Studier 1966-1975
Staren är en lagom stor robust fågelart som förekommer allmänt och är lätt att få att häcka i holk, med andra ord en idealisk fågelart att studera och utnyttja som indikatorart på t ex miljöbelastning i jordbruket. Vid Kvismare Fågelstation har vi löpande genomfört studier av de häckande stararna i området alltsedan mitten av 1960-talet. Relativt lite är skrivet om denna verksamhet och det kan därför vara in- tressant att sammanfatta vad som pågått under fyra decennier.
Det hela startade med förgiftningarna av fågelfaunan på grund av kvicksilverbetning av utsädet i början av 1960-talet. Under sta- tionens första år deltog personalen i många inventeringar och insamlingar av provmaterial för att försöka klarlägga hur stor kvicksilverbe- lastningen var och hur kvicksilvret påverkade ekosystem. I ”Verksamheten vid Kvismare Fågelstation 1966” kan följande citat återfinnas (Sondell 1967):
”I samarbete med professorerna Alf Johnels och Torbjörn Westermark inleddes våren 1966 ett försök med starar, som bl.a. syftar till att genom provtagning på ägg och ungar i holkar under en följd av år göra det möjligt att avläsa biocidbelastningen i naturen, så som den speglas av staren. ...
Strax efter det försöket utlagts 1966 fastställdes på en OECD-konferens i Paris följande fyra indi- katorarter på biocidförekomst i naturen: blåmussla, daggmask, gädda och stare. Av denna anledning kunde starprojektet inlemmas i Naturresursutredningens ekologigrupps OECD-program.”
Vi var alltså tidigt ute med att använda sta- ren som indikatorart på biocidbelastningen i naturen. Sedan 1966, då även ägg analyserades, har årligen några starungar insamlats och sänts
in till miljöprovbanken på Riksmuseet. Vi var verkligen på bettet det första året och kunde till och med publicera kvicksilveranalyser från ägg från stationens då aktuella provområden, se tabell 1.
Av tabellen framgår att äggen vid Nynäs och Mörby innehöll relativt höga halter kvicksilver medan Ängfallet låg lägre. Vi hade även en station på skjutfältet i Kilsbergen som refe- rens där jordbruket lagts ned när skjutfältet bildades. Där förekom alltså inget jordbruk inom ett stort område. Halterna där var också de lägsta.
I ”Verksamheten vid Kvismare Fågelstation 1968” redovisas analyser av ungar från de tre åren 1966-1968, se tabell 2 (Sondell 1969).
Det farligaste giftet, alkylkvicksilver, förbjöds som betmedel våren 1966 och det fick önskad effekt. Som framgår av tabell 2 sjönk kvicksil- verhalterna snabbt i stararna och nådde på ett par provstationer den naturliga nivån, ca 25 ng/g, redan 1968.
Kvicksilverförgiftningarna lärde samhället att det är nödvändigt att årligen samla in prover från naturen för att man ska kunna gå tillbaka några år i tiden med analyser för att bättre för- stå vad som hänt om ett nytt miljöhot uppträ- der. Ända sedan 1966 har fågelstationen årligen
Staren – forskningsobjekt sedan 1960-talet
Jan Sondell
Lokal Antal prov Medeltal, ng/g färskvikt
Ängfallet 9 156
Nynäs 9 287
Mörby 3 483
Kilsbergen
(referens) 7 88
Tabell 1. Kvicksilverhalter i ägg från stare år 1966.
skickat in några ungar av stare från Kvismaren till miljöprovbanken vid Riksmuseet. I sam- band med detta har ofta övriga ungar i bona ringmärkts. Även från Kilsbergen skickades prover in fram till år 1975 då stararna försvann eftersom den öppna före detta jordmarken på skjutfältet växte igen.
Något om starens häcknings- biologi
För att bättre förstå starens häckningsbiologi kan det vara av intresse att ta upp några fråge- ställningar. Staren är beroende av kortbevuxen gräsmark för sitt födosök under häckningspe- rioden, lämpligen betesmarker eller tillräckligt stora gräsmattor i t ex en park eller villaområde.
Den lever på insekter (främst harkranklarver) som den plockar i gräset eller under kallare reg- niga perioder på daggmask. Föreligger inte så- dana förutsättningar sker ingen häckning, även om holktillgången är god. Ett sådant exempel var Kilsbergen 1975 – stararna övergav helt enkelt det gamla häckningsområdet på grund av alltför kraftig igenväxning av den övergivna jordbruksmarken. Liknade erfarenheter finns från PMK-områdena, se nedan.
Man kan alltså säga att om staren ska häcka i ett område avgörs av markbehandlingen redan året före häckningen. När kreaturen släpps (eller när man börjar klippa gräsmattorna) har staren redan ägg i boet sedan någon vecka. Om staren väl bestämt sig för att häcka påverkas i regel inte antalet lagda ägg och uppfödda ungar särskilt mycket.
I Kvismaren hade vi en nergångsperiod när det gällde lämpliga biotoper för stare under slutet av 1970- och början av 1980-talet. Några
minns kanske åren då Hammarmaden tilläts växa igen. Idag är förutsättningarna för staren i Kvismaren närmast optimala med fler betes- djur än på många decennier. Vill man hårdra resonemanget kan man säga att normalt är starpopulationens storlek direkt proportionell till arealen betesmark och övriga kortgräsmar- ker i Sverige.
Projekt PMK 1988-2007
År 1988 blev studierna av staren i Kvismaren mer systematiska i och med att fågelstationen anslöts till det landsomfattande starprojekt som ingår i Programmet för miljökvalitetsö- vervakning (PMK). Starprojektet leds Sören Svensson i Lund. I Kvismaren sattes 25 star- holkar vardera upp vid Ängfallet, Öby kulle, Hammarmaden och Fiskinge. Holkarna besöks vid flera tillfällen under varje häckningssäsong och antalet ägg och ungar noteras.
Antal aktiva häckande par (minst ett ägg lagt) under tjugoårsperioden 1988-2007 har varierat mellan 31 och 69 (figur 1, i huvudsak efter Svensson 2006).
De senaste tre åren har antalet legat ganska konstant på relativt höga 57-58. Häckningsre- sultatet räknat som antal stora ungar per aktivt bo har under perioden legat på 3,7-4,5 med undantag av det senaste året 2007 då hela 4,9 ungar per kull kunde räknas in. År 2007 var alltså exceptionellt med hela 275 nästan flygga starungar. Det överträffar till och med år 2003 då från början 69 kullar noterades producera 224 ungar.
Svensson (2004a) har analyserat starens minskning i Sverige på senare år. Han har då utnyttjat holkdata från 17 lokaler fram till och
Tabell 2. Kvicksilverhalter (färskvikt) i ungar av stare år 1966-1968.
Lokal 1966 1967 1968
Antal prov ng/g Antal prov ng/g Antal prov ng/g
Ängfallet 3 56 3 42 4 32
Nynäs 2 285 3 82 4 27
Mörby - - 4 79 2 35
Kilsbergen 3 14 3 29 3 17
med 2002. På 6 av lokalerna kunde en nedgång eller tendens till nedgång konstateras. Vid Kvismaren fanns ingen sådan trend 1988- 2002 utan snarare en svag tendens till uppgång (R²=4 %, lutning 0,004), den förstärks om åren 2003-2007 tas med (R²=22 %, lutning 0,78).
Genom täta återbesök under starens hela häckningsperiod kan datum för läggning av första ägget härledas. Svensson (2004b, 2006) har redovisat dessa data också för Kvismaren.
Utifrån uppgifterna kan figur 2 ritas. Den visar att i genomsnitt har läggstart för första ägg- get tidigarelagts med ca ¼ dag per år (R²=22
%, lutning 0,27) alltså med fem dagar under tjugoårsperioden 1988-2007. Spridningen är dock relativt stor, tidigaste äggläggningsdag är 22 april och senaste 1 maj. Svensson (2004b) visar att det föreligger ett starkt samband mel- lan äggläggningens start och temperaturen under aktuell vår och då främst perioden 21- 30 april. Tidigareläggningen bör alltså hänga samman med de varmare vårarna under senare decennier.
Målsättning och arbetsmeto- der 1988–2007
Starprojektet vid Kvismaren ingår i natur- vårdsverkets program för ”Nationell miljöö- vervakning – jordbruksmark”. Projektet heter
”Miljögifter i biota1 – övervakning av stare”
och har två syften enligt Svensson (2006):
”Övervakning dels av miljögifter, dels av stararnas häckningsframgång”. Miljögifterna övervakas genom att starungar samla in och analyseras. Att ungarna används beror på att de speglar den lokala belastningen. Proven lagras också i en miljöprovbank för framtida retrospektiva studier av idag okända eller idag ej aktuella miljögifter.”
Syftet med att samla prov till miljöprov- banken är gott och föga resurskrävande och därför inte kontroversiellt på annat sätt än när det gäller själva avlivningen av ungarna, som fågelstationspersonalen ofta tycker är mycket otrevligt. Därför får miljöprovbanken varje år nöja sig med betydligt färre ungar än de egentligen vill ha.
Det andra syftet att bevaka stararnas häck- ningsframgång är mer diskutabelt eftersom det kräver relativt stor resursinsats med besök i holkarna med 5-7 dagars mellanrum under ca 6 veckor. Genom de täta besöken kan lägg- ningsdag för första ägg bestämmas noggrant och häckningens förlopp dokumenteras väl.
Nyttan med en så noggrann dokumentation bör vägas mot de resultat den kan ge. Kanske kan man med väsentligt lägre resursinsats ändå bilda sig en god uppfattning om starpo-
Figur 1. Antal aktiva häckande par i Kvismaren 1988-2007 enligt projekt PMK.
y = 0,786x + 40,6 R2 = 0,220
0 10 20 30 40 50 60 70 80
1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Antal aktiva parr
Figur 2. Årlig start av äggläggningen för stararna vid Kvismaren.
y = -0,270x + 30,04 R2 = 0,216
0 5 10 15 20 25 30 35
1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Dagar efter 1 april
Staren gynnas av kortbetat gräs och ökar därför numera vid Kvismaren. Foto: Stefan Hage.
pulationens häckningsbiologi och häcknings- framgång. Nedan ges ett förslag till reviderad studiemetodik.
Framtida mer kostnadseffek- tiv studiemetodik?
Det bör räcka med att göra två besök under stararnas häckningsperiod. Det första besöket görs då ungarna troligen håller på att kläckas, att pejla in den rätta tidpunkten går att göra som ett stickprov i 2-3 holkar (t ex vid fågel- stationen) eftersom starens häckning i regel är nästan helt synkroniserad per geografiskt område. Genom förstabesöket får man data om antalet aktiva holkar, ungefärlig äggkull- storlek samt datum när första ägget lagts i vissa holkar.
Ett andra besök görs ca 5 dagar innan fler- talet ungar lämnar holken. Ungar per kull räknas och ringmärks. Ungar samlas in till miljöprovbanken genom lottning mellan de besatta holkarna. På grundval av ungarnas utvecklingsstadium (vingpennor mäts) kan datum för läggning av första ägg beräknas i samtliga holkar. Vidare kan årets produktion i antal aktiva par och antal producerade nästan flygga ungar slutligt summeras. Dessa data på produktionen av starungar är det viktigaste inventeringsresultatet för att bedöma hur star- populationen utvecklas.
Fördelar med bara två besök är mindre tids- åtgång och mindre störning! Med krympande resurser för fågelforskningen i Sverige (både professionellt och ideellt) har det på senare tid blivit alltmer problematiskt att finna per- sonal som kan vara på plats för kontinuerlig uppföljning.
Hur furageringsområdet för de häckande stararna ser ut bör beskrivas noggrant i sam- band med häckningsstart (detta görs inte idag).
Arealer, avstånd och antal kreatur föregående år bör dokumenteras. Hur många hektar mark med relativt kort gröda finns inom ett visst avstånd (200 och 500 m?) och hur många krea- tur har betat i området säsongen före aktuellt häckningsår. Det är nämligen det senare som avgör om staren ska starta häckning inom ett
aktuellt holkområde (se också ovan).
Något som inte alltid hållits under full kon- troll är antalet fungerande holkar inför häck- ningsstart. De bör givetvis uppgå till nominellt antal (100 st) och eventuella skador som kan ha påverkat årets etablering ska dokumenteras.
Holkarnas placering i de av staren omtyckta skogsbrynen är också en viktig faktor som har betydelse för om en holk ska utnyttjas och kan justeras med nyuppsättning, omflyttning eller slyröjning.
Under 2008 kommer dock starprojektet att genomföras på det gamla mera tidskrävande sättet. Personal är redan rekryterad. Parallellt kommer dock den föreslagna nya metodiken att utvecklas och testas.
Referenser
Sondell, J. 1967. Biocidstudier 1966 – star- projektet. I verksamheten vid Kvismare fågelstation 1966, s 26-29.
Sondell, J. 1969. Biocidstudier 1968. I verk- samheten vid Kvismare fågelstation 1968, s 25-29.
Svensson, S. 2004a. The recent decline of the Starling Sturnus vulgaris population in Sweden: a 22-year nest-box study. Ornis Svecica 14:28-46.
Svensson, S. 2004b. Onset of breeding among Swedish Starlings Sturnus vulgaris in relation to spring temperature 1981-2003.
Ornis Svecica 14:117-128.
Svensson, S. 2006. Bevakning av häcknings- framgången hos staren. Årsrapport 2006.
Dokument från Ekologiska institutionen, Lunds universitet.
1 Biota =växt- och djurlivet i en region
