EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 17.9.2020 COM(2020) 575 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN,
EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN
Årlig strategi för hållbar tillväxt 2021
I. Inledning
Världen befinner sig i en plötslig och djup recession till följd av covid-19-pandemin.
Trots den starka, samordnade och innovativa reaktionen på nationell nivå och EU-nivå kvarstår många osäkerhetsfaktorer, i synnerhet vad gäller hur länge krisen kommer att pågå och hur den kommer att påverka våra liv och ekonomier. Vi måste skydda de europeiska medborgarna, deras hälsa och deras jobb och samtidigt säkerställa rättvisa, resiliens och makroekonomisk stabilitet i hela unionen. Även om pandemin har drabbat alla medlemsstater kommer omfattningen av effekterna samt takten och styrkan i återhämtningen att variera avsevärt mellan regionerna.
Enligt den ekonomiska sommarprognosen 2020 kommer ekonomin i euroområdet att minska med 8,7 % 2020 och återhämta sig med 6,1 % 2021, medan EU:s ekonomi förväntas minska med 8,3 % 2020 och öka med 5,8 % 20211. Sysselsättningen minskade under det andra kvartalet mer än någonsin tidigare, även om den inte minskade lika mycket som bruttonationalprodukten, mot bakgrund av det extraordinära stödet i medlemsstaterna och i EU genom dess nya SURE-instrument2 och en ökad flexibilitet vad gäller användningen av sammanhållningspolitiska medel inom ramen för investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset3. De ekonomiska utsikterna är i hög grad beroende av pandemins utveckling och av restriktionerna i ekonomin för att begränsa spridningen. Det politiska stödet på nationell nivå och EU-nivå kommer att vara avgörande för återhämtningen. I detta sammanhang kommer tillväxt- och sysselsättningsutsikterna att få en positiv stimulans genom Europeiska rådets överenskommelse om nästa fleråriga budgetram och Europeiska unionens återhämtningsinstrument Next Generation EU, som nåddes den 21 juli 2020. På EU- och medlemsstatsnivå måste vi nu göra det bästa av denna avgörande överenskommelse.
Unionens reaktion har varit avgörande. Förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet om nästa fleråriga budgetram och det nya återhämtningsinstrumentet Next Generation EU pågår nu för att snabbt slutföra arbetet med alla rättsakter. Detta arbete måste slutföras senast den 1 januari 2021 så att programmen kan tas i bruk i tid. Nyckeln till en snabb och hållbar återhämtning är en full mobilisering av EU-budgetens kapacitet. När beslutet om egna medel väl har antagits av rådet måste det godkännas av samtliga medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser innan kommissionen kan börja låna upp medel på kapitalmarknaden för att finansiera program genom Next Generation EU. Ett snabbt införande av Next Generation EU är därför helt beroende av ett skyndsamt godkännande.
Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att vara ett av de viktigaste verktygen för återhämtningen, med lån och bidrag i form av tidigarelagt ekonomiskt stöd på så mycket som 672,5 miljarder euro under de första avgörande åren av återhämtningen. Medlemsstaterna kommer i sina planer för återhämtning och resiliens att ta med sina nationella reformprogram och investeringar som utformats i linje med EU:s politiska mål och som är inriktade på den gröna och digitala omställningen. Faciliteten kommer att
1 European Economic Forecast (Summer 2020), European Economy – Institutional Paper, 132 (juli)
2 Rådets förordning (EU) 2020/672 om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av covid-19-utbrottet, 100 miljarder euro i ekonomiskt stöd i form av lån till de medlemsstater som begär det.
3 Investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset och investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/460 av den 30 mars 2020 och (EU) 2020/558 av den 23 april 2020.
stödja medlemsstaternas insatser för att effektivt stärka sin sociala och ekonomiska resiliens och därmed deras ekonomiers tillväxtpotential och jobbskapande och på så sätt stödja EU:s mål.
Faciliteten för återhämtning och resiliens är en symbol för EU:s beslutsamhet att hantera utmaningarna genom en gemensam strategi. Att bevara den inre marknadens funktion har varit avgörande för att snabbt få fart på återhämtningen, säkerställa rättvis konkurrens och förhindra störningar i gränsöverskridande värdekedjor och fri rörlighet för arbetstagare och varor. Den kommer att främja en uppåtgående konvergens av levnadsstandarden och förhindra snedvridning av de ekonomiska villkoren. Ett effektivt genomförande av Next Generation EU kan komma att öka bruttonationalprodukten med 2 % fram till 2024 och skapa 2 miljoner arbetstillfällen, bland annat genom att påskynda den gröna och digitala omställningen4. Med tiden beräknas denna ytterligare tillväxt göra faciliteten för återhämtning och resiliens självfinansierande genom ännu mer verksamhet och ökade skatteintäkter för medlemsstaterna och EU.
Dessa EU-politiska åtgärder måste vidtas så snabbt som möjligt. Överenskommelsen om återhämtningspaketet bidrar till att begränsa osäkerheten, men ett effektivt resultat under de kommande åren är avgörande för att stödja återhämtningen. Den omedelbara prioriteringen är att unionen samarbetar med medlemsstaterna för att säkerställa avgörande framsteg när det gäller att fastställa rätt reform- och investeringsprioriteringar i linje med de europeiska målen och därefter säkerställa att de genomförs på ett effektivt sätt.
II. Faciliteten för återhämtning och resiliens: ett uppfyllande av EU:s mål om konkurrenskraftig hållbarhet
Faciliteten för återhämtning och resiliens har sin grund i EU:s mål att uppnå konkurrenskraftig hållbarhet och sammanhållning genom en ny tillväxtstrategi, den europeiska gröna given. En övergång till en hållbar ekonomisk modell för alla, som möjliggörs av en bredare spridning och användning av digital och ren teknik kan göra Europa till en ledare i omställningen. I stället för att göra avsteg från agendan före covid-19 bör faciliteten för återhämtning och resiliens påskynda insatserna för att hantera redan befintliga utmaningar och samtidigt undvika nya motgångar i samband med krisen. De fyra aspekter av miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och makroekonomisk stabilitet som fastställs i den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020 bör förbli de vägledande principerna för medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens. Dessa prioriteringar står i centrum för den europeiska planeringsterminen och säkerställer att den nya tillväxtagendan gör det bästa för människorna och planeten.
Konkurrenskraftig hållbarhet och resiliens är två sidor av samma mynt, vilket har belysts genom covid-19-krisen. Resiliens är förmågan att inte bara att stå emot och hantera utmaningar, utan att också genomgå omställningar på ett hållbart, rättvist och demokratiskt sätt5. Mindre resilienta medlemsstater och sektorer har haft det svårare att stå emot krisen och hantera den. Utan lämpliga åtgärder kommer detta att påverka deras ekonomiska och sociala resultat under de kommande åren och årtiondena. Skillnader i resiliens inom EU påverkar
4 COM(2020) 456 final
5 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – strategisk framsynsrapport 2020: med riktning mot ett mer resilient Europa
också den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen samt konvergensen inom euroområdet och den gemensamma monetära politikens effektivitet. Genom att tillhandahålla storskaligt ekonomiskt stöd till offentliga investeringar och reformer och samtidigt främja sammanhållning och konvergens kommer faciliteten för återhämtning och resiliens att göra medlemsstaternas ekonomier och samhällen mer resilienta och bättre förberedda för framtiden. Det finns också ett behov av att stärka resiliensen hos vissa viktiga försörjningskedjor, särskilt i de sektorer som är mest utsatta för externa chocker.
Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att bidra till att avhjälpa skadorna från krisen och förbereda en bättre framtid för kommande generationer. Den högre skuldsättning som nu genereras är ett omedelbart verktyg för att hantera de utmaningar som kommande generationer kommer att ställas inför. De enorma investeringar som krävs för att snabbt få fart på ekonomin måste lätta på den börda som vilar på deras axlar, inte göra den värre. Därför måste faciliteten för återhämtning och resiliens vägleda och bygga ett mer hållbart, resilient och rättvist Europa för nästa generation i linje med FN:s mål för hållbar utveckling.
Att ta itu med klimat- och miljökrisen är en utmaning som präglar vår tid och det är en möjlighet att blåsa nytt liv i våra ekonomier på ett hållbart sätt. Det kräver snabba och varaktiga åtgärder från alla samhällsaktörers sida för att bevara människors hälsa, välstånd och välbefinnande i Europa och i hela världen. Den europeiska gröna given är vårt politiska åtagande och vårt svar på denna utmaning. Den är också EU:s tillväxtstrategi som syftar till att omvandla EU till ett rättvist och välmående samhälle med en resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den ekonomiska reaktionen på covid-19-krisen erbjuder en unik möjlighet att påskynda omställningen till en grön ekonomi. Att övervinna denna kris kommer att kräva omfattande investeringar och betydande reformer som EU:s facilitet för återhämtning och resiliens i stor utsträckning kommer att stödja. För att uppnå omställningen till en grön ekonomi krävs reformer för att styra offentliga och privata investeringar mot klimat- och miljöåtgärder samt djupgående förändringar av våra olika politikområden.
Förutom att reparera de kortsiktiga skadorna från krisen måste våra återhämtningsinstrument därför få in ekonomin på rätt spår mot långsiktig hållbar tillväxt och sysselsättning i syfte att uppnå klimatneutralitet senast 2050 och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning. Detta ger en viktig möjlighet att modernisera traditionella industrimodeller och investera i innovativ grön teknik och i en mer hållbar och digital infrastruktur, vilket påskyndar övergången till ett mer hållbart och resilient Europa för alla. Eftersom den privata konsumtionen står för mer än hälften av EU:s bruttonationalprodukt kommer främjandet av mer hållbara konsumtionsmönster att vara en viktig faktor för en sådan omställning.
Den digitala omställningen är avgörande för att stärka EU:s och medlemsstaternas sociala och ekonomiska resiliens, deras potential för hållbar tillväxt och jobbskapande.
Covid-19-pandemin har påskyndat utvecklingen mot den digitala omställningen.
Medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att stärka den digitala infrastrukturen, tillhandahållit utbildning online eller stött små och medelstora företag i deras digitaliseringsarbete. Krisen har dock också visat på brister och avslöjat sårbarheter. Skillnader kvarstår när det gäller digitaliseringen av ekonomier och samhällen. Kvarvarande hinder och ojämn tillgång till infrastruktur fortsätter att bromsa upp framstegen och Europa är fortfarande i hög grad beroende av andra regioner för många viktiga digitala färdigheter eller tjänster. Att bygga vidare på Europas vetenskapliga och tekniska expertis och utveckla en omdanande och
framåtblickande strategi för forskning, innovation och spridning är det enda sättet att säkerställa Europas produktivitetstillväxt och konkurrenskraft och därigenom skydda dess tekniska suveränitet, som är en viktig aspekt av dess öppna strategiska oberoende.
Covid-19-pandemin har belyst det akuta behovet av att hantera långvariga utmaningar som påverkar rättvisan i samhället. Detta inbegriper beredskapen och resiliensen hos de nationella systemen för hälso- och sjukvård och socialt skydd samt lika tillgång till överkomlig hälso- och sjukvård av god kvalitet, långvarig vård och omsorg och barnomsorg, demografiska förändringar, globalisering eller den digitala och gröna omställningen. De utmaningar som ska hanteras kan omfatta områden som sysselsättning, kompetens, hälsa och utbildning, särskilt för att hantera ökande ojämlikhet och stödja dem som har drabbats hårdast av krisen, såsom yngre generationer, kvinnor och utsatta grupper. Covid-19-pandemin har också visat på behovet av att skapa ett rättvisare och mer hållbart företagsklimat och ompröva arbetsvillkoren inom många sektorer. Förlängningen av restriktionerna har främjat onlinetjänster och e-handel, vilket är en utveckling som sannolikt kommer att fortsätta.
Onlinemiljön domineras dock för närvarande av ett fåtal stora aktörer, med ökande marknadsstyrka och rörliga skattebaser, vilket ibland är till nackdel för många mindre europeiska företags förmåga att starta upp och expandera på den inre marknaden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att stödja sektorer som spelar en nyckelroll för våra demokratier, särskilt mediesektorn där stöd bör ges på ett sätt som respekterar och främjar mediernas frihet och mångfald. Det finns också ett behov av att stödja de regioner, industrier och arbetstagare som påverkas mest av den gröna omställningen och lindra de socioekonomiska effekterna av omställningen. Detta är nödvändigt för att säkerställa lika och rättvisa möjligheter för människor och företag.
Sedan den finansiella och ekonomiska krisen 2008 är Ekonomiska och monetära unionen mycket stabilare när det gäller att hantera kriser, men nya utmaningar för den makroekonomiska stabiliteten uppkommer. Covid-19-krisen skiljer sig mycket från finanskrisen 2008. Den ger upphov till direkta negativa effekter på den ekonomiska aktiviteten och medför potentiella återverkningar på den makroekonomiska stabiliteten som måste åtgärdas genom snabba och beslutsamma åtgärder. Befintliga obalanser riskerar att förvärras samtidigt som nya uppkommer. Den omedelbara prioriteringen är därför att främja en resilient återhämtning. Fortlöpande övervakning och vaksamhet kommer att krävas och medlemsstaterna bör åtgärda framväxande obalanser genom reformer som stärker ekonomisk och social resiliens. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att tillhandahålla medel för att hjälpa medlemsstaterna att hantera de ekonomiska och sociala utmaningar de står inför.
Medlemsstaterna bör fortsätta att på ett sunt sätt utnyttja den offentligfinansiella flexibiliteten under 2021 för att stödja ekonomin. De offentliga finanserna kommer att spela en roll när det gäller att skapa incitament för en hållbar tillväxt för alla, säkerställa ekonomisk stabilitet och förmågan att stödja efterfrågan och tillhandahålla bistånd i tider av behov. Covid-19- pandemin sätter en betydande press på den ekonomiska aktiviteten med negativa återverkningar på den offentliga och privata skuldsättningen. När de ekonomiska förhållandena medger det kommer det att vara dags att fullfölja en finanspolitik som syftar till att nå en välgenomtänkt offentligfinansiell ställning på medellång sikt och samtidigt främja investeringar, den gröna och digitala omställningen och social inkludering.
En konkurrenskraftig hållbarhet kräver öppenhet och en stark inre marknad. För att faciliteten för återhämtning och resiliens ska kunna genomföras med framgång krävs det att
privata intressenter och investerare deltar. De offentliga medlen bör inte ersätta eller tränga ut privata investerare utan komplettera och styra privata investeringar där så behövs, dvs. när systemfel eller marknadsmisslyckanden eller skador till följd av covid-19-utbrottet och den efterföljande ekonomiska krisen innebär att marknaden inte på egen hand kan återhämta sig och uppnå politiska mål. Det är nödvändigt att säkerställa likvärdiga villkor på den inre marknaden för att främja innovation och påskynda återhämtningen.
III. Viktiga principer som ligger till grund för planerna för återhämtning och resiliens är fastställande av prioriteringar för medlemsstaterna
Den europeiska planeringsterminen utgör en väletablerad ram för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken som ska vägleda unionen och medlemsstaterna genom utmaningarna i samband med återhämtningen och den digitala och gröna omställningen. Medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens bör på ett effektivt sätt hantera de politiska utmaningar som anges i de landsspecifika rekommendationer som antagits av rådet. Det ligger i vårt gemensamma intresse att hantera reform- och investeringsbehoven parallellt, båda måste fungera tillsammans för att uppnå ömsesidigt förstärkande effekter.
Planerna för återhämtning och resiliens måste återspegla de relevanta landsspecifika utmaningarna och anpassas till EU:s prioriteringar. Detta inbegriper de landsspecifika rekommendationer som riktats till medlemsstaterna under de senaste åren, särskilt under planeringsterminerna 2019 och 2020. När medlemsstaterna omsätter dessa rekommendationer i särskilda reformer och investeringar bör de inrikta sig på de utmaningar och prioriteringar som kommer att ge de mest varaktiga effekterna och stärka tillväxtpotentialen, sysselsättningsskapandet, hälso- och sjukvårdssystemen, ekonomisk och social resiliens samt regional sammanhållning i medlemsstaten. Samtidigt måste reformer och investeringar respektera principen om att inte vålla skada och, i den mån det är möjligt, använda EU:s förordning om taxonomi som referens6.
Grön omställning
Alla nationella planer för återhämtning och resiliens måste vara tydligt inriktade på både reformer och investeringar till stöd för den gröna omställningen. För att följa Europeiska rådets åtagande att uppnå målet med 30 % integrering av klimatåtgärder för både den fleråriga budgetramen och Next Generation EU måste minst 37 % av utgifterna i varje plan för återhämtning och resiliens avse klimatåtgärder.
Europa strävar efter klimatneutralitet senast 2050 och kommer att avsevärt öka sin ambition att minska växthusgasutsläppen fram till 2030. För att uppnå klimatambitionen att minska utsläppen med 55 % till under 1990 års nivåer senast 2030 bör medlemsstaterna lägga fram reformer och investeringar för att stödja den gröna omställningen på områdena energi, transport, minskning av koldioxidutsläppen inom industrin, cirkulär ekonomi, förvaltning av vattenresurser och biologisk mångfald. Detta är också förenligt med de centrala
6 Förordning (EU) 2020/852
investeringsområden som identifierats inom ramen för den europeiska planeringsterminen.
Medlemsstaterna bör därvid bygga vidare på sina nationella energi- och klimatplaner, där de fastställer sina nationella bidrag till de gemensamma klimat- och energimålen för hela EU, och beskriva de reformer och investeringar som de avser att genomföra under perioden 2021–
2030 för att uppnå dem. I oktober i år kommer kommissionen att lägga fram en individuell bedömning av varje medlemsstats nationella energi- och klimatplan, som kommer att ge medlemsstaterna viktig vägledning när de utarbetar sina planer för återhämtning och resiliens.
Medlemsstaterna bör påskynda utsläppsminskningarna genom snabb utbyggnad av förnybar energi och vätgas och ökade åtgärder för byggnaders energieffektivitet. Som en del av sina planer för återhämtning och resiliens bör medlemsstaterna fokusera på de mest mogna och innovativa projekten för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Program för renovering av byggnader kommer att vara avgörande för att stödja den ekonomiska återhämtningen genom skapande av arbetstillfällen inom byggsektorn, besparingar i energikostnader, bättre boendeförhållanden och minskad energifattigdom. Kommissionen kommer att stödja olika insatser för att förbättra renoveringen av byggnader i syfte att åtminstone fördubbla den årliga renoveringstakten av det befintliga byggnadsbeståndet, särskilt genom renoveringsinitiativet. Dessa investeringar bör åtföljas av nödvändiga lagstiftningsreformer för att möjliggöra sådana investeringar och göra dem hållbara.
Investeringar i hållbar rörlighet kan också i hög grad stödja återhämtningen. Åtgärder som riktas mot transportsektorn kan leda till betydande minskningar av utsläppen av växthusgaser och förbättringar av luftkvaliteten, samtidigt som produktivitetstillväxten främjas. När medlemsstaterna utformar sina nationella planer för återhämtning och resiliens bör de överväga sådana åtgärder som att investera i kollektivtrafik och infrastruktur som stöder övergången till mer hållbar och smart mobilitet, inbegripet smidiga och effektiva europeiska multimodala nät samt att uppgradera de transeuropeiska transportnäten för passagerare och gods. Reformer och investeringar som syftar till att stimulera efterfrågan på utsläppsfria och utsläppssnåla fordon och påskynda utbyggnaden av infrastruktur för laddning och tankning är också avgörande för att uppnå detta mål. Detta bör kompletteras med investeringar i koldioxidsnål energiteknik och koldioxidsnåla värdekedjor, inbegripet vätgas eller batterier, samt hållbar energiinfrastruktur. En reform av de miljöincitament som skapas genom beskattning av fordon och bränslen kommer att vara särskilt viktig för att följa denna utveckling. I kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet, som ska antas före utgången av 2020, kommer möjligheterna inom transportsektorn att utvecklas ytterligare.
Medlemsstaterna bör också vidta åtgärder för att främja en mer cirkulär ekonomi, förbättra miljöinfrastrukturen samt skydda och återställa den biologiska mångfalden.
Den cirkulära ekonomin skapar lokala och hållbara arbetstillfällen genom förebyggande och återanvändning av avfall, reparation, återtillverkning och återvinning. Den ökar EU:s resiliens och öppna strategiska oberoende genom att utveckla innovativa affärsmodeller som drivs av digital teknik för att öka den effektiva användningen av resurser och returråvaror. Genom att förbättra miljöinfrastrukturen, särskilt för avfallshantering och vattenförvaltning och minska föroreningarna, skyddas invånarnas hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Att skydda och återställa den biologiska mångfalden och de naturliga ekosystemen
och säkerställa hållbara livsmedelssystem är viktigt för att förbättra koldioxidsänkor och öka vår resiliens samt förebygga nya virusutbrott och smittspridning. Detta kommer också att skapa nya ekonomiska möjligheter i landsbygdsområden genom en mer hållbar markanvändning.
Slutligen måste medlemsstaterna ta hänsyn till behovet av att säkerställa en rättvis och socialt jämlik omställning inom alla miljöpolitikområden. Detta innebär i synnerhet att nationella planer för återhämtning och resiliens bör utvecklas i full överensstämmelse med de föreslagna territoriella planerna för en rättvis omställning inom ramen för mekanismen för en rättvis omställning.
Digital omställning och produktivitet
Medlemsstaterna bör säkerställa en hög ambitionsnivå för den digitala omställningen som en del av sina planer för återhämtning och resiliens. Faciliteten för återhämtning och resiliens utgör en unik möjlighet att främja den digitala omställningen av alla ekonomiska och sociala sektorer, inklusive offentliga tjänster. För att säkerställa ett effektivt genomförande föreslår kommissionen att minst 20 % av utgifterna i varje plan för återhämtning och resiliens ska avse digital teknik.
Medlemsstaterna bör inrikta sig på de reformer och investeringar som förbättrar konnektiviteten. Detta inbegriper till exempel att främja och underlätta en utbredd utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet 5G- och gigabitkonnektivitet för hushåll i städer och på landsbygden och storskaliga transportkorridorer, i linje med EU:s mål om 5G- och gigabitkonnektivitet senast 2025. Dessa investeringar är viktiga för att överbrygga den digitala klyftan, samtidigt som man undviker att privata investeringar trängs ut i de fall där det inte finns något marknadsmisslyckande. Såsom beskrivs i Next Generation EU kommer den snabba utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet 5G- och fibernät, att ha positiva spridningseffekter på hela samhället. Dessa inbegriper tillhandahållande av lämplig bandbredd och täckning för sektorer som är avgörande för återhämtning och resiliens, såsom jordbruk, transport, hälsa och utbildning. Investeringarna kommer också att bidra till att stärka Europas öppna strategiska oberoende och samtidigt dra nytta av en öppen ekonomi genom att tillhandahålla stöd för att genomföra den infrastruktur som kommer att behövas för framtida tillämpningar och processer.
Att utveckla digitala färdigheter på alla nivåer är en förutsättning för att säkerställa att alla medborgare ska kunna delta i samhället och dra nytta av den digitala omställningen. Detta kommer att kräva reformer på området grundutbildning och högre utbildning, färdigheter och livslångt lärande för att stödja en arbetsmarknad i omställning och för att utveckla och sprida viktig digital teknik och forma Europas digitala framtid. Lika tillgång till digital infrastruktur, utrustning och digitala färdigheter bör stödjas för att förhindra en digital klyfta. Omställningen av den offentliga förvaltningen, inbegripet digitaliseringen av rättssystemen, med hjälp av nya generationer digitala verktyg kommer att förbättra de administrativa förfarandena och underlätta interaktionsnivån på nätet med medborgare och företag. Digitaliseringen av företag bör påskyndas, genom hållbar användning av digitala lösningar och en cyberresilient digital omställning inom alla sektorer.
Att utveckla digitala lösningar kommer att vara en viktig möjliggörande faktor för den gröna omställningen.
Planerna för återhämtning och resiliens bör också inriktas på uppbyggnad och användning av avancerade digitala lösningar. Reformer och investeringar som möjliggör artificiell intelligens, högpresterande datorsystem, cybersäkerhet, kvantteknik och kvantinfrastruktur, säker konnektivitet, mikroelektronik och elektroniska komponenter, molninfrastruktur och molntjänster, rymdtjänster eller blockkedjeteknik utgör en unik möjlighet att öka produktiviteten på lång sikt och möjliggöra europeiskt ledarskap inom dessa globalt konkurrenskraftiga sektorer. För att stärka EU:s öppna strategiska oberoende kan faciliteten för återhämtning och resiliens hjälpa medlemsstaterna att genomföra investeringar och reformer inom dessa nyckelsektorer i sina ekonomier.
Rättvisa
Återhämtnings- och omställningsprocesserna måste vara rättvisa för alla i EU så att de inte leder till ökad ojämlikhet, ha stöd av alla delar av samhället och bidra till den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att hjälpa medlemsstaterna att ta itu med de strukturella utmaningar som sedan många år tillbaka kunnat identifieras inom ramen för den europeiska planeringsterminen och som förstärkts på grund av covid-19-krisen. Även om man genom system för korttidsarbete lyckats begränsa krisens inverkan på sysselsättningen håller arbetsmarknadssituationen ändå på att försämras och arbetslösheten förväntas öka markant inom flera sektorer och delar av EU. Ungdomarnas situation måste ägnas särskild uppmärksamhet. Man bör göra allt som går för att förhindra att arbetslöshet och social utestängning permanentas och för att underlätta den anpassning av arbetsmarknaden som är nödvändig till följd av den gröna och digitala omställningen. Det är även viktigt att man främjar konvergens och att regionernas resiliens förbättras, framför allt i syfte att minska de territoriella skillnaderna.
Med tanke på den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa lika möjligheter, inkluderande utbildning, rättvisa arbetsvillkor och tillräckligt socialt skydd. De demografiska förändringarna liksom den gröna och digitala omställningen gör att man måste tänka i nya tankebanor när det gäller systemen för socialt skydd och arbetsmarknaden. Krisen har inte bara drabbat ungdomar extra hårt utan även kvinnor och mindre gynnade grupper såsom lågkvalificerad arbetskraft, personer med funktionsnedsättning och personer med en minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Det krävs betydande insatser för att underlätta för dessa personer att få tillträde till arbetsmarknaden, till exempel genom att åtgärda den segmentering av arbetsmarknaden som finns i många medlemsstater, föra en aktiv arbetsmarknadspolitik och göra utbildningssystemen mer inkluderande. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att se till att mindre gynnade grupper får tillgång till en utbildning av hög kvalitet för att kompensera för att den socioekonomiska bakgrunden för närvarande är den mest avgörande faktorn för barns och ungdomars utbildningsresultat.
Olika former av ojämlikhet begränsar tillväxten och den sociala sammanhållningen. Att säkerställa lika tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård av hög kvalitet samt en förstärkning av långvarig vård och omsorg kommer att bli allt viktigare, även med tanke på att
effekterna av covid-19 på folkhälsan kommer att kvarstå under många år. Att man kan tillhandahålla en hälso- och sjukvård av hög kvalitet som är offentligfinansiellt hållbar, överkomlig och tillgänglig bidrar till att skapa ett friskt och resilient samhälle och en produktiv arbetskraft. Dessutom måste den stora sysselsättnings- och löneklyfta som fortfarande finns mellan kvinnor och män åtgärdas. Avgörande faktorer i det här sammanhanget är ett tillräckligt stöd till en effektiv politik för att skapa balans mellan arbete och privatliv, tillgång till barnomsorg av god kvalitet, inkomststödsystem, reformer av skattesystem och sociala trygghetssystem som stöder jobbskapande och en minskning av de negativa incitamenten till arbete. Genom att reformera systemen för socialt skydd kan man minska dessa typer av ojämlikhet, vilket även reformer av skattesystemet kan göra genom till exempel en skatteväxling från skatt på arbete till skatter som har en mindre snedvridande effekt.
Makroekonomisk stabilitet
Medlemsstaterna bör fortsätta att tillhandahålla ett riktat och tillfälligt finanspolitiskt stöd under 2021 mot bakgrund av att den allmänna undantagsklausulen aktiverats samtidigt som de också skyddar hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt. De bör gradvis övergå från skyddande krisinsatser till åtgärder som underlättar en omfördelning av resurser och stödjer en återhämtning. När de ekonomiska förhållandena tillåter det bör finanspolitiken syfta till att återställa ansvarsfulla offentliga finanser på medellång sikt och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som investeringarna stärks.
Det är viktigt att bufferten i de offentliga finanserna fylls på över tid så att det finns beredskap för framtida kriser. Att den allmänna undantagsklausulen aktiverats betyder inte att förfarandena inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten avbryts.
Det är viktigt att förbättra kvaliteten på de offentliga finanserna i syfte att öka tillväxtpotentialen och stödja den ekonomiska omställningen. Med de exempellösa finanspolitiska paket som antagits i medlemsstaterna och den offentliga sektorns därav följande ökade betydelse i ekonomin är det dessutom mycket viktigt att de offentliga förvaltningarna är ändamålsenliga och effektiva. Om man ser framåt så kommer de medlemsstater som uppnår en sund ekonomisk förvaltning av de offentliga finanserna att återhämta sig snabbare från krisen. De offentliga finanserna måste stödja den gröna och digitala omställningen, bland annat genom grön och digital offentlig upphandling och grön budgetering. Dessutom kommer koldioxidprissättning och miljöskatter att vara viktiga miljö- och skatteinstrument när det gäller att genomföra den gröna omställningen. Ökad privat finansiering kommer att spela en viktig roll som ett komplement till de offentliga medel som mobiliserats för återhämtningen, vilken kan erhållas till exempel via en ytterligare fördjupning av kapitalmarknadsunionen, lokala kapitalmarknader och hållbar finansiering.
Det behövs lämpliga åtgärder för att säkerställa en ordnad utveckling vad gäller privat skuldsättning. Covid-19-krisen har haft negativa konsekvenser för sysselsättningen och företagens lönsamhet. Den privata skuldsättningen ökar och utsikterna för att utestående skulder ska återbetalas i tid har försämrats. Mot denna bakgrund är det viktigt att man skapar rätt förutsättningar för snabba och effektiva åtgärder, bland annat när det gäller insolvensförfarandena, samtidigt som man också säkerställer att utlåningen till företag och hushåll fortsätter i linje med den bästa praxis som överenskommits mellan den finansiella sektorn, konsumenter och företag.
IV. Främjande av reformer och investeringar för att stödja en ordentlig återhämtning: europeiska flaggskeppsinitiativ
Även om medlemsstaternas planer kommer att återspegla varje enskild medlemsstats specifika situation så finns det ändå vissa gemensamma utmaningar som kräver samordnade investeringar och reformer. Faciliteten för återhämtning och resiliens ger möjlighet till europeiska flaggskeppsinitiativ som ger konkreta fördelar för alla EU:s ekonomier och invånare. Dessa flaggskeppsinitiativ bör avse frågor som är gemensamma för alla medlemsstater, ställer krav på betydande investeringar, skapar arbetstillfällen och tillväxt och behövs för den gröna och digitala omställningen. Kommissionen uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att i sina återhämtnings- och resiliensplaner ta med investeringar och reformer på de områden som anges nedan. Genom att genomföra dessa flaggskeppsinitiativ kommer vi att lyckas med återhämtningen i EU, göra Europa till en digital och grönare kontinent och öka sammanhållningen mellan medlemsstaterna.
1. Nya energikällor – Framtidssäker ren teknik bör påskyndas och utvecklingen och användningen av förnybara energikällor bör snabbas på, liksom deras integration genom moderniserade nät och förbättrad konnektivitet. Flaggskeppsinitiativet kommer att lägga grunden för pionjärmarknader för vätgas och tillhörande infrastruktur i EU.
Det har till syfte att stödja byggande och sektorsintegration av närmare 40 % av de 500 GW i elproduktion från förnybara energikällor som behövs till 2030, stödja installation av elektrolysanläggningar med 6 GW i kapacitet samt produktion och transport av en miljon ton förnybar vätgas inom hela EU till 2025.
2. Renoveringar – Att privata och offentliga byggnader görs mer energi- och resurseffektiva kommer att bidra stort till att EU:s klimatmål uppnås, skapa många nya lokala arbetstillfällen i medlemsstaterna och främja den digitala utvecklingen genom smarta boendemiljöer och smart mätning. Detta kommer att bidra till att renoveringstakten har fördubblats till 2025 och till fler totalrenoveringar.
3. Laddning och tankning – Främjandet av framtidssäker ren teknik i syfte att påskynda användningen av hållbara, tillgängliga och smarta transporter och av ladd- och tankstationer kommer, liksom en utbyggnad av kollektivtrafiken att göra EU:s städer och regioner grönare, snabba på den industriella omställningen och bidra till att klimatmålen enligt Parisavtalet uppnås. Flaggskeppsinitiativet har som mål att man till 2025 ska ha byggt en miljon av de tre miljoner laddstationer som kommer att behövas till 2030 och hälften av de 1 000 vätgasstationer som behövs.
4. Konnektivitet – Både invånarna och företagen i EU bör ha tillgång till snabba bredbandstjänster. I dag har endast 44 % av hushållen tillgång till nät med mycket hög kapacitet som kan erbjuda minst gigabitkonnektivitet och täckningen är väsentligt mer begränsad på landsbygden. En snabb utbyggnad av snabba bredbandstjänster för att nå alla regioner och hushåll, bl.a. fibernät och 5G-nät samt utveckling av kvantkryptografikommunikation, är av avgörande betydelse för att man ska få en så
bred territoriell täckning som möjligt i områden som inte betjänas av marknaden, samtidigt som man bevarar EU:s öppna strategiska oberoende. Även om tätortsområden och stora marktransportleder förväntas få täckning snabbare via privat finansiering, bör faciliteten för återhämtning och resiliens säkerställa att alla områden har största möjliga oavbrutna 5G-täckning till 2025.
5. Modernisering – EU-ID och viktiga digitala offentliga tjänster bör moderniseras och göras tillgängliga för alla. Säker och EU-täckande elektronisk identifiering och autentisering gentemot myndigheter och privata aktörer samt tillgång till tjänster från dessa, kommer att ge människor kontroll över sin identitet och sina data på nätet och tillgång till digitala tjänster på nätet. Digitaliseringen av den offentliga förvaltningen och deras tjänster kommer att göra att båda dessa blir effektivare. Detta omfattar även rättsväsendet och hälso- och sjukvårdssystemen. Medlemsstaterna bör se till att det senast 2025 införts en europeisk digital identitet (e-ID) och att de offentliga förvaltningarna tillhandahåller driftskompatibla, individanpassade och användarvänliga digitala tjänster.
6. Kapacitetsökning – Den digitala omvandlingen i EU förutsätter man ökar kapaciteten när det gäller datamoln för industriella data i EU och att man har förmåga att utveckla de mest kraftfulla, modernaste och mest hållbara processorerna. Flaggskeppsinitiativet har som mål att man till 2025 ska ha fördubblat produktionen av halvledare i EU och kan producera processorer som är tio gånger mer energieffektiva. Detta kommer att möjliggöra ett snabbt införande av uppkopplade bilar och fördubbla antalet företag i EU som använder avancerade molntjänster och stordata (jämfört med 16 % i dag).
7. Omskolning och fortbildning – Mycket stora investeringar i omskolning och fortbildning är viktiga för att stödja den gröna och digitala omställningen, främja innovations- och tillväxtpotentialen, öka den ekonomiska och sociala resiliensen och skapa sysselsättning av god kvalitet och social inkludering. Investeringar och reformer bör inriktas på digitala färdigheter och yrkesutbildning för alla åldrar. År 2019 hade 42 % av EU:s invånare fortfarande inte ens grundläggande digitala färdigheter. Senast 2025 bör andelen EU-invånare mellan 16 år och 74 år som har grundläggande digitala färdigheter öka till 70 %. Utbildningssystemen behöver anpassas bättre till dagens utmaningar. Medlemsstaterna bör se till att elevernas digitala kompetens förbättras avsevärt i syfte att minska andelen elever i åldrarna 13–14 år som inte har tillräcklig dator- och informationskunskap till under 15 %. Medlemsstaterna ska ägna särskild uppmärksamhet åt mindre gynnade grupper, kvinnor och framför allt unga som ska in på arbetsmarknaden genom att skapa sysselsättning av god kvalitet, erbjuda tillräckligt många lärlingsplatser och förstärka yrkesutbildningen. Senast 2025 ska minst fyra av fem av de som utexamineras från yrkesutbildningar ha ett jobb och tre av fem ska delta i arbetsplatsanknuten utbildning.
Att det skapas de rätta förutsättningarna för ett snabbt genomförande av investeringsprojekt är en förutsättning för att återhämtningsstödet ska kunna tas i
bruk. Den viktigaste prioriteringen för ett snabbt genomförande av investeringar är att man identifierar flaskhalsar och de bakomliggande orsakerna till dessa, både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Hinder som kan utgöra en risk för investeringsprojekt kan ha många olika former. Det kan handla om allt från administrativa bördor i samband med att man startar ett företag, brist på kompetens, hög eller komplicerad beskattning, skatteundandragande, restriktiv sektorsspecifik lagstiftning eller långdragna rättsliga förfaranden. För att faciliteten för återhämtning och resiliens ska kunna genomföras på bästa sätt krävs det att man åtgärdar de investeringshinder som finns och förbättrar företagsklimatet. Det visar också på hur viktigt det är att man underbygger investeringspolitiken med kompletterande strukturreformer.
Medlemsstaterna bör inrikta sig på investeringar som gynnar den inre marknaden.
Projekt som är gränsöverskridande och omfattar flera länder är viktiga för att främja vissa typer av investeringar (till exempel förbindelseledningar och transportnät eller framtidsinriktade digitala och gröna projekt) som kommer att ge påtagliga fördelar för den inre marknaden. Kommissionen kommer aktivt att verka för att se till att projekt som omfattar flera länder är öppna för alla medlemsstater som är intresserade i syfte att maximera deras potential att integrera värdekedjor, göra industriekosystemen mer resilienta och fördjupa den inre marknaden, och att de är i linje med facilitetens mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.Projekt som är gränsöverskridande och omfattar flera länder, särskilt sådana som rör andra EU-program, skulle gynnas av att samordnas av kommissionen, vilket den också är redo att bistå med. Många av dessa projekt kommer även att stärka den europeiska ekonomins strategiska oberoende.
Medlemsstaterna måste förbättra sin förmåga att utnyttja EU-medel på nationell nivå.
För detta ändamål bör de inrikta sig på de landspecifika rekommendationer som är viktiga när det gäller att underlätta genomförandet av reformer och därmed sammanhängande investeringar. Iakttagande av rättsstatsprincipen och god förvaltning, effektiva institutioner, oberoende och effektiva rättssystem, välfungerande offentliga förvaltningar, kraftfulla regelverk för att förhindra korruption, penningtvätt och bedrägerier, effektiva offentliga upphandlingar, effektiva insolvensregler och effektiva skattesystem är avgörande faktorer för en medlemsstats affärsklimat. Alla dessa aspekter kan ha en inverkan på investeringsbeslut och hur snabbt en aktör kan starta ett investeringsprojekt. Man bör även påskynda arbetet på EU-nivå med de rättsliga och förfarandemässiga aspekterna som ett komplement till medlemsstaternas insatser, särskilt för att skydda unionens ekonomiska intressen.
Kommissionen kommer att ge ytterligare vägledning om vilka nyckelåtgärder som kan vidtas för att garantera ett snabbt genomförande av investeringar samt bistå medlemsstaterna i genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna med hjälp av instrumentet för tekniskt stöd.
De medel som medlemsstaterna kommer att erhålla inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens tillkommer utöver de medel som de vanligen mottar inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik eller från andra EU-källor. För att uppnå konsekvens och synergieffekter kommer medlemsstaterna att kunna kombinera finansiering från olika instrument, under förutsättning att det inte rör sig om dubbelfinansiering och att medlemsstaterna anger de olika finansieringsbidragen i sina återhämtnings- och resiliensplaner. Det är viktigt att medlemsstaterna inför robusta samordningsmekanismer, både för planeringsfasen och för genomförandefasen, och ser till att det hålls en bred dialog med intressenter, regionala och ekonomiska parter och arbetsmarknadens parter. Faciliteten
för återhämtning och resiliens kan även användas för att främja privata instrument, till exempel tillsammans med InvestEU eller uppdrag och partnerskap inom ramen för Horisont Europa. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att vara till särskild nytta för projekt som genomförs på nationell nivå och är stora. Med tanke på att tidsfristen för att anslå medel från faciliteten för återhämtning och resiliens är 2023 kan medlemsstaterna inrikta sig på projekt där förberedelsearbetet är ganska långt framskridet.
V. Sammanförande av alla delar av den europeiska planeringsterminen för att fokusera på reformer och investeringar
Europeiska planeringsterminen och den nya faciliteten för återhämtning och resiliens är nära sammanlänkade. Vid bedömningen av återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att en avstämning att ske mot de landspecifika rekommendationerna. Med tanke på tidsfristerna i den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens måste den europeiska planeringsterminen tillfälligt anpassas till starten för faciliteten för återhämtning och resiliens.
Återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att bli det huvudsakliga referensdokumentet för medlemsstaternas framtidsinriktade politiska initiativ. Med tanke på komplementariteten med den europeiska planeringsterminen och för att rationalisera både vad gäller innehåll och antalet nödvändiga dokument uppmanas medlemsstaterna att lämna in sitt nationella reformprogram och sin återhämtnings- och resiliensplan i ett enda integrerat dokument. Detta dokument kommer att ge en översikt över de reformer och investeringar som medlemsstaten kommer att genomföra under de kommande åren, i linje med målen i faciliteten för återhämtning och resiliens. När det gäller de medlemsstater som kommer att lämna in sin återhämtnings- och resiliensplan 2021 så kommer kommissionen att bifoga ett analysdokument till förslaget till rådets genomförandeakt med en bedömning av innehållet i landets återhämtnings- och resiliensdokumentet. Dessa dokument kommer att ersätta landsrapporterna i den europeiska planeringsterminen 2021. Paketet med förslag till genomförandeakter och de omprioriterade landsbedömningarna kommer att publiceras i successiva omgångar, vilka bestäms av leveransdatum för respektive återhämtnings- och resiliensplan och datum för slutförandet av kommissionens bedömningar.
Eftersom återhämtnings-och resiliensplanerna är framtidsinriktade och politiska till sin natur behöver kommissionen inte föreslå några landspecifika rekommendationer 2021 för de medlemsstater som lämnat in en sådan plan. Kommissionen kommer emellertid att föreslå rekommendationer för budgetsituationen i varje medlemsstat 2021 såsom fastställts i stabilitets- och tillväxtpakten. Genomförandet av reformer kommer även i fortsättningen att övervakas på grundval av föregående års landspecifika rekommendationer.
Den kraftiga ekonomiska nedgången till följd av covid-19-krisen kommer att öka risken för nya makroekonomiska obalanser, framför allt på grund av att företagen och hushållen ökat sin skuldsättning, vilket i sin tur kan ge återverkningar i den finansiella sektorn. Övervakning inom ramen för förfaranden vid makroekonomiska obalanser under nästa cykel måste därför vara inriktad på dessa snabbt ökande risker. Detta kommer att stå i fokus i rapporten om förvarningsmekanismen som kommer i november 2020. Kommissionen kommer att till sin bedömning av de stabilitets- och konvergensprogram som medlemsstaterna
ska ha lämnat in senast slutet av april 2021 även att foga fördjupade granskningar med en bedömning av läget när det gäller obalanser för de berörda medlemsstaterna.
För närvarande sker övervakning efter programperiodens slut för att göra bedömningar – som syftar till att identifiera eventuella risker med avseende på återbetalningsförmågan – av den ekonomiska och finansiella situationen samt situationen för de offentliga finanserna i Cypern, Irland, Spanien och Portugal. I detta ingår att lämna en rapport var sjätte månad7. För Greklands del har den förstärkta övervakningen pågått sedan avslutandet av det makroekonomiska anpassningsprogrammet i augusti 2018. Med hänsyn till att faciliteten för återhämtning och resiliens nu införts är det viktigt att man säkerställer samstämmighet mellan instrumenten, minimerar rapporteringsbördan och undviker onödigt dubbelarbete, samtidigt som man ser till alla rättsliga och institutionella krav iakttas. Kommissionen kommer att anpassa så mycket som möjligt av rapporteringsverksamheten för både övervakningen efter programperiodens slut och den förstärkta övervakningen till den rationaliserade tidsplanen för den europeiska planeringsterminen. Från och med hösten 2020 kommer kommissionen att publicera halvårsrapporterna för övervakningen efter programperiodens slut och två av kvartalsrapporterna för Grekland som en del av de bredare paketen för ekonomisk övervakning och övervakning av de offentliga finanserna i november och maj.
VI. Slutsats
Det är viktigt att medlemsstaterna så snart som möjligt inleder en bred dialog med arbetsmarknadens parter och alla andra relevanta aktörer i syfte att förbereda sina återhämtnings- och resiliensplaner. Nationellt egenansvar är en viktig förutsättning för att faciliteten ska kunna genomföras på bästa sätt och för att garantera varaktiga resultat på nationell nivå och trovärdighet på EU-nivå. Kommissionen är redo att, i nära samarbete med de ansvariga nationella myndigheterna och relevanta intressenter, bistå med samråd och informationsåtgärder på alla nivåer samt vid behov även med tekniskt stöd. Kommissionen uppmanar alla medlemsstater att ha ett nära samarbete med sina myndigheter så att de kan diskutera utkasten till planer med dem i ett tidigt skede. För att medlemsstaternas planer ska bli så samstämmiga som möjligt kommer kommissionens avdelningar att ge medlemsstaterna ytterligare vägledning om hur de bäst ska utforma sina återhämtnings- och resiliensplaner.
Samtidigt med detta kommer kommissionen även att ha ett åsiktsutbyte med Europaparlamentet om hur återhämtningen fortlöper som ett led i den vanliga ekonomiska dialogen.
Att genomföra faciliteten för återhämtning och resiliens är en gemensam insats som består av många olika parallella steg. Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att så snart som möjligt godkänna lagstiftningsakten så att faciliteten kan tas i bruk från och med den 1 januari 2021.
7 Förordning (EU) nr 472/2013.
