SAMLAREN
T id s k r ift fö r
svensk litteraturhistorisk
fo rskn in g
Å R G Å N G88 1967
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
B O K T R Y C K E R I A K T I E B O L A G U P P S A L A 1968
Maestä! D et er endnu i en stil, der basrer prae-veristiske traek, men lad os notere sansen
for at tegne en folkelig type, opfattet med overbasrende ironi og ikke uden varme. Jeg m inder her om, at Belfagor netop var en nanazione in versi, og at dette digt, sam- men med Pier Gudrö, aftegner Pirandellos fors0g inden for en genre, der havde nydt stor yndest siden romantikkens tid.
Jeg mener altså, at det nok kunne have vaeret tilfprt kapitlerne om novellekunst og poesi nogle flere nuancer, men skal vaere den fprste til at indrpmme, at så vel afsnittet om Capannetta som det fplgende om Mal gio condo giver interessante og tillige betyd- ningsfulde bidrag til beskrivelsen af den unge Pirandellos kunstneriske praksis.
Inden jeg forlader de to fprste kapitler i disputatsen, skal jeg omtale endnu et for- hold, der kan undre, når man står med en bog om Pirandello, som desuden på titel bladet kalder sig arte e teoria. D a skuespillet indtager en så fremragende pläds inden for Pirandellos produktion, förekommer det urimeligt, at der ikke i disputatsen före kommer en blot n0dt0rftig omtale af Pirandellos fprste dramatiske fors0g. Da de f0rste af disse fra de helt unge år naeppe kan findes og formentlig ikke eksisterer mere, kunne man godt have tasnkt sig en omtale af det fprste kendte stykke fra den store dramatikers hånd, nemlig La morsa, der oprindelig havde tiden L’epilogo (se disputatsen p. 129). D et interessante er nu, at dette stykke for fprste halvdels vedkommende naesten er identisk med novellen La paura, der blev trykt fprste gang i La Domenica italiana, 1. august 1897. Man finder novelle og skuespil henholdsvis i Opere II og i Opere V. Gösta Andersson henviser til, at det nummer af tidsskriftet Ariel (20. marts 1898), hvori L ’epilogo er trykt, desvaerre ikke findes i Elio Providentis samling (se disputatsen, p. 129). Men dette kunne dog ikke forhindre en omtale af de to tekster, derunder en sammenligning af formel art mellem fortaelling og skuespil. Det ville waere rigtigt af tre grunde. For det fprste fik vi derved en underspgelse, der kunne svare til afsnittene om Capannetta (fortaelling) og om Mal giocondo (poesi) som et saerligt kapitel om Pirandellos store genre (skuespil). For det andet er det således, at novellen stofligt- tematisk kun omfatter halvdelen af skuespillet, hvilket kunne give anledning til frugt- bare overvejelser over forholdet mellem de to genrer inden for Pirandellos forfatterskab, som påkalder den stprste opmasrksomhed. For det tredie kan det noteres, at teaterstykket er fra 1892, og ikke fra 1897, som man har ment; det blev överdraget til Zacconi i november 1892 med en opfprelse på Teatro Valle for pje (se Giudice, p. 153).
Altså kunne man her behandle en forholdsvis tidlig teatertekst og desuden stille spprgsmålet, om udarbejdelsen af stykket er sket fpr novellens. Dermed kunne man antyde en underspgelse af stor teoretisk betydning og dermed give en mere nuanceret fremstilling af den unge Pirandellos kunst og kunstopfattelse. Jeg har kun villet naevne dette, fordi man helt må savne omtale af Pirandellos skuespil i Gösta Anderssons disputats. Ganske vist findes der spredte bemaerkninger rundt omkring, men netop ingen samlet frem stilling af et emne, der er så centralt, at det npdvendigtvis burde have haft sin veldefinerede pläds, også fordi talrige allusioner til teaterets kunst findes i de skrifter, der behandles i disputatsens kapitel III.
Jeg kommer herefter til dette tredie kapitel og det fplgende (der specielt handler om Gabriel Séailles). Her kan jeg fatte mig i stprre korthed, fordi disse afsnit danner tyngdepunktet i afhandlingen, og fordi jeg her har langt faerre ting at indvende. D et er rim eligt på ny at udtale beundring for Gösta Anderssons arbejde i disse kapitler. Selv om kapitel III optager diskussion af emner, der har vaeret behandlet af tidligere forskere, kan Gösta Andersson her give nye oplysninger og nye problemstillinger. For- billedlig er hans gennemgang af Pirandellos forhold til Alberto Cantone, til Bonghi, til Nordau. D et gaelder her, at Gösta Andersson har sprget for at gennemarbejde alle de teoretiske skrifter, ikke blot dem, der er blevet optaget i Opere V I, og man må i pvrigt med Rauhut og Andersson beklage, at en vaesentlig del af de relevante afhand- linger ikke er kommet med i de samlede vaerker, ganske saerligt fordi mange af dem er vanskelige at opdrive. Jeg har talt op til tolv forskellige tekster, som ikke er blevet genoptrykt. Gösta Andersson har opspgt dem og draget dem med ind i billedet, således at hele dette afsnit giver den fuldstaendigst mulige fremstilling af dette store og interes sante emne; en stor del af den pvrige produktion fra de samme år er lejlighedsvis blevet
draget hid til sammenligning, således at man kan sige, at dette kapitel danner en frem- ragende håndbog i Pirandellos kritiske virksomhed i de unge år.
0 g hertil kommer da i kapitel IV endelig Gösta Anderssons egentlige mesterstykke: påvisningen af Pirandellos forhold til Gabriel Séailles. Gösta Andersson udtrykker sig alt for beskedent, når han siger, at denne underspgelse kan bidrage til at belyse proble met in misura non indifferente; kritikeren fpler trang til at rette dette til in misura
da far colpo. Selv de mest grundige Pirandello-forskere som Giudice og Rauhut nævner
knap nok Séailles.
Jeg kunne måske her i alleryderste beskedenhed bidrage med et par tilfpjelser, der åldeles ikke er af sensationel art. Vedrprende Petrarca a Colonia, som omtales i disputatsen p. 61—63, kunne man måske gå et lille skridt videre og vise, at den unge Pirandello forspger sig inden for en humoristisk kritikerstil, der benytter det velvalgte citat som effektfuldt udtryksmiddel. Pirandello citerer Petrarcas eksklamationer over livet i den tyske by: M irnni in terra b ar b ar i ca quanta civilitas, quae urbis species, quae virorum
gravitas, quae munditiae matronarum, eller lidt senere: Obstupui, skriver Petrarca
(d, v. s. «jeg stod som mållps!»), og han fortsætter: DU b o n i! quae fo rm a ! quae
fades / qtds habitus ! amare potuisset quisquis eo non praeoccupatum anim um attulisset,
hvilket betyder så meget som «den, der her ej mpdte med et betynget sind, kunde elske dette syn»; man fpler, at Pirandello har forstået at stille sig på hpjde med Petrarca, således at han kan erkende den store digters levende og frigjorte prosastil, i pvrigt samtidig med at han kan konstatere, at Petrarcas latin ikke altid er det bedste, ikke
altid
fior di latino, som Pirandello· siger.Måske kunne man i anledning af La menzogna del sentimento nell’arte (disputatsen p. 63—64) have fremhævet den lærde tendens i fremstillingen, hvor bl. a. den danske iatmlst Madvig ci teres: den unge Pirandello tænkte på at bli ve filolog og hvæssede sin pen til dette formål. Hvad angår Prosa moderna (Dopo la lettura del «Mastro-don
Gesualdo» del Ver ga) kan jeg i al spagfærdighed som specialist anfpre, at Gösta Anders
son ikke gpr opmærksom på, at Pirandello i virkeligheden hprer til det parti, der fore- trækker l Malavoglia for Mastro-don Gesualdo, således at den nævnte artikel af P iran dello snarere er fremkaldt af en irritation over, at mesteren havde forladt den suve- ræne fremstillingsform i I Malavoglia for en mere konstrueret stil i Mastro-don Gesualdo. Pirandello giver ikke direkte udtryk for dette ståndpunkt i den nævnte artikel, men vi ved fra hans föredrag om Verga, hvorledes han så på den sidste store sicilianske roman fra Vergas hånd.
1 afsnittet om Séailles kan jeg anfpre, at Gösta Andersson p. 149, hvor der henvises til Séailles (p. 164): V art n ’est pas un raisonnement, il est la vie, burde have udvidet sammenligningen en smule og f. eks. have henvist til, at Pirandellos udtryk N o n il
dr amma fa le pers one, ma que ste, il dr amma har et grundlag hos Séailles: Le vrai poète découvre tout à coup son drame dans P histoire, dans la vie, comme le peintre son paysage dans la nature, au chock d ’une émotion soudaine (p. 167). Pirandello har her
på karakteristisk vis intellektualiseret Séailles’ billedrige stil. Desuden er det jo netop her betydningsfuldt, at Pirandello her lægger vægt på skuespillet som eksempel.
Med hensyn til Pirandellos afhandling VU m orism o kunne man stille det spprgs- mål, om der er nogen förbindelse mellem Pirandello og den milanesiske bohème,
la Scapigliatura. Pirandello henviser et sted (se Opéré VI. p. 119) til de lombardiske
digtere fra perioden efter de italienske frihedskrige: penso ai poeti della scapigliature
lombarda; men man har ikke nogen unders0gelse af förbindelsen mellem Pirandello
og Carlo Dossi f. eks., idet Dossi netop havde planlagt at skrive den italienske hum oris mes historié. Men dette er kun et spprgsmål og kan næppe besvares nu. Den danske italianist J0rn Moestrup, der er specialist i den nævnte lombardiske litteratur, har i sin disputats La Scapigliatura. Un capitolo della storia del Risorgimento (1966) behandlet Dossis fors0g på at skrive humorismens historié, men har ikke nævnt Pirandello i denne förbindelse.
Måske kunne jeg tilfpje endnu nogle få spprgsmål eller komme med enkelte tilfpjelser, men det förekommer mig unpdvendigt. D et bpr da også fastslås, at Gösta Andersson i det sidste store af snit af sin disputats bringer prim æ rt stof, der fremfpres med grundig
o g klar dokumentation, således at man står over for en inciterende håndbog i et centralt emne, der her han fået en smuk behandling: kommende Pirandelloforskere kan udnytte det lettilgasngelige o g vel disponerede forskningsresultat.
Hans Sörens en
Karl Erik La g e r l ö f: Den unge Karl Vennberg. (Akad. avh. Gbg.) Bonniers. Sthlm 1967.
Karl Erik Lagerlöfs avhandling Den unge Vennberg behandlar Vennbergs utveck ling till och med diktsamlingen Tideräkning (1945). Fyrtiotalisten Vennberg framträdde
1944 med Halmfackla; dessförinnan hade han utgivit Hymn och hunger (1937), en »förfyrtiotalistisk» diktsamling som varit förbluffande obeaktad. Genom att Vennberg generöst ställt material (brev, dagboksanteckningar, manuskript, intervjuuttalanden) till förfogande har Lagerlöf kunnat teckna en litteraturhistoriskt praktiskt taget ökänd utvecklingshistoria från trettiotalets början fram till och med 1945. Avhandlingens främsta förtjänst ligger häri, liksom i att den överhuvud innebär det första större för söket att litteraturhistoriskt behandla en svensk fyrtiotalslyriker. Metodiskt följer den upptram pade stigar: den är huvudsakligen en biografisk-psykologisk och komparativ- idéhistorisk studie.
A tt skriva om en samtida diktare som står till förfogande som ständig inform ations källa, ställer speciella krav på källkritisk observans. Lagerlöf inleder med några täm ligen vårdslösa resonemang om källäget: de dokumentariskt fastställbara uppgifterna om de första åren inskränker sig till några notiser i kyrkböckerna, huvuddelen av materialet härrör från sena meddelanden i intervjuer, brev och minnesartiklar, tillkomna decennier efter de relaterade förhållandena, men »vi måste använda oss av de källor som står till buds och inte låta osäkerheten bringa forskningen till tystnad» (s. 13). Ibland brister det ifråga om strikt källkritik. På två ställen hänvisas till ett uttalande från mars 1943 som belägg för Vennbergs inställning till finsk-ryska vinterkriget !9 3 9 —4 ° (s. 246, 258); därvid beaktas inte den opinionsomsvängning som åstadkoms genom Finlands uppslutning på Hitlers sida vid Tysklands brytning med Ryssland 1941, vilket är desto betänkligare som Vennbergs uppfattningar, speglade i uttalanden från de första krigsåren, var starkt växlande. Liknande underlåtenhet att beakta de speciella omständigheterna vid ett uttalandes tillkomst återkommer t. ex. då avhandlingen utnyttjar Vennbergs redogörelse för sin religiösa utveckling i tidskriften Kristet forum 1954 och hans berättelse om barndomsmiljön i uppsatsen Värend bakom tredje ståndpunkten 1955. N är Lagerlöf skriver: »Vi vet också att V 1939 börjar läsa Ny Dag ’någotsånär regel bundet’» (s. 246), så är det strängt taget överord; vad vi vet är att Vennberg i en intervju 1960 uppgivit detta. N är det gäller att säkerställa de m untliga intervju- uttalandenas riktighet har Lagerlöf klokt nog omedelbart efter en intervju samman ställt en redogörelse som han låtit intervjuobjektet korrigera och vidimera. Man hade önskat ytterligare gardering: vid varje intervju föreligger risk för suggestion genom intervjuarens frågor. För bedömningen av ett så viktigt och givande material som författar intervjuer är tillgång till intervjuarens frågeformuleringar av stor vikt. — Även om man skulle önskat en mera skärpt källkritisk inställning och framför allt en konse kvent rekonstruktion på grundval av källornas kvarlevekaraktär (inte deras berättelse karaktär), måste man medge att Lagerlöf nedlagt stor omsorg på källvärdering; han är t. ex. ofta angelägen att söka genomskåda efterrationaliseringar.
Av begripliga sekretesshänsyn har en viktig del av källmaterialet varit undandraget fakultetsopponentens kontroll; det gäller dagböckerna och den betydelsefulla brevväx lingen med Holger Ståhle. A tt bilda sig en klar uppfattning om författarens akribi är därför svårt. Ibland är flera sidor i följd helt utanför kontrollmöjligheter. Stickprov visar att citatnoggrannheten trots åtskilliga smärre inadvertenser är acceptabel. Men urvalet av citat och referenser ur otillgängliga källor är svårare att bedöma. U r dag boken den 6.2.1935 meddelas korta utdrag på två ställen i avhandlingen (s. 75, 193), men citaten är alltför lösryckta ur sammanhanget för att läsaren skall känna sig helt
övertygad om att de utgör täckning för den moraliska relativism som Lagerlöf vill läsa ut ur dem. I ett par kontrollerbara fall har man anledning reagera mot citaturvalet. Det gäller citat ur två brev till K. G. W all den 15.i och 12.12.1937 (båda anförda s. 112 f.). Det första anknyter till Stolpes och Lidmans religiösa bekännelser, som Vennberg säger sig »inte utan visst intresse» ha tagit del av. H an finner skildringen av själva krisläget »exakt och till fyllest», medan frälsningen naturligtvis kan diskuteras. H an finner inte »de kristna suggestionerna mindre värdefulla och hållbara än exempelvis de psykoanalytiska». Och Lagerlöfs citat slutar: »Själv ställer jag mig skeptisk, men vill inte förneka, att jag hellre skulle acceptera en metafysisk än en naturvetenskaplig religion.» För att vara en skeptikers ord är de anmärkningsvärt positiva i värderingen av kristendomen. Lager löf väljer efter viss tvekan att accentuera den kristendomsfientliga innebörden. Ser man citatet i sitt sammanhang kan man i varje fall få en klarare och entydigare uppfatt ning om Vennbergs ståndpunkt. Den positiva uppskattningen av Stolpes och Lidmans böcker följer omedelbart efter ett avståndstagande från uppsalafilosofien: »Min för varje dag ökade avsmak för den uppsaliensiska mytologien har sorgfälligt hindrat mig från att ta itu med någon som helst filosofisk bok. Inte utan visst intresse har jag däremot tagit del av Stolpes och Lidmans [---■]». Och omedelbart efter Lagerlöfs citat fortsätter brevet med en utläggning av vad »en naturvetenskaplig religion» skulle innebära: »Uppfostran till sexuella atletkonster som enda nådeordning, sjutton olika sätt att älska som enda sakrament och till slut en m orfininsprutning som sista smörjelse — nej den sekten har jag ingen större lust att ansluta mig till.» (Mina citat efter W alls brevexcerpter.) Skeptikern Vennberg är kritisk såväl mot kristendom som mot psyko analys och naturvetenskap. Han betraktar (i överensstämmelse med en ständigt åter kommande grundinställning som Lagerlöf aldrig får grepp om) varje försök att for mulera en definitiv livsåskådning (vare sig kristen eller psykoanalytisk eller natur vetenskaplig) som »religion», han är agnostiker även om han vid detta tillfälle föredrar »de kristna suggestionerna» framför de andra. — Citatet från den 12.12.1937 lyder: »Jag har inte alls haft intresse för Gud som nån övervärldslig fader. ( ...) A tt jag brottats med Gud som arv och själsligt komplex är en helt annan sak. D et metafysiska blandar jag mig inte i» (s. 113). H är är sammanhanget att Vennberg ironiserar över ett brev från Stolpe som »komplett missuppfattat hela den inre linjen» i Hymn och hunger genom att uppfatta Vennberg som kristen och citatets omedelbara fortsättning lyder: »Jag är ense med Barth om att Gud är den omöjliga möjligheten. D et hindrar givetvis inte att han finns, fast vi inte kan yttra oss om det. Vi får nöja oss bäst vi kan med den fördömelsens värld, åt vilken vi utlämnats. H är bor förvisso inte Gud, och här finns ingen himmelens port.» Den agnostiska grundinställningen kommer också här bort i Lagerlöfs framställning.
Det anförda är exempel på godtyckligt stoffurval från källmaterialet. Två omständig heter ökar osäkerheten på denna punkt, dels inslagen av värderingar, dels den psyko logiska analysen. Lagerlöf är en framstående litteraturkritiker. N är han bedriver littera turhistorisk forskning avhåller han sig visligen från recensentomdömen om de behand lade diktverken. De få (för övrigt välmotiverade) värdeomdömen av denna typ jag noterat gäller Vennbergs artikel om Moby Dick (»lysande och insiktsfull» s. 276) och hans Kafkaessay från 1944 (»den förnämligaste på svenskt språk» s. 287). Men värde ringarna kommer in på ett annat plan. Som kritiker tillhör Lagerlöf avgjort Eliots och Victor Svanbergs engagerade typ, för vilka diskussionen om litteratur är en kamp om livsvärden och livsåskådningar. Den personliga deklaration om sin vennbergsläsning som Lagerlöf ger i förordet slutar med en karakteristisk formulering: »Det var mycket skönt att med honom finna att ingenting dög.» Återkommande form uleringar av typen »Hans försvar [för en kristen livssyn] blir emellertid inte synnerligen bestickande» (s. 26), »I resonemanget låter Asch det klart cirkelbetonade argumentet segra» (s. 276) eller »teoretiskt okontrollerade utflykter på religionens och spekulationens område» (s. 274) skvallrar om att Lagerlöf har lättare att förstå när Vennberg repelleras av religion och moral än tvärtom. A tt Lagerlöf som nämnts är blind för den genom gående teoretiska grundvalen för Vennbergs resonemang — hans agnosticism — sam manhänger måhända härmed.
Försöken till psykologisering har också vilselett. Skötesynden i psykologiska författar- porträtt — att pressa materialet efter en mer eller mindre modebetonad psykologisk teori — undgår Lagerlöf genom att nöja sig med vad han kallar en »fenomenologisk» analys, dvs. en beskrivning av beteenden och symptom utan några försök till orsaks- förklaringar. De fackpsykologiska teorierna får med andra ord aldrig någon chans. Genom att inregistrera olika reaktioner hos Vennberg söker han visa att ett visst reak tionsmönster återkommer. Och detta reaktionsmönster är först och främst hans ambiva lens och hans kastningar mellan diametralt motsatta ståndpunkter, mellan tvivel och tro, mellan moralism och relativism, mellan kommunism och nazism. I ett brev — till kommet efter att Vennberg läst partier av Lagerlöfs avhandling — har Vennberg ett närmast patetiskt uttalande om sin ambivalens, som — säger han — »vissa tider kanske har kommit mig att byta mening om både Gud och Sovjetunionen fem gånger i veckan» (17.6.1958). Lagerlöfs psykologiska analys tenderar att renodla denna aspekt som t. o. m. får slå igenom i kapiteluppdelningen, där brytningar och kriser växlar med »att saligt rusig somna». Det förefaller mig klart att Lagerlöf genom att saxa ofta lös ryckta citat med motsatta tendenser och genom upprepade resuméer av ståndpunkts- växlingarna starkt överbetonar ambivalens och splittring. Det är svårt att värja sig för misstanken att också det sekretessbelagda materialet utnyttjats tendentiöst för att accentuera Lagerlöfs helhetsbild. I sitt första brev till Lagerlöf (20.1.1956) ger V enn berg en kort resumé av sin inställning i filosofiskt och religiöst avseende och söker precisera sin »upplevelse»; han slutar med att förklara att han »inte avser att komma med någon teoretiskt hållbar motivering utan bara att peka på det inre sambandet i mina politiska och religiösa ställningstaganden». Lagerlöf är påfallande lite lyhörd för de psykologiska och teoretiska sammanhang som faktiskt finns. N är han en gång — i den utförliga analysen av Klassisk prolog — gör ett försök i denna riktning, leder det till en konstruktion som saknar inre trovärdighet. Också Lagerlöfs idéanalytiska metod, där varje citatfragment pressas ifråga om moralism, absoluthetskrav, relativism, kvietism eller vad det nu gäller, bidrar att skärpa diskrepanser och motsättningar.
Ett huvudsyfte med avhandlingen är att följa Vennbergs »ideologiska och litterära utveckling och därvid beakta väsentliga inflytelser på hans livshållning och litterära stil» (s. 30). De komparativa inslagen upptar därför stort utrymme. På varje punkt gör författaren en mer eller mindre omfattande utvikning för att presentera den diktare eller tänkare varifrån Vennberg mottagit läsintryck. De ibland relativt elementära utvikningarna om Böhme, Eckehart, Gide, Eliot och så vidare har onekligen ett visst inform ativt värde. En del av snabbskisserna är dock ganska missvisande. Relativismen hos Gide tolkas i nära nog enbart kvietistisk riktning och presentationen av Eliot är delvis chargerad: det är svårt att förstå att den ortodoxe traditionalist som framträder i Lagerlöfs abstrakta presentation, kunnat inspirera radikala poeter världen över; i sin Eliot-artikel (D N 13.2.1939) vänder sig Vennberg själv mot uppfattningen på visst håll i Sverige att »Eliot skulle ha velat stämpla nuet som ovärdigt vid sidan av det förflutnas oåterkalleliga härlighet; djupare ligger hos honom känslan för relativiteten, växlingen, det cykliska, som samtidigt förödmjukar oss och låter oss hoppas» och han stryker starkt under protestdraget, det antiromantiska, utrensningen av det sentimentala, förnyelsen av språket, kravet på nya metaforer, bilder som »oroa och väcka», på djärva kontraster och tvära övergångar — drag som knappast anas i Lagerlöfs Eliot-presenta- tion. D et är för övrigt anmärkningsvärt att Vennbergs nämnda artikel från 1939 inte utnyttjas vid skildringen av hans Eliot-anammelse.
De flesta av Lagerlöfs komparativa sammanställningar har stöd i Vennbergs egna påpekanden. N ågra uppslag från Vennberg har förbigåtts trots att de vid kontroll visat sig givande (S. Christensen, G. W etter). Ibland reduceras något opåkallat betydelsen av samband som Vennberg anvisat (gäller Boye s. 96, Fröding s. 206 ff. och Eckehart s. 204). D etaljutförandet av de komparativa uppslagen är ibland mindre tillfredsstäl lande. N är »gycklerskan på torget» i Klassisk prolog sammanställs med »en kring vandrande sångerska på höstmarknaden i Paphos» i Atterboms Fågel blå, är likheterna så obetydliga att sammanställningen närmast ter sig som en energisk påverknings jägares
bomskott. Emellertid nämns inte med ett ord att det är Vennberg själv som i ett brev till Lagerlöf gjort sammanställningen. D et är således inte fråga om »påverkan» utan om ett ovanligt frappant exempel på litterär allusionsteknik i Eliots efterföljd. — Ibland väljer Lagerlöf att botanisera på egen hand i stället för att följa Vennbergs antydningar. Analysen av Passage (s. 2 io f f .) är ett exempel. En rad motiv plockas ut och samman ställs med äldre romantiska tankegångar hos Böhme, Schelling, Atterbom, Novalis, Hölderlin, Nietzsche, Fröding, Ekelund, Klages, Jung — ingenstans är det fråga om klara paralleller, endast vaga jämförelser, motiverade av att Vennberg faktiskt under trettiotalet intresserade sig för de nämnda författarna. Men Vennberg har själv för Passage hänvisat till Eliot (brev till Lagerlöf 18.8.1957). De flesta av de »romantiska» motiven förekommer hos Eliot och det är naturligtvis det intensiva sysslandet med dennes diktning vid tiden för diktcykelns tillkomst som är avgörande.
Att betydelsen av Eliots musikaliska kompositionsteknik framhävs är riktigt; den har inspirerat den wagnerska temaföringen i Äreminne över psykoanalysen, vars teknik dock — som Vennberg själv skriver i ett brev till W all — varken är »surrealistisk eller ens eliotisk» (iy .8 [i9 3 8 ]). Därem ot förekommer den knappast alls i Klassisk prolog som Lagerlöf vill analysera som en regelrätt sonat. Och den nämns inte alls när den verkligen tillämpas som i Passage och Rekviem, för vilka termen »music of ideas» vore adekvat. H elt säkert har Eliot betytt mycket för att föra Vennberg över från subjektiv känslolyrik till en dikt av mer objektiverad hållning (från Hymn och hunger till Idyll och irritantia), men Lagerlöfs exemplifiering gäller främst Klassisk prolog, en personlig bekännelsedikt där han måste konstruera fram en distans mellan diktare och diktjag, mellan Vennberg och »mannen i parksoffan» för att få schemat att stämma. Slutligen är ett så centralt Eliot-grepp som den litterära allusionstekniken visserligen inte bort glöm t men på tok för lite uppmärksammat.
A tt Kafka varit av central betydelse för Vennberg har de flesta bedömare varit ense om. Trots att Lagerlöf flitigt utreder Kafka-sambandet ger han knappast en riktig bild av det. H uvudstället kommer sent i avhandlingen, när Vennbergs stora essay från 1944 behandlas (s. 287 ff.). H är ges en abstrakt och subtilt intellektualistisk analys av vad Kafka hade att ge Vennberg. Bakom Kafka (eller rättare bakom Vennbergs tolkning av honom) ligger enligt Lagerlöf den gamla romantiska tankegången om en verklighet bortom alla motsatser, Kafka ger en möjlighet att förakta entydighet och fixerade ståndpunkter, att systematisera Vennbergs vacklan och ambivalens och slut ligen innebär han »ett incitament till defaitism». Lagerlöfs analys av Kafka-essayen myn nar ut i ett ganska skolmästaraktigt ståndpunktsfördömande: Vennbergs öppnare hållning utdöms utifrån Lagerlöfs låsta intellektualism (s. 288). Understrykandet av defaitismen går stick i stäv mot Vennbergs egna konklusioner i både Kafka-essayen och föredraget om Den moderna pessimismen och dess vedersakare. Och Vennbergs agnosticism som fått stöd i hans Kafka-läsning misskänns konsekvent. D et förhållandet att V ennberg uppmärksammade Kafka redan 1932 endast noteras, och hans första Kafka-studie från 1936 förbigås med tystnad. D ärför blir hela bilden av Vennbergs 3 o-talsutveckling feltecknad. En noggrannare analys av materialet visar nämligen att Kafka spelat en grundläggande roll — inte m inst i den stora kris 1935 som analyseras i fjärde kapitlet (utan att Kafka diskuteras). Men för att belysa hur helhetsbilden av Vennbergs u t veckling genom ofullständigt utnyttjande av tryckta texter och manuskript blir osäker, blir en om än summarisk genomgång kapitelvis nödvändig. I
I första kapitlet analyseras bl. a. Vennbergs gymnasistföreningstal från 1929 om Kristendomen och intellektet, det äldsta alster av hans hand som varit tillgängligt. D är vid förbigås en passus som ur tankeutvecklingens synpunkt är central. Efter att ha refe rerat en rad invändningar mot tron, går Vennberg över till att argumentera för tron och börjar med att näm na »att de största tänkarna hävdat, att förnuftet inte är i stånd att såsom ensam domare avgöra alla frågor. Lätt förstå vi detta, om vi ett ögonblick inrikta vår tanke på att söka förstå tillvaron såsom sådan. H uru vi än vrida och vända på den frågan, nödgas vi till sist erkänna, att den är oförklarlig». Redan här fram träder sålunda den kunskapsteoretiska skepticism eller snarare agnosticism som sedan gång på gång återkommer i Vennbergs senare uttalanden om religionen. M åhända är
bakgrunden den kantianism som på så många sätt dominerade svenskt tankeliv under 20-talet (utanför uppsalafilosofien): Hans Larsson, Torgny Segerstedt, Alf Ahlberg hör hemma på denna linje — för att nämna några av dem som direkt varit aktuella för Vennberg. Alf Ahlbergs företal till sin översättning av Severin Christensens bok Ett kungarike för en livsåskådning (1928) stryker markant under den kantianskt kriticistiska utgångspunkt som finns i Christensens bok. Lagerlöf nämner inte att Vennberg skaffade och noggrant studerade den 1931; en av dess mera specifika tankegångar synes åter komma i Passage.
I andra kapitlet, Brytningar i 1932, behandlas två manuskript, diktsamlingen Svarta fragment och Aforismer och vardagsbetraktelser. Som slutsummering poängteras mot sättningen mellan brutal livsutlevelse och social medkänsla, ett första exempel på V enn bergs ambivalens. Av Lagerlöfs framställning får man intrycket att kravet på utlevelse och brutalitet är starkt dominerande. I det fyrtiotal dikter som ingår i Svarta fragment förekommer brutalitetsmotivet och maktfilosofien strängt taget endast i en dikt (Omvär dering) och i ett fragment av en dikt där sammanhanget är omöjligt att klart re konstruera. Fragmentet börjar m itt i ett ord: »ker törstigt. De växer till grå vargar med rött gap. En dag skall de söka slita varandra i stycken. D et starkaste och vildaste skall riva sina klor i de andras ångande inälvor och äta deras bruna njurar. Hans liv och blod och drifter skall bli mitt.» Vilka som »växer till grå vargar» framgår inte ·— det behöver inte vara vargungar. I ett par dikter är det nämligen bara bildspråket som är brutalt: i en dikt sätts rovdjurständerna i något så abstrakt som »varje osann tanke» och i en annan gäller dödandet »alla trötta och hatiska nej». Maktfilosofien framträder naket och otvetydigt endast i en enda dikt, den nämnda Omvärdering, där det heter att diktens jag har »pinats länge nog» och skall »kväva varje tanke / utom segerns, styrkans och maktens». Eljest är livsberusningen i samlingens första dikter betydligt fredligare. Längre fram kombineras social medkänsla med hat mot kapitalismen. I sista avdelningen står vid sidan av korta pessimistiska stämningsanslag dikter som på olika sätt tolkar en livsåskådningskris. D är söker Vennberg fixera sitt och sin generations dilemma. Som helhet är Svarta fragment framför allt vittnesbörd om Vennbergs livs åskådningskris: de svarta fragmenten är ångestsvedda. En dikt som talar om önskan att besegra feghet och osanning, slutar i nederlag: »mjuka lögner kysste mina läppar blodiga, / jag vart rusig av konvulsiviska fiktioner / och vild av svarta drifters extatiska eld». Detta vittnesbörd om frigörelsens svårigheter är inlagt bland de Nietzsche- och Gide-inspirerade dikterna i samlingens början. — Den desperata problem brottningen har mera bragts till ro i aforismsamlingen, men också där fullföljs uppgörelsen med väletablerad religion och kapitalistiskt samhälle. D et intressantaste med Svarta fragment är att den på ett låt vara ofullgånget sätt spelar upp samma grundläggande krisupp levelse som återkommer i nära nog alla Vennbergs senare diktsamlingar. En allsidigare analys av det bevarade m anuskriptet skulle givit en riktigare bild än den förenklade ambivalens som Lagerlöf kommer fram till.
Utvecklingen under åren 1933 och 1934 tecknas i ett kapitel som fått sin rubrik från Vilhelm Ekelund: A tt saligt rusig somna. Det extatiska naturförsjunkande som tolkas i de Ekelund-dikter till Apollon, Pan och »alltets moderssköte» som citeras, är betydligt mindre markerat i de dikter av Vennberg som daterats till dessa år. Vad det gäller hos Vennberg är snarast en problemavskrivning. Han vill »förblindas», och vad det innebär definierar han i dikten Bön och blindhet: tankens krav skall vila, han vill uppleva »en enda livsvarm minut». Denna försoning med livet förmår bl. a. kärleken skänka. Detta motiv — kvinnan som livsförsoning — är vanligt hos andra trettiotals- lyriker och mycket markant i några av dikterna i den aktuella gruppen, framför allt i Sång till min älskade. D et förbigås nästan helt av Lagerlöf.
I de två följande kapitlen skildras Krisåret 1935 och Brytningar under åren 1 9 3 6 - 1937. Litterärt återspeglas krisen och brytningarna i diktsamlingen Hymn och hunger som utkom i november 1937. Genom sin teknik att presentera mer eller mindre lös ryckta citat kommer Lagerlöf fram till sitt vanliga schema: oförenliga ideologiska stånd punkter växlar, moralism står mot antimoralism, Gide och Ekelund mot pietism, nazism och Ö rnulf Tigerstedt etc. I fråga om krisen 1935 skjuts vad som kan kallas återfall i pietismen i förgrunden, medan de litterära momenten trängs åt sidan. Av Vennbergs
egna uttalanden om krisen följer Lagerlöf i första hand det i Kristet forum 1954, där det pietistiska momentet framhålles. Men i sitt första brev till avhandlingsförfattaren från 20.1.1956 ger Vennberg en annan aspekt: »min upplevelse var kanske snarast av existentialistisk art: det var människan, den mänskliga tillvaron som grundfaktum det hela tiden gällde,» Även om man kunde misstänka en efterrationalisering, företagen efter att Sartre och existentialismen blivit levande begrepp i svensk debatt, måste man i varje fall pröva synpunkten mot tidigare, samtida dokument. N är diktsamlingen den 26 juli 1937 insändes till Bonniers, skrev Vennberg i följebrevet: »Det finns mäktiga företeelser i tiden, den metafysiska ångesten, grubblet över den negativa uppenbarelsen, som jag tycks vara nästan ensam om att ha orkat uppleva utan nihilism och steril ironi» (s. 100). Och två månader efter att diktsamlingen utkommit, skrev Vennberg till W all: »Ingen annan tycks ha haft sinne för att jag söker liv, frälsning, helhet i själva ångesten, smärtan, dödstanken. Jag har velat pressa mig fram till gränsen för att nå ett definitivt svar. Att jag vänt tillbaka slagen, hänvisad till samma förtappade jord som andra, det är en sak för sig» (s. 117). Också dessa uttalanden är gjorda efter 1935, men en granskning av tillgängligt material från själva krisåret bestyrker att det inte är fråga om efterrationaliseringar. Av särskilt intresse är den opublicerade artikeln Mot uppgörelse som skrevs kort efter att V ennberg den 25 april sett O ’Neills drama Dagar utan mål, som nära nog förde honom till en kristen ståndpunkt. I artikeln möts impulser från den litteratur som var aktuell för Vennberg denna vår: Gide, Ö rnulf Tigerstedt, Freud, O ’Neill, Kafka och Ekelund (däremot knappast från platonismen som Lagerlöf hävdar s. 79). Och det är knappast något motsatsförhållande mellan im pulserna, både Gide och Ekelund driver honom mot en ny djupare upplevelse. »Att växa, förändras, förnyas är en livets eviga lag. Vi ha intet annat att göra än att vara den trogna, att våga tänka våra tankar till slut och våga leva vårt eget liv, sådana vi verkligen äro. Ångesten och ofriden födas ur inre lögn.» I dessa formuleringar möts tankar från Gide och Ekelund. Och artikeln fortsätter med att i anslutning till O ’Neills pjäs teckna en bild av människor »som säga sig ha följt denna sanningens lag och som nu ham nat i hånfull besvikelse». Vennberg försvarar dessa människor: »För egen del ser jag ett bevis på en människas ärlighet, hennes inre halt och egentliga värde just däri, att hon haft mod att följa sin väg till slut och att bära de bittra konsekvenserna.» N är det gäller att skildra denna väg använder Vennberg en intressant referens: »De ha misslyckats, och nu vilja de, för att tala med den tysk-judiske författaren Franz Kafka, låta sin nöd förbli nöd. ’D u kan fly från lidandet’, säger han, ’det står dig fritt; men kanske just denna flykt är det enda lidande du kan undvika.’ Hopplösheten har sagt sitt ord: vägarna äro stängda.» Fortsättningen citeras i avhandlingen s. 79 och den visar hur Vennberg i anslutning till O ’Neills pjäs vill välja Kristus. De två Kafka- citaten återkommer (tillsammans med de tre andra) i Vennbergs artikel om Kafka från följande år (21.9.1936) och då som centrala uttryck för Kafkas livshållning: »Det var ingen tom deklaration, då Kafka en gång förklarade: ’Jag låter m in nöd förbli nöd; jag torrlägger inte sumpmarkerna utan lever i deras feberdunst.’ H an sökte inte fly undan plågan och osäkerheten i en modern människas tillvaro; han visste att all vår möda är oviss och tvivel underkastad och att även det omutligaste sanningssökande kan leda vilse; ändå möta vi hos honom ett krav på intellektuell redlighet, som inte är mindre klart och oeftergivligt än Nietzsches [---].» Och vad Kafka ville var så oerhört: »att söka den sista grunden; att blotta skulden bakom människosläktets lidande och att famla efter en m öjlighet till försoning med den dunkla makten bakom all jordisk tillvaro.» Kafka var alltså aktuell redan före krisen 1935. N är Vennberg våren 1935 anförde Kafka i O ’Neillartikeln fick denne representera ett yttersta sökande som ledde enbart till hopplöshet och Vennberg ville själv närmast söka lösningen i kristendomen; ett år senare skriver han i Kafkaartikeln: »I religiöst avseende ledde väl hans sökande inte till annat än ovisshet», men det är ändå ett gudssökande efter Kafkas linjer som nu har Vennbergs sympatier. De bittra utfall mot en »borgerligt prostituerad religion» som »lyckats förgifta en hel generations gudslängtan» som Vennberg arrange rar som bakgrund till Kafkas gudssökande, markerar väl snarast att han identifierar sitt eget sökande med Kafkas.
Vad innebär nu detta för uppfattningen av den stora krisen hösten 1935? För en person som ett halvt decennium tidigare anslutit sig till frikyrklig väckelsefromhet och t. o. m. sökt nå visshet i religiös extas av typ pingströrelsen, måste den nya krisen givetvis låna några drag av kristna omvändelsescheman. Men det finns också från kris månaderna uttalanden som får sin naturliga belysning när man vet att det är den tids typiska problematiken från Gide och Kafka som Vennberg brottas med. Det gäller det delvis kryptiska (måhända nietzscheanska) uttalandet i dagboken den 23.8.1935: »Ich glaube doch, ich bin ganz ehrlich, wenn ich versichre, das Christentum geht mich eigentlich nichts an. Ich muss vielleicht zurückkehren, wenn ich überhaupt ge rettet werden will, aber nicht zu der weichlichen christlichen Gesinnung sondern zu den härteren, kälteren Idealen, die Anfang und Ausgangspunkt meines geistigen Lebens waren» (s. 83). Kafka citeras direkt i dagboken i november, en vecka efter krisens kulm inationspunkt: ironien är ingenting annat än »ett människosjälens försök att leva av avfallet från sitt eget bord».
Även om den kristna, pietistiska lösningen ibland är nära att slå igenom, så slutar krisen på annat sätt, och det är tydligt, att när Vennberg under den närmast följande tiden söker komma till rätta med sina upplevelser, så dominerar en nära nog existentialis- tisk Kafkalinje i tolkningen. Man ser det klart i diktningen. I Hymn och hunger finns inte mer än möjligen en enda klart kristen dikt. Det är Getsemane från hösten 1936 som emellertid har ett ganska speciellt motiv, den tolkar lärjungens självanklagelser därför att han inte förmår vaka när mästaren lider. Kristusdikten Via dolorosa är helt fel tolkad (s. 115); den tar upp en föga kristlig tankegång från Thomas Mann: varje människa lever i ett av myten förutbestämt schema, så också Kristus — han lider och dör som han gör, därför att profeten sagt det (jfr BLM 1936: 6). Dikten November natt, den första av de fyra genom dagboken exakt daterade dikterna från krismånaderna 1935 hade tydligen enligt Lagerlöfs uppgift (s. 92) från början en mera kristlig avslut ning: »se en människa har blivit frälst»; i trycket har avslutningen fått en helt annan karaktär, det talas om frälsning men inte i kristen mening utan genom smärta och död: »Räck mig din frälsnings / brinnnade kransar. / N agla mig i lågor, / Gud, vid ditt kors!» På samma sätt är det i samtliga dikter där kristna uttryck som »bot», »bön», »välsignelse» etc. förekommer. D et är »hård välsignelse» han ber om (i dikten Jag ropar). H ur direkt »okristliga» hans formuleringar kan bli framgår kanske tydligast av dikten Bön och bot där en passus lyder: »Förvisa m ig från ditt ansikte, / slunga mig bort i de djup, / dit din sol inte når.» I de relativt vaga analyser Lagerlöf ger av dessa dikter, förefaller det som han överbetonar de rent kristna dragen; när han (s. 94) ställer dikten Övergiv mig! mot övriga dikter från 1935 som ett vittnesbörd om en
annan inställning till kristendomen måste det bero på en tvivelaktig tolkning — denna
dikt handlar om ångest och förtvivlan och en »hård» gud på samma sätt som de övriga. Verkliga kontrastdikter till ångest—smärta—lidande-dikterna är sådana som Läng tan med sin Boye-längtan efter växtlighet och värme i stället för pansar, Upplåtelse, där han trots allt ber om det liv med rik blomning som han i sin ångestfixering för nekat, och Bön om blindhet, där han som sagt önskar att tankens kyla och klarhet för ett ögonblick skall få vika för »en enda livsvarm minut». — N är det gäller analysen av dikterna 1936 och 1937 fram till och med de avslutande tretton sonetterna i Hym n och hunger noterar man att Lagerlöf så att säga i sista m inuten prövar en lösning efter existentialistiska linjer: Vennberg läste under 30-talets början Unamunos bok Den tragiske livsfplelse, där denne under intryck av Kierkegaards existentialism prövar ångestens och smärtans väg till frälsning (s. 119). Denna aspekt som Lagerlöf vill låta gälla »en och annan dikt», är snarare central för diktsamlingen. Som ovan nämnts refererar V ennberg 1937 till Barth vars dialektiska teologi har klara existentialistiska inslag. Hans ovan citerade formulering om »den fördömelsens värld, åt vilken vi ute lämnats» gäller Kafkas åskådning likaväl som Barths. Måhända har Vennbergs egendom liga form ulering i följebrevet till Bonniers 1937 om »den negativa uppenbarelsen» samband med detta barthianska komplex. Formuleringen erinrar emellertid närmast om den religionsfilosofi som Gillis W etter utformade i sin bok Tro och vetande (1915), en bok om vilken Vennberg meddelat Lagerlöf, att det är den enda teologiska bok
av vilken han haft »egentlig uppbyggelse» (brev den 22.11.1956). Boken nämns inte i avhandlingen. Den formulerade — så vitt en utomstående vågar döma — tankegångar som på enstaka punkter föregrep den barthianska kristeologien. Även om analysen av Vennbergs sonetter (fjärde avdelningen: Hymn och hunger) genom att här skisserade perspektiv inte beaktas blir missvisande, ger Lagerlöf en fin karakteristik av sonettför sökens roll i Vennbergs utveckling; de är försök att tolka en personlig individuell problematik i en »klassisk», representativ och formelbestämd dikt, som misslyckas där för att ironien och osäkerheten, viktiga sidor av Vennbergs personlighet, inte får komma till uttryck.
Ur litteraturhistorisk synvinkel är sjätte kapitlet, Modernismens genombrott, som tecknar utvecklingen under 1938, av särskild vikt. Att Eliots roll här ställs i centrum är rimligt, likaså att den ironiska traditionen från Sjöberg, G ullberg och Henry Parland betonas. Kästners och Lawrence's betydelse framhävs också. Vad man saknar är en diskussion av hur Vennbergs nya modernism förhåller sig till de diktare som under trettiotalet introducerar det nya hos oss: Boye, Lundkvist, Ekelöf och Lindegren. För de tre sistnämnda har franska förebilder varit betydelsefulla. A tt Vennberg främst var inriktad på engelsk och tysk litteratur är fullt klart, men har han kunnat hålla sig utanför det franska inflytande som eljest var så centralt? I korrespondensen finns hän visningar till det futuristiska manifestet och till Éluard; en av sina sonetter karakteriserar han i förbigående som »surrealistisk». Lindegren har rimligtvis haft betydelse utöver rollen som förmedlare till Eliot och finländarna; debutsamlingen Posthum ungdom har också inslag av ironi och i brevet till Bonniers den 26.7.1937 (citerat s. 100) häv dade Vennberg att den enda av tidens debutanter som tolkat samma stämningar i sin lyrik var Lindegren. Man frågar sig också om inte impulserna från Kafka även i detta sammanhang underskattats: att tre avdelningar i samlingen Apologi hade motton från Kafka, nämns, men något försök att precisera Kafkainslagen i dikterna görs inte. D et förefaller eljest som om några av de dikter där Vennbergs variant av »modernismen» är som mest påtagliga, står i direkt Kafkaberoende.
Avhandlingens längsta kapitel ägnas åt analyser av Klassisk prolog och Passage. Klas sisk prolog är från 1939, Passage från 1938. Trots att den senare alltså lämpligen kunde ha tagits upp i föregående kapitel — den är vid sidan av Ärem inne över psykoanalysen det avgörande vittnesbördet om Vennbergs modernistiska nyorientering och hans starkast eliotinfluerade verk — tas den nu upp efter Klassisk prolog och endast så att lösryckta fragment av främst natursymbolisk art får belysa Klassisk prolog, varigenom denna dikts natursymboler klart överbetonas.. Genom- att Passage som enhetlig diktsvit på detta sätt förbigås, blir enhetligheten i Vennbergs utveckling starkt negligerad. Passage är nämligen en genomspel ning av samma teman som följt Vennberg hela vägen, fram trätt antydningsvis redan i Svarta fragment, klarare utformats i Hymn och hunger — inte minst i sonettpartiet — och som sedan integreras i en enda dikt i Klassisk prolog; slutligen finns de med i de två återstående avsnitten i Halmfackla, dels i Idyll och irritantia, dels i Rekviem, fastän här mindre klart framträdande: särskilt i det förra avsnittet överväger »irritantia»-momentet, det nya satiriska inslaget, så starkt att det gamla huvudtemat kommer i bakgrunden.
Den utomordentligt vidlyftiga analysen av Klassisk prolog är ur många synpunkter givande, men lider från början av att författaren i sin strävan att precisera ståndpunkter i de olika avsnitten konstruerar fram motsättningar som sedan ytterst abstrakt tvingas in i en syntes. Den genomgång av livsåskådningsalternativ som upptar huvuddelen av dikten följer faktiskt stadierna i Vennbergs egen utveckling: först kristendom och primitivistisk livsdyrkan, som båda utdöms, så i m ittpartiet krisupplevelsen från 1935 och framåt, där upplevelsen av Kafka, Dostojevskij, vars betydelse är totalt negligerad i avhandlingen, Eroding och mystiken får mynna ut i en eliotliknande paradox, och till sist ett avskrivande av det metafysiska perspektivet i Hägerströms tecken. Genom avslutningen som anknyter till inledningssituationen klingar dikten ut i en livsför- soning och idyll, som dock genom upprepningen av bilden av solglittret 1 dammen, en bild lika mycket erinrande om Böhme som om Eliot, diskret smyger in vad som s. a. s. är kvar av den mystiskt existentiella utvecklingen i huvudpartiet av dikten. Ett
par felinterpretationer leder till att Lagerlöf starkt överbetonar determinismen i dikten: slutpartiets »så är livets blinda gång» har en av sammanhanget starkt begränsad inne börd (ordet så har till korrelat att den yngre generationen inte vill förstå den äldre) och huvudpartiets »ingen frigör gärningsman från gärning» torde av sammanhanget att döma betyda att ingen frigörs från den gärning han utfört (dvs. gärningarna medför ansvar, kanske skuld). Lagerlöf tolkar det senare stället i en egendomlig läsning rent deterministiskt: »Ingen frigör gärningsmannen från den gärning han är bestämd att utföra» (s. 189).
Efter två kapitel som följer Vennbergs politiska och ideologiska utveckling 1939— 1946, ägnas slutkapitlet åt diktsamlingarna Halmfackla och Tideräkning. Lagerlöf anknyter till två programuttalanden av Vennberg. D et ena — talet om Den moderna pessimismen och dess vedersakare från hösten 1945 — talar om analysen av människans feghet, skräck och vanmakt som den »rätta handlingen». N är Lagerlöf avvisar tanken på att Vennberg haft detta program för ögonen beror det väl på att han tolkar V enn bergs ord ensidigt psykologiskt (jfr s. 269). I själva verket gäller det väl snarast en analys av människans villkor, sådan den bedrivits av »den moderna pessimismen», inte minst Kafka. I så fall är många av de centrala dikterna både i Halmfackla och Tide räkning analyser av denna typ. — Det andra programuttalandet är ett enkätsvar i BLM 1946. H är tar Lagerlöf först och främst fasta på betoningen av »poesiens abstrakta inne börd», att den försöker på »Picassos sätt med idel konkreta detaljer förverkliga den absoluta abstraktionen». H är finner Lagerlöf med rätta en nyckel till Vennbergs poesi. Tyvärr förbigår han Vennbergs tilläm pningsövning med en Lindegren-sonett som exem pel. Vad Vennberg finner i Lindegrens dikt är dels ett relativt fixerat innehåll, som han anger genom att säga att det varierar tanken i ett aischyloscitat, dels en rad litte rära allusioner som lämnar läsaren obegränsade valmöjligheter. A tt också Vennbergs nya poesi arbetar med den litterära allusionstekniken glöms nästan av i detta kapitel. Likaså att vad dikten uttrycker ofta är något relativt fixerat. I stället tas orden om poesiens abstrakta innebörd till intäkt för ett fritt fram för vilka tolkningar som helst. I tilläm pningen tillåter sig Lagerlöf emellertid påtagliga inkonsekvenser. Först diskute ras två dikter (»Fast jag avskyr», s. 312 f. och »Det vore synd att säga», s. 314) som exempel på en dikt där »varje exklusiv tolkning av dess abstrakta innebörd svär mot dess form». Den ena dikten gestaltar ett konkret kvinnoöde och den »abstrakta» och allmängiltiga innebörden ligger rimligen s. a. s. i den ikonkreta bildens förlängning (exempelvis: så förstörs livet!) Men Lagerlöf ger dessutom en rad fullkomligt godtyck liga alternativ: skaldens religiösa engagemang, ungdomstron, en förlorad idealitet och kyrkan. D en andra dikten (Det vore synd att säga) inringar genom bildsekvensen ganska bestämda innebördsområden men Lagerlöf får inget grepp om denna helhet och låter dikten ge läsaren »mycket stor frihet i tillämpningen». I gräll kontrast till dessa står analyserna av »Åtskilliga vädermän» (s. 315) och »Varför skulle vi alltid» (s. 318). H är skall partout mycket konkreta och fastlåsta politiska tolkningar plötsligt vara enda läsarten. Överhuvud förefaller slutkapitlets diktanalyser ha fler inslag av lösa hugskott än boken i övrigt (t. ex. »Fast jag avskyr» har tillkommit genom att skalden bläddrat fram och tillbaka i en ordbok, s. 314; »Åtskilliga vädermän» lokaliseras till Finland i ett resonemang vars viktigaste länk utgör es av formuleringen: »’Fager blommar has seln / vid ikulsprutenästet’ — fick man någonstans en så konkret nordisk bild från någon annan front än den finska?» s. 317). En bättre ekonomisering i tidigare delar av avhandlingen hade kunnat ge utrymme åt en lugnare och mer ingående analys av dikterna i Halmfackla och Tideräkning.
Den uppsjö på invändningar som här getts är framtvingade av att det är fråga om en betydelsefull och angelägen avhandling. Idé- och uppslagsrikedom präglar den och det vore lätt att ge exempel på lysande enskildheter. Att mycket av huvudresultaten står sig är sannolikt. Avhandlingen har brutit ett viktigt stycke väg i den litterära samtids- forskningen och med hänsyn till den fortsatta forskningen har det därför synts angeläget att här först och främst markera invändningarna.
N ils Å k e Sjöstedt
