Hälsa och samhälle
HUMOR I OMVÅRDNADEN
En litteraturstudie om humors betydelse för
patienter och sjuksköterskor
MARIA RUNDGREN
JANET SVENSSON
Examensarbete Malmö högskola Kurs HK 01 Hälsa och samhälle Utbildningsområde Omvårdnad 205 06 Malmö
HUMOR I OMVÅRDNADEN
En litteraturstudie om humors betydelse för
patienter och sjuksköterskor
Maria Rundgren
Janet Svensson
Rundgren, M & Svensson, J (2003). Humor i omvårdnaden. En litteraturstudie om hu-mors betydelse för patienter och sjuksköterskor. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola, Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad.
Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka betydelsen av humor för patie
n-ter och sjukskön-terskor och deras upplevelser av att använda humor i omvårdna-den. Även genus- och kulturella skillnader lyfts fram. Metoden är en litteraturstu-die, där nio vetenskapliga artiklar ligger till grund. Den teoretiska referensramen är Antonovskys syn på hä lsa. Resultatet av denna studie visar på övervägande positiva upplevelser av humor. Humor kan vara ett sätt för patie nter att hantera svåra situationer, en viktig strategi för överlevnad och ett sätt att ventilera känslor. Sjuksköterskor kan genom att anvä nda humor få sina patienter att må bättre på många olika sätt. Även sjuksköterskor kan använda sig av humor för att hantera svåra situationer och jobbrelaterad stress, vilket också kan generera i ett förbättrat arbetsklimat. Humor spelar en viktig roll i interaktionen mellan sjuksköterska och patient, då dessa kommer varandra närmare. Det finns skillnader i mäns och kvin-nors uppfattningar om humor och även kulturella aspekter på upplevelser av hu-mor. Den humoristiska dimensionen av sjuksköterskans personlighet bör utveck-las och humor kunde integreras i sjuksköterskeutbildningen.
HUMOUR IN NURSING
A literature review on the meaning of humour for
patients and nurses
Maria Rundgren
Janet Svensson
Rundgren, M & Svensson, J (2003). Humour in nursing. A literature review on the mean-ing of humour for patients and nurses. Examination paper, 10 credit points, Nursmean-ing pro-gramme. Malmö University, Health and Society, Department of Nursing.
The aim of this study is to investigate the meaning and experiences of humour for
patients and nurses in nursing, and also to highlight the gender and cultural differ-ences of humour. The method is a literature review; nine articles met the scientific standards of quality and are the material for the conclusions of this study. The theoretical frame of reference is Antonovsky´s perspective on health. The findings of this study show to an overwhelming extent of positive experiences of humour. Humour can be a way of helping patients to handle difficult situations, an impor-tant strategy for survival and a way of ventilating emotions. Nurses can through the use of humour make their patients feel better in many different ways. Also nurses can by the use of humour handle difficult situations and work-related stress, which also can provide a better working climate. Humour plays an impor-tant role in the interaction between nurse and patient, by bringing them closer to-gether. There are differences on the perception of humour between men and wo-men, and also of cultural aspects. The humoristic dimension of the nurse’s per-sonality should be improved and humour could be integrated into nursing educa-tion.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
BAKGRUND 5
Humorns historia 5
Fysiologiska och psykologiska effekter av skratt 5
Clowner i vården 6
Humor som egenskap 6
Lagstiftning rörande sjuksköterskans roll inom omvårdnad 7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 8
TEORETISK REFERENSRAM 8
METOD 9
Tabell 1. Redovisning av litteratursökning. 10
ARTIKELSAMMANFATTNING 10
RESULTAT 14
Humor- en copingresurs för patienter 14
Humor som omvårdnadsåtgärd 15
Humor- en copingresurs för sjuksköterskor 16
Humor som klimatförbättrare 17
Humor i interaktionen 18
Kulturella skillnader på humor 18
Genusperspektiv på humor 18
Humor i omvårdnad 19
Klinisk tillämpning av humor 20
DISKUSSION 20
Metoddiskussion 20
Artikeldiskussion 21
Resultatdiskussion 22
Upplevelser och betydelse av humor för patienter 22
Upplevelser och betydelse av humor för sjuksköterskor 23
Genus- och kulturella skillnader på humor 24
Klinisk tillämpning av humor 25
Förslag till fortsatt forskning 25
Slutsats 25 LÄSANVISNINGAR 26 REFERENSER 27 BILAGOR 29
INLEDNING
En vanlig föreställning om humor är att den spelar en viktig roll för välbefinnan-det. Ett gott skratt får de flesta av oss att bli piggare och denna tanke gjorde att vi valde att inrikta denna litteraturstudie på att undersöka humors betydelse i vården. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Skratt är den kortaste vägen mellan två människor.” Vi undrade därför om det fanns vetenskapliga belägg för att använda humor inom omvårdnaden.
BAKGRUND
Bakgrunden kommer att behandla humorns historia, dess fysiologiska och psyko-logiska effekter, den nuvarande användningen av humor inom vården och humor som egenskap. Här behandlas även kort sjuksköterskans omvårdande funktion för att leda fram till den aktuella studiens syfte och frågeställningar.
Humorns historia
Ordet humor kommer från det latinska ordet humor, som betyder saft eller vätska. Hippokrates, läkekonstens fader, som föddes omkring 400 f Kr, utvecklade humo-ralpatologien vilken innebar att människans hälsa beror på kroppens fyra kardina l-safter, humores. Dessa var blod, slem, gul- och svart galla som hos en frisk mä n-niska fanns i väl avvägda mängder. För mycket av en saft påverkade en persons temperament och under antiken ansåg man att skratt var ett effektivt sätt att korri-gera opassande beteende. Humorister kallades de som hade ett överflöd av någon av dessa kroppssafter och man skrattade åt dem. Beteckningen humorist kom se-nare att gälla alla som var skickliga på att skämta eller uppträda på ett komiskt sätt (Näslund, 1999).
Även på medeltiden fanns det läkare som rekommenderade sina patienter skratt-behandling. Anhöriga uppmuntrades att snabbt komma till nyopererade patienter och underhålla dessa med roliga historier. Det ansågs även vara av stor vikt att läkare och övrig vårdpersonal använde sig av humor och ett glatt humör för att uppmuntra patienten (a a).
Freud kom fram till att humor var ett värdefullt verktyg inom psykoterapin för att bemöta irrationella tankar och värderingar hos sina patienter (Sumners, 1990). Kropp och själ behöver många goda skratt om dagen för att välbefinnandet ska öka och stressen minska. På 1950-talet skrattade vi i genomsnitt 18 minuter om dagen, idag endast 6 minuter. Barn skrattar upp till 300 gånger om dagen medan vuxna skrattar vid 10 tillfällen. Anledningen till att vi skrattar mindre idag anses vara stress och prestationsångest (von Essen, 2000).
Fysiologiska och psykologiska effekter av skratt
Skrattet är inte en förutsägbar reaktion på vissa yttre händelser eller som ett ut-tryck för ett visst inre tillstånd hos individen, utan är unikt som mänskligt be-teende genom att det är en reflexartad psykosomatisk företeelse och kan utlösas av subtila yttre stimuli. Det kan utlösas både av att man blir kittlad, hör eller ser nå-got roligt (Ljungdahl & Slottsjö, 1990).
Humor och skratt har enligt Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994), en mängd po-sitiva ege nskaper såväl fysiologiska som psykologiska. Det stärker det respira-toriska systemet, ökar mängden syre i blodet, ökar hjärtfrekvensen, skyndar på andningen och blodcirkulationen och hjälper därmed musklerna att slappna av. Det har också visat sig att naturliga smärtlindrande ämnen frisätts genom skratt och på detta sätt ökar välbefinnandet. De psykologiska effekterna av skratt kan vara att skapa en mer avslappnad atmosfär mellan människor, minska oro, spän-ningar, hat, rädslor och osäkerhet genom att släppa fram undertryckta känslor. Det är det skratt som berör, känns hjärtligt och upplevs tillsammans med andra som är verksamma för kroppen. Det kallas ”det goda skrattet” och utgör bara 20 procent av allt skratt (Widell, 2000).
Clowner i vården
Innan ett barn lärt sig tala är skrattet och gråten utgångspunkten för den sociala kontakten med omvärlden. När barnet växer upp är det i leken och glädjen det tränar sin kropp till överle vnad. När sjukdom och smärta drabbar ett barn är för-lusten av skrattet ett lika allvarligt hot som själva sjukdomen. Skrattet och glädjen är en förutsättning för att barnet ska orka kämpa emot sjukdomen (Dixelius, 1998).
”The Big Apple Circus Clown Care Unit” startade sin verksamhet med profes-sionella clowner på barnkliniker i New York 1986. Genom att jonglera, trolla, använda mimspel och musik genomför dessa specialtränade ”glädjedoktorer” en parodi på den medicinska ronden, en clownrond. Några år senare startade mots-varande projekt runt om i Europa. Metoden för clownprojekten bygger på clow-nernas nära samarbete med barn, sjukvårdspersonal och fö räldrar. Clownen ut-bildas i barnets sjukdom och medicinering och i leken och skrattet lär clownen barnet att hantera sin sjukdom. I Sverige påbörjades ett projekt med clowner i vården på Östra sjukhusets barncancerklinik i Göteborg 1994 (a a).
I Edingburgh, Skottland finns ett projekt för att få ut skådespelare i demens-vården, Elderflowers. Detta projekt lyder under Hearts & Minds, som är en stif-telse med syfte att främja hä lsa genom att ställa konstnärliga aktiviteter till sjuk-vårdens förfogande. Bland aktiviteterna märks dramatik, clowner, musik och be-rättande, individue llt anpassat och ofta i interaktion med de sjuka. När de började verksamheten mötte de mycket motstånd med anledning av att många tyckte att det var ovärdigt mot de äldre, men i efterhand är erfarenheterna goda. De flesta patienter blir klart roade och deltar intresserat och därför har Elderflowers bidragit med värdefull information. Ett av de största problemen i äldrevården är tristessen och ibland kan en clown kanske göra mer nytta än ett antidepressivum (Sparring- Björkstén, 2003).
Humor som egenskap
Humorsinne är något man föds med och som utvecklas fram till tonåren. Därefter är det vår bakgrund och miljö som avgör vilken väg humorn tar. Det går dock att öva sitt sinne för humor något (Widell, 2000).
Humor är en sådan egenskap man ogärna erkänner att man inte har, till skillnad från dåligt minne, kondition eller att man lätt lockas av frestelser. Ett flertal stu-dier visar på att nästan alla människor har humor, även om den inte alltid upp-skattas av andra då deras föreställning om humor är olik (Olsson m fl, 2002).
Humor är en del av det vardagliga livet och borde därför också vara en del av om-vårdnaden och behandlingen av patienter i det moderna sjukvårdssystemet (Åstedt-Kurki & Liukkonen, 1994).
Udd (2001) skriver att humor ses som något positivt och som alla vill ha, men vad som anses vara humor varierar mellan land, person och vad man har för kultur. Att få de olika humorkulturerna att mötas är viktigt oavsett om man är lärare-elev, gammal- ung, svensk- invandrare eller personal-patient. Det gäller att vara medve-ten om och överbrygga dessa svårigheter (Udd, 2001).
I USA och södra Europa brukas humor redan aktivt i behandlingen på flera sjuk-hus. Humorn är en stark medicin där överdosering är omöjlig, menar humordok-torn Richard Fuchs. Tillsammans med Nils Carl Loenberg och 42 andra läkare från Sverige, Norge, Danmark och Island bildade han Nordiska sällskapet för me-dicinsk humor. Sällskapet ska verka för att humor blir en planerad och medveten del av behandlingen på våra sjukhus. I Sverige har sjukhuspersonal fått EU-bidrag för att utveckla humorn (Michanek, 1999).
Lagstiftning rörande sjuksköterskans roll inom omvårdnad
I 2 § hälso- och sjukvårdslagen, HSL anges att målet för all hälso- och sjukvård är god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet och behandlingen ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Så långt som möjligt ska vården utformas och genomföras i samråd med patienten. Ett genom-tänkt etiskt förhållningssätt ingår i kraven på god vård och omvårdnad. Liksom all annan vård ges omvårdnad till patienterna på lika villkor utifrån vars och ens be-hov, oberoende av ålder, kön, utbildning, ekonomi, etnisk bakgrund och religion. Varje situation är unik och omvårdnaden utformas därför individuellt. Omvårdnad vilar som all annan hälso- och sjukvårdande verksamhet på vetenskap och beprö-vad erfarenhet. Alla som tjänstgör i hälso- och sjukvården ska därför ha ett yrkes-kunnande som gör det möjligt för dem att ge patienterna en sakkunnig och omsor-gsfull vård (SOSFS 1982:763).
Det finns inte någon allmänt vedertagen definition av begreppet ”omvårdnad”, däremot kan omvårdnadsarbetets syfte, innehåll och metoder beskrivas. Syftet är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån patientens ind ividuella möjligheter och behov, minska lidandet samt ge möjlighet till en värdig död. Med omvårdnad avses alltså hjälp för kortare eller längre tid till personer som på grund av sitt hälsotillstånd klarar att planera och/eller genomföra handlingar som hör till deras dagliga liv. Omvårdnad omfattar även åtgärder i syf-te att skapa en hälsobefrämjande miljö, att undanröja smärta och obehag samt att ge stöd och hjälp åt patienter i deras reaktioner på sjukdom, trauma, funktionshin-der och i behandlingssituationer. I Socialstyrelsens allmänna råd står det även att sjuksköterskan som har en kvalificerad utbildning i specifik omvårdnad är särskilt lämpad att svara för den praktiska utformningen av omvårdnaden. (SOSFS
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med föreliggande studie är att undersöka betydelsen och upplevelser av humor bland patienter och sjuksköterskor och även lyfta fram genus- och kulturel-la skillnader i synen på humor. Med stöd av tidigare forskning angående de posi-tiva egenskaper som kan tillskrivas humor ville vi finna ett sätt att överföra detta till den specifika omvårdnadssituationen. Till följd av detta blir frågeställningarna:
1. Vilken betydelse har humor för patienter och sjuksköterskor? 2. Hur upplever patienter och sjuksköterskor humor i omvårdnaden? 3. Finns det genus- och kulturella skillnader på upplevelsen av humor? 4. Hur kan sjuksköterskor tillämpa humor i den kliniska verksamheten? Humor verkar vara lika svårt att definiera som att skapa ett universellt språk enligt den litteratur vi tagit del av. Vi väljer att definiera fenomenet humor som Åstedt-Kurki och Isola (2001) gör nämligen som ”förmågan att kunna se det roliga i en situation istället för att alltid vara allvarlig” (s.452).
Denna studie är begränsad till att behandla den humor som uppkommer spontant i mötet mellan vårdpersonal och patient. Vi har begränsat oss till vuxna patienter, män och kvinnor över 18 år, då detta är den gr upp vi i huvudsak kommer att möta inom vården. Tyngdpunkten kommer att ligga på möten mellan sjuksköterska och patient inom den slutna somatiska sjukvården.
TEORETISK REFERENSRAM
I denna litteraturstudie kommer materialet att bearbetas med hjälp av Antonovs-kys (1991) syn på hälsa. I det följande redovisas därför en sammanfattning av denna. Detta kommer att genomsyra arbetet både i resultatredovisningen i form av teman inspirerade av detta synsätt och i vår diskussion.
Antonovsky (a a) beskriver sin syn på hälsa som ett multidimensionellt kontinuum från hälsa till ohälsa och ser alltså inte hälsa som frånvaro av sjukdom. Detta salu-togenetiska synsätt föreslås som ett alternativ till det pasalu-togenetiska synsättet och koncentrerar sig på det övergripande problemet att aktivt anpassa sig till en om-givning som ofrånkomligen är rik på stressorer. Stressorer är livserfarenheter som kan påverka rörelsen mot både hälsa- och ohälsapolen och som kan vara både po-sitiva och negativa. Dessa stressorer är ständigt närvarande och kan vara hälsobe-främjande beroende på typen av stressorer och hur framgångsrik upplösningen av spänningen är.
I motsats till dessa stressorer står en individs copingresurser. Dessa definierar Antonovsky (a a) som resurser som gör att vi kan hantera problem framgångsrikt. Copingresurser påverkas av utifrånkommande hälsobefrämjande och ohälsobe-främjande faktorer och inifrån oss själva kommande generella motståndsresurser och generella motståndsbrister. Antonovsky menar att man kan stärka en individs
copingresurser genom att stärka de hälsobefrämjande faktorerna och de generella motståndsresurserna. De sistnämnda kan till exempel vara pen- gar, jag-styrka, kulturell stabilitet och socialt stöd. Dessa kan ge hjälp att bekämpa olika stressorer och göra dem begripliga (Antonovsky, 1991).
Antonovsky (a a) har samlat detta i ett begrepp som han benämner KASAM- Känsla av sammanhang. I KASAM ingår tre delar begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet varav det sistnämnda anses som det mest centrala. Därefter kom-mer begriplighet och sist hanterbarhet. Meningsfullheten påverkar de andra i hög grad, även om nivån av både hanterbarhet och begriplighet är hög men nivån av meningsfullhet är låg kommer även de två första att bli låga på sikt.
Meningsfullhet kan förklaras som vikten av att vara delaktig i de processer som skapar ens öde och de dagliga erfarenheterna. Begripligheten kan beskrivas som i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt be-gripbara eller som ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig information. Hanterbarheten kan sägas vara i vilken grad man upplever att det står resurser till ens förfogande så att man kan möta de krav som ställs. Detta kan vara resurser man själv har eller som någon man litar på har (a a).
Antonovsky (a a) menar att har en individ stark känsla av sammanhang, det vill säga KASAM, har han/hon också starka copingresurser. Genom att öka sin känsla av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet kan KASAM stärkas.
METOD
För att besvara frågeställningarna har en litteraturstudie gjorts. Material till bak-grunden har hittats genom sökningar i bibliotekskatalogerna på Malmö Stadsbib-liotek och på Malmö Hö gskola efter litteratur angående humor. I genomförandet av denna litteraturstudie har vi använt oss av följande sökmotorer: PubMed, CI-NAHL, LinkSpringer, Elsevier/Sience direct och SweMed+ för att hitta veten-skapliga artiklar. Materialet består enbart av studier med ett syfte som passade föreliggande studies frågeställningar. Alla tidigare litteraturstudier har också ute-slutits, då dessa visade sig baseras på de studier som redan låg till grund för den aktuella litteraturstudien. En del av artiklarna gick att ladda ner i PDF- format, andra hämtades på Malmö Högskolas bibliotek och Institutionen för omvårdnad vid Lunds universitets bibliotek.
Då upplevelse av humor torde vara ett ämne som inte ändras nämnvärt över tid valde vi att söka över ett spektrum på tio år. Då begränsad forskning har gjorts inom ämnet upptäckte vi att våra sökningar blev mättade, till slut framkom inget nytt material. Vid genomgång av referenserna i de artiklar vi valt att arbeta med framkom ytterligare en studie, som vi fann var av intresse och ville inkludera i vårt material trots att den var publicerad 1990, vilket leder till att föreliggande litteraturstudie baseras på samanlagt nio vetenskapliga artiklar. Vår avsikt var att enbart basera vårt arbete på kvalitativa studier, men då det var svårt att finna ma-terial inkluderades två kvantitativa studier som kunde berika vår litteraturstudie ytterligare. Vi valde att utesluta studier som involverade patienter och sjuksköter-skor på vårdhem och liknande instanser då förhållandena för dessa är så pass olika de på sjukhus. Nedan redovisas sökvägen för de artiklar vi använt oss av.
Tabell 1. Redovisning av litteratursökning den 20 november 2003.
Söksystem/ sök-ord:
Limits: Träffar: Läst ab-stract: Använt: CINAHL Humour AND nursing 1993-2003 English 187 143 10 2 Elsevier/ Science direct Humour 1993-2003
Nursing and Health Professions 7 7 0 LINK Springer Humour AND nursing No limits 23 23 0 0 PubMed Humour AND nursing 1993-2003
English, all fields, all adults 19+, human, only items with ab-stract 1001 37 20 5 SweMed+ Humo ur AND nursing 1993-2003 artiklar: tidskrifter 3 1 1 1 Summa: 38 8
Vid granskningen av de nio artiklarna användes de kriterier för artikelgranskning som Polit m fl (2001) satt upp, (bilaga 1). Vid bearbetning och analys av artikla r-na följde vi de anvisningar Hartman (1998) tar upp nämligen att efter upprepad genomgång av materialet, organisera detta genom att koda resultaten. Vi fann ka-tegorier som sedan hjälpte oss att tolka och förstå de företeelser som var av intres-se. Frågeställningarna låg till grund för de begrepp vi fann och därefter kategori-serades dessa.
Antonovskys (1991) syn på hälsa låg till grund för våra kategorier. Hans tankar genomsyrade vår tolkning liksom det sätt på vilket vi valt att redovisa resultatet.
ARTIKELSAMMANFATTNING
Här följer en sammanfattning av artiklarna som ingår i föreliggande litteraturstu-die. Denna ska ses som en komplettering till den kritiska granskningen (bilaga 2).
1. Beck, C T (1997) Humour in nursing practice: a phenomenological study.
International Journal of Nursing Studies, 34(5), 346-352.
Syftet med studien var att beskriva den betydelse användandet av humor har för sjuksköterskor i omvårdnaden. Forskningsfrågan löd: ”Vilken mening lägger sjuksköterskor i användandet av humor i den kliniska verksamheten?”. En feno-menologisk, induktiv och deskriptiv forskningsmetod användes i studien. 21 legi-timerade sjuksköterskor, där 19 var kvinnor och två var män som ingick i ett ma-gisterprogram, deltog i studien. Av dessa var en Afro-amerikan och resten kauka-sier. Deltagarna hade skrivit ner en erfarenhet de hade av att använda humor i en omvårdnadssituation. Tankar, känslor och upplevelser av detta skrevs ned. Analy-sen gjordes med hjälp av Colaizzis fenomenologiska metod, och resulterade i fem olika teman.
2. Johnson, P (2002) The Use of Humor and Its Influences on Spirituality and Coping Breast Cancer Survivors. Oncology Nursing Forum, 29(4), 691-695. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att använda humor i omvårdnaden och i tillfriskna ndet. Frågeställningen var: ”Hur vill du beskriva det sätt humor användes som hjälp att hantera din cancerdiagnos?”. ”Hur använde sjuksköterskor humor när de tog hand om dig?”. ”Hur skulle du beskriva det sätt humor influerar din andlighet?”. Forskaren använde sig av en kvalitativ, deskriptiv, explorativ metod. Informationen baserades på samtal och observationer. Deltagarna rekryte-rades från en stödgrupp för bröstcancerpatienter i sydöstra Texas. Nio kvinnliga bröstcanceröverlevande anmälde sig frivilligt, av dessa var åtta kaukasier och en afro-amerikan, där medelåldern var 58 år. Det hade gått ett år eller mer sedan be-handling för deras förstagångsdiagnos, men en kvinna undergick bebe-handling för recidiv. Sju av kvinnorna var gifta, två var skilda och alla hade barn. Kvinnorna hade varierande utbildningsnivå, och olika religiösa bakgrunder. Fem var i post-menopausal ålder. Man använde sig av en semistrukturerad intervjuguide som utgick från forskningsfrågorna. Intervjuerna ägde rum i deltagarnas hem eller på en neutral plats som de valde själva och intervjuerna varade 30-90 minuter. Dessa spelades in på band och tillsammans med fältanteckningar transkriberades de. Forskaren läste igenom detta material fyra till sex gånger för att försäkra sig om att hon fö rstått betydelsen i de kommentarer som gjorts, från detta fick hon fram tre olika teman.
3. Mallett, J & A´Hern, R (1996) Comparative distribution and use of humour within nurse-patient communication. International Journal of Nursing Studies, 33(5), 530-550.
Syftet med studien var att beskriva hur, hur ofta och på vilket sätt humor användes under hemodialys. Forskarna använde sig av en etnometodologisk etnografisk me-tod och konversationsanalys. Deltagarna var ett urval av patienter som behand-lades för njursjukdom på en specialist avdelning. Deltagarna hade påbörjat dialys de senaste sex veckorna och sjuksköterskorna som hade hand om dessa var också en del av undersökningsgruppen. Audiovisuella data samlades in med hjälp av en VHS-kamera som sköttes för hand. Detta var nödvändigt trots att patienterna var bundna till hemodialys maskinen. Inspelningar från tre manliga och två kvinnliga patienter inkluderades i analysen. En patient exkluderades eftersom hans fru med-verkade vid dialysen och detta inte var en gängse norm på avdelningen.
Patiente-nas ålder varierade från 22-66 år, de var i huvudsak från London området men i två fall av annat kulturellt ursprung. Den verbala och ickeverbala kommuni-kationen skrevs ner för att säkerställa effekterna av humor. Det var inte möjligt att transkribera all humor mellan sjuksköterska och patient i detalj på grund av tids-brist.
4. Olsson m fl (2000) Nursing and humour- an exploratory study in Sweden. Vård
i Norden, 20(1), 42-45.
Syftet med denna kvantitativa studie var att beskriva upplevelser av humor i sjuk-vård och omsjuk-vårdnad, såväl som att hitta en möjlig koppling mellan dessa. Studien var explorativ och grundar sig på ett frågeformulär. Frågorna var utformade för att svara på deltagarnas bakgrund, uppfattning av humor i allmänhet och specifikt inom sjukvård och omvårdnad. De skulle också ge svar på möjligheter och be-gränsningar i användandet av humor. Studien innefattade tre grupper: patienter, sjukvårdspersonal och personer utan koppling till sjukvården. Detta gav en under-sökningsgrupp på 802 personer där patienterna var 220, varav 124 var kvinnor och 96 var män. Dessa patienter kom både från den öppna och slutna somatisk vården på ett mellanstort svenskt sjukhus. Personalen bestod totalt av 278 perso-ner, där 226 var kvinnor och 52 var män, som arbetade inom både slutenvård och öppenvård. Den utomstående gruppen bestod av 248 kvinnor och 56 män vilket blev totalt 304 personer. Denna grupp fann man genom organisationer och möten för frivilliga. Undersökningsgruppen valdes ut under en tre veckors period. Sam-ma frågor ställdes till de tre grupperna, men patienterna fick ytterligare en fråga som löd: ”Är humor närvarande i omvårdnaden?”. Då studien var av explorativ natur har ingen statistisk analys utförts.
5. Olsson m fl (2001) Humour: A matter of culture -Qualitative study of non- Nordic nurses in Sweden. Vård i Norden, 21(1), 49-53.
Den aktuella studien var deskriptiv och hade som syfte att beskriva utomnordiska sjuksköterskors syn på humor i allmänhet och som ett element i sjukvård och om-vårdnad. Sjuksköterskorna skulle besvara följande fråga: ”Vad betyder humor för dig?”. Detta besvarades i form av en skriven berättelse på svenska. De 20 sjukskö-terskorna som ingick i studien kom från östra och södra Europa, Asien, Afrika och Latinamerika. 16 av dessa var kvinnor, fyra var män och tillsammans represente-rade de 13 olika nationaliteter. Alla kom från krigszoner eller områden med poli-tisk instabilitet i deras respektive land. Deras ålder varierade från 25-45 år och de hade alla vid ankomst till Sverige sin utbildning klar vilken de läste upp till svensk behörighet. Deltagarna hade bott i Sverige i genomsnitt 2.1 år och alla hade de kunskaper i svenska som krävs för att bli antagen till universitet. Berät-telserna spelades in på band och skrevs ner av en av forskarna för att höja validi-teten i materialet. Texten lästes ett flertal gånger mening för mening och då fick de fram en mängd teman. Genom att jämföra dessa sinsemellan framkom ett mön-ster som låg till grund för de olika kategorierna.
6. Sumners, A D (1990) Professional nurses´ attitudes towards humour. Journal of
Advanced Nursing, 15(2), 196-200.
I denna kvantitativa studie var syftet att beskriva attityder hos sjuksköterskor till att använda humor vid professionella och privata tillfällen. Forskningsfrågorna löd: ”Vilken är yrkesaktiva legitimerade sjuksköterskors attityder gentemot
hu-mor?” och ”Är det någon skillnad i sjuksköterskors attityder till humor i sin yr-kesutövning och privat?”. Urvalskriterierna var att deltagarna skulle ha minst en magisterexamen i omvårdnad, ha ett års erfarenhet efter legitimering och för nä r-varande vara heltidsanställd. Ett frågeformulär skickades till 700 sjuk-sköterskor som uppfyllde urvalskriterierna, av dessa återsändes endast 204 det vill säga 29 %. Detta randomiserade urval av 204 yrkesverksamma legitimerade sjuksköters-kor, från en sydvästlig stat i USA deltog i studien. Majoriteten, 91,2 % var vita kvinnor. Av dessa var 57,3 % mellan 22-35 år och 33,3 % hade arbetat mellan 6-10 år. De var huvudsakligen sjuksköterskor som arbetade på en specialistavdel-ning. En statistisk analys utfördes på detta material.
7. Åstedt-Kurki, P & Isola, A (2001) Humour between nurse and patient, and among staff: analysis of nurses´ diaries. Journal of Advanced Nursing, 35(3), 452-458.
Syftet med studien var att undersöka användandet av humor och hur det före-kommer, upplevd och beskriven av professionella sjuksköterskor. Studien ville också säkerställa vilken funktion humor fyller i omvårdnad och de situationer där det förekommer. Urvalet bestod av 17 sjuksköterskor som arbetade inom olika områden. De valdes ut på en kurs som ägde rum i två städer i olika delar av Fin-land. Alla deltagare skulle under en vecka skriva ner händelser som involverade humor på arbetet, i dagboksform. En av dagböckerna fick exkluderas på grund av dålig handstil, vilket gjorde att studien baserades på 16 dagböcker. Detta gav ett material på 186 A5-sidor, handskriven text. Alla deltagarna var kvinnor mellan 27-54 år med en arbetslivserfarenhet på mellan 4-32 år. Dokumenten analyserades med en kvalitativ content analys. Man läste igenom dagböckerna ett flertal gånger för att få en känsla av helheten. I nästa steg plockades uttryck som matchade fr å-geställning ut från materialet. Efter detta undersökte man likheter och skillnader mellan dessa, och grupperade dem i underkategorier. Analysen fortskred genom att binda samman de liknande underkategorierna till huvudkategorier. Efter att dessa var sammanställda gick en annan forskare igenom materialet för att stärka analysen. Två teman utkristalliserades, humor mellan sjuksköterska och patient och humor mellan vårdpersonal.
8. Åstedt-Kurki m fl (2001) Importance of humour to client- nurse relationships and clients´ well-being. International Journal of Nursing Practice, 7, 119-125. Syftet med den aktuella studien var att beskriva patienters upplevelser av vikten av att anvä nda humor i sjuksköterske-patient relationen och patienters välbefin-nande. Denna kunskap kan användas till att utveckla interaktionen mellan pat-ienter och sjukvårdspersonal. Deltagarna bestod av sju kvinnliga och sex manliga patienter mellan 19-76 år. Majoriteten kom från södra och östra Finland, men västra och norra Finland var också representerat. Alla patienter var kroniskt sjuka och hade kontaktat sjukvården de senaste 12 månaderna för att få behandling. Ma-terialet bestod av fem stycken brev som man fått genom att annonsera i en pati-entorganisations tidning, där man bad läsarna skriva om sina erfarenheter av hu-mor då de varit inlagda på sjukhus. Detta material kompletterades med inter- vjuer och en intervj ugrupp på åtta personer valdes ut. Varje intervju varade mellan 1,5-2 timmar, där forskarna ställde ett antal frågor angående humor. En kvalitativ ansats användes, och eftersom man eftersträvade bredd och djup i materialet an- vände man sig av två kvalitativa datainsamlingsmetoder. Breven och intervjuerna skrevs först ner ordagrant och därefter kombinerades de med liknande innehåll till teman.
Materialet lästes igenom ett flertal gånger för att få en helhetsbild. Därefter dela-des materialet in i klasser baserat på likheter och skillnader. Den kvalitativa con-tent analysen började med en sökning efter kategorier och återkommande be-grepp, och teman bildades under dessa kategorier.
9. Åstedt-Kurki, P & Liukkonen, A (1994) Humour in nursing care. Journal of
Advanced Nursing, 20, 183-188.
Syftet med studien var att beskriva förekomsten av och meningen med humor i omvårdnadsprocessen, som beskriven och upplevd av professionella sjuksköters-kor. Intentionen var även att ge en djupare förståelse av humor som fenomen. Forskarna använde sig av en kvalitativ ansats och urvalet bestod av 32 yrkesverk-samma sjuksköterskor. Dessa valdes ut under en kurs där två skilda organisationer var representerade och frivilliga fick ett frågeformulär att fylla i. Alla deltagarna var kvinnor med en medelålder på 30 år, som varierade mellan 22-57 år. 17 av kvinnorna var ogifta, 11 var gifta och 4 levde i samboförhållanden. 27 av info r-manterna var specialistutbildade sjuksköterskor, fyra var assisterande sjuksköters-kor och en arbetade som vårdlärare. Den praktiska erfarenheten varierade från 0-34 år, med ett medel på sex år. Kvinnorna svarade på en uppsättning ostrukturera-de, öppna frågor som krävde korta uppsatsliknande svar. Forskarna analyserade datan genom att använda sig av en kvalitativ content analys.
RESULTAT
Här följer en presentation av vårt resultat som redovisas i kategorier inspirerade av Antonovsky.
Humor- en copingresurs för patienter
De 13 deltagarna i studien av Åstedt-Kurki m fl (2001) som baserades på brev och intervjuer uppgav att bli sjuk eller inlagd på sjukhus var svåra situationer där hu-mor spelar en viktig roll. Den hjälpte patienterna att hantera dessa situationer, och klara av att ta sig vidare i livet. Humor var en viktig strategi för överlevnad för deltagarna i studien, som hjälpte dem att hantera sin sjukdom och gav en indika-tion på att de tagit sig igenom det värsta. Det gav nya perspektiv och fick dem att se positivt på tillvaron. Humor och skratt gav även ett tillfälle att ventilera käns-lor, framfö rallt rädsla och oro.
Av de fem dialyspatienter som ingick i studien av Mallett och A´Hern (1996), där deltagarna videofilmades var den patient som kände mest oro också den som an-vände sig mest av humor. Patienten anvä nde sig av humor för att kunna upprepa sin rädsla utan risk för att verka besvärlig. På ett socialt accepterat sätt kunde hon därmed lyfta fram sin oro genom den humoristiska framtoningen, utan att få sjuk-sköterskan att känna skuld.
I studien av Johnson (2002) där nio bröstcanceröverlevande kvinnor intervjuades framkom det att många av deltagarna kände ett behov av att skratta eller gråta. Genom att göra detta upptäckte de att genom skratt kunde de bättre hantera situa-tioner och att inte ta dessa på så stort allvar. En av kvinnorna uttryckte att om pa-tienter inte skrattade skulle de bli deprimerade. En känsla av humor hjälpte
kvi-norna att inte ge upp, trots sin diagnos. Kvinkvi-norna i studien hade vid tiden för sin sjukdom barn, vilket gjorde att de kände ett behov av att gå vidare i livet för deras skull. En av kvinnorna uttryckte att med hjälp av humor kunde hon ta sig igenom sin sjukdom, en annan uppgav att med humor kan man kämpa emot utan att skada någon annan. Det framkom också i studien att humor och skratt förutom att få kvinnorna att må bättre också fick dem att svara bättre på medicineringen. Två kvinnor kommenterade att humor lyfte bördan som cancern orsakade och därige-nom hjälpte dem att härda ut (Johnson, 2002).
För ett flertal av de 13 patienterna som ingick i studien som baserades på brev och intervjuer skapade humor en vilopaus, då de kunde glömma allt otrevligt. Förtviv-lan och depression upphörde för en stund och sinnet lättades och man återfann tron på överlevnad. Humor hjälpte ofta till att dra patienternas uppmärksamhet bort från mindre svårigheter och smärta samt gav ett välkomnat tillfälle till välbe-finnande, lycka och avslappning åtminstone för en stund. Humor kan även hjälpa patienter att bevara sin värdighet i svåra och utlämnande situationer (Åstedt-Kurki m fl 2001).
En av de nio kvinnorna i Johnsons (2002) kvalitativa intervjustudie uttryckte att humor fick henne att bli mer avslappnad, att hennes sinne öppnade sig för vad som skulle ske och för de utmaningar hon ställdes inför. Hon upplevde att varje dag hade något roligt inslag och om hon bara kunde stanna upp och slappna av och istället för att fokusera på det negativa fokusera på det positiva lyste tillvaron upp. Humor upplevdes av kvinnorna i studien som helande, och ingav hopp att överleva.
Genom att använda humor kände kvinnorna i Johnsons (a a) studie att de ville hjälpa andra. Många av dem kände att de ville underlätta för sina familjer att ha n-tera diagnosen, och därigenom skulle kvinnorna också kunna hann-tera denna. En kvinna påpekade att hon förstod att hennes familj var orolig för att hon skulle gå bort, men om hon kunde skoja om det skulle de få en uppfattning av att hon kände en större säkerhet i det hon genomgått. Genom att hjälpa andra kände de också en större meningsfullhet i deras eget liv.
Humor som omvårdnadsåtgärd
En del av de 32 sjuksköterskorna i studien av Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) skrev i sina korta uppsatsliknande svar att humor kan få patienter att må bättre på många olika sätt, bland annat genom att erbjuda ett sätt att uttrycka känslor som annars är svåra att uttrycka. Humor kan också hjälpa patienterna att glömma sina bekymmer eller lätta på spänningar, vilket i sin tur kan minska smärta och få dem att känna sig mer bekväma.
Även i den videoinspelade studien av Mallett och A´Hern (1996) på fem dialyspa-tienter och de sjuksköterskor som ansvarade för omvårdnaden, framkom att sjuk-sköterskor kunde använda humor i situationer som patienter upplevde som svåra för att göra dessa lättare att hantera. Humor visade sig ofta som små uttalan-den, gester och/eller skratt. Att berätta ett skämt var däremot ovanligt liksom an-ekdoter och att skratta med magen. Vem som initierade humorn var svårt att av-göra, då den relaterades till ämnet under diskussion och förekom vid sidan om. Det framkom också i studien att humor sällan uppträdde slumpmässigt utan an-vändes av deltagarna för att åstadkomma specifika sociala effekter, såsom att lyfta fram orosmoment och svårigheter samt för att undvika konflikt.
Enligt Beck (1997) använde de 21 sjuksköterskor som skrev ner sina erfarenheter av humor, kan detta användas som en omvårdnadsåtgärd för att minska patienter-nas oro, depression och känsla av pinsamhet. Sjuksköterskorna planerade inte i förtid att använda sig av humor men ibland visade det sig vara användbart. En del sjuksköterskor använde sig av humor då de tid igare misslyckats att få kontakt med en patient, andra använde sig av humor dagligen i sitt arbete.
I Olssons m fl (2001) studie fanns det generellt en positiv syn på att använda hu-mor i omvårdnaden, men de 20 utomnordiska sjuksköterskorna betonade vikten av empati i sina nedskrivna berättelser. De ansåg att sjuka människor behövde fler upplyftande tillfällen då deras situation fylls av oro, sorg och hopp. Å andra sidan påpekar de vikten av att vara försiktig i användandet av humor. Det krävs ett övervägande beträffande hur, när och med vem det kan skojas med. I resultatet framkom också att humor används som vapen/skyddsmekanism, i synnerhet i kampen mot psykosomatisk sjukdom.
I den kvantitativa enkätstudien av Olsson m fl (2000) där 802 personer ingick, redovisas att mindre än 25 % av deltagarna i studien upplevde att humor kan an-vändas som en form av skydd. Vikten av att inte använda detta för att skydda pati-enter från sanningen, utan för att göra denna lättare att hantera lyfts fram.
Humor- en copingresurs för sjuksköterskor
I studien av Beck (1997) som baserades på 21 sjuksköterskors nedskrivna tankar, känslor och upplevelser framkom att humor spelar en viktig roll då det gäller att hjälpa sjuksköterskor att hantera svåra situationer och svåra patienter. Sjukskö-terskor använder humor för att bryta spända situationer som berör både sjukskö-terskor emellan och patienter. Då sjukskösjukskö-terskor kände sig hjälplösa när det gällde att hantera patienter använde de sig av humor som en strategi för att effektivt kun-na kommunicera med dessa. De använde sig också av humor som ett effektivt sätt att bryta barriärer mellan sjuksköterskor.
De 32 sjuksköterskorna som svarade på ett frågeformulär i Åstedt-Kurki och Li-ukkonens (1994) kvalitativa studie ansåg att humor spelar en viktig roll när det gäller att hantera jobbrelaterad stress. Humor kunde få ett hårt och tråkigt jobb att bli intressant och samtidigt muntra upp dem.
Åstedt-Kurki m fl (2001) redovisar att de 13 patienterna i den kvalitativa studien, vilken baserades på brev och intervjuer, upplevde att humor även ökade sjukskö-terskornas hanterbarhet. De hade också en föreställning om att humor hjälpte sjuksköterskorna att göra deras krävande arbete lite lättare. I svåra situationer som var ett orosmoment för patienterna, gav humor en möjlighet att visa och hantera starka känslor inte bara för dem utan även för sjuksköterskorna.
En del av de 204 sjuksköterskor som deltog i den kvantitativa enkätundersökning-en av Sumners (1990) kommenkätundersökning-enterade att humor användes för att hantera situatio-ner som annars skulle ha upplevts som svåra. En av sjuksköterskorna uttryckte att om hon inte skrattade skulle hon gråta, en annan att i varje arbete med människor är humor ett måste (Sumners, 1990).
Humor som klimatförbättrare
Det framkom i studien av Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994), av 32 sjuksköters-korna som svarade på ett frågeformulär, hur atmosfären på avdelningen kan fö
r-bättras av humor. Många av informanterna uppgav att hela avdelningens atmosfär speglades av sjuksköterskornas vä lbefinnande och humör. Om sjuksköterskan är lycklig och tillfreds finns det även plats för humor i omvårdnaden och patienterna blir behandlade med en positiv inställning. Patienter kommer sannerligen att kän-na sig mer bekväma på avdelningar där humor används på ett sunt sätt än på de där atmosfären är spänd och byråkratisk. Det kan även vara så att en positiv atmo-sfär stimulerar till humor. Sjuksköterskor emellan kunde också använda sig av interna skämt baserat på sjukhusjargong. Denna typ av humor som ofta är svart, fyllde en viktig funktion då det gällde att hantera svåra situationer såsom långva-rig sjukdom och dödsfall (Åstedt-Kurki och Liukkonen,1994).
Humor verkade, enligt de 17 sjuksköterskor som skrev dagböcker, i studien av Åstedt-Kurki & Isola (2001) lätta på spänningarna på avdelningen vilket resulte-rade i ett förbättrat arbetsklimat. Denna humor var ofta så kallad ”svart humor” med makabra inslag.
I den kvantitativa studien av Olsson m fl (2000) som baserades på enkäter från 802 deltagare redovisas att humor associerades med makaber humor hos 12 % av personalen, medan det i patientgruppen endast associerades av 3 %. Detta menar Olsson beror på det skydd denna typ av humor kan ge för att hantera den stress som personalen kan uppleva.
En del av de 32 informanterna i den kvalitativa studien av Åstedt-Kurki & Liuk-konen (1994) uppgav att på deras avdelning ansåg man att humor inte passade in, och därför måste humoristiska människor passa sig för att använda sig av det på jobbet.
Beck (1997) diskuterar att genom att skapa en miljö där humor och skratt fyller en viktig funktion kan man minska risken för sjuksköterskor att bli utbrända, och höja moralen hos de anställda.
Humor i interaktionen
Enligt studien av Åstedt-Kurki m fl (2001) som baserades på brev och intervjuer ansåg de 13 patienterna att humor kan skapa en känsla av närhet och samhörighet mellan människor. En sjuksköterska som har humor är lättare att få kontakt med. I interaktionen mellan patient och sjuksköterska uttrycks humor som verbal kom-munikation, gester och som en positiv, lättsam atmosfär bland sjuksköterskorna. De nio kvinnliga deltagarna i Johnsons (2002) kvalitativa intervjustudie upplevde också att sjuksköterskornas användande av humor hjälpte till att skapa en djupare relation till patienterna, då det fick sjuksköterskorna att framstå som mer mänsk-liga, känsliga och trovärdiga. En av kvinnorna uppga v att sjuksköterskan genom att använda humor framstod som en person, en del av familjen. Sjuksköterskorna som använde humor gjorde ett bestående intryck på deltagarna, och dessa ingav större förtroende. Genom dessa sjuksköterskors humor upplevde patienterna sin diagnos lättare att bära.
Beck (1997) redovisar i sin studie av 21 sjuksköterskor, som fått skriva ner en erfarenhet av att använda humor i omvårdnaden, att humor kan skapa en känsla av samhörighet inte bara mellan sjuksköterska och patient utan även sjuksköterskor emellan. Tillfällen av humor ses ofta som en liten hemlighet mellan sjuksköterska och patient som skapar samhörighet. I extremt stressiga situationer kan humor
vara ett sätt för sjuksköterska och patient att kommunicera, som kan hjälpa pat-ienten att hantera allvaret i situationen. Sjuksköterskorna i studien letade ofta efter ett sätt att komma sina rädda patienter nära och ofta var svaret humor. Det fram-kom också att då sjuksköterska och patient delat ett humoristiskt tillfälle höll den posit iva effekten i sig, då man kunde tänka sig tillbaka och minnas detta tillfälle (Beck, 1997).
I den kvalitativa studien av Åstedt-Kurki m fl (2001) där 13 patienter ingick, framkom att sjuksköterskornas humor motiverade patienterna att försöka hårdare och att se efter sig själva. När den mest kritiska fasen av sjukdomen var över före-kom humor oftare i relationen mellan patient och sjuksköterska, och blev en viktig del av det vardagliga livet. Om patienterna kände att sjuksköterskan hade humor och en humoristisk framtoning skapade detta möjligheter för patienterna att ut-trycka önskningar och behov. Det innebar även att patienterna upplevde det lät-tare att diskutera svåra ämnen, eftersom de kunde göra det med en humoristisk framtoning. Humor bidrog också till att göra det lättare för patienterna att lyfta fram kritik. En av deltagarna uttryckte att en sjuksköterska som har humor, är po-sitiv och glad och tydligt tycker om sitt jobb, är den typen av sjuksköterska man kan tala med. Det är den sortens sjuksköterska man kan vända sig till för hjälp, både för smärtstillande och för en dusch.
De 32 sjuksköterskorna i Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) som svarade på en kvalitativ enkät, använde sig av humor för att instruera och lära sina patienter nå-got. Många dagliga sysslor blev roligare då humor involverades och att det skoja-des om mindre missöden eller missförstånd kunde också liva upp situationen. Åstedt-Kurki m fl (2001) drar, från sin kvalitativa studie av 13 patienter, slutsat-sen att om sjuksköterskan misslyckas att känna av och förstå sambandet mellan humor och individens personlighet, livsstil och sätt att förklara världen, kommer hon också att vara oförmögen att fullständigt förstå den individuella patienten och kan därmed inte erbjuda bästa mö jliga hjälp till denna.
Kulturella skillnader på humor
I studien av Olsson m fl (2001) som baserades på skrivna berättelser lyfte de 20 utomnordiska informanterna fram humors betydelse som skydd. Eftersom de hade en bakgrund från sina hemländer med krig och politisk förföljelse, hade makaber humor spelat stor roll för deras överlevnad. Alla i studien påpekade att humor är specifik för varje kultur och etnisk tillhörighet. Något som framkom ofta var att om de berättade ett skämt från sitt hemland skulle svenskar inte förstå. Detta stärktes ytterligare genom påståendet att humor kom med modersmjölken. Alla ansåg sig själva ha humor och att den egna humorn var roligast. Detta gjorde att de utomnordiska sjuksköterskorna i början tyckte att det var svårt att skämta med sina svenska patienter, då de var medvetna om den kulturella aspekten av humor.
Genusperspektiv på humor
Åstedt-Kurki m fl (2001) visade i sin kvalitativa studie av 13 patienter, att humor kan vara en försvarsmekanism, framförallt för män. Det användes för att undvika svårigheter eller verkligheten och för att undvika eller skjuta fram allvarliga, djupgående undersökningar av sina känslor. Humor skapade ett tidsutrymme då männen kunde förbereda sig på svåra situationer.
Även de 32 sjuksköterskorna i den kvalitativa studien av Åstedt-Kurki och Liuk-konen (1994) uppgav att humor är viktigare för manliga patienter än för kvinnliga. De ansåg att männen uttrycker sig genom humor med också gömmer sig bakom denna, eller använder humor för att hantera den nya rollen som patient.
I den kvantitativa studien av Olsson m fl (2000) där 802 personer ingick framkom att kvinnliga patienter var mindre positiva än manliga till sin egen humor. I pati-entgruppen ansåg 78 % av männen och 91 % av kvinnorna att humor kan anvä n-das i omvårdnaden. I personalgruppen och i den utomstående gruppen var motsva-rande siffror 100 % bland männen och 98 % bland kvinnorna. I relation till detta kan ställas att bara 4 % av männen och 15 % av kvinnorna uppfattade att humor användes i vården.
Humor i omvårdnad
I Olsson m fl (a a) framkommer att de flesta associerade humor med skratt och skämt. Patientgruppen kände i mindre utsträckning att de själva hade humor, me-dan deltagarna från gruppen utan koppling till sjukvården var mest positiva till sin egen humor. Personalen och den utomstående gruppen ansåg i större utsträckning än patienterna att humor gav en positiv upplevelse.
I studien av Johnson (2002) som baserades på samtal och observationer av nio bröstcanceröverlevande kvinnor, kom man fram till att humor förändras över tid. I början av sin sjukdom kunde kvinnorna inte uppfatta något som roligt, men senare kunde de hitta mer och mer som fick dem att skratta, och se humor i det som hän-de i livet. Ingen av kvinnorna i studien upplevhän-de hän-det som något negativt när sjuk-sköterskor använde sig av humor, utan vä lkomnade alla försök till humor. Fem av kvinnorna kommenterade att få sjuksköterskor, om några alls, använde sig av hu-mor i omvårdnaden av dem. Johnson påpekar att detta kan bero på den korta tid kvinnorna kom i kontakt med sjuksköterskorna. Fyra av kvinnorna kunde inte minnas huruvida sjuksköterskorna använde humor eller inte.
I den kvalitativa studien av Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) där 32 sjuk-sköterskor ingick framkom det från informanternas korta uppsatsliknande svar att det var viktigt att humor inte användes i omvårdnaden då det var olämpligt och initiativet inte kom från patienten. Nästan alla sjuksköterskorna i studien betonade vikten av att använda humor på ett lämpligt sätt och humor får under inga omstän-digheter kränka eller förolämpa patienten. I den aktuella studien framkom även att humor i huvudsak är situationsanpassad. En del informanter angav att eftersom humor är så bundet till situationen är det svårt att komma ihåg humo ristiska till-fällen efteråt. Strax under hälften, eller 14, av deltagarna i studien ansåg att de använde humor i interaktionen med patienterna, medan fem inte gjorde detta. To-talt 13 informanter uppgav att de använde sig av humor då situationen tillät detta och patienten hade humor. Det största hindret för att använda humor var bristen på humor hos sjuksköterskan eller att man inte kände patienten tillräckligt. Humor verkade inte lämpligt om patienten var väldigt allvarlig eller psykotisk.
Eftersom humor har olika betydelse för olika människor blir sjuksköterskorna tvungna att lita på sin intuition och finkänslighet för att kunna avgöra när humor passar sig (a a).
En av sjuksköterskorna i studien (a a) uppgav att hon aldrig ens tänkt tanken att använda humor i den professionella omvårdnaden. Å andra sidan uttryckte en av
de yngre sjuksköterskorna att med tanke på hennes ringa erfarenhet, ansåg hon att det var bäst att koncentrera sig på grunderna i omvårdnaden. De sjuksköterskor som ansåg att humor inte passar sig var de som fann det olämpligt då patienten var väldigt sjuk eller då måltavlan var en patient på avdelningen. De flesta sjuk-sköterskorna betonade att de aldrig skojade om patienterna, utan att det baserades på en nära relation och att initiativet alltid kom från patienten (Åstedt-Kurki & Liukkonen, 1994).
Den kvantitativa studien av Sumners (1990) där 204 sjuksköterskor ingick, visar på att attityderna bland sjuksköterskorna gentemot humor är positiva dock mer i privatlivet än på arbetet. De äldre av deltagarna visade sig vara mer positiva till användandet av humor i de båda fallen än de yngre kollegorna som visade den mest negativa attityden till humor på arbetet. En av sjuksköterskorna uppgav att hon blivit ständigt motarbetad på grund av att hon använt sig av humor i arbetet.
Klinisk tillämpning av humor
Beck (1997) anser att den humoristiska dimensionen av sjuksköterskans person-lighet bör utvecklas och kontinuerliga utbildningsprogram om hur humor kan an-vändas terapeutiskt är önskvärt. Extra ansträngningar borde göras för att socialise-ra sjuksköterskestudenter till att se humor som en värdefull resurs i intesocialise-raktionen mellan sjuksköterska och patient och sjuksköterskor sinsemellan.
Även Johnson (2002) lyfter fram vikten av att integrera humor i sjuksköterskeut-bildningar, från grundutbildning till vidareutbildning för specialistsjuksköterskor. Då sjuksköterskor kan ha svårt att identifiera humor hos sina patienter poängteras betydelsen av att förstå detta och därigenom kunna erbjuda bättre vård. Då sjuk-sköterskan tillbringar allt mindre tid med patienten, skulle utbildningen bidra till att förbättra denna tid med hjälp av humor.
DISKUSSION
Frågeställningarna i denna litteraturstudie kommer nedan att behandlas i form av diskussion. Denna diskus sion utgår ifrån Antonovskys syn på hälsa och på det sätt vi anser att humor kan tillämpas.
Metoddiskussion
Initialt fann vi att forskning inom humorområdet är tämligen eftersatt. Ett flertal studier har visat på fysiologiska och psykologiska effekter av humor och skratt men trots detta har få studier genomförts för att få kunskap om patienters och sjuksköterskors upplevelser av humor. Det hade varit intressant att ha möjlighet att själva utföra en empirisk studie av kvalitativ natur för att undersöka detta. Trots det var det positivt att genomföra en litteraturstudie då detta gav en över-blick av den forskning som gjorts inom humorområdet och denna kunskap kan ligga till grund för vidare forskning inom området.
De artiklar som studerats kommer från olika delar av världen vilket gör att före-liggande studie visar på en global syn på humor. Humors användande inom vår-den verkar vara ett ämne som engagerar forskare värlvår-den över, men främst har vi fokuserat på och tagit del av nordiska studier. En fördom om oss nordbor är att vi,
på grund av vårt kyliga klimat, är humorlösa. Detta innebär en motsägelse då mycket forskning angående humor görs här i Norden.
Olsson, Backe och Sörensen har 2003 publicerat en doktorsavhandling om humor, som vi tyvärr inte kunnat ta del av då denna inte fanns att tillgå under tiden för vår litteraturstudie. Därför har denna inkluderats i läsanvisningarna med förhoppning om att andra med intresse för detta område kan ha nytta av den.
Artikeldiskussion
Det är svårt att avgöra vilken förförståelse författarna till de olika artiklarna har. Det skulle kunna vara så att de som forskar kring humor redan har en positiv bild av detta fenomen.
Något som Hartman (1998) lyfter fram är vikten av att jämföra de olika definitio-nerna av begreppen som studeras. Svårigheter uppstår inom detta område där en allmängiltig definition inte finns. Ett flertal av studierna försöker sig inte ens på att definiera begreppet humor. Detta innebär att en jämförelse av vad författarna i de olika studierna innefattar i begreppet humor inte går att genomföra. Då de fles-ta artiklar i sin bakgrund fles-tar upp de kulturella aspekterna på ämnet, och artiklarna kommer från olika delar av världen, finns en möjlighet att humor uppfattas olika. Det finns en möjlighet att undersökningsgrupperna i de olika studierna innefattar de mest posit iva till humor, då dessa ofta valts ut genom att deltagarna själva fått anmäla sitt intresse att delta i studien. I studien av Johnson (2002) hade exempel-vis urvalsgruppen rekryterats från en stödgrupp där deltagarna anmälde sig frivil-ligt. En del av deltagarna i Åstedt-Kurki m fl (2001) rekryterades genom att fors-karna annonserade i en patienttidning vilket också innebär en möjlighet att enbart de mest positiva inkluderades. Detta är något som vi anser att författarna borde ha lyft fram i sina artiklar för att öka trovärdigheten.
Å andra sidan visar Hartman (1998) på att då ett kvalitativt urval görs är man inte intresserad av att belägga samband mellan några variabler genom att undersöka en stor grupp individer. Istället söker forskaren efter de individer som kan ge den information som eftersöks. Det vä rdefulla är att få fram variationer i uppfattningar (fenomenografi) och inte kärnan (fenomenologi). Detta gör att undersöknings-grupperna i dessa fall trots allt är relevanta. Överhuvudtaget redovisas inte ofta de svagheter som finns med de olika studierna, vilket bidrar till att det är svårt att avgöra trovärdigheten hos dessa.
I studierna vi tagit del av har det använts ett flertal olika sätt att undersöka upple-velser och betydelse av humor. Som Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) anger är det svårt att efteråt förklara humor. Detta får oss att fundera över vilken metod som är att föredra för att undersöka det aktuella ämnet. Eftersom det har fram-kommit i denna studie att humor är situationsanpassat uppstår svårigheter att sena-re förstå det roliga i situationen. I studien av Mallett och A´Hern (1996) användes videokamera för att spela in humor mellan patient och sjuksköterska. Denna me-tod kan i första anblicken verka lämplig, men å andra sidan finns en risk att båda parter anstränger sig och inte agerar naturligt då de blir filmade. En av de positiva aspekterna på att använda videokamera är att, både den verbala humorn såväl som den humor som kommuniceras genom gester och kroppsspråk, kan registreras. Ett annat bra försök att kringgå det faktum att humor är svårt att komma ihåg, var att
göra som Åstedt-Kurki och Isola (2001), att använda dagboksform. Det gjorde det möjligt att skriva ner händelser då de fortfarande var aktuella.
Resultatdiskussion
Vi fascinerades över att kunskapen om humors välgörande effekter var kända re-dan på 400-talet f Kr, och att man på medeltiden använde sig av humor i sjukvå r-den för att underlätta för patienten (Näslund, 1999). Inom barnsjukvård har hu-mor, som vi tidigare nämnt, använts sedan 1980- talet och projektet Elderflowers visade på att humor är användbart även inom demensvården. Detta fann vi intres-sant och torde kunna visa på möjligheten att implementera humor också inom den slutna somatiska sjukvården.
De positiva effekter som kan tillskrivas humor och skratt, såväl fysiologiska som psykologiska, borde vara ännu ett skäl att använda sig mer av humor inom alla former av vård. Vikten av denna åtgärd blir tydligare då humor även har en smärt-lindrande och antidepressiv effekt, med tanke på dagens överkonsumtion av lä-kemedel och de kostnader detta medför. Det höga tempot i dagens samhälle har bidragit till att vi idag skrattar mindre än förr. Detta är en ohälsobefrämjande stressor som ger upphov till ytterligare överkonsumtion av läkemedel av denna typ.
Upplevelser och betydelse av humor för patienter
Att bli sjuk eller inlagd på sjukhus verkar vara en ohälsobefrämjande stressor för en individ. Antonovsky (1991) menar, som vi tidigare nämnt, att individens copingresurser står i motsats till dessa. Humor kan ses som en utifrånkommande hälsobefrämjande faktor som hjälper patienten att hantera sin sjukdom. Det ver-kade i de studier vi tagit del av, som att humor är ett effektivt sätt att stärka sin KASAM.
Patienterna i Åstedt-Kurki m fl (2001) ansåg att humor var en viktig strategi för överlevnad. Detta kan tolkas som att deras känsla av meningsfullhet ökade och genom att de även gavs tillfälle att ventilera känslor stärktes patienternas hanter-barhet genom användandet av humor. Även begripligheten ökade då humor gav patienterna lättare att bevara sin värdighet i svåra och utlämnande situationer. Också kvinnorna i studien av Johnson (2002) stärkte sin känsla av KASAM då de använde sig av humor, genom att detta hjälpte dem att hantera sin diagnos. Humor kunde ses som ett sätt att öka begripligheten då en av kvinnorna uttalade att hen-nes sinne öppnade sig för de utmaningar hon ställdes inför. Även den övergrip-ande meningsfullheten ökade då kvinnorna ansåg att humor gav hopp om överlev-nad. Då kvinnorna bättre kunde hantera sin sjukdom med hjälp av humor, kunde de också få sina anhöriga att hantera de krav sjukdomen innebar och därmed stärktes kvinnornas meningsfullhet ytterligare.
Sjuksköterskor kan på flera sätt underlätta för sina patienter genom att tillämpa humor i omvårdnaden. Mallet och A´Hern (1996) kom fram till att sjuksköter-skorna använde sig av humor för att stärka sina patienters KASAM. Genom an-vändandet av humo r kunde patienterna lättare hantera de svårigheter de ställdes inför. Detta tycker vi är intressant då humor blir en resurs för patienterna och om detta kan användas för att underlätta vårdtiden, borde vi anvä nda oss mer av hu-mor. Även Beck (1997) fick fram det resultatet då patienternas oro, depression
och känsla av pinsamhet minskade genom att sjuksköterskorna använde sig av humor.
Olsson m fl (2001) redovisar att det generellt finns en positiv syn på att använda humor i omvårdnaden, vilket vi finner positivt. Det verkar därmed inte finnas hin-der för att implementera humor i omvårdnaden.
Upplevelser och betydelse av humor för sjuksköterskor
Beck (1997) och Åstedt-Kurki och Isola (2001) framhåller vikten av humorns betydelse för sjuksköterskornas begriplighet, då den hjälpte dem att hantera såväl svåra situationer som patienter. Detta är något som sjuksköterskor ställs inför dag-ligen och alla sätt att underlätta borde användas.
Idag tillbringar vi en stor del av vår tid på arbetet och ett bra arbetsklimat är något som vi anser vara en hälsobefrämjande faktor. Sjuksköterskorna i Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) använde sig av humor för att förbättra klimatet på avdel-ningen. Denna humor baserades på sjukhusjargong och var ofta svart. Detta stöds i studien av Åstedt-Kurki och Isola (2001) där det också framkom att den humor som användes var makaber och svart.
Vi har själva upplevt denna typ av humor och insett vikten av att använda sig av denna för att ventilera känslor och för att skapa samhörighet och trygghet mellan personalen. Denna typ av humor används inte mellan sjuksköterska och patient, och detta stöds i studien av Olsson m fl (2000) där patienterna endast i 3 % ansåg att makaber humor användes medan 12 % av sjuksköterskorna ansåg att det an-vändes. Detta finner vi vara lite lågt, då vi tror att sjuksköterskor använder sig av det ännu mer, eftersom det är ett effektivt sätt att öka såväl hanterbarhet, begrip-lighet som meningsfullhet.
Dagens sjuksköterskor arbetar under ständig stress med nedskärningar, personal-brist och fler och sjukare patienter. Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) redovisar att sjuksköterskorna kunde använda sig av humor för att hantera den arbets-relaterade stressen. Detta borde vara något som lyfts fram i debatten om sjuk-vården där det idag råder kaos på många ställen. Denna stressor har bidragit till att sjukskrivningar och utbrändhet ökar och humor verkar vara ett sätt att minska detta. Beck (1997) tar upp att en miljö där skratt och humor är närvarande minskar risken att bli utbränd. Denna kunskap är något vi kommer att bära med oss och gärna vill fö rmedla till andra.
Genom att använda humor kommer vi patienterna närmare. Detta stöds av Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994), Johnson (2002), Beck (1997) och Åstedt- Åstedt-Kurki m fl (2001). Att detta påstående finner stöd i så mycket forskning gör att vi anser detta resultat vara i allra högsta grad något som borde tillämpas. Då humor får oss att bli mer jämställda får detta till följd att sjuksköterskor inte ses som en överhet, utan som en resurs till patientens förfogande. I studien av Åstedt-Kurki m fl (2001) uttryckte en patient att den sjuksköterska som använde sig av humor var lättare att vända sig till. Detta skapar också en samhörighet mellan patient och sjuksköterska vilket gör att den omvårdnad vi utför skapar förtroende. Det är den-na typ av sjuksköterska alla borde sträva efter att vara, då detta kan bidra till att öka meningsfullheten i arbetet.
Vi inser att det även finns svårigheter med humor, då detta ställer stora krav på att sjuksköterskan använder sig av sin lyhördhet för att avgöra när det är rätt att an-vända sig av humor. Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) lyfter fram vikten av att initiativet till humor måste komma från patienten, och detta finner vi rimligt. Pati-enter har olika uppfattningar om hur en sjuksköterska bör vara, och alla bär också med sig en personlig uppfattning om humor och när den kan användas.
Det som överraskade oss var att yngre sjuksköterskor var mindre positiva till att använda sig av humor i omvårdnaden och att det till och med fanns de som motarbetades för att de använde sig av humor (Sumners, 1990). I studien av Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) uppgav en yngre sjuksköterska att då hon hade ringa erfarenhet ansåg hon det bäst att koncentrera sig på andra områden av arbetet. Detta är kanske inte så förvånande trots allt, då sjuksköterskeyrket är stort och komplext och det för en oerfaren sjuksköterska kan finnas andra saker att läg-ga kraften på.
Dagens korta vårdtider anser vi kunna försvåra användandet av humor, då det blir lättare att använda humor om en relation etablerats mellan patient och sjukskö-terska
Genus- och kulturella skillnader på humor
Eftersom de flesta sjuksköterskorna och patienterna i de olika studierna, där upp-levelser av humo r undersökts, är kvinnor kan det vara svårt att uttala sig huruvida det finns ett genusperspektiv på detta. Det verkar inte heller ha varit ett syfte som tidigare eftersträvats att undersöka. Det som framkom i Åstedt-Kurki m fl (2001) och Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) var att humor fyllde en viktigare funktion för män. Sjuksköterskorna i studierna visade att män gömmer sig bakom humor. Kanske kan detta bero på att män och kvinnor hanterar svårigheter olika.
I Olsson m fl (2000) visade det sig att kvinnliga patienter överlag var mer positiva till att använda humor i omvårdnaden än de manliga. Det vi fann oroväckande var att det endast uppfattades ibland 4 % av männen och 15 % av kvinnorna i patient-gruppen, att humor användes i omvårdnaden. Även detta tror vi kan bero på de korta vårdtiderna som innebär att patienterna endast tillbringar den första tiden på sjukhus och då befinner sig i kris.
Om det är så att varje individ har en unik uppfattning om humor som är beroende av etnisk, socio-kulturell och psykologisk utveckling, är det logiskt att anta att två personer måste vara på samma våglängd för att uppskatta varandras skämt. Inom sjukvården möts människor från olika generationer, med olika erfarenheter och kulturella bakgrunder. Humor bör användas med stor känslighet och förståelse för andra personers erfarenheter. Empati är en viktig del av mötet mellan människor, och kanske speciellt då det gäller att känna av när humor lämpar sig. Trots kult u-rella skillnader fanns en allmän önskan bland de utomnordiska sjuksköterskorna i studien av Olsson m fl (2001) att humor ska ingå i det vardagliga livet.
Det verkar inte som om forskarna har haft som intention att utröna huruvida det finns kulturella aspekter på upplevelsen av humor, utom i fallet med de utom-nordiska sjuksköterskorna i studien av Olsson m fl (2001). Dessa kom också fram till att det är av stor vikt att hänsyn tas till de kulturella aspekterna på humor. I dagens mångkulturella samhälle finns en risk att den humor som används kan misstolkas om inte hänsyn tas till patienternas olika etniska ursprung.
Klinisk tillämpning av humor
I de artiklar som studerats har det inte getts så många förslag på hur humor kan tillämpas. Då clowner kanske inte är något för vuxna inom den somatiska vården behövs and ra interventioner för att integrera humor i omvårdnaden. Det kan till exempel vara enkla saker som att sätta upp ett anslag med ”läkargrodor” i korrido-ren eller på expeditionen för att locka till skratt i den annars så allvarsamma mil-jön. Det viktigaste är dock att förstå vikten av och uppmana till spontan humor i mötet mellan patient och sjuksköterska.
Humor tillämpas redan aktivt som en behandlingsform på flera sjukhus i USA och södra Europa. I Sverige har utvecklingen ännu inte kommit dit, men det känns spännande att vi har fått EU-bidrag för att tillämpa humor i sjukvården.
Både Beck (1997) och Johnson (2002) vill integrera humor i sjuksköterskeutbild-ningarna. Vi har i vår utbildning inte mött tanken att humor skulle vara en del av omvårdnaden och då humor visat sig vara både uppskattat och effektivt av både patienter och sjuksköterskor efterlyser även vi detta. Om humor integreras redan i grundutbildningen kanske det faller sig naturligt även för en nyutexaminerad sjuk-sköterska att använda sig av humor i omvårdnaden.
Förslag till fortsatt forskning
Då humor som ämne är relativt outforskat, anser vi att ytterligare forskning be-hövs för att förstå detta komplexa fenomen. Huruvida humor är en kostnadseffek-tiv intervention hade varit intressant att finna vetenskapliga belägg för. Det hade även varit intressant att undersöka hur sjuksköterskestudenter ser på att använda humor i omvårdnaden. Då den forskning som finns att tillgå till stor del är baserad på kvinnors uppfattning av humor, finns ett behov av att bedriva forskning bland män och deras upplevelser av humor. Hur patienter från andra kulturer ser på att använda humor i omvårdnaden borde också lyftas fram i kommande forskning.
Slutsats
Det verkar som att humor kan vara ett sätt att öka KASAM, det vill säga känsla av sammanhang, hos både patienter och sjuksköterskor. Flertalet studier har visat på positiva upplevelser av att använda humor, och att detta kan vara en bidragande faktor till en stärkt upplevelse av hälsa. I omvårdnaden har humor inte fått den plats den förtjänar, trots att denna intervention är både uppskattad, troligen kost-nadseffektiv och enkel att genomföra. På detta sätt vill vi förmedla kunskapen om humors betydelse till våra medstudenter och på så sätt medverka till att humor blir en naturlig del av såväl utbildning som arbetsliv.
