Arkeologisk utredning, del 2
Utoje 1:8, Fleringe socken och
Duckers 1:24 m. fl, Bunge socken Gotland
ArkeoDok Juli 2005
Rapport Arkeodok 2005:6
Innehåll
Bakgrund 1
Transportbandet - beskrivning och tolkning 1
Ojnarevägen. Beskrivning och tolkning 5
Sammanfattning 9
Kartbilaga 11
Bakgrund
Föreliggande rapport är en komplettering till en tidigare utredning i samband med att Nordkalk AB har planer på att öppna upp ett nytt stenbrott på fastigheterna Utoje :8 i Fleringe socken och Ducker 1:24 med fler i Bunge socken (se rapport ArkeoDok 2005:4). Kompletteringen innebär att ur kulturhistorisk synvinkel utreda lämplig sträckning för ett transportband för den brutna stenen från de aktuella fastigheterna ner till fabriken vid Kappelshamnsviken.
Vad gäller övrig miljöpåverkan, såsom buller, damm, visuell påverkan etc. (om sådant förekommer) har inte undersökts eller bedömts då det ligger utanför ramen för föreliggande utredning.
Utredningen innebär därtill att mer i detalj studera den vägsträckning som är avsedd att användas för transporterna i samband med den provtäkt som är tänkt att äga rum i norra delen av täktområdet vid Duckers i Bunge socken. Den aktuella vägen ligger till största delen utanför själva täktområdet och kom inte att beröras av den tidigare utredningen som handlade om själva täktområdet, annat än perifert (se kartan figur 1 på följande sida).
Utredningen har inneburit att i fält följa, inventera och tolka de aktuella sträckningarna med avseende på möjligheterna att utan komplikationer för de kulturhistoriska värdena genomföra de av Nordkalk avsedda åtgärderna.
Det transportband som är planerat att föra stenen från Duckers, via Utoje :8, till fabriksområdet vid Kappelshamnsviken, kommer att bli i det närmaste 9 km långt. Utgångspunkten för utredningen om sträckningen har varit att ledningen inte bör ha mer än två brytställen, gärna så att varje delsträcka motsvarar ca 3 km.
Den zon som kan sägas bli påverkad på ett eller annat sätt kan begränsas till maximalt 20-30 meters bredd, beroende på vilken form av ingrepp som blir nödvändig. Till största delen kommer ledningen uppenbarligen att kunna dras utan några större ingrepp i landskapet. Dock bör man räkna med vissa praktiska problem i samband med korsningar av vägar eller förbi känsliga områden.
Utgångspunkterna för förslaget för sträckning av transportbandet har varit en angöringspunkt vid norra delen av täktområdet inom fastigheten Ducker 1:24 med fler och en punkt i nordöstra hörnet av fabriksområdet vid Kappelshamnsviken, preciserade av ledningen för Nordkalk.
Området för provbrytning är tänkt att bli enligt uppgift från Nordkalk den norra delen av det avsedda brytområdet vid Ducker i Bunge socken.
Förslaget till utförselväg från brytningen innebär att använda den befintliga mindre skogsväg som löper längs norra kanten av täktområdet och som sedan följer vägen i ost-sydoslig riktning ner mot stora
landsvägen, för att ca 500 meter från landsvägen följa en mindre väg söder ut mot landsvägen (se karta, figur 1 nästa sida).
Transportbandet – beskrivning och tolk- ning
För att utreda möjligheterna att med så ringa påverkan som möjligt i landskapet av transportbandet påbörjades arbetet med att på karta lägga in en möjlig sträckning utgående från kända kulturlämningar och dagens kulturlandskap. Sträckningen har sedan inventerats i fält varefter vissa justeringar i sidled har skett för att nå fram till en så optimal sträckning som möjligt med hänsyn till landskapets befintliga struktur. Hänsyn har också tagits till förekommande myrar och naturvårdsområden och den föreslagna sträckningen är tänkt att så långt möjligt undvika att beröra sådana områden.
Inventeringen gav vid handen att det i princip finns två begränsade områden av kulturhistoriskt intresse. Det ena återfinns inom fastigheten Utoje
:8 i Fleringe socken och är beläget i fastighetens västra del, väster om en klintkant, och utgörs av en boplatsmiljö från sannolikt bronsålder - äldre järnålder. Området behandlades i den tidigare utredningen och dess utbredning och skyddsområde framgår av figur 2.
Den andra kulturlandskapsmiljön utgörs av kulturlandskapet i anslutning till gårdarna Mölnor :
0, Mölnor :6 och Utoje :, belägna i den sydvästra delen av utredningsområdet. Gården Mölnor :0 har ett ursprung från sannolikt medeltid, förmodligen redan från järnåldern, med tanke på förekomsten av två husgrunder från järnåldern i närområdet, vilket inte minst framgår av den järnåldersgård som finns i anslutning till åkermarken intill Mölnor.
Förekommande fornlämningar antyder en gård uppbyggd i anslutning till ån, vilket ju inte minst framgår av namnet på gården. Fastigheterna Mölnor
:6 och Utoje : är mindre parter som tillkommit under loppet av framför allt 800-talet.
Lägger man samman informationen från kartan 1700 med dagens landskap finns det en god rumslig överensstämmelse mellan förekommande fornlämningar och kulturlandskapet 700, vilket stämmer väl överens med den generella bilden av det gotländska landskapet. Kontinuiteten, där gårdarna som etablerats eller finns under järnåldern, i hög grad motsvarar situationen år 700, är ett karaktäristiskt drag i det gotländska landskapet.
Efter att ha fältinventerat sträckan, utgående från kartans information, har en sträckning lagts in som i ringa grad påverkar det äldre kulturlandskapet. Transportbandet passerar söder om fornlämningsmiljön på fastigheten Utoje :8 utan direkt påverkan på denna. Vidare är sträckningen
Figur 1. Utredningen behandlar en tänkt sträckning för ett transportband från Ducker i Bunge via Utoje 1:8 till Nordkalks fabrik vid Kappelhamnsviken, samt frågan om en utförselväg från provbrytning inom fastigheten Ducker 1:24, Bunge socken.
1-3
Gravfält 4
3 2 f.d. åker
Stenhög
Gravar?Stenmur
R97 R21 R79 R22 R20
Röjningsrösen
R18
Utoje 1:8, Fleringe socken Teckenförklaring R38Fornlämning G3Gränssten Fornlämningsområde Stenbrott Gammal väg Utredningsområde
Figur 2. Fastigheten Utoje 1:8 med förekommande fornlämningar och andra kulturlämningar. Det väsentligaste området utgörs av den förhistoriska bebyggelsemiljö som återfinns i den västra delen av fastigheten, sannolikt från perioden bronsålder - tidig järnålder.
Figur 3. Kulturlandskapet i anslutning till Mölnor och Utoje gårdar, Fleringe socken. Kartan är en sammanläggning av dagens land- skap och situationen år 1700, sedd ut skattläggningskartan. Ledningen föreslås dras söder om fornlämningsmiljön inom Utoje 1:8 och mellan gårdarna Mölnor 1:10 i söder och Mölnor 1:6 i norr.
dragen så att den passerar norr om Mölnor gamla gård och söder om kulturlandskapsmiljön vid Mölnor 1:6 (figur 3).
Vid sidan av de ovan redovisade fornlämnings- miljöerna finns inga andra fornlämningar som berörs av ledningen. Den bedömning jag gör är att den föreslagna sträckningen i ringa grad påverkar det historiska kulturlandskapet och ligger utanför det skyddsområde som kan krävas för förekommande fornlämningar (se kartbilagan bak i rapporten).
Ojnarevägen. Beskrivning och tolkning
Det andra området för denna kompletterande kulturhistoriska utredning rör den väg (Ojnarevägen) som löper parallellt med, men utanför, det föreslagna täktområdet på fastigheten Ducker 1:24 med flera. Förslag föreligger att för den provbrytning som är tänkt att ske i norra delen av täktområdet vid Ducker nyttja den befintliga vägen ut till stora landsvägen (se figur 5 nästa sida).
Ett ställningstagande till möjligheterna att nyttja vägen utan att påverka kulturmiljön bygger på två infallsvinklar. Den ena är frågan om de kulturvärden och fornlämningar som finns i anslutning till vägen och som kan komma att påverkas och vägens egenvärde som historiskt dokument. Den andra är vilka förändringar av vägen som blir följden av de tänkta transporterna.
Inledningsvis behandlas kulturhistorien i området, därefter frågan om vilka åtgärder på vägen som kan komma att ske och vad de innebär för kulturmiljön.
Avslutningsvis görs en bedömning av möjligheterna till att nyttja vägen enligt tänkta planer.
Det är väl känt sedan länge att det historiska landskapet på Gotland har en mycket stark kontinuitet bakåt i tiden. Med det menar jag att landskapets fysiska struktur, i form av vägar, åkrar, bebyggelseplatser etc., i hög grad kan spåras tillbaka till förhistorisk tid.
Detta gäller i särskilt hög grad vägar som förband bygder med varandra och speciellt då i de skogrika delarna av Gotland. De vägsträckningar som kan beläggas i 600-talets kartmateriel, och som i hög grad återfinns än idag, är i många fall kantade av fornlämningar, speciellt av enstaka gravar liggande i vissa fall som på ett pärlband längs vägarna.
Arkeologiska undersökningar, bl. a i anslutning till en äldre väg som förbinder Buttle med Vänge, har visat på att dessa vägsträckningar i många fall går tillbaka minst 2000 år. De bör betonas att denna starka kontinuitet framför allt gäller vägar som går över hällmarker eller genom skogsbygder och som leder från ett bebyggelseområde till ett annat.
Många av dessa vägar följer ofta äldre ägogränser, vilka kan beläggas i kartmaterialet från 600-talet och framåt. Ett mått på vägens
ursprunglighet kan således tas i hur hög grad vägarna än i dag följer de ägogränser som fanns på
700-talet och som inte kom att ändras i samband med laga skiftet.
Ser vi till Ojnarevägen leder den från Bunge kyrka, via Stenstugu, passerar dagens landsväg till Fårösund och fortsätter upp till Skymnings i
Fleringe socken. På den här aktuella sträckningen följer den i mycket hög grad samma sträckning som gällde på 600-talet, vilket inte minst avspeglar sig i fastighetsgränsernas anslutning till vägen.
I den norra delen följer den en markant ås genom landskapet.
Följer man vägen till fots kan man konstatera att det synes vara ytterst marginella uträtningar eller andra förändringar av vägens sträckning sedan 600-tal. Vägen är dock något breddad och uppgrusad i förhållande till den historiska vägen, men sammantaget synes vägen ha i mycket hög grad kvar sin ursprunglighet, så som man kan följa den bakåt via de äldre kartorna.
Men vägen, eller skall vi säga vägsträckningen, är betydligt äldre än vad som framgår av kartorna, vilket inte minst visar sig i förekomsten av fornlämningar i anslutning till den. Strax öster om Figur 4. Ojnarevägen. Förutom att vägen är något uppgrusad och något breddad är den i hög grad identisk med den väg som kan följas via de äldre kartorna.
StolpeKalkstenshög (brunn?) Grav? Rest sten R85
G3 G2 StensamlingKalkbrott F83
Spridda stenbrott 95Milsten
Kalkugn
R39
R38 R37
R81 R82Kalkugn
R69Tipp G11
G12G4 G5 G6 G7 G8 G9 G10
R68 Spridda stenbrott G1
Teckenförklaring R38Fornlämning G3Gränssten Fornlämningsområde Stenbrott Gammal väg Utredningsområde
Jaktskydd?
Ny grav Tänkt transportväg för provbrytningen
Figur 5. Den tänkta vägen för transport från provbrytningen avser att följa den befintliga, äldre vägen (Ojnarevägen) ner till stora landsvägen. Vägen tangerar täktområdet i den norra delen, i övrigt ligger den utanför det täktområde som ansökan från Nordkalk avser. I direkt anslutning till vägen i den östra delen finns en välbevarad fornlämningsmiljö .
Ojnare myr och i direkt anslutning till vägen finns en ovanligt välbevarad järnåldersgård med sina marker, även om delar i dag är starkt igenväxta.
Fornlämningarnas rumsliga placering visar att gården har knutit an direkt till vägen.
Som en markering av gårdens territorium förekommer det en grav i söder och några gravar i norr, som på ett synbart sätt markerar gårdens territorium. Gravarna är anlagda direkt intill vägen med syfte att vara synliga för förbipasserande. Gravarna kan med andra ord ses som ägomarkeringar och gränsmarkeringar.
Kommer man från söder passerar man en markant grav på vänstra (västra) sida av vägen, belägen ca 7 meter från vägkanten (fornlämning nummer 39 enligt Riksantikvarieämbetets förteck- ning). Graven är plundrad, men torde innehålla resterna av en skelettbegravning, sannolikt från den äldre järnåldern (se kartan, figur 8 på följande sida).
Vägen leder sedan vidare upp mot ett mindre krön, där själva gården ligger. Den består av tre husgrunder, varav en är ca 24 meter lång (fnl 38).
Gården kan ses som en traditionell järnåldersgård, bestående av ett boningshus och två mindre uthus.
Från de två husen på krönet leder en stensträng
söderut och tangerar vägen innan den viker av mot sydväst och är sedan svår att följa på grund av vegetationen.
Omedelbart norr om bebyggelsen på klinten finns en grav som, i enlighet med förhållandena i Vallhagar, Fröjel socken, kan hysa den äldsta begravningen på platsen, vilket torde innebär ca.
00 e.Kr.
Väster om bebyggelsen, nedanför en mindre klintkant, återfinns gårdens produktionsmarker i form av åker och äng. Den täta vegetationen omöjlig- gör en mer detaljerad kartering av dessa marker, men ett flertal, tidigare ej registrerade, åkerterrasser,
röjningsrösen och kortare stensträngar talar sitt tydliga språk. Här finns ett ca 2-3 ha stort område som har varit gårdens åkermark.
Följer man vägen ytterligare drygt 00 meter mot norr kommer man till en svag ås som i östvästlig riktning korsar vägen. På åsen, omedelbart väster om vägen finns en grav registrerad, belägen ca 4 meter från vägen (fnl 81). Inventeringen har visat att här sannolikt finns ytterligare en grav. Därtill påträffades vid fältbesiktningen ytterligare en grav belägen längre mot väster och bortom den kalkugnsruin (fnl 82) som är anlagd i vallen med öppning mot norr.
Väger man samman de skilda lämningarna har vi här en mycket välbevarad gård från järnåldern, belägen omedelbart intill den väg som förband Bunge med Fleringe. Vägen är, i alla fall i anslutning till fornlämningsmiljön, med andra ord att se om en del av fornlämningsmiljön.
Dock måste noteras att de förekommande gravarna inte är alla de gravar som måste ha hört till gården. Med tanke på att gården sannolikt har existerat i flera hundra år måste det finnas ytterligare begravningar tillhörande gården. Det är närmast regel på Gotland att järnålderns gårdar saknar gravar, vilket har att göra med att det traditionella begravningssättet under den här tiden var i form av små stenkistor under flat mark, innehållande de brända benen efter den avlidne.
Man måste med andra ord räkna med att de finns oupptäckta gravar till gården. Var dessa kan finnas är svårt att säga, men en kvalificerad gissning är att de bör återfinnas intill själva bebyggelsen, eller söder om denna. Möjligen kan även området öster om vägen ha varit plats för begravningar
Med tanke på vägens orördhet vad gäller sträckning och utformning och dess direkta samband med den välbevarade järnåldersgården, kommer av naturliga skäl förändringar av vägens sträckning, bredd eller höjd att på ett påtagligt sätt negativt Figur 6. Centralt inom ”gårdstomten” finns en väl synlig grav.
Möjligen innehåller den gårdens äldsta inbyggare, i likhet med hur förhållandena är i Vallhagar i Fröjel socken. Den kan med andra ord sannolikt dateras till tidig romersk järnålder; omkring 100 e. Kr.
Figur 7. Norr om järnåldersgården passerar vägen en mindre ås, på vilken ett antal gravar finns som en gräns mot gårdens territorium. Graven närmast vägen ligger till vänster i bilden och på ett avstånd av ca 4 meter från vägkanten.
Fornlämningsmiljöns omfattning Grustäkt
Grav
GravGrav
Kalkugn
Gravar Grav Husgrunder
Stensträng
Stensträng Odlingsmark till gården
Figur 7. Centralt längs Ojnarevägen finns lämningarna av en ovanligt välbevarad järnåldersgård, bestående av husgrunder, gravar, åkermark, röjningsrösen och stensträngar. Fornlämningarna är belägna i direkt anslutning till vägen på sådant sätt att man tveklöst skall se vägen som en del av denna kulturmiljö.
påverka kulturmiljön. Om de planerade åtgärderna på vägen för transporterna innebär sådana förändringar, vilket förefaller ofrånkomligt, innebär det att den välbevarade kulturmiljön kommer att påverkas påtagligt negativt. Jag vill i sådant fall avstyrka att vägen används för transportena och att man från företagets sida söker en annan lösning.
Ett alternativ till den tänkta transportvägen är att anlägga en väg genom själva täktområdet, som genomförda inventeringar visar inte hyser några större kulturhistoriska värden, med undantag av kalkugnsmiljön i södra delen av täktområdet.
Figur 9 på följande sida visar på några ur kulturminnevårdssynpunkt alternativa vägar.
Sammanfattning
Ur kulturhistorisk synvinkel bör det inte finnas några hinder att anlägga ett transportband med den sträckning som har föreslagits i föreliggande rapport.
Frågan om att använda Ojnarevägen som väg för transporter för provbrytningen är dock mer komplicerad, då vägen är att betrakta som en del av fornlämningsmiljön i anslutning till den järnåldersgård som finns i området.
Med tanke på den mycket välbevarade kulturmiljön finns det starka antikvariska och kulturhistoriska skäl till att inte använda vägen som transportled med tanke på de förändringar som uppenbarligen blir fallet, utan låta den förbli orörd och i sitt nuvarande skick.
Jag vill istället förorda att man anlägger en väg genom det tilltänkta täktområdet.
Docent Dan Carlsson ArkeoDok
StolpeKalkstenshög(brunn?) Grav? Reststen R85
G3 G2 StensamlingKalkbrott F83
Spridda stenbrott 95Milsten
Kalkugn
R39
R38 R37
R81 R82Kalkugn
R69Tipp G11
G12G4 G5 G6 G7 G8 G9 G10
R68 Spridda stenbrott G1
Teckenförklaring R38Fornlämning G3Gränssten Fornlämningsområde Stenbrott Gammalväg Utredningsområde
Jaktskydd?
Nygrav Tänkttransportvägför provbrytningen Alternativatransportvägar
Figur 9. Som alternativ till att använda Ojnarevägen som urtförlerväg föreslås några alterantiv som leder genom det tilltänkta täkt- området. Ur kulturminnesvårdssynpunkt är ett sådant altermnativ att föredra då dessa vägsträcknigsalternativ inte påverkar några mer betdyanbde kulturvädeen. dock är att notera att i dessa förslag inte ligger något ställningstagnade till evengteultl förekomamdne naturväfen eller andra intressen.
