INOM
EXAMENSARBETE SAMHÄLLSBYGGNAD,
AVANCERAD NIVÅ, 30 HP ,
STOCKHOLM SVERIGE 2017
Byggnadsteknik hos villor
byggda på 1960-talet
Building technology of small houses built in the
1960’s
ROBIN ÖSTMAN
KTH
Byggnadsteknik hos villor
byggda på 1960-talet
Building technology of small houses built in the
1960’s
Examensarbete I byggnadsteknik No 453
Robin Östman
©Robin Östman, 2017
Royal Institute of Technology (KTH)
Department of Civil and Architectural Engineering Division of Building Technology
Förord
Det här examensarbete är utfört för Tecnicon Byggkonsult AB och avdelningen för byggnads-teknik på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).
Jag vill rikta ett stort tack till mina två handledare Andreas Jonsson på Tecnicon Byggkonsult och Kjartan Gudmundsson på KTH för all hjälp och åsikter under arbetets gång. Jag vill även tacka alla medarbetare på Tecnicon Byggkonsult vars närvaro har gjort det dagliga arbetet roligare och har haft tålamod och hjälp mig när jag haft funderingar.
Stockholm, Maj 2017
Abstract
In Sweden during the 1960’s there was a housing shortage. To reduce the housing shortage, and to increase the living standard, a lot of new houses were built in Sweden in the 1960’s. To be able to build these houses some quick, new and unproven materials were used and some-times also unsuitable construction solutions and ground conditions. That lead to a lot of these houses suffered from mold in a relatively big extent. The most damaged components are the ground constructions, the attic or the outer wall. This is often due to inaccurate building mate-rials or insulation, and flaws in the ventilation.
Many of the small houses built in the 1960’s suffers from problems and damages due to mois-ture and it isn’t always easy to find the cause of these problems. The purpose of this work is to illustrate the most common problems connected to the building technology in the 1960’s and what remedies there are to fix these problems.
There are many different products and solutions available on the market today and for some-one who isn’t educated in the subject it can be confusing to know what is best for their house. This thesis presents the most common solutions available today and illuminate their pros and cons. Advice is also given about how to maintain and examine the house to increase the life-span of the house.
The majority of this thesis focuses on the theoretical background of some of the most com-mon problems and different types of solution to those problems. The parts that are included in this work are the building envelope, harmful materials, ventilation, heating and the surround-ing ground conditions. Interior problems, in for example kitchen and bathrooms, are not in-cluded in this work.
This thesis ends with an explanatory case study of a typical small house built in the 1960’s to see how the theoretical part matches the problems found in reality. The house is examined for the most common problems treated in the theoretical part, and explanations and advices is given to the found problems.
This thesis is primarily aimed to provide solutions for small house from the 1960’s. The writ-er wants to give the readwrit-er an undwrit-erstanding about the problems that can be expected in those house and what can be done to identify and avoid these problems.
Sammanfattning
På 1960-talet rådde det stor bostadsbrist i Sverige. För att minska bostadsbristen och öka lev-nadsstandarden byggdes det väldigt mycket hus och lägenheter i Sverige då. Det skulle alltså byggas många nya småhus och för att kunna bygga dessa hus snabbt användes många nya och oprövade material. Även olämpliga konstruktionslösningar användes och markförhållanden var många gånger dåliga. Det, tillsammans med bristande fuktkunskaper, har lett till att många av de husen som byggdes på 1960-talet lider av mögelpåväxt eller mögellukt i minst en byggnadsdel. De mest utsatta byggnadsdelarna är grundläggningen, ytterväggen och vin-den.
Många villor byggda på 1960-talet lider alltså idag av fuktproblem och fuktskador och det är inte alltid lätt att hitta orsaken till de problemen. Syftet med det här examensarbetet är att be-lysa de vanligaste problemen som är kopplade till villor byggda på 1960-talet och vilka åtgär-der som finns för att lösa de problemen.
Det finns idag ofta många olika produkter och lösningar på marknaden och för någon som inte är insatt kan det vara en djungel att veta vad som är bäst för sitt hus. Det har arbetet redovisar de vanligaste lösningarna som finns på marknaden idag och belyser deras för- och nackdelar. Det ges även råd hur villan bör underhållas och undersökas för att öka livslängden på huset. Större delen av det här examensarbetet inriktar sig på den teoretiska bakgrunden till varför vissa problem uppstår och vilka konsekvenser olika typer av lösningar ger. Det som behandlas är klimatskalet, skadliga material som användes, ventilation, uppvärmning och den omgi-vande marken.
Arbetet avslutas med en fallstudie av en typisk 1960-talsvilla för att se hur väl de teoretiska delarna stämmer överens i verkligheten. Villan undersöks efter de vanligaste problemen som finns i den teoretisk delen och sedan ges en förklaring till varför de har uppstått och råd över lösningar till de funna problemen.
Det här examensarbetet riktar sig främst till att tillhandahålla lösningar för småhus byggda på 1960-talet. Författaren vill ge läsaren en förståelse om de problem som kan förväntas i huset och vad som kan göras för att identifiera och undvika de problemen.
Begreppsförklaring
Fuktdiffusion Fukttransport i ångfas då vattenångan diffunderar från en högre till en lägre ånghalt
Fuktkonvektion Fukttransport genom skillnader i lufttryck
Fuktkvot Kvoten av vattnets vikt i ett fuktigt material och vikten av det uttorkade materialet
Kapillaritetskoefficient Hur lätt ett material kan ta absorbera vatten från ytan till sin porstruktur
Kapillärsugning Fukt som förflyttar sig i vätskefas genom material Mättnadsånghalt Maximala mängden vattenånga luften kan ha vid en
angiven temperatur
Relativ fuktighet Mängden vattenånga i luften i förhållande till den maximala mängden vattenånga luften kan ha vid en angiven temperatur
Innehållsförteckning
FÖRORD ... I ABSTRACT ... III SAMMANFATTNING ... V 1 INLEDNING ... 11 1.1 BAKGRUND ... 11 1.2 SYFTE ... 11 1.3 MÅLSÄTTNING ... 12 1.4 FRÅGESTÄLLNING ... 12 1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 12 1.6 DISPOSITION ... 12 2 METOD ... 14 3 TEORI ... 15 3.1 ALLMÄNT BOSTADSBYGGANDE PÅ 1960-TALET ... 15 3.1.1 Bostadstillståndet ... 15 3.1.2 Byggnadsmetod ... 16 3.1.3 Tidstypiska 1960-talsvillan ... 16 3.2 GRUNDLÄGGNING ... 18 3.2.1 Platta på mark ... 18 3.2.2 Krypgrund ... 27 3.2.3 Källare ... 31 3.2.4 Dränering ... 36 3.2.5 Markförhållande ... 38 3.3 VÄGGAR ... 39 3.3.1 Tidstypisk 1960-talsvägg ... 40 3.3.2 Problem med yttervägg ... 41 3.4 TAK ... 52 3.4.1 Sadeltak ... 52 3.4.2 Pulpettak ... 55 3.4.3 Vinden ... 58 3.4.4 Takavvattning ... 65 3.5 UPPVÄRMNING ... 67 3.5.1 Fjärrvärme ... 68 3.5.2 Pellets ... 69 3.5.3 Ved ... 69 3.5.4 Bergvärme ... 70 3.5.5 Jordvärme ... 70 3.5.6 Frånluftsvärmepump ... 71 3.5.7 Luft/vattenvärmepump ... 71 3.5.8 Solvärme ... 72 3.6 VENTILATION ... 73
3.6.1 Självdrag (S) ... 73 3.6.2 Mekanisk frånluft (F) ... 74 3.6.3 Mekanisk till- och frånluft (FT) ... 75 3.7 SKADLIGA MATERIAL ... 77 3.7.1 Radon ... 77 3.7.2 Asbest ... 81 3.7.3 PCB ... 83 4 FALLSTUDIE GIMÅT 2:42 ... 85 4.1 OBJEKTSBESKRIVNING ... 85 4.2 GRUNDLÄGGNING ... 86 4.2.1 Uppbyggnad ... 86 4.2.2 Källare ... 87 4.2.3 Dränering ... 90 4.2.4 Markförhållande ... 90 4.3 YTTERVÄGG ... 91 4.3.1 Uppbyggnad ... 91 4.3.2 Problem och åtgärder ... 92 4.4 TAK ... 93 4.4.1 Uppbyggnad ... 93 4.4.2 Problem och åtgärder ... 94 4.5 UPPVÄRMNING ... 96 4.6 VENTILATION ... 97 4.7 SKADLIGA MATERIAL ... 98 5 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 99 5.1 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 99 REFERENSER ... 103 A ... 111
1. METOD
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Under 1960-talet rådde det stor bostadsbrist i Sverige. Efter andra världskriget föddes det många människor i Sverige och på grund av den stora befolkningsökningen fanns det inte tillräckligt med bostäder. För att minska bostadsbristen, och öka levnadsstandarden, bestämde regeringen att en miljon nya bostäder skulle byggas inom en 10-årsperiod. Något som senare kommer att kallas miljonprogrammet. En tredjedel av de bostäderna skulle vara småhus och två tredjedelar lägenheter. Det skulle alltså byggas många nya småhus och för att kunna bygga dessa hus snabbt, användes många nya och oprövade material. Även olämpliga kon-struktionslösningar användes och markförhållanden var många gånger bristfälliga. Det, till-sammans med bristande fuktkunskaper, har lett till att många av de husen lider av mögel-påväxt eller mögellukt i minst en byggnadsdel (Boverket, 2009). De mest utsatta byggnadsde-larna är grundläggningen, ytterväggen eller vinden.
Många av den stora befolkningsmängden födda på 1940-talet som fortfarande bor i villor känner nu att de inte har energi att underhålla huset och trädgården och bestämmer sig då för att flytta till lägenhet istället (Sveriges radio, 2010). Det innebär att många yngre människor kommer flytta in i de husen, och många av dem saknar kunskap om vilka problem som kan finnas i husen. Att köpa ett hus är för många den största investeringen som görs i livet och det är därför viktigt att veta vad som köps. Det här examensarbete kommer att ge en god över-blick över byggnadstekniken hos villor byggda på 1960-talet, vilka vanliga problem som är kopplade till hus från den tidsperioden och vilka lösningar som finns för att lösa dem. Däref-ter avslutas arbetet med en fallstudie av en 1960-talsvilla, där den teoretiska bakgrunden an-vänds som underlag för besiktningen.
1.2 Syfte
Många villor byggda på 1960-talet lider idag av problem med fukt och det är inte alltid lätt att hitta orsaken till de problemen. Syftet med det här examensarbetet är att belysa vilka vanliga problem som är kopplade till villor byggda på 1960-talet i Sverige och vilka åtgärder det finns för att lösa de problemen. Energiförbrukning och fuktproblem i olika delar är något som kommer behandlas.
1. METOD
1.3 Målsättning
Det finns idag många olika lösningar för att lösa vanliga problem och det kan vara en djungel för en person som inte är insatt att veta vilken lösning som är lämplig. Målet med det här ex-amensarbetet är därför att presentera de vanligaste problemen, som relativt hög energiför-brukning och fuktproblem, och åtgärderna som finns idag. Åtgärdernas effektivitet och för- och nackdelar kommer också att diskuteras.
1.4 Frågeställning
- Hur byggdes villorna på 1960-talet i Sverige?
- Vilka problem är kopplade till den byggnadstekniken? - Vilka åtgärder finns det för att lösa de problemen?
1.5 Avgränsningar
Det här examensarbete är på 30 högskolepoäng och omfattningen är därför begränsad. Arbetet avser endast enskilda villor byggda på 1960-talet i Sverige, med byggnadens klimatskal i hu-vudfokus. Övriga faktorer som omgivningen, värmesystem, ventilationssystem och skadliga material kommer också behandlas.
Problem i hus kan uppstå på många sätt och variera från situation till situation. Det här exa-mensarbetet tar upp de vanligaste orsakerna och är såldes inte tömmande. Det finns även många olika sätt och produkter för att lösa de vanliga problemen som finns hos hus byggda på 1960-talet, men det är bara de vanligaste lösningarna som tas upp här.
På grund av examensarbetets omfattning avgränsas arbetet till en förklarande fallstudie. Det objektet är ett typiskt 1960-talshus där besiktningen avser de vanliga problem som behandlats i det teoretiska kapitlet. På grund av årstiden och begränsning av tid och årstid kommer inte någon radonmätning att göras i objektet.
1.6 Disposition
För att ge en överblick över strukturen på det här arbetet kommer se ut presenteras nedanför en kort beskrivning om vad varje kapitel kommer att handla om.
I kapitel 2 finns det en metodbeskrivning av examensarbetet. Där val av metod diskuteras och motiveras.
1. METOD
Kapitel 3.1 innefattar en allmän beskrivning om bostadsbyggandet på 1960-talet. Bakgrund till varför de byggdes som det gjordes och hur det byggdes tas upp. Även hur det tidstypiska 1960-talshuset såg ut innefattas.
Kapitel 3.2 handlar om grundläggning. Där presenteras de olika typerna av grundläggning som användes på 1960-talet, vilka vanliga problem som finns hos dem och förslag på hur de ska åtgärdas. Övriga faktorer som markförhållande och dränering behandlas med.
Kapitel 3.3 behandlar de vanligaste typerna av ytterväggar som användes på 1960-talet. Van-liga fel och åtgärder tas upp hos den typen av väggar.
I kapitel 3.4 behandlas yttertak med tillbehör där uppbyggnad, vanliga fel och åtgärder tas upp.
I kapitel 3.5 behandlas uppvärmning. Olika uppvärmningssystem presenteras och vilka pro-blem som är kopplade till dem och förslag på åtgärder.
I kapitel 3.6 behandlas ventilation. Olika ventilationssystem presenteras och vilka problem som är kopplade till dem och förslag på åtgärder.
Kapitel 3.7 handlar om skadliga material som användes på 1960-talet. Radon, PCB och asbest är material som behandlas.
I kapitel 4 har en fallstudie av ett tidstypiskt 1960-talshus gjorts. Uppbyggnaden av klimatska-let har undersökts och kontrollerats med avseende på vanliga fel från föregående kapitel. Även förslag på åtgärder tas med.
1. METOD
2 Metod
Det här arbetet är indelat i två delar. Den första delen är en teoridel som omfattar hur bygg-nadstekniken och arkitekturen såg ut på 1960-talet, vilka problem som är kopplade till det och hur de problemen kan åtgärdas. Till den delen har en omfattande litteratur- och artikelstudie gjorts, där information har samlats via böcker, rapporter, avhandlingar, institutioner, dator-program, forskningsartiklar och facklitteratur. En del produktinformation har hämtats från tillverkaren av produkten. Den informationen har sedan analyserats noggrant för att förtydliga vilka problem och lösningar som är vanliga i villor byggda på 1960-talet. För beräkning av värmekudden under mark har Comsol Multiphysics använts.
I den andra delen har en förklarande fallstudie av en tidstypisk 1960-talsvilla utförts, där de teoretiska kunskaperna från den första delen har legat som bakgrund för undersökningen. Det som undersöktes var hur villan är byggd, vilka problem som kunde hittas och förslag på åt-gärder till de problemen. En förklarande fallstudie har utförts, vilket innebär att det gäller inte bara hitta problemen, utan kunna förstå och klargöra varför de har uppstått.
3 Teori
3.1 Allmänt bostadsbyggande på 1960-talet
3.1.1 Bostadstillståndet
Före 1960-talet:
Efter andra världskriget ökade populationen explosionsartat i Sverige. Efter den turbulenta tiden i världen med lägre befolkningstillväxt, ökade nu folktillväxten drastiskt. Den stora be-folkningstillväxten berodde dels på att det var mycket nyfödda efter krigstiden och dels på att det under krigstiden kom det mycket flyktingar från andra länder. Det medförde att det rådde stor bostadsbrist i landet. Var fjärde familj bodde riktigt trångbott med fler än två personer per rum om köket inte räknas in (Vidén, 2012). Det var även många som bodde i utdömda bygg-nader.
På slutet av 1950-talet hade Sverige återhämtat sig ekonomisk efter kriget och det skedde en kraftig tillväxt i den offentliga sektorn, samt att industrin ökade explosionsartat. Det medförde att realinkomsterna ökade, och även efterfrågan på större och bättre bostäder ökade då befolk-ningen hade mer pengar (Vidén, 2012). Det blev mer vanligt med bil, vilket medförde att folk inte längre behövde bo i stan då det nu fanns möjlighet att ta sig smidigt till stan med bil från landsorten. Ytterligare en orsak till att villaefterfrågan ökade var den höga inflationen i Sve-rige, samtidigt som det fanns goda möjligheter till lån och även nya avdragsregler för skuld-räntor, vilket gjorde det lönsamt att införskaffa en villa (Vidén, 2012). Satsningen på barnom-sorgen bidrog till att det nu blev möjligt för kvinnor att börja jobba istället för att vara hem-mafruar.
1960 och framåt:
Sveriges välfärd var nu väldigt bra och från början av 1960-talet till mitten på 1970-talet sker en kraftig utveckling i landet, både ekonomiskt och tekniskt. Det ökade välstånd medförde att fler hade råd med bättre bostäder och bil för personligt bruk. Det är dock fortfarande bostads-brist i Sverige i början på 1960-talet med trångbodda bostäder och undermålig boendestan-dard. Badrum och varmvatten är inte en självklarhet då endast hälften av alla bostäder hade tillgång till det.
I mitten på 1960-talet hade politikerna fått nog av den rådande bostadsbristen och 1965 antogs därför en proposition av riksdagen som innebar att 1 miljon nya bostäder skulle byggas under en 10-års period. Två tredjedelar skulle vara lägenheter och en tredjedel skulle vara småhus. Det är vad som kallas ”Miljonprogrammet” i efterhand. Målet var att reducera bostadsbristen i landet och öka levnadsstandarden. Det betydde att årtionden av dåliga boendestandarder och
trångboddhet byggdes bort. ”Rekordåren” brukar tidsperioden 1961-1975 kallas och inom den händelserika tidsperioden byggdes det 1,4 miljoner bostäder, varav 476.000 småhus (Björk, 2012). För att kunna bygga de bostäderna snabbt krävdes det rationaliserande och industria-liserat byggande. 1967 infördes nya lånebestämmelser som gjorde det ekonomiskt förmånligt att leva i enfamiljshus. Det, tillsammans med brist i närmiljö vid flerbostadshusen, medförde att allt fler valde att flytta till småhus.
Småhusen som byggdes under rekordåren kan delas in i två grupper: styckebyggda småhus och gruppbyggda småhus. De styckebyggda småhusen var villor som var beställda av privat-personer för privat bruk och byggdes av en lokal byggare. Styckebyggda småhus hade hög prefabriceringsgrad och kallades för kataloghus. Gruppbyggda hus var antingen friliggande eller sammanbyggda småhus, som producerades av en byggherre i samarbete med banken och mäklare (Björk, 2012). Det byggdes ungefär lika många styckebyggda hus som gruppbyggda hus och bestod av 70 % villor och resten var radhus, parhus, kedjehus eller atriumhus.
3.1.2 Byggnadsmetod
Under 1960-talet var konkurrensen om arbetskraften stor mellan byggsektorn och exportindu-strin, vilket i sin tur medförde att lönerna drevs upp. Det behövdes då mer rationella metoder för att hålla ner inflationstakten och lönekostnaderna. Innan 1960-talet var det vanligt med murade stommar och mycket manuellt arbete. Det var nu någonting som var för tidsödslande, då byggsektorn var hårt ansträngd. Nya rationella och industriella produktionsmetoder inför-des för att standardisera byggandet (Industrifakta, 2008). Platsgjutna betongstommar och pre-fabricerade väggelement infördes för att spara tid och pengar. Prefabriceringen var egentligen inget nytt, då prefabricerade byggnadsdelar använts i många år innan, men det var nu de pre-fabricerade småhusen tog fart på allvar. Vanligt var att väggelement av trä prepre-fabricerades och sedan murades ett skal av tegel på plats. Även takstolarna förtillverkades. Det handlade mycket om att hitta på nya lösningar för sammanfogning av byggelement och spara pengar. Det introducerades mycket nya material på 1960-talet för att spara tid och pengar. Exempelvis ersatte gipsskivor och asfaboard de äldre materialen träpanel och papp (Björk, 2012). Dessa material var betydligt enklare och mer tidssparande att använda på byggarbetsplatsen än tidi-gare material.
3.1.3 Tidstypiska 1960-talsvillan
På slutet av 1950-talet ersattes det traditionella egnahemmet mot ett hus som präglades av rationalitet, industriell produktion och ekonomi (Björk, Nordling och Reppen 2009). Det låg inte stort fokus på det arkitektoniska uttrycket hos husen, istället var fokus på den ekonomiska biten och serieproduktion. Arkitekturen kunde variera, men i liten utformning. Utsmyckningar var inte vanligt förekommande. Undantaget var entrén som ofta var påkostad och dekorerade. Den bestod av en gedigen ytterdörr av antingen ek eller teak med ett sidoljusparti av glas i en enhetlig komposition (Björk, Nordling och Reppen 2009).
Under hela 1960-talet dominerade den rektangulära källarlösa enplansvillan med tegelfasad husbyggandet. Ungefär 90 % av alla enfamiljshus som byggdes under 1960-talet var enplans-villor (Jonsson, 1990). Resterande enplans-villor bestod av en blandning av 1 ½- plans enplans-villor och su-terränghus. På de ställen där det var sluttande mark var våningsplanen förskjutna i höjdled,
vilket gav en halv trappa mellan de förskjutna våningsplanen. Villorna byggdes i stor ut-sträckning med flacka sadeltak eller papptäckta pulpettak. Sadeltaken täcktes ofta med röda tegelpannor, men något som blev mer och mer populärt var de röda eller svarta betongpan-norna. Det var fortfarande sadeltaken som var de mest populära, men de flacka pulpettaken blev allt mer vanliga. De täckte ofta en enkel rektangulär byggnad. Det låglutande pulpettaket doldes ofta av en mörklaserad sarg av liggande fjällpanel. Det är en väldigt tidstypisk detalj för 1960-talsvillan.
På början av 1960-talet var fortfarande den obrutna murade tegelfasaden det vanligaste fa-sadmaterialet på villor (Jonsson, 1990). Det blev dock mer och mer vanligt att livligt experi-mentera med olika fasadmaterial på villorna. Inspiration hämtades ofta från det samtida danska villabyggandet. Fasadtegel med träpanel var en vanlig kombination. Även material som puts, lättbetong och asbestcement förekom i mindre utsträckning. Eternit var ett fasad-material som prövades i olika kulörer i vissa gruppbyggda områden. Kombinationer av fa-sadmaterial var väldigt trendigt och det var ofta olika konstraster i färgerna. Till exempel an-vändes vit mexitegel med svart eller mörkbrun träpanel. (Björk, Nordling och Reppen 2009). Ofta var långsidorna av tegel och gavlarna bestod av stående eller liggande träpanel i starka kulörer. Ibland kläddes långsidorna med träpanel och gavlarna murades istället. 1965 introdu-cerades ett vitt tegel av kalksandsten som skulle associera till vita väggar på varmare bredd-grader. Det kallades för mexisten/-tegel och blev mycket populärt på 1960-talet.
Storleken och standarden på villorna började nu öka och en normalvilla var på runt 100 kvadratmeter med 4-5 rum och kök (Björk, Nordling och Reppen 2009). Bostadens planlös-ning var enkel och rationell. Det blev mer vanligt att föräldrasovrummet avskildes från övriga sovrum istället för en uppdelning av umgängesdel och sovrumsdel, som var vanligt i tidigare decennier. Köket skulle ha vissa minimimått som var kopplat till storleken på huset. Barkök med öppenhet till matplatsen var något som var väldigt populärt. Allt mer fokus hamnade på färg och design i köket istället för fokus på funktion hos köksskåp och vitvaror. Utrustnings-standarden höjdes och kylskåpet kompletterades med en frys och diskmaskin. Innan tv:ns ge-nombrott var det vanligt att planlösningen var utformad med ett stort allrum och ett vardags-rum. Något som förändrades när tv:n fick sitt genombrott och användningen av vardagsrum-met ändrades totalt. Det gick från att vara ett finrum till ett rum som var i centrum av huset där hela familjen kunde samlas och se på tv. Eftersom en ökning av boendestandarden ville uppnås, installerades en extra toalett i badrummen. Tvättstugan fick nu automatisk tvättma-skin och ibland torkskåp, och tillsammans med kök och förråd fick de en egen groventré. På senare halvan av 1960-talet blev det väldigt vanligt att det byggdes gillestuga i källaren eller souterrångvåningen, som inreddes för samvaro. Bastu blev allt mer populärt att installera i källaren och garage eller carport blev allt viktigare.
På grund av det rationella byggandet av villor blev fönsterproduktionen standardiserad även den. Fönsterna var väldigt simpla för att de skulle kunna massproduceras i stor skala. Det medförde att arkitekter inte hade samma frihet och det blev allt mer sällan de ritade sina egna fönster. Ospröjsade enluftsfönster var standard. På övervåningen kunde det dock vara tvåluftsfönster för att förenkla fönsterputsningen. Tvåglasfönster av teak eller målad furu var dominerande (Björk, Nordling och Reppen 2009).
Figur 3.1.3-1. Tidstypisk 1960-talsvilla (Björk, Nordling och Reppen 2009)
3.2 Grundläggning
3.2.1 Platta på mark
Den vanligaste grundläggningstypen idag är platta på mark. Det var även den vanligast för-kommande grundläggningstypen på 1960-talet, eftersom den var betydligt enklare och billi-gare än föregående grundläggningstyper (Lundgren, 2009). Det fanns då inga krav på värmei-solering under plattan och kunskapen om fuktpåverkan var liten. Det har lett till att platta på mark utan underliggande isolering har orsakat många fuktproblem genom åren.
På 1960-talet var det vanligt att betongplattan gjöts direkt på ett kapillärbrytande lager av grus utan underliggande ångspärr och isolering (Hulander, 2007). Även fast det fanns ett kapillär-brytande skikt saknar betongplattan en tillräcklig temperaturgradient för att förhindra att plat-tan fuktas upp genom diffusion från marken. Fukten transporteras då i ångfas från marken och upp i plattan. Det fenomenet går att demonstrera genom om en presenning läggs ut på marken så kommer den att bli fuktig på undersidan. På samma sätt fungerar det för betongplattan. Det finns även risk för att fukt kan transporteras kapillärt ifall dräneringssystemet inte fungerar tillräcklig, eller ifall grundvattennivån ligger högt. Det kapillärbrytande skikt som användes var ett lager med grus (ByggAMA, 1965). Gruset har relativt små fraktioner, jämfört med makadam som används idag, vilket medför att vatten kan sugas upp kapillärt. Speciellt om otvättat grus användes, som var relativt vanligt. Då finns det mindre fraktioner som hjälper till att suga upp vattnet kapillärt och fukta upp plattan.
Figur 3.2.1-1. Värme- och fuktflöde genom platta på mark.
Marken är väldigt fuktig och den relativa fuktigheten i porsystemet ligger alltid nära 100 %, även fast det inte finns något fritt vatten (Hulander, 2007). Det kan variera lite då viss jord är mer dränerande än andra, men eftersom det är ett så pass inhomogent material räknas det all-tid att den relativa fuktigheten ligger nära 100 %. Betong är ett poröst material som inte bara torkas ut av torr luft utan fuktas även upp av fuktig luft. Om marken då är fuktig, kommer betongen att fuktas upp. Om tätskiktet består av ett tätt material, som exempelvis plastfilm eller plastmatta, kan inte betongen torka ut uppåt och överkanten av plattan kommer bli väl-digt fuktig. Betongen i sig är okänslig mot fukt, men det är de organiska material som är i kontakt med betongen som löper risk för fuktskador. Den relativa fuktigheten i plattans över-kant kommer variera med vad som finns ovanför betongplattan. Kanterna på betongplattan är inte lika känsliga som i mitten på plattan, då de kan ventileras mer genom otätheter.
Eftersom den omkringliggande marken ofta har betydligt större volym än betongplattan, och har stor värmekapacitet, har marken större värmetröghet jämfört med betongplattan. Mark-temperaturen kommer därför hållas relativt konstant under året och kommer inte svänga lika mycket som utetemperaturen (Hagentoft, 2002). Om det ligger ett uppvärmt hus på marken, kommer temperaturen i marken att ändras. Om det är ett välisolerat hus kommer temperaturen några meter ner i marken inte längre variera med djupet. Villorna byggda på 1960-talet har dock lite, eller ofta ingen, isolering under betongplattan och det medför att den varma inne-temperaturen kommer att värma upp marken under plattan. Efter några år har det byggts upp en värmekudde under huset och den temperaturen kommer hållas relativ konstant, eftersom temperaturvariationer inte orkar tränga in utifrån (Hagentoft, 2002). Under plattan, om det inte finns någon eller lite isolering, kommer temperaturen vara relativt nära innetemperaturen. Då den relativa fuktigheten antas till nästan 100 %, kommer det finnas stor mängd fukt där jämfört med inomhus. Den stora skillnaden i ånghalt kommer skapa en stor fuktvandring, ge-nom ångdiffusion, inåt för att utjämna skillnaden i ånghalt. I figur 3.2.1-2 visas värmekudden under en villa med oisolerad platta på mark som grundläggning, beräknad i Comsol Multiphy-sics. Plattan är beräknad med en innetemperatur på 20°C och en marktemperatur som är samma som årsmedeltemperaturen. Platsen den är beräknad på är Örnsköldsvik och årsmedel-temperaturen där är 6 °C (SMHI, 2015). I figuren syns värmekudden tydligt.
Figur 3.2.1-2. Värmekudde under oisolerad platta på mark simulerad i Comsol Multiphysics
På 1960-talet var det vanligt att betongplattan gjöts på ett kapillärbrytande och dränerande skikt av grus, och ovanpå betongen lades träreglar in med isolering emellan. På det viset blev golvet varmt och behagligt. I vissa fall gjöts till och med reglar in i betongplattan. Den golv-konstruktionen är den som har varit mest drabbad av fuktskador i Sverige (Anticimex, 2016). Problemet är att överkanten på betongplattan blir kall och därmed kommer den relativa fuk-tigheten där vara högre och utrymmet under isoleringen blir aldrig riktigt torrt. Risken för mögel på kilar och ingjutna reglar blir därmed stor. I vissa fall kan det ha gått så långt att reg-lar och sylreg-lar har ruttnat. Om plattan inte rengjorts noga kan det även uppstå mögel i träspån och smuts som finns kvar på plattan. Möglande organiska material kan upptäckas genom att en mögeldoft sprider sig i huset. Mögeldoften är lättast att hitta genom att lukta på golvet vid väggarna. Andra faktorer som indikerar på fuktproblem är om plastmattan eller färg har börjat släppa.
Valet av tätskikt kan också påverka hur drabbat huset är av fuktskador. Obehandlat trägolv eller heltäckningsmatta som endast varit i kontakt med en mindre mängd fukt kan, i vissa fall, vara oskadda. Om det trängt in vatten i konstruktionen är dock sannolikheten stor att golvkon-struktionen drabbats av fuktskador. Om det däremot är ett tätare ytskikt, av exempelvis la-minatgolv eller plastmatta, är det väldigt stor sannolikhet att golvet har blivit fuktskadat, oav-sett om vatten trängt in. Det eftersom plasten fungerar som ett lock, där den relativa fuktig-heten under mattan blir nära 100 %. Det medför att limmet kan lösas upp, vilket orsakar matt-släpp och en illaluktande doft. I figurerna nedanför visas temperaturfördelningen och fuktför-delningen i vanligt förekommande golvkonstruktioner på 1960-talet.
I figuren visar de mörkare linjerna temperatur- och fuktfördelningen i plattan. På skalorna som finns nedanför de mörka linjerna finns den relativa fuktigheten och temperaturen genom golvkonstruktionen. Genom att studera fördelningarna i plattan fås en uppfattning om hur temperaturen och fuktfördelningen sker i konstruktionen. Värdena för temperatur- och fukt-fördelningen är hämtad från byggnadskontroll (Rågstad, 2012).
Figur 3.2.1-4. Oisolerad platta på mark utan beklädnad.
Figur 3.2.1-4 visar en vanlig fördelning av fukt- och värmefördelning i en oisolerad platta på mark. Betongplattan har en relativ fuktighet på ca 100 % i underkant och temperaturen där är relativt lik innetemperaturen. Det är inget problem i sig att betongen har en relativ fuktighet på 100 % eftersom den inte är känslig mot fukt. Problemet uppstår när känsliga material kommer i kontakt med den fuktiga betongen.
Figur 3.2.1-5. Oisolerad platta på mark med plastmatta
I konstruktionen ovan ligger den relativa fuktigheten under plastmattan på 94 %, vilket inte är en lämplig konstruktion. Problem med dålig lukt, deformationer och krympning är vanligt i den här typen av konstruktion. Problemet uppstår dock oftast när mattan byts ut mot en nyare matta (Rågstad, 2012). De äldre plastmattorna limmades med ett fukttåligt lim, vilket gjorde det resistent mot fukten. Den nya mattan som läggs in innehåller ett överskott på preocesslös-ningsmedel och mjukgörare, vilket normalt kommer släppa och deformeras inom ett års tid (Rågstad, 2012).
Figur 3.2.1-6. Platta på mark med ovanliggande isolering och parkettgolv
Platta på mark med ovanliggande isolering är en känd riskkonstruktion som drabbats av många fuktskador genom åren. I konstruktionen ovan är det ett uppreglat golv med parkett som golvbeläggning. Parketten är relativ tät vilket skapar mycket skadlig miljö för underlig-gande material. Den relativa fuktigheten i överkant av betongplattan ligger på 90 %, vilket är högre än den kritiska relativa fuktigheten som ligger på 75 % för trä. Det medför att reglarna
och byggrester, som smuts och spån, som inte städats bort från plattan har en stor risk för att drabbas av mikrobiell påväxt. Rent teoretiskt, borde alla konstruktioner av platta på mark med ovanliggande isolering drabbas av fuktskador. Det finns dock konstruktioner som har klarat sig bra mot den typen av skador eftersom det ofta finns läckage runt väggar och drag längs syllen, vilket gör att luften kommer i rörelse i golvkonstruktionen (Rågstad, 2012). Det gör att golvet får ett torrare klimat än det beräknade värdena. En platta med ovanliggande isolering skulle kunna funka ifall golvbeläggningen inte är tät, men de flesta golvbeläggningar är till-räckligt tät för att skapa ogynnsamma fuktförhållanden i konstruktionen.
Figur 3.2.1-7. Platta på mark med ovanliggande isolering och PVC-matta
I konstruktionen ovan är det samma typ som föregående, men med en plastmatta som golvbe-läggning istället för parkett. Plasten är ännu tätare än vad parketten är vilket medför ännu sämre fuktförhållanden i konstruktionen. Samma typ av problem uppstår här, men risken är större än i föregående exempel.
Figur 3.2.1-8. Betongplatta med ovanliggande isolering, ingjutna reglar och plastfolie på ovansidan.
De ingjutna spikreglarna i den här konstruktionen ligger i en mycket skadlig miljö. Den rela-tiva fuktigheten ligger på 98 % och ligger högt över det kritiska värdet. Det gör att det är en mycket stor riskkonstruktion för att drabbas av mögeltillväxt. De reglar som ligger ovanpå plastfolien har möjlighet att klara sig från skador då den relativa fuktigheten ligger nära det kritiska värdet. Det är dock stor risk att byggrester som lämnats på plattan och ligger under PE-folien drabbas av mögeltillväxt.
Figur 3.2.1-9. Platta med isolering på ovansidan av plattan och 0,2 mm PE-folie på undersi-dan av plattan.
I konstruktionen ovan är betongplattan gjuten på en 0,2 mm PE-folie. Om utförandet är kor-rekt, ger det en minskad risk för fuktskador i konstruktionen. Den relativa fuktigheten i ovan-kant platta ligger då på 73 %, vilket är under det kritiska värdet för mikrobiell påväxt. Det finns dock en risk ifall det golvmaterial som används är för tätt eller om utförandet av plastfo-lien är slarvigt gjord, att den relativa fuktigheten blir högre och risken för fuktskador ökar därmed.
Figur 3.2.1-10. Platta med isolering på ovansidan av plattan och 0,1 mm PE-folie på under-sidan.
I den här konstruktionen har en 0,1 mm PE-folie använts istället för en 0,2 mm PE-folie. Det medför att den relativa fuktigheten ökar i betongens överkant och därmed ökar risken för fuktskador.
Konstruktionerna ovan är vanliga exempel på plattor på mark från 1960-talet. Många av dem är kända riskkonstruktioner och de bör undersökas noga för att kontrollera om de är fuktska-dade. Det kan vara svårt att veta hur konstruktionen ser ut under betongen, då det i många fall det saknas, eller finns felaktiga, ritningar från villorna på 1960-talet. Det gäller att inspektera golvet med jämna mellanrum. Mattsläpp och färgsläpp, eller mögeldoft är vanliga tecken på fuktskador i golvkonstruktionen. Nedan beskrivs några åtgärder för vanliga problem med platta på mark.
Det finns lite olika åtgärder för att lösa problem med fukt och lukter från äldre betongplattor. Den vanligaste, och billigaste, åtgärden för att sänka fuktnivån vid uppreglade golvkonstrukt-ioner är att installera en undertrycksventilering (Hulander, 2007). Under golvet installeras då en frånluftsfläkt som ansluts till sugkanaler, som ska ventilera bort fukt och emissioner. Det kräver dock att anslutningen mellan golv och yttervägg är lufttät så att ett undertryck kan skapas under golvet. En annan förutsättning är att det blir ett tillräckligt luftflöde i golvkon-struktionen, så att inte döda zoner uppstår. Det går att installera en tillfällig fläkt för att se om de förutsättningarna uppnås. Det har dock visat sig att fläktens flöde minskar med åren och att luktproblem kan återkomma efter ett antal år (Hulander, 2007). Det är en billig lösning, som kan fungera som en temporär lösning, men för att säkerhetsställa att fuktskador försvinner permanent är det inte en lämplig lösning. Det kan fungera ifall fuktskadorna inte är omfat-tande. Det finns många tillverkare av den här typen av golvsystem och några exempel är Ni-vell-system och Platons golvsystem.
I de fall där fuktskadorna är omfattande, eller om lufttätheten inte kan säkerhetsställas, är det bättre att byta ut hela golvkonstruktionen. Det är betydligt dyrare än att installera under-trycksventilering men det är betydligt säkrare. Hela golvkonstruktionen, även syllar, demonte-ras och betongplattan rengörs från byggsmuts. Därefter installedemonte-ras golvet, som saknar
fukt-känsliga material som kan komma i kontakt med betongen. En mekaniskt ventilerad luftspalt bör göras under golvkonstruktionen som möjliggör uttorkning av plattan.
Många vill idag installera golvvärme av komfortskäl och för att minska energianvändningen. Det är dock inte alltid lämpligt att installera golvvärmen och det finns vissa krav för att det ska vara en bra ide. För att minska energianvändningen är det viktigt att det är en golvkon-struktion som är lämpad för golvvärme, annars kommer det istället bli en ökning av energi-förbrukningen. Vid platta på mark med golvvärme kommer värmeförlusterna till marken vara större jämfört med andra uppvärmningssätt (Boverket, 2002). Hur mycket beror på hur myck-et isolering som finns under plattan. I 1960-talsvillor saknas ofta isolering under plattan, vil-ket medför att stora mängder värme kommer gå åt till att värma upp marken istället för huset. Energiförbrukningen kommer därför förmodligen öka istället för att minska. Vilken golvbe-läggning som används kommer också påverka hur mycket energi som går in i huset. Används exempelvis ett parkettgolv kommer mindre värme gå in i huset eftersom parketten håller till-baka värmen från golvet (Boverket, 2002). Exempel på bra material som släpper igenom vär-men är klinker och och plastmattor.
Om det är dålig, eller ingen, isolering kommer marken under huset att värmas upp. Det kan, förutom att öka energiförbrukningen, även leda till fuktskador. Vanligtvis är det varmare in-omhus än vad det är i marken och på det viset kommer fukten att vandra inifrån och ut. Om golvvärme installeras kommer den att värma upp marken under vintertid och om sedan golv-värmen stängs av på våren kan det leda till att temperaturen i marken blir högre än vad tempe-raturen i plattan är. Då kommer fukten istället att vandra från marken och in mot huset. Det fenomenet kallas för en omvänd fukttransport. Om golvvärme ska installeras bör en fackman anlitas för att utvärdera risken för fuktskador.
Det finns möjlighet att isolera en oisolerad platta. Det finns då två tillvägagångssätt. Det går att isolera på ovansidan plattan med ett så kallat flytande golv. Det innebär att betongplattan kommer isoleras på insidan med cellplast och med ett tunt betonglager ovanpå. Det som är viktigt att tänka på är att den typen av konstruktion alltid utgör en riskkonstruktion. Det gör, som beskrivet tidigare, att betongplattan kommer få en kallare temperatur och det finns risk att den varma inneluften kommer kondensera mot plattan. Det är ytterst viktigt att inget orga-nisk material kommer i kontakt med den fuktiga betongplattan eftersom mögeltillväxt då kan uppstå. Betongplattan måste därför noggrant rengöras så att inget organiskt material finns kvar på plattan. Därefter läggs en alkalibeständig plastfolie ut på hela plattan, även under syl-larna i väggen. Cellplast läggs sedan ut på plastfolien. Det som ofta är begränsande i den ty-pen av lösning är att takhöjden kommer att minska. I de flesta fall finns det inte möjlighet att lägga 300 mm isolering, som är det rekommenderade minsta mängden isolering som bör an-vändas i plattan om golvvärme är önskad. Det är därför bra att välja cellplast med så hög iso-lerande förmåga som möjligt för att minska bygghöjden av golvsystemet. Det finns idag cell-plaster med mycket bra isolerande förmåga. Ett exempel är Jackons supercellcell-plaster med en λ-värde på 0,027 W/m K, vilket nästan är 40 % bättre än vanlig cellplast (Jackon, 2017). Dessa skivor är ofta dyrare än vanliga skivor, men besparingar görs på att inte hela betong-plattan behöver bilas ut för att sedan lägga in ny isolering under. Mängden isolering bör vara så mycket som möjligt utan att takhöjden blir för låg. Ovanpå isoleringen används sedan en primer för att få god vidhäftning i cellplasten. Därefter kan golvvärme och armering läggas in. Sedan gjuts ett lager på minst 30 mm av flytbetong. Med den här konstruktionen fås en god-tagbar och relativt billig lösning. Det är en lösning ifall det inte finns möjlighet eller pengar till att gräva ur den befintliga plattan och isolera den från undersidan.
Det andra alternativet är att isolera plattan på undersidan. Det är ett omfattande och dyrt in-grepp, då hela den befintliga betongplattan måste grävas ur och ersättas med en ny. Om det görs för att få plats med mer isolering så är processen relativt likt som att gjuta en ny betong-platta. Ingreppet har dock större omfattning om den befintliga plattan skall ersättas med en ny, eftersom den gamla plattan måste tas bort och det är svårare att gräva och få bort massorna inomhus. Eftersom det ofta inte finns ritningar är det svårt att veta vad som kommer hittas under den befintliga plattan. När den gamla plattan är borttagen är processen lik som för att gjuta en ny platta. Först läggs ett dränerande lager av tvättad makadam. Därefter läggs isole-ringen in som fungerar som ett isolerande och kapillärbrytande skikt. Det bör vara ungefär 300 mm cellplast. Sist läggs ett lager med golvvärmeslingor, armering och sedan gjuts det igen med betong. Tjockleken på betongskiktet bör vara 70-100 mm (Husgrunder.com, 2016). En konstruktör bör konsulteras om hur mycket armering och betong som behövs i den nya plattan. Det är även viktigt att kontrollera hur dräneringen är när en ny platta gjuts. Dräne-ringen ska ligga under den nivå som cellplasten ligger på för att den ska fungera som det är tänkt. Fördelen med denna konstruktion är att takhöjden behålls och en säker konstruktion ur isolerings- och fuktsynpunkt uppnås.
3.2.2 Krypgrund
Den mest använda grundläggningstypen på 1960-talet var platta på mark, men krypgrunder förekom relativt flitigt med. Det hade dock börjat uppmärksammas problem med krypgrun-der, främst med träbjälklag, vilket gjorde att populariteten hos krypgrunder avtog. Det finns några olika typer av krypgrunder, men den typen som användes på 1960-talet var en uteluftsventilerad krypgrund. Därför kommer bara den typen av krypgrund att nämnas i det här arbete. Krypgrund är klassad som en riskkonstruktion och har haft mycket problem med fukt och mögel genom åren. Ungefär hälften av alla krypgrunder är drabbade av fukt- och mögelskador (Anticimex, 2016). Krypgrunderna som byggdes på 1960-talet var ofta dåligt ventilerade, oisolerade och saknade plastfolien mot mark, vilket har lett till att många av de krypgrunderna har blivit drabbade av fuktskador. Det förekom att tryckimpregnerat virke an-vändes i konstruktionen, vilket har lett till elaka lukter vid fuktskador i krypgrunden (Bover-ket 2010).
Det största problemen som uppstår med uteluftsventilerade krypgrunder kommer från mark-fukt och från mark-fuktigheten i luften (Andersson, 2014). Markmark-fukten är den mark-fukt som avdunstar från marken och från grundmurens sidor. Det gäller samma här som för platta på mark, att marken har en väldigt hög fuktighet och om då ångspärren saknas kommer en stor mängd fukt transporteras upp från marken och in till krypgrunden. Fukt från luft uppstår genom att varm fuktig uteluft transporteras in i det kallare utrymmet i krypgrunden och kyls ner. Varm luft kan innehålla mer fukt än vad kall luft kan, så när luften kyls ner kommer den relativa fuktig-heten stiga. I värsta fall blir den relativa fuktigfuktig-heten över 100 % och då kommer kondens att fällas ut i krypgrunden. Den kritiska nivån för att mögel ska uppstå i krypgrunden är ungefär RF = 80 %, men det kan variera (Johnsson, Lundberg 2012). Det fenomenet uppstår under försommaren och under sommaren. Då stiger temperaturen utomhus och eftersom krypgrun-den är ventilerad med uteluft kommer krypgrun-den varma luften att ventileras in i konstruktionen. Värmetrögheten i marken gör att luften inne i krypgrunden inte kommer värmas upp lika snabbt som uteluften, vilket gör att temperaturen i kryprummet kommer vara lägre än utetem-peraturen och marken i krypgrunden kommer kyla ner bjälklagets undersida genom värmefö-ring via konvektion och strålning. Då den varma uteluften kommer in i krypgrunden kommer den kylas ner och då öka den relativa fuktigheten. I figur 3.2.2-1 visas temperatur och relativ
fuktighet i luften i krypgrunden under året. Där visas det att toppen ligger runt det kritiska värdet 80 % under försommaren och sommaren. Om det dessutom är bristfällig dränering eller felaktiga markförhållanden så att vatten kan rinna in mot konstruktionen, kan fuktigheten öka ytterligare i krypgrunden (Johnsson, Lundberg 2012).
Figur 3.2.2-1. Relativ fuktighet och temperatur i krypgrunden (Elmarsson, Nevander 1994)
Krypgrund är som sagt en riskkonstruktion som helst ska inspekteras ett par gånger per år för att upptäcka fuktskador så tidigt som möjligt (Anticimex, 2016). Det första som bör kontrolle-ras är det omgivande markförhållandet kring krypgrunden. Om marken lutar mot krypgrunden medför det att vatten kommer att ledas direkt mot krypgrunden, vilket ökar risken för fukt-skador. Buskar och rabatter kring grundmuren ska undvikas då de absorberar vatten. Takrän-nor och stuprör bör även kontrolleras då en skada på dem kan orsaka att vatten kan rinna ner längs rännorna och in mot grundmuren (Johnsson, Lundberg 2012). När omkringliggande omgivning är inspekterad ska själva krypgrunden inspekteras. Det görs genom en inspektions-lucka. Om sådan inte finns ska det införskaffas. Det är ofta trångt i kryprummen och i vissa fall kan golvbjälklaget ligga så pass lågt att det är omöjligt att ta sig in i kryprummet. I de fallen måste en inspektionskamera användas för att inspektera utrymmet (Andersson, 2016). Det första som bör noteras är ifall det är någon stark lukt eller mögellukt, eftersom luktsinnet ställer in sig till omgivningen efter en stund. Sedan bör det kontrolleras att det inte finns något byggskräp kvar på marken, eftersom organiska material bör inte ligga i en fuktig miljö. Hela konstruktionen bör kontrolleras ifall det finns någon mögeltillväxt på den. Det första tecknet på mögelpåväxt är vitmögel som hittas på marken, grundmuren eller på undersidan av bjälk-laget (Johnsson, Lundberg 2012). Vitmögel upptäcks lättast med en ficklampa som lyses längs ytan. Om det finns en stark lukt finns risk att svartmögel finns i konstruktionen och den upptäcks lättast med en blå diodlampa som visar de svart prickarna (Johnsson, Lundberg 2012). Skivorna bör också inspekteras då inte all mögel är synlig utan kan finnas dold i kon-struktionen.
När krypgrunden har inspekterats okulärt bör det även ske en mätning med mätinstrument för att bestämma fuktigheten i utrymmet. Helst ska mätningarna ske under en längre tidsperiod (Johnsson, Lundberg 2012). Utvändig röta kan upptäckas genom att sticka in en kniv i materi-alet, men för att kontrollera om det finns invändig röta bör fuktkvoten mätas.
När en inspektion av utrymmet har gjorts och fuktskador har påvisats finns det lika olika åt-gärder för att åtgärda problemen. Det första som behöver göras, innan förebyggande åtåt-gärder sätts in, är att sanera utrymmet. De drabbande delarna saneras med en saneringsvätska eller med en luftrenare om det är mindre mögelangrepp (Johnsson, Lundberg 2012). Är det större angrepp bör de delar som är drabbade bytas ut. Om jorden under har en skarp lukt finns det risk att även den behöver bytas ut (Johnsson, Lundberg 2012).
Det finns två huvudsakliga åtgärder för att lösa fuktproblem i krypgrunden. Det är att anting-en höja temperaturanting-en eller att minska fukthaltanting-en i kryprummet. Ofta är det anting-en kombination av dem som rekommenderas för att få fullgott fuktskydd. Nedan beskrivs vanliga åtgärder för att lösa dessa problem.
En klassisk metod för att minska avdunstningen från marken är att lägga en plastfolie ovanpå marken (Sandberg, Samuelson 2005). Det är en standardlösning som använts i Sverige i många år. Plastfolien hjälper även till som kapillärbrytande skikt, och till viss del som radon-skydd (Johnsson, Lundberg 2012). En sak som är viktigt när en plastfolie används är att mar-ken är ordentligt städad innan plastfolien läggs ut. Om det förekommer löv och organiska material fungerar de som näring för mögeltillväxten. Plastfolien skyddar inte mot lukter och om mögeltillväxt skett under den, kommer lukter kunna sprida sig upp i huset (Johnsson, Lundberg 2012). För att vara på den säkra sidan kan det översta jordlagret tas bort och ersät-tas med exempelvis singel (Samuelson 2002). En fördel med plastfolien är att den inte bygger något på höjden eller påverkar tjäldjupet, så den går att installera i princip alla krypgrunder. Enligt Sandberg och Samuelson (2005), är det inte bara positivt med att endast ha plastfolie som fuktskydd i krypgrunden. Det är under höst och vinter som den största avdunstningen sker från marken och då är det ingen större fara för fuktskador. Under sommaren när marken är kall, skulle marken kunna fungera som en avfuktare om plastfolien saknas (Sandberg, Samuelson 2005). Fukten skulle då kunna kondensera mot marken och absorberas ifall ingen plastfolie finns. Det kommer också bli hög ånghalt under plastfolien och då gäller det att det är rent där så att inte mögelpåväxt på skräp sker.
Om det finns tillräckligt med utrymme under krypgrunden är det oftast en god idé att isolera marken i kryprummet. På det viset kommer marktemperaturen sänkas under den kritiska peri-oden och då kommer avdunstningen från marken minska (Sandberg, Samuelson 2005). Tem-peraturen i kryprummet kommer att öka och därmed efterlikna uteklimatet mer (Johnsson, Lundberg 2012). Värmeisoleringen kan antingen bestå av ett isolermaterial med ”inbyggd ångspärr” som cellplast, eller om annat isolermaterial bör det kombineras med en plastfolie mellan eller under de två skikten för att ytterligare säkra konstruktionen mot fuktskador (Johnsson, Lundberg 2012). Det som är viktigt att tänka på är att eftersom markens tempera-tur kommer sjunka så kommer tjäldjupet öka om det är en tjälkänslig jord. Det går att redu-cera tjäldjupet vid isolering av marken ifall en randisolering läggs på utsidan av grundmuren (Johnsson, Lundberg 2012). Det går även att isolera grundmuren för att öka temperaturen yt-terligare i kryprummet. Kostnaden för att isolera marken i krypgrunden varierar på storleken på huset men det kostar ungefär från 20.000 kronor och uppåt (Inninger, 2004). Det som enda åtgärd kan fungera ifall skadorna är av mindre karaktär.
Ofta tillkommer mögeltillväxten på undersidan av bjälklaget. Det går då att isolera undersidan av bjälklaget med ett oorganiskt material för att minska den relativa fuktigheten där (Sand-berg, Samuelson 2005). Det bidrar dock inte med någon effekt till övriga delar i krypgrunden utan har snarare en negativ effekt på dem (Sandberg, Samuelson 2005). Det gäller att stor noggrannhet läggs på anslutningen mellan grundmuren och bjälklaget.
Teoretisk sett skulle det gå att minska ventilationen i krypgrunden och på så vis minska till-försels av fukt och därmed ånghalten i kryprummet. Det är dock ingen bra idé eftersom möj-ligheten till att transportera bort lukter och fukt minskas och dessutom bromsas uppvärmning-en upp under vår och sommar (Sandberg, Samuelson 2005). Det går däremot att styra vuppvärmning-entilat- ventilat-ionen så att det ventileras mer när det behövs och mindre när det inte behövs. Under vår och sommar bör det då ventileras mer för att värma upp kryprummet och under vintern, då det inte behövs lika mycket ventilation, ventileras kryprummet mindre. Mindre ventilation på vintern kan medföra att det blir varmare i kryprummet, vilket ger varmare golv inomhus.
Om skadorna är av mindre omfattning är det även möjligt att installera undertrycksventilation i krypgrunden. Det innebär att ventilationen till kryprummet tätas så att ingen luft tar sig in till kryprummet. Marken och grundmuren isoleras så att inte kondens kan uppstå på dessa ytor (Inninger, 2004). Därefter installeras en undersugsfläkt som kontinuerligt suger ut luften ur kryprummet. Det skapas då ett undertryck i kryprummet och då kommer inomhusluft läcka ner igenom otätheter i bjälklaget och på så vis hindras elaka lukter tränga in i bostaden.
Figur 3.2.2-2. Undertrycksventilation i krypgrund (Inninger, 2004)
För att höja temperaturen i kryprummet går det även att installera en värmekälla i krypgrun-den. Mättnadsånghalten i luften stiger då och risken för fuktskador minskar därmed. Det kan kännas konstig för många att tillföra värme utanför bostaden men det har visat sig att det inte krävs stora mängder värme för att få bättre klimat i kryprummet (Sandberg, Samuelson 2005). Enligt Deling och Eskilander (2004) kan uppvärmning som endast används under de förhål-landen som annars vore gynnsamma reducera kostnaden för uppvärmningen kraftigt. Det krävs dock en investering av en värmekälla och dessutom en driftkostnad för att driva källan. Den behöver dock bara vara igång när det behövs och kombineras med markisolering för att minska uppvärmningskostnaderna.
En av de säkraste åtgärderna för att undvika fuktproblem i krypgrunder är att installera en avfuktare som sänker fuktigheten i krypgrunden (Anticimex, 2016). Den kan hjälpa till att sänka den relativa fuktigheten till 60-70 % (Inninger, 2014). Kryprummet behöver då kom-pletteras genom att lufttätas och att en plastfolie och isolering monteras i kryprummet. Avfuk-taren fungerar så att den styrs med en hygrostat som slår igång när den relativa fuktigheten har nått en viss nivå (Inninger, 2004). Det som är nackdelen med den typen av lösning är att
det uppstår en investeringskostnad och en driftkostnad för att driva den. Det krävs även över-vakning så att den fungerar då fuktklimatet skulle bli väldigt dåligt ifall den slutar fungera. Idag finns det smarta sätt att övervaka avfuktaren, då det ofta finns appar och liknande till mobiltelefonen som håller koll och larmar ifall fuktnivåerna blir för höga eller om avfuktaren slutat fungera. Det gäller också, för att det ska bli kostnadseffektivt, att inte ventilera in fuktig uteluft under sommaren så att avfuktaren måste gå i onödan.
Slutsatsen är att det ofta uppstår problem med krypgrunder och att det finns olika alternativ för att förebygga att fuktskador uppstår. Vad som är bäst beror på situation till situation, hur stor risk som är villig att tas och hur stor investering som vill göras. De vanligaste åtgärderna i en krypgrund är idag är att marken och grundsulan isoleras, en plastfolie installeras för att skydda mot avdunstning från marken samt att en avfuktare eller värmekälla installeras (Sand-berg, Samuelson 2005).
3.2.3 Källare
Källare som grundläggning har varit en populärt grundläggningsteknik genom åren, och så även under 1960-talet. De flesta källare är fuktiga, men det hade tidigare inte varit några större problem då det ofta inte fanns några känsliga material där. Trenden under 1960-talet var dock att källaren skulle inredas, som bland annat gillestuga. Känsliga material placerades då i källaren som i kontakt med fuktiga väggar och golv. På det viset har inredda källare skapat mycket fuktproblem genom åren.
Källare ligger under marknivå och är utsatt för stora fuktpåfrestningar, både på källarväggar och på källarplattan. Om huset är av mindre karaktär vill många utnyttja källaren för att få ett extra rum. Många ser det som en självklarhet att kunna inreda källaren som bostadsrum (Lundgren, 2009). Det som gör det svårare att inreda ett källarrum än ett vanligt rum är att källarväggen ligger under marknivå och får en mycket större fuktbelastning än rum som lig-ger ovan markytan. Ett rum måste vara torrt för att det ska funlig-gera som planerat och det kan vara svårt att åstadkomma i äldre hus, då källaren ofta inte är byggda för att inredas. Risken med en källare handlar alltså mycket om vad du använder källaren till (Eriksson, 2012). Det som bör göras, både om källaren redan är inredd eller om den planeras att inredas, är att kontrollera fukten i källaren. Om källaren är inredd med trägolv bör de kontrolleras noggrant, då sannolikheten är stor att det är fuktskadat. I äldre villor placerades träreglarna direkt på betonggolvet och, precis som för platta på mark, är det ingen bra kombination då det finns stor risk att träet har blivit fuktigt och möglat. Om det är plastmattan på betongen är det även stor risk här att den blivit utsatt för höga fuktnivåer, och därmed kan limmet börjat släppa. Om ingen golvbeläggning finns bör själva betongplattan kontrolleras. Det görs enkelt genom att en bit plastsäck eller liknande tejpas fast på betonggolvet eller väggen. Det gör att fukten inte kommer kunna dunsta bort från golvet då plastsäcken kommer fungera som ett lock. Det går då att få en uppfattning om hur mycket fukt det handlar om (Olsson, 2002). Om plasten blir fuktig på sidan mot väggen eller golvet så kommer fukten utifrån, om fukten är på utsidan av plasten kommer fukten inifrån (Mikael, 2017b).
Luftfuktigheten i källaren bör också mätas för att få en uppfattning om hur mycket fukt det finns i källarluften. Det görs enklast genom en hårhygrometer eller en digital hygrometer. Här fås en överblick över hur stor risk det är att fuktskador uppstår i känsliga material. Om luft-fuktigheten överstiger 75 % finns risken att mögel uppstår på känsliga material som trä.
En annan sak som bör kontrolleras är om det finns någon unken källarlukt. Det är ett tecken på att det finns mögelskador någonstans i källaren (vivilla.se, 2002). Ett annat tecken på fukt-skador är färgsläpp på betongväggarna. Det kan även vara så att smuts eller andra organiska material finns på betongväggarna i källaren och om luftfuktigheten är hög finns det risk att det har bildats mögel där. Därför bör även källarväggarna undersökas noga.
När källaren har blivit inspekterad och problem med fukt har hittats, finns det lite olika åtgär-der för att lösa de problemen. Om problem finns hos betongplattan är lösningarna detsamma som för platta på mark. Ett mekaniskt ventilerat golv är att rekommendera, och golvvärme ska helst undvikas. Mer åtgärder finns under kapitel 3.2.1 Platta på mark.
Det första som bör göras är att kontrollera att takavvattningen fungerar som den ska för att inte källarväggen blir exponerad för onödigt mycket vatten. Det är samma här som för platta på mark att rabatter och växter inte ska placeras intill husväggen, eftersom de samlar på sig vatten och exponerar väggen för mer vatten.
Källarväggar är mycket komplicerade ur ett fukttekniskt perspektiv. Eftersom en del är ovan markytan och en del är under, blir det olika fuktförhållanden i de två fallen. För den delen som ligger ovan mark gäller samma förhållanden som för an vanlig yttervägg men för den delen som ligger under mark blir den mer utsatt av fukt genom fukt i marken (Elmarsson och Nevander 1994).
Temperaturen i mark har stor betydelse för hur mycket fukt som finns där. Temperaturen i marken varierar över året, men också med djupet. Två meter ner i marken är amplituden 50-70 % av amplituden i luften (Elmarsson och Nevander 1994). Djupare ner är marktemperatu-ren relativt konstant och är ungefär lika som årsmedeltemperatumarktemperatu-ren. I tabellen nedanför har Elmarsson och Nevander (1994) beräknat temperaturen precis utanför en isolerad källarvägg på olika djup.
Tabell 3.2.3-1. Temperatur i marken utanför isolerad källarvägg Djup under markytan
0,5 m 1,5 m 2,5 m
Vintertemperatur 1,5-4,5°C 5,0-9,5°C 6,0-11,5°C Sommartemperatur 15,5-16,0°C 13,5-15,5°C 12,5-15,0°C
Marken är nästan alltid väldigt fuktig, och därför räknas det med att den har en relativ fuktig-het på 100 %. Luftfuktigfuktig-heten inomhus varierar, beroende på vilken typ av aktivitet som finns där och vilket ventilationssystem som finns. I äldre källare, där oljepannan har bytts ut mot en värmepump och där ingen ytterligare ventilation har installerats, är den relativa fuktigheten ofta hög (Elmarsson och Nevander 1994).
Uppgifterna i tabell 3.2.3-1 kan används för att beräkna åt vilket håll fuktvandringen sker. Eftersom väggen under mark kan räknas som lufttät, sker fuktvandringen endast genom dif-fusion. Diffusion drivs av skillnader i ångtryck och går från ett högre ångtryck till ett lägre för att jämna ut skillnaden. Eftersom markens temperatur varierar under året, kommer det finnas
olika mycket fukt i marken beroende på vilken årstid det är. Om det antas att marken har en relativ fuktighet på 100 %, kan den ånghalten beräknas för de olika temperaturerna i marken. Ånghalten inne går sedan att uppskattas av uteluftens ånghalt och fukttillskottet i källaren. Om de två ånghalterna sedan jämförs, syns det att under vintertid kommer fuktdiffusionen att gå från utsidan till insidan. Undantaget kan vara den del av väggen som är närmast markytan om det är ett stort fukttillskott inomhus (Elmarsson och Nevander 1994). Under sommartid är det lite annorlunda. Det beror då på hur stort fukttillskott som finns inomhus. Om det är stort fukttillskott kommer fuktdiffusionen gå utåt, medan om det är ett mindre fukttillskott kommer fuktdiffusionen gå inåt (Elmarsson och Nevander 1994). Det är på grund av det fenomenet som gör att källarväggar är komplicerade ur ett fukttekniskt synsätt.
Det är viktigt för en källare att dräneringen fungerar som den ska. Livslängden på ett dräne-ringssystem är relativt kort, ungefär 20-25 år räknas det att dräneringen håller (Andersson, 2016b). Är dräneringssystemet äldre än så kan det vara dags att fundera på om det inte är dags att dränera om runt huset. När en källare inte är tillräckligt dränerad kommer vatten i kontakt med källarväggen och kommer tillslut att tryckas in i väggen (Mikael, 2017b). Dräneringen skyddar mot uppstigande vatten men inte mot nedsjunkande vatten. Mer ingående om dräne-ring finns i avsnitt 3.2.4 Dränedräne-ring.
Ett problem som äldre villor med källare har är att de saknar isolering av källarväggen. Det gör att marken utanför källarväggen kommer att värmas upp. När marken är lika varm som källarväggen kommer fukten kunna vandra fritt fram och tillbaka, och därmed kommer käl-larväggen bli lika fuktig som marken utanför (Mikael, 2017b). Det är därför viktigt att isolera källarväggen om utrymmet ska avvändas som bostadsutrymme.
När källarväggen ska isoleras är det absolut bäst att isolera på utsidan av källarväggen. Om utvändig isolering inte är möjligt går det att isolera på insidan, men det är en riskkonstruktion och bör därför göras med stor försiktighet. Problemet som uppstår när insidan isoleras är att källarväggen kommer bli kallare och kan inte torka inåt. Om träreglar då har använts är risken stor att de drabbas av mögel. Därför ska stålreglar användas då källaren isoleras invändigt och väggen ska ha möjlighet att vara ventilerad. Springor upptill och nertill ska därför lämnas så att luft kan transporteras fritt. Ingen plastfolie ska användas eftersom problemen med fukt ofta kommer utifrån.
Om väggen isoleras på utsidan kommer källarväggen bli varm och torr. Eftersom värme inte kan läcka ut till marken utanför, kommer väggen vara varmare än vad marken är. Det gör att fuktvandringen kommer ske åt rätt håll, det vill säga inifrån och ut. Väggen kommer därför förbli varm och torr. Vid omdränering är det ett perfekt tillfälle att isolera väggen från utsidan då marken redan är utgrävd. Det viktiga är, oavsett tillverkare, att det finns mycket isolering på utsidan. Ju mer isolering det finns, ju varmare och torrare blir källarväggen.
Det finns många spännande lösningar idag men det marknadsledande materialet är isodrän (Mikael, 2017b). Isodrän består av ihoplimmade cellplastkulor, där hålrum bildas mellan ku-lorna. Fördelen med isodränskivan är att den är dränerande, kapillärbrytande och värmeisole-rande (Isodrän, 2011). På grund av isodränskivans struktur, ges möjlighet för regnvatten som rinner ner i marken att dräneras ner och på så vis hindras vattnet från att tränga in i källarväg-gen. Strukturen hos isodränskivan gör också att kapillärstigning hindras från marken så att ingen fukt kan sugas från marken till källarväggen. Den har även hög isolerande förmåga vil-ket gör att väggen hålls torr och varm, vilvil-ket är en viktig del i det totala fuktskyddet (Isodrän, 2011). När källarväggen är varmare än marken sker fuktvandringen från insidan till utsidan, vilket är åt rätt håll. Det ger en väldigt effektiv uttorkning av väggen och skyddar mot
fram-tida fukttillförsel mot källarväggen. På det viset fås en jämnare och torrare inomhustempera-tur samt lägre uppvärmningskostnader. En annan fördel med isodränskivan är att inget dräne-rande material behövs vid återfyllnad utan återfylls med den redan utgrävda jordmassan.
Figur 3.2.3-1. Isolering av källarvägg med isodrän (Isodrän, 2011).
Viktigt att tänka på om källarväggen ska isoleras med isodrän är att det gamla asfaltslagret som finns på på de flesta gamla källarväggar tas bort. Anledningen är att asfaltslagret fungerar som en fuktspärr, och om det inte tas bort hindras fukten från att torka ut. På utstickande grundsulor bör det läggas bruk så att en lutning utåt skapas för att nedrinnande vatten inte ska bli stående på grundsulan. Fullständiga arbetsbeskrivningar finns på isodräns hemsida. Diffus-ionstät beklädnad på insidan av källarväggen ska undvikas, då det minskar möjligheten för källarväggen att torka ut inåt. Det bästa alternativet är att måla källarväggen med en diffus-ionsöppen färg.
En annan vanlig lösning som finns på marknaden är en platonmatta, med tilläggsisolering som tillval. Platonmatta är en profilerad plastmatta, som gör att det bildas en luftspalt mot käl-larväggen (Se figur 3.2.3-2). Platonmattan är ett väldigt tätt material som som fungerar som en ordentlig fuktspärr som hindrar fukten från att tränga in i väggen. Luftspalten som bildas mellan platonmattan och källarväggen ska hjälpa till att släppa ut fukt som kommer från insi-dan, som sedan kondenserar mot den kallare platonmattan och rinner sedan vidare till dräne-ringen (Isola, 2013). Det finns dock skilda åsikter om platonmattans betydelse, då vissa menar att uttorkningen utåt kommer att minskas då en platonmatta används.
