Förskolebarns och föräldrars uppfattning om flicka, pojke och pronomet "hen"

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och samhälle Barn-Unga-Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Förskolebarn och föräldrars uppfattning

om flicka, pojke och pronomet ”hen”

Preschool children and parent´s perceptions of girl, boy and the

pronoun “hen”

Diana Antoniusson

Tina Espersson

Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och ungdomsvetenskap Slutseminarium 2012-11-09

Examinator: Linda Palla

3

Förord

Denna studie inleddes under vårterminen 2012 och färdigställdes höstterminen 2012. Då vi tidigare under utbildningen arbetat tillsammans så började vi fundera kring att skriva arbetet ihop. Dock var det inte förrän vi kommit fram till något som intresserade oss båda två som det blev bestämt att vi skulle skriva tillsammans. Under vårterminen genomförde vi vår undersökning och innan sommaruppehållet 2012 delade vi upp transkriberingen och färdigställde den inför höstterminen. Vid kursstart letade vi tillsammans upp litteratur som delades upp mellan oss och även vad vi skulle söka efter i litteraturen som var relevant för vårt problemområde. Både undersökningen och utformningen av texten har gjorts tillsammans. Dock skedde utlämning och insamling av frågeformulärna endast av en av oss. Samarbetet mellan oss har fungerat bra och vi är nöjda med vad vi åstadkommit.

Vi vill tacka förskolan, barnen och föräldrarna som medverkat i vår undersökning då ni varit till stor hjälp för vårt arbete.

5

Sammanfattning

Antoniusson, Diana & Espersson, Tina (2012). Förskolebarns uppfattning om flicka,

pojke och hen under högläsning. Malmö: Malmö Högskola, Lärarutbildningen.

Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om hur en grupp barn och föräldrar från en utvald förskola uppfattar och resonerar kring samt reagerar på begreppen flicka, pojke och hen. Samtal med barnen kring innehållet i en könsneutral barnbok vid högläsning har även varit en del av denna studie. Våra frågeställningar är:

 Vilka är dessa barns uppfattningar om begreppen flicka och pojke?  Hur tolkar dessa barn innehållet i en könsneutral barnbok?

 Hur uttrycker sig föräldrar från denna förskola kring begreppen flicka, pojke och hen?

Studien har varit av intresse då begrepp som könsmönster och det könsneutrala är något som påverkar förskolans verksamhet enligt förskolans läroplan. Vår empiri har utgjorts av samtal med barn kring innehållet i en könsneutral barnbok och deras uppfattning om begreppen flicka och pojke. Föräldrar från barnens förskola har svarat på ett frågeformulär, både samtalen och frågeformulärna har analyserats och kopplats samman med relevant tidigare forskning inom problemområdet.

Vårt resultat visade på att dessa barn har tydliga uppfattningar kring vad som innefattar begreppen flicka respektive pojke. Barnen tolkade innehållet i barnboken utifrån sina tidigare erfarenheter och den bakgrund som de hade med sig in i sammanhanget. Föräldrarna ansåg att det var skillnader mellan flickor respektive pojkar och uttryckte en önskan om jämställdhet. Det rådde delade uppfattningar bland föräldrarna när det gällde pronomet hen, då några såg ordet som något positivt medan andra tvivlade på dess användning.

Slutsatsedan av denna studie är att barn könskategoriserar karaktärer som är könsneutrala utifrån sina tidigare erfarenheter och att både barn och vuxna har en tydlig uppfattning kring begreppen flicka respektive pojke.

Nyckelord: Barn, förskola, föräldrar, genus, hen, könsmönster, könsneutralitet, maktförhållanden.

7

Innehållsförteckning

Förord ... 3 1. Inledning ... 9 1.1 Syfte ... 10 1.2 Frågeställningar ... 11 2. Litteraturgenomgång ... 12 2.1 Begreppsförklaring ... 12 2.1.1 Subjektskapande ... 12 2.1.2 Genus ... 12 2.1.3 Könsmönster ... 13 2.1.4 Könsneutralitet ... 13 2.1.5 Hen ... 13 2.1.6 Jämställdhet ... 14

2.2 Teoretisk förankring och tidigare forskning ... 14

2.2.1 Maktförhållanden och heteronormativitet ... 15

2.2.2 Den pedagogiska miljön och dess material ... 16

2.2.3 Könsneutralitet och jämställdhet ... 17

3. Metod ... 19

3.1 Metodval ... 19

3.1.1 Frågeformulär ... 19

3.1.2 Gruppintervju ... 20

3.1.3 Beskrivning av boken Kivi & monsterhund ... 22

3.2 Urval ... 23

3.3 Genomförande ... 24

3.3.1 Analysförförandet ... 26

3.4 Forskningsetiska överväganden ... 27

4. Resultat och analys ... 28

4.1 Vägar till barnens reflektioner ... 28

4.1.1 Barnens uppfattningar om begreppen flicka och pojke ... 28

4.1.2 Upptäckten av pronomet hen ... 31

4.2 Barnens identifikation av Kivi och monsterhund ... 31

4.3 Det talade ordets betydelse ... 33

4.4 Föräldrarna och jämställdhet ... 34

4.5 Kampen mellan industrin och jämställdhetsarbetet ... 35

8

5.1 Resultat och slutsats ... 37

5.2 Undersökningen ... 39

5.2.1 Samtalen med barnen... 39

5.2.2 Frågeformulär ... 40 5.3 Fortsatt forskning ... 41 Referenser ... 42 Bilaga 1 ... 45 Bilaga 2 ... 46 Bilaga 3 ... 47 Bilaga 4 ... 48

9

1. Inledning

”Kivi går upp, lägger örat mot dörren, helt stilla, och lyssnar: hen tycker hen hör en flåsning – ett gläfs! Kivi börjar glänta och ser, genom springan, något stå och vänta”. I början av 2012 skrevs barnboken Kivi & monsterhund (Lundqvist, 2012) som innefattar det tredje svenska personliga pronomet hen och handlar om synen på könsneutralitet. Med boken vill författaren visa på att språket har betydelse och att ord som han och hon är laddade med föreställningar som skapar en uppfattning hos barn om hur de ska vara. Boken är menad som ett alternativ för att kunna förändra rådande tankemönster och normer kring de föreställningar som finns om begreppen han och hon. Pronomet hen används som ett alternativt ord istället för han eller hon (Lundqvist, 2012).

Under en av de kurser som vi läst på Malmö Högskola under höstterminen 2011 kom vi i kontakt med pronomet hen och kände att vi ville gå djupare in på ämnet och få större kunskaper om hur det påverkar barn och föräldrar i en förskola. Det har varit mycket debatter kring könsneutralitet och pronomet hen inom media och åsikterna har varit många. En av de debatter som vi kommit i kontakt med och haft diskussioner kring återfinns i Lärarnas Nyheter (Arevik, 2012-03-28) där Olsson, lärare från Malmö Högskola, diskuterat kring ämnet hen och könsneutralitet. Han menar att ivern i att vara normbrytande skapar en ny form av normativitet, alltså pojken som mjuk och flickan som tuff. Han uttrycker även att han inom vuxenvärlden aldrig mött några könsneutrala vuxna och har svårt att förstå varför vi då kräver det av barn då det könsneutrala endast handlar om att ta bort sådant som inte gillas. Hen är ett nytt ord och det är tänkbart att det kan ha stor inverkan på hur arbetet med att motverka traditionella könsmönster inom förskolor, kommer att bedrivas.

Varje dag möts vi av många stereotypa könsmönster i samhället utan att vi kanske märker av det. Flickor går förbi med sina rosa handväskor och pojkar med en leksaksbil i handen (Nelson & Nilsson, 2002, Del 2a). Som vuxna har vi troligen redan en uppfattning kring rådande könsmönster, men det är oklart om barn delar denna uppfattning och om de ser könsmönster lika tydligt som vi vuxna. Vi har valt att lägga fokus på vad barn och föräldrar har för syn på kön alltså vad deras uppfattningar är kring flickor och pojkar på en utvald förskola. I en utredning av regeringen (SOU 2006:75) har det visat sig att könsmönster hos barn skapas i mötet med vuxna. Utredningen visar på att rådande könsmönster ute i samhället tas med in i förskolan.

10

Hirdman (2003) beskriver den uppdelning mellan det manliga och kvinnliga som funnits sedan långt tillbaka i tiden. Detta innefattar bland annat hur kvinnor varit underordnad mannen, varit begränsad till hemmet och skött barnuppfostran medan mannen var den som hade makten, försörjde familjen och stod högst upp i hierarkien.

Varför vi valt att fördjupa oss inom detta ämne med könsmönster och det könsneutrala är på grund av att det är något som påverkar oss som blivande förskollärare och även den förskoleverksamhet som bedrivs idag. Det är tänkbart att det kan ha betydelse för hur vi kommer att arbeta med att motverka traditionella könsmönster i förskolan. De rådande könsmönster som skapas och vidmakthålls i samhället och inom förskolan präglar hur barnen agerar och tänker kring genus och sitt eget subjektsskapande. Föreställningarna kring genus är föränderliga beroende på vilket land, kultur och samhälle som han respektive hon befinner sig i (Hedlin 2006). Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2010 (Skolverket, 2011, s.5), så ska alla som arbetar i förskolan ”motverka de traditionella könsmönster som finns och låta flickor och pojkar pröva sig fram för att kunna utveckla förmågor och intressedan utan att bli begränsade utifrån stereotypa könsmönster”. Dock kan arbetet med att motverka traditionella könsmönster se olika ut beroende på vilken bakgrund barnet har menar Olausson (2012).

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att få en uppfattning om hur en grupp med barn och föräldrar på en utvald förskola uppfattar, reagerar och resonerar kring begreppen flicka, pojke och hen.

11

1.2 Frågeställningar

Utifrån syftet kommer vi att basera vår uppsats på följande frågeställningar:  Vilka är dessa barns uppfattningar om begreppen flicka och pojke?  Hur tolkar dessa barn innehållet i en könsneutral barnbok?

 Hur uttrycker sig föräldrar från denna förskola kring begreppen flicka, pojke och hen?

12

2. Litteraturgenomgång

2.1 Begreppsförklaring

För att förtydliga en del av uppsatsedans innehåll följer här förklaringar av begreppen subjektskapande, genus, könsmönster, könsneutralitet, användandet av hen och jämställdhet.

2.1.1 Subjektskapande

Enligt Nordin-Hultman (2004) handlar barns subjektskapande om hur barnet ser på sig självt, men även hur andra ser på barnet och beskriver barnet. Hon menar att en flicka kan anta en roll som den tuffa och bestämda i stallet medan hon i skolan kan vara den tystlåtna och blyga. Barnet antar då olika roller beroende på situationen, platsen och tiden hon eller han befinner sig i. Samtidigt ses barnet på olika sätt av andra, beroende på de föreställningar som finns om vad en flicka eller pojke är och bör vara.

2.1.2 Genus

Återkommande i denna uppsats kommer vi använda oss av begreppet genus. För att ni som läsare ska få en förståelse för vad begreppet innebär så vill vi börja med att ge en begreppsförklaring. Hedlins (2006) beskrivning av begreppet genus visar på hur vi människor formas till ett visst kön utifrån sociala och kulturella sammanhang. Med det menas att utifrån föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt förväntas vi bete oss på ett visst sätt. Dock påpekar Hedlin (2006) att föreställningarna är föränderliga och sammankopplade med vilket samhälle kvinnan respektive mannen befinner sig i.

13

Föreställningarna kan skiljas åt beroende på vilket land eller kultur som personen befinner sig i. Detta är något som Olausson (2012) sett tydligt i sin studie att barnens socioekonomiska bakgrund och kulturella förutsättningar varit av stor betydelse för hur barnen samspelade med varandra.

2.1.3 Könsmönster

Svaleryd (2003) menar att det finns ett mönster, en skillnad mellan pojkar och flickor. Mönstret är föränderligt beroende på samhället, tiden och kulturen som flickan respektive pojken befinner sig i. Mönstren är kopplade till föreställningar om hur flickor respektive pojkar är och vilka aktiviteter de sysslar med. Flickor anses vara blyga, tysta och syssla med bland annat ridning medan pojkar är tuffa och framfusiga och sysslar med fotboll och brottning. Alla barn följer dock inte dessa mönster, men mönstret är något generellt kopplat till gruppen pojkar eller flickor, inte till individen.

2.1.4 Könsneutralitet

Begreppet könsneutralitet är oftast ett ord som förknippas tillsammans med jämställdhet då det handlar om könsmönster. Att vara könsneutral innebär att rådande könsmönster bortses, alltså vad som är typiskt manligt eller kvinnligt. Istället läggs fokus på individens handlingar och åsikter oberoende av om det är en kvinna eller man (SOU 2006:75).

2.1.5 Hen

I inledningen av detta arbete har en kort beskrivning av ordet hen gjorts, men inte hur det kommer att användas och benämnas i denna undersökning. Ordet hen är som tidigare nämnts det tredje svenska personliga pronomet enligt Lundqvist (2012) och är ett alternativ till orden han eller hon. Då undersökningen behandlar genusfrågor

14

kommer begreppen flicka och pojke att användas som analysredskap och även pronomet hen. Dock kommer hen benämnas som både ett personligt pronomen, alltså som ett nytt ord i det svenska språket och även som ett begrepp. Då det benämns som ett begrepp är det i sammanhang då även begreppen flicka och pojke används, till exempel i en av frågeställningarna och i frågeformulären till föräldrarna. Flicka och pojke är ord som benämns inom begreppet genus som bland annat handlar om de föreställningar och förväntningar vi som vuxna har på flickor respektive pojkar och vad som är passande för respektive kön (SOU 2006:75).

2.1.6 Jämställdhet

Hedlin (2006) beskriver jämställdhet som förhållandet mellan kvinnor och män. Hon menar att det finns två aspekter inom begreppet att ta hänsyn till. Å ena sidan den kvantitativa aspekten som beskrivs som en strävan mot jämn könsfördelning. Å andra sidan den kvalitativa aspekten som syftar på lika villkor mellan kvinnor och män gällande möjligheter, skyldigheter och rättigheter inom livets alla väsentliga delar. Med livets alla väsentliga delar menar hon inom bland annat arbetsliv, hem och ekonomi.

2.2 Teoretisk förankring och tidigare forskning

I detta avsnitt kommer vi att presentera begrepp som förutom genus och hen är centrala för denna studie. Dessa är jämställdhet, könsneutralitet och maktförhållandet mellan det kvinnliga och manliga. Med de teorier och den tidigare forskning kring studiens problemområde som kommer att presedanteras här nedan, hoppas vi kunna ge en förförståelse kring de historiska aspekter som varit av stor betydelse för att kunna analysera denna studie. Vi vill ge en bild av hur de olika begreppen studerats tidigare och hur de synliggörs i dagens forskning.

15

2.2.1 Maktförhållanden och heteronormativitet

De teorier som kommer att utgöra grunden i analysen av den insamlade empirin är bland annat Hirdmans teori (Hirdman, 2003) om den naturliga ordningen även kallad genusordningen och Foucaults teori (Foucault, 2002) som kritiserar heteronormativiteten. Foucaults teori är en av de teorier inom genusforskningen som faller under samlingsnamnet queerteorin (Ambjörnsson, 2006) och som kommer att beskrivas längre fram i detta stycke.

Hirdman (2003) gör en beskrivning av uppdelningen mellan det s.k. kvinnliga och manliga i Sverige från 1800- talet till 2000- talet. Det manliga är det som varit normen och setts som överordnat det kvinnliga. Hon menar även att mannen var den som skulle arbeta och försörja familjen, medan kvinnan var den som skulle stanna hemma och sköta hemmet, barnafödandet och barnuppfostran. Hirdman talar då om den naturliga ordningen (genusordningen) och att det funnits en tydlig segregering mellan könen, alltså mellan han och hon. Nordin-Hultman (2004) pratade om ett asymmetriskt maktförhållande mellan manligt och kvinnligt. Det kvinnliga och manliga ses som ett motsatspar där en av dessa blir överordnade det andra och detta har lett till att mannen ansetts vara den överordnade och kvinnan underordnade. Det har i sin tur lett till att det skapats hierarkier mellan könen.

Mannen har hela världen till sitt förfogande medan kvinnan är begränsad till hemmet. Dock är det inte bara mellan det manliga och kvinnliga som det finns hierarkier, utan även män emellan (Hirdman 2003). Det är den vita heterosexuella mannen som ansetts vara den absoluta normen i samhället menar Hedlin (2010). Det heterosexuella är det som ses som det normala och det har blivit en del av samhällets vardag. Detta medför att de som inte passar in i heteronormativiteten anses som avvikande, då det finns förväntningar på att flickor och pojkar så småningom ska bli attraherade av varandra. Det har uppstått kritik mot heteronormativiteten då den utesluter de människor som bland annat är homosexuella eller bisexuella. Uteslutandet av andra sexuella läggningar är ett sätt att bevara heterosexualiteten som det normala menar Hedlin (2010).

Foucault (2002) beskriver genomgående om könets förtryck och de maktordningar som rådde i samhället under 1970- talet. Han nämner även hur talet om könet varit förtryckt och hur det kan arbetas med att frigöra de begränsningar som finns då alla har rätt till att tala om sitt kön och känna en tillhörighet. Han menar även att de som inte

16

faller in under den naturliga reproduktionen, alltså som kvinna och man, betraktas som avvikande av samhället och de som tillhör det heteronormativa och ska därför hålla sin sexualitet inom stängda dörrar. Hans teori speglar en känsla av att frigöra och upplösa de könskategorier som råder då bland annat homosexuella inte kan identifiera sig med de rådande könskategorierna.

Ett samlingsnamn för de teorier som ifrågasätter heteronormativiteten på grund av den överordnade position som den tilldelats är queerteorin. Ambjörnsson (2006) förklarar att queerteorin bygger på att uppmärksamma en rad förhållanden i samhället som har med genus, sexualitet och makt att göra. Hon menar att det handlar om att tänka utanför den uppdelningen som finns mellan bland annat homo- och heterosexuella och det som anses som normalt respektive avvikande. Inte att skapa tolerans eller upprättelse för de personer som diskrimineras i samhället utan vända upp och ner på det som anses normalt och onormalt.

2.2.2 Den pedagogiska miljön och dess material

Då materialet visat på betydelsen av den litteratur och det material som finns till barnens förfogande används bland annat Nelson och Nilsson (2002) för att kunna analysera hur material kan påverka barns uppfattningar kring könsskillnader. Deras studie utgick ifrån leksakernas betydelse både i hemmet och på förskolan och hur de bidrog till att skapa könsskillnader. De kom fram till att barnens leksaker var av olika betydelser beroende på vad leksakerna föreställde under aktiviteten. Leksakerna på förskolan hade en annan innebörd då de var inköpta för att motsvara innehållet i verksamheten.

Denna studie har även visat på att uppdelningen av material beroende på vem det ska tilltala, miljöers utformning och vad som finns tillgängligt för barnen, haft betydelse för barnens könsuppfattning. Nordin-Hultman (2004) har då använts som studerat hur de pedagogiska miljöerna, materialet och rummen haft betydelse för barns subjektskapande. Hon kom fram till att materialet som fanns på förskolorna var begränsade, placerade utom räckhåll och inte lockade barnen till lek. Rummen och materialen var väldigt avgränsade och visade tydligt på vilket material som skulle användas i vilket rum och hur det skulle användas som i till exempel dockvrån.

17

Kåreland (2005) har studerat hur litteraturen påverkar barn inom skolan och förskolan utifrån ett genusperspektiv. Genom att studera den skönlitteratur som är tillgänglig för barnen har könsmönster kunnat synliggöras.

2.2.3 Könsneutralitet och jämställdhet

Som nämnts ovan av bland annat Hirdman (2003) så har det sedan långt tillbaka i historien varit en uppdelning mellan mannen och kvinnan och deras respektive roller inom både samhället och hemmet. Under 1800- talet skedde sedan en förändring i samhället då kvinnor började ta plats inom arbetslivet, som tidigare endast varit en plats för män (SOU 2006:75). Dock påpekar Hirdman (2003) att det inte innebar att kvinnor fick samma rättigheter som männen. Det skapades extra rum som Hirdman uttrycker det, som innebar att det skapades extra platser som var till endast för kvinnorna för att hålla dem åtskilda från männen. Under 1960- talet började det handla mer om jämställdhet mellan könen. Det uttrycktes en önskan om att kvinnor och män skulle behandlas lika och ha samma rättigheter menar Hirdman (2003).

Jämställdhetsfrågan har det arbetats vidare med och i en undersökning av regeringen (SOU 2006:75) synliggörs en del av detta arbete främst inom förskolan. En önskan om jämställdhet mellan könen har lett till en förändring inom förskolan både vad gäller innehåll i verksamheten och personalens förhållningssätt till barnen. Barnsynen och kunskapssynen har skiftat från ett grupperspektiv till individperspektiv. Med ett individperspektiv menas att fokus flyttats från bland annat att ett visst beteende eller handling kopplats till en viss könskategori som busiga pojkar. Istället kopplas det till varje individ oberoende av könstillhörighet.

Jämställdhetsarbetet med att motarbeta könsmönster har framkallat ett uttryck om en könsneutral strävan. De föreställningar och normer som kopplas till en könstillhörighet neutraliseras och sätts i ett sammanhang där endast individen bakom hamnar i fokus (SOU 2006:75). Könsneutraliteten har under början av 2012 synliggjorts på ett nytt sätt bland annat genom Lundqvist (2012) som gav ut boken Kivi & monsterhund och som innehåller det tredje svenska personliga pronomet hen. Lundqvists beskrivning av pronomet hen är att det ska fungera som ett alternativ till han eller hon. Hans

18

förhoppning är att pronomet ska kunna bidra i arbetet med att både synliggöra och utmana de föreställningar och normer som finns kring könen.

I en studie av Olausson (2012) bekräftades hennes tidigare erfarenheter av de förväntningar som finns på flickor och pojkar. I hennes studie framkom det tydligt att tidigare forskning om pojkar som mer rörliga och flickor som stilla sittande och regelföljande fortfarande ser likadan ut idag. Dock påpekar hon att det finns de barn som inte uppfyller dessa förväntningar utan är gränsöverskridande, men att vara gränsöverskridande kan vara svårt för vissa barn. Hon ger ett exempel på två pojkar som sitter och ritar där en av dem gärna vill rita prinsessor men känner en oro att kompisedan inte accepterar det. Hon får en känsla av att det är viktigt att kompisedan accepterar det den gränsöverskridande pojken gör. Hon ger en bild av att acceptansedan är beroende av vilken relation pojkarna har, alltså att det är viktigt att ens vänner eller kompisar accepterar ens personlighet och det som är viktigt för personen i fråga.

19

3. Metod

3.1 Metodval

I undersökningarna användes både en kvalitativ och kvantitativ metod. Den kvalitativa metoden innefattade gruppintervjuer. Dessa är bra för att kunna få en förståelse för ett fenomen och det är en metod som kan pågå under längre perioder om det behövs (Eliasson, 2010).

Den kvantitativa metoden innefattade i vårt fall ett frågeformulär. De används för att samla in data vid ett tillfälle och som Patel och Davidsson (2003) skriver så ger frågeformulär ingen möjlighet till att komplettera och därför är det viktigt att tänka på så att alla aspekter kring frågeställningarna kommer med. Frågeformulären var till för föräldrarna och gruppintervjuerna användes tillsammans med barnen.

3.1.1 Frågeformulär

Valet av frågeformulär till föräldrarna gjordes för att vi ansåg att föräldrarna behövde tid på sig att fundera kring frågorna i en bekväm miljö. Det fanns även möjlighet för dem att svara på frågeformuläret när de själva ansåg att det passade dem och det anser Eliasson (2010) vara en av fördelarna med att använda ett frågeformulär.

Genom att använda oss av ett konfidentiellt frågeformulär fick föräldrarna möjlighet att tycka och tänka utan att känna att de blev övervakade eller behövde försvara sig inför någon. Dock vill vi påpeka att vi efterfrågade om det var en kvinna eller man som svarade på frågeformuläret. Detta för att vi var fundersamma på om det fanns skillnader i deras svar beroende på om de var kvinna eller man.

I utformningen av frågeformuläret fanns det en del punkter som var viktiga att tänka på. Dessa var att frågornas utformning inte skulle kunna besvara mer än en sak i taget, de skulle inte vara ledande på så sätt att svaret var givet och det skulle vara en tydlig struktur. Även att börja med de frågor som var enklast att besvara var av betydelse och

20

att den som svarar på frågeformuläret visas uppskattning då personen lagt ner tanke och tid på att besvara frågeformuläret (Eliasson, 2010). Frågorna formulerades så att vi skulle kunna få svar på vår frågeställning om hur föräldrar tänker kring begreppen flicka, pojke och hen. Vi började frågeformuläret med att ställa frågor kring begreppen flicka och pojke då vi ansåg att de frågorna var lättast för föräldrarna att svara på. Sedan följde frågor kring hen. Dock visste vi inte huruvida föräldrarna kommit i kontakt med pronomet tidigare, vilket gjorde att vi valde att lägga det i slutet av frågeformuläret. Detta på grund av att vi inte ville börja med vad vi ansåg var den tyngsta och svåraste frågan att besvara.

Eliasson (2010) påpekar att det finns nackdelar med att använda frågeformulär då frågorna kan leda till missförstånd då frågorna kan uppfattas på ett annat sätt än vad som är tänkt. Även att inte alla förstår på grund av bland annat läs- och skrivsvårigheter eller textens utformning i frågeformuläret. Med detta i åtanke bad vi förskolläraren på den avdelning där undersökningen skulle genomföras oss på att läsa igenom frågorna på frågeformuläret för att få synpunkter kring formuleringen.

I anslutning till frågeformuläret skrevs ett missiv, ett brev, som innefattade information kring undersökningens syfte och vad materialet skulle användas till. Patel och Davidsson (2003) påpekar att det är viktigt att skapa motivation hos de som ska utföra frågeformuläret, enklast är att skriva det i ett brev som innehåller all information som de berörda behöver veta. Det är även viktigt att det är korrekt utformat.

3.1.2 Gruppintervju

Eftersom den gruppen barn som blev intervjuade bestod av fem-sex barn tyckte vi det var lämpligast att använda oss av en gruppintervju. Hela idén med gruppintervju är att det ska skapas ett samtal mellan de intervjuade menar Kylén (2004). Detta var även vår förhoppning att så skulle ske efter att vi läst för dem ur barnboken. Vi ansåg att genom att ha en grupp så skulle barnen ta in vad de andra pratade om och spinna vidare på det som sagts tidigare. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) nämner att barnen kan bli medvetna om olika sätt att tänka i en gruppintervju då de får ta del av kamraternas tankar och reflektioner, vilket kan leda till att något eller några av barnen får en annan uppfattning kring ett fenomen, än de hade tidigare. Vi anser att det i grupp skapas en

21

trygghet och öppen dialog bland barnen och att de då vågar uttrycka sina åsikter inför oss vuxna. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att som intervjuare är det viktigt att vara medveten om vilka mekanismer som styr en grupp. Alltså att ha i åtanke att alla barn får lika möjligheter till att tala. Det är också viktigt att tänka på gruppens sammansättning och hur barnen uppfattar intervjun. Intervjun ska ha karaktär av ett samtal så att barnen inte uppfattar det som ett förhör menar Doverborg och Pramling Samuelsson (2000).

Då syftet med intervjun (bilaga 1) var att den skulle fungera mer som ett samtal än som en intervju utgick vi från mer övergripande frågor som fokuserade på temat genus såsom bland annat ”Hur vet man om någon är en flicka eller pojke?”. Med utgång ifrån barnens svar ställde vi sedan följdfrågor som var mer specifika för att få en tydlig bild av det barnet eller barnen uttryckte. Målet med samtalet var att få svar på studiens två första frågeställningar kring barnens tankar om begreppen flicka och pojke och hur de tolkade innehållet i en könsneutral barnbok. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att genom att använda sig av övergripande frågor så får barnen möjlighet att välja samtalets inriktning. Det gör att barnets tankar i det tillfället kommer fram, men barnens ålder har stor inverkan på frågornas karaktär. De menar att de lite yngre barnen kan ha svårt att välja inriktning och då är mer specifika frågor att föredra.

Kylén (2004) säger att det är lämpligt att vara två personer som intervjuar om gruppen är större än fyra personer eftersom en allt för stor grupp kan vara svår att klara av för en person. Han skriver även att inom en gruppintervju rymmer även observationer av något slag och som vi tidigare nämnde så dokumenterade vi vårt samtal med barnen. Det fanns en risk att samtalet inte skulle komma igång och att någon av oss som intervjuare var tvungen att inleda med någon fråga. Kylén (2004) skriver att intervjuaren ibland kan bli mer styrande än frågande, och i vårt fall kände vi att det var en möjlighet om samtalet inte kom igång som vi hoppats på.

Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) skriver om att det är viktigt att vara flexibel som intervjuare och att det ibland händer att barnen börjar prata om sådant som egentligen inte har någon relevans för intervjun. Dock menar de att det är viktigt att låta barnen prata färdigt för att sedan lättare kunna leda deras uppmärksamhet tillbaka till intervjuns syfte. Det som inte känns relevant för tillfället kan i efterhand visa sig ha en betydelse för att kunna förstå barnens tankar bättre.

Samtalen med barnen och högläsningen av barnboken filmades. Det var tänkt att fungera som ett komplement till samtalen för att känna en säkerhet att allt barnen sa och

22

även hur de reagerade kroppsligt skulle vara lättare att se. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att det finns stora fördelar med att spela in samtalen, bland annat på grund av att det under ett samtal i stort sett är omöjligt att hinna anteckna allt som sägs. Delar ur samtalet kan då gå förlorad och försvåra analysedan av samtalet. Allt filmat material har transkriberats så att det finns skriftligt också. Dock transkriberades inte barnens reaktioner då det inte tillförde något av betydelse för studien.

3.1.3 Beskrivning av boken Kivi & monsterhund

Barnboken Kivi & monsterhund som var utgångspunkt för våra samtal med barnen handlar om Kivi som vill ha en hund annars tänker hen inte sova. Hens familj säger att hen kanske kommer att få en hund, men endast ifall hen lovar att sova. Hen somnar till slut men vaknar av ett gläfsande ljud. Hen går mot dörren och ser i springan att något stort står och väntar. Det var ett hiskeligt djur som bland annat åt upp skor och luktade illa. Kivi bestämde sig för att behålla denna underliga hund. Hen bestämde sig för att tvätta hunden, men efter några timmars skrubbande med diverse medel var monsterhunden trött på att sitta stilla. Monsterhund rusade då runt i huset och förstörde det mesta medan Kivi höll sig gömd bakom en soffa. Monsterhunden gör sedan sina behov på mattan, då tröttnar Kivi och tar ut monsterhunden i trädgården.

Monsterhunden vill inte lyda utan gör som den själv vill och förstör trädgården innan den tröttnar. Monsterhunden rör sig inte förrän Kivi kastar iväg en pinne och ropar ”apport” då monsterhund hoppar över en häck och försvinner in till grannen. Grannen blir skräckslagen och ropar på hjälp då grannen inte kan avgöra vilken förskräcklig best som invaderat trädgården. Detta gör att det blir kaos i staden med bland annat helikoptrar och jetplan. När skymningen börjar falla funderar Kivi över sitt ansvar som ägare av monsterhunden men kommer på att hen tvingas lova att gå och lägga sig när det blir mörkt. Kivi viskar och hoppas på att monsterhund kommer undan och kan vara vild och fri och med det säger Kivi adjö och lycka till. Efter all uppståndelse känner Kivi hur trött hen är och strax innan Kivi somnade tänkte hen att ”aldrig hade jag kunnat tro att det var så jobbigt att äga en hund”.

Dagen efter vaknar Kivi av att familj och släkt står samlade runt sängen och gratulerar på födelsedagen. Nu skulle Kivi få det hen alltid velat ha, en hund. Kivi

23

utbrister förskräckt att hen inte vill ha en hund och ger en förklaring om hur förskräckliga hundar är och innan släkten hinner svara säger Kivi istället ”att det nog inte vore så illa att äga en alldeles egen gorilla” (Lundqvist, 2012).

Se bilaga 2 för omslagsbild på boken Kivi & monsterhund.

3.2 Urval

Undersökningen genomfördes på en förskola som var bekant för oss båda sedan tidigare och är belägen i ett villaområde strax utanför centrum i en mindre stad i södra Sverige. Förskolan har 5 avdelningar därav en uteavdelning. Barngruppen som ingick i vårt urval bestod av sex barn i 5 års åldern varav 2 av barnen var pojkar och övriga 4 var flickor. Barnen tillhör samma avdelning. Barnen har blivit tilldelade fingerade namn för att skydda deras identitet. Pojkarna kommer benämnas Karl och Alfred medan flickorna benämns Hedda, Karin, Elisabeth och Lovisa. De kriterier som ansågs viktiga var att barnen var verbala och hade lätt för att prata inför andra och att de hade bearbetat begreppen flicka och pojke tidigare. Utifrån dessa kriterier valdes de barn ut som pedagogen ansåg hade mycket att tillföra till diskussionen.

En av oss hade nyligen befunnit sig på förskolan och barnen är bekanta med denna person. Det var viktigt att barnen var trygga med oss, därför var valet av en okänd förskola med en grupp barn som var okända för oss inte ett alternativ. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) skriver om det sociala kontraktet som handlar om relationens betydelse mellan intervjuaren och barnet eller barnen. De menar att om barnen sedan tidigare har en relation till den som ska intervjua, finns det ett större förtroende i relationen och det ökar möjligheten att få barnen till att berätta och dela med sig av sina tankar. Då denna relation redan var etablerad, mellan en av oss och barnen, var förutsättningarna för att få barnen att berätta och dela med sig av sina tankar och även förståelsedan för vad barnen menade större ansåg vi.

Vi ansåg att det fanns en risk att ha fler än 5-6 barn då diskussionens djup kunde gå förlorad. Detta med tanke på det som Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) tar upp gällande gruppintervjuer med barn, att det är viktigt att barn får den tid de behöver för att kunna tänka klart om något, varje barns svar kring ett fenomen ger sedan nya funderingar och frågor hos de andra barnen i gruppen. Då vi ville att alla barnen i vår

24

intervjugrupp skulle få möjlighet att uttrycka sina tankar och känna att det som de uttryckte var av intresse så var gruppstorleken avgörande. Gruppstorleken gjorde att mer tid kunde tillägnas fördjupande frågor, med det menas att utifrån barnens svar kunde vi sedan följa upp med frågor som förtydligade och utvecklade barnens tankar. Detta för att kunna få en uppfattning om barnens tankar kring begreppen flicka, pojke och innehållet i en könsneutral barnbok. Vid ett färre antal barn fanns en oro för att det skulle vara svårare att få igång en givande diskussion kring ämnet.

3.3 Genomförande

Vi tog kontakt med en av förskollärarna på den förskola vi valt att genomföra vår undersökning på. Vi förklarade vad vårt arbete skulle handla om, hur vi skulle gå tillväga för att samla in vårt material och frågade om det fanns möjlighet att några av deras barn från en av avdelningarna kunde delta. Det bokades även in ett möte där en av oss diskuterade tillsammans med en förskollärare hur undersökningen skulle genomföras, vilka barn som skulle komma att bidra mest utifrån deras tidigare erfarenheter för att kunna få ut så mycket som möjligt av undersökningen. När allt var planerat utformades ett informationsblad (se bilaga 3) till föräldrarna där de fick ge godkännande om deras barn fick delta i undersökningen och även om de fick filmas. På informationsbladet stod det även om vilka vi var, vad undersökningen handlade om och vad det insamlade materialet skulle användas till.

Under vecka 18 lämnades ett frågeformulär ut till föräldrarna innefattande genusfrågor vi ville ha deras uppfattning om (se bilaga 4) och insamlingen skedde under veckorna 19-20. Av de 50 utlämnade frågeformulärna samlades 20 stycken in varav 7 stycken var från fäder och 13 stycken var från mödrar. På måndag förmiddag i vecka 20 samlade vi 5 av de 6 deltagande barnen i ett av rummen som var avgränsat från resten av barngruppen. Anledningen till bortfallet denna dag var på grund av att en av flickorna var sjuk. Avgränsningen från resterande barngrupp ansåg vi var en viktig aspekt för att bibehålla barnens koncentration. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) anser att det är betydelsefullt vilken plats samtalet genomförs på för att bibehålla barnens intresse och koncentration. Då rum som besöks vid jämna mellanrum av andra

25

pedagoger, används för samtal, kan barnet reagera med tystnad eller lägga fokus på den person som passerar.

Vi förklarade för barnen att vi skulle läsa en bok för dem. Under högläsningen, filmade en i personalen för att fokus inte skulle fastna på oss som forskare alldeles för mycket. Vi ville fungera som aktiva samtalare som Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) anser vara en viktig del för att kunna uppmuntra barnen till vidare utveckling. De anser även att det är viktigt att barnen kan ha ögonkontakt med alla de inblandade, därför valde vi att sitta i en cirkel så att alla kunde se varandra.

En av oss har sedan tidigare varit känd för barnen, men en av oss var ett nytt ansikte. Därför valde vi att båda skulle delta i läsningen och den vidare diskussionen för att barnen inte skulle lägga fokus på den okända personen om den skulle varit filmaren. Dock vill vi påpeka att endast en av oss läste medan den andra observerade. Den som agerade observatör kunde under läsningen fokusera på barnen, deras reaktioner och uttalanden medan läsaren fokuserade på uppläsningen av barnboken. Då barnen ställde frågor kunde observatören och läsaren komplettera varandra så att något viktigt inte gick förlorat som var relevant för vår undersökning.

Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att inblicken i barnets miljö underlättar för att finna en lämplig utgångspunkt för intervjun. De poängterar att det är lättare för barnet att reflektera kring något bekant och konkret till en början än om de skulle behöva reflektera över ett begrepp utan någon förankring. Att använda sig av ett material som till exempel en bok eller bilder kan vara en bra början då konkret material underlättar för de yngre barnen menar Doverborg och Pramling Samuelsson (2000). Boken blev för oss detta konkreta material som vi kunde utgå ifrån, för att sedan kunna gå djupare in på begreppen. Det är inte lätt att i förväg kunna veta hur barn uppfattar en viss fråga, ibland händer det även att vi vuxna ställer ledande frågor och på det sättet ges även en del av svaret. Vi vuxna griper gärna in för att hjälpa till utan att barnet fått en chans att tänka färdigt menar Doverborg och Pramling Samuelsson (2000).

Efter att vi läst den första halvan av barnboken, diskuterade vi innehållet och frågade barnen om det var något de undrade över eller som de tyckte var svårt eller oklart. Vi ville veta om barnen hade uppfattat något speciellt ord eller en speciell handling för att få en uppfattning om de redan under detta första lästillfälle gjort en tolkning av barnboken. Den av oss som känner barnen sedan innan tog rollen som huvudintervjuare och den andra ställde de frågor som var av betydelse för studiens innehåll, men som föll i glömska av huvudintervjuaren.

26

Under tillfälle två frågade vi barnen om de mindes vad vi läst förra gången och eftersom den flicka som var borta förra gången var med denna gång tyckte vi att det var lämpligt att de sammanfattade innehållet för flickan. Vid detta tillfälle märkte vi att barnen var mer intresserade av att diskutera bokens innehåll under högläsningen. De gjorde fler upptäckter av orden i boken och diskuterade mer med de andra barnen och oss vuxna. Detta kommer vi diskutera närmare i analyskapitlet. Under läsningen ställdes frågor kring Kivi och monsterhund för att få en uppfattning om huruvida barnen tänkte kring karaktärernas kön och det var tydligt att både Kivi och monsterhund sågs som pojkar, mer om detta diskuteras i analyskapitlet. Ett av barnen uppfattade ordet hen ifrån boken och det ledde till en diskussion om barnens tankar kring pronomets innebörd. Efter läsningen fördjupade vi oss i begreppen flicka och pojke och vad barnen hade för uppfattning om begreppen. Hur såg de att någon var flicka respektive pojke?

Under sommaruppehållet 2012 valde vi att dela upp materialet som skulle transkriberas. Detta innebar att vi transkriberade vars ett lästillfälle som filmats och allt som sades i samtalen skrevs ner.

3.3.1 Analysförförandet

Vi analyserade empirin genom att läsa igenom våra transkriberingar av samtalen med barnen och de frågeformulär vi fått in från föräldrarna. Med utgångspunkt i de frågeställningar som ställts lades fokus sedan på att finna svaren i transkriberingarna. Frågeformulärna till föräldrarna sammanställdes och även här lades fokus på att finna de svar som söktes. Det som inte transkriberades och användes i analysedan var barnens ansikts- och kroppsuttryck då vi ansåg att det inte kom till användning. Frågeformulärna delades in i olika kategorier så som könsmönster och delade uppfattningar kring flicka, pojke och hen för att kunna koppla det till vårt syfte och frågeställningar. Även transkriberingen från samtalen med barnen delades in i kategorier som uppfattningar kring flicka, pojke och barnens uppfattningar om barnbokens innehåll. Materialet sammanställdes och kopplades till tidigare forskning och teorier som var relevant för vår studie.

27

3.4 Forskningsetiska överväganden

Innan vår undersökning inleddes tog vi kontakt med en av förskollärarna och frågade om vi skulle kunna få genomföra vår undersökning på deras förskola. Vid klartecken skrev vi ett brev till föräldrarna på den aktuella avdelningen där en beskrivning av vad vi skulle undersöka och varför stod, även att materialet endast skulle användas i vårt arbete. Det gjordes även tydligt för dem att det var frivilligt och helt anonymt. De fick lämna in en lapp där de gav sitt godkännande på att deras barn fick vara med och om barnet fick filmas eller inte.

Gällande frågeformulären som vi lämnade ut till alla föräldrarna på den avdelningen vi befann oss på så var även den anonym då vi ansåg att föräldrarna inte behövde uppge sitt namn. Vi ville inte att föräldrarna skulle känna sig begränsade i sina svar och utpekade. Som tidigare nämnts så var en av oss känd på förskolan och därför fanns det både ett förtroende från handledaren och föräldrarna som vi inte ville riskera eller äventyra.

Det finns fyra huvudregler att förhålla sig till när en forskningsstudie ska genomföras. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 1990). Enligt Vetenskapsrådet ska alla de inblandade i en forskningsundersökning informeras om studiens syfte och att medverkan i studien är frivillig och kan avbrytas när som helst. Medverkande i studien ska även bli informerade om att deras identitet kommer förbli anonym och att det insamlade materialet endast kommer att användas för forskningsändamål. Denna studie är etiskt korrekt övervägd då den uppfyller alla de fyra etiska principerna.

28

4. Resultat och analys

4.1 Vägar till barnens reflektioner

Som vi tidigare nämnt i genomförandet ställdes frågor till barnen kring kön på Kivi och monsterhund. Som en uppföljning till den tidigare diskussionen om Kivi och mosterhunds könstillhörighet inleddes en diskussion efter läsningen kring barnens tankar kring begreppen flicka och pojke. Det kändes som en lämplig utgångspunkt att börja diskutera karaktärerna för att sedan kunna utveckla det vidare till ett samtal kring begreppen.

4.1.1 Barnens uppfattningar om begreppen flicka och pojke

Vad skulle vi få för svar på frågan hur barnen ser om det är en flicka eller pojke? Förvåningen blev stor när vi hörde barnens svar. Samtalet utvecklades från en diskussion kring monsterhundens könstillhörighet till mer allmänna tankar om flickor och pojkar. Här följer en sekvens ur samtalet:

I1: Är monsterhunden en flicka eller pojke? Karin: Det är en pojke.

I1: Tror ni det? Karin: Eller en flicka.

Eftersom Karin inte kunde ge något direkt svar behövdes följdfrågor.

I1: Varför tror ni att det är en flicka eller pojke? Alfred och Karl: Ingen aning.

I1: Hur ser ni om det är en flicka? Alfred: Den kanske har mycket hår.

29 Karin: Därför han har långt hår.

Trots att samtalet handlar om deras uppfattning av begreppet flicka så talar Karin om ”han”. Det kan vara så att Karin håller fast vid sin första tanke om att monsterhunden är en pojke. Som vi tidigare nämnt visar Hirdmans teori (2003) på att mannen länge ansetts vara normen. Kåreland (2005) som undersökt skönlitteratära barnböcker har visat på att utifrån synen på mannen som normen så kopplar barn snabbt könslösa karaktärer till att vara en ”han” precis som Karin gjort. För att komma vidare ställdes frågor av mer allmän karaktär för att inte fastna vid monsterhunden.

I1: Men om en pojke kommer med långt hår, hur vet man att det är en pojke? Karin: Därför dom har mustasch.

I1: Men om man inte har mustasch då? Karin: Då är man en flicka.

Som Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) påpekar så har de tidigare erfarenheter som barnet skaffat sig betydelse för hur barnen tänker. De påpekar även att beroende på hur långt barnet har kommit i sin tankeutveckling kan de uppfatta innehållet olika, en del kan tänka bortom det synliga medan andra bara ser det som är framför dem. Mustasch är något som kopplas till den vuxne mannen, men i Karins uttalande fås uppfattningen om att det tillhör det manliga könet generellt oberoende av ålder. Hon gör ingen skillnad på den vuxne mannen och en pojke, men hur formulerar hon sig kring ett barn?

I2: Om man är liten, om man är ett barn då, då har man inte mustasch, eller hur? Lovisa: Nej.

I2: Det kan man ju inte ha!

Karin: När man är bebis har man lite hår.

Karins svar uteblev, istället gick hon tillbaka till att prata om hår fast på bebisar och diskussionen ledde till huruvida det kunde ses skillnad på bebisar. Plötsligt avbryter Hedda diskussionen och söker intervjuare 1:s uppmärksamhet och uttrycker följande:

30

Hedda: Vet du, mammorna berättar om det är en flicka eller pojke för man vet inte annars?

Alfred tillägger: Eller så gör doktorn det.

I1: Men om inte mammorna och papporna berättar att det är en flicka eller pojke, hur vet man det då?

Elisabeth: För man ser att en har en snopp och en har snippa.

Här går Elisabeth in på det biologiska könet. Då innehållet i diskussionen har handlat om det synliga utanför kläderna går det nu över till det som finns innanför kläderna och det påtalar för oss vem som har vad. Elisabeth visar på en tydlig könsuppfattning och Kåreland (2005) skriver om hur tidigare forskning visat på att barn tidigt får en medvetenhet om kön som en kategori och vilka normer och förväntningar som gäller för flickor respektive pojkar.

Foucaults teori (2002) speglar en bild av att upplösa dessa könskategorier dock talar hans teori även om att alla människor har rätt till att tala om sitt kön och känna en tillhörighet. Elisabeths uttalande kan i jämförelse med teorin anses vara både något positivt och negativt. Hon visar på en tydlig tillhörighet och rätten att tala om sitt kön, men hon bidrar även till det som både Foucault (2002) och även Ambjörnsson (2006) menar att kategorier skapar en bild av vad som är normalt och onormalt gällande sexualiteten. På detta sätt kan Elisabeths uttalande uppfattas olika.

I slutet av samtalet pratade barnen om kläder och färger. Det var delade meningar, då några inte gjorde skillnad på dessa attribut medan andra hade fasta åsikter om vem som kunde ha vad.

”Dem kan ha det, fast om dem, den vill inte kanske inte, fast dem kan ha det”. Det är ett uttryck från Hedda som pekar på att killar kan ha rosa kjol dock vill de kanske inte. Pojkarna kommenterade inte Heddas uttalande. Innan Heddas uttalande kommenterade dock Alfred att det inte var något konstigt med att pojkar hade röda kläder då han själv hade rött på sig.

31

4.1.2 Upptäckten av pronomet hen

Under andra delen av läsningen var det ett av barnen som uppmärksammade pronomet hen. Även om vår avsikt inte var att göra pronomet synligt så var det självklart intressant att barnen så småningom ställde sig frågande till vilken som var hen? Då vi ville veta vad barnen hade för uppfattning om ordet sa vi varken om någon hade rätt eller fel. Istället försökte vi få en uppfattning om deras tankar genom att med frågor lista ut vad i boken som de kopplade till hen. Barnen pekar på en massa olika ting i boken och frågan ställs:

I1: Vad är hen då? Alfred: En hand. I1: En hand? Alfred: Mmm

Karin: Eller heter han bara så! Kalle: Eller en lampa.

I1 till Karin: Varför tror du att han bara heter så? Alfred: Jag vet inte.

Karin: för man kan bara heta så.

Då barnen inte hade någon uppfattning om pronomet fick vi känslan av att intresset försvann då barnen hade svårt att hålla sig fokuserade.

4.2 Barnens identifikation av Kivi och monsterhund

Trots författarens försök att göra en könsneutral karaktär benämnde de intervjuade barnen Kivi som en han. Att det kunde vara en flicka verkade inte aktuellt för de intervjuade barnen. Intervjuare 1 frågade barnen:

– Men är det någon som kan se där (pekar på Kivi) om det är en flicka eller en pojke? – En pojke! svarade flera av barnen.

32

Då barnen inte gav någon vidare förklaring till deras antydande om att Kivi var en han, har vi endast kunnat spekulera kring barnens uttalande. Vi hänvisar vidare till kapitel 5 där vi diskuterat detta närmare.

Lundqvist (2012) gör en beskrivning av boken Kivi & monsterhund i början av boken där han menar att det viktiga inte är huruvida Kivi är en han eller hon, utan vem Kivi är och vad Kivi gör. Han menar att barnen kan identifiera sig själva med karaktären på ett friare sätt när det inte är bestämt att det är en han eller hon.

Barnen lade stort fokus på monsterhunden och hur den agerade genom händelserna i boken. Även då vid frågan om de kunde fastställa om monsterhunden var en flicka eller pojke och varför de ansåg detta var det första svaret att det var en pojke. Dock var det enda svaret på varför de ansåg att det var en pojke att de inte hade en aning, men kopplat till tidigare forskning så anses pojkar vara busiga (Svaleryd, 2002) och det var just vad de ansåg att monsterhund var. Monsterhund ställde till med mycket trubbel i staden och även hemma hos Kivi vilket skapade mycket kaos. Med hänsyn till detta är det förståeligt att barnen kopplar det till att vara en ”busig” pojke.

Lundqvist (2012) beskriver innehållet i boken utifrån Kivi som att Kivi är huvudkaraktären. Vid en närmare granskning av innehållet anser vi att monsterhund tar allt fokus. Detta på grund av att monsterhunden är en annorlunda karaktär som skapar uppståndelse och roliga scener som tilltalade barnen i vår undersökning. Även Kivi själv lägger stort fokus vid hunden då hen genomgående i boken beskriver monsterhunds handlingar och utseende med en väldig detaljrikedom. Detta kan då leda till att Kivi försvinner lite ur bild och författarens förhoppning om att läsande barn ska kunna identifiera sig med Kivi oavsett om det är en flicka eller pojke inte blir aktuellt då boken bara kännetecknas av monsterhund.

Enligt Kåreland (2005) finns det barnböcker där huvudpersonen inte tydligt blir könsbestämd och hon menar då att de måste ses som könsneutrala barnböcker. Med detta poängterar hon även att huvudpersoner som inte har könsbestämts gör att barn lätt kan uppfatta dem av det manliga könet, då det som Hirdman (2003) beskriver i sin teori om det stereotypa genuskontraktet, att mannen setts som normen och kvinnan som det underordnade könet. Genom att utgå ifrån att det manliga är normen är det kanske inte helt obegripligt att barnen kopplar en icke könsbestämd karaktär till att vara en han.

33

4.3 Det talade ordets betydelse

När det gällde begreppet hen visade det sig att de flesta av föräldrarna ansåg att det är ett onödigt nytt pronomen som uppkommit då det inte kommer att förändra jämställdheten mellan könen. I en debatt (Pavlica, 2012-09-18) gällande huruvida ord som hen kan förändra samhället är åsikterna olika. En av de som deltagit i debatten är Yvonne Hirdman, professor i samtidshistoria som även forskat inom genusvetenskap, som uttrycker en tvivlan till om ordet kommer att ha någon effekt då hon menar att det inte går att tillföra nya ord och tro att allt ska förändras till det bättre.

Milles (I Pavlica, 2012-09-18) är av en annan åsikt då hon anser att pronomet är ett bra hjälpmedel för att kunna lösa kommunikativa problem. Hon förklarar vidare att det finns de människor som vi inte vet könet på eller de som inte vill kalla sig han eller hon och då kan hen komma till användning. En av föräldrarna uttrycker att det kan vara ett bra ord då det inom förälderns yrke kan vara svårt att avgöra om det är en flicka eller pojke. Trots detta håller Milles med Hirdman om att ordet inte går att använda som en ersättning istället för han och hon utan att förändra betydelsedan bakom orden.

En av föräldrarna uttryckte att ”om det läggs en större värdering på ordet han och att det är mer värt än ordet hon så är det inte orden det är fel på utan hen (personen) bakom värderingen”. Nordin-Hultman (2004) talar om semiotik som innebär läran om tecken och menar att orden egentligen inte har någon betydelse förrän det ges en betydelse. Föräldern menar att orden han och hon egentligen inte behöver ha någon speciell värdering utan att det är utifrån varje persons åsikt som dessa värderingar ges en betydelse. Lundqvist (2012) vill peka på att språket har en stor betydelse för skapandet och förändringen av stereotypa föreställningar. Oavsett könstillhörighet så ansåg föräldrarna att alla ska behandlas lika och få samma förutsättningar. Vill flickor leka med dockor ska de få göra det, men det är lika okej att leka med bilar menar en del av föräldrarna. Olsson (i Svensén, 2012-02-22) debatterar om det faktum att det finns en rådande struktur inom den fria leken som bland annat tvingar pojkar att leka med bilar, dock ser han inga problem med detta utan tycker att pojkar ska få lov att göra det. Han menar även att det inte finns hinder för flickor att delta, men det borde få vara deras eget val. Detta kan förstås som att inom den fria leken anses det enligt de rådande könsmönstren vara naturligt att pojkar leker med bilar och detta ser Olsson inte som ett problem utan vill de leka med bilar så ska de få göra det. Dock menar han att flickor

34

också kan leka med bilar, men bara för att motverka de rådande könsmönstren så ska flickor inte tvingas till lek med bilar utan det borde vara deras eget val.

4.4 Föräldrarna och jämställdhet

En av mammorna tog upp det faktum att Sverige kallas ett jämställt land men att det inte stämmer in på hur vi agerar. Tallberg Broman (2002) påpekar att det länge rått en likhetsnorm inom det pedagogiska arbetet. Hon menar att det pratas om Sverige som ett jämställt land, det jämställdaste av alla länder och att frågor angående genus snabbt avvisas och besvaras med att det inte görs skillnad mellan flickor och pojkar.

En av frågorna i frågeformulären (bilaga 3) handlar om hur de som föräldrar anser att barn bemöts utifrån deras kön i allmänhet. Ett svar vi fick av en mamma var att hennes son fick leka med det som föll honom i smaken, i detta fall olika dockor, på förskolan. Dock får föräldern en känsla av att utanför förskolans område blev pojken bemött av dömande blickar om han bröt mot rådande normer. Hennes uppfattning är att samhällets syn fortfarande verkar vara att pojkar leker med bilar medan flickor leker med dockor.

Nordin-Hultman (2004) pratar om rummens och materialets betydelse av skapandet av kön. Hon pratar om att materialet bär på föreställningar och att det ger en uppfattning om barnet. Även materialets placering inom verksamhetens rum har betydelse då det ger en signal om vad materialet ska användas till. Rummen och tillhörande material är avgränsade för en specifik användning som till exempel dockvrån, där flickor är överrepresenterade. Avgränsningen menar Nordin-Hultman (2004) gör att olika material inte kan kombineras vilket gör att barn inte kan pröva nya idéer.

I sammanställningen av frågeformulärna framkom en stor enighet mellan mammorna och papporna om vilka material som kopplas till respektive kön. Till exempel så kopplades flickorna till dockor medan pojkarna kopplades till bilar. Andra attribut som föräldrarna kopplade till flicka respektive pojke var färger. Att flickor använde rosa medan pojkarna använde blått.

I jämförelse mellan barnens och föräldrarnas tankar fanns det likheter men även skillnader. Barnen kopplade flicka respektive pojke till det fysiska så som färger, kläder och utseende. Det föräldrarna uttryckte som även Nordin-Hultman (2004) visar på är handlingar kopplade till respektive kön och föreställningar.

35

Barnen diskuterade de fysiska attributen men när frågan kom upp hur man kunde se skillnad på en bebis så svarade ett av barnen ” mammorna och papporna berättar om det är en flicka eller pojke för man vet inte annars”. Vid vidare frågor om hur det syntes att det var en flicka eller pojke om inte mammorna eller papporna berättade svarade barnen att den ena har en snopp och den andra snippa. Här uttrycker barnen en bild av det fysiska redan från födseln. Hedlin (2010) ger ett exempel på detta då hon visar på att den allra första fråga som kommer upp efter födseln är huruvida det är en flicka eller pojke. Barnet har redan då definierats som flicka eller pojke. Även i en utredning av regeringen (SOU 2006:75) så tas det upp att nyblivna föräldrar får en blå eller rosa servett på matbrickan. Med detta i åtanke kanske det inte är så svårt att förstå barnens koppling till det fysiska då de första intrycken är barnets biologiska kön och även färgerna kopplade till könen.

En annan aspekt kan vara det som föräldrarna uttryckte här ovan, att barnen inom denna förskola inte dömdes utifrån vad de lekte med utan det var en tillåtande miljö. Det som föräldrarna uttryckte ställer sig i ett motsatsförhållande till det som forskningen uttrycker. I bland annat en utredning av regeringen (SOU 2006:75) framställs det att det finns en övertygelse om att det inte görs skillnad i bemötandet av flickor och pojkar, och att detta kan ha att göra med bilden av att Sverige är ett jämställt land. Dock har utredningen visat att när personalen på de undersökta förskolorna fått se sig själv på film så har det visat sig att de möter flickor och pojkar olika. Utredningen talar då om att personalen måste ha ett genusperspektiv och kunskaper om genusordningen för att kunna motverka könsmönster och könsroller. Det gäller att synliggöra processer som förekommer på förskolan för att kunna förändra verksamheten.

4.5 Kampen mellan industrin och jämställdhetsarbetet

”Pojkflickor har accepterats i samhället och anses vara betydligt coolare än flickaktiga pojkar som fortfarande är tabu”. Detta citat är hämtat från en av frågeformulärna där föräldern berättar om att hennes första barn var en pojke och att hans kläder nu kan återanvändas till dottern. I en utredning av regeringen (SOU 2006:75) tas begreppet pojkflicka och flickpojke upp. Utredningen pekar på att det är accepterat och ses som något positivt att vara en pojkflicka, medan det sällan förekommande begreppet

36

flickpojke anses som mindre accepterat, detta på grund av att det innebär att pojkar sysslar med sådant som kopplas till det typiskt flickiga. De blir då benämnda som exempelvis fjollor. Då mannen är normen utifrån Hirdmans teori sett (2003) så kan det förstås som att det är positivt att sträva efter det manliga i motsats till det kvinnliga som ses som underordnat.

En annan aspekt som föräldern här ovan även vill poängtera är kampen om att bevara skillnaderna mellan könen inom klädesindustrin och leksaksindustrin. Förälderns uppfattning är att det nu mer än någonsin är en uppdelning mellan leksaker och kläder. En vidare förklaring som ges är att det är svårt att hitta bekväma kläder till flickor som inte är lila eller rosa. Till pojkar menar föräldern att kläderna visserligen är bekvämare, men i trista mörka färger. Leksakerna menar föräldern är mer könsstyrda idag och använder bland annat Star Wars och Hello Kitty som exempel på det utbud som erbjuds. Nordin-Hultman (2004) talar om ett isärhållande av material och att det är vanligt förekommande inom svenska förskolor. Samhällets könsstrukturer menar hon präglar förskolans verksamhet. Det kan vara svårt som vuxen att upptäcka och kritiskt granska sitt förhållningssätt (SOU 2006:75). Utifrån bilden av att samhället präglar förskolans verksamhet så syns en koppling till dagens industrier. Bilden som skapas är att det i samhället fortfarande råder en del isärhållanden mellan materiella ting kopplat till de rådande könsmönstren. Då förskolan reproducerar och tar in rådande könsmönster som finns i samhället, känns det inte helt omöjligt att det som Nordin-Hultman (2004) uttrycker om isärhållandet av material inom svenska förskolor är vanligt förekommande.

37

5. Avslutande diskussion och slutsats

I denna del diskuteras studiens resultat och den slutsats som vi kommit fram till kopplat till våra syften och frågeställningar. Vi kommer att förhålla oss kritiskt till vår undersökning och diskutera hur den kan påverka vår kommande yrkesroll och även ge förslag på fortsatt forskning.

5.1 Resultat och slutsats

Resultatet av studien visar att barnen har en tydlig bild av orden flicka respektive pojke och kopplar respektive kategori till attribut som har med det fysiska att göra. Med detta menar vi att barnen beskriver flicka respektive pojke utifrån håret, kläderna, passande färger och det biologiska könet. Föreställningarna är beroende av den kulturella och sociala bakgrunden barnen har samt tidigare erfarenheter. För några barn är det passande att pojkar har röd färg på kläderna medan några av de andra barnen kan tycka att det inte är passande.

Läroplanen för förskolan Lpfö98, reviderad 2010 anger att förskolans personal ska arbeta med att motverka traditionella könsmönster och att det ska vara lika för alla, men beroende på barnens bakgrund måste det arbetet bedrivas på olika sätt. Detta med tanke på att barnen kan ha olika kulturella, ekonomiska och sociala bakgrundserfarenheter med sig in i förskolan. De skillnaderna måste förskolans personal ta hänsyn till i arbetet med att motverka traditionella könsmönster. Det har visat sig att det jämställdhetsarbete som bedrivits i Sverige inte nått upp till det som läroplanen anger och att det fortfarande ses skillnader mellan pojkar respektive flickor även om det inte alltid är uppenbart. Hur lärare förhåller sig till de föreställningar som finns och kritiskt granskar sin verksamhet har stor effekt på hur det fortsatta jämställdhetsarbetet ska utvecklas. Det gäller att ha kunskaper och inblick i de rådande könsmönstren för att kunna se de fällor som finns, alltså att vara medveten om vilka normer och föreställningar som finns kring könen för att kunna motverka dessa.

38

Utifrån några av föräldrarnas svar i frågeformuläret så har uppfattningen om en jämställdhet mellan könen varit en framträdande del inom det pedagogiska arbetet. Barnens utelämnande av aktiviteter kopplat till vad som anses som flickaktigt och pojkaktigt, men även det som några av föräldrarna gett uttryck för att det är en tillåtande miljö, kan vara det som gett uppfattningen av en jämställdhetspedagogik på denna förskola.

Det har visat sig att klädindustrin och leksaksindustrin haft stor inverkan på hur genus framställs i samhället. Det är stor skillnad i marknadsföringen beroende på vem kläder eller leksaker ska attrahera. Leksakerna till pojkarna är tuffare och hårdare som Star Wars, medan det till flickor är gulligt och sött som Hello Kitty.

Barnens tolkning av den könsneutrala barnboken Kivi & Monsterhund gav oss ett resultat som pekade på att karaktärerna var av det manliga könet. Vad detta kan bero på fann vi inget tydligt svar på. Dock är våra funderingar att Kivi kopplas samman med bland annat en väldigt stor, bråkig, äcklig hund, poliser och helikoptrar och monsterhund kopplas till att vara en bråkig karaktär, detta är faktorer som ofta benämns som pojkaktiga. Kivi finns i sammanhang där det råder kaos och är högljutt, dock är Kivi en väldigt lugn karaktär, men i och med att hen befinner sig i miljöer tillsammans med monsterhund så kopplas Kivi till att vara en pojke då sammanhanget Kivi befinner sig i är högljutt och bråkigt. En icke könsbestämd karaktär har visat sig benämnas som en han då mannen varit normen.

Debatterna kring det manliga, kvinnliga och hen har haft olika inriktningar. En del talar om det som en jämställdhetsfråga, andra om ett kommunikativt hjälpmedel för att kunna benämna de personer som inte kan identifieras som han eller hon. Det innefattar även de personer som av personliga skäl, till exempel homosexuella, inte vill benämna sig som en han eller hon.

I sammanställningen av frågeformulärna fick vi en tydlig bild av att föräldrarna anser att det fortfarande inte är jämställt mellan könen och att det är mer accepterat att vara pojke än flicka enligt föräldrarna. De påpekade att pronomen som hen inte kan sudda ut de föreställningar vi har eller göra det mer jämställt dock anser de flesta att det inte är rätt att skillnaderna mellan könen finns. Alla barn har rätt till att göra och leka med vad de själva vill utan att bli dömda utifrån sitt kön.

Vi vill avsluta detta avsnitt med några citat från föräldrarna som är väl värda att tänka på och fundera kring. Det första är: ”det finns redan ett ord som betecknar att vi är av samma sort- människa”. Det andra är: ”om någon lägger in en värdering i ordet han