socken före 1830 Tjärubränneri i Skellefteå av Per André Skogshistorisk Tidskrift nr , sidan 45-61

Tjä rubr ^ä nneri i Skellefteå socken f ö ^re 1830

av Per André

De här anteckningarna om tjärhante

-

ring inomSkellefteå socken under 1700

-

talet och 1800

-

^{talets börjanhar som hu}

-

vudkällahäradsrättensdombok.Denna innehållerintebara brottmål och tvis

-

ter. Dä r finnsockså helt fredliga över

-

enskommelser, förordningar som kun

-

görs, tingsallmogens svar på myndig

-

hetsfrågorosv

.

Men vill man ha stati

-

stikövertjärproduktionenfår man söka sigtill andra källor.

Skellefteågamlasocken ^sträcktesig från Bottenvikskusten 8

-

^{12 milupptill}

Lappmarken. Arealen var ungefar 60 kvadratmil. Aro 1700 fanns det endast omkring370gårdarisocknen,förutom soldattorpochdylikt

.

De flesta låg i de relativtstora kustnärabyarna.Lä ngre ini landet var bebyggelsen^glesoch in

-

till ^Lappmarken var området heltöde utom vintertid, då samer där betade sina renar.Hundraårsenarehadean

-

taletgårdar fördubblats till750.Då hade också nybyggen börjat anläggas ända uppevidlappmarksgränsen.

Tjäravar tidigareenav Sverigesvik

-

tigaste exportvaror.På 1600

-

^taletkom

tjäranpå tredjeplatsefterjärn och kop

-

par. Den förloradesenare i ekonomisk betydelse, men ända in på 1900

-

^talet

utfördesstoramängder avtjära. Produktionenskeddetill attbörja med mest i södra Sverigeoch Finland

.

^Un-

der 1700

-

^{talet kom Norrland att spela}

en allt större roll och sedan Finland

förlorats 1809domineradede två nord

-

ligaste länen rikets tjärtillverkning. Exporttjäran användes till stor delinom örlogs

-

^ochhandelsflottorna.Englandoch Nederländerna varofta de största köpar

-

naavsvensktjära.Efterfråganvarkon

-

junkturberoendeoch varierademycket. ISkelleftedomboken nämnstjära un

-

der 1600

-

talet endast några få gånger

.

Den tillverkade kvantiteten syns inte havarit stor. I det år1695upprättade roteringsverket, i vilketskogens bety

-

delse forvaijebyanges^,finns tjärbrän

-

ningomnämnd endast i fem byar.Un

-

der slutet av 1600

-

^{talet var istället}

Umeåtraktendenstoratjärproducenten i Norrland.¹Menin på 1700

-

^taletänd

-

rades dettasuccessivt,såattSkellefteå sockenblev den dominerandetjärtillver

-

karen.Ar 1733 producerades där2 066 tunnor^,medan exempelvis Umeå socken inte nådde merän 52 1/2 och Luleå1297 tunnor.²

Tjärbrä nningen var en ren bonde

-

nä ringutanstatligaprivilegier eller för

-

måner. Snarare har myndigheterna ibland försökt hejda den. Redan 1662 fick landshövdingeni Västerbotten, Jo

-

hanGrahn,kungligbefallning att^”all

-

mogen till andre näringsmedel dispo

-

nera^” så att skogarna inte måtte bli utödda ochförbrända.^*De centralamyn

-

digheternas rädsla forattdensvenska skogen skulletaslutnåddealltså tidigt även detskogrikaVästerbotten.

D

+ \ ^{rvidsjaur Luleå}

Pite å

c<D

keHefteå

>c

O CO

me å

Figur1

.

Skellefteåsocken omkring år1800

.

Staden tillkom först 1845

.

*v

Figur 2

.

Genomskärning av tjärdal enligt ritning av C F Plagemann år 1837

.

Plagemannbedrevibl aSkellefteåsockenundervisningikonstenatt tillverka tjära^, pottaska och salpeter.Han ritade den terpentinfabrik som grosshandlareLiljevalch anlade vid Skellefteå kyrka 1833

.

uppbyggd. Veden täcktes med granris ochtorv,tändesefter” dalens^” kantvar

-

vid tjära genom hettan torrdestillera

-

desframfrän denunderliggandeveden. Tjäran sipprademotdalens botten^,rann ut genomen ränna och uppsamlades i tunnor.

Landshövdingarna försökte flera gånger under1700

-

^{talet propagera för}

tjärbränningi muradeugnar,som skulle ge bättre resulat.⁶ Inom Skellefteå socken höll man dock fast vid den^”pri

-

mitiva” tjärdalen

-

^{och gör så fortfa}

-

rande, när tjära någon enstaka gång skall brännas.

Atttjärbränninginte var^regleradoch beskattad,somtex brädsågning,med

-

förbrist på tidigstatistikövertillverk

-

ningen inom Skellefteå socken. Piteå stadstjärförsäljning^,somdock komfrån flera socknar,kange viss ledning.Klart äratt avsalutillverkningen i Skellefteå ökadefrån 1700

-

^{talets b}o ^{öijan och sär}

^-

skiltfrånsekletsmitt

.

Ar 1820 var pro

-

duktionen uppei 14 320 tunnor.⁴ Om- kring 1850 nåddes toppenoch därefter återtog södra länsdelenledningen som större tjärproducent. Men fortfarande in på 1900

-

talet var tillverkningen be

-

tydande inomSkellefteå.⁵

Byaskogen

”Tjärutorfwet”, somtjärveden kallades, togsunderböijanav1700

-

^talethuvud

-

sakligenfrån den skogsom låg närmast byn, dvs den samfällda byaskogen. Tjärdalarna låg ofta nära gårdarna^, ibland så nära att man var rädd f^ör vådeld blandhusen⁽Norrlångtr^äsk och

o

Abyn1787⁾

.

Varjebondehadeiallmän-

Tjä rbr änning

Metoden för tjärframställning syns ha varit ganska oförändrad genom åren.

Kådrik tallved varråvaran.Tallar som barkatspå rot förattbli impregnerade med kåda, stubbar eller vindfällen fin

-

höggs.Veden stapladestätt i en tratt

-

formad^”tjärdal” , till hälften utgrävd ur enbacksluttningoch med andrahälften

hetsin egendal och den användes un- dermångaår

.

En bit in på 1700-talet böljade man tydligen anaatttillgången påtjärvirke inte var obegränsad. För att uttaget skulle fördelas rättvist mellan gran- narnaträffadesöverenskommelser, som oftaantecknades i domboken

.

Före 1740 deladesvedeni allmänhet lika,mendär

-

efter alltid efter gårdens ”tunnland skatt”, dvs efter dess storlek. I dom

-

bokenvimlardet denna tid avöverens

-

kommelser om reglerna for salutill

-

verkning av tjära.En vanlig typgällde hur många kubikfamnar tjärved som fick brännaspå vaije ” tunnland skatt”, en annan om ” tjärutorfwet” skulle tas från barkad tall eller från stubbar och vindfällen

.

Överenskommelserna var svåra att hålla, då många tex togför mycketved

.

Tvister uppkom,vilkamås

-

telösas på tinget.Omkring1760 börjar byarnas möjligheter till tjärproduk

-

tionen fördelas efter antal tunnortjära i ställetforfamnar ved. Dettaansågs vara merrättvistochgicklättareattkontrol

-

lera

.

In på 1800

-

^{talet övergick man på}

en del håll attsälja tjärveden på bya

-

skogen och fördela då inflytandepengar efter” tunnland skatt”

.

^Desomintehade möjlighet att delta i tillverkningen kundepå så sättändåfåsin del av byns tjärvedtillgångar⁽Drängsmark 1823⁾

.

Följande domboksprotokoll om tjär

-

vedbelysertänkesättet:

Kusmarksboma hade1749träffatöver-

enskommelseomfördelningen av tjärved från bynssamfälldaskog.Men då^”någon olikhet byamännen emellan yppats^” så träffades vidvårtinget1763ennyöver-

enskommelse om att vaije granne årli- genfick tillverka4 tunnor tjäratillav-

Figur3

.

Reproduktionavdombokssida från vårtinget 1799⁽§112⁾,sominnehåller enöverenskommelse mellan grannarnai Rönnbäcken omuttagav tjärved frånden samfällda byskogen

.

Underskrefne Byamän hafwaigodo ochwänlighetöfwerenskommit:att hädan

-

efter och påTioårstid af Byns oskifto skog årligen tilwärka Tjära: fyra tunnorpå hwarje innehafwandetunorsskatt

,

med förbehåll

,

att om någon grånne ej åstundar nyttja och brukasinlott,skal den förut hembjudasöfrigegrannarne emot 8 sk för hwart tunneämne,då hansom arenderar den andelensjelfhåller alt arbete,Men skule den somskogenej nyttjarochingen dess granneåstundar ingåuti^föreskrefne Acord,stånde honom sedan fritt handla med hwem han will^ochgitter:Ochpådett denna wår afhandling må äga full kraft utsättes ett wite

,

att hwilken som öfwerskrideranfördeTaxa eller innomtio år tillwärkar mera

,

skal öfwerskottet tilfalla byn ochdessutomplikta femtioskn gångbartmynt: Anhållandesi största ödmiukhet om högtäradeHäradsRättens fastställande härå

.

Schellefteå Kyrkostadden 13april1799^. Wittna

Lars Wallmark GustafWallmark

JonAndersson Herman Andersson Nils Olofsson LarsKiäk iRönbäkn

'

tf

_*

.

MO sU

-

^t

^~

^*

-

^*

^{å f $ ,}

*⁴<^1W

/ ty*** ^A

.

§ ^£ _pT

^CA>. 2

.t A

<7

5

/i

*

* ^u^^A

•

^{> "<r}

'

/ ctytif

^ ^{Ls .}

«

K

_r ^{- .}

1

salu efter varje tunnland skatt. Några

”som stod i mistning” från tidigare år skulle dessutom få ta det antal famnar ved de hade att fordra.Därvid räknades 2tunnor^tjära som en famn ved,hälften rötter,stubbar och vindfällen, andra hälf

-

tenavbarkade träd.Densenare hälften bordevarauttagen inom3år.

Därefter fick ingen skog barkas till tjärubränneri.De tre hemman, som inte kunde delta i dengemensamma sågen, fick dockbarka tallskog även i fortsätt

-

ningen,enfamnförvaijetunnland skatt.

Överenskommelsen godkändesav hä

-

radsrättenoch viteutsattesföröverträ

-

delse. Avtalet gällde”sålängetheras skog tjärutillwerkningkantålautanafsaknad i hemmanstarfworne”.⁷

Tillvägagångssättetmedfördemöjlighet attsnuva kronanpåstubbören.

Exempel fråndomboken omsynen på rättentilltjärved frånallmänning:

Vid 1778 års höstting behandlades ett flertal ansökningar om tjärvedtäkt om- kring Tåme och Byske byar. K B hade översänt ansökningarna till rätten för yttrande.

Intressenternai Brännforsfinbladiga såg hävdaderättäven tilltjärved inom sittstockfångstområdepåkronans mark och menade att K B”sombörförebygga så wäl Skattemans

-

^{som Kronoallmän}

-

ningskogarnas utödande”intebordeläm- na åt ”bönder som redan förstört sina egna skogar” att skövla även allmän- ningen och”^lämnajordbruket uti wahn

-

skiötsel”

.

Debyar som gränsademotdeönskade tjärvedsområdena hade ofta oklara rå

-

gångar. Deras representanter hävdade, attdär laglig gräns saknades,sträckte sig byns skog 1^/2milfrån störreby och 1/

4frånmindre.

Några ansökningar som rörde områ- denså avlägsnaattingabyarkundebe

-

röras tillstyrktes av rätten,som också ansåg attnärboende skulle ha företräde till tjärveden.Tveksammatrakter borde inte upplåtas förrän gränserna blivit klaragenom skogsawittring.⁸

Efter 1825 finns inte många tvister omtjärved från byarnas samfällda sko

-

gar,dåman sedan lä ngehade funnitett vidarefält för tjärtillverkningen, näm

-

ligenkronansskog.

Kronoallm änningen

All den mark,som vidawittringeninte tillförts någon byeller något nybygge, varkronans allmä nning.Förstagången tjärvedhuggning på kronoallmänning nämns i domboken är 1758. Då ville några böndermot ”stubbören” tillkro- nantatjärvedovanförVaruträsket,nå- gon mil från sockencentrum. Konung

-

ens befallningshavande⁽K B⁾skulleupp

-

låta tjärvedsrätten, men remitterade frågan till tinget för yttrande. Rätten avstyrkte medmotiveringattdärtroli

-

gensnart skulleanläggas nybyggenoch att nybyggarna behövde tjärbränning forsinforsöijning.

Men snart böjade tjärvedtäkt i stor skala upplåtaspå kronoallmänningama och genast debuterade tvisterna vid tinget.Vanligtvaratt enpersonankla

-

gades för att ha blandat tjärved från byaskogen med vedfrån allmänningen.

På 1830

-

^taletsynes 1/16 av tjärutbytet havarit envanligavgift till kronan,när tjärved fick tas på kronoallmänning. Även om denna råvarukostnad är låg (6.25%⁾,så visardess existensatttjär

-

vedtäkt ingalunda varnågon helt ”fri”

nyttighet påkronans mark

.

Barkning

För att framställa ^tjärved barkades stora, friska tallar så långt upp från marken som man nådde med yxa. På andra håll kallades dettaatt^”kata” el- ler ”väcka”, men i Skelleftedomboken

c

J

Tallarbarkadeomkring1870 foratt bli tjärved

.

^{Tack vare}

”

^livranden

”

^{har deö}verlevt och den barkadestamdelenär till stor delövervallad

.

^{”Naturminne}

”

^,Renbergsvattnet,Burträsk socken. Foto:Per André,1992.

skriver manbarabarka.I andra trakter var det vanligt^, att man lämnade en smal barksträng foratthållaträdet vid liv,en” livsrand”

.

^Meni häradsrättens i Skellefteå protokollnämnsunder aktu

-

ell tid ingen sådan rand, inte ens då barkningen någon gång beskrivs i de- talj

.

dadehan den 20 december 1759 en all

-

män kungörelse med förbud häremot. Kvistiga, krokiga eller eljest vanväxta furor skulle i stället användas jämte

” gårtallar” , stubbar och lågor.

I byöverenskommelserna om tjärved hade man redan tidigare börjatförbjuda barkning.Landshövdingenskungörelse synsdock inte blivit allmänt känd.

Ar 1771 upprepade nästa landshöv

-

ding,vonKothen,kungörelsen och 1783 kom ett nytt förbud mot barkning av timmerduglig skog. Det sistnämnda hade nogsamtstuderats av vice lands

-

fiskalen Carl Gustav Biörn. Till höst

-

tinget samma åranmälde han ett fler

-

tal bönder,sombarkat furuskog använd

-

bar till sågtimmer

.

I^byarnaBäck,Bur

-

vik, Innervik och Medle hade han vid syner hittat sådana barkade tallar. I mångafallhadestämningendock skett försent ellerockså hade deanklagade inte kallats tillsynerna,varförhärads

-

Sedan den barkade tallen fått stå några åranvändes den kåddränkta de

-

lensom tjärved, medanrestenavträdet fick ligga kvar i skogen och ruttna. Skeppsbyggaren af Chapman, som för flottans räkning sökte virke i Väster

-

botten 1759,klagade överatt20

-

^{24 tum}

grovaträdbarkadesför tjärbränning.⁹ Detta sätt att tillverka tjärved var arbetsbesparandejämförtmed stubbryt- ning, men ansågs ändå vara ett stort virkesslöseri

.

Närlandshövding Funck hade ”försport” att tallar, som kunde dugatill master eller sågstockar,barka

-

des vid roten för tjärubränneri, utfär

-

rättenpåformellagrunder intetogupp målen.Vicelandsfiskalen verkaratt ha varit nyböijarei yrket.Barkningenfort

-

sattedärfbrpåmå^ngahåll

.

Redan i 1734 års skogsordning för

-

bjöds frisk furuskogs fällande till tjärubränneri,men i^”förklaringen”från 1739 medgavsatt påortersom varav

-

lägsna eller oländigt belägna fickträd

”väckas” tilltjärved

.

Så här kunde det gå till när barkad tall skulle användas:

missgärningsbalken bötermotsvarande tregångerden stulnavedens värde^.Dess- utomskulle vedenbetalastillägaren Jo- han Matsson^.VarjämteAnders fick un- derkastasig en söndags^”uppenbar kyrko^- plikt^”.¹⁰

När timmerskogenså småningomfick störrevärde upphördebarkningtilltjär- ved. I Renbergsvattnet, strax utanför Skellefteå socken, finns dock fortfarande de sista resterna kvaravdenna hante

-

ring. Ett 30

-

tal tallar, som barkades hä r omkring1870står fortfarande kvar. Menävensedan barkning avtallupp

-

hört förbrukades frisk granskog vid tjärtillverkning. För att täcka bottnen avtjärdalen användes granbark,” löpe”, somflängdesfrån färskagranar.Till en dal om 50 tunnor uppges behovet ha varit100”fullvuxna” granar.Någon en

-

staka gå^{ng anges ä}ven att björknäver lades i bottnen av tjärdalen ⁽Storkåge 1793⁾

.

IbynInnervikhade bonden Johan Mats- son1767 påden samfälldaskogenrund- barkattallarpå vanligt sätttill3alnars höjd. Tallarna hade märkts med hans bomärke /\^{. Grannen Anders Persson} hadesamtidigtbarkattallari närheten och hans bomärkevar/\^.

Tre årsenareupptäckte JohanMats- son attendel avhanstallarvarfällda och någralasstjärvedhoplagda förhem- köming till tjärdalen vid byn. Tillsam- mans med två vittnen undersökte han vedhoparnaochupptäckte då attbomär-

ketA^v

^

^{rändrat till}

A

^{eller Dessa}

märken tillhörde Anders Perssonssöner.

(Detvar vanligt att sönerantogfaderns märke med vissa till^äggellerändringar).

Detsyntestydligt attskåranmittpåoch ovanförA^{var huggensenareän grund-}

märket.Några veckor därefter^,när snö fallit och det blivit slädföre, hade den ommärkta veden körtshem till Anders Perssonstjärdal. Dennehadeinte varit med dåvedensynats.Johan och hanstvå vittnenhadeintevågatsägaettord till honomavrädsla att dåbli^”överfallna^”.

Vid tingsförhandling medgav Anders atthanpånågraträd settstreck ovanf^ör sitt märke, skyllde på misstag och bör- jade tala om förlikning. Länsman på- minde då om att målet rörde tjuvnad,

erinrade om att byalaget länge klagat överAnders^”vanart^”och atthanför4 år sedan anklagats för en höstöld - vilken dockintekunnat bevisas.

StraffetförAndersPerssonblevenligt

Tjä rhandel

Eftersom Skellefteå socken hörde till Piteåstads ” handelsgebit”hadeborgar

-

na där monopol på att köpa upp tjära inom socknen. Dettagälldetill1779,då även umeåbor och andra handelsmän fick vara med och konkurrera. Men skellefteborna hade också en möjlighet attsjälva segla söderut medsinavaror, en rättsom dock var starktbegränsad och flitigt diskuterad.Med tiden släppte dock många av restriktionerna för

” bondeseglationen”

.

Från1786fick ex

-

empelvis däckade fartyg om högst 50 svåra läster ⁽90 nettoregisterton⁾ an- vändasi Västerbotten.¹¹

Det fanns dock ytterligare handels

-

restriktioner.Före1765 fick bottenviks

-

skutornainte seglamed varor tillorter söderomStockholm^,”bottniska handels

-

tvånget”

.

Men även sedan detta upp-

Småhuggningav tjärved,Ulriksberg,Jörn.1930-^talet.Foto: SkellefteåMuseum.

1

.

Nils Olofsson från Norrlångträsk hade i sin leverans 7 tunnor som inte hållitsittfullamåttoch 8tunnordär det varitsand i^tjäran.Tingsombudetför Nils förklarade attdenne inte ville hastörre tunnoroch sanden hade kommit mednär tjära runnituturtjärdalen.

2. Nils Jacobsson i Drängsmark an

-

klagades för ”vanmått^” med en tunna tjära. Han sade sig inte veta hur stor tunnan borde vara.

3. Per Olofsson i Drängsmark hade också en tunna som inte höll fulltmått. Han försvaradesigmed attdennatunna skulle användas till ”packtjära^” för de andra tunnorna, dvs påfyllnad närtjär

-

hört fortsatte man att skeppa mesta tjäran till Stockholm, varifr^ån större delen sedan exporterades^. Ett ^tjär-

kompanihadehärunder1600-talethaft monopol på tjärhandeln, en rätt som dockupphördeår1715^.

Kågemarknad verkartidigthavarit en plats där tjära utbjöds till salu. Så härgickdettill 1708:

Hösten detta år var ”Stadz tiäruwrä

-

karen” OlofPärssonfrån Piteå vidKåge marknad och granskade den tjära som därskulle säljastill stadens handelsmän. Hanfick mycketattanmärka på.

viksbyför att köpa upp tjärafråntrak

-

tensbönder.

Föregåendesommarhade hustruntill borgaren MartinSimonisöverenskommit med bonden AndersJonssonfrånSjöbot

-

ten om leverens av 6 tunnor tjära och givit 6 plåtar i förskott. Men samtidigt hade Anders lovat all sin tjära till borga

-

renSamuel Degerman.

NärSimonis hustru nufrågade Anders eftersina 6 tunnor svarade hanatt hon fick märkabara3 tunnor,resten skulle Degerman ha

.

^Trots Anders protester märkte hustru Simonis dock till sig 6 tunnoroch sa:”Jagmärkerväl hur jag vill!”

När Degerman senare anläntoch An

-

ders berättat vad som hänt,strök den förre ut Simonismärkepå 3 tunnor och sattedit sitt eget.AndersJonsson försva

-

rade detta senare i rätten medatt han visserligen tagitemot6 plåtar,menalls inte lovat bort 6 tunnor till hustru Simonis.

Morgonen därefter var Degermans 3 ommärktatunnorvälta,tappen utslagen ur sprundetoch tjäman utrunnen. Deger

-

man anklagadeSimonisföratt”af harm och ondsko” under natten ha varit på tjärplatsen och vält om tunnorna.Simonis nekade.

Vid tingsförhandling härom hördes en stor mängd vittnen. Minst fyra fartyg frånPiteåhadelegat på redden.Besätt

-

ningarna,arbetskarlarfrån trakten och bybor i Yttervik hademereller mindre klara minnesbilder av vad som skett.

Tjärtunnor hade bokförts, rullats ner till stranden, rotts ut till fartygen i flottar och hissats ombord

.

Man hade haftfullt uppmed arbetet och intesettså mycket.

Men klart var att Simonis under hela dagen varit ombord medan hans hustru skötttjäraffärerna i land.Förstiskym

-

ningenhade han med sitt skeppsfolkrott till stranden ocharbetat med sina tun

-

nor, som delvis legat blandade med Degermans.Någon hade sett honom flytta på ett par av dennes tunnor, men om tappendå suttiti, det hadeingensett. vattenoch pärma avtappats. Men detta

hadehanintenämntförtjärvräkaren

.

4. LarsAndersson iKusmark kommed en tunnasom var för liten. Detta hade hanberättat för tjärvräkaren, vilket med

-

gavs.MenenligtKMajt:s plakatskulle alla salutunnor med for små måttvara förbrutna.

Alla felaktiga tunnor förklarades av rätten f^örverkade och värdetf^ördelades med en del till Piteå stad, en del till hospitalet och den tredje delen till beslagtagaren. Exaktsåsom det står i 1699års plakat om tjärtunnorsrymd.¹²

Man fårvid läsningen av domboken intrycketatt dessa fyratjärleverantörer varit nybörjare.Kan det ha varit så,att försäljningkommitigångförstviddenna tid?

Leveransplatser

Mångaplatser fortjärleverans finns an- tecknade i domboken. Kågevarden van

-

ligaste, menävenandragängselastage

-

platser är nämnda såsom Byske, Ren

-

holmen, Frostkåge och Bureå. Tjära kunde också levereras var som helst efter kusten.IMorön lågen tjärdalett

” bösskott”frånstranden.En ensamtjär

-

tunnarullades 1746 ner tillvattnet för att ros ut till handelsmannens skuta. (Dettaskeddepåen söndag så skeppa

-

ren fick böta for sabbatsbrott

-

^varför

händelsen bevarats till eftervärlden.⁾ Boviksborna fick1741levereratjärafrån egen strand och på Sunnanå klagade boställsinnehavaren^, löjtnant Schildt, 1825 över att tjärtunnor lades upp på hans markforflottningnerför älven till Bockholmens lastageplats.

På en större tjärvräkningsplats vid kusten händeföljande:

I augusti 1762 hade flera handelsmän från Piteå med sina fartyg samlats vid den vanligatjärvräkningsplatseniYtter

-

5000 tjärtunnorupplagdai^Byske1905 i väntanpå skeppning.Ävenpå1700-^taletskeppades tjära från Byske

.

^Foto: SkellefteåMuseum.

Rätten ansågSimonisskyldig till att tjära runnit ur 3 tunnor och d^ömdeho

-

nomdärefter.¹³

målochvikt”,§ 13, skulletunnorjuste

-

ras med vatten. Från godkända mät

-

kärl fylldes vatten i tunnan

.

Det var särskildaavKB utseddatunnkrönare som nu hade denna ^uppgift

.

När tun

-

nan var kontrollerad skulle ett kron

-

märke brännas in och krönarens bo

-

märketecknas. Detta måste alltsåske innan tunnanfylldesmedtjära.Att ha tjära i okröntatunnor var straffbart.

o

Ar 1773 beslutade K B att tunnkrönar

-

na på tingetmededskullelovaattsköta sin syssla med oväld

.

Nästa år svor därf^ör 11 tunnkrönare samtidigt på skelleftetingetsintunnkrönareed^”med hand å bok”. Krönaren hadevissabyar som sitt område, och när han ibland abetade utanf^ör detta fick han böta.

Under åren framöver svor nya tunn

-

kr^önaredåoch dåsin ed vid tinget.

Tunnkr önare

Tjäran fö^rpackadesi tunnorsomskulle hålla volymen48kannor eller 125.6 li

-

ter. I 1699 års stadga om tjärtunnors måttpåpekas,foratt” ingenflärd eller bedrägeri ^må förelöpa och förspöijas”

skullestäderna tillsätta edsvurna per

-

soner för kontrollavtunnvolymen. Tunnorna tillverkades vanligen av tjärbännarna själva hemmapågården under vintern. De skulle ha vissa di

-

mensioner, men ^viktigast var ju voly

-

men.Denna kontrollerades 1708 i Kåge avPiteås stadsvräkare.Hur kontrollen skedde angesej

.

Enligt1739årsförordningom ”Mått,

Så här kunde det gå till om tunn- krönaren inte sköttesittarbete:

kostsam transport var det ju bekym- mersamtomtjäran underkändes.

Vårtinget 1741 anmälde handelsman HansWarg i Piteå bonden Lars Anders

-

soniBoviken för atthan i juli 1739 sålt entunna tjära som varit oförsvarlig och oduglig.Enav de 15tunnorLars lämnat hadeav tjärvräkaren iStockholm blivit vrakadför att tjäran varit uppblandad medvatten.Warg ville haersättningför tunnan och frakten samt krävde dess

-

utomböter.

Lars förnekade att det varit oduglig tjära.Hanhade bränntdenstarxinnan Warg kom med sitt fartyg till Boviken och hade inte hunnit ^"avtaga vattnet”

.

Fökunde Warg inte bevisaattden var justen tunnafrån LarsAnderssonsom blivitunderkänd. Uppskovtill nästating för inkallande avfler vittnen.Men målet återkominte.¹⁵

På gården hos tunnkrönaren Nils An- dersson i Skråmträskfann lä nsman vin

-

tern178712 okröntatunnor fylldamed tjära. När han senare återkom med ett vittne var bara 8 tunnorkvar,3 av dessa var krönta,4 var okrönta och en” ejtill

-

fyllest krönt, som om krönjärnet sval

-

nat”.Allatunnornatogs i beslag.

Vid tingetdit tunnkrönarenoch tun

-

nornasägarekallats,försäkradeägaren att tunnorna höll måttet,men att han inte tidigarefåttdem krönta,därför att krönareni Gammelbyn,Burträsk sock

-

en, nyligen avlidit. Nils Andersson i Skråmträskhademätt dem utanpå, an

-

sett dem riktiga och brännt in kron

-

märket.

Länsmanhade försökt mäta tunnorna med vatten, men tjäran hadestelnat i kölden och kunde inte fullstä ndigt urtappas nu undervårtinget.Måletupp- sköts.

Vidhösttingetanmäldes att tunnorna blivitmättaavedsvurenkrönare och hade alla befunnits hålla måttet.Trotsdetta dömdes den felande tunnkrönaren Nils Andersson till böter.Men då han intyga

-

desvara ganska fattigbeslötsatt straffet i stället skulle bli 4 dagar i häkte vid vattenoch bröd.Ägaren miste alla sina 8 tjärtunnor.¹⁴

Tillverkaren skulle alltså själv sna

-

rast efter brä nningen avtappa tjär

-

vatten

.

Och så har det väl alltid varit, transport avvärdelöst vatten måste ju undvikas

.

Frampå1800

-

^{talet vräktestjäran re}

-

gelmässigt innan den skeppades. Ed- svurnalokalatjäruvräkare avskilde då vatten och pärma samt bedömde tjä- ranskvalité.

Tjä rkontrakt Tjä

rvr

ä kare

Den person som enligt 1699 års tjär

-

stadga skulle kontrollera tunnornas

rymdhade ocksåtilluppgiftatt grans

-

ka tjärans kvalité

.

^Inget vatten eller någon orenlighet fick finnas,såatttjä

-

ran^”utomlands derigenområkari wan

-

wördnad, blifwer wräkt och förkastad”

.

Pitehandlarna hade alltså egna tjär

-

vräkaremed sig närdeiböijanav1700

-

talet tog emot tjära i Skellefteå

.

Men iblandkontrolleradestjäraninteförrän den komtillStockholm.Och efter enså

Tjärtillverkning var ingen kapitalkrä

-

vande verksamhet somtexsågningvid de finbladiga sågverken. Men ofta be

-

hövdetjärbrännaren förskott frånhan

-

delsmanneninnan han kunde leverera tjäran. Därför måste kontrakt skrivas och borgenställas

.

Ettexempelfrån 1824:

SågverksägarenJonasBrännström,Kus

-

mark, hade skrivit tjärkontrakt med nybyggaren Nils Andersson, Jörn, men intefåttutlovad leverans.

”Miniatyrtjärdal” 1990,byggd heltenligttraditionell modell, Djupfors,Jörn.Foto:Thure Lund-

ström.

Ettannatsätt att ställasäkerhetför förskott på tjärleverans var att sälja denuppbrutnatjärveden eller helatjär- dalen till handelsmannen, vilket föl- jandekontraktexemplifierar:

Till HerrLöjtnantenJ Lvon Waltereller dennesrättsinnehavareupplåteroch för- säljer jagundertecknad all den^”tjärutorT ochämnetill tjära,som jagdenna som

-

mar och höst upptagit i trakterna av Abborrtjärnheden samt förbindermigatt detta virke till tjära förädla nästkom- mandesommar, år 1833,sombör utgöra femtiotunnor packad och väl conditio

-

nerad tjära, kostnadsfritt avlämnad på den så kallade Körran å Prästbordets ägor,under loppetavvinternoch sist den 1 april 1834, mot nu kontant erhållne 250 Rdr rgs, som således kvitteras.

För att trygga Herr Löjtnantens ägan- derätttill nämndatjärdalen sedan den blivitfärdigtillåtesHerr Löjtnanten,att I rättenföreteddesavräkningsbok,kon

-

trakt och borgensförbindelse. Kärande krävdeersättningförattleveransenute

-

blivit jämte betalning av Nils Anders

-

sons skuld.

Enligt avräkningsboken hade Nils 1816-21hos Brännström^gjortinköpsom omfattade alltsom en nybyggare inte själv kunde producera: hammare, spik, liar, österbottensråg,kom,ärtor,lin,kattun, indigo,knappar,sirap,tobakoch bränn

-

vin, samt som största post en silkes

-

klänningför34 riksdalerrgs,vilken dock återlämnades året därpå⁽34 rdr

=

^ca50

dagsverken⁾. Varorna hade delvis betalts medtjära och dagsverken, men Nils An

-

derssons skuldvarfortfarande förhållan

-

devisstor.

BorgensförbindelseförNils hadeteck- natsav grannarna i nybyggenaHögheden och Strycksele.

Svaranden åladesatt omedelbart be

-

tala sin skuld.¹'

y * .

,/

>

^{m • C}

'

#

Figur4

.

”Fraktsedel^” fortjära somJonBrännströmmedförde till Stockholm 1807

.

”Med Bonden Jonas Brännströmifrån Kusmark och nedanstående socken för

-

sänder jag undertecknad Sextjo Sextunnor Tjära at försäljasi Stockholm eller Göteborg förmin Rä kningoch vidlyckligåterkomst mig godtgöras

.

Schellefteåden 20 Junij1807

.

attestera

Ferd Sundström Jon Jonsson Nyholm

Sven Andersson Åselet

Transport

Tjärabrändesnormalt vid midsommar

-

tid och skulle om möjligt levereras sammasommar.Transporten från tjär

-

dalen tillden platsdär handelsmannen togemottjäran borde alltsåskepå bar- mark,vilket med detmycketdåligaväg

-

nätet varmöjligtendast heltnära kus

-

ten

.

Tillverkare längre in i landetmåste köra sina tjärtunnorpåsnöforet. Denna tjärakalladesvintertjära ochvarsämre betaldän sommartjäran

.

närhonomsåönskaslåta sig märkatjä- ran dådenblivit tunnad.

Försäkras,Risön den 2december1832 JoniSvanhedenBomärke²⁰

Efterfrågan och pris på tjäranvarie

-

rademellanåren.Attböljabrytastub

-

bar sommaren 1832 förleveransav tjära 1834utannågon prisgaranti varenrisk som tillverkaren måste ta, handels

-

mannentogdeninte

.