Program: Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap
Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, HT 2021
Nivå: Grundnivå
Handledare: Gail Dunberger Examinator: Elisabet Matsson
OMVÅRDNADSÅTGÄRDER VID ÅNGEST OCH ORO HOS ÄLDRE PERSONER MED DEMENSSJUKDOM
EN LITTERATURÖVERSIKT
NURSING CARE INTEVENTIONS FOR ANXIETY IN ELDERLY PEOPLE WITH DEMENTIA
A LITERATURE REVIEW
Sammanfattning
Bakgrund: Demens är en växande och livslång sjukdom i Sverige som i regel drabbar äldre personer. Sjukdomen angriper hjärnan och avancerar med försämrade kognitiva funktioner, svåra motoriska och fysiska funktionsnedsättningar. Ångest och oro hos demenssjuka personer visade sig vara starkt förknippad med minskad självständighet, begränsningar i dagliga aktiviteter och beteendestörningar. Den huvudsakliga behandlingen är god professionell omvårdnad.
Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro hos äldre personer med demenssjukdom.
Metod: En litteraturöversikt genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning.
Tio kvantitativa originalartiklar inkluderades från databaserna
PubMed och CINAHL Complete. Även fritextsökning har tillämpats.
Resultat: Resultat redovisas i tre kategorier. Den första är att stimulera sinnen med två underkategorier lyssna på musik och sånger och
instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet. Den andra är dockterapi för emotionell balans. Den tredje kategorin är den
virtuella verkligheten.
Sammanfattning: Genom att erbjuda möjligheter till sinnesupplevelser, samspel, rörelse skapar sjuksköterska en positiv upplevelse och åstadkommer ett bättre välmående. Grunden är dock att omvårdnadsarbetet utgår ifrån personfokusering och inte sjukdomsfokusering, i syfte att bevara den drabbades identitet trots sviktade förmågor.
Nyckelord: Demens, Ångest, Omvårdnadsåtgärd, Omvårdnad.
Abstract
Background: Dementia is a growing and lifelong disease in Sweden that usually affects older people. The disease attacks the brain, advances with impaired cognitive functions and severe motor and physical disabilities. Anxiety in dementia was found to be strongly associated with limitations in daily activities, behavioural disorders, and loss of independence. The main treatment is good professional care.
Aim: To describe nursing care for anxiety in elderly people with dementia.
Method: A literature review was conducted according to Friberg's method
description, where ten quantitative scientific articles were included from the databases CINAHL Complete and PubMed.
Results: Results are presented in three categories. The first category is sensory stimulation. This category includes two subcategories. One of which is listening to music and singing, and the other is listening to music, singing and playing instruments in combination with physical activity. The second category is doll therapy for emotional balance. The third category is the virtual nature experience.
Conclusion: By offering opportunities for sensory experiences, interaction and exercise the nurse creates a positive experience, thereby aiding better well-being. The assertion is that nursing maintains on the individual rather than the disease to preserve the dementia sufferer´s identity, despite failing abilities.
Keywords: Dementia, Anxiety, Nursing intervention, Nursing
Innehåll
INLEDNING 1
BAKGRUND 1
DEMENS ... 1
BETEENDEMÄSSIGAELLERPSYKISKASYMTOMVIDDEMENSSJUKDOM ... 3
OMVÅRDNADSÅTGÄRDER ... 5
PROBLEMFORMULERING 6 SYFTE 6 TEORETISK REFERENSRAM 6 PERSONCENTRERADVÅRD... 6
METOD 7 URVAL ... 7
DATAINSAMLING ... 8
DATAANALYS ... 9
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 10 RESULTAT 10 ATTSTIMULERASINNEN ... 11
Lyssna på musik ... 11
Sånger, instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet ... 11
DOCKTERAPIFÖREMOTIONELLBALANS ... 12
DENVIRTUELLANATURUPPLEVELSEN ... 13
DISKUSSION 15 METODDISKUSSION ... 15
RESULTATDISKUSSION ... 17
Sinnesupllevelser och menningsfullhet ... 17
Den nya digitala världen ... 18
KLINISKA IMPLIKATIONER 20
FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING 21
SAMMANFATTNING 21
REFERENSFÖRTECKNING 23
BILAGA 1. SÖKMATRIS 28
BILAGA 2. MATRIS ÖVER URVAL AV ARTIKLAR TILL RESULTAT 29
INLEDNING
I Sverige blir befolkningen allt äldre och med stigande ålder ökar risken att insjukna i en demenssjukdom, vilket innebär en stor framtida utmaning för anhöriga, vård- och
omsorgspersonal. Vi jobbar inom äldrevården och kommer ofta i kontakt med äldre personer med demenssjukdom. Under arbetet har vi vid upprepade tillfällen uppmärksammat att ångest hos patienter som lider av en demenssjukdom åtgärdas farmakologiskt i stället för att
implementera adekvata icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder. I vårt arbete har vi även noterat att en alltför flitig användning av olika antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel med en risk för biverkningar och fysiska problem såsom fall, inkontinens och förvirring.
Situationen försämrades drastiskt under coronapandemin, när äldre med demensdiagnoser inte fick gå ut från sina lägenheter på äldreboenden på grund av smittorisk. Isoleringen orsakade en påtaglig ökning av ångest- och orossymtom hos de äldre.
Vi anser att sjuksköterskor som vårdar demenssjuka personer behöver ha större kännedom om vilka omvårdnadsåtgärder som finns och vilka av dessa som har visat sig vara effektiva vid minskning av ångest och oro hos äldre med demenssjukdomar. Därför vill vi samla kunskap och närmare undersöka omvårdnadsåtgärder för att kunna implementera dessa i vårt framtida omvårdnadsarbete.
BAKGRUND
DEMENS
Idag lever fler än 55 miljoner människor med en demenssjukdom över hela världen och nästan tio miljoner får en demensdiagnos varje år (World Health Organization, 2021). I Sverige är demens en växande folksjukdom som blir allt vanligare. År 2018 fanns det cirka 130 000–150 000 personer som drabbats av en demenssjukdom och fram till år 2050 förväntas antalet nästan fördubblas. Skattningar av nyinsjuknade pekar på 20 000–25 000 personer per år och antalet personer som fått en demensdiagnos kommer att öka kraftigt efter 2020 när det stora antalet personer som föddes på 1940-talet uppnår hög ålder
(Socialstyrelsen, 2017a).
Begreppet demens används för benämning för olika sjukdomar vilka drabbar hjärnan med progressiv försämring av minne och kognitiv funktion, som har funnits under minst sex månader och medför symtom som förlust av språk- och orienteringsförmåga, fysiska och motoriska funktionsnedsättningar samt svårigheter att planera och utföra vardagliga sysslor.
Symtomen kommer ofta smygande och förvärras i takt med att hjärncellerna dör i onormal mängd (Edberg & Orrung Walin, 2019).
Demenssjukdomarna indelas i tre stora grupper: primärdegenerativa, vaskulära och sekundära. Primärdegenerativa kan orsakas av sjukdomsprocesser i hjärnan när halterna serotonin, noradrenalin och acetylkolin i nervsynapserna sjunker, vilket leder till
hjärnvävnadens död. Kärlskador i hjärnan i samband med åderförkalkning, som stör hjärnans blodförsörjning, orsakar vaskulär demens. Orsaker till sekundära är olika somatiska
sjukdomar, brist på vitamin B12, Parkinson sjukdom samt alkoholmissbruk där demenssjukdom uppträder sekundärt till dessa tillstånd (Larsson & Rundgren, 2017).
Enligt Edberg och Orrung Walin (2019) är Alzheimers sjukdom den dominerande och vanligaste demenssjukdomen som hör till de primära och utgör cirka 50–70 procent av alla demensdiagnoser. I detta arbete valdes att inte ange en specifik demenssjukdom.
I enlighet med Socialstyrelsen (2017a) indelas demenssjukdomen i mild, medelsvår och svår demenssjukdom. Att ha en mild demenssjukdom innebär att personen klarar sig utan större insatser från hälso- och sjukvården; med medelsvår menas att personen behöver hjälp och stöd för att klara sin vardag; och med det svåra tillståndet menas att personen behöver hjälp och stöd med det mesta i sin vardag.
I samband med ett progredierande sjukdomsförlopp ökar individens behov av hjälp med olika vårdinsatser och den samhälleliga bördan ökar. År 2012 uppskattades den totala
kostnaden för demens i Sverige till 63 miljarder kronor. Kostnaderna fortsätter att stiga i takt med ökande kostnader för vård och omsorg och en åldrande befolkning. En person i en långt framskriden demenssjukdom ger upphov till många gånger högre kostnader än en person i en tidig sjukdomsfas. Kostnaderna ökar påtagligt när en person flyttar till särskilt boende.
(Socialstyrelsen, 2014; 2017a).
Stigma kring demenssjukdomar gör det svårare att erbjuda stöd och hjälp för personer som drabbas av demenssjukdomar i det tidiga stadiet (SBU, 2006). I en studie undersöktes
sambandet mellan upplevt stigma hos personer med en demensdiagnos i tidigt skedde i sjukdomsförloppet och ångest, som hör till beteendemässiga psykiska symtom vid
demenssjukdom (Riley, Burgener & Buckwalter, 2014). Studien påvisade att upplevt stigma orsakade ökade ångestnivåer hos demenssjuka personer i den tidiga fasen i
sjukdomsutveckling, vilket påverkade livskvaliteten negativt hos insjuknade personer.
Demenssjukdomar, som är långvariga eller kroniska, leder till omfattande
funktionsnedsättning, påverkar hela livssituationen för de sjuka äldre själva och deras
anhöriga. Anhörigas roll, som informella rådgivare, innebär att ha ett stort ansvar för den drabbades livskvalitet och förmåga att anpassa sig till sjukdomen. Det kan öka risk för psykiska och fysiska sjukdomar även hos anhöriga (Socialstyrelsen, 2014b). Studien av Brodaty och Donkin (2009) visade att i många fall är vård av en person med demens mer påfrestande än att ta hand om en person med en fysisk funktionsnedsättning. Anhöriga till dem med en demenssjukdom avstår ifrån arbete, socialt liv och riskerar att få stress, ångest, depression, hjärt-och kärlsjukdom. Socialstyrelsen upplyser (2017b) att stödinsatser, som riktar sig både till en person med demenssjukdom och dennes anhörige i form av information, utbildningar, möjlighet till avlösning kan minska risken för försämrad livskvalitet hos både anhöriga och den demenssjuke personen, samt till viss del minska vårdkostnader.
Sjuksköterskans profession innebär att arbeta utifrån ett etiskt förhållningssätt vilket innebär att omvårdnaden utgår från respekt för självbestämmande, mänskliga rättigheter, integritet och värdighet, samt hänsyn till människors vanor, värderingar och tro (Svensk sjuksköterskeförening, 2017; 2021a; Socialstyrelsen, 2017a).
Eftersom en demenssjukdom med tiden medför totalt beroende finns det en risk att individen med en demensdiagnos kan berövas sin identitetsvärdighet vilken inkluderar integritet, autonomi, relationer till andra och livshistoria. I sitt arbete utgår sjuksköterskan från patientens egen syn på sig själv så att patienten stärks i sin självidentitet (Hellström, 2010; Sandman, 2019). McKinney (2017) noterade i sin studie att kunskap om den demenssjuke personens livshistoria gör det möjligt att se personen bakom diagnosen ökar uppfattning om ens upplevelse och beteende samt hjälper att främja personlig vård och stärka dennes identitet.
Varje sjuksköterska behöver utveckla ett personligt förhållningssätt till mänskliga
rättigheter och vara aktiv, debattera och påverka politiken för att uppmärksamma sårbara och utsatta grupper i behov av stöd. Alla sjuksköterskor har även ett etiskt ansvar att säga ifrån när patienters värdighet och integritet hotas eller kränks (Svensk sjuksköterskeförening, 2021b).
Det går inte att bota en demenssjukdom, utan målet med hälso- och sjukvården är att underlätta vardagen och bidra till en god livskvalitet hos individen under sjukdomens olika skeden (Edberg och Orrung Walin, 2019).
BETEENDEMÄSSIGA ELLER PSYKISKA SYMTOM VID DEMENSSJUKDOM Icke-kognitiva symtom är vanliga och även så kallade Beteendemässiga eller Psykiska Symtom vid Demens (BPSD). Det kan vara ångest eller oro, som drabbade personer uppvisar
i takt med sjukdomens fortskridande och när personen får svårare att utrycka sig. Symtomen kan uppkomma även tidigt i sjukdomsutvecklingen när individen blir orolig och ängslig och upptäcker att minnet börjar försämras (Edberg & Orrung Walin, 2019). I en studie följdes patienter som hade lindriga kognitiva funktionsnedsättningar med en nyetablerad
demensdiagnos. Efter en sexårsperiod av observation på en minnesklinik rapporterades att ångest och oro var det vanligaste symtomet hos 52 procent av de 161 deltagarna (Gallagner et al., 2011).
Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska symtom vid Demens (BPSD, 2021) uppger att äldre med demensdiagnos och som drabbas av BPSD upplever påtaglig minskning av livskvaliteten. Det innebär ett stort lidande för personer som lever med en demensdiagnos och även för närstående och vårdpersonal.
De drabbade äldre, som uppvisar BPSD symtom, får ofta farmakologisk behandling med lugnande läkemedel eller neuroleptika, vilket medför ökad risk för allvarliga biverkningar där fallrisk är en av dem. Cirka 17 000 äldre per år drabbas av höftfrakturer och minst 1 500 dör till följd av fallolyckor i Sverige. Personer med demenssjukdom har dubbelt så hög risk för fallolyckor och frakturer och cirka 30 procent av äldre som drabbas av en höftfraktur har en demensdiagnos. En höftfraktur medför negativa konsekvenser, som exempelvis större behov av hjälp med ADL (Aktiviteter i dagliga livet), att vårdas längre tid på sjukhus och har en nästan tre gånger högre risk att dö (Socialstyrelsen, 2017a, 2017b; Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2014).
Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor per år. En av de insatser som effektivt kan minska fallfrekvens i samband med medicinering på grund av BPSD hos äldre är successiv minskning av psykofarmaka (SBU, 2014).
Felaktigt bemötande, felaktig medicinering eller olämplig miljö är ofta de faktorer som orsakar BPSD bland personer med en demensdiagnos. Vid behandling av BPSD är det Läkemedelsverkets uppfattning att de initiala interventionerna bör vara icke-farmakologiska och denna uppfattning har stark vetenskaplig evidens. Bassey och Walaszek (2019) betonar vikten av första steget vid hantering vid BPSD hos demenssjuka äldre, som handlar om att ta itu med bidragande medicinska problem. Icke-farmakologiska åtgärder bör prövas före farmakologiska och varje fall av BPSD bör hanteras individuellt.
En god omsorg och ett gott bemötande, som ger trygghet för både den sjuke äldre och dennes anhöriga, är grunden för en framgång behandling för BPSD vid demenssjukdom. Men det krävs kunskap och hög kompetens hos vård- och omsorgspersonal för att tolka och möta symtomen vid BPSD, vilket är grundläggande i vården av personer med demenssjukdom och
BPSD (Regeringen, 2018) Genom att ha kunskaper om demenssjukdom, vara uppmärksam, kunna känna och förstå känslomässiga och kroppsliga uttryck vid BPSD, som ångest och oro hos äldre med en demensdiagnos, erbjuder vårdpersonalen de sjuka äldre vård med en hög kvalitet (Sellevold, Veslemøy, Jakobsen & Sørlie, 2013).
Hög kvalitet i hälso-och sjukvården betyder att individer får en god och säker vård.
Kvaliteteten som en del av patientsäkerheten, och patientsäkerhetsarbetet som en del av kvalitetsarbetet - de hör ihop. Att bidra till att hög patientsäkerhet bevaras är
hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet (Patientsäkerhet Socialstyrelsen, 2021;
Patientsäkerhetslagen, SFS 2010:659, 6 kap. 2 §). Helgesen, Werner Larsen och Abrahamsen Grøndahl (2020) menar att ledare och sjuksköterskor på äldreboenden måste vara
uppmärksamma och lyssna till personer med en demensdiagnos, som är ensamma och
ångestfyllda. På detta sätt ökar tillfredställelsen hos äldre demenssjuka personer och förbättrar vårdkvaliteten på äldreboenden.
OMVÅRDNADSÅTGÄRDER
Björvell och Thorell–Ekstrand (2019) beskriver en omvårdnadsåtgärd som en enskild
handling-behandling, aktivitet eller procedur som sjuksköterska eller annan vårdpersonal utför för att uppnå det förväntade målet för en omvårdnadsdiagnos. Val av omvårdnadsåtgärder styrs av diagnos och förväntade resultat.
Florin (2019) konstaterar att omvårdnadsåtgärder syftar till att förebygga ohälsa eller sjukdom, stärka, främja eller bibehålla individens välbefinnande. Omvårdnadsåtgärder omfattar prevention, behandling och hälsofrämjande åtgärder. Prevention innebär att i förväg identifiera risker och sätta in förebyggande åtgärder. Behandlingsåtgärder omfattar aktiviteter som inriktar sig på att lösa problem som redan har uppstått.
Hälsofrämjande insatser innefattar stödjande insatser såsom att undervisa, ge information, samtala, uppmuntra samt stödja och stärka redan befintliga resurser hos närstående eller patienten (Björvell & Thorell –Ekstrand, 2019). Ofta utför sjuksköterskan åtgärder som ordinerats av annan profession, till exempel fysioterapeuter eller läkare. Eftersom åtgärderna initierats av annan profession kallas dessa för beroende åtgärder. Oberoende eller
självständiga åtgärder kallas åtgärder som initierats utifrån sjuksköterskans eget ansvarsområde (Florin, 2019).
Det görs en skillnad mellan planerade och genomförda omvårdnadsåtgärder. En planerad åtgärd kan betecknas som ordination, vilket innebär att ge instruktion om något, exempelvis
lämplig medicinering eller behandling. Benämningen ordination kan även användas för att framställa omvårdnadsåtgärder. Sjuksköterskan behöver se på sina oberoende åtgärder som ordinationer av omvårdnad, vilka ska beaktas med precis samma respekt och noggrannhet som alla andra medicinska ordinationer inom hälso- och sjukvården (Florin, 2019).
En redogörelse av en planerad omvårdnadsåtgärd ska vara formulerad så att det tydligt framgår vad som ska utföras, när och hur det ska utföras, och eventuellt vilken profession som kan utföra åtgärden. Sjuksköterskan har olika typer av åtgärder att använda i omvårdnaden av patienten såsom att ta hand och sköta om, anpassa miljön, träna, stödja, informera och
undervisa, observera och övervaka, samt samordna de professionella insatserna (Florin, 2019).
PROBLEMFORMULERING
Ångest och oro är vanligt förekommande bland personer med demenssjukdom. Symtomen kan orsakas av demenssjukdomen eller kan uttryckas av personen som upplever frustration på grund av påtagliga försämringar i kognitiva funktioner och ökade begräsningar i det dagliga livet. Olika faktorer och påfrestningar kan ge upphov till ångest och oro och medföra lidande för demenssjuka personer och deras närstående. Därför är det viktigt för sjuksköterskan att känna till och kunna välja de omvårdnadsåtgärder som kan mildra symtom och åstadkomma emotionell förbättring hos demenssjuka personer.
SYFTE
Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro hos äldre personer med demenssjukdom.
TEORETISK REFERENSRAM
PERSONCENTRERAD VÅRD
Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2010) ska vården sträva efter att bevara personens värdighet och integritet. En personcentrerad vård innebär att individen blir sedd som en unik person med unika värderingar, förväntningar och behov. Genom att använda ett
personcentrerat arbetssätt bekräftar och respekterar en sjuksköterska personens tolkning och upplevelse av sin sjukdom och främjar hälsa hos denne med utgångspunkt i vad hälsan innebär för just denna enskilda individ. Ekman et al. (2011) fastställer att personcentrerad
vård är inom sjuksköterskans ansvar och kompetensområde, där sker meningsfullt samarbete med patienten för att skapa förtroende och tillit.
Santamäki Fisher, Lundman, Gustafson och Norberg (2012) poängterar att personcentrerad vård och omsorg ska ges till äldre utifrån ett salutogent perspektiv, som utgår från att de äldre har erfarenhet, kunskap, egen vilja och egna intressen. Det betyder också att skapa
förutsättningar för att äldre ska kunna leva gott, säkert och tryggt, samt uppmuntra dem till att bevara sin hälsa så gott det är möjligt. Genom att skapa ett varmt klimat och bekräfta den äldre individens upplevelse av tillvaron kan personcentrerad omvårdnad uppnås. Man ska sträva efter en dialog med personen och dennes anhöriga, lyssna på personens berättelse, vilket kan vara värdefullt vid erbjudande av stödjande insatser.
Som utgångspunkt i den personcentrerad omvårdnaden anges en god kännedom om
individen och dennes historia, värderingar och preferenser. I detta sammanhang förmedlar den demenssjuka personen i sin livs berättelser syn på världen och liv. Det fungerar som ett
funktionellt och användbart redskap för vårdpersonal vid bemötande av äldre personer med olika demensdiagnoser. Hälso- och sjukvårdpersonal strävar efter att förstå vad som är bäst för personen med demenssjukdom utifrån dennes perspektiv. I en personcentrerad vård och omsorg ses en person med demenssjukdom som en aktiv samarbetspartner, en person med egen självkänsla och egna upplevelser och rättigheter, trots förändrade funktioner
(Socialstyrelsen, 2017a, 2017b). Den teoretiska referensramen kommer att användas i denna uppsats för att fördjupa resultatdiskussionen.
METOD
Examinationsarbetet genomfördes som en litteraturöversikt. En litteraturöversikt innebär en skriftlig sammanställning av kunskapsläget inom ett forskningsfält. Detta gjordes genom att identifiera problemområdet, söka vetenskapliga artiklar och avgränsa studier till ett urval med efterföljande kvalitetsgranskning av materialet, kritisk summering av resultaten och analys av övergripande områden (Friberg, 2017).
URVAL
För att kunna avgränsa urvalet av vetenskapliga artiklar inom problemområdet användes inklusion- och exklusionskriterier. Detta sorterade bort artiklar som inte tillhörde valda intresseområde. Avgörande inklusionskriterier bestod av vetenskapliga originalartiklar som var relevanta för valda ämne, syfte och kvalitet, samt publicerade inom den senaste
elvaårsperioden, mellan åren 2010–2021. Ytterligare inklusionskriterier var att
fulltextartiklarna skulle vara skrivna på engelska med kvalitativ eller kvantitativ metod, som avhandlar personer över 65 år, eftersom det är oftast äldre som drabbas av en
demenssjukdom. Studierna hade genomförts på vård- och omsorgsinrättningar.
Litteraturöversikter exkluderas från studien.
Etiskt godkända vetenskapliga originalartiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter och granskade i Peer Reviewed var de kriterierna som uppfylldes vid urvalet. Peer Reviewed innebär att artikeln redan har granskats av oberoende ämnesexperter och sedan publicerats i vetenskapliga tidskrifter (Östlund, 2017). Med hjälp av granskningsmallen kunde artiklarna systematiskt kvalitetsgranskas och studiernas kvalitet värderas (Friberg, 2017).
DATAINSAMLING
Vetenskapliga artiklar söktes i två databaser: CINAHL, som innehåller omfattande
information inom omvårdnadsvetenskap, och PubMed, som innehåller omvårdnadsrelaterade artiklar och information inom främst medicin. I dessa två databaser genomfördes sökningen genom utvalda ämnesorden i olika kombinationer (Östlundh, 2017).
En inledande sökning genomfördes i svensk MeSH för att säkerställa att valda sökord är lämpliga. Svensk MeSH är en databas över olika medicinska sökord (Östlundh, 2017).
Sökorden anxiety, dementia, nursing, therapy, intervention, reduce och treatment
kombinerades i olika variationer med hjälp av databasernas booeliska termer ”AND”, ”OR”
och funktion som benämns trunkering (*) med syfte för att få fram bredare litteratururval.
Sökningarna genomfördes av författarna var och en för sig för att effektivisera processen och för att kunna hitta olika artiklar, men använde samma söktermer i respektive databas
(Östlundh, 2017).
Eftersom en demensdiagnos innefattar ett brett spektrum av olika demenssjukdomar användes sökordet dementia som Major Heading-term (HM) i omvårdnadsdatabasen CINAHL med explode (+) funktion för att sökningen skulle omfatta alla demensdiagnoser.
PubMed innehåller omvårdnadsrelaterade artiklar avsedda främst inom området medicin (Östlundh, 2017). Sökningarna genomfördes via PubMed och samma sökord användes som via databasen CINAHL Complete där sökorden kombinerades med funktion AND. Se även Bilaga 1.
Under genomgången av valda artiklar uteslöts de studier i vilka hade redogjorts för interventionsåtgärder som kognitiv beteendeterapi, akupunktur och massage. De studierna
bedömdes att de inte är relevanta för sjuksköterskans profession och att åtgärderna inte heller har utförts av omvårdnadspersonal.
Sökningen med kombination av sökord resulterade inte i tillräckligt antal relevanta artiklar som överensstämde med syftet. Därför genomfördes en fritextsökning i tidigare nämnda databaser. Som teknik användes också sekundärsökningar för att inte missa relevant information via referenslistor i databasernas sökträffar. Därutöver söktes artiklar i
referenslistor i de artiklar som redan var utvalda för bearbetning (Östlundh, 2017). Artiklarna söktes även med hjälp av databasernas funktion vilken visar automatiskt relevanta
artikelförslag som liknar de som hittades genom sökordkombinationer (Bilaga 1).
Vid ett första urval lästes artiklarnas titlar vilket hjälpte för att få en uppfattning om vad som skulle sorteras bort och vad som var intressant att läsa mer noggrant. Därefter lästes artikelns abstrakt för att kunna inkludera artiklar som var relevanta för syftet. Om artikeln svarade på syftet lästes hela artikeln. I studien inkluderades alla artiklar som överensstämde med syftet och uppfyllde ovanstående inklusionskriterier. Alla begränsningar och sökningar som gjordes vid sökandet noterades i sökmatrisen (Östlundh, 2017).
Slutligen markerades de relevanta artiklar som besvarade syftet och sparades i ett
referenshanteringsprogram Zotero där även skapades en egen sökbar databas med referenser.
Det resulterade att tio vetenskapliga originalartiklar valdes ut för studien (Friberg, 2017). Se även Bilaga 2.
Författarna har haft ett kritiskt förhållningsätt vilket innebär att resonemang förts kring vilka aspekter som skulle tas fram till granskning och hur det skulle kunna hjälpa till i avgränsningen av studiernas analys (Friberg, 2017).
DATAANALYS
Databearbetningen av de valda artiklarna utfördes genom att följa en fyrstegsanalys som beskrivs av Friberg (2017). Som första steg lästes och granskades de valda artiklarna av författarna var för sig upprepade gånger och gemensamt för att öka förståelsen av innebörden och för att kunna se helheten. Engelska artiklar översattes till svenska med hjälp av digitala översättningsprogram, digitala ordböcker Multitran och Lexin. Därefter gjordes en stödjande sammanfattning i ett dokument för att få en enklare bild av varje artikel.
För att skapa tydlighet utformades i steg två en tabell med sammanställning av artiklar, syfte, metod och resultat. Litteraturöversiktens syfte besvarades i kolumnen resultat som presenteras i matrisen. Kvantitativa studier framställdes utifrån genomförande och
sammanställning av statistiska beräkningar. I steg tre skapades en struktur vid granskning genom att lägga fokus på att identifiera skillnader och likheter i studiernas resultat. Detta gjordes med hjälp av färgade överstrykningspennor. Utifrån likheter sorterades artiklarna i steg fyra under lämpliga kategorier.
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN
Kjellström (2017) konstaterar att meningen med forskningsetik är att bry sig om alla
livsformer och att stå upp för människors grundläggande rättigheter och värde vilket styrs av respekt för individen, etiska principer, godhet och rättvisa.
Personer med en demensdiagnos är speciellt sårbara och känsliga eftersom deras kognitiva- och fysiska förmågor är nedsatta på grund av de symtom som sjukdomen för med sig. Därför var författarna observanta och valde ut de studier där etiska överväganden hade gjorts för att tillse att de sårbara individernas rättigheter tillvaratagits. Således selekterades de studier där samtycke hade givits av närstående eller förmyndare när deltagarna med
funktionsnedsättningar inte kunde samtycka till medverkan samt studiedeltagarna inte skulle ha utsatts för skaderisker eller obehag. Författarna såg till även att personalen som var involverad i projekt hade fått tydlig information (Kjellström, 2017).
Kjellström (2017) betonar att ärlighet och redlighet är grundprincipen i allt
forskningsarbete. Det innebär att författarna inte fabricerade, förvrängde forskningsresultat eller plagierade innehållet. I sammanställningen av artiklarnas resultat höll författarna sig nära texten och var medvetna om att se över egna tolkningar och förståelse.
Artiklarna i resultatet är peer-reviewed och vetenskapligt granskade.
RESULTAT
Resultatet bygger på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar, varav två med mixad metod, som funnits vara relevanta för att besvara syftet. De interventioner som påträffades i artiklarna grupperades i tre kategorier. Första kategorin var ”Att stimulera sinnen” med två
underkategorier: ”Lyssna på musik och sånger”, ”Instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet”. Den andra kategorin var ”Dockterapi för emotionell balans” och den tredje –
”Den virtuella verkligheten”.
ATT STIMULERA SINNEN
Underkategorierna består av olika aktiviteter som att lyssna på musik, sjunga eller
kombination av dessa med olika former av fysisk aktivitet såsom rörelser, promenader eller dans.
Lyssna på musik
Den gjorda analysen av artiklarna gav till resultat att musik som sinnesstimulerande intervention, såväl i grupp som individuell, hade positiv effekt och kunde reducera ångest (Sung, Lee, Li, & Watson 2012; Sung, Chang & Lee, 2010; Dimitriou et al., 2020; Cheung, Lai, Wong, & Leung, 2018). Studierna visade att när deltagarna fick lyssna på sin
favoritmusik i 30–45 minuter, två till fem gånger per vecka inträdde en tydlig rogivande och ångestdämpande effekt (Sung et al., 2010; Dimitriou et al, 2020).
Enligt Sung (2010) var det vanligt att äldre personer med demenssjukdom fick framträdande ångestsymtom och agiterat beteende i mitten på eftermiddagen eller om stressfaktorer under dagen ackumulerats. Av den orsaken ansågs genomförande av musikintervention lämpligen ske mitt på eftermiddagen.
I studierna angavs att deltagarna var förtrogna med musikvalet: deltagarna, deras anhöriga och/eller vårdgivare hade tillfrågats om den äldres musikpreferenser. Utrönandet av den enskilde deltagarens musiksmak var en bidragande faktor till lindring av ångestsymtom och emotionell förbättring (Sung, 2010; Sung, 2012; Cheung, 2016; Dimitriou et al., 2010).
Studier visade att fokus på individuella preferenser hjälpte till att uppnå en optimal avslappnande effekt under musikinterventionen. Av studierna framkom dessutom att den aspekten var viktig och borde uppmärksammas av vårdpersonalen vid planering av musikimplementering. Därtill främjade deltagande i grupp en kommunikativ och social interaktion hos äldre personer med demensdiagnos (Sung et al., 2010; 2012).
Sånger, instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet
Studier visade att aktivt musikskapande med instrumentspelande, sånger, dans, rörelser eller promenader var en effektiv åtgärd för att minska ångest och förbättra välbefinnande hos patienter med demenssjukdom (Sung et al., 2012; Cheung et al., 2018; Langhammer et al., 2019). Musikterapin genomfördes i grupper, en till två gånger per vecka och pågick i cirka 30–45 minuter. Genom att sjunga, lyssna eller spela olika musikinstrument och samtidigt
dansa, putta ballonger till varandra eller röra sig fritt utan begränsningar med gruppledaren uppmuntrades de äldre personerna att vara kontinuerligt aktiva.
Närstående och vårdpersonal tillfrågades om deltagarnas individuella musikpreferenser och utifrån dessa utvaldes noggrant låtar och melodier till gruppmusikinterventionen. De musikstycken som användes var låtar med måttlig rytm och som hade varit populära under 1950–1970-talet när deltagarna var unga (Sung et al., 2010, 2012). Sung et al. (2012) uppvisade att aktivt deltagande i musikrelaterade gruppaktiviteter betydligt förbättrade kommunikationsförmågan hos deltagarna och medförde glädje när många äldre demenssjuka personer klappade i händer, log och sjöng. Analysen visade att en effektiv reduktion av ångestsymtom enbart erhölls i studierna när bekanta och meningsfulla melodier användes (Sung et al., 2012; Cheung et al., 2018; Langhammer et al., 2019). Av studierna framgick vidare att musikinterventioner i kombination med fysiska aktiviteter ansågs väl genomförbara och kunde implementeras på vårdinrättningar av vårdpersonal. Förutom minskning av
ångestsymtom kunde kreativa aktiviteter och gemensam sång ihop med vårdare under morgon rutiner förbättra välbefinnande hos äldre patienter med demenssjukdom (Langhammer et al., 2019; Cheung et al, 2018).
DOCKTERAPI FÖR EMOTIONELL BALANS
Sammanlagt tre studier har värderat effekten av dockterapi hos personer med progredierande demenssjukdomar. Alla deltagare bodde på äldreboenden med svår eller medelsvår
demenssjukdom, vilket innebar att de hade påtagliga kognitiva och sociala
funktionsnedsättningar. De dockor som användes i studierna var verklighetstrogna och såg ut som realistiska spädbarn. De hade mjuka och flexibla kroppar gjorda av silikon, anatomiskt korrekta ansikten med lugnt och fredligt uttryck samt var klädda i typiska babykläder och var säkra för alla boende att hantera. Syfte med att ge deltagarna dockor var att skapa interaktion mellan de äldre och dockorna. Dockterapier genomfördes såväl i grupp som individuellt med olika tidsintervall från två till tre veckor (Bisiani & Angus, 2012; Braden & Gaspar, 2014;
Moyle et al., 2019).
Två studier konstaterade minskning av oro och olika nivåer av ångest hos äldre personer som relaterade till behovet av mänsklig och social kontakt (Bisiani & Angus, 2012; Braden &
Gaspar, 2014). I en studie (Bisiani & Angus, 2012) noterades att förutom minskning av ångest och oro, att en hyperaktiv person som pratade oavbrutet och som var i ständig rörelse, blev
avslappnad och lugn efter två veckors dockterapi. Eftersom dockan i vissa moment uppfattades som levande, hanterades den värdigt och varsamt.
Vårdpersonalen som deltog i studierna var tillsvidareanställda och visade intresse för interventionen genom ett aktivt engagemang och deltagande i studieprocessen. Inför genomförandet gavs vårdpersonalen tydliga instruktioner om hur dockterapin skulle genomföras. Således gavs instruktioner om hur introduktionen av dockorna, hur observationen av interaktionen mellan äldre och dockorna skulle ske samt hur
observationsdata skulle samlas in och dokumenteras (Bisiani & Angus, 2012; Braden &
Gaspar, 2014).
Trots att Moyle et al., (2019) i sin studie inte visade någon generell effekt på reducering av ångestsymtom och oro, hade några äldre fått en känsla av meningsfullhet när de
interagerade med dockorna på avdelningen. De äldre demenssjuka personerna fick en ökad nivå av lycka och en bättre sinnesstämning.
Gemensamt för alla tre studier var att många äldre fick en förhöjd nivå av glädje, ökad aktivitet, meningsfullt engagemang och en interaktion med vårdpersonalen och andra personer på äldreboendet (Bisiani & Angus, 2012; Braden & Gaspar, 2014; Moyle et al., 2019). Av studierna framgick att dockterapin bidrog till att minska orosmässiga beteenden som ångest och agitation (Bisiani & Angus, 2012; Braden & Gaspar, 2014). Enligt Bisiani och Angus (2012) bör dockterapin ses som ett tillvägagångssätt i demensvård för att kunna hjälpa de sjuka äldre behålla förmågan att hantera sina känslor och integrera mer socialt.
DEN VIRTUELLA NATURUPPLEVELSEN
Två studier värderade effekten av en virtuell naturupplevelse och dess påverkan på
ångesttillstånd hos äldre demenssjuka personer (Reynolds, Rodiek, Lininger & McCulley, 2018; Moyle, Murfield, Beattie, Draper & Ownsworth, 2017). Det var en självklarhet för forskarna att vistelse i naturmiljöer hade en positiv inverkan på hälsan. I sina studier ville de undersöka om implementering av den virtuella naturinterventionen kunde ha samma positiva effekt på de äldres hälsa, som vistelser i naturmiljöer, och om den bland annat kunde lindra symtom på ångest och agitation hos de äldre.
Enligt Reynolds et al. (2018) och Moyle et al. (2017) skulle användning av den virtuella naturmiljön skapa en känsla av att bli förenad med naturen och att de äldre skulle känna sig fysiskt närvarande i den virtuella naturmiljön. Eftersom deltagarna hade få möjligheter att ta sig ut och vistas i den riktiga naturmiljön ville forskarna pröva vetenskapligt om en virtuell
naturintervention skulle kunna hjälpa dem att återfå den upplevelsekänslan av naturen med hjälp av tekniken. Reynolds et al. (2018) konstaterade att avsikten med den genomförda studien var även att testa om en virtuell naturupplevelse kunde minska användning av
farmakologiska medel samt att erbjuda vårdpersonalen på äldreboende effektiva strategier för att kunna hantera stressiga och agiterade känslor hos äldre med demenssjukdom.
I båda studierna (Reynolds et al. 2018; Moyle et al. 2017) användes under interventionen en videospelteknik där en platt Tv:n spelade video eller visade levande grafik med olika naturtema: flod, skog, blommor, vattenfall, fåglar, djur. Tv:n placerades i närheten av deltagarna vilket skulle skapa en känsla av närvaro och nedsänkning i naturmiljön. Äldre personer med olika grader av demenssjukdom, som bodde på äldreboendet, deltog i de två studierna. Deltagarna exponerades för behandlingen i cirka 10–15 minuter. Tio äldre personer deltog i den ena studie (Moyle et al., 2017) och 14 äldre i den andra (Reynolds et al., 2018).
Deltagarna hade olika demensdiagnoser och olika nivåer i sjukdomsutveckling (Moyle et al., 2017; Reynolds et al., 2018;).
I Reynolds et al. (2018) studie jämfördes effekten av en virtuell naturintervention på minskning av ångest jämfört med filmvisning i ett vanligt vardagsrum på ett äldreboende. 14 äldre personer med demenssjukdomar fick totalt byta miljön tre gånger mellan vistelse i ett dekorerat rum med olika växter och visning av en virtuell naturfilm och ett vanligt
vardagsrum där de tittade på en film som äldre valde själva utifrån sina preferenser. Studien resulterade i en minskning av ångest och oro hos de äldre under vistelsen i det virtuella naturrummet och endast tio minuter efter behandlingsinterventionen.
Under interventionen i den andra studien (Moyle et al., 2017) var deltagarna aktiva och kunde själva med handrörelser animera ankor, fiskar och en trollslända via sensorer, som var kopplade till Tv:ns datorprogram. Ett handklapp stimulerade växling mellan vårens och höstens årstider. Således skapades en interaktiv och uppslukande virtuell skogsmiljö med buller och skogsljud. Forskarna ville undersöka om äldre med olika grader av demenssjukdom kunde minska apati och förbättra sitt humör via aktivt engagemang i den virtuella
skogsmiljöaktiviteten samt erfarenheter av att använda en virtuell intervention ur personalens perspektiv. Ångest och oro observerades också. Totalt tio deltagare med olika nivåer av demenssjukdom exponerades för interventionen som genomfördes på två olika
vårdinrättningar med handledning av vårdpersonal. Efteråt intervjuades varje deltagare, dennes anhörig och vårdpersonal. På ett äldreboende inträffade aktiviteten i en lugn miljö: ett tyst, mörkt rum med svag belysning med liten genomfart av personal. Miljön främjade deltagarnas fokus på aktivitetsinterventionen. På det andra äldreboendet genomfördes
aktiviteten i en distraherande och kaotisk miljö: ett ljust, soligt rum med mycket buller från köket och personalen. Dessutom uppmuntrade handledaren deltagarna till ett aktivt samtal om landskapet som visades på Tv: n, vilket syftade på att väcka minnen hos de äldre och
stimulera dem till ett aktivt engagemang i interventionen.
Det gick inte att statistiskt särskilja effekter mellan de två miljöerna som deltagarna befann sig i under interventionen. Dock sammantaget med alla äldre från båda grupper påvisades en förbättrad vakenhet och glädje men även en ökad ångestnivå under interventionen (Moyle et al., 2017).
I båda genomförda studier (Reynolds et al. 2018; Moyle et al. 2017) var forskarna eniga om att mer undersökningar behöver genomföras. Studier med större antal personer skulle potentiellt kunna bidra till att visa mer signifikanta resultat. Andra faktorer som äldres medicinering av psykotropiska läkemedel kunde också påverka resultatet (Reynolds et al.
2018).
DISKUSSION
METODDISKUSSION
För att undersöka huruvida olika omvårdnadsåtgärder kan minska oro och ångest hos
demenssjuka patienter valde vi att göra en litteraturöversikt. Intentionen bakom arbetet var att sammanställa och presentera nuvarande kunskap. Vi menar att den valda metoden var mest passande och fungerade utmärkt för att besvara syftet. Detta i enlighet med Friberg (2012) som skriver att en litteraturöversikt kan bli användbar som metod för att kartlägga det aktuella kunskapsläget inom området.
Vi stötte på svagheter och styrkor under metodens alla delar. En av svagheterna i
urvalsprocessen var att endast en begränsad mängd av relevant forskning har identifierats. Det är troligt att inte alla lämpliga artiklar har blivit upptäckta då endast två databaser använts för att finna materialet. Dessutom har vissa relevanta artiklar kunnat missats med anledningen av ett begränsat antal av sökorden använts. Styrkan var att författarna bestämde att gå vidare med sökningen i artiklarnas referenslistor det vill säga i de artiklar som redan hade varit utvalda för bearbetningen (Östlundh, 2017).
Styrkan vid urvalsprocessen var att vi tidigt i arbetet diskuterade kring vilka inklusions- och exklusionskriterier som var lämpligast att använda relaterat till syftet. Genom att använda den tydliga beskrivningen av metoden och dessa kriterier kan studiens resultat vara
reproducerbar och upprepas av andra forskare. En svaghet som uppstod vid
informationssökningen var att det var svårt att hitta tillräckligt med vetenskapliga artiklar, vilket resulterade att vi var tvungna att genomföra en fritextsökning. Dessutom, upptäckte vi under genomgång av valda artiklar att vissa interventioner inte kunde implementeras i sjuksköterskans profession. Således uteslöts artiklarna som handlade om akupunktur, psykologiska åtgärder, massage och yoga vilka var aktuella att tillämpa i andra professioner såsom sjukgymnast, psykolog eller massör.
Att bara kvantitativa artiklar blivit inkluderade i resultatet kan ses både som en styrka och en svaghet. Eftersom vi undersökte omvårdnadsåtgärder som kunde appliceras på äldre demenssjuka personer skulle det varit av stor betydelse om vi funnit kvalitativa studier, där äldre personer intervjuades. Detta kunde ge en ytterligare bild av hur de sjuka äldres upplevelser, erfarenheter, förväntningar och behov kan mötas. En kvalitativ vinkel hade troligen tillfört arbetet en mer nyanserad bild av subjektiva upplevelser, men risken var att erhålla mindre pålitligt resultat. Därutöver, kan försämring av kognitiva funktioner hos de drabbade äldre försvåra genomförandet av intervjuer i en kvalitativ studie. Samtidigt kan värdet av kvantitativa data inte ignoreras då Segersten (2017) menar att genom mätningar och jämförelser är det möjligt att fastställa om en vårdhandling ger bättre resultat än annan.
Vidare påpekar Segersten (2017) att i en randomiserad, kontrollerad studie (RCT- randomized, controlled trial) tillskrivs den starkare beviskraften. Vi hade flera RCT studier som redovisats i resultaten och därför anser vi att detta kan ses som en styrka.
En styrka är också att den geografiska spridningen är mycket bred. I resultatet redovisats studier från många olika världsdelar: Kina, Australien, USA, Grekland, Norge samt Taiwan, vilket pekar på att ångest hos demenssjuka patienter är ett världsomfattande problem.
Eftersom omvårdnadsåtgärder som studerats och även resultaten har visat sig vara mycket lika stärks litteraturstudiens trovärdighet. Petersson (2017) konstaterar att en studie anses vara trovärdig om andra forskare kommer fram till samma resultat. En svaghet är att inga studier genomförts i Sverige, men vi anser att resultaten kan mycket väl generaliseras till svenska äldreboenden eftersom Sverige är ett mångkulturellt land.
Under hela arbetet med litteraturöversikten har vi samarbetat bra. Vi genomförde flera fysiska möten, samt haft frekvent kontakt via digital form såsom telefonsamtal, chattforum och möten via digitala mötesplattformar, där bägge diskuterade kring egna tankar i
examensarbetet. Under processens gång delades arbetens olika delar upp och för att på ett enkelt sätt kunna följa varandras texter skapades gemensamma öppna dokument. Därigenom har vi fått en ömsesidig överblick över arbetet och åsikter samt komplettering har ständigt getts till varandra. Styrkan vid samarbetet var att kommunikationen har fungerat bra och att
relationen har varit god med kompletteringar av varandras svagheter och stöttning har skett med en positiv stämning genom hela arbetets gång. Detta bidrog till ett öppet klimat mellan oss som underlättade att kritiskt lägga den egna förförståelsen åt sidan under granskningen av utvalda artiklar.
RESULTATDISKUSSION
Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro hos äldre personer med demenssjukdom. Ett antal omvårdnadsinterventioner, som har visat sig ha ångestdämpande och lugnande effekt, framkom i resultatet.
Sinnesupllevelser och menningsfullhet
Resultat gällande musikens påverkan på ångest grundas på fem kvantitativa studier som alla har bekräftat musikinterventionens positiva effekt på ångest, depression, aggressivitet och agitation hos äldre personer med olika demensdiagnoser i särskilda boenden.
Resultatet visar att såväl passivt lyssnande som aktiva rörelser med musikskapande, instrumentspelande, sång samt vårdarsång kan förbättra personens psykiska välbefinnande och således med fördel kan användas av sjuksköterskor som alternativa varianter för att hjälpa den demenssjuke äldre att hantera ångest och oro. Påståendet konstateras av tidigare forskning som påvisar liknande gynnsamma effekter av musikinterventioner på ångest, livskvalitet, hos äldre demenssjuka personer och ökad ömsesidig kommunikation mellan äldre och
vårdpersonalen (Skingley, McCue & Vella-Burrows, 2020).
Ett centralt fynd i vårt arbete är att bara musik, som är integrerad i individens liv och som är kopplad till personens individuella preferenser, framkallar positiv reaktion. Varje person sätts i centrum för omvårdnaden vilken utformas specifikt efter behöv och önskningar. Detta styrks av Svensk sjuksköterskeförening (2010) och Patientlagen (SFS 2014:821) som
understryker att en god vård ska grundas på respekt för personens självbestämmande och ta hänsyn till personens behov. Individuellt anpassad musik, som användes under interventioner i studierna, visade på musikens rogivande långvariga effekter på ångestreduktion. Vid val av omvårdnadsinterventionen bör inte den kvarstående ångestdämpande effekten av
musikinterventionen underskattas.
Analysen visar att väljs musik tillsammans med personen, som har en demenssjukdom, kan detta vara en möjlighet att nå personen och således få en djupare insikt om den äldres tidigare liv. Det stryks av Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom
(Socialstyrelsen, 2017a). Där framhålls att personcentrerad omvårdnad, såsom deltagande i
olika musikaktiviteter, kan förbättra hälsan och minska agitation. Därmed bör sjuksköterskan sammankoppla en individualiserad värdering varvid personens önskningar i fokus med sina kunskaper om olika typer av musikinterventioner.
Litteraturöversiktens resultat visar att musikaktiviteten bidrar till att skapa en trevlig samvaro. Vårdarsång, där personer med demenssjukdom upplever musik genom att sjunga tillsammans med sina vårdare under morgonrutiner, minskar bettendeproblematik i form av ångest, oro, skrik eller vandringbeteenden hos de äldre. Enligt studien av Skingley och Vella- Burrows (2020) kan det vara möjligt för vissa äldre med Alzheimers diagnos, som har svårigheter med att fånga orden, att lära sig nya sånger.
Vidare visar litteraturöversiktens analys att musikrelaterade aktiviteter i grupp ger en positiv effekt, skapar en känsla av tillhörighet och trygghet samt främjar kommunikativ interaktion hos äldre personer med demenssjukdom. Därtill främjar deltagande i grupp en kommunikativ och social interaktion hos äldre personer med demensdiagnos. Ett aktivt deltagande i musikrelaterade gruppaktiviteter uppvisade betydligt förbättrad
kommunikationsförmåga hos deltagarna och medförde glädje. Detta påstående stärks av en annan studie av McDermott, Orrell och Ridder (2014) som framhäver att äldre med
demenssjukdom, under eller efter musikrelaterade aktiviteter, är mer kommunikativa, sällskapliga med varandra och med vårdpersonal.
Resultatet av denna litteraturöversikt visar också att musikaktiviteter och kombination av dessa och fysisk aktivitet har en positiv effekt på hälsa hos äldre personer med
demensdiagnos. Att ha ett personcentrerat arbetssätt vid tillämplig musikintervention innebär att sjuksköterskan uppmuntrar den äldre personen med en demensdiagnos till att samtala om sina erfarenheter, sin livsberättelse och sina behov som är så är viktiga i personens tillvaro.
När en äldre person med en demensdiagnos ses som en helhet kan det psykiska, andliga och sociala komma i fokus för omvårdnaden och sålunda bidra till ökat välbefinnande (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010).
Den nya digitala världen
Att uppleva naturen har en allmänt rogivande effekt vilket har setts i tidigare studier (Twohig- Bennett & Jones, 2018). Men hur påverkan är på äldre med demenssjukdom är mindre känt.
I resultatet har framkommit att uppleva naturen med hjälp av den digitala tekniken som Tv:n i interventionsrummet verkar ge mindre ångest, om än inte statistiskt signifikant, jämfört med att se på film i en vardagsmiljö. Andra positiva effekter såsom minskning av pulsen, förbättring av humöret och ökad glädje upptäcktes under den digitala naturupplevelsen hos
deltagarna. Ångesten minskades inom bara tio minuter efter exponering för
behandlingsinterventionen. Resonemanget kring detta är att en längre tidsobservation efter avslutad intervention kanske kunde hjälpa till att få fram en eventuell tydligare bild av känsloförändring för att kunna se ett bredare spektrum av utryckta känslor hos deltagarna.
Ytterligare aspekter i analysen, som kunde bidra till att ingen generell effekt på ångest visades, är närvaro av en forskningsassistent under interventionen och ett litet antal deltagare samt deltagarnas medicinering (elva av 14 behandlades med psykotropa läkemedel).
Behandling med psykotropa läkemedel kunde försvåra möjligheten att få mer nyanserad bild av uttryckta känslor hos de äldre och värdera interventionens påverkan på deras hälsa.
Mot bakgrund av ovan sagda är det viktigt att påminna om att behandling med antipsykotiska läkemedel till patienter vid demens bör undvikas. Icke-farmakologiska vårdstrategier är förstahandsalternativ i demensvård, vilket även leder till att minska den totala vårdkostnaden (SBU, 2014; Janusinfo, 2021).
Inte sällan är det på grund av behandling av antipsykotiska läkemedel som utlöser negativa komplikationer i form av beteendemässiga psykiska symtom, som drabbar personer med en demensdiagnos. Det kan ses som sjukdomslidande för den demenssjuke äldre och som en stressfaktor för personal och anhöriga (SBU, 2014). Därför bör sjuksköterskan även kartlägga alla läkemedel och vara uppmärksam på interaktioner dem emellan (Skärsäter & Ali, 2019).
Något som ytterligare har framkommit i resultatet var att en virtuell skogupplevelse även ökar nivåer av ångest och rädsla. En fundering till att studien misslyckades att verifiera den digitala skoginterventionen positiva effekt på ångestreduktion är möjligen att deltagarnas aktiva armrörelser under interventionen skapade oro och ångest i gruppen. Det står dock inget om hur andra deltagares beteende påverkar resten av gruppen. Enligt artikel kan det finnas fog för ett antagande att kognitiva funktionsnedsättningar till följd av demens kan hindra
deltagarna från att ha den nivå av närvaro som krävs för att tillgodogöra sig upplevelse från den miljö de utsätts för.
En annan förklaring kan vara att interventionen inte är anpassad till användning hos demenssjuka äldre deltagare som har en mild- eller svår demensdiagnos. Äldre med en mild demensdiagnos kan snabbt bli uttråkade och de äldre som har svår demens har svårigheter att förstå den virtuella interventionen på grund av påtagliga kognitiva försämringar. Det gick inte att statistiskt särskilja effekter mellan de två miljöerna som deltagarna befann sig i under interventionen. Troligtvis kunde det bero på den heterogena gruppsammansättningen med olika grader av demens.
I resultatet framkom ytterligare en aspekt att fundera över: ingen av deltagarna tillfrågades
om sina preferenser, exempelvis om de ville uppleva någon särskilt specifik naturtema.
Vikten av att beakta individuella preferenser när man utformar en virtuell natur värld borde inte underskattas. Som tidigare nämnts är andra fördelar med att tillämpa ett personcentrerat arbetssätt i demensvården är att personens integritet och självständighet ökar samtidigt som användning av antipsykotiska läkemedel minskar (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010;
Socialstyrelsen, 2017a).
Störande miljö, närvaro av vårdpersonalen under interventionen, som aktivt stimulerade äldre till samtal om det upplevda under interventionen, kunde framkalla förvirring hos äldre (Demenscentrum, 2015). Däremot har vi i studien funnit att andra positiva känslor de äldre deltagarna har upplevt, såväl under som efter interventionen, såsom glädje och minskning av apati.
Resultatet väcker frågor kring studierna om digitala naturupplevelser, som inte kunde generalisa interventionens positiva effekt på ångestreduktion. De handlar om de äldre är bekväma med den nya moderna tekniken, antalet deltagare i grupper, interventionstid, kanske för högt ljud eller för färgstarka bilder.
Den svenska befolkningen, särskilt den äldre generationen, har och har haft en nära anknytning till naturen. Och det kan tidigare varit en del av den demenssjuke personens liv.
En återföring till naturen kan därför framkalla positiva minnen, känslor, välmående och välbefinnande. Detta påstående styrks av Whear et al. (2014) som påvisar tydliga fördelar med direkt kontakt med naturen, som vistelse eller trädgårdsarbete förbättrar humör, minskar depression, stress och kan minska frekvens av psykotropa läkemedel. Att komma ut i den verkliga naturen måste vara att föredra. Att bemöta individen med kärlek och respekt, ta hänsyn till och att tillgodose individens behov, tolkning av världen runt omkring är ett etiskt krav för sjuksköterskan (Svensk sjuksköterskeförening, 2010).
KLINISKA IMPLIKATIONER
Studien belyser att det finns en del ångestdämpande omvårdnadshandlingar som är endast läkemedelsbaserade. Resultatet av översikten kan vara en inspirationskälla för sjuksköterskor när det gäller att genom en omvårdnadshandling minska oro och ångest hos demenssjuka personer. Sjuksköterskor skulle kunna använda de beskrivna omvårdnadsåtgärderna som vägledning i sitt arbete för att öka den demenssjuke personens livskvalitet och välbefinnande.
Denna litteraturöversikt kan även användas som underlag för diskussioner med annan vårdpersonal i teamet, stimulera involvering i de demenssjuka personens känslomässiga och
emotionella sfär samt utöka perspektivet på ångestproblematiken för denna patientgrupp.
Dessutom skulle resultaten kunna ha en plats inom sjuksköterskeutbildningen där studerande kan diskutera kring olika omvårdnadsåtgärder samt hur sjuksköterskor kan aktiv medverka för att lindra ångest hos demenssjuka personer.
Eftersom en mer frekvent initiering av effektiva och adekvata omvårdnadsåtgärder med stor sannolikhet skulle minimera sjukhusinläggningar och framför allt minska förskrivning av läkemedel kan resultaten i denna litteraturöversikt vara värdefulla även sett ur ett perspektiv av samhällsnytta.
FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING
Eftersom det inte påträffats många svenska studier som varit inriktade mot
ångestproblematiken hos äldre med demenssjukdomar kan det konstateras att området är alltför litet observerat i svensk forskning och kontext. Det skulle vara av betydelse att undersöka förhållanden i svenska vården och framför allt utvärdera effekter av
personcentrerad vård av ångest hos demenssjuka patienter eftersom denna omvårdnadsmodell används brett nuförtiden inom demensvården i hela landet.
Eftersom de flesta artiklar som finns i olika databaser är gjorda med en kvantitativ ansats försvårar detta till en viss del att få beskrivningen av demenssjuka personers intryck och upplevelser. Sjuksköterskor skulle möjligtvis kunna dra nytta av dessa studier och därefter kunna använda i det fortsatta hälsofrämjande arbetet.
SAMMANFATTNING
Många psykiska och emotionella problem som depression, ångest, agiterat beteende är starkt förknippade med demenssjukdomsförloppet. Några allmänna slutsatser kan dras från
genomgången tidigare forskning. En avgörande faktor vid omvårdnaden för äldre personer med demensdiagnos, som hjälper dem att hantera sina emotionella och psykiska problem och som främjar välbefinnande och livskvalitet, är att avstå från användningen av psykofarmaka.
Särskilt värdefulla omvårdnadsåtgärder som inte kräver en verbal förmåga är:
musikaktiviteter, sång, instrumentspelande eller kombinationer av dessa med fysiska
aktiviteter samt dockterapi. Sjuksköterskan kan effektivt minimera och förebygga emotionella och psykiska symtom för att minska negativa konsekvenser av en demenssjukdom med användning av dessa billiga, icke resurskrävande och enkla omvårdnadshandlingar.
Interventionen med virtuell skogsupplevelsen anses inte att vara implementerbar som
omvårdnadsåtgärd, då studien inte visade någon positiv effekt på ångestlindring hos deltagarna.
En meningsfull vardag hos de demenssjuka äldre skapar sjuksköterskan genom att erbjuda olika möjligheter till emotionella upplevelser, vilket ger de sjuka äldre bättre fysisk hälsa och mående. I mötet med svårt sjuka individer bör sjuksköterskan ha kunskap om deras bristande förmåga att uttrycka sina önskemål. Att ge varje person en individuell omvårdnad och att se personen snarare än sjukdomen bör genomsyra sjuksköterskans arbetssätt och vara
vägledande vid skapandet av omvårdnadsåtgärder. Den äldre personens livserfarenheter och preferenser är värdefulla stödjande resurser vid behandling av ångest och oro. Det är påtagligt att sjuksköterskan har verktyg för att bevara den äldre individens kapacitet och möjlighet för att leva ett gott och meningsfullt liv.
REFERENSFÖRTECKNING
Bessey, L. J., & Walaszek. (2019). ”Management of Behavioural and Psychological Symptoms of Dementia”. Current Psychiatry Reports, 21(8). 66.
https://doi.org/10.1007/s11920-019-1049-5.
Benzein, E., Hagberg, M., & Saveman, B.-I. (2019). Familj och sociala relationer. I F. Friberg
& J. Öhlen (Red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 98–
113). Lund: Studentlitteratur
Björvell, C., & Thorell-Ekstrand, I. (2019). Omvårdnadsåtgärder. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.). Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. (s.111–129). Lund:
Studentlitteratur
Brodaty, H. & Donkin, M. (2009). ” Family Caregivers of People with Dementia”. Dialogues in Clinical Neuroscience, 11(2), 217–28. https://doi-
org.esh.idm.oclc.org/10.31887/dcns.2009.11.2/hbrodaty
*Cheung, D., Lai, C., Wong, F., & Leung, M. (2018). ”The Effects of the Music-with- Movement Intervention on the Cognitive Functions of People with Moderate
Dementia: A Randomized Controlled Trial”. Aging & Mental Health, 22(3), 306–15.
https://doi.org/10.1080/13607863.2016.1251571
*Bisiani, L., & Jocelyn, A. (2012) ”Doll therapy: A therapeutic means to meet past
attachment needs and diminish behaviours of concern in a person living with dementia – a case study approach”. Dementia, 12(4), 447–62.
https://doi.org/10.1177/1471301211431362.
*Braden, B.A., & Phyllis M.G. (2015). ”Implementation of a baby doll therapy protocol for people with dementia: Innovative practice”. Dementia, 14(5), 696–706.
https://doi.org/10.1177/1471301214561532.
Demenscentrum. (2015). Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet: Stöd för att underlätta aktivitet och delaktighet för personer med demenssjukdom.
https://www.demenscentrum.se/sites/default/files/globalassets/publicerat_pdf/miljoanp ass_kunskapsmtrl_mfd.pdf
*Dimitriou, T.-D., Verykouki, E., Papatriantafyllou, J., Konsta, A., Dimitrios, K., & Magda, T. (2020). ”Non-Pharmacological Interventions for the Anxiety in Patients with Dementia. A Cross-over Randomised Controlled Trial”. Behavioural Brain Research 390:112617. https://doi.org/10.1016/j.bbr.2020.112617.
Edberg, A.-K., & Wijk H. (2019). Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (3. Uppl.).
Lund: Studentlitteratur
Edberg, A.-K., & Orrung Wallin, A. (2019). Kognitiv svikt. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s. 673–705). Lund: Studentlitteratur
Ehrenbeg, A., & Wallin, L. (2019). Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling (3. uppl.).
Lund: Studentlitteratur
Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A, Brink, E., Carlsson, J., m.fl.
(2011). ”Person-Centered Care--Ready for Prime Time”. European Journal of
Cardiovascular Nursing: Journal of the Working Group on Cardiovascular Nursing of the European Society of Cardiology, 10(4), 248–51.
https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008.
Florin, J. (2019). Omvårdnadsbehov och omvårdnadsdiagnostik. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.). Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. (s.77–108). Lund:
Studentlitteratur
Friberg, F., & Öhlen, J. (2019). Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (3.
Uppl.). Lund: Studentlitteratur
Friberg, F. (Red.). (2017). Dags för uppsats: Vägledning för litteratursbaserade examensarbeten (3. Uppl.). Lund: Studentlitteratur
Friberg, F. (2017). Dags för uppsats: Vägledning för litteratursbaserade examensarbeten. I F.
Friberg (Red.), Att göra en litteraturöversikt (s. 141–152). Lund: Studentlitteratur
Gallagher, D., Coen, r., Kilroy, D., Belinski, K., Bruce, I., Coakley, D., … Lawlor, A. (2011).
”Anxiety and Behavioural Disturbance as Markers of Prodromal Alzheimer’s Disease in Patients with Mild Cognitive Impairment”. International Journal of Geriatric Psychiatry, 26(2), 166–72. https://doi.org/10.1002/gps.2509.
Goyal, A.R., Bergh, S., Engedal, K., Kirkevold, M., & Kirkevold, Ø. (2017). ”Anxiety, Anxiety Symptoms, and Their Correlates in Persons with Dementia in Norwegian Nursing Homes: A Cause for Concern”. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 43(5/6), 294–305. https://doi.org/10.1159/000471796.
Helgesen, A. K., Werner Larsen, D., & Abrahamsen Grøndahl, V. (2020). ”Quality of Care in a Nursing Home as Experienced by Patients with Dementia”. Journal of
Multidisciplinary Healthcare, 13, 1947–55. https://doi.org/10.2147/JMDH.S285668.
Henricson, M. (2017). Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.
Janusinfo. Region Stockholm. (2021). Antipsykotiska läkemedel bör undvikas till patienter med demens.
https://janusinfo.se/behandling/expertgruppsutlatanden/aldreshalsa/aldreshalsa/antipsy kotiskalakemedelborundvikastillpatientermeddemens.5.78ae827d1605526e94b64245.
html
Larsson, M., & Rundgren, Å. (2017). Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.
*Langhammer, B., Sagbakken, M., Kvaal, K., Ulstein, I., Nåden, D., & May, K.R. (2019).
”Music Therapy and Physical Activity to Ease Anxiety, Restlessness, Irritability, and Aggression in Individuals With Dementia With Signs of Frontotemporal Lobe Degeneration”. Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health Services, 57(5), 29–37. https://doi.org/10.3928/02793695-20190124-02.
*Moyle, W., Murfield, J., Jones, C., Beattie, E., Draper, B, & Ownsworth, T. (2017). ”Can Lifelike Baby Dolls Reduce Symptoms of Anxiety, Agitation, or Aggression for People with Dementia in Long-Term Care? Findings from a Pilot Randomised Controlled Trial”. Aging & Mental Health, 23(10), 1442–50.
https://doi.org/10.1080/13607863.2018.1498447.
*Moyle, W., Jones, C., Dwan, T., & Petrovich, T. (2018). ”Effectiveness of a Virtual Reality Forest on People With Dementia: A Mixed Methods Pilot Study”. The Gerontologist, 58(3), 478–87. https://doi.org/10.1093/geront/gnw270.
McDermott, O., Orrell, m., & Ridder, H. M. (2014). ”The Importance of Music for People with Dementia: The Perspectives of People with Dementia, Family Carers, Staff and Music Therapists”. Aging & Mental Health, 18(6), 706–16.
https://doi.org/10.1080/13607863.2013.875124.
McKinney, A. (2017). ”The Value of Life Story Work for Staff, People with Dementia and Family Members”. Nursing Older People, 29(5): 25–29.
https://doi.org/10.7748/nop.2017.e899.
Norberg, A., Lundman., & Santamäki Fisher, R. (2012). Det goda åldrandet.
Studentlitteratur: Lund
Patientsäkerhet Socialstyrelsen. (2021). Samlat stöd för patientsäkerhet. Kvalitetet och patientsäkerhet. https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/arbeta-sakert/forebyggande- arbete/kvalitet-och-patientsakerhet/
Petersson, P. (2017). Aktionsforskning. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod:
Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 251–261). Lund: Studentlitteratur.
*Reynolds, L., Rodiek, S., Lininger, M., & McCulley., A. (2018). ”Can a Virtual Nature Experience Reduce Anxiety and Agitation in People With Dementia?” Journal of Housing For the Elderly, 32(2),176–93.
https://doi.org/10.1080/02763893.2018.1431583.
Riley, R. J., Burgener, S., & Buckwalter, K. C. (2014). ”Anxiety and Stigma in Dementia: A Threat to Aging in Place”. The Nursing Clinics of North America, 49(2), 213–31.
https://doi.org/10.1016/j.cnur.2014.02.008.
Regeringen. (2018), Nationell strategi för omsorg om personer med demenssjukdom.
Regeringen beslutar om nationell strategi för demenssjukdom. Protokoll vid regeringssammanträde.
https://www.regeringen.se/49bcce/contentassets/a36c33ecd30e4adb854c48b96a2b83b b/nationell-strategi-for-demenssjukdom.pdf
SFS 2010:659. Patientsäkerhetslagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-
lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010- 659
SFS 2014:821. Patientlag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
