ZONER INOM HAVSPLANERINGEN OCH BETECKNINGAR FÖR HAVSPLANERING UTKAST

(1)

ZONER INOM HAVSPLANERINGEN OCH BETECKNINGAR FÖR HAVSPLANERING

UTKAST 15.4.2020

(2)

1

ZONER INOM HAVSPLANERINGEN OCH BETECKNINGAR FÖR HAVSPLANERING

ZONER INOM HAVSPLANERINGEN

Förklaring

Zonerna i havsplaneringen utgörs av 1) inre skärgården och inre kustvatten, 2) yttre skärgården och yttre kustvatten och 3) öppna havet. Utgångspunkten för zonindelningen är en typindelning av ytvattnen utmed hela Finlands kust. Materialet har förenklats för att möta behoven inom havsplaneringen. I den förenklade zonindelningen har den inre skärgården och mellanskärgården samt de inre kustvattnen slagits samman.

Planeringsprinciper som gäller alla zoner

Alla zoner planeras med sikte på att trygga och främja god status i den marina miljön, bevara kulturvärden, främja målen inom havs- och vattenvård, utveckla turism och rekreation, säkerställa förutsättningarna för sjöfart samt med beaktande av internationella infrastruktur- och trafikförbindelser. I planeringen och utvecklingen av alla zoner är strävan att bevara öppna havsvyer och landskapsvärden.

(3)

INRE SKÄRGÅRDEN OCH INRE KUSTVATTEN

Planeringsprinciper I zonen för den inre skärgården och de inre kustvattnen anvisas lämplig verksamhet så att planeringsområdena kan profilera sig med stöd av sina egna starka sidor. Zonen planeras som en zon som samordnar ett flertal aktörer och verksamheter. Viktiga verksamheter i zonen är turism och rekreation, boende och fritidsboende, sjöfart, kustfiske, vattenbruk och marin industri.

I planeringen och utvecklingen av zonen är det viktigt att beakta verksamheterna och

logistikbehoven i havsområdet och strandzonen. Det är viktigt att i samband med planeringen beakta behoven av att kunna röra sig mellan havsområdet och fastlandet, till exempel

förbindelser för turism och rekreation, fiske och vattenbruk, förbindelser under utveckling inom gods- och persontrafik samt förbindelser för boende och fritidsboende.

Det är viktigt att i planeringen och utvecklingen av zonen beakta behoven både i fråga om den maritima naturen under vatten och skyddet av skärgårdsnaturen. Hit hör till exempel områden som är betydelsefulla med tanke på naturens mångfald och fiskarnas lek- och yngelproduktionsområden. Det är viktigt att beakta främjandet av fungerande ekologiska förbindelser i alla planer och projekt.

Särdrag Zonen är mångsidig med tanke på verksamheterna och har en känslig naturmiljö. Många konsekvenser av näringsbelastning och nedskräpning samt klimatförändringen riktar sig särskilt mot kustområdena. Många maritima verksamheter anknyter till zonen för den inre skärgården och de inre kustvattnen.

I zonen finns ett flertal grunda vattenområden som är betydelsefulla för naturens mångfald.

Naturtyper som kännetecknar den inre skärgården är bland annat å- och älvmynningar, kustlaguner, smala bräckvattenvikar och grunda vikarsandbankar och rev under vatten. I zonen finns rikliga förekomster av den maritima naturens nyckelarter och områden som är viktiga för fågelbeståndet.

I zonen finns värdefulla kulturmiljöer och landskapsområden samt kulturarv under vatten.

Kännetecknande för zonen är även dess skärgårdskultur.

Verksamheter som ska

samordnas Det finns ett flertal verksamheter i zonen som ska samordnas. Ur havsplaneringens perspektiv är det väsentligt att samordna turism och rekreation med naturvärdena, trygga

verksamhetsförutsättningarna för en säker och välfungerande handelssjöfart samt boende och fritidsboende. Det är också viktigt att beakta behoven av samordning av andra branscher i zonen, till exempel vattenbruk och sjöfart. I fråga om den havsbaserade vindkraften ska också en samordning med andra branscher och naturvärdena undersökas.

(4)

3 Växelverkan mellan land

och hav I planeringen av zonen betonas hantering av de konsekvenser som verksamheter längs kusten har för den marina miljön. Det är viktigt att i zonen ge akt på de logistiska förbindelserna mellan olika verksamheter samt kraftledningar, kablar och rör från havet till fastlandet samt de behov som turist- och rekreationsområdena har och som uppkommer i fråga om boende och fritidsboende.

YTTRE SKÄRGÅRDEN OCH YTTRE KUSTVATTEN

Planeringsprinciper I zonen för den yttre skärgården och de yttre kustvattnen anvisas lämplig verksamhet så att planeringsområdena kan profilera sig med stöd av sina egna starka sidor. Zonen planeras som en zon som förenar kusten och det öppna havet och som värnar om skärgårdskulturen och de traditionella skärgårdsnäringarna. Viktiga verksamheter i zonen är turism och rekreation, sjöfart, vattenbruk och fiske. I zonen finns i tillämpliga delar även potentiella områden för havsbaserad vindkraft samt för boende och fritidsboende.

Det är viktigt att i planeringen och utvecklingen av zonen beakta behoven både i fråga om den maritima naturen under vatten och skyddet av skärgårdsnaturen, områden som är viktiga med tanke på mångfalden i naturen, fiskarnas lek- och yngelområden, områden som lämpar sig för havsbaserad vindkraft, områden för sjöfart, områden för fortsatt uppfödning av fisksamt fiskeområden.

Särdrag Betydelsefulla naturtyper i zonen är sandbankar och rev samt kobbar och öar i yttre

skärgården. I zonen finns förekomster av nyckelarter i den maritima naturen under vatten och områden som är viktiga för fågelbeståndet.

I zonen finns värdefulla kulturmiljöer och landskapsområden, till exempel öar med fyrar, landskapsområden och kulturarv under vatten. Kännetecknande för zonen är även dess skärgårdskultur.

samordnas I zonen ska verksamhetsförutsättningarna för en säker och välfungerande handelssjöfart tryggas. Det är viktigt att beakta behoven av samordning av branscher i zonen, till exempel vattenbruk och sjöfart. I fråga om den havsbaserade vindkraften ska också en samordning med andra branscher och naturvärdena undersökas.

Växelverkan mellan land

och hav I zonen är det viktigt att beakta verksamheternas förbindelser till fastlandet, till exempel sjöfartsområden, de förbindelser som fiskerihushållningen förutsätter samt turism- och rekreationsleder. Det är dessutom viktigt att beakta kraftledningar, kablar och rör från havet till fastlandet.

(5)

ÖPPET HAV

Planeringsprinciper I zonen för öppet hav anvisas lämplig verksamhet så att planeringsområdena kan profilera sig med stöd av sina egna starka sidor. Planeringen styrs av de utpräglade maritima

förhållanden som råder i zonen. Strävan är att identifiera potentialen för blå tillväxt i zonen. I zonen för öppet hav beaktas branschernas ändringsbehov och möjligheter. Viktiga

verksamheter i zonen är havsbaserad vindkraft, maritim logistik och kommersiellt fiske.

Dessutom har behoven av att skydda havsnaturen identifierats i zonen.

I planeringen och utvecklingen av zonen är det viktigt att ge akt på att trygga

verksamhetsförutsättningarna för en säker och välfungerande handelssjöfart, fiskeområden och potentiella områden för energiproduktion.

Särdrag Betydelsefulla naturtyper i zonen för öppet hav är sandbankar och rev under vatten. I zonen förekommer dessutom områden med kulturarv under vatten.

samordnas Det är viktigt att beakta behoven av samordning av branscher i zonen, till exempel samordning av havsbaserad vindkraft med sjöfart, fiske och landets försvar.

Växelverkan mellan land

och hav Det är viktigt att beakta förbindelserna i zonen, till exempel kraftledningar, kablar och rör från havet till fastlandet och de förbindelser som fiskerihushållningen förutsätter.

Utgångspunkter och utredningar

Utgångspunkten för zonindelningen är Finlands miljöcentrals typindelning av ytvattnen i kustvattnen (SYKE 2013) i vilken kustvattnen har delats in i 11 klasser. De viktigaste grunderna när gränserna för olika typer av kustvatten dras upp är vattnets salthalt, skärgårdens öppenhet, isvinterns längd, vattendjup, vattenutbyte (rådande strömförhållanden) och uppgifter om organismarter som förekommer i området. I havsplaneringen omfattar zonen för öppet hav området utanför skärgårdarna och kustvattnen, inklusive den ekonomiska zonen.

(6)

5

BETECKNINGAR FÖR HAVSPLANERING

Principer som gäller alla beteckningar

- Med beteckningarna anvisas schematiskt nuvarande betydande och framtida potentiella områden för behov i anknytning till olika användningformerar av havsområdet. Placering av verksamheter i de potentiella områdena förutsätter mer detaljerad planering.

- Det är viktigt att i planering och utveckling av all verksamhet beakta syftet att nå god status i den marina miljön.

- Beteckningarna kan överlappa varandra.

- Beteckningarna utesluter inte verksamheter i andra områden.

(7)

ENERGIPRODUKTION

Placering inom havsplaneringens olika zoner

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras för energiproduktionens del områden som är potentiella för utveckling av havsbaserad vindkraft. Övriga energiproduktionsformer kan eventuellt tas med i havsplanen i följande planeringsomgångar. Under den här planeringsomgången har man kunnat se att det särskilt i Bottniska viken finns goda förutsättningar för omfattande etablering av havsbaserad vindkraft.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas potentiella områden för havsbaserad vindkraft. Områdena ligger i huvudsak i yttre skärgården, de yttersta kustvattnen och på öppet hav på minst 10 kilometers avstånd från kusten och på ett djup på 10–50 meter. De potentiella områdena har anvisats med beaktande av bland annat sjöfartsområden, djup, Natura 2000-områden och andra naturvärden, landskapsvärden och försvarsmaktens verksamhet.

Planeringsprincip Det är viktigt att i utvecklingen av den havsbaserade vindkraften beakta övriga havsnäringar, landskapsvärden, natur- och

kulturvärden, rekreation, sjöfart och landets försvar. Dessutom ska förbindelsebehov i samband med energiöverföring i havsområdena och anslutning till stomnätet beaktas.

Planeringsområdenas särdrag och

tyngdpunkter Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken:

Förutsättningarna för etablering av havsbaserad vindkraft är goda i området, särskilt i de öppna havsområdena i norra delen av

Bottenhavet och i Bottenviken. Utmärkande för området är det grunda havsområdet och isförhållandena.

Skärgårdshavet och södra delen av Bottenhavet:

I området har det anvisats potentiella områden för havsbaserad vindkraft både i zonerna för öppet hav i Bottenhavet och i Skärgårdshavet.

Försvarets behov kan begränsa nyttjandet av

energiproduktionspotentialen i den södra delen av Skärgårdshavet och i den norra delen av Östersjön.

Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havetX X

(8)

7 Finska viken:

I Finska viken begränsas en omfattande utbyggnad av vindkraften bland annat av försvarsmaktens verksamhet, Natura 2000-områden och andra naturvärden. De områden som på lång sikt är de mest potentiella områdena för produktion av havsbaserad vindkraft ligger på öppet hav i västra Finska viken.

Växelverkan mellan land och hav Förbindelserna för energiöverföring från hav till land och anslutningspunkterna på fastlandet är väsentliga.

Landskapsvärdena från land till hav och från hav till land är väsentliga i utvecklingen av branschen.

Utgångspunkter och utredningar Lappalainen, J. (2019). ´Economic Potential of Offshore Wind Energy in the Gulf of Bothnia´

Modell för livscykelkostnaden för havsbaserad vindkraft i vilken bland annat beaktas blåsighet på platsen, havsbottnens djup och ytsediment samt avstånd till hamnar och elöverföringsnät.

En undersökning som genomfördes inom projektet SmartSea om optimering av lokaliseringsstyrning av vindkraft i vilken ekonomiska, ekologiska och sociala faktorer beaktas. Hit hör bland annat

kostnaden för energiproduktionen på platsen, mångfalden i den marina undervattensmiljön, fåglars flyttstråk, material om örnars boplatser, Natura 2000-områden och andra naturskyddsområden, avstånd till sommarstugor och bosättning, visuell påverkan och ljudolägenheter, kulturarv under vatten, områden som utnyttjas intensivt för båttrafik (Finlands miljöcentral). Materialet erhölls 21.2.2020, undersökningen publiceras 2020–2021.

Landskapsplaner och utredningar gällande dem

(9)

VATTENBRUK

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras för vattenbrukets del områden som är potentiella för fiskodling. Övriga former av vattenbruk kan eventuellt tas med i havsplanen i följande planeringsomgångar.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas potentiella områden för fortsatt odling av fisk. Vid identifieringen av områdena har en modell som

Naturresursinstitutet tagit fram använts.

Planeringsprincip I utvecklingen av vattenbruket är det viktigt att klarlägga vilka områden som är lämpligast med beaktande av den marina miljöns status och naturvärdena. Det är dessutom viktigt att beakta de behov som är väsentliga med tanke på leveranskedjan inom vattenbruket, till exempel infrastrukturförbindelser, hamnar och de områden som olika produktionsskeden förutsätter.

Utgångspunkten för utvecklingen av vattenbruket är de möjligheter som nya teknologier ger gällande placering av fiskodling, så att belastningen på havet och havsmiljön är så liten som möjligt.

I området kan förutom de nuvarande fiskodlingsområdena också identifieras potentiella områden i Kvarken och i de yttre kustvattnen i Bottenhavet och Bottenviken.

Skärgårdshavet är traditionellt ett betydande fiskodlingsområde.

Potentiella framtida områden för vattenbruk har identifierats i yttre skärgården och de yttre kustvattnen i södra delen av Bottenhavet.

Finska viken:

I Finska viken kan vid sidan om de nuvarande fiskodlingsområdena identifieras nya potentiella områden.

Växelverkan mellan land och hav Hamnarna är viktiga med tanke på olika produktionsskeden inom vattenbruket.

Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X X X

(10)

9 Logistikförbindelserna är väsentliga med tanke på förflyttning och

vidarebehandling av råämnen och produkter.

Utgångspunkter och utredningar Modellen för lokaliseringsstyrning av fiskodling FINFARMGIS, som beaktar åtta miljökriterier (strömning, djup, havsområdets öppenhet (index), avstånd till fågelöar i Natura 2000-områden, avstånd till rev under vatten i Natura 2000 -områden, ekologiskt viktiga områden, avstånd till andra fiskodlingsanläggningar, ekologisk klassificering av kustvattnen 2016), ett ekonomiskt kriterium (operativt avstånd) och två sociala kriterier (områden som uteslutits från odling,

fritidsbosättningens täthet) (Naturresursinstitutet 2020).

Modelleringen har gjorts inom programmet "Innovation för

recirkulerande vattenbruk" som finansierats av Europeiska havs- och fiskerifonden.

De områden som identifierades med hjälp av modellen som potentiella för fiskodling har angetts som schematiska strategiska beteckningar. Materialet erhölls 5.2.2020.

Befintliga vattenbruksanläggningar.

(11)

Beteckning

FISKE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras områden som i fråga om yrkesfiske är viktiga för nätfiske längs kusten och trålfiske på öppna havet.

Övrigt yrkesfiske, till exempel ryssjeplatser, har beaktats som en del av planeringsprocessen men dessa anges inte på plankartan.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas viktiga områden för nätfiske och trålning. För identifiering av dessa har bland annat material om nätfiske och trålning tillämpats.

Planeringsprincip Det är viktigt att i utvecklingen av branschen beakta de årliga och årstidsberoende variationerna i de områden som utnyttjas i samband med fiske, konsekvenserna av klimatförändringen, de hamnar som är viktiga för fisket och möjligheterna att använda områdena i

rekreationssyfte. Det är dessutom viktigt att ta hänsyn till fiskeriområdenas planer för nyttjande och vård.

Planeringsområdenas särdrag

och tyngdpunkter Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken:

Särskilt skärgården och kustvattnen är viktiga med tanke på yrkesfisket.

Bland fångstformerna längs med kusten är nät- och ryssjefiske av största betydelse. Norra Bottenhavet är ett betydelsefullt område för trålning av strömming. Nätverket av fiskhamnar är omfattande. I Bottenviken är fiskförädlingen koncentrerad till Uleåborg.

Skärgårdshavets och Bottenhavets södra del:

Största delen av Finlands strömmingsfångst kommer från det här planeringsområdet. Skärgårdshavet är den mest betydande

koncentrationen av fiskerinäring i Finland. I södra Bottenhavet finns betydande trålningsområden både på öppna havet och i närheten av kusten. Nätverket av fiskehamnar är omfattande i området. Räfsö, Nystad och Kasnäs hör till de största fiskehamnarna i området.

Finska viken:

Rikliga och mångsidiga fiskbestånd skapar goda möjligheter för ökat yrkesfiske. Det småskaliga yrkesfiske som bedrivs i närheten av kusten är vanligtvis fiske av flera arter med ryssja och nät.

(12)

11 Växelverkan mellan land och

hav Fiskehamnarna och logistikförbindelserna är väsentliga för fisket med tanke på lossning av fångsten och vidareförädlingskedjan.

Vattendragen för vandringsfisk, fisklederna och lekområdena är väsentliga med tanke på fiskarnas fortplantning.

Utgångspunkter och utredningar Naturresursinstitutets öppna material om yrkesfiskets viktigaste områden för nätfiske (https://opendata.luke.fi/dataset/pyydyspaikat-rysapisteet-ja- verkkoalueet, på finska).

Materialet omfattar de nätfiskeområden som fiskare i klass I använder.

Materialet har generaliserats så att det ska vara lämpligt med tanke på havsplanens skala. Materialet hämtades 13.9.2019.

Det fiske som anvisas på öppna havet baserar sig i huvudsak på det material som HELCOM samlat in om fiskefartygens rörelser (AIS) 2016.

HELCOM-geodatagränssnitt: 2016 Fishing AIS Shipping Density (http://maps.helcom.fi/website/mapservice/).

De intensivaste områdena för fiske har digitaliserats från rastermaterialet.

ICES statistiska rutor över fiskefångst utifrån vilka fiskefångsten i de statistiska rutorna har undersökts (Naturresursinstitutet, statistikdatabas, fångst av kommersiellt fiske i havsområdet).

(13)

Beteckning

KULTURVÄRDEN

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras en koncentration av kulturvärden som anknyter till maritima branscher.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydande koncentrationer av kulturvärden vars placering baserar sig på ett flertal olika materialsamlingar. Dessa koncentrationer omfattar bland annat nationellt värdefulla

landskapsområden, maritima byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), kulturlandskap under vatten, traditionsområden för kustfiske och helheter i anslutning till maritimt kulturarv, till exempel i anslutning till

krigshistoria, sjöfart, vårdbiotoper, landskap samt kust-, skärgårds- och sommarstugekultur.

Planeringsprincip När områdeshelheter utvecklas är det viktigt att beakta bevarandet av områdenas särdrag och värna om kulturvärdena samt områdenas tillgänglighet, naturvärdena, det öppna maritima landskapets värde och havsnäringarna.

I området anknyter de maritima kulturvärdena till fiske, sälfångst, sjöfart med fyröar, lantbruk i skärgården samt båtbyggande och annan industri längs med kusten. Kvarkens världsarvsområde är en betydande miljö både i fråga om naturarvet och i fråga om kulturarvet. Karlö är som kulturmiljö en särpräglad helhet. Fullständig information över var fornlämningarna under vatten är belägna saknas.

Skärgårdshavets och Bottenhavets södra del:

Vid kusten och i skärgården i Egentliga Finland har det funnits bosättning sedan sen stenålder (ca 2 000–1 300 f.v.t.) och Satakunta är ett av

landskapen med den tidigaste bosättningen. Förhållandena har varit gynnsamma för boskapsskötsel och jordbruk. Vid sidan av den gamla allmogekulturen präglas kulturhistorien vid kustområdet av fiske och sjöfart. Skärgårdshavet är ett nationallandskap, som avspeglar de mest representativa egenskaperna av Finlands natur och kultur. I området finns flera fyrar.

Finska viken:

Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X X

(14)

13 Kännetecknande för det maritima arvet i området är traditionell

skärgårdsbosättning, fiskebyar längs med kusten, kuststäder,

sommarstugeområden, krigshistoria och försvarskonstruktioner. Största delen av de vrak man känner till i Finland ligger i Finska viken. Sjöslaget vid Svensksund är den mest betydande striden i Östersjöns historia.

Området där sjöslaget utkämpades omfattar också värden i form av ett kulturlandskap under vatten. Kedjan av fyrar i Finska viken är en viktig del av kulturhistorien och framhäver särdragen vid Finlands kust.

Växelverkan mellan land och

hav De samlade kulturvärdena är betydande element i livs- och

attraktionskraften och de stöder bland annat turism och rekreation i områdena.

Många maritima kulturvärden finns vid kusten och i skärgården eller i anslutning till fastlandet, till exempel fiskebyar, havsstäder, hamnar och skeppsvarv.

Å- och älvdalarna utgör kulturella förbindelser från havet till inlandet och tvärtom.

Utgångspunkter och

utredningar Museiverket: Lägesbild av det maritima kulturarvet i Finland (2019) Museiverket (www.museovirasto.fi/sv och https://kartta.museoverkko.fi/) Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY)

Nationellt värdefulla landskapsområden

Landskapsplaner och utredningar gällande dem Landskapsvårdsområden av riksintresse

Arkeologiskt kulturarv UNESCOs världsarvsobjekt Nationallandskap

Nationalstadsparker

(15)

Beteckning

BETYDANDE NATURVÄRDEN UNDER VATTEN

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras områden med betydande naturvärden under vatten.

Betydande naturvärden finns också utanför de anvisade områdena. I havsplaneringen anvisas inte befintliga områden i Natura 2000-nätverket, nationalparker eller andra naturskyddsområden vars skydd och

genomförande styrs av annan lagstiftning.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydande värdeområden i naturen under vatten vilka bildar potentiella produktionsområden för ekosystemtjänster.

Beteckningen tar inte ställning till administrativa gränser eller skyddsområden, och de anvisade områden utgör inte förslag till skyddsområden.

Planeringsprincip När användningen av områdena utvecklas är det viktigt att bevara särdragen i livsmiljöerna under vatten.

De naturvärden under vatten som förekommer i området är bland annat fiskars fortplantningsområden, naturtyper och växtlighet under vatten och geologiska formationer. Naturvärdena koncentreras till grunda kustvatten och miljöer kring öar. Betydelsefulla områden finns i Kvarken, vid kusten i Mellersta Österbotten och Norra Österbotten samt i innersta Bottenviken. I och med landhöjningen är livsmiljöerna i ständig

förändring. I Bottenviken finns ett unikt artbestånd.

De frodiga vikarna och å- och älvmynningarna i området erbjuder en livsmiljö för många sjö- och strandfåglar och för fiskyngel. I Bottenhavet finns ett vidsträckt och ganska enhetligt revområde där de hårda

bottnarna har höga naturvärden under vatten. Bottenhavet ligger i övergångszonen för sydliga och nordliga arter.

Finska viken:

Utmärkande för området är å- och älvmynningar, skyddade inre vikar och laguner, fiskars fortplantningsområden, kobbar och rev i yttre skärgården Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X X X

(16)

15 samt värdefulla geologiska formationer, som strandbankar och åsar samt sänkor under vatten.

hav Konsekvenserna av olika verksamheter på land, till exempel avrinning av näringsämnen och nedskräpning, påverkar den marina miljön.

Vattendragen för vandringsfisk, fisklederna och lekområdena är väsentliga med tanke på fiskarnas fortplantning.

Utgångspunkter och utredningar Finlands ekologiskt betydelsefulla marina undervattensmiljöer (EMMA- områden) (Finlands miljöcentral 2020). Värdeobjekten är betydelsefulla särskilt med tanke på mångfalden av arter och naturtyper och den hotade och unika natur som finns där. Det ingår också områden med geologisk mångfald och områden i naturtillstånd. Arbetet baserar sig på

omfattande material, litteratur och över 50 olika experters kunskap om den maritima naturen. Områdesavgränsningarna baserar sig främst på data som samlats in via programmet för inventeringen av den marina undervattensmiljön (VELMU).

Materialet har generaliserats så att det ska vara lämpligt med tanke på havsplanenens skala.

Utredning om havsområdena, Landskapsplan för Kymmenedalen, handel och havsområde (Kymmenedalens förbund 2013).

(17)

Beteckning

EKOLOGISK FÖRBINDELSE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras betydelsefulla ekologiska förbindelser som är nära anknutna till viktiga kärnområden i naturen.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydelsefulla ekologiska förbindelser. Till dessa hör bland annat åar och älvar som är betydelsefulla för

vandringsfisk och internationella gröna förbindelser.

Planeringsprincip I utvecklingen av verksamheterna är det viktigt att beakta bevarandet av de ekologiska förbindelserna och förbättringen av dem.

Torne älv är Finlands viktigaste laxälv och en av världens viktigaste älvar för Atlantlaxens fortplantning. Laxen stiger också upp i Simo älv.

Även de andra åarna och älvarna i området är viktiga för återställande av vandringsfiskbestånden och i större utsträckning för växelverkan mellan land och hav.

Planeringsområdets avrinningsområde är vidsträckt, och många åar, älvar och mynningsområden vid kusten har identifierats som

ekologiska förbindelser.

Finska viken:

Via Finska viken löper en maritim ekologisk förbindelse, som förenar de gröna bältena i Fennoskandien och i Europa med varandra. Som förbindelser har också kunnat identifieras ekologiskt betydelsefulla och för vandringsfisk viktiga åar och älvar, av vilka den mest betydande är Kymmene älv.

hav Åarna, älvarna och deras strandzoner är viktiga ekologiska

förbindelser. Ett flertal åar och älvar är också lekområden för havsfisk.

Andra ekologiska förbindelser, till exempel blågröna förbindelser, är betydelsefulla med tanke på naturens mångfald.

Utgångspunkter och utredningar Utredningar på landskapsnivå: Lempinen (2001). Plan för skydd och vård av Finlands havsöringsbestånd

(18)

17 Kymmenedalens förbund (2017). Utredning om den blågröna

strukturen och ekosystemtjänsterna i Kymmenedalen Nationell fiskvägsstrategi

Europas gröna bälte (www.europeangreenbelt.org)

(19)

Beteckning

TURISM OCH REKREATION

Allmän förklaring För turismens och rekreationens del identifieras i havsplaneringen för regionutvecklingen viktiga potentiella områden.

Skärgårds- och kustområdena är attraktiva mål för natur- och

kulturturismen. Förutom dessa omfattar beteckningen för turism och rekreation områden som är av betydelse för fritidsfiske och jakt.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas potentiella områden för turism och rekreation.

Områdena omfattar värden ovan vatten och under vatten, inklusive kulturvärden. För identifieringen av potentiella områden för turism och rekreation har ett flertal material använts.

Planeringsprincip I utvecklingen av turismen och rekreationen är det viktigt att främja verksamhetsförutsättningar för maritim turism, tillgänglighet och

utformning av sådana funktionella helheter med vars hjälp den belastning som turismen orsakar för miljön kan styras. I utvecklingen av turismen och rekreationen är det viktigt att beakta verksamhetens hållbarhet.

I området är turismen i huvudsak koncentrerad till kusten, bland annat till Kalajoki och kusten vid Kemi-Torneå. Bland de destinationer som finns i havsområdet är Kvarkens världsarv det mest kända. Ett flertal natur- och kulturobjekt har betydande utvecklingspotential när det gäller turism och rekreation. Fritidsfiske och jakt är en del av rekreationsanvändningen av havsområdet. Torne älv är även internationellt ett betydande mål för fisketurismen.

Skärgårdshavet och kusten av planeringsområdet är omtyckta turism- och rekreationsområden med betydande potential. Betydande

destinationer är bland annat Gamla Raumo och Raumo skärgård, Laitakari och Säppi i Luvia, Yyteri och Räfsö i Björneborg, Ourat i Sastmola, Enskärs fyr, Skärgårdens ringväg, Jurmo, fästningsön Örö, Bengtskärs fyr,

vikingacentret i Rosala och Utö. Bottenhavets och Skärgårdshavets nationalparker stöder turismen i området.

Finska viken:

(20)

19 Området har de största turistmängderna bland alla finska havsområden.

Skärgårds-, kust- och naturturismens potential är stor. Den viktigaste knutpunkten för den internationella turismen är Helsingfors med omnejd och havsområden. I spetsen för turistdestinationerna står dessutom de maritima städerna Hangö, Raseborg, Borgå, Lovisa, Kotka och

Fredrikshamn samt skärgården i närheten av dem. De maritima städerna är portar till turist- och rekreationsmålen i skärgården och de maritima nationalparkerna.

hav Tillgängligheten är viktig för turism och rekreation, liksom också logistik-, infrastruktur-, el-, vatten- och dataförbindelser, gästhamnar och hamnar liksom inkvarteringskapacitet och service både på öar och längs kusten.

Kulturvärden samt turism och rekreation hör ofta ihop.

Fiskarnas lek-, och vandrings- och födointagsområden är viktiga eftersom fisketurismen och fritidsfisket är beroende av välmående fiskbestånd.

Den marina miljöns goda status främjar verksamhetsförutsättningarna för turism och rekreation.

utredningar Landskapsplaner och utredningar gällande dem

Laurila L. & R. Kalliola (2019). Uppföljningsundersökning om bebyggda och obebyggda stränder längs Finlands havskust

Leino et al. (2018). Lägesbild av den blå ekonomin som utgångspunkt för havsplanering. Gaia Consulting Oy.

Nationalparker

UNESCOs världsarvsobjekt

(21)

(22)

21 Beteckning

TURISM- OCH REKREATIONSFÖRBINDELSE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras internationellt, nationellt eller på landskapsnivå betydande och potentiella turism- och

rekreationsförbindelser.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydande och potentiella turism- och rekreationsförbindelser.

Planeringsprincip I utvecklingen av turism- och rekreationsförbindelser är det viktigt att beakta tillgängligheten och utformningen av funktionella helheter.

En gränsöverskridande turism- och rekreationsförbindelser går genom norra delen av Bottenviken. I området finns potential att utveckla fritidsbåtstrafik och kryssningstrafik med stöd av befintliga hamnar och besöksmål.

I södra delen av Bottenhavet finns betydande turism- och

rekreationsförbindelser längs med kusten. Nationalparken i Bottenhavet stöder områdets turism- och rekreationspotential. Skärgårdshavet är i sin helhet ett starkt turism- och rekreationsområde både internationellt och nationellt.

Finska viken:

Kusten är av väsentlig betydelse med tanke på utvecklingen av turismen och rekreationen. När det gäller tillgängligheten och serviceutvecklingen betonas vikten av den basfarled för båttrafik som sträcker sig från östgränsen genom hela Finska viken.

hav Logistikförbindelserna, tillgången till service och datatrafikförbindelserna är viktiga för turismen och rekreationen.

(23)

(24)

23 Beteckning

SKÄRGÅRD

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras betydande funktionella skärgårdshelheter i havsområdena där lokal skärgårdskultur, bosättning året om och

fritidsbosättning, ett flertal maritima branscher, en skiftande natur och kulturmiljöer förenas.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydande funktionella skärgårdshelheter. I avgränsningen av dessa har variabler som påverkar utformningen av en livskraftig skärgård, bland annat boende, näringsliv, service, tillgänglighet, god infrastruktur och kulturmiljöer, beaktats.

Planeringsprincip I utvecklingen av områdena är det viktigt att beakta en livskraftig

skärgårdskultur, ett mångsidigt näringsliv och tillgänglighet året om. Det är viktigt att utveckla infrastrukturen så att de stöder områdets livskraft och särdrag.

Planeringsområdenas

särdrag och tyngdpunkter Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken:

Kvarkens skärgård är den mest betydelsefulla skärgården i hela Bottniska viken och omfattar många livskraftiga skärgårdsbyar. Även Larsmo skärgård mellan Jakobstad och Karleby är en livskraftig skärgårdshelhet.

Karlö är den enda bebodda ön i norra delen av Bottenviken.

Med Östersjö mått mätt och även internationellt sett en betydande helhet bestående av skärgårdsnatur, kulturarv, åretruntboende och fritidsbosättning samt turism och övrigt näringsliv. Inkluderar bland annat Skärgårdshavets biosfärområde.

Finska viken:

Som kärnområden i skärgården har anvisats de livskraftiga

skärgårdshelheterna i Bromarv, Ekenäs–Ingå, Sibbo–Borgå och Lovisa–

Pyttis–Kotka.

hav Trafik- och datakommunikationsförbindelserna är viktiga eftersom det finns permanent bosättning i skärgården liksom också turism- och rekreationsverksamhet.

X Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havetX

(25)

utredningar Landskapsplaner och utredningar gällande dem Kommuner med skärgårdsdelar

(26)

25 Beteckning

INTERNATIONELL FUNKTIONELL FÖRBINDELSE (TEN-T) FUNKTIONELL FÖRBINDELSE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras ekonomiskt och verksamhetsmässigt betydande befintliga och potentiella funktionella förbindelser som stöder näringar och övrigt välstånd i områdena. De funktionella förbindelserna är både internationella och nationella. En funktionell förbindelse kan omfatta behov i anslutning till turism och rekreation och behov gällande

infrastrukturförbindelser.

Beskrivning av beteckningen Internationell funktionell förbindelse (TEN-T): Med beteckningen anvisas internationella gränsöverskridande funktionella förbindelser som utgör en del av det europeiska TEN-T-nätet.

Funktionell förbindelse: Med beteckningen anvisas identifierade befintliga och potentiella funktionella förbindelser.

Planeringsprincip I utvecklingen av förbindelser ska behovet av att samordna olika branscher beaktas och en mångsidig utveckling av förbindelserna främjas.

Förbindelsen Vasa–Umeå, som är den enda färjeförbindelsen i Bottniska viken och Europas nordligaste förbindelse som är i bruk året om, samt den fasta förbindelsen till Karlö.

Förbindelsen Åbo–Stockholm, som är en del av TEN-T-stomnätsförbindelsen Skandinavien–Medelhavet.

Finska viken:

Förbindelsen Helsingfors–Tallinn, som är en del av TEN-T-

stomnätsförbindelsen Nordsjön–Baltikum, till vilken hör en eventuell tunnel till Tallinn. När det gäller den funktionella förbindelsen från Västra Nyland till Tyskland och övriga Mellaneuropa finns det bland annat behov av att

utveckla godstrafiken.

Fredrikshamn–Kotka hamn–Kouvola, som är en del av TEN-T-

stomnätsförbindelsen mellan Skandinavien och Medelhavet. Kotka–Estland och Kotka-St. Petersburg är funktionella förbindelser som ska utvecklas och där det bland annat finns behov av att utveckla trafiken.

X Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X X

(27)

hav Förbindelserna löper från kust- och landområdena genom alla havszoner.

Utgångspunkter och utredningar EU:s förordning om TEN-T-stomnätet. För TEN-T-stomnätet har valts ut nio multimodala stomnätsförbindelser (core network corridor). Av

stomnätsförbindelserna sträcker sig Skandinavien–Medelhavet och Nordsjön–Baltikum till de sydligaste delarna av Finland.

Landskapsplaner och utredningar gällande dem

(28)

27 Beteckning

OMRÅDE FÖR SÄRSKILD SAMORDNING

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras områden med ett särskilt behov av att planera samordning av ett flertal befintliga och potentiella

verksamheter.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas en zon vid kusten och i den inre skärgården i huvudstadsregionen med ett flertal olika verksamheter och

potentialer. Det förutsätts särskild samordning för att synergier mellan verksamheter ska kunna utnyttjas.

Planeringsprincip I utvecklingen av områdena är det viktigt att på ett hållbart sätt samordna invånarnas rekreation, behov av att färdas och andra behov med behov i anslutning till trafik, turism och andra verksamheter. Det är dessutom viktigt att beakta tryggandet av naturens mångfald och utreda synergier mellan verksamheterna.

Inga beteckningar.

Finska viken:

På havsområdet i det växande metropolområdet finns lokalt, nationellt och internationellt betydande objekt och verksamheter.

Växelverkan mellan land och hav Växelverkan mellan land och hav är intensiv i området med särskild samordning eftersom ett flertal verksamheter sker både på land- och kustområdena och i havszonerna.

Utgångspunkter och utredningar Landskapsplaner och utredningar gällande dem Inre X skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X

(29)

Beteckning

INTERNATIONELLT BETYDANDE HAMN (TEN-T) HAMN

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras internationellt betydande hamnar i TEN-T- stomnätet och i det övergripande nätet samt övriga regionalt

betydande hamnar. Hamnarna är centrala knutpunkter för transport av människor och gods. I hamnområdet finns omfattande industriell verksamhet som anknyter till hamnen.

Hamnarna i TEN-T-stomnätet och i det övergripande nätet kopplar samman Finland med och gör det till en viktig del av verksamheten i Europa och den övriga världen. Syftet med TEN-T-nätet är att skapa ett säkert och hållbart trafiksystem för EU, vilket bidrar till att gods och människor kan röra sig smidigt.

I anslutning till många av de hamnar som anvisas på plankartan finns betydande industrier, bland annat produktionsanläggningar för kemi-, skogs- och metallindustri, och för deras logistik är hamnarna av central betydelse.

Beskrivning av beteckningen Internationellt betydande hamn (TEN-T): Med beteckningen anvisas nuvarande och planerade internationellt betydande hamnar i TEN-T- stomnätet och i det övergripande nätet.

Hamn: Med beteckningen anvisas andra regionalt betydande hamnar.

Planeringsprincip I utvecklingen av hamnområdena är det viktigt att beakta hamnarnas verksamhetsförutsättningar och förutsättningar att utvecklas. Det är viktigt att i planeringen fästa uppmärksamhet vid sjöfartsområden, fortsatta förbindelser på fastlandet, smidighet och säkerhet i trafiken och trafikmiljöns kvalitet. Förbindelserna till baklandet är viktiga med tanke på hamnarnas funktionalitet.

Hamnarna i Kemi, Uleåborg, Brahestad, Karleby, Jakobstad och Kaskö ingår i det övergripande TEN-T -nätet. Övriga betydelsefulla hamnar är hamnarna i Torneå, Kalajoki, Vasa och Kristinestad.

Inre X skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet

(30)

29 Åbo hamn och hamnen i Nådendal är en del av TEN-T-stomnätet.

Hamnarna i Raumo och Björneborg hör till hamnarna idet övergripande TEN-T-nätet. Som andra för området betydande hamnar med tanke på handelssjöfart har anvisats Euraåminne, Nystad och Pargas.

Finska viken:

Fredrikshamn–Kotka och hamnarna i Helsingfors är en del av TEN-T- stomnätet. Andra hamnar i det övergripande TEN-T-nätet är hamnarna i Hangö och Sköldviks hamn i Borgå. Andra betydande hamnar är

hamnarna i Ingå, Kantvik och Lovisa.

hav Logistiklederna, såsom farlederna och de fortsatta förbindelserna på fastlandet, är väsentliga för hamnarna bland annat med tanke på förflyttningen av gods och människor.

Utgångspunkter och utredningar EU:s förordning om TEN-T-stomnätet

Undersökning om finländska hamnars bakland (2017)

(31)

Beteckning

MARIN INDUSTRI

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras den marina industrin som en central del av de helheter som bildas av de maritima näringarna, de maritima klustren. Den marina industrin är ofta koncentrerad till närheten av stora hamnar. Den marina industrin är en del av hamnbeteckningen när industrin är belägen i anslutning till hamnen.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas viktiga områden för den marina industrin.

Planeringsprincip I utvecklingen av den marina industrin är det viktigt att beakta den marina industrins nätverk och logistiska förbindelser.

I området finns betydande företagsverksamhet i anslutning till den marina industrin och metallindustrin. I samband med planeringen har inte betydande områden för den marina industrin identifierats för att anvisa på kartan.

I området finns ett flertal betydande varv och andra koncentrationer i anslutning till den marina industrin. På kartan har angetts

koncentrationerna av marin industri i Björneborg, Raumo och Åbo.

Smart specialisering bland annat inom den marina industrin har identifierats som ett viktigt tema i framtiden.

Finska viken:

I området finns kompetens och utbildning i anslutning till den marina industrin. Helsingforsvarvet är av stor betydelse i området.

Verksamheten i anslutning till kryssnings-och fartygstrafiken är betydande. Den marina industrin ingår som en del av

hamnbeteckningarna i Finska viken.

Växelverkan mellan land och hav Logistikförbindelserna är betydelsefulla för den marina industrin med tanke på det omfattande underleverantörsnätet.

Hamnarna är av central betydelse för den marina industrin med tanke på tillgången till material och produkter.

Inre skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X

(32)

31 Utgångspunkter och utredningar Landskapsplaner och utredningar gällande dem

Leino et al. (2018). Lägesbild av den blå ekonomin som utgångspunkt för havsplanering. Gaia Consulting Oy.

(33)

Beteckning

SJÖFARTSOMRÅDE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras som sjöfartsområden betydande områden med trafik. Sjöfartsområdena är en viktig del av den nuvarande och framtida användningen av havsområdena.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas generellt de områden som utnyttjas inom sjöfarten.

Sjöfartsområdena baserar sig på de områden som utnyttjas inom sjötrafiken, läget för befintliga farleder och behoven av att anvisa nya farleder utifrån vilka beteckningen för sjöfartsområden har generaliserats.

Planeringsprincip Det är viktigt att i utvecklingen av sjöfartsområdena beakta de behov som sjöfarten och den maritima logistiken har i framtiden och förutsättningarna för en trygg sjöfart.

Planeringsområdenas

särdrag och tyngdpunkter Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken:

Kvarken är av stor betydelse för sjöfarten. Området präglas av isförhållandena på vintern och det grunda havsområdet i Kvarken och Bottenviken. Som sjöfartsområden anvisas i huvudsak farleder för handelsfartyg, klass 1 och övriga havsområden med livlig trafik.

Som sjöfartsområden anvisas i huvudsak farleder för handelsfartyg, klass 1 och 2 och övriga havsområden med livlig trafik.

Finska viken:

Finska viken är det livligast trafikerade av alla havsområden. Som sjöfartsområden anvisas farleder för handelsfartyg, klass 1 och övriga

havsområden med livlig trafik. Som sjöfartsområde anvisas också behovet av en ny farled till St. Petersburg. Farleden är nödvändig för att få en bättre

förbindelse och på grund av att fartygen har blivit större.

hav Hamnarna är viktiga för sjöfarten eftersom lastningen och lossningen av fartygen i huvudsak sker i hamnarna. Ett flertal av koncentrationerna inom den marina industrin är belägna i hamnområdena.

Inre X skärgården och inre kustvatten Yttre skärgården och yttre kustvatten Öppna havet X X

(34)

33 Utgångspunkter och

utredningar Materialet Automatic Identification System (AIS) från 2016 visar de rutter som fartygen använt, HELCOM-geodatagränssnitt (2016 All shiptypes AIS Shipping:

http://maps.helcom.fi/website/mapservice/).

Material om farleder (www.vayla.fi/paikkatiedot/vesivaylat)

Djupa sjöfartsområden inom den internationella sjöfarten, områden fastställda av International Maritime Organization (IMO).

(35)

Beteckning

SPECIALOMRÅDE

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras särskilda och avvikande maritima verksamheter och som anvisas som specialområden.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydande specialområden i anslutning till havet. Specialområden kan till exempel vara kraftverk, datacentraler (spillvärme och energiintensitet) och testningsområden för

automatiserade fartyg.

Planeringsprincip I planeringen av områdena är det viktigt att beakta de begränsningar som de särskilda verksamheterna medför för andra verksamheter och att utreda möjligheterna att använda områdena för olika ändamål (till exempel utnyttjande av spillvärme från kondensvatten).

Försvarsmaktens skjut- och övningsområde utanför Karleby–Kalajoki i Bottenviken finns i området liksom också havsområdet i närheten av det planerade kärnkraftverket på Hanhikivi i Pyhäjoki.

I området finns ett testningsområde för autonoma fartyg (Jaakonmeri) och havsområdet i Eurajoki nära kärnkraftverket i Olkiluoto.

Finska viken:

I Fredrikshamn finns Googles mest avancerade och effektiva servercentral, som utnyttjar havsvatten i sitt nedkylningssystem.

Kärnkraftverket i Lovisa och klustret för oljeraffinering och petrokemi i Sköldvik utnyttjar havsområdet för transporter och nedkylning. Det ses att det i anslutning till områdena finns potential för utnyttjande av spillvärme.

Växelverkan mellan land och hav De särskilda områdena har en betydande inverkan på havsområdet i närheten och möjligheterna att utnyttja det. Testningsområdet för autonoma fartyg anknyter till infrastrukturen på kusten.

Utgångspunkter och utredningar Landskapsplaner och utredningar gällande dem

(36)

35 Leino et al. (2018). Lägesbild av den blå ekonomin som utgångspunkt för havsplanering. Gaia Consulting Oy.

(37)

LEDNINGAR, KABLAR OCH RÖR

Allmän förklaring I havsplaneringen identifieras betydande infrastrukturförbindelser i havsområdet. Infrastrukturförbindelserna binder ihop Finland med ett transeuropeiskt nät.

Beskrivning av beteckningen Med beteckningen anvisas betydelsefulla befintliga samt utvecklingsbara nationella och internationella ledningar, kablar och rör.

Planeringsprincip Det är viktigt att i utvecklingen av infrastrukturförbindelser beakta konsekvenserna av placeringen av ledningar, kablar och rör för den marina miljön och kulturarvet under vatten. Infrastrukturförbindelserna samordnas med övriga användningar av och värden i havet.

I planeringsområdet har det identifierats ett förbindelsebehov för en kraftledning över Kvarken till Sverige.

Elöverföringskablarna Fenno-Scan 1 och 2, och gasledningen NordStream.

Finska viken:

Elöverföringskablarna EstLink 1 och 2, gasledningen NordStream, gasledningen Balticconnector.

hav Infrastrukturförbindelserna ansluts till lednings-, kabel- och rörnät på land.

(38)

37