg S., 2020. Analys och kartering av ekosystemtjänster inom Mjölby kommun.
Jonason, D., Ibbe, M., Milberg, P., Tunér, A., Westerberg, L., Bergman, K-O., 2014. Vegetation in clear-cuts depends on previous land-use: a century- old grassland legacy. Ecology and Evolution 4: 4287-4295.
Jonason, D., Milberg, P., & Bergman, K.-O., 2010. Monitoring of butterflies within a landscape context in south-eastern Sweden. Journal for Nature Conservation, 1: 22–33.
Jordbruksverket, 2018. Gynna solitärbin. Jordbruksinformation 8.
Jordbruksverket, Jönköping.
Jordbruksverket, 2012. Bibatterier ökar biologisk mångfald.
Jordbruksinformation 2. Jordbruksverket, Jönköping.
Jordbruksverket, 2017. Gynna humlorna på gården. Jordbruksinformation 3, 2008 (reviderad 2017). Jordbruksverket, Jönköping.
Klein, A. M., Vaissière, B. E., Cane, J. H., Steffan-Dewenter, I., Cunningham, S. A., Kremen, C., & Tscharntke, T., 2007. Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. Proceedings of the Royal Society B: Biological
30 Sciences, 274: 303–313.
Kozlowski, G., Rion, S., Python, A., & Riedo, S., 2009. Global consequences of land use. Biodiversity and Conservation, 18: 570–574.
Lavorel, S., Grigulis, K., Lamarque, P., Colace, M. P., Garden, D., Girel, J., Pellet, G., & Douzet, R., 2011. Using plant functional traits to understand the landscape distribution of multiple ecosystem services. Journal of Ecology, 99: 135–147.
Lindström, S., Herbertsson, L., Rundlöf, M., 2019. Halmbalar för humlor.
Slutrapport för projekt 4.1.18-9637/17: Praktiska åtgärder för att gynna humlor i slättlandskap. Hushållningssällskapet Skåne.
Länsstyrelsen, 2019. Regional handlingsplan för grön infrastruktur. Rapport 2019:21. Länsstyrelsen I Västra Götalands län.
Öckinger, E., Bergman, K. O., Franzén, M., Kadlec, T., Krauss, J., Kuussaari, M., Pöyry, J., Smith, H. G., Steffan-Dewenter, I., & Bommarco, R., 2012. The landscape matrix modifies the effect of habitat fragmentation in grassland butterflies. Landscape Ecology, 27: 121–131.
Ollerton, J., Winfree, R., & Tarrant, S., 2011. How many flowering plants are pollinated by animals? Oikos, 120: 321–326.
Östlund, L., Zackrisson, O., & Axelsson, A.-L., 1997. The history and
transformation of a Scandinavian boreal forest landscape since the 19th century. Canadian Journal of Forest Research, 27: 1198–1206.
Potts, S. G., Biesmeijer, J. C., Kremen, C., Neumann, P., Schweiger, O., & Kunin, W. E., 2010. Global pollinator declines: Trends, impacts and drivers. In Trends in Ecology and Evolution, 25: 345–353.
Rader, R., Bartomeus, I., … & Woyciechowski , M., 2016. Non-bee insects are important contributors to global crop pollination. Proceedings of the National Academy of Sciences, 113: 146–151.
Rader, R., Cunningham, S. A., Howlett, B. G., & Inouye, D. W., 2020. Non-Bee Insects as Visitors and Pollinators of Crops: Biology, Ecology, and Management. Annual Review of Entomology, 65: 391–407.
Ropars, I., Dajoz, I., Fontaine, C., Muratet, A., & Geslin, B., 2019. Wild pollinator activity negatively related to honey bee colony densities in urban context.
PLoS ONE, 14: e0222316.
Samnegård, U., Hambäck, P. A., & Smith, H. G., 2019. Pollination treatment affects fruit set and modifies marketable and storable fruit quality of commercial apples. Royal Society Open Science, 6: 190326.
SCB, 2018. Jordbruksstatistisk sammanställning 2018 med data om livsmedel – tabeller. Statistiska centralbyrån, Stockholm.
SCB, 2019. Jordbruksverkets statistikdatabas: Åkerarealens användning efter kommun och gröda, hektar. År 1981-2019.
SLU ArtDatabanken 2020a. Rödlistade arter i Sverige 2020. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
SLU ArtDatabanken, 2020b. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.
Familj Syrphidae – blomflugor.
https://assets.artdatabanken.se/pdf/67_2001327.pdf (hämtad 2020-09- 08).
Somme, L., Vanderplanck, M., Michez, D., Lombaerde, I., Moerman, R.,
Wathelet, B., Wattiez, R., Lognay, G., & Jacquemart, A. L., 2015. Pollen and nectar quality drive the major and minor floral choices of bumble bees.
Apidologie, 46: 92–106.
Stewart, R. I. A., Andersson, G. K. S., Brönmark, C., Klatt, B. K., Hansson, L. A., Zülsdorff, V., & Smith, H. G., 2017. Ecosystem services across the aquatic–
terrestrial boundary: Linking ponds to pollination. Basic and Applied Ecology, 18: 13–20.
Woodcock, B. A., Edwards, M., Redhead, J., Meek, W. R., Nuttall, P., Falk, S.,
31
Nowakowski, M., & Pywell, R. F., 2013. Crop flower visitation by honeybees, bumblebees and solitary bees: Behavioural differences and diversity responses to landscape. Agriculture, Ecosystems and
Environment, 171: 1–8.
Woodcock, B. A., Garratt, M. P. D., Powney, G. D., Shaw, R. F., Osborne, J. L., Soroka, J., Lindström, S. A. M., Stanley, D., Ouvrard, P., Edwards, M. E., Jauker, F., McCracken, M. E., Zou, Y., Potts, S. G., Rundlöf, M., Noriega, J. A., Greenop, A., Smith, H. G., Bommarco, R., … Pywell, R. F., 2019. Meta- analysis reveals that pollinator functional diversity and abundance enhance crop pollination and yield. Nature Communications, 10: 1481(1).
https://doi.org/10.1038/s41467-019-09393-6.
United Nations, 1993. The Convention on Biological Diversity.
32
Bilaga 1
Bilaga 1. Tregradig klassificering av de trädarter som ingår i Mjölby kommuns trädinventering och som utgår från trädens produktion av pollen och/eller nektar samt mängden av dessa.
Träd Mycket högt värde Högt värde Visst värde
Alm 2
Alsläktet 2
Amerikansk strimlönn 3
Arborea 3
Ask 1
Asp 3
Avenbok 2
Balsampoppel 2
Bergkörsbär 3
Björk 1
Blodbok 2
Blomsterkornell 3
Bok 2
Boksläktet 2
Cembratall 2
Ek 2
Eksläktet 2
Freemanlönn 3
Fylldblommigt fågelbär 3
Fågelbär 3
Goliatpoppel 2
Gransläktet 2
Hassel 3
Hasselväxter 3
Himalajabjörk 1
Hjulträd 1
Humlebok 2
Hybridgullregn 2
Hägg 3
Hängande silverpäron 2
Hästkastanj 3
Hästkastanjsläktet 3
Japanskt prydnadskörs- bär
3
Kinesisk sekvoja
Klibbal 1
Klotlönn 3
Körsbärskornell 3
33
Lind 3
Lärk 2
Lönn 3
Maackia 1
Magnolia 1
Malus/aplar 3
Naverlönn 3
Ornäsbjörk 1
Oxel 3
Pelarasp 3
Pelarek 2
Plommon 3
Poppel 2
Popplar 2
Praktlönn 3
Prunus 3
Prydnadskörsbär 3
Pyramidavenbok 2
Päron 3
Robinia 3
Rosenmagnolia 1
Rysk lönn 3
Rödblommig hästkastanj 3
Rödek 2
Rönn 3
Rönnsläktet 3
Salix 3
Silvergran 1
Silverlönn 3
Svarttall 2
Sälg 3
Tall 2
Tallsläkte 2
Trubbhagtorn 3
Tulpanträd 1
Turkisk ek 2
Tårbjörk 1
Ullungrönn 3
Vitoxel 3
Vitpil 3
Vårtbjörk 1
Äkta kastanj 3
Äppelträd 3
Österrikisk oxel 3
34
Bilaga 2
Resultatet från den ekologiska nätverksanalysen, illustrerat över 10 x 10 km rutor. Olika färger illustrerar patchernas relativa bidrag till pollinerande in- sekter och pollineringstjänsten (=pollineringsnätverket). Blått motsvarar den femtedelen av patcherna med minst relativt bidrag medan femtedelen med de mest betydelsefulla patcherna är röd.
35
36
37
38
39
