• No results found

Kännetecken: magisk realism Zakes Mdas senaste bok är ett triangeldrama med det ovanliga konceptet ”pojke möter flicka, flicka möter pojke, pojke möter en annan val”.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Kännetecken: magisk realism Zakes Mdas senaste bok är ett triangeldrama med det ovanliga konceptet ”pojke möter flicka, flicka möter pojke, pojke möter en annan val”."

Copied!
1
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

dra

2

zAKES MDA DEBUTERADE

som skönlitterär författare 1995 med romanen Ways of Dying. Sedan dess har han etablerat sig som en av Sydafrikas mest intressanta författare och i interna- tionella sammanhang händer det att han kallas för Afrikas Gab- riel Garcia Marques.

Det är inte en liknelse som han uppskattar. Han beundrar i och för sig Marques tidiga författarskap, men ser fram emot den dag då det kort och gott får heta att Mda skriver som Mda.

Liknelsen med Marques kommer sig av att de båda författarna har den magiska realismen som kännetecken.

Ett annat kännetecken är det socialpolitiska patos som löper som en röd tråd genom många av Mdas verk, ett drag som några kritiker förväxlat med ilska. I hans förra bok, The Ma­

donna of Excelsior, skildrar han en skandal som skakade Syd- afrika på 1970-talet efter att det uppdagats att fem prominenta vita män, inklusive borgmästaren, mer eller mindre tvingat till sig sex med åtta svarta hembiträden på orten. Men det var inte bara männen som åtalades för brott mot apartheids morallagar, det gjorde även de hembiträden som födde ljusbruna barn.

Borgmästaren tog sedermera livet av sig och som en ironisk knorr på historien är hans ”illegitima” dotter idag kommunpoli- tiker i Excelsior. Ändå var det inte först och främst männis- korna i dramat som inspirerade Mda att skriva.

– Nej, det var faktiskt solrosfälten. Jag blev trollbunden av landskapet i Excelsior, berättar Mda när han tar emot i sitt hem i Randburg, strax norr om Johannesburg.

UPPTAKTEN TILL DEN SENASTE BOKEN,

The Whale Caller , var däremot mötet med en person. Jag har själv träffat honom.

Han stod på en klippa i Hermanus och blåste i ett horn av tor- kade alger. Det tog inte lång tid att förstå att valroparen, spons-

rad av telekommunikationsföretaget

MTN

, inte är särskilt in- tresserad av valar. Han kommer från kåkstaden där arbetslöshe- ten är skyhög, och är mest bara tacksam över att ha ett jobb.

När Zakes Mda fick höra talas om valroparen bestämde han sig för att söka upp honom. Något mer fantastiskt kunde han inte tänka sig: en person som besitter kunskapen att kommuni- cera med dessa jättelika däggdjur.

Han blev besviken när han insåg att valroparen i första hand lockade turister, och inte valar. Han bestämde sig för att skapa en egen valropare, en man som inte enbart kan tala med valar utan som också älskar valar till den milda grad att han inleder ett kärleksförhållande med valhonan Sarisha.

zAKES MDA DELAR SIN TID

mellan Sydafrika och

USA

, där han är professor i kreativt skrivande vid Ohio-universitetet. Vid sidan om författarskapet och undervisningen skriver han pjäser och tv-manus samtidigt som han driver ett biodlingsprojekt för kvinnor på landsbygden i östra Kapprovinsen.

– Jag skriver allra bäst när jag är mitt uppe i livet. Skulle jag isolera mig från verkligheten skulle jag inte ha ett enda ord att säga, kommenterar Mda.

Helst, och bäst, skriver han när han lagar middag till de två hemmaboende barnen och fästmön Gugu, och han ser alltid till att ha ett anteckningsblock och penna vid spisen.

Den första romanen, Ways of Dying, påbörjade Mda på julda- gen och i en släng av vidskepelse börjar han alltid nya romaner på just juldagen. Den han jobbar med nu är hans sjätte roman och den första som utspelar sig bortom Afrikas gränser, närmare bestämt i en gudsförgäten håla i sydöstra Ohio där han hittade

WIN

-folket, en förlegad men fortfarande nyttjad term för White Indian Negro , en blandad, isolerad och marginaliserad befolk- ningsgrupp.

DET ÄR KANSKE INGEN TILLFÄLLIGHET

att Mda valt att skild- ra ett stycke amerikansk historia. Med ett fåtal undantag är det i princip omöjligt att överleva ekonomiskt som författare i Syd- afrika. Att sälja en upplaga på ett par tusen exemplar betraktas som ett gott resultat.

Men Mda är ändå en kritikerälskling och är mycket väleta- blerad i landets kulturella kretsar. När jag frågar honom om han förvånats över den stora uppmärksamhet som valroparen fått snäser han till:

– Stora?! Jag hade förväntat mig långt mer än det här.

The Whale Caller utkommer på svenska senare i år.

ANNIKA FORSBERG LANGA Johannesburg

Kännetecken: magisk realism

Zakes Mdas senaste bok är ett triangeldrama med det ovanliga konceptet

”pojke möter flicka, flicka möter pojke, pojke möter en annan val”.

zakes Mda Foto: Annika Forsberg Langa

Ur tidskriften Södra Afrika nr. 1 2007.

References

Related documents

Till en viss del ställde vi frågor som kan ha haft styrande karaktär, som bland annat ”kan ni se om Kivi är en flicka eller pojke?”, dock hade vi detta i åtanke och var noga

I Pelle i djungeln råder ett samspelsförhållande mellan text och bild där orden förmedlar huvudparten och bilderna kompletterar och i Sagan om den underbara familjen Kanin

Man angav inga skäl till varför flickor och pojkar skulle undervisas var för sig, inte heller varför innehållet i undervisningen skulle vara olika mellan

Robert målar luktboken på många olika sätt, oftast som ett litet rosa streck ensamt på ett stort papper, men ibland infogat i andra bilder, som till exempel i Filippinbilden (sid.

Tidigare i diskussionen har jag påpekat att Davies (2003) menar att barn skapar och gör sin genustillhörighet på olika sätt inom barndiskurser och vuxendiskurser..

När det kommer till pedagogens eget förhållningssätt påpekar hon att hon tänker på att både pojkar och flickor ska kunna leka med alla saker, klä sig i alla kläder och få

Han anser att man kan göra precis vad man vill oavsett om man är flicka eller pojke, och att det inte finns något som flickor eller pojkar skulle vara bättre på.. Han anser

Secondary production of aluminium uses 0.56–2.5 kWh/kg Al where recycling of scrap with lower quality commonly uses more energy [3], although to produce secondary aluminium