Folkbildningens framsyn
rapport från Ölands folkhögskola
Ölands folkhögskola har arbetat med Folkbildningens framsyn under våren 2003 på följande sätt:
- haft konferens med samtliga anställda under v 16 där 1 dag ägnades åt Folkbildningens framsyn
- fortsatt arbete med Folkbildningens framsyn 1 dag under Bornholmskonferensen vecka 22
- Folkbildningens framsyn har varit en stående fråga på alla vårens styrelsemöten och skolråd
- avslutning och sammanfattning av Folkbildningens framsyn vid Ölands folkhögskola under vecka 33
________________________________________________________________
Behnn Edvinsson Ölands folkhögskola 0485 564 404
Rektor Skogsby 0485 564 400 växel
386 93 Färjestaden behnn.edvinsson@folkbildning.net
Folkbildningens roll i ett lokalt, regionalt, nationellt och internationellt perspektiv
Folkbildningens och folkhögskolans roll som motor och katalysator i samhällsutvecklingen är en värdefull resurs och kan ses i ett antal olika perspektiv
Lokalt:
- som en mångkulturell mötesplats
- som lokalt utbildnings- och kulturcentrum, med kurser, föreläsningar, fortbildningar, uppdragsutbildningar, utställningar, konserter och andra kulturaktiviteter.
Regionalt:
- som centrum för samverkan och utveckling av näringsliv och kultur
- som en del i nätverk av kultur, forskning och utvecklingsarbeten (t ex bildandet av Campus Öland, en samverkan mellan Ölands folkhögskola, Högskolan i Kalmar, Ekologiska forskningsstationen Uppsala universitet samt Torslunda försöksstation, Lunds universitet)
- medverka i ett regionala utbud av utbildning i samverkan med högskolor, universitet, annan folkbildning och andra folkhögskolor.
- att bidra till regional utveckling genom korta kurser och fortbildningar för olika personalkategorier och genom uppdragsutbildning för företag regionen
- att bredda och utveckla samarbetet med respektive huvudman. En tredjedel av landets folkhögskolor har landsting/region som huvudman
- att skapa utbildningar och fortbildningar för personal inom landstingets och vara fortbildnings- och konferenscentra för huvudmannen.
- att utveckla nätet som mötes- och studieplats för att öka tillgängligheten till folkbildningens- och folkhögskolans verksamheter
Nationellt:
- att verka som motor och katalysator i utvecklingen av det livslånga lärandet och det aktiva medborgarskapet.
Internationellt:
- att delta i utvecklingsarbeten för att stärka demokratin och medverka i den internationella utvecklingen både via nätet men också genom olika
utvecklingsprojekt där deltagarna möts fysiskt (EU-projektet UNI-game är ett exempel där Grekland, Österrike, Italien, Skottland och Öland arbetar
tillsammans för att analysera gamebased learning och utveckla nya modeller för nätbaserat lärande)
Folkbildningen i framtiden
Det livslånga lärandet och ett aktivt medborgarskap är två begrepp som kommer att ha stor betydelse för formandet av folkbildningen i framtidssamhället.
I EU-kommissionens definition av det livslånga lärandet beskrivs lärandet i tre delar; det formella lärandet, det ickeformella lärandet och det informella lärandet. Folkbildningen är unik eftersom folkhögskolor och studieförbund av tradition arbetar inom alla tre sektorerna.
Det formella lärandet
Folkhögskolorna har rätten att ge sina studerande på allmänna kurser grundbehörigheten för vuxna och att utfärda motsvarigheten till godkänt i gymnasieämnen. Studerande från
folkhögskola kan genom sina studier få grundbehörigheten för vuxna, få ett omdöme efter sina studier och kan konkurrera om utbildningsplatserna vid högskolor och universitet i den s k folkhögskolekvoten.
Att kunna verifiera kunskaper och färdigheter enligt de normer som samhället upp till gymnasienivå är en viktig rätt för folkhögskolorna. Det ger folkhögskolorna ett berättiga nde och legitimitet i det formella lärandet.
Folkhögskolornas bidrag till det formella lärandets utveckling präglas av en självständig utveckling som påverkat och förändrat det formella lärandet på djupet även in i andra lärinstitutioners pedagogiska utveckling.
Folkhögskolornas pedagogiska arbete har alltid präglats av en holistisk kunskapssyn och en helhetssyn på människan. Demokratin och yttranderätten är central. Folkhögskolorna var de som gick i frontlinjen för nödvändigheten av att kunskaper och färdigheter sattes i ett sammanhang och var föregångare i utveckla ndet av temastudier, projektarbeten, lärarlagsarbeten m m.
Långt innan begreppet ”aktivt medborgarskap” myntades förstod de främsta inom
folkhögskolorna vikten av att stärka människors självförtroende och delaktighet i samhälls- och studiearbetet. Folkhögskolans arbetssätt har sin grund i att människan är forskande till sin natur, att människan har en inbyggd drivkraft att lära, inte bara under studie tiden utan ett lärande som pågår under hela livet.
I de estetiska kurser som växte fram under 70-talet på många folkhögskolor fanns en insikt om att de konstnärliga uttryckssätten gav oöverträffade möjligheter att levandegöra och synliggöra berättandet, kunskaperna och visionerna för att stärka demokratin och yttranderätten. Redan Grundtvig talade om ”det levande ordet”.
Att vara delaktig i samhällsutvecklingen omfattar en syn på människan och tilltro till att varje individ har viktiga saker att säga eller berätta för att samhällsutvecklingen ska kunna drivas framåt. Att ge kunskaper, visioner och tankar gestalt är en viktig del i folkhögskolornas pedagogiska arbete.
Det är viktigt att de svaga grupperna får en egen röst och blir synliga men det är också viktigt att folkbildningen får möjlighet att utbilda deltagare och utveckla kulturarbetet på hög nivå så att folkbildningen kan agera som katalysator och skapa alternativ i kulturutvecklingen. För en del folkhögskolor har gestaltandet blivit en viktig del i det pedagogiska utvecklingsarbetet.
Folkhögskolans pedagogiska särart hade inte varit möjlig om inte folkhögskolan haft en relativt stor frihet i förhållande till staten där folkhögskolans rätt att forma sina egna planer och arbetssätt spelat en avgörande roll.
Avtrycken av denna utveckling in i de övriga skolsystemen är tydliga där gymnasieskolornas estetiska program är ett exempel. Ett annat är högskolornas förändrade kursutbud där de estetiska områdena fått en mycket stark position och där det under senare tid allt oftare nämns begrepp som ”gestalta” i kursbeskrivningarna. Många enstaka kurser inom estetiska områden på högskolor och universitet har stora likheter med motsvarande
folkhögskolekurser. Den stora skillnaden är att de studerande på högskolor och universitet får sina poäng och betyg efter avslutad kurs medan folkhögskolor endast ger ett intyg.
Förslag
- Folkhögskolan har en legitimitet för vuxenstuderande som motsvarar
gymnasieskolan. Mot bakgrund av allt längre studietid och allt mer kvalificerade studier för medborgarna måste också folkhögskolan få ökad legitimitet som motsvarar högskolestudier, i ett första skede när det gäller enstaka kurser.
- Den styrning av statsbid ragen som staten gjort under den senaste 10-årsperioden i form av K-anslag, S-anslag m m måste belysas ur fler aspekter än hittills och utvärderas. Folkhögskolorna har visat ansvar, omdöme och utvecklingskraft i samhällsarbetet vilket betyder att det inte borde finnas anledning till att ”villkora”
delar av statsbidragen fortsättningsvis.
Det ickeformella lärandet
Folkhögskolan och folkbildningen är historiskt mötesplatsen fö r ickeformellt lärande för ett stort antal vuxna.
Studiecirkeln är en unik företeelse och i studiecirkelform deltar mer än 3 miljoner
medborgare årligen i 320 000 studiecirklar. Genom sin omfattande verksamhet och förmåga att nå ut i minsta landsända är studieförbunden unika nätverk och som ofta används för studier kring viktiga samhällsfrågor som t ex EU-medlemskapet.
Folkhögskolorna anordnar ett stort antal både långa och korta kurser som kan anses falla in under ramen för det ickeformella lärandet. Det ickeformella lärandet är en vikig grund för att utveckla ett aktivt medborgarskap eftersom det styrs utifrån andra behov än formella betyg och behörigheter. I det ickeformella lärandet är demokrati- och kulturområdena centrala.
Problemen kring t ex utanförskapet (gäller inte bara invandrarkulturer utan i högsta grad också ungdomskulturerna), långtidssjukskrivningarna, långtidsarbetslösa m m har här möjligheter att bearbetas på otraditionella och okonventionella sätt.
Förslag
- Ökade anslag från statens sida skulle betyda att folkbildningen kan gå in i en rad sektorer som idag bearbetas och uppmärksammas på blygsamma sätt från samhällets sida. Förebyggande hälsoarbete och folkhälsoarbetet är ett sådana områden där folkhögskolor och studieförbund skulle kunna göra stora insatser om anslagen från staten ökade. Andra områden är stärkandet av demokratin och utvecklandet av det internationella utbytet.
Det informella lärandet
Folkhögskolorna är av tradition en arena och mötesplats för det informella lärandet och där spelar internaten en stor roll. Under senare år har t ex folkbildningsnätet utvecklats till en virtuell arena och mötesplats för det informella lärandet.
Erfarenheter av folkbildningens arbete med det informella lärandet i studieförbund och folkhögskolor är inte bara en resurs för att öka människors livskvalité. En rad
utvecklingsarbeten visar t ex att folkhälsoarbetet kan stärkas genom organiserade satsningar på t ex nätverk för patienter/anhöriga/närstående. Man lär av varandra genom
erfarenhetsutbyte, vilket i sin tur avlastar sjukvårdsupplysningen, akutsjukvården, vårdcentralers- och klinikers arbeten
Folkbildningen kan med sina erfarenheter organisera nätverk, både virtuella och digitala, för att stärka det aktiva medborgarskapet. För samhället är detta en resurs som har direkta
återverkningar på kostnaderna för hälso- och sjukvården. För patient/anhörig/närstående ökar livskvalité och delaktighet, vilket t ex ett exempel från Uppsala visar där man organiserat nätverk för unga reumatiker. Ungdomar kan via nätet samtala med varandra om sina speciella problem och nätet ger en nödvändig integritet för ungdomskulturen som inte finns någon annanstans i vårdarbetet med unga reumatiker.
Förslag
- Att stärka det informella lärandet och det aktiva medborgarskapet är en samhällsekonomisk potential som hittills använts i alltför blygsam omfattning.
Ökat ekonomiskt stöd stärker arbetet med utanförskapet, en viktig uppgift inte minst när det gäller ungdomskulturerna, och skulle ge folkbildningen
möjligheter att på bred front vidareutveckla områden som folkhälsa, förebyggande hälsovård, det öppna och flexibla lärandet och inte minst det internationella arbetet.
Tillgänglighet
För att stärka folkbildningens roll i det livslånga lärandet är förutom legitimiten också tillgängligheten av avgörande betydelse. För de studerande vid folkhögskolorna har studiefinansieringen försämrats drastiskt, vilket främst slår mot de svaga grupperna i
samhället. På högskolan kan 18-åringar få studiemedel – på folkhögskola är åldersgränsen 20 år. Samma regler måste gälla för olika studieformer. På allmän kurs gäller studiemedel 3 x 40 veckor och på särskilda gäller 2 x 40 veckor. För sva ga grupper är tiden för studiemedel för kort och bör i första hand behovsanpassas.
Förslag
- En förändring av möjligheterna att erhålla studiemedel måste omedelbart genomföras så att studerande på folkhögskolor får samma möjligheter till studiemedel som studerande på högskolor. Synen på studier måste ses i ett samhällsperspektiv och därför bör t ex A-kassa ge rätten att samtidigt kunna bedriva studier.
Folkbildning – som samhällsförvaltare och katalysator i demokratiarbetet
För att utveckla demokratin är folkbildningens syn på sina egna roller i demokratiarbetet avgörande. Hittills har folkbildningen skött sin roll som förvaltare väl men det räcker inte.
Folkbildningen måste också vara en katalysator i demokratiarbete och ta ställning i viktiga samhällsfrågor och våga initiera processer och driva frågor, som ibland kan bli
kontroversiella. Folkbildning kan vara en motkraft, ge människor nya tankar och idéer att handla för att utveckla samhället. Istället för anpassning kan det bli ett konstruktivt
nytänkande. Människors berättelser inom folkhögskolans pedagogik är ett synliggörande av liv och öden som stärker mångfald och demokrati och människors värdighet. Folkbildningen ska inte vara ”plåster” utan ”gödning”, näringstillförsel till förstärkt demokrati.
Folkbildningen måste förnya sin demokratisyn. Det går inte att fokusera enbart på den egna lilla verksamheten. Folkbildningen har också ett övergripande samhällsansvar. Ekonomin är viktig men får inte bli den dominerande frågan för verksamhe ten. Då slits gemenskapen sönder och folkbildningens stora styrka att agera som utvecklingskraft på samhällsscenen försätts ur spel.
Om Folkbildningsförbundet, Landstingsförbundet och Rio driver sina intressen på bekostnad av en helhetssyn på folkbildningens samhällsroll har folkbildningen ingen framtid. Risken är att folkbildningen tappar viktiga utvecklingsfrågor som folkhälsa och det internationella arbetet. Den pedagogiska utvecklingen, det livslånga lärandet, det aktiva medborgarskapet, de svaga grupperna, demokratin och yttranderätten är folkbildningens centrala frågor. Det handlar både om omvärldsanalys och pedagogisk kunnighet och nytänkande.
Folkbildningsrådets status och roll måste omvärderas. I Folkbildningsrådet finns kunskaper och förmåga att se folkbildningen i ett översiktligt perspektiv. Folkbildnigsrådet kan därför inte enbart ha en passiv roll som utförare av uppdrag. Då riskerar viktiga utecklingsområden att gå förlorade.
Folkbildningens organisationer måste i demokratisk anda ha tillit till de kunskaper och den kompetens som knyts till rådet och ge rådet mandat att initiera och driva frågor om t ex utveckling- och forskning eller internationellt arbete. I dag drivs i stort sett inget gemensamt och organiserat internationellt arbete utan det sker på på enskilda aktörers initiativ.
Förslag
- Initiera temat Folkbildning – som samhällsförvaltare och katalysator i
demokratiarbetet i konferenser och seminarier över hela landet och på nätet för att sätta fokus på folkbildningens demokratiarbete. Låt detta arbete sedan bli ett underlag för omorganisation av folkbildningens styrning och folkbildningens verksamhet.
Folkbildningens framsyn – frågor
minnesanteckningar från Ölands folkhögskola
1. Hur ser framtidens deltagare i folk bildningen ut? Vilka grupper som vi inte når idag kommer vi att nå år 2010?
Vi tror att behovet av allmänna kurser kan öka, men det beror mycket på vilken legitimitet kurserna har. Behovet av de särskilda kurserna kommer också att öka men en viktig fråga är hur man löser den ekonomiska situationen för de studerande. Möjligen blir deltagarna äldre.
Nya typer av studerande kan komma att kräva nya typer av kurser som är mycket mer
flexibla med olika typer av deltidsstudier och distansstudier. Folkhögskolan måste inom vissa områden jämställas med högskolan.
Det är svårt att sia om framtiden, men tecken tyder på att sjukskrivna och kategorin
”utbrända” kan behöva en ny inriktning på sitt liv och blir därför en ny kategori deltagare.
Folkhälsoarbetet kommer att utvecklas och kurser och utbildningar för landstingsanställda eller andra som arbetar med förebyggande hälsoarbete kan dra nya grupper till skolorna.
I framtiden ska man kunna få ett ”friskår på folkhögskola”, kanske studier på recept, likaväl som man idag inom vissa landsting prövar ”motion på recept”.
Folkhälsoarbete och förebyggande hälsoarbete borde vara ett uppdrag till folkbildningens aktörer från staten. I så fall skulle behovet av utbildning öka och därmed också ge en grund för ökad deltagarrekrytering.
Invandrare med behov av förstärkt svenskundervisning kan vara en ”nygammal”
deltagargrupp. Koncentrerade språkkurser, steg ett och två i svenska och kreativa
svenskkurser både för svenskar och invandrare kunde dels ge nya deltagare, dels vara ett nytt ämnesutbud.
Andra deltagare kan vara daglediga, och den stora grupp av pensionerade som kommer att finnas och som fortfarande har behov av eller nu vill ta möjligheten att förkovra sig inom olika områden, som t ex att använda datorn för kommunikation med andra eller som verktyg för kunskap och berättande.
Även i framtiden kommer det finnas ungdomar som kommit ”vid sidan av” i gymnasiet och som behöver komplettera och fullfölja avbrutna och ofullständiga studier. De ungdomar som tillbringat mycket tid framför datorskärmen och teveskärmen, ”skärmbarnen”, kan vara en grupp som kommer till folkhögskolan med ofullständiga gymnasiebetyg och brist på erfarenhet av social grupptillhörighet.
Det finns också människor som i vuxen ålder kommer att vilja gö ra en paus i yrkesliv och gå kurser i t ex estetiska ämnen. Möjlighet att delta i studier är mycket beroende av politiska beslut, t ex diskussion om friår, eller kompetensutvecklingstid.
Yrkesverksamma inom företag kan få sin fortbildning inom arbetslivet med folkbildningspedagogik. Utveckling av distansutbildning ger nya deltagargrupper.
2. Var ska folkhögskolorna finnas? Ska de verka som lokala bildnings- och
kulturcentra? Vara motorer i en levande landsbygd eller mötesplats där mycket folk bor?
Folkhögskolornas placering ska vara lokal och regional. De ska ligga överallt i landet. Närhet är viktigt för många, och då söker man sig till den skola man haft kontakt med och som ligger relativt nära geografiskt. Skolorna kan och bör förhoppningsvis även vara lokala kulturcentra som stimulerar närområdet. Då är det viktigt med spridning.
Folkhögskolan ska vara en mångkulturell mötesplats även i framtiden. Den är en plats för samverkan mellan olika grupper och kulturer. Här samverkar pedagogiken med olika
professioner som kommer den omgivande bygden och samhället till del. Skolan kan vara den fysiska mötesplats där kulturlivet på orten äger rum och kan mötas och ut vecklas. Exempel kan vara utställningar, föreläsningar, manifestationer m m.
Folkhögskolans förhållande till omvärlden och utveckling av samarbete med lokala
högskolor och andra lärorganisationer är nödvändig. Folkbildningen har en unik ställning i det livslånga lärandet och arbetar inom alla sektorernas, folkbildningen är också en stor resurs och de nätverk som studieförbunden har täcker hela landet, en utvecklingspotiential inte minst för det lokala och regionala näringslivet. Folkhögskolor i glesbygd är ett måste. De är snart den enda motorn och mötesplatsen som kan hålla glesbygden levande.
3. Hur utvecklar vi folkbildningens särart? Är det en fråga om förhållningssätt?
Ämnesutbud? Pedagogiskt upplägg?
Folkbildningens särart har alltid varit dess flexibilitet och uppfinningsrikedom utifrån de behov av bildning och utbildning som uppstår i samhället. Folkbildningens pedagogiska särart är en stor resurs för andra läroganisationer.
Folkhögskolorna är av tradition en arena och mötesplats för det informella lärandet och där spelar internaten en stor roll. Under senare år har t ex folkbildningsnätet utvecklats till en virtuell arena och mötesplats för det informella lärandet.
Erfarenheter av folkbildningens arbete med det informella lärandet i studieförbund och folkhögskolor är inte bara en resurs för att öka människors livskvalité. En rad
utvecklingsarbeten visar t ex att folkhälsoarbetet kan stärkas genom organiserade satsningar på t ex nätverk för patienter/anhöriga/närstående. Man lär av varandra genom
erfarenhetsutbyte, vilket i sin tur avlastar sjukvårdsupplysningen, akutsjukvården, vårdcentralers- och klinikers arbeten
Folkbildningen kan med sina erfarenheter organisera nätverk, både virtuella och digitala, för att stärka det aktiva medborgarskapet. För samhället är detta en resurs som har direkta
återverkningar på kostnaderna för hälso- och sjukvården. För patient/anhörig/närstående ökar livskvalité och delaktighet, vilket t ex ett exempel från Uppsala visar där man organiserat nätverk för unga reumatiker. Ungdomar kan via nätet samtala med varandra om sina speciella problem och nätet ger en nödvändig integritet för ungdomskulturen som inte finns någon annanstans i vårdarbetet med unga reumatiker.
Att stärka det informella lärandet och det aktiva medborgarskapet är en samhällsekonomisk potential som hittills använts i alltför blygsam omfattning. Ökat ekonomiskt stöd stärker arbetet med utanförskapet, en viktig uppgift inte minst när det gäller ungdomskulturerna, och skulle ge folkbildningen möjligheter att på bred front vidareutveckla områden som folkhälsa, förebyggande hälsovård, det öppna och flexibla lärandet och inte minst det internationella arbetet.
För att stärka folkbildningens roll i det livslånga lärandet är förutom legitimiten också tillgängligheten av avgörande betydelse. För de studerande vid folkhögskolorna har
studiefinansieringen försämrats drastiskt, vilket främst slår mot de svaga grupperna i
samhället. På högskolan kan 18-åringar få studiemedel – på folkhögskola är åldersgränsen 20 år. Samma regler måste gälla för olika studieformer. På allmän kurs gäller studiemedel 3 x 40 veckor och på särskilda gäller 2 x 40 veckor. För svaga grupper är tiden för studiemedel för kort och bör i första hand behovsanpassas.
En förändring av möjligheterna att erhålla studiemedel måste omedelbart genomföras så att studerande på folkhögskolor får samma möjligheter till studiemedel som studerande på högskolor. Synen på studier måste ses i ett samhällsperspektiv och därför bör t ex A-kassa ge rätten att samtidigt kunna bedriva studier.
4. Hur kommer folkbildningen i framtiden att bidra till att stärka demokratins utveckling?
Folkbildningen måste förnya sin demokratisyn. Det går inte att fokusera enbart på den egna lilla verksamheten. Folkbildningen har också ett övergripande samhällsansvar. Ekonomin är viktig men får inte bli den dominerande frågan för verksamheten. Då slits gemenskapen sönder och folkbildningens stora styrka att agera som utvecklingskraft på samhällsscenen försätts ur spel. Om Folkbildningsförbundet, Landstingsförbundet och Rio driver sina intressen på bekostnad av en helhetssyn på folkbildningens samhällsroll har folkbildningen ingen framtid. Risken är att folkbildningen tappar viktiga utvecklingsfrågor som folkhälsa och det internationella arbetet. Den pedagogiska utvecklingen, det livslånga lärandet, det aktiva medborgarskapet, de svaga grupperna, demokratin och yttranderätten är
folkbildningens centrala frågor. Det handlar både om omvärldsanalys och pedagogisk kunnighet och nytänkande.
Folkbildningens strategier måste riktas mot nya grupper och nya samhällsområden för att vidareutveckla möjligheterna i det formella, informella och ickeformella lärandet.
Människosyn och kunskapssyn inom folkbildningen är pedagogiska tillgångar som kan lyfta fram och ge den lilla människan ett ansikte och identitet. Att synliggöra kunskaper, visioner, idéer m m både för sig själv och andra är en viktig väg för att stärka demokratin och
yttranderätten och ge den lilla människan en röst.
Mångfalden av kurser inom folkhögskolan befrämjar demokratin. Man möter andra
människor och människor ur grupper man annars inte skulle få kontakt med. Folkhögskolan kan vara en arena för möten över kulturgränser. Mångfalden av skolor är en fördel i sig.
Skolor verkar i olika miljöer och möter därigenom lokala beho v. Blandningen av människor ökar förståelsen och toleransen mellan olika grupper, även över åldersgränser. I
folkhögskolans pedagogik och studiesätt ökar människors självförtroende så att de kan och vågar engagera sig i samhället. I skolsamhället och i deltagande i elevdemokrati och engagemang i frågor som gäller skolans inre arbete och även i aktioner utåt i samhället praktiseras demokratiskt. Man lär sig hur medborgarinflytande kan gå till och vad det kan resultera i.
Folkbildning är ett medel att öka tilltron på sin förmåga att hitta en ny väg i sitt arbetsliv och livsstil. Man söker nya värderingar och meningsfullhet och folkhögskolan kan vara
mötesplats och ge stimulans och kunskap för att forma sitt liv. Därigenom kan man också få tillit till sig själv och tillsammans med andra utöva ett aktivt medborgarskap och demokratin i samhället stärks.
För att utveckla demokratin är folkbildningens syn på sina egna roller i demokratiarbetet avgörande. Hittills har folkbildningen skött sin roll som förvaltare väl men det räcker inte.
Folkbildningen måste också vara en katalysator i demokratiarbete och ta ställning i viktiga
samhällsfrågor och våga initiera processer och driva frågor, som ibland kan bli
kontroversiella. Folkbildning kan vara en motkraft, ge människor nya tankar och idéer att handla för att utveckla samhället. Istället för anpassning kan det bli ett konstruktivt
nytänkande. Människors berättelser inom folkhögskolans pedagogik är ett synliggörande av liv och öden som stärker mångfald och demokrati och människors värdighet. Folkbildningen ska inte vara ”plåster” utan ”gödning”, näringstillförsel till förstärkt demokrati.
5. Vilken roll kan folkbildningen spela i den regionala utvecklingen? Som
kompetensförsörjare för regional tillväxt? Som arena för fri och frivillig utbildning?
Går det att förena dessa olika roller?
De lokala behove n kan innebära att erbjuda kompletterande och alternativ utbildning för dem som av olika anledningar inte har grundbehörigheten för vuxna, som behöver tillskott av utbildning vid annan tid i livet.
Hur kan samarbete ske med andra utbildare? En tredjedel av folkhögskolorna har landstingen som huvudman. Hur använder huvudmannen sin skola för sina utbildningsbehov? Här finns stora möjligheter till samordningsvinster, ekonomiskt lönsam utbildning och användning av en pedagogik som är lämpad för vuxnas fortbildning och även rehabilitering. Det kan bidra till regional utveckling. I utveckling av samverkan med högskolan finns folkbildningens pedagogik att kombinera med högskolans ämnesstudier och poängsatta kurser.
Ämnesutbudet kan öka, dels genom kompetensutveckling på deltid, dels genom
behörighetskomplettering. Folkhögskolan kan bidra med skräddarsydda utbildningar för företagen, då med sin speciella pedagogik och syn på vuxnas lärande.
Det finns en stor efterfrågan på utbildningar inom estetiska ämnen. Folkbildningen kan utveckla de estetiska kurserna som varit framgångsrika senaste åren. Man kan komplettera med nya ämnen och utveckla samarbete utifrån regionala och lokala traditioner tillsammans med redan etablerade verksamheter inom konst, kultur, näringsliv och högskola..
De ekonomiska förutsättningarna för folkbildning och folkhögskola kan man inte bortse ifrån. Utan ekonomiska möjligheter för människor att delta i utbildning, som arbetslös, som sjukskriven, med studiemedel eller annat, går det inte att tänka framtidsinriktat. Ett mera flexibelt lånesystem för studier skulle göra det möjligt för fler att delta.
